1
Statsutskottets utlåtande Nr 7.-1.
Nr 73.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1915 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändring i villkoren för åtnjutande av det Ostkustbanans
aktiebolag beviljade låneunderstöd.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 5 mars 1915 avlåten, till statsutskottets
förberedande behandling remitterad proposition, nr 58, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att Ostkustbanans
aktiebolag, som jämlikt beslut av 1913 års riksdag under vissa närmai-e
angivna villkor beviljats ett låneunderstöd av 3,000,000 kronor, må åtnjuta
ifrågavarande understöd i huvudsaklig överensstämmelse med de
ändrade villkor, som i statsrådsprotokollet angivas.
Beträffande den av departementschefen i ämnet förebrakta utredningen
tillåter sig utskottet att hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I de nu gällande villkoren för åtnjutande av det vid 1913 års
riksdag beviljade låneunderstödet till Ostkustbanans aktiebolag föreskrives
följande:
l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas av Kungl. Maj:t, som ock
närmare bestämmer de ställen, vilka järnvägen skall beröra, varande bolaget skyldigt
att gottgöra de särskilda kostnaderna för möjligen erforderliga kontrollundersökningar,
besiktningar, extra biträdens användande med mera dylikt, vilka
kunna av kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning föranledas;
Bihang till riksdagens protokoll 11)15. 6 sand. 46 häjt. (Nr 73—74.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
2:o) att bolaget, för att kunna erhålla statslån, skall vara skyldigt hos
Kungl. Maj:t styrka, att det genom aktieteckning eller upplåning, som av Kungl.
Maj:t godkännes, förfogar över ett kapital, som jämte statslånet är fullt tillräckligt
till järnvägsanläggningens utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag
innehålla, häri jämväl inbegripet kostnaden i dess helhet för anslutning till föreningsstationer
med andra järnvägar enligt härom träffade, bindande avtal;
3:o) att låneunderstöd må lyftas på sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer,
dock med iakttagande därav, att å statslånet ej något må lyftas, förr
än antingen bandelen Härnösand—Söderhamn eller bandelarna Härnösand—Sundsvall
och Söderhamn—Gävle öppnats för allmän trafik, för vilket fall intill 1,500,000
kronor må erhållas, medan däremot återstående 1,500,000 kronor först må lyftas,
sedan besiktning av järnvägsanläggningen blivit i överensstämmelse med § 2
mom. 2 av kungl. kungörelsen den 11 december 1874 angående ordningen för
avsyning och besiktning av enskilda järnvägar och deras upplåtande för allmän
trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillstånd till hela
banans öppnande för allmän trafik;
4:o) att med avseende å ifrågavarande försträckning skall iakttagas:
a) att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till fem procent
å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först gottgöres ränta
efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör avbetalning
därå;
b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper under en
tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna, men dock ej sträckande sig
utöver ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast
skall vara färdig och öppnad för trafik, må medgivas anstånd med betalningen
på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt
annuitetslikvid erlägges till staten, först sedan i stadgad ordning såväl all annan
ränta som ock hela lånekapitalet inbetalts;
c) att, så snart å lyftat lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke är att
hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall inbetalas till staten;
d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig annuitet vidtaga
tre år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast
skall vara färdig och öppnad för trafik, skolande i sammanhang härmed likvid
ske av all därförinnan upplupen, obetald ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta;
och
e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlägges,
låntagaren skall därå gälda fem procent ränta, intill dess samma belopp
varder behörigen inbetalt;
5:o) att järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och materiel
ävensom all bolagets övriga egendom skall utgöra säkerhet för den av staten
lämnade försträckning och staten till säkerhet för sin fordrans utbekommande
erhålla inteckning med förmånsrätt näst efter inteckningar å tillhopa högst
13,000,000 kronor, med förbehåll tillika att, i den mån avbetalning å sistnämnda
inteckningar sker, den för avbetalade beloppet gällande förmånsrätt skall tillkomma
motsvarande belopp av statens fordran, varom jämväl avtal skall av bolaget
träffas med innehavarna av nämnda inteckningar; börande ej mindre såsom
villkor för statslånets erhållande och tillgodonjutande i bolagsordningen intagas
stadgande om bolagets skyldighet att till säkerhet för statens fordran inteckna
bolagets järnväg med förmånsrätt, som ovan sagts, än ock hälften av det bevil
-
3
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
jade statslånet innestå, till dess inteckning med nämnda förmånsrätt i bolagets
järnväg meddelats för förut lyftade andelar av lånet; varjämte ovanberörda sista
hälft ej må utbekommas, förrän inteckning för dess belopp blivit i bolagets järnväg
behörigen meddelad;
6:o) att Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion försedd ledamot
i direktionen för bolaget och utse en revisor att deltaga i granskningen
av bolagets förvaltning och räkenskaper, samt att arvode till sålunda utsedd direktör
och revisor skall bekostas av bolaget;
7:o) att bolaget skall vara skyldigt underkasta sig såväl de bestämmelser i
fråga om samtrafik, vilka Kungl. Maj:t kan finna gott för bolaget bestämma,
som ock i övrigt alla de villkor och kontroller, som av Kungl. Maj:t prövas lämpliga
och nödiga; samt
8:o) att bolaget må, då Kungl. Maj:t så prövar lämpligt,
dels erhålla upplåtelse av den för järnvägsanläggningen erforderliga, kronan
tillhöriga jord, sålunda: att jord, som står under kronans omedelbara disposition,
upplåtes utan någon ersättning; att jord från de under bruk och bergverk för nödigt
skogsfång upplåtna kronoallmänningar upplåtes utan annan gottgörelse än ersättning
till vederbörande innehavare för intrång i nytt j anderätten; att jord från degenom
domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till
förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Yadstena krigsmanshusfond,
upplåtes utan annan ersättning än för minskning i arrendatorns brukningsområde
under den återstående arrendetiden ävensom för skada och intrång; samt
att för jord, som är till boställe eller åt enskild person, menighet eller inrättning
med åborätt eller annorledes än vad ovan sagts upplåten, ersättning skall lämnas
såväl för själva marken som för skada och intrång; skolande ersättningen i ovannämnda
fall bestämmas i den ordning, förordningen angående jords eller lägenhets
avstående för allmänt behov den 14 april 1866 stadgar;
dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans ägor belägna
kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara disponibla.»
De ändringar i dessa villkor, som föreslås i den ns förevarande
propositionen, hänföra sig till mom. 2:o, 3:o och o:o i de ursprungliga
villkoren. De bestämmelser, som innehållas i dessa moment, skulle
utbytas mot följande:
1) att bolaget, omedelbart efter det Kungl. Maj:t fastställt arbetsplan
och kostnadsförslag samt meddelat bestämmelser rörande de villkor
för statslånet, som riksdagen må besluta, skall i så stor utsträckning,
som lämpligen kan ske, påbörja arbetet med bananläggningen;
2) att bolaget, för att kunna erhålla statslån, skall vara skyldigt
att hos Kungl. Maj:t styrka, att det förfogar över ett eget kapital av
minst 10,000,000 kronor;
3) att, innan statslånet utbetalas, bolaget skall antingen hava avlämnat
som säkerhet för lånet första inteckning i hela bananläggningen å 3,000,000
kronor, vilken inteckning skall utbytas mot inteckning å samma belopp
4
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
Utskottets
yttrande.
med förmånsrätt näst efter inteckning å 13,000,000 kronor, då bolaget
avslutat kontrakt med enskilda långivare om lån på sistnämnda summa,
samt hava nedlagt i banföretaget i sin helhet minst 8,000,000 kronor
kontant samt 2,000,000 kronor i prestanda, därav i bandelen Sundsvall
—Härnösand minst så stort belopp, att densamma enligt kostnadsförslaget
kan medelst statslånet färdigbyggas, så att den kan öppnas för
allmän trafik, i vilket fall statslånet skall användas till färdigbyggande
av bandelen Sundsvall—Härnösand, eller ock, om inteckning vid den
tidpunkt, då övriga villkor för statslånets utbetalande blivit uppfyllda,
av formella skäl icke kan erhållas, hava ej mindre färdigbyggt bandelen
Sundsvall—Härnösand, så att densamma kan öppnas för allmän trafik,
än även styrkt, att bolaget icke upptagit lån till högre belopp, än att
desamma kunna gäldas med statslånet, för vilket fall med statslånet skola
betalas de skulder, vari bolaget till äventyrs kan häfta, varjämte inteckning,
på sätt förut nämnts, skall avlämnas, så snart de formella
hindren därför undanröjts;
4) att låneunderstödet må lyftas på sätt och å tider, som Kungl.
Maj:t bestämmer, dock icke före den 1 oktober 1917; samt
5) att, sedan järnvägsanläggningen fullbordats, densamma skall med
alla därtill hörande byggnader och materiel ävensom all bolagets övriga
egendom utgöra säkerhet för ifrågavarande av staten lämnade försträckning
och att staten skall till säkerhet för sin fordrans utbekommande, så
snart kan ske, erhålla inteckning med förmånsrätt näst efter inteckningar
å tillhopa högst 13,000,000 kronor, med förbehåll tillika att, i den mån
avbetalning å sistnämnda inteckningar sker, den för avtalade beloppet
gällande förmånsrätt skall tillkomma motsvarande belopp av
statens fordran, varom jämväl avtal skall av bolaget träffas med innehavarna
av nämnda inteckningar; börande såsom villkor för statslånets
tillgodonjutande i bolagsordningen intagas stadgande om bolagets skyldighet
att, så snart sådant lagligen låter sig göra, till säkerhet för
statens fordran inteckna bolagets järnväg med förmånsrätt som ovan
sagts.
De under mom. l:o, 4:o samt 6:o—8:o upptagna villkor skulle i
oförändrad lydelse fortfarande gälla.
Det föreliggande förslaget om ändring i lånevillkoren för ostkustbanan
åsyftar att bereda möjlighet att inom den närmaste framtiden
igångsätta banbyggnaden, på det att till motverkande av arbetslösheten
nya arbetstillfällen måtte beredas.
Statsutskottets utlåtande Nr 73. 5
Vad då först angår arbetslösheten inom de arbetaregrupper, vilka
här kunna komma i fråga, har utskottet genom inhämtade upplysningar
erhållit den uppfattningen, att om än arbetslösheten icke är av så
svårartad natur, som man tidigare haft skäl att antaga, arbetsbrist dock
gör sig gällande i betydande omfattning och framdeles är att befara i
än större utsträckning (se bilagda yttrande av socialstyrelsen, bil. A).
Beträffande det egentliga väg- och vattenbyggnadsfacket kommer visserligen
vid företag, som nu utföras för statens järnvägar och vattenfallsverk,
att under instundande sommar sysselsättas ett något större
antal arbetare än som ett år iidigare var anställt vid motsvarande
företag, men på grund därav att vissa av ifrågavarande byggnadsarbeten
komma att avslutas under året utan att nya arbeten komma att
igångsättas, är det att motse en väsentlig arbetsminskning vid statens
väg- och vattenbyggnader icke blott under instundande vinter utan även
under sommaren 1916. I fråga om de enskilda företagen inom vägoch
vattenbyggnadsfacket synas utsikterna vara ännu mörkare. Av
allt att döma är nämligen att redan under den kommande sommaren
förvänta en inskränkning i arbetstillgången vid dessa arbeten, vilken
inskränkning icke torde kunna motvägas av de kommunala företag,
som på sina håll igångsatts för beredande av arbetstillfällen.
Inom vissa näringsgrenar, vilka stå väg- och vattenbyggnadsfacket
så nära, att en del av arbetarna på dessa områden skulle kunna användas
vid järnvägsbyggnadsarbeten, är arbetslösheten för närvarande mycket
stor. Detta gäller särskilt husbyggnadsverksamheten samt stenindustrin.
Inom den förra ligger nästan all enskild verksamhet nere, och inom den
senare har arbetstillgången i hög grad inskränkts.
Enligt utskottets uppfattning måste sålunda hänsjm till arbetsmarknadens
läge och särskilt arbetslösheten inom olika grenar av byggnadsverksamheten
anses starkt tala för ostkustbanebyggnadens igångsättande
snarast möjligt. För att emellertid syftet med företagets omedelbara
påbörjande må bliva vederbörligen tillgodosett, torde i samband med
vidtagande av de ändringar i övrigt av lånevillkoren som utskottet nedan
tillstyrker, böra trätfas bestämmelser, som befordra en rationell anordning
av arbetaranskaffningen vid bananläggningen. Utskottet vill i sådant
avseende betona angelägenheten därav, att icke genom anställande
av lantarbetare — förutom för körslor och dylika arbeten, som på grund
av sin natur måste förbehållas ortsbefolkningen — den konstanta bristen
på sådan arbetskraft inom de av banan berörda jordbrukstrakterna ytterligare
ökas. Detta synes så mycket mera erforderligt, som ett betydande
antal inom järnvägsbyggnadsfacket utbildade arbetare finnes an
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
malt vid arbetet och delvis å platsen avvaktar dess början. I den mån
därutöver arbetskraft kan sysselsättas, torde denna lämpligen böra utväljas
bland den mängd av vana byggnads-, sten- och grovarbetare,
inom orten och annorstädes, vilka sakna arbetstillfällen. För att dessa
synpunkter må bliva i önskvärd mån iakttagna, synes arbetaranskaffningen
böra i största möjliga utsträckning ordnas genom samverkan mellan
byggnadsledningen och den offentliga arbetsförmedlingen, i enlighet med
de närmare bestämmelser, vilka torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t.
Beträffande härefter de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna i
lånevillkoren har utskottet emellertid icke kunnat tillstyrka antagande
av det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget i oförändrat skick. Den
föreliggande finansiella situationen har självfallet manat utskottet att
särskilt noggrannt tillse, det icke sådana medgivanden lämnas, att därigenom
uppkommer risk för staten att själv behöva fullborda banbyggnaden,
därest den ej kan av bolaget färdigställas.
Det huvudsakliga hindret för järnvägsföretagets snara igångsättande
är att finna däri, att bolaget under det nuvarande ekonomiska läget
saknar möjlighet att anskaffa det belopp — för närvarande uppskattat
till 13,000,000 kronor — som utöver bolagets eget kapital och statslånet
erfordras för fyllande av den i de ursprungliga villkoren för statslånets
erhållande uppställda betingelsen, att bolaget skall förfoga över
tillräckligt kapital för järnvägsanläggningens utförande. De underhandlingar,
vilka bolaget tidigare fört med ett konsortium av vissa större
banker angående anskaffande av berörda belopp och som vid världskrigets
utbrott avbrötos, kunna ej beräknas bliva återupptagna förrän
normala förhållanden efter fredsslutet inträtt. Enligt den nu förevarande
propositionen skulle bolaget för att kunna erhålla statslånet, vara
skyldigt styrka, att det förfogar över ett aktiekapital av minst 10,000,000
kronor medan fordran på fullt tillräckligt byggnadskapital skulle eftergivas.
Vissa ändringar hava ock föreslagits i avseende å förutsättningarna för
att statslånet må kunna utbetalas. Dessa nya bestämmelser gå huvudsakligen
ut på att tillförsäkra staten, att bandelen Härnösand—Sundsvall
under alla förhållanden skall komma att färdigställas med bolagets medel
och statslånet.
Utskottet, som i enlighet med vad ovan anförts ansett, att bolaget
må beredas tillfälle att påbörja järnvägsanläggningen redan innan den
upplåning av enskilda, som erfordras för byggnadskapitalets uppbringande
till fullt belopp, blivit säkerställd, håller emellertid före, att statslånet
ej bör utbetalas, förrän avtal träffats med vederbörande enskilda långivare
om nämnda kredit. Endast genom uppställande av ett dylikt
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
villkor synes största möjliga garanti kunna vinnas, att staten ieke skall
komma i det läge, att den själv måste fullborda banbyggnaden. I
enlighet härmed bör bolaget, innan utbetalning av statslånet får äga
rum, hos Kungl. Maj:t styrka, att bolaget genom upplåning, som av
Kungl. Maj:t godkännes, förfogar över ett kapital, som jämte bolagets
egna tillgångar och statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens
slutförande i enlighet med av vederbörande statsmyndighet slutligen
granskad arbetsplan och kostnadsberäkning, häri jämväl inbegripet
kostnaden i dess helhet för anslutning till föreningsstationer med andra
järnvägar, enligt härom träffade, bindande avtal. — I anslutning till
vad i propositionen föreslagits, torde såsom ytterligare villkor för statslånets
utbetalande böra stadgas, att bolaget bör av sitt eget kapital
hava i banföretaget nedlagt minst 8,000,000 kronor kontant och 2,000,000
kronor i prestanda.
Vad angår de i Kungl. Maj:ts förevarande proposition innehållna
bestämmelser till tryggande av färdigställandet av bandelen Härnösand
—Sundsvall medelst bolagets egna tillgångar och statslånet, har väl
utskottet funnit uppfyllandet av dessa bestämmelser vara synnerligen
önskvärt. Med hänsyn till det av utskottet föreslagna villkoret, att
den enskilda upplåningen först bör vara avtalad, innan statslånet kan
utbetalas, har dock utskottet icke ansett att stadgande i dylik riktning
bör såsom oeftergivligt lånevillkor bibehållas. För att ej beståndet av
de anläggningar vid övriga delar av banbyggnaden, vilka företagits med
bolagets egna medel, må äventyras därigenom, att någon tid kan förflyta
från den tidpunkt, då dessa tillgångar blivit i företaget nedlagda och
till dess avtal om den erforderliga enskilda krediten träffats, synes bolaget
icke böra, innan uppgörelse med de enskilda långivarne skett,
bedriva andra arbeten å sistberörda delar av bananläggningen än sådana,
som kräva jämförelsevis lång tid för utförandet och dessutom äro av
beskaffenhet att icke taga avsevärd skada under ett möjligen inträffande
uppehåll i byggnadsarbetet. Närmare bestämmelser i nu berörda syfte
torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t i samband med fastställandet av
arbetsplanen för banbyggnaden.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle låneunderstödet få lyftas på sätt
och å tider Kungl. Maj:t ägde bestämma, dock icke före den 1 oktober
1917. Med hänsyn till den tid, som förflutit sedan ifrågavarande bestämmelse
först föreslogs, nämligen i en av bolagets verkställande direktör
till chefen för civildepartementet i september 1914 avgiven promemoria,
samt med stöd av de upplysningar utskottet i förevarande avseende
inhämtat, anser utskottet emellertid, att berörda tidpunkt bör fram
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
flyttas till den 1 januari 1918. Härigenom skulle man vinna, att något
anslag för ifrågavarande ändamål icke behöver upptagas förrän i den
riksstat, som upprättas vid 1917 års riksdag.
Därest lånevillkoren på nu föreslaget sätt förändras, synes det utskottet,
med hänsyn till de på senare tid inträdda förhållandena å lånemarknaden,
vara skäligt, att bestämmelserna rörande annuiteten å låneunderstödet
till ostkustbanan ändras därhän, att annuiteten fastställes
att utgå efter samma grunder, som vid tiden för utbetalandet av låneunderstödet
i fråga gälla i avseende å de lån, som utlämnas från statens
allmänna järnvägslånefond.
Med de av utskottet ovan förordade ändringar såväl i de nu gällande
lånevillkoren som ock i Kungl. Maj:ts förevarande förslag, skulle
lånevillkoren i sin helhet erhålla i huvudsak följande lydelse:
l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan, innehållande jämväl bestämmelser
rörande vilka slag av arbeten, som förutom å bandelen Härnösand-
Sundsvall må igångsättas, innan statslånet utbetalas, skola fastställas
av Kungl. Maj:t, som ock äger ej mindre utfärda föreskrifter
angående skyldighet för bolaget att vid anställande av arbetare vid
bananläggningen anlita biträde av den offentliga arbetsförmedlingen än
även närmare bestämma de ställen, vilka järnvägen skall beröra, varande
bolaget skyldigt att gottgöra de särskilda kostnaderna för möjligen
erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar, extra biträdens användande
med mera dylikt, vilka kunna av kostnadsförslagets och arbetsplanens
granskning föranledas;
2:o) att bolaget, för att kunna erhålla statslån, skall vara skyldigt
att hos Kungl. Maj:t styrka, att det förfogar över ett eget kapital av
minst 10,000,000 kronor;
3:o) att innan statslånet utbetalas bolaget skall dels hava hos Kungl.
Maj:t styrkt, att det genom upplåning, som av Kungl. Maj:t godkännes,
förfoga/över ett kapital, som jämte bolagets egna tillgångar och statslånet
är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens slutförande, i enlighet
med av vederbörande statsmyndighet slutligen granskad arbetsplan
och kostnadsberäkning, häri jämväl inbegripet kostnaden i dess helhet
för anslutning till föreningsstationer med andra järnvägar enligt härom
träffade, bindande avtal, dels ock hava i banföretaget nedlagt minst
8,000,000 kronor kontant samt 2,000,000 kronor i prestanda;
4:o) att låneunderstödet må lyftas på sätt och å tider, som Kungl.
Maj:t bestämmer, dock icke före den 1 januari 1918;
5:o) att med avseende å ifrågavarande försträckning skall iakttagas:
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
9
a) att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas efter
samma grunder, som vid tiden för understödets utbetalande gälla för
lån från statens allmänna järnvägslånefond;
b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper
under en tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna, men dock
ej sträckande sig utöver ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, må
medgivas anstånd med betalningen på det sätt, att denna ränta, benämnd
anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten, först
sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock hela lånekapitalet
inbetalts;
c) att, så snart å lyftat lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke
är att hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall inbetalas
till staten;
d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig annuitet
vidtaga tre år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, skolande i
sammanhang härmed likvid ske av all därförinnan upplupen, obetald ränta,
som icke är att hänföra till anståndsränta; och
e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning
erlägges, låntagaren skall, intill dess samma belopp varder behörigen
inbetalt, därå gälda ränta efter den räntefot, som vid lånets utbetalande
fastställts att tillämpas i avseende å oguldet kapitalbelopp, jämte en
halv procent därutöver;
6:o) att, sedan järnvägsanläggningen fullbordats, densamma skall med
alla därtill hörande* byggnader och materiel ävensom all bolagets övriga
egendom utgöra säkerhet för ifrågavarande av staten lämnade försträckning
och att staten skall till säkerhet för sin fordrans utbekommande, så
snart kan ske, erhålla inteckning med förmånsrätt näst efter inteckningar
å tillhopa högst 13,000,000 kronor, med förbehåll tillika att, i den mån
avbetalning å sistnämnda inteckningar sker, den för avtalade beloppet
gällande förmånsrätt skall tillkomma motsvarande belopp av
statens fordran, varom jämväl avtal skall av bolaget träffas med innehavarna
av nämnda inteckningar; börande såsom villkor för statslånets
tillgodonjutande i bolagsordningen intagas stadgande om bolagets skyldighet
att, så snart sådant lagligen låter sig göra, till säkerhet för
statens fordran inteckna bolagets järnväg med förmånsrätt som ovan
sagts;
7:o) att Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion försedd
ledamot i direktionen för bolaget och utse en revisor att deltaga i
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 samt. 46 höft. (Nr 73—74.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
granskningen av bolagets förvaltning och räkenskaper, samt att arvode
till sålunda utsedd direktör och revisor skall bekostas av bolaget;
8:o) att bolaget skall vara skyldigt underkasta sig såväl de bestämmelser
i fråga om samtrafik, vilka Kungl. Maj:t kan finna gott för bolaget
bestämma, som ock i övrigt alla de villkor och kontroller, som
av Kungl. Maj:t prövas lämpliga och nödiga;
9:o) att bolaget må, då Kungl. Maj:t så prövar lämpligt,
dels erhålla upplåtelse av den för järnvägsanläggningen erforderliga,
kronan tillhöriga jord, sålunda: att jord, som står under kronans omedelbara
disposition, upplåtes utan någon ersättning; att jord från de
under bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar
upplåtes utan annan gottgörelse än ersättning till vederbörande
innehavare för intrång i nyttjanderätten; att jord från de genom
domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke
upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller
Vadstena krigsmanshusfond, upplåtes utan annan ersättning än för
minskning i arrendatorns brukningsområde under den återstående
arrendetiden ävensom för skada och intrång; samt att för jord, som
är till boställe eller åt enskild person, menighet eller inrättning med
åborätt eller annorledes än vad ovan sagts upplåten, ersättning skall
lämnas såväl för själva marken som för skada och intrång; skolande
ersättningen i ovannämnda fall bestämmas i den ordning, förordningen
angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov den 14
april 1866 stadgar;
dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans
ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara
disponibla; samt
10:o) att bolaget, omedelbart efter det Kungl. Maj:t fastställt
arbetsplan och kostnadsförslag samt meddelat bestämmelser rörande
de villkor för statslånet, som riksdagen må besluta, skall i så stor
utsträckning, som lämpligen kan ske, påbörja arbetet med bananläggningen.
Med hänsyn till å ena sidan önskvärdheten av att till beredande
av nya arbetstillfällen för stora arbetargrupper i vårt land kunna igångsätta
ostkustbanebyggnaden snarast möjligt, samt å andra sidan därtill,
att detta enligt utskottets förmenande låter sig göra utan att egentligen
öka den risk, staten tidigare iklätt sig genom beviljande av låneunderstödet
i fråga, har utskottet ansett sig böra tillstyrka riksdagen att
medgiva, att statslånet till ostkustbanan må åtnjutas i huvudsaklig
överensstämmelse med de förändrade villkor utskottet här ovan förordat.
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
11
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen i anledning av Kung]. Maj:ts förevarande
proposition må medgiva, att Ostkustbanans
aktiebolag, som jämlikt beslut av 1913 års riksdag
under vissa närmare angivna villkor beviljats ett låneunderstöd
av 3,000,000 kronor, må åtnjuta ifrågavarande
understöd i huvudsaklig överensstämmelse med
av utskottet förordade, ändrade grunder.
Stockholm den 3 maj 1915.
På statsutskottets vägnar:
CARL SWARTZ.
Bil. A.
P. M.
angående ställningen på arbetsmarknaden och arbetstillgången inom väg- och
vattenbyggnadsbranschen våren 1915.
(Utarbetad inom K. Socialstyrelsen.)
Arbetstillgången inom det svenska näringslivet har under hela krisens
varaktighet — frånsett de första panikveckorna i augusti 1914 —
kännetecknats genom en hög grad av ojämnhet. Medan inom åtskilliga
industrier, såsom flertalet mekaniska verkstäder och vid många bruk,
sådan brist på kvalificerad arbetskraft under de sista veckorna varit
rådande, att yrkesarbetare i behövligt antal ej stå till att uppdriva inom
hela landet, är arbetstillgången inom andra yrkesgrenar ytterligt reducerad.
Detta är särskilt fallet inom den i arbetsmarknadshänseende så
viktiga husbyggnadsverksamheten med dess talrika hjälpindustrier, inom
vilket område i Sverige c:a 80,000 arbetare torde vara sysselsatta. Att
arbetstillgången inom byggnadsverksamheten under vintern skulle bliva
mycket begränsad — vilket bland annat framgår av det stora antal
arbetslösa byggnadsarbetare, som åtnjutit understöd jämlikt k. kungörelsen
den 28 september 1914 — har ju varit att befara, särskilt med
12
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
hänsyn till yrkets utpräglade säsongkaraktär. Det nya och oroande är
emellertid, att företagsamheten ej som vanligt vid vårens inbrott börjar
bliva livaktig, utan i år hotar att delvis avstanna inför de svårigheter
av olika slag och framför allt den ovisshet inför framtiden, som den
nuvarande konjunkturen innebär för byggnadsverksamheten. Med undantag
för offentliga byggnadsföretag låg omkring den 1 april på de
flesta av det fyrtiotal större orter i landet, varifrån socialstyrelsens ombud
regelbundet insända kvartalsrapport över läget på arbetsmarknaden,
den enskilda byggnadsverksamheten i regel nere med ty åtföljande arbetslöshet
bland fackets arbetare, vilka flerstädes ännu uppbära arbetslöshetsunderstöd
från stat och kommun. I Stockholm understöddes sålunda
i början av april månad 1915 icke mindre än 1,723 (varav 1,121
gifta) byggnadsarbetare av olika slag (hela antalet understödda i Stockholm
utgjorde vid samma tidpunkt 2,918, varav dock 423 voro tobaksarbeterskor).
Det tryckta läget inom husbyggnadsindustrien återverkar också särdeles
menligt på dess viktiga hjälpindustrier, vilka sysselsätta talrika
arbetare (såsom tegelbruksarbetare, elektriska montörer, körkarlar m. fl.).
Vad särskilt den skånska tegelindustrien beträffar, har denna, enligt
uppgift, icke sedan 25 år genomlevat så hårda tider som för närvarande
med dålig avsättning och stora lager, varför blott cirka 1 3 av den ordinarie
arbetsstyrkan kan beredas sysselsättning; ett par större tegelbruk
i Malmöhus län ha också i dagarna gått i konkurs.
En annan näringsgren, som i än högre grad drabbats av krisen, är
stenindustrien. Av dennas totala tillverkningsvärde, utgörande år 1912:
20,172,922 kronor exporterades under samma år för 14,099,000 kronor,
huvudsakligen till Tyskland. Då nu exporten under kriget väsentligt
minskats — medan vår utförsel av gatsten, kantsten, byggnadssten m. m.
under januari och februari månader 1914 hade ett uppgivet värde av
1,428,346 kronor, representerade den under motsvarande tid i år blott
252,155 kronor — har arbetstillgången i hög grad inskränkts vid landets
360 stenhuggerier, vilka sysselsätta över 14,000 arbetare. Ställningen
är nu synnerligen brydsam för stenhuggarna; arbetslösheten är
stor och den begränsade inkomst, vilken större firmor som ren nödhjälp
kunnat bereda åtminstone familjeförsörjare, är i längden otillräcklig.
I betraktande av den arbetsbrist, som under instundande sommar
sålunda är att förutse inom den enskilda husbyggnadsindustrien i synnerhet
i städerna samt vid stenhuggerierna, torde det bliva oundgängligt
att från samhällets sida vidtaga sådana åtgärder att de talrika ar
-
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
13
betslösa inom dessa fack beredas lämplig sysselsättning. En del kommuner
hava också redan under den förflutna vintern anordnat s. k.
nödhjälpsarbeten för arhetslösa (Stockholms stad för en kostnad av 1
miljon kronor), vilket företrädesvis kommit grovarbetare till godo. Även
om kommunerna under instundande, sommar kunna vidmakthålla sina
ordinarie och möjligen även en del exstra arbeten, lärer kännbart överflöd
på arbetskraft inom byggnads- och stenhuggeribranscherna ändå icke
kunna undvikas. Man torde visserligen sträva att förbehålla arbetet åt
arbetare med hemortsrätt inom den egna kommunen, såsom billighet
och omtanke om de egna knmmunmedlemmarnas bästa bjuda, men detta
kommer givetvis att medföra arbetslöshet bland de talrika byggnadsarbetare
på landsbygden, vilka äro vana vid att varje sommar erhålla
arbete i kommunal och enskild byggnadsverksamhet i städerna. Vid
sådant förhållande skulle igångsättandet av andra stora arbetsföretag än
de rent kommunala, där såväl städernas som landsbygdens arbetslösa
byggnads- och grovarbetare kunde beredas arbete och utkomst, vara
synnerligen av behovet påkallat.
Det ligger därvid närmast till hands att tänka på väg- och vattenbyggnadsbranschen.
Där kunna alla de sämst ställda kategorierna bland
de arbetslösa byggnadsarbetare, såsom jordschaktare, hantlangare och
andra slag av grovarbetare, finna direkt användning för sin yrkesvana
och speciella fallenhet, utan att sådana hinder möta, som ofta försvåra
deras återbördande eller placering till jordbruket. Detsamma gäller även
de arbetslösa stenhuggarna.
Väg- och vattenbyggnadsindustrien är emellertid en fullt självständig
bransch med sina säregna förhållanden, vars arbetsmarknad icke
i normala fall är att uppfatta som ett slags bihang till byggnadsverksamhetens
i övrigt. Arbetspersonalen utgöres av en tämligen fast stam,
väg- och vattenbyggnadsarbetarna (»rallarna»), vilkas antal av brist på
statistik ej låter sig säkert uppskattas, men som snarare torde över- än
understiga 10,000. Dessa arbetare, vilka som bekant rekryteras från
hela Sverige, och som inom sitt hårda och hälsofarliga yrke uppnått en
betydande färdighet, kräva givetvis och med rätta att i första hand
komma i åtanke vid de arbetstillfällen, som stå till buds inom väg- och
vattenbyggnadsbranschen. Det skulle också vara oklok och kortsynt
arbetsmarknadspolitik att med undanträngande av den egentliga vägoch
vattenbyggnadsarbetarekåren vilja reservera arbetstillfällena för de
arbetslösa inom den övriga byggnadsindustrien och stenhuggerierna.
Därom kan ju icke heller bliva tal. Men väl är det ett önskemål att
så kunna öka verksamheten inom väg- och vattenbyggnadsbranschen i
14
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
Offentliga väg- och vatten -
Arbetena |
Antal arbetare |
||||
Arbetsföretagens namn. |
1 april 1914 |
1 juli 1914 |
|||
den |
i egen |
hos entre- prenör. |
i egen |
hos entre- prenör. |
|
K. Järnvägsstyrelsen: |
|||||
Statsbanan Järna—Norrköping.............................. |
3I/i» 1915 |
685 |
— |
615 |
— |
» Sveg—Brunflo .................................... |
31/is 1919 |
165 |
— |
210 |
— |
» Ulriksfors—Yolgsjön ........................... |
Vio 1917 |
505 |
— |
755 |
— |
» Älvsby—Piteå................................... |
V io 1915 |
160 |
— |
475 |
— |
» Veittijärvi—Karungi—Matarengi............ |
Vio 1915 |
100 |
— |
340 |
— |
» Karungi—Haparanda........................... |
Vio 1916 |
— |
— |
— |
— |
» Dagarn—Hultebo .............................. |
Vio 1915 |
— |
— |
— |
— |
Dubbelspårsbyggnaden Alingsås—Olskroken............ |
*7u 1917 |
640 |
— |
685 |
— |
» Norrköping—Mjölby ............ |
S1/u 1919 |
— |
— |
— |
— |
» Eönninge—Igelsta ............... |
3,/u 1915 |
— |
— |
— |
— |
1914 års bangårdsutvidgningar i Stoekholm............ |
31/is 1917 |
— |
— |
— |
— |
Malmö bangårds ombyggnad................................ |
31/u 1920 |
200 |
— |
190 |
— |
Summa |
— |
2,455 |
— |
3,270 |
— |
K. Vattenfallsstyrelsen: |
|||||
Trollbätte kanals ombyggnad .............................. |
V« 1917 |
1,404 |
347 |
783 |
428 |
Trollhätte kraftverks 3:e utbyggnad ..................... |
Vi 1919 ») |
— |
— |
— |
— |
Älvkarleby kraftverksbyggnad .............................. |
Vi 1916 8) |
646 |
72 |
688 |
34 |
» kraftverks distributionsanläggningar ...... |
V* 1916 3) |
62 |
30 |
101 |
15 |
» » ångcentral.......................... Porjus kraftverksbyggnad jämte linjebyggnader och |
''U 1916 4) |
— |
“ |
77 |
|
Lule älvs reglering......................................... |
''It 1916 5) |
576 |
29 |
43f> |
|
Summa |
— |
2,688 |
478 |
2,007 |
554 |
K. Byggnadskommissionen: för dubbelspåret Eönninge—Ström: |
|||||
Dubbelspåret ............................................ Kanalen ................................................. Stockholms Gas- och elektricitetsverk: |
Vu 1916 j |
0) 60 |
•) 115 |
||
Värtagasverkets utvidgning ............................... |
1916 |
40 |
— |
65 |
— |
Untra vattenkraftverk i Söderfors socken .............. |
1917 |
600 |
— |
630 |
— |
Summa |
— |
640 |
— |
695 |
|
Summa summarum |
— |
5,783 6 |
538 321 |
5,972 6,6 |
669 41 |
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
15
byggnadsföretag 1914—1915.
anställda den |
||||
1 april 1915 |
1 juli 1915 (beräknat) |
Anmärkningar. |
||
i egen |
ho 8 |
i egen |
hos entre- prenör. |
|
435 |
650 |
|||
320 |
— |
400 |
— |
|
270 |
— |
450 |
— |
|
120 |
— |
300 |
— |
|
15 |
— |
60 |
— |
|
160 |
— |
400 |
— |
Ingå nya arbeten komma att påbörjas 1915. |
160 |
— |
200 |
— |
|
535 |
— |
600 |
— |
|
90 |
— |
230 |
— |
• |
10 |
— |
100 |
— |
|
290 |
— |
350 |
— |
|
240 |
— |
335 |
— |
|
2,645 |
— |
4,075 |
— |
|
1,857 |
313 |
1,100 |
300 |
Arbetet beräknas fullbordat till Vio 1916. [*) Fortsatta utridningsarbet. torde komma att fortgå efter här angifven tid.— |
68 |
— |
350 |
— |
| Arbetare, som uppsägas vid kanalombyggn. komma att i största möjliga |
524 |
28 |
315 |
5 |
2) Fortsätta utridningsarbet. komma att fortgå efter här angiven tid. |
165 |
50 |
200 30 |
20 |
3) » » )) » » » » » » |
\ 1915. — Arbetarantalet kommer att utgöra c:a 30—80. |
||||
331 |
11 |
150 |
— |
5) Se V här ovan. — Nuvarande arbetsstyrkan kan bibchtillas till omkr. 15/e. |
2,945 |
402 |
2,145 |
325 |
|
— |
350 |
— |
380 |
6) Arbetareantalet tidigare 400; minskningen beroende på strejk 1914. |
166 |
200 |
|||
840 |
- |
770 |
— |
|
1,006 |
— |
970 |
— |
|
6.596 |
752 |
7,190 |
705 |
|
7,848 |
7,895 |
16
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
vårt land, att, utöver den mera fasta stammen av fackets arbetare, även
ett avsevärt antal arbetslösa från den övriga byggnadsverksamheten
samt därtill villiga och lämpliga element bland de arbetslösa stenhuggarna
kunna beredas sysselsättning under instundande sommar och därutöver,
ifall krisen fortsätter.
Den första fråga, som då möter, är, huruvida arbetstillgången inom
väg- och vattenbyggnadsindustrien för närvarande är och under den
närmaste tiden kommer att bliva tillräcklig för att i första rummet förebygga
arbetslöshet bland fackets egna arbetare. I sådant syfte har
socialstyrelsen, genom en närmare utredning rörande arbetsstyrkans växlingar
vid större väg- och vattenbyggnadsföretag i landet, sökt komplettera
de uppgifter som styrelsen inhämtar genom den regelbundna
kvartalsrapporteringen över läget på arbetsmarknaden. Styrelsen har
sålunda genom skrivelser den 10 april 1915 till Jcungl. järnvägsstyrelsen,
kungl. vattenfallsstyrelsen, Jcungl. byggnadskommissionen för dubbelspåret
Rönninge—Ström samt från Stockholms gas- och elektricitetsverk införskaffat
uppgifter rörande de arbetsföretag inom väg- och vattenbyggnadsbranschen,
som för närvarande pågå i verkens egen regi eller genom
entreprenörer för deras räkning, samt begärt upplysning om tiden för
deras avslutande och det antal arbetare, som därvid varit sysselsatta
den 1 april och 1 juli 1914, den 1 april 1915 samt beräknas bliva det
instundande 1 juli.
De inkomna uppgifterna hava sammanställts å förestående tablå.
Av slutsiffrorna framgår, att ett större antal arbetare (sammanlagt
7,895 man) väntas kunna bliva sysselsatt den 1 juli 1015 än som var
fallet vid de tre tidigare tidpunkterna den 1 april, 1 juli 1914 och 1
april 1915 (respektive tillhopa 6,321, 6,641 och 7,348 man). Innevarande
vår ökades arbetareantalet med över 1,000 man i jämförelse
med motsvarande tidpunkt föregående år. Att denna stegring av antalet
sysselsatta arbetare ytterligare kommer att ökas under högsommaren —
vilket i regel städse sker inom denna säsongbransch — beror dock
väsentligen på statens järnvägsbyggen. Vid övriga företag (utom värtagasverkets
utvidgning, vilket här medtagits, enär det kommer att medföra
arbeten även inom här ifrågavarande bransch) kommer arbetsstyrkan
eljes under sommarens lopp att minskas; i synnerhet vid de stora företag,
som ankomma på vattenfallsstyrelsen. Att märka är vidare, att icke
mindre än 5 statsbanebyggnader (Järna—Norrköping, Ålvsbyn—Piteå,
Veittijärvi—Karungi—Matarengi, Dagarn—Hultebo samt dubbelspåret
Rönninge—Igelsta d. v. s. den del därav, som järnvägsstyrelsen bygger),
den 1 juli 1915 sysselsättande tillhoga 1,700 arbetare, komma att bliva
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
17
avslutade under loppet av innevarande år, utan att samtidigt nya företag,
enligt järnvägsstyrelsens uppgift, skola påbörjas i deras ställe. De järnvägsbyggnadsarbetare,
som därvid skola entledigas, komma då att bliva
arbetslösa under vintern 1915 —1(5, vilket visserligen icke innebär en
nyhet för dessa säsongarbetare; de bruka dessutom ibland, särskilt i
Norrland, taga skogsarbete. Men ur arbetsmarknadens synpunkt gäller
det att sörja lör att dessa entledigade arbetare åtminstone våren 1916
kunna beredas anställning inom sitt fack.
Till belysande av frågan, huru arbetstillgången inom de offentliga
företagen inom väg- och vattenbyggnadsbranschen under år 1916 skulle
gestalta sig, hava uppgifter i förevarande avseende införskaffats från
järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen. Totalantalet sysselsatta arbetare
vid statens järnvägsbyggnader uppgavs därvid vid olika tidpunkt av
åren 1915 och 1916 utgöra:
År 1915 1 januari
» 1 april
» 1 juli
>> 1 oktober
» 1916 1 januari
» 1 april ,
» 1 juli
» 1 oktober
2,220 man.
2,645 »
4,075 » (Beräknat).
2,970 )» »
1,900 » »
2,225 » »
2,750 » »
2,600 )> »
Inom vattenfallsstyrelsens verksamhetsområde beräknas hela antalet
anställda förmän och arbetare i genomsnitt per år komma att utgöra:
Ar 1915
)) 1916
)) 1917
» 1018
). 1919
2,794 man
1,925 »
1,650 »
1,766 »
2,060 »
Således kommer arbetsstyrkan inom ovanberörda statliga företag
att minskas under de närmaste åren framåt. Man torde få hoppas, att
den arbetsbrist, som därigenom kommer att uppslå inom väg- och
vattenbyggnadsbranschen, skall kunna uppvägas genom ökad arbetstillgång
inom den enskilda företagsamheten.
För innevarande tidpunkt te sig icke uppgifterna rörande arbetstillgången
inom den enskilda verksamheten lika gynnsamma som fallet i
stort sett för närvarande är vid de offentliga företagen inom branschen.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 saml. 46 htift. (Nr 73—74.) 3
18
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
Samma konjunkturer som lamslå företagsamheten inom den privata husbyggnadsindustrien,
utöva naturligt nog liknande inverkan beträffande
den enskilda väg- och vattenbyggnadsverksamheten. Enligt de uppgifter,
som socialstyrelsen inhämtat dels från Svenska Väg- och Vattenbyggarnas
Arbetsgivareförbund i Stockholm, dels från Svenska Väg- och
Vattenbyggnadsarbetareförbundet i Krylbo befaras en inskränkning av
arbetstillgången inom facket under instundande sommar. Härom föreligga
dock inga exakta uppgifter, »ty», såsom det heter i skrivelsen
från vederbörande arbetareorganisation, »det är svårt att därom vinna
någon klarhet, då vid förfrågan hos arbetsledarna mestadels det svaret
erhålles, att arbetsprogrammet för sommaren ännu icke är fullt klart,
enär arbetsplanläggningen i år betydligt fördröjts på grund av den ovisshet,
som är rådande under den nu pågående krisen». Givetvis hava dock
dessa organisationer en god insikt i arbetsmarknadens läge inom sitt
fack, och för den privata verksamheten på området torde väl ifrågavarande
arbetsgivaresammanslutning anses särskilt vittnesgill. Dess
ombudsman, har på förfrågan som sin åsikt uttalat, att arbetstillgången
inom de anslutna företagen sannolikt blir förminskad.
Härom skriver vidare Svenska Väg- och Vattenbyggnadsarbetareförbundet:
»Att
arbetstillgången är ringa framgår av att redan nu finnes i och
omkring Sundsvall cirka 400 och omkring Gävle 200 man, vilka rest
till platsen i väntan på att Ostkustbanans arbeten skola taga sin början;
denna tillströmning ökas alltjämt. Vid varje arbetsplats går dagligen
arbetssökande utan att vinna anställning. En stor del av denna arbetaregrupp
har under vintern haft anställning i skogarna; dessa arbeten äro
nu slut och arbetarne söka sig ut till de olika byggnadsanläggningarna.
På grund av att arbetet inskränkts såväl vid gruvindustrien, som särskilt
byggnadsindustrien, har redan en hel del av dessa grupper sökt
sig till väg- och vattenbyggnadsarbetena, vilket framgår av att bland
arbetssökande vid Ostkustbanan och andra arbetsplatser är en hel del
vilka haft anställning inom byggnadsindustrien i Stockholm.»
Enligt uppgift till socialstyrelsen från ostkustbanans arbetsbyrå i
Gävle hade alltifrån hösten 1914 i färdiga arbetslag anmält sig 1,637
arbetssökande, vilka fördela sig efter yrkesspecialiteter på följande sätt:
Yrke. |
Antal. |
Yrke. |
Antal. |
Schaktmästare .......................... |
35 |
Stenarbetare ................... |
........... 105 |
Schaktmästarebiträde ............. |
10 |
Grovarbetare ................... |
........... 835 |
Jord- och bergschaktning ..... |
.. 346 |
Maskinist........................... |
........... 4 |
Bergsprängning ..................... |
.. 278 |
Smed................................. |
........... 11 |
Träarbetare ...................... |
........... 12 |
Summa 1,637
19
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
Dessutom liade sedan senaste årsskiftet per telefon eller vid personliga
besök å järnvägsbyrån anmält sig ytterligare c:a 500, så att hela
antalet arbetssökande för närvarande uppgår till omkring 2,137 man.
Enligt uppgift skulle denna siffra hava varit betydligt högre, därest icke
genom anslag utanför bolagets byrå tillkännagivits, att arbetare för
närvarande icke antagas.
Denna tillströmning av ledig arbetskraft till ostkustbanan påvisar
med all önskvärd klarhet behovet av arbetstillfällen för här ifrågakommande
arbetarekategorier. Huvudmassan av de arbetssökande vid ostkustbanan
tillhöra säkerligen järnvägsbyggnadsarbetarekåren, men en hel del arbetslösa
byggnadsarbetare torde även med begärlighet åstunda att därvid
komma i åtanke1). Mera sparsamt torde däremot de arbetslösa stenhuggeriarbetarna
i de västra och södra kusttrakterna vara representerade
bland de arbetssökande till ostkustbanan.
Skall emellertid ostkustbanebygget under sommaren och slutet av
år 1915 samt även under den närmaste tiden därefter verkligen kunna
utgöra en ersättning för de minskade arbetstillfällen, som konstaterats
inom såväl den enskilda väg- och vattenbyggnadsindustrien, som inom
byggnadsverksamheten i övrigt samt vid stenbyggerierna, måste särskilda
åtgärder vidtagas för att reglera anställningen av arbetskraft. Kravet
härpå är icke blott ett stort samhällsintresse i och för sig; det vinner i
styrka under sådana kritiska tider på arbetsmarknaden som de nuvarande,
och torde med avseende å frågan om omedelbart påbörjande av ostkustbanebygget,
vilket huvudsakligen motiverats av dessa socialpolitiska skäl,
tillmätas avgörande betydelse.
Ty det sätt, varpå anskaffningen av arbetskraft till de stora arbetsföretagen
i vårt land brukar tillgå måste ur flera synpunkter betecknas
som mindre lämpligt och länder, även under normala förhållanden, arbetsmarknaden
till skada. Intagningen av arbetskraft sker nämligen i regel
direkt genom det lägre arbetsbefälet, vilket givetvis ej har möjlighet att
därvid tillämpa andra principer än det ensidiga, tekniska arbetsledareintresset.
Den för hela arbetsmarknaden så ytterst viktiga frågan, huru
och varifrån arbetskraften till ett sådant stort företag rekryteras, blir
därigenom ej alls beaktat. I regel strävar nog en sådan arbetsledning
att i främsta rummet tillgodose de fasta lagens av vana järnvägsbyggnadsarbetare
behov av anställning, och häremot är självfallet intet att
*) Enligt vad senare meddelats, har dessutom hos ostkustbanans arbetschef, anmält
sig ytterligare c:a 500 arbetssökande, så att hela antalet alltså f. n. torde uppgå
till inemot" 2,600. Bland de senast anmälda torde befinna sig många arbetslösa
byggnads- och grovarbetare från Stockholm och omnejd.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
invända. Men arbetareantalet därutöver torde i allmänhet fyllas efter
slumpens skickelser. Anmäler sig en bonddräng från närliggande gård,
som därigenom kanske berövas sin enda lejda arbetskraft, så får han
företräde, om han kommer i god tid, framför den arbetslöse grovarbetaren
från staden, vilken som sista resurs sökt sig ut till järnvägsbygget
på landsbygden. Ovan vid jordbruksarbete, fast med lika goda fysiska
förutsättningar, kan denne arbetslösa icke ersätta ovannämnde bonddräng.
Resultatet blir sålunda, att jordbruket förlorar en arbetare, under det att
den arbetslöse grovarbetaren fortfarande får gå utan arbete.
1 verkligheten går det också till på detta sätt. Då arbetet med
Trollhätte kanals ombyggande påbörjades 1910 klagade lantbrukarna i
Vänersborgstrakten, enligt rapport från den offentliga arbetsförmedlingen,
att deras arbetare lämnade dem i sticket och i stället sökte samt fingo
anställning vid kanalarbetet. Vilka svåra följder en sådan åderlåtning
av lantarbetarestammen har för jordbruket, framgår därav, att en kronisk
brist på arbetskraft förefinnes inom jordbruket, som enligt undersökningar
verkställda av socialstyrelsen, gör sig gällande inom alla delar av landet.
Enligt beräkningar, grundade på uppgifter från samtliga kommunalnämndsordförande
i riket, rådde brist på lantarbetare i c:a Va av alla
kommuner i landet. Vad de av Ostkustbanan berörda länen beträffar,
så var under år 1913 tillgången på lantarbetare otillräcklig i 46 % av
alla kommuner i Västernorrlands län och i 35 % av Gävleborgs län;
inom båda länen hade ställningen i detta avseende försämrats sedan föregående
år. Under sådana förhållanden finns det ej mycken arbetskraft
att avvara i dessa trakter för banbyggets behov, åtminstone icke bland
den jordbruksidkande befolkningen. I den mån arbetslöshet förefinnes
bland ortens skogsarbetare o. dyl. böra de icke förmenas anställning vid
Ostkustbanebygget. Att efter preusiskt mönster utfärda generellt förbud
att anställa arbetare, bosatta inom viss rayon på ömse sidor om banan,
torde icke för våra förhållanden vara nödigt eller välbetänkt. I varje
fall blir ortsbefolkningen icke lottlös genom stora arbetsföretag; rikliga
förtjänster tillflyta dem genom körslor, ökad leverans och höjda pris å
livsmedel, inkvarteringar m. m.
Genom den nuvarande bristen på organisation och system i arbetareanskaffningen
till de stora arbetsföretagen inom väg- och vattenbyggnadsbranschen
uppkomma icke blott faror för jordbrukets avbefolkning.
Erfarenheten har visat, att rådande brist på rationella principer för och
systematisk organisation av arbetsanvisningen även medför ett lokalt
överflöd av lös arbetskraft. Lockade av hoppet om lönande och relativt
långvarig sysselsättning, strömma nämligen massor av grovarbetare till
Statsutskottets utlåtande Nr 7H.
21
den trakt, där arbetsföretaget liar sin anställningsbyrå. En var hoppas
att gynnas av slumpen och få platsen på bekostnad av kamraten. Här
föreligger ett exempel av anarki på arbetsmarknaden av samma art som
det, vilket ännu utspelas varje morgon framför dockportarna inom vissa
områden i Londons hamn, och vartill motstycke förefinnes även vid
våra hamnar, då arbetarna trängas för att ur förmannens hand rycka
till sig den polett, som garanterar dem uppehället för den dagen. En
liknande situation förelåg vid påbörjandet av arbetena vid Älvkarleö
kraftverk sommaren 1911 då sådana skaror av grovarbetare där förgäves
sökte arbete, att de sedermera under lång tid överfyllde arbetsmarknaden
inom Gästrikland och norra Uppland.
Till förebyggande av dessa rubbningar på arbetsmarknaden torde
sådana grundsatser för arbetareanskaffningen till stora offentliga arbetsföretag
böra uppställas, som taga sikte på ställningen på arbetsmarknaden
i dess helhet. En oundgänglig förutsättning för att planmässighet
på detta område skall kunna dels överhuvud förverkligas dels upprätthållas
jämväl under arbetsföretagets fortgång, är därvid, att arbetarestammens
anställande och fortlöpande rekrytering sker genom eller i närmaste
anslutning till Sveriges offentliga arbetsförmedling, som med sitt nät av
sinsemellan förbundna anstalter omspänner hela landet och därigenom
blir i stånd att överblicka arbetsmarknaden samt organisera arbetsanvisningen
efter enhetliga principer.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar G. J. G. Swartz, S. IT. Kvarnzelius, O. M. Strömberg,
II. F. Lamm, C. G. Ekman, G. M. II. Ekelund, J. Nilsson, A. Pers, I. E. G.
Svensson, greve N. F. Posse, J. L. Widell och C. I. Asplund samt
från andra kammaren: herrar A. Ekman, F. TF. Thorsson, K. V. Rydén i Malmö,
C. Persson i Stallerhult, J. B. Eriksson i Grängesberg, E. A. Nilson i Örebro, A. Wiklund,
J. Ström, A. A.nderson i Råstock, J. Erlansson och A. V. Sävström.