Statsutskottets utlåtande Nr 62.

I

Nr 62.

Ankom till Riksdagens kansli den 30 april 1915 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
höjning av anslaget till överståthållarämbetet, avseende
ökat bidrag till avlöning åt den under andre stadsfogden
i Stockholm lydande exekutionsbetjäningen. (3:e avd.).

Uti den till riksdagen den 14 januari 1915 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t i punkt 8
under sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition,
som kunde komma att i ämnet avlåtas, tillsvidare för ändamålet
beräkna en höjning från och med år 1916 av det ä ordinarie stat
upptagna anslaget till överståthållarämbetet, 97,822 kronor, med 10,000
kronor eller till 107,822 kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t uti en till riksdagen den 26 mars 1915
avlåten proposition, (nr 97), med åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag föreslagit riksdagen
att å staten för överståthållarämbetet, i stället för det till avlöning åt
exekutionsbetjäningen i Stockholm upptagna belopp, 12,200 kronor, från
och med år 1916 såsom bidrag till avlöning åt den under andre stadsfogden
i Stockholm lydande exekutionsbetjäningen anvisa ett belopp av
21,000 kronor samt till följd därav från och med år 1916 höja det å
riksstaten uppförda ordinarie anslaget till överståthållarämbetet från
97,822 kronor med 8,800 kronor eller till 106,622 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till
åberopade statsrådsprotokollet.

Vidare har herr K. A. Tengdalil uti en inom andra kammaren
väckt motion (nr 226) föreslagit riksdagen besluta att å staten för överståthållareämbetet,
i stället för det till avlöning åt exekutionsbetjäningen
i Stockholm upptagna belopp, 12,200 kronor, från och med år 1916

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 saml. 39 höft. (Nr 62.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 62.

såsom bidrag till avlöning åt den under andre stadsfogden i Stockholm
lydande exekutionsbetjaningen anvisa ett belopp av 30,000 kronor samt
till följd därav från och med år 1916 höja det å riksstaten uppförda
ordinarie anslaget till överståthållareämbetet från 97,822 kronor med
17,800 kronor eller till 115,622 kronor.

Beträffande de till stöd för denna framställning av motionären anförda
skäl får utskottet hänvisa till motionen.

För ifrågavarande ändamål har sedan lång tid tillbaka anslag beviljats.
Emellertid har frågan om statens skyldighet att helt eller delvis
avlöna exekutionsbetjäningen i Stockholm allt från mitten av 1800-talet
varit omtvistad och riksdagen har vid olika tillfällen intagit växlande
ståndpunkter i denna fråga. Så hava i åtskilliga fall framställningar om
höjning av anslaget av riksdagen avslagits under hänvisning till att
Stockholms stad i likhet med andra städer vore skyldig att själv bekosta
exekutionsväsendet. A andra sidan har riksdagen vid upprepade tillfällen
höjt ifrågavarande anslagsbelopp, därvid framhållits statens skyldighet
att anvisa medel till berörda tjänstepersonals avlöning samt att, därest
avlöningen befunnes otillräcklig, ytterligare anslå de medel, som erfordrades
till densammas förbättrande.

Sedan en av Stockholms stadsfullmäktige och överståthållarämbetet
år 1912 tillsatt kommitté i avgivet förslag angående bland annat reglering
av avlöningen för ifrågavarande befattningshavare hemställt, att
Stockholms stad skulle åtaga sig avlönande av den del av exekutionsbetjäningen,
som utgöres av de under förste och tredje stadsfogden
tjänstgörande utmätningsmän, men, vad beträffade de hos andre stadsfogden
anställda exekutionsbetjänte, uttalat, att kommittén på grund av
de utredningar, som i ärendet verkställts, ansåge, att skyldigheten att
avlöna åtminstone denna del av exekutionsbetj äningen borde åligga staten,
har överståthållarämbetet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 oktober
1913 hemställt om förhöjning av statens bidrag till exekutionsbetjäningens
avlöning genom anvisande av ett extra anslag för ändamålet å
17,800 kronor. Åmbetet har därvid bl. a. anfört, att det uppenbarligen
vore av vikt, att nu av statsmakterna bleve avgjort, om staten eller
kommunen hade skyldighet att avlöna den egentliga exekutionsbetj äningen
i huvudstaden och om således det ålåge staden att ansvara för hela det
belopp, som utöver det utgående statsanslaget å 12,200 kronor för ändamålet
erfordrades, eller om det tillkomme staten att anslå därför ytterligare
behövligt bidrag. På de av kommitterade framhållna och förut

Statsutskottet,9 utlåtande Nr 62-

3

i frågan anförda skäl ville det synas överståthållarämbetet, som om
avlöningen till denna exekutionsbetjaning åtminstone med den begränsning,
som av kommitterade ifrågasatts, borde utgå av statsmedel.

Löneregleringskommittén har avgivit utlåtande över denna framställning
och därvid, beträffande frågan om statens skyldighet i förevarande
avseende, på anförda skäl gjort gällande, att någon rättslig sådan
skyldighet icke förefinnes, men å andra sidan framhållit, att staten
detta oaktat allt ifrån början kommit att vidkännas kostnad för
exekutionsväsendet i Stockholm. Denna kostnad syntes till någon tid
hava täckt utgifterna för ändamålet. Sedan emellertid de senare stegrats,
hade staten vidare vid olika tillfällen och även i jämförelsevis senare
tid åtagit sig ökad kostnad, ehuruväl icke i större mån, än att jämväl
kommunens medel i stigande grad måst tagas i anspråk. Staten hade
aldrig helt undandragit sig kostnad för exekutionsbetjäningen i Stockholm,
men denna kostnad hade med tiden antagit karaktären av ett blott
bidrag.

1 det nu föreliggande spörsmålet kunde det alltså sägas, att det i
realiteten vore bidragsståndpunkten, som staten sedan länge intagit.

Härefter yttrar kommittén följande:

»Då nu icke någon ny omständighet inträffat, som skulle kunna
anses fordra indragning av det för närvarande från statsverket utgående
bidraget till exekutionsbetjäningens i Stockholm avlöning, men däremot
företagna undersökningar av hithörande förhållanden enligt nuvarande
ordning synas erbjuda positiva stöd för bibehållandet av ett sådant bidrag.
samt därigenom en obruten överensstämmelse med de historiska
förhållandena beträffande överståthållardömet skulle upprätthållas, så
har löneregleringskommittén trott sig böra stanna vid den meningen,
att statsverket bör fortfarande lämna bidrag till avlöning åt exekutionsbetjäningen
i Stockholm. Denna mening anser löneregleringskommittén
böra bliva gällande under nu överskådliga förhållanden och särskilt så
länge icke någon mera fullständig reglering av statens och Stockholms
stads inbördes ekonomiska förhållanden, åtminstone beträffande
överståthållarämbetet i dess helhet, blivit åvägabragt.»

Vidkommande frågan om detta bidrags belopp anser kommittén,
som ställer sig avvisande till förslaget, att staten skulle ensam bestrida
avlöningen för vissa särskilda tjänster, att detsamma bör bestämmas till
21,000 kronor och det nuvarande anslaget sålunda höjas med 8,800
kronor.

Utskottets

yttrande.

4 Statsutskottets utlåtande Nr 62.

Slutligen har kommittén uttalat, att, därest kommitténs förslag i
ämnet vunne bifall, statsmakterna borde kunna förvänta, att genom överståthållarämbetets
och Stockkolms stads försorg de för staten och landets
alla kommuner så viktiga tjänsteuppgifter, vilka berodde på handläggning
av au dre stadsfogden i Stockholm och honom underlydande,
bleve i behörig tid och ordning fullgjorda.

Departementschefen har i huvudsak anslutit sig till löneregleringskommitténs
ståndpunkt i frågan.

Den av löneregleringskommittén åvägabragta utredningen har enligt
utskottets mening ådagalagt, att någon rättslig förpliktelse för
statsmakterna att åtaga sig kostnad för avlöning av exekutionsbetjäningen
i Stockholm icke förefinnes. Den omständigheten, att Stockholms
stad på grund av utredda historiska förhållanden kommit att
beträffande kostnaderna för exekutionsväsendet intaga en gynnad undantagsställning
i förhållande till rikets övriga städer, utgör icke, såsom
ock 1903 års statsutskott framhöll, giltig anledning att genom beviljande
av förhöjt statsanslag ytterligare öka ifrågavarande särskilda förmån för
huvudstaden. Vid sådant förhållande kan utskottet ej tillstyrka vare sig
Kungl. Maj-.ts föreliggande förslag eller herr Tengdahls motion.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition ej
må av riksdagen bifallas,

b) att herr Tengdahls ovanberörda motion ej heller
må vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 30 april 1915.

På statsutskottets vägnar:
CARL SWARTZ.

Statsutskottets utlåtande Nr 62.

5

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. J. G. Swartz, S. H. Kvarnzelius, O. M. Strömberg,
II F. Lamm, H. H. K. Ericson, C. G. Ekman, G. M. H. Ekelund, Nilsson,
greve N. I. Posse, J. L. Widell, N. O. Bruce och C. I. Asplund samt

från andra kammaren: herrar A. Ekman, H. Andersson i Skivarp, K. V. Rydén
i Malmö, G. Persson i Stallerhult, G. Odqvist, E. A. Nilson i Örebro, N. A. Nilsson i
Kabbarp, A. Wiklund, J. Ström, A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun och
J. A. Ingvarson.

Reservation

av herrar C. J. G. Swartz, 0. M. Strömberg, H. F. Lamm, H. H. K.
Ericson, C. G. Ekman, G. M. H. Ekelund, greve N. F. Posse, J. L.
Widell, C. Persson i Stallerhult och N. A. Nilsson i Kabbarp, vilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Den av löneregleringskommittén åvägabragta utredningen har enligt
utskottets mening ådagalagt, att någon rättslig förpliktelse för
statsmakterna att åtaga sig kostnad för avlöning av exekutionsbetjäningen
i Stockholm icke förefinnes. Utskottet håller sålunda före att i
vidsträcktare mån än till ett av billighetsskäl betingat bidrag till avlönande
av ifrågavarande tjänstepersonal böra statsmedel icke ifrågakomma.

Beträffande den nu föreslagna höjningen av ifrågavarande bidrag
har utskottet ställt sig synnerligen tveksamt. På grund av den i utredningen
omförmälda billighetssynpunkten har utskottet likväl icke
velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förslag, men kan å andra
sidan icke förorda den av herr Tengdahl föreslagna ytterligare höjningen
av bidraget.

Utskottet finner sig emellertid böra uttryckligen framhålla, att, då
utskottet sålunda förordar den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen
av anslaget, utskottet förutsätter, att krav på ytterligare höjning av
statsbidraget icke skall ifrågakomma, och att genom försorg av Stockholms
stad, vilken det sålunda enligt utskottets åsikt åligger att svara
för avlöning åt exekutionsbetjäningen därstädes, dylik betjäning anställes
i sådant antal, att underexekutorsgöromålen i Stockholm må komma att
i behörig tid och ordning fullgöras.

Utskottet får sålunda hemställa,

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 saml. 39 käft. (Nr 62.)

2

6

Statsutskottets utlåtande Nr 62.

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och med avslag å herr Tengdahls
ovanberörda motion, i vad densamma skiljer sig
från Kungl. Maj:ts förslag, å staten för överståthållareämbetet,
i stället för det till avlöning åt exekutionsbetjäningen
i Stockholm upptagna belopp, 12,200 kronor,
från och med år 1916 såsom bidrag till avlöning åt
den under andre stadsfogden i Stockholm lydande
exekutionsbetjäningen anvisa ett belopp av ^ 21,000
kronor samt till följd därav från och med år 1916
höja det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till
överståthållarämbetet från 97,822 kronor med 8,800
kronor eller till 106,622 kronor.»

Stockholm. K. L. Beckmans Boktr., 1915.