Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagen» kansli den 12 februari 1915 kl, 4 e. w.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckt motion om
ändring i gällande bestämmelser angående fyllnadsval till
ledamöter i drätselkammare.

Närvarande: herrar Edén, Bellinder, K. .i. Ekman, Mannheimer, von Geijer,
Olof Olsson, von Bahr, von Zweigbergk, greve Alexander Hamilton,
Hallberg*, Gullberg, Larsson i Västerås, Räf*, Waldén, Beckman, Ericsson
i Vallsta, Hallén, Jönsson i Slätåker* Sterne och Andersson i
Höckerum.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad.
motion, nr 27, har herr Bosén hemställt, »att riksdagen måtte för
sin del besluta sådan förändring av kungl. förordningen om kommunalstyrelse
i stad, att där vid val till drätselkammare proportionellt valsätt
tillämpats, fyllnadsval skall äga rum genom ny sammanräkning enligt
samma grunder, som för fyllnadsval till stadsfullmäktige äro gällande.»

Rörande de skäl, som motionären anfört till stöd för sin hemställan,
hänvisas till motionen.

Såsom motionären påpekar, föreskriver § 56 i kommunalförordningen
för stad, att i stad, varest stadsfullmäktige finnas, val av ledamöter i
drätselkammare skall, där två eller flera personer skola utses, ske pro Bihang

till riksdagens protokoll 1915. 5 sand. 2 höft. (Nr 2.)

UtskotteU
yttrande.

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

portionelit, därest sådant äskas av visst antal väljande. Däremot finnes,
anför motionären vidare, ingen föreskrift rörande fyllnadsval, vilket medför,
att dylikt val skall förrättas genom majoritetsval. Då detta ej kan
anses riktigt, föreslår motionären, att stadgande måtte givas därom, att
vid uppkommen ledighet i drätselkammare efterträdare utses enligt samma
grunder som dem, vilka gälla för fyllnadsval till stadsfullmäktige.

Utskottet anser i likhet med motionären det vara med rättvisa och
billighet överensstämmande, att, då ledamot av drätselkammare, som utsetts
med proportionellt valsätt, avgår från sin befattning, han efterträdes
av person av samma meningsriktning. Emellertid lärer detta önskemål
kunna vinnas redan med gällande bestämmelser, allenast det sörjes för
att suppleanter till drätselkammare varda utsedda. Det torde nämligen
vara självfallet, att, därest sådana finnas, vederbörande suppleant skall i
händelse av ordinarie ledamots avgång inträda på den lediga platsen.
Visserligen gives ingen föreskrift om suppleanter till drätselkammare i
kommunalförordningen för stad, då denna i förevarande liksom i andra
hänseenden överlämnar de närmare bestämmelserna om drätselkammarens
sammansättning och verksamhet åt de särskilda reglementen för
densamma, som för de olika städerna skola av Konungens befallningshavande
fastställas. Emellertid har utskottet sig bekant, att bestämmelser
om utseende även av suppleanter till drätselkammare i många
städer hava givits i dylika reglementen. Att, där så är fallet, jämväl
ifrågavarande suppleantval på samma sätt som val av ordinarie ledamöter
skall förrättas proportionellt, måste anses följa av § 56 i kommunalförordningen
för stad, jämförd med § 6 i stadgan om proportionellt
valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige. I vilken ordning
suppleant skall inträda i stället för ordinarie ledamot bestämmes
enligt reglerna i § 7 av nämnda stadga.

Av det anförda torde framgå, att, om någon brist i hithörande

stadganden förefinnes, denna närmast är att söka i det förhållandet, att
över huvud taget lagbestämmelser om suppleanter till drätselkammare saknas,
vilket kan medföra, ej blott att suppleanter alls icke utses utan
ock att de utses till för ringa antal eller för tid, som ej svarar emot
de ordinarie ledamöternas funktionstid. Om därför någon åtgärd till

tryggande av det mål, motionen avsett att vinna, skulle vidtagas, synes

densamma i första hand böra gå ut på ett lagfästande av suppleant institutionen

till drätselkammare och eventuellt en närmare reglering
därav i vederbörande kommunalförfattning. Det kan erinras, att för -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2

3

ordningen om kommunalstyrelse på landet innehåller bestämmelser av
motsvarande art, nämligen angående suppleanter till kommunalnämnd.

Däremot finner utskottet icke skäl upptaga motionärens tanke att
för fyllande av uppkommen ledighet i drätselkammare anordna ny sammanräkning
av det förefintliga röstsedelsmaterialet i enlighet med de
regler, som för utseende av efterträdare inom stadsfullmäktige äro föreskrivna.
En dylik utväg skulle vara så mycket mindre lämplig, som
därigenom skulle tillskapas dubbla former för ersättare val till ifrågavarande
delegation, nämligen dels för val av efterträdare, dels för val av
suppleanter.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att herr Roséns ifrågavarande motion ej måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 februari 1915.

På utskottets vägnar:

NILS EDEN.

Reservation

av herr K. J. Ekman, som anfört:

»Inom utskottet har jag yrkat, att näst sista stycket i motiveringen
från och med orden. »Av det anförda» till och med orden »vederbörande
kommunalförfattning» måtte utgå. I den av herr Rosén väckta motionen
har föreslagits allenast, att i vissa fall fyllnadsval för utseende av ny ledamot
i drätselkammare skall äga rum genom ny röstsammanräkning. Utskottet
åter har i det av mig anmärkta stycket av motiveringen upptagit
en helt annan fråga, nämligen om införande i vederbörande kommunalförfattning
av ett stadgande om val av suppleanter i drätselkammare.
Utskottets yttrande härutinnan faller sålunda helt och hållet utanför
motionens ram. Men därtill kommer, att det enligt min mening måste
anses i hög grad olämpligt, att utskottet utan närmare utredning, på

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

sätt som bär skett, i förväg giver vederbörande motionär råd och anvisningar
hur han vid förnyat framförande av förslag i hithörande ämnen
bör ställa sitt yrkande. Ett närmare inträngande i frågan kan nämligen
giva vid handen, att utskottets anvisning varit mindre välbetänkt.
Exempel på sådana förhastade råd torde icke saknas från de senare
årens riksdagsförhandlingar. I sådant hänseende kan erinras, hurusom
1912 års konstitutionsutskott vid behandling av en utav herrar Kjellén
m. fl. väckt motion om ändring av §§ 56 och 58 riksdagsordningen,
jämte det motionen avstyrktes tillät sig att giva en sådan anvisning,
varom förut nämnts, genom följande uttalande: »Möjligen skulle man däremot
kunna tänka sig, att såsom garanti mot en förhastad remissvägran för
beslut därom en viss kvalificerad majoritet skulle erfordras.» Motionärerna
följde anvisningen. Men när det i enlighet härmed uppgjorda
förslaget följande år förekom till behandling, fann sig utskottet likväl
böra avstyrka förslaget såsom ineffektivt, ehuru utskottet erkände, att
den föreslagna kvalificerade majoriteten gick »ganska långt för att
trygga minoritetens rätt». Detta exempel är synnerligen belysande för
den nya praxis, som synes vara på väg att utbildas, och giver ett ytterligare
stöd för mitt ovannämnda inom utskottet framställda yrkande.»

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1915.