Konstitutionsutskottets utlutande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 23 febr. 1915 kl. 2 e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
befogenhet för kyrkostämma att fastställa tid för sådan
stämmas hällande.

Närvarande: herrar Eden, Clason, Hellberg, Bellinder, K. J. Ekman, Mannheimer*),
von Geijer, Kjellén, Stadener, von Mentzer, Olof Olsson,
Larsson i Västerås, Beckman*), Ericsson i Vallsta, Hallén*), Hildebrand*),
Kropp*), Magnusson i Kalmar*), Karlsson i Mo och Andersson
i Höckerum.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I eu inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 67, har herr Bäcklund hemställt, »att riksdagen för
sin del måtte besluta sådan ändring i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, att den ordinarie kyrkostämma,
som hålles i december månad, äger rätt att bestämma tiden för
avhållande av kyrkostämmor under nästkommande år.»

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Det stora intresse, som allt mer synes göra sig gällande bland
folkets stora flertal att komma i åtnjutande av den rätt, som lagligen
är fastslagen angående dess medbestämmande i samhällets angelägenheter,
bör icke tillbakahållas vare sig genom tillämpande av ensidiga
maktsynpunkter eller andra intressen, som böra vara främmande, när
det gäller de samhälleliga spörsmålen. Det synes därför uppenbart,
att en bestämmelse så godtycklig, som den, att kyrkostämmans ordförande
ensam äger rätt att bestämma tiden för kyrkostämmornas hållande,
bör utan olägenhet kunna slopas.

Lagen ger ju visserligen rum för kyrkostämmans ordförande att
tillmötesgå kraven i detta fall, men då det i praktiken visat sig, att sa

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 5 sand. 4 luft. (Nr 4 5.)

Öl

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

Utskottets

yttrande.

icke alltid sker, torde en bestämmelse till rättande av detta missförhållande
vara påkallad. Det är i många fall så, att kyrkostämmorna
hållas på en tid av dagen, då det icke är möjligt för det stora flertalet
av samhällenas röstberättigade innevånare att kunna närvara, även om
stort intresse förefinnes för de frågor, som skola behandlas. Känt är
ju, att mången gång bliva kyrkostämmorna utsatta att hållas ganska
tidigt på vardagseftermiddagar, vilket helt naturligt verkar därhän, att
isynnerhet de, som tillhöra arbetareklassen, av denna anledning bliva
berövade sin rätt att få närvara och deltaga i de beslut som fattas,
såvida icke en del av arbetstiden skall åsidosättas för detta ändamål
med ty åtföljande minskad arbetsförtjänst, vilket för mången kan vara
ganska kännbart. Av det här anförda torde det vara ganska tydligt,,
att i många fall får den medborgerliga rätten att deltaga i de angelägenheter,
som behandlas å kyrkostämmorna, bliva beroende på huruvida
den enskilde kan ha råd att förlora en del av sin arbetsförtjänst
eller icke. Det är ju också allmänt känt, att arbetsgivarna ofta nog
blott ytterst motvilligt vilja tillerkänna arbetarna den ledighet från
arbetet de behöva för att kunna få bevista dessa å vardagar hållna
stämmor.

Då det är å kyrkostämmorna, som en hel del behandlas av de
samhälleliga angelägenheter, som i mycket stor utsträckning beröra de
djupa leden bland befolkningen, så kan det icke vara rättvist att de
skola vara helt beroende utav kyrkostämmoordförandens goda vilja, när
det gäller bestämmandet av tiden för stämmornas hållande.

Det är i stället rättvist, att kyrkostämman själv får beslutanderätten
även i denna sak.»

I syfte att tiden för kyrkostämmas hållande måtte utsättas å för
flertalet röstberättigade lämpliga tider väcktes vid 1912 års riksdag i
andra kammaren två särskilda motioner, vilka av konstitutionsutskottet
i princip tillstyrktes. Till följd av kamrarnas skiljaktiga beslut föranledde
motionerna emellertid ej till någon riksdagens åtgärd. En motion
i samma syfte väcktes även vid 1914 års A-riksdag men kom till följd
av riksdagens upplösning ej under behandling.

På den borgerliga kommunens område däremot infördes genom lag
den 13 juni 1913 i § 17 av kungl. förordningen den 21 mars 1862
om kommunalstyrelse på landet ett stadgande av innehåll, att ordinarie
kommunalstämma i december må kunna beträffande de ordinarie kom -

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 4.

3

munalstämmorna under nästföljande år eller någon av dem besluta, å
vilken dag sådan stämma skall hållas eller, därest så ej finnes lämpligt,
huruvida stämma skall utsättas till sön- eller helgdag.

Om berörda stadgande i förordningen om kommunalstyrelse på landet,
i huvudsak överensstämmande med vad i Ivungl. Maj:ts proposition nr
185, om vissa ändringar i kommunallagarna, i denna del föreslagits,
yttrade konstitutionsutskottet vid 1913 års riksdag i sitt utlåtande med
anledning av nämnda proposition följande:

»Utskottet finner Ivungl. Maj:ts proposition i denna del synnerligen
välbetänkt. Det bör enligt utskottets mening kunna icke oväsentligt
underlätta de röstberättigades deltagande i stämmorna, om dessa röstberättigade
själva kunna, ifall de så finna lämpligt, vid ett bestämt tillfälle,
den ordinarie decemberstämman, besluta om dagar för följande års
ordinarie stämmor, vare sig eu eller flera; och vare sig dagarna bestämt
fixeras eller endast avgöres, huruvida stämma skall hållas å sön- eller
helgdag.»

Yad konstitutionsutskottet år 1913 sålunda yttrat med avseende å
förhållandena inom landskommun äger givetvis samma giltighet även på
den kyrkliga kommunens område. Ett talrikt deltagande i kyrkostämmorna
utgör otvivelaktigt eu viktig förutsättning för att självstyrelsen
inom den kyrkliga kommunen skall väl fylla sitt ändamål. Också lärer,
sedan kommunalstämma numera erhållit rätt att besluta om tiden för
de ordinarie stämmornas hållande, en enkel konsekvens kräva, att motsvarande
rätt tillerkännes även kyrkostämma.

Visserligen bär mot införandet i kyrkostämmoförordningen av ett
dylikt stadgande den invändningen blivit gjord, att detsamma ej skulle
vara förenligt med gällande föreskrift om kyrkoherdes självskrivenhet
såsom ordförande i kyrkostämma. Det skulle nämligen kunna inträffa,
att kyrkoherden å en för stämma utsatt dag genom ämbetsgöromål bleve
förhindrad att närvara vid stämman. Häremot torde dock med fog kunna
göras gällande, att kyrkoherde utan svårighet lärer kunna ordna sina
ordinarie göromål så, att de ej behöva förehavas å den för stämmorna
på förhand utsatta tiden och att, vad de tillfälliga ämbetsförrättningarna
angår, den möjligheten redan nu förefinnes, att kyrkoherde genom sådana
kan bliva förhindrad att hålla stämman, då nämligen enligt gällande bestämmelser
kyrkostämma skall kungöras i regel fjorton dagar före dess
hållande. De fall, då olägenheter i antytt hänseende kunde vara att
befara, torde med all sannolikhet bliva ganska sällsynta. I förordningen

i

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

om kyrkostämma äro dessutom redan anstalter träffade för den händelse
att kyrkoherde skulle bliva förhindrad att själv hålla stämman, i det att
§ 8 i nämnda förordning för dylikt fall föreskriver, att stämman skall
äga rum under ordförandeskap av annan prästman eller, därest ej heller
sådan är att tillgå, av den församlingen må hava därtill utsett.

Utskottet anser sålunda en ändring i kyrkostämmoförordningen i av
motionären avsedd riktning önskvärd och lämplig. Dock finner sig utskottet
icke kunna förorda, att årets sista ordinarie kyrkostämma på sätt
i motionen angivits skulle erhålla rätt att besluta om tid för samtliga
stämmor under följande år. Det torde nämligen icke gärna kunna förutsättas,
att tidpunkten för de extra stämmorna under ett år skulle
kunna på förhand beräknas i slutet av föregående år, och även i
övrigt synes den parallellism, som förefinnes mellan förordningen om
kommunalstyrelse på landet och förordningen om kyrkostämma, böra
föranleda, att den ifrågasatta ändringen i kyrkostämmoförordningen sker
i överensstämmelse med ovan berörda nyss anförda stadgande i § IT
av förordningen om kommunalstyrelse på landet. Utskottet föreslår på
grund härav, att i § 9 kyrkostämmoförordningen införes en bestämmelse
av samma innehåll som andra stycket av § 17 förordningen om
kommunalstyrelse på landet, allenast med den avvikelse, som föranledes
därav, att den tredje ordinarie kyrkostämman ej i likhet med vad som
gäller för kommunalstämma ovillkorligen behöver hållas i december månad,
utan kan äga rum redan dessförinnan.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen för sin del måtte besluta följande

»Lag

om ändrad lydelse av § 9 i kungl. förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd.

Härigenom förordnas, att § 9 i kungl. förordningen den 21 mars
1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd erhåller följande
förändrade lydelse:

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 9. § 9.

Tre ordinarie kyrkostämmor skola Tre ordinarie kyrkostämmor skola
årligen hållas: den första inom maj årligen hållas: den första inom maj

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

(Nuvarande lydelse:)
månads utgång för besluts fattande
om föregående årets räkenskaper
och förvaltning; den andra i oktober
för bestämmande av utgifts- och
inkomststat för kyrka och skola,
för församlingsbibliotek samt för
uppfostran åt vanartade och i sedligt
avseende försummade barn, enligt
vad i§ 36 sägs; och dentrejde
inom utgången av december för
debiteringslängdens granskning samt
för anställande av val till de under
kyrkostämma hörande befattningar,
vilka vid årets slut bliva lediga,
ävensom för val av revisorer.

Den, vilken såsom ledamot av
kyrkoråd eller skolråd eller eljest
är redovisningsskyldig till församlingen,
må icke väljas till revisor
av förvaltning, för vilken han har
att redovisa, ej heller deltaga i val
av revisor av sådan förvaltning eller
i beslut i anledning av revisorernas
granskning av sagda förvaltning.

Stockholm den 23 februari 1915.

(Föreslagen lydelse:)
månads utgång för besluts fattande
om föregående årets räkenskaper
och förvaltning; den andra i oktober
för bestämmande av utgifts- och
inkomststat för kyrka och skola,
för församlingsbibliotek samt för
uppfostran åt vanartade och i sedligt
avseende försummade barn, enligt
vad i § 36 sägs; och den tredje
inom utgången av december för
debiteringslängdens granskning samt
för anställande av val till de underkyrkostämma
hörande befattningar,
vilka vid årets slut bliva lediga,
ävensom för val av revisorer.

Ben tredje ordinarie kyrkostämman
under året må kunna beträffande de
ordinarie kyrkostämmorna under nästföljande
år eller någon av dem besluta,
ä vilken dag sådan stämma
skall hållas eller, därest så ej finnes
lämpligt, huruvida stämma skall utsättas
till sön- eller helgdag.

Den, vilken såsom — —--

— — — av sagda förvaltning.»

På utskottets vägnar:
HILS EDÉN.

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

Reservationer:

dels av herrar Clason. Bellinder, Kjéllén och von Mentzerj

dels av herr K. J. Ekman, som anfört:

»Enligt min mening kan det ifrågasättas, huruvida utskottet varit
befogat att göra den hemställan, vid vilken utskottet stannat, då motionen
uppenbarligen icke åsyftar rätt för kyrkostämman att besluta vare
sig å vilken dag stämma skall hållas eller huruvida stämma skall utsättas
till sön- eller helgdag, utan till vilken tid på dagen stämman skall
utsättas.

Men även om man vill tolka motionen såsom utskottet gjort, förefinnas
starka skäl mot den ändring i kyrkostämmoförordningen, utskottet
föreslagit. Frågan om tid för kyrkostämmas hållande ligger i ett annat
läge än samma fråga för kommunalstämmas vidkommande, så till vida
som pastor å ämbetets vägnar är sjährskriven ordförande i kyrkostämma
och det således måste anses ännu mera skäligt, än när ordförande är
vald, att vid stämmas utsättande hänsyn tages till möjligheten för honom
att å viss tid hålla stämman. Därvid bör märkas, att hinder mot stämmans
utsättande långt i förväg kan möta icke allenast till följd av de
utav utskottet anmärkta omständigheter, som kunna hindra pastors närvaro
den dag, till vilken stämman blivit utsatt, utan ännu mera och på
ett för ärendenas tillfredsställande handläggning synnerligt ingripande sätt
därigenom, att pastor på grund av hopade tjänstegöromål kan vara urståndsatt
att till den av stämman kanske nära ett år i förväg utsatta
dagen med behörig omsorg verkställa den ofta synnerligen besvärliga
och tidsödande beredning av ärendena, som måste föregå dessas föredragning
och avgörande på stämman.

Jag hemställer alltså,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.»