Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

Nr 60.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1915 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående utsyning å viss skog inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker med flera områden
ävensom tre i ämnet väckta motioner.

1 en till riksdagen den 12 februari 1915 avlåten, till jordbruksutskottets
förberedande behandling hänvisad proposition, nr 69, har
Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen antaga härvid
fogade förslag till förordning angående utsyning å viss skog inom
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden.

Vid föredragning ovanberörda dag inför Kungl. Maj:t i statsrådet
av nu förevarande ärende anförde föredragande departementschefen bland
annat följande:

)>I 8 § av stadgan den 30 maj 1873 om avvittring i Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker föreskrives, att hemman och
nybyggen skola, såvitt tillgång finnes, erhålla skog ej blott till husbehov
utan ock till avsalu; dock att ägare av frälse- och skattehemman
samt lägenheter ej må över den vid avvittring tilldelade skogen äga
vidsträcktare dispositionsrätt än enligt 1 § av förordningen den 29 juni
1866 är ägare av däri omförmälda hemman förunnad. Denna föreskrift
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 10 samt. 33 höft. (Nr 60.) 1

Departements chefen.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

angående dispositionsrätten över skogen, vilken fortfarande gäller, äger
tillämplighet å alla frälse- och skattehemman samt lägenheter inom de
delar av lappmarkerna, som undergått avvisning, allenast med undantag
av några få, i administrativ väg till Västerbottens län från Vasternorrlands
och Jämtlands län överflyttade fastigheter samt ett redan år
1805 avvittrat hemman i Åsele socken.

Nämnda förordning av den 29 juni 1866 innehåller bestämmelser
angående dispositionsrätten över skogen å sådana skattehemman i Norrland
och Kopparbergs län, som uppkommit av nybyggen, vilka efter den 29 juni
1866 från kronan upplåtits, eller av sådana äldre nybyggen, för vilka
föreskrivna byggnads- och odlingsskyldigheter icke blivit behörigen fullgjorda.
Bestämmelsernas innebörd är i huvudsak följande: Å skatte hemman,

som uppkommer av sådant nybygge, varom nu nämnts, äger
skatteman ej annan rätt över hemmanets skog, än att han därifrån må
dels utan utsyning till husbehov hämta nödigt virke och bränsle och
dels efter utsyning och stämpling av vederbörande skogstjänsteman
fritt taga eller försälja vad därutöver kan med bevarande för framtiden
av skogens bestånd årligen avverkas. Vill ägare av nu ifrågavarande
skattehemman för skogsmarks uppodling till åker eller äng å hemmanet
fälla skog utöver husbehovet och den årsavverkning, som enligt vad
ovan sagts må äga rum, skall han därom göra anmälan hos vederbörande
skogstjänsteman, vilken det åligger att verkställa besiktning å den
uppgivna odlingsmarken samt insända besiktningsinstnimentet jämte
eget yttrande i ärendet till Konungens befallningshavande. Finnes skäl
att för ändamålet medgiva avverkning, skall sistnämnda myndighet för
odlingens fullbordande utsätta viss tid vid lämpligt vite, varefter skogstjänstemannen,
därest avverkning medgivits, i behörig ordning utsynar
och utstämplar virket å odlingstrakten, vilket därefter får av hemmansägaren
fritt fällas och användas. Ägare av skattehemman av nu ifrågavarande
slag, vilken överträder den honom enligt förordningen tillkommande
rätt över hemmanets skog, straffas såsom för skogsåverkan enligt 24
kapitlet strafflagen. Skogsstatens tjänstemän och betjänte ävensom
kronobetjänte äga lika behörighet att åtala sådan överträdelse och taga
det olovligen avverkade virket i beslag. Av den behållning, som uppkommer
genom sådant virkes försäljning, njuter beslagaren 20 procent;
återstoden tillfaller skogsplanteringskassan.

Utsyning å de fastigheter, för vilka utsyningstvång, på sätt ovan sägs,
gäller, sker i överensstämmelse med föreskrifterna i fråga om utsyning å
kronohemman. Sådana föreskrifter innehållas nu i förordningen angående
hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894. I

Jordbruksutskottets utlåtande Nr BO.

denna förordnings 50 och 58 §§ stadgas huvudsakligen följande: Vederbörande
jägmästare skall efter hos honom g jord anmälan hålla syn å stället
och verkställa utsyning. Därvid må skogen ej hårdare anlitas än med
dess bestånd i framtiden är förenligt, och bör utsyningen helst så inskränkas,
att skogen fortfarande må lämna enahanda årlig tillgång på
träd, som äro till timmer eller bräder användbara; dock att fullmogen
skog ej så länge må sparas, att den av ålder eller eljest tager skada.
Domänstyrelsen har att meddela skogstjänstemännen nödiga föreskrifter
rörande vad i övrigt bör iakttagas vid dylika förrättningar.

Enligt kungörelsen den 11 december 1903 angående avgäld för
utsyning av virke i vissa fall inom de sex norra länen, vilken tillkommit
utan riksdagens medverkan, samt skrivelsen till domänstyrelsen den 22
december 1905 utgår utsyningsavgift i fråga om större virke efter
dettas dimensioner och i fråga om mindre virke efter kubikmassan sålunda:
för varje timmerträd, som 1.5 meter från marken håller, barken
inberäknad, minst 30 centimeter i genomskärning, med 5 öre; för varje
timmerträd, som ej uppnår sist nämnda mått men håller minst 20 centimeter
i genomskärning, med 2.5 öre; samt för annat utsynat virke med
2.5 öre för en kubikmeter fast mått; dock att, där utsyning avser avtorkad,
död skog eller virke å skog, belägen ovanför den i Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker bestämda odlings- och fjällgränsen,
synekostnad skall utgå med allenast hälften av dessa belopp.
Utsyningsavgiften betalas till statsverket. I fråga om ersättning till
törrättningsman för ovan omförmäld besiktning å uppgiven odlingsmark
skils i brevet till skogsstyrelsen den 20 april 1883.

Angående avvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker meddelades ytterligare föreskrifter genom kungörelsen den
5 juni 1909. Enligt denna skall av det skogsanslag, som tillkommer
hemman och nybyggen, viss del utläggas för tillgodoseende av nödigt
husbehov men återstoden för varje avvittringslag avsättas till allmänning
att för delägarnas gemensamma nytta förvaltas i enlighet
med de grunder, som av Konungen bestämmas. Husbehovsskogen skall
utläggas särskilt för varje brukningsdel av hemman eller nybygge (särskild
husbehovsskog); dock att, där i viss trakt hinder möter att utlägga
all den till husbehov avsedda skogsmarken i närheten av inägorna, viss
andel av denna skogsmark skall utläggas gemensamt för två eller flera
brukningsdelar (samfälld husbehovsskog). — Samma den 5 juni utfärdades
lag angående husbehovsskogar inom vissa områden, vilken lag liar avseende
å den skog, som vid avvittring inom de områden av Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker, beträffande vilka Konungens

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

befallningshavande då ännu icke meddelat avvittringsutslag, kornme att
tilldelas hemman, nybyggen eller lägenheter; och innehåller lagen bestämmelser
om hushållningen å nyssnämnda särskilda och samfällda husbehovsskogar.

Något avvittringsutslag på grundval av 1909 års kungörelse har
ännu icke meddelats. Redan före kungörelsens tillkomst har emellertid,
i överensstämmelse med jordägarnas uttalade önskan, inom sex socknar
i Norrbottens läns lappmark liksom även inom den till kustlandet hörande
Pajala socken med Tärendö och Muonionalusta kapellförsamlingar viss
andel av skogsanslaget avsatts till allmänningar, som äro samfälld egendom,
i vilken varje jordägare har del i förhållande till sin skatt. Allmänningarna,
rörande vilkas förvaltning särskilda brev utfärdats av
Kungl. Maj:t, stå uti allt vad skogshushållningen vidkommer under
skogsstatens vård och förvaltning. För utsyning å allmänningarna
erlägges avgäld till statsverket enligt ovan omförmälda bestämmelser.

Avvittringen i de två nordligaste länen har numera slutförts utom
i den ovan odlingsgränsen belägna delen av Västerbottens län samt i
Karesuando (Enontekis) socken av Norrbottens län ävensom beträffande
överloppsmarker nedom odlingsgränsen i Arjeplogs socken av sistnämnda
län. Å dessa oavvittrade områden gälla — såväl för kronohemman-
och nybyggesåbor som för skatte- och frälsehemmansägare
— 53 och följande §§ i 1894 års allmänna skogsordning. Dessa lagrum
gälla även för kronohemmans- och nybyggesåbor beträffande de områden
i lappmarkerna, som blivit åt dem genom avvittring bestämda och avrösade.

I detta sammanhang är slutligen att anmärka, att enligt skrivelsen
till Konungens befallningshavande i Kopparbergs län den 27
juni 1879 angående grunder för avvittring och storskifte i Sårna socken
med Idre kapellag jordägarna därstädes icke äga vidsträcktare dispositionsrätt
över den skiftade skogen än enligt 1 § av 1866 års förordning
är ägare av däri omförmälda hemman förunnad, samt att nämnda förordning
även gäller för en del mindre, till enskilda sålda kronoöverloppsmarker,
om vilka föreskrifter givas i brevet till kammarkollegiet
den 29 juni 1866 och kungörelsen den 26 maj 1899.

Skyddsskogar finnas icke i lappmarkerna eller i Sårna socken
med Idre kapellag.

Vid olika tillfällen hava försök gjorts att få det i lappmarkerna gällande
utsyningstvånget upphävt.

Sålunda anhöll Norrbottens läns landsting i skrivelse till Kungl.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60-

Maj:t den 8 oktober 1881, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta
proposition därom, att 1806 års förordning och 8 § i 1873 års avvittringsstadga
måtte, såvitt de rörde Norrbottens län, varda upphävda samt att
den för länets kustland gällande s. k. dimensionslagen av den 29 september
1874 måtte förklaras skola tillämpas jämväl i länets lappmark i den
mån avvittringen därstädes fortginge och skattemarken genom fastställda
gränser bleve bestämd. Som skäl för sin framställning anförde landstinget,
att ehuru 1866 års förordning utövat ett välgörande inflytande
på skogsväsendets ordnande i de nordligaste länen, hade likväl åtskilliga
i förordningen förekommande bestämmelser inverkat menligt på odlingens
utveckling i de inre delarna av landet eller lappmarkssocknarna samt
ålagt innehavarna av de i förordningen omförmälda hemman vida tyngre
skattebördor, än som vilade på andra hemman.

I avgivet utlåtande tillstyrkte Konungens befallningsliavande i
Norrbottens län den av landstinget gjorda framställningen.

Dåvarande skogsinspektören i Norrbottens distrikt, vilken jämväl
hördes i ärendet, ansåg däremot, att den inskränkning i rätten till
skogens begagnande, som stadgades i 1866 års förordning, verkat välgörande
på hushållningen med skogarna å de därav berörda hemmanen
samt att de kostnader och olägenheter, landstinget ansett vara en följd
av förordningens tillämpning, icke syntes honom nog betydande att påkalla
hela förordningens upphävande, om än tillräckligt stora att möjligen
böra föranleda vissa jämkningar i densamma. I sådant avseende
föreslog skogsinspektören, att odling å skogsmark skulle kunna medgivas
utan särskilt tillstånd av Konungens befallningshavande, men efter
syn, som samtidigt med årsutsyningen skulle hållas av skogstjänsteman,
biträdd av två trovärdiga män, med villkor att i syneinstrumentet
stadgades viss tid, inom vilken, vid fastställt vite, odlingen
skulle vara fullbordad. Skogsinspektören erinrade vidare, att den
åt skogstjänstemannen utgående ersättningen icke vore så betungande
som landstinget ansett och att vid de vanliga årsutsyningarna, då
endast ett mindre antal träd för varje hemmans skog utsynades, någon
oskälig inkomst för förrättningsmannen ej uppstode. Då åter i följd av
eld eller annan skada eller för odlings skull en mängd mindre stammar
skulle å en hemmansskog utstämplas, kunde väl förrättningsarvodet
härför bliva tryckande och lämna för stor ersättning för förrättningsmannens
arbete. Skogsinspektören ansåg fördenskull, att i detta senare
fall ersättningen för förrättningen skulle lämpligen kunna nedsättas.
Landstingets framställning om upphävande av 8 § i 1873 års avvittringsstadga
och tillämpning i dess ställe inom lappmarken av den för Norr -

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

bottens läns kustland gällande dimensionslagen avstyrktes av skogsinspektören.

I likhet med skogsinspektören avstyrkte skogsstyrelsen i utlåtande
den 27 mars 1882 landstingets framställning, under uttalande, att bifall
till densamma skulle hava till omedelbar följd skatteskogarnas snara uthuggning
intill de små virkesdimensioner, som bestämdes i dimensionslagen.
Styrelsen avstyrkte även förslaget att med prövning av ansökningom
skogsmarks uppodling till åker eller äng å nu ifrågavarande hemman
skulle förhållas på sätt skogsinspektören ifrågasatt. Däremot föreslog
styrelsen en nedsättning i det vederbörande förrättningsman då tillkommande
arvode.

Landstingets hemställan föranledde icke någon annan slutlig åtgärd,
än att Kung-l. Maj:t i skrivelse den 26 maj 1882 förordnade, att utsyningsavgiften
skulle på visst i skrivelsen närmare angivet sätt nedsättas.

Efter motion vid 1888 års landsting i Västerbottens län gjorde
landstinget hemställan hos Kungl. Maj:t om utstämplingstvångets upphävande
i länets avvittrade lappmarker och om dimensionslagens tilllämpning
därstädes; Kungl. Magt lät emellertid med frågan bero.

Vid 1889 och 1894 års riksdagar väcktes motioner i samma syfte.
I den tidigare motionen anfördes: Skogsmarkernas i lappmarken ofantliga
areal gjorde det omöjligt för den fåtaliga jägeribetjäningen att
skaffa sig noggrann kännedom om den till vart hemman hörande skog,
helst som jägeribetjäningen i främsta rummet måste ägna sin uppmärksamhet
åt de vidsträckta kronoparkeruas vård och skötsel. Utstämplingen
verkställdes därför ofta så att säga på måfå i de skogar, vilka ägarna icke
låtit vederbörande revirförvaltare mot särskild — ofta dryg — ersättning
uppskatta. Följden härav bleve den, att ung, i full växtkraft varande
skog utstämplades, under det att mogen och övermogen skog lämnades
kvar att ruttna bort och förhindra återväxten. På dessa grunder och
med anledning av framställningar, som gjorts till motionären såväl från
hela kommuner som från ett stort antal hemmansägare inom lappmarkerna,
hemställdes om införande av dimensionsprincipen därstädes. —
Motionen vann icke riksdagens bifall.

I den senare motionen yttrades i huvudsak följande: Erfarenheten
hade visat, hurusom utstämplingstvånget innebure en fara för hemmanens
övergång till trävarubolagen; sågverksägarna hade sålunda i
1866 års förordning en mäktig bundsförvant till sitt utvidgningsbegär.
Motionären ville särskilt åberopa eD av docenten Bovallius författad
tidningsartikel under rubriken »Lappmarkslagen och dess verkningar»,
vari framhölles, att lagen icke fyllt någon av de uppgifter, för AÖlka

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

den tillkommit. Beträffande först lagens uppgift att skydda lappmarksskogarna
i deras egenskap av stormkappa för det nedre landet, erinrades, att
det visserligen funnes delar av lappmarksskogarna, som kunde och borde
tjänstgöra som skydd för nedanför liggande såväl skogar som odlade
bygder, men att dessa skogar till allra största delen läge ovanför den s. k.
kulturgränsen, vilken avskure de lappländska fjälltrakterna från den öster
om dem liggande, i allt väsentligt med kustlandet likställda delen av
lappmarkerna, De ovanför kulturgränsen belägna skogarna vore till
största delen statens egendom och kunde därför utan vidare skötas så, att
de kunde lämna det erforderliga skyddet mot stormarna. Beträffande eu
annan uppgift för lappmarkslagen, eller att förskaffa skogarna en rationell
vård, anmärktes, att det förmynderskap, som staten genom lappmarkslagen
åtagit sig, långt ifrån att hava visat sig välgörande tvärt om
verkat skadligt för en rationell skogsvård. Oaktat lagen tillämpats i
över 20 år, trodde författaren, att en opartisk granskare icke skulle
kunna uppgiva många ställen, där något som helst tecken till rationell
skogsvård kunde iakttagas. Författaren påpekade vidare, att det även
med avseende på den mogna skogen vore av stor vikt att kunna avverka
mera skog under den tid, då konjunkturerna vore goda, och mindre
kvantitet under tryckta tider; detta vore med de hushållningsplaner,
som nu uppgjordes, omöjligt, då enligt dessa ett lika stort antal av de
mogna träden fördelades på varje år av den 40—60-åriga bhidningstiden;
en förändring till det bättre vore ej tänkbar med bibehållande av utsy
ningstvånget. Vidkommande slutligen ett tredje motiv för lappmarkslagen,
eller att reglera böndernas ekonomi och åt dem bevara deras
hemman, erinrades, att sågverksbolagen köpt hemman i större utsträckning
inom lappmarkerna än inom övriga delar av Norrland, ehuru likväl
hemmansköp inom sistnämnda delar börjat vida tidigare. Under åberopande
av vad Bovallius anfört ville motionären framhålla, att enligt
hans förmenande lappmarkslagens snara upphävande vore en nödvändighet
för att vidmakthålla den svenska trävaruindustriens nuvarande predominerande
ställning i världsmarknaden, samt föreslog, att lappmarkslagen
utbyttes mot en dimensionslag. Härigenom skulle hemmansägaren förhindras
att skövla sin skog, men å andra sidan kunna tillgodogöra sig
den mogna skogen.

Det tillfälliga utskott, som behandlade ifrågavarande motion, ansåg,
att ehuru skogsförhållandena inom lappmarkerna i vissa avseenden lämnade
anledning till anmärkning, vore dock olägenheterna icke av den
betydenhet, motionären framhållit; skogsområdena inom lappmarkerna
hade nyligen blivit tillträdda och det kunde icke rimligtvis begäras, att

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

förhållandena hunnit fullständigt ordnas på den korta tid, som förflutit
efter tillträdet. Utskottet framhöll vidare, att enär, enligt dess förmenande,
utsyningstvånget å ena sidan vore ett nödvändigt korrektiv
mot en brådstörtad överavverkning i lappmarkerna men å andra sidan
medgåve avverkning av träd av vilken dimension som helst, där ett sådant
borde till följd av ålder eller beskaffenhet eller för återväxten borttagas,
vore motionärens anmärkningar icke av den beskaffenhet, att de
borde föranleda till något riksdagens uttalande. Utskottet hemställde
därför, att motionen ej måtte bifallas; och första kammaren, där motionen
väckts, biföll utskottets hemställan.

I helt annan riktning än de hemställanden och motioner, för vilka
nu redogjorts, gick en vid 190S års riksdag väckt motion i ämnet. I
denna föreslogs, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om
undersökning ur olika synpunkter rörande de till lappmarksbefolkningen
donerade statsskogarnas vård och brukande samt förslag till lagstiftning
och eventuellt även andra åtgärder för upprätthållande av dessa
skogars vid avvittringen avsedda ändamål». I motionen framhöllos de
olika sätt, på vilka man sökte kringgå 1866 års förordning: ett mycket
praktiserat sätt vore att i tid och otid begära laga skifte, varvid med
stöd av skiftesstadgan omfattande ut.syningar av s. k. likvidskog erhöllos
utan hänsyn till skogens bestånd. Deu i motionen såsom vanligast
framhållna metoden för förordningens kringgående vore att mellan
de ordinarie utsyningarna och utan avräkning å dem förskaffa sig extra
utsyning av s. k. »skadad skog», därvid tolkningen av begreppet skadad
skog lämnade utrymme för stor godtycklighet och frikostighet. I en
tilläggsmotion vände sig motionären, bland annat, även mot de s. k.
förskottsutsyningarna, under uttalande, att dylika icke borde medgivas
annorledes än till förmån för lappmarksbefolkningen samt att, om dylika
ändock beviljades för att understödja eller rädda ett bolags affärer, de
måtte ske på villkor, att befolkningen bereddes annan arbetsförtjänst
i stället för den, som förlorades för de år, utsyningarna erhållits
i förskott.

I utlåtande över motionerna förklarade det utskott, som behandlade
dem, sig visserligen anse deras syftemål behjärtansvärda. Men
under hänvisning till, bland annat, dels den år 1907 tillsatta
Norrländska skogsvård skommittén, som säkerligen komme att
beakta i vad mån utsyning av skadad skog och förskottsutsyning kunde
anses berättigade och förenliga med rationell skogsvård och uthåilighetsbruk
av skogen, dels ock skiftesstadgekommittén, som prövade ståndskogslikvidens
skogsvårdsenliga genomförande och möjligheten av in -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

skränkning av skiftesvitsordet beträffande skogsmark i syfte att denna
skulle kunna bibehållas oskiftad till binder för obehöriga spekulanter
och till gagn för bättre skogsvård, framhöll utskottet, hurusom sålunda
en väsentlig del av de åtgärder, som för det dåvarande kunde ifrågakomma
för främjande av motionernas syfte, redan vore föremål för bedömande,
vadan utskottet hemställde om avslag å motionerna; och riksdagen biföll
denna hemställan.»

Den s. k. Norrländska skogsvårdskommittén tillsattes den 5 juli
1907. Dess uppdrag innebar verkställande av utredning angående de
åtgärder, som kunde böra vidtagas för åstadkommande av eu rätt vård
av kronans och de under skogsstatens tillsyn ställda skogarna i Norrland
och Dalarna samt upprättande av de förslag, till vilka den verkställda
utredningen kunde föranleda.

Kommitténs slutliga betänkande, som avgavs den 16 mars 1912,
innehåller, bland annat, »förslag till lag angående utsyning å enskildas
skogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker». Över förslaget
hava utlåtanden avgivits av Konungens befallningshavande, landstingen
och hushållningssällskapen i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands,
Jämtlands och Kopparbergs län, skogsvårdsstyrelserna i de tre sistnämnda
länen, överjägmästarna i Luleå, Skellefteå, Umeå och Gävle—
Dala distrikt ävensom den 7 juli 1913 av domänstyrelsen efter överläggning
med överjägmästarna. Härjämte har Svenska trävaruexportföreningen
i tre till Kungl. Maj:t inlämnade skrifter yttrat sig i ämnet;
och har domänstyrelsen jämväl häröver avgivit utlåtanden den 28 januari
och den 14 november 1914 samt den 20 januari 1915. Efter granskning
inom jordbruksdepartementet blev förslaget omarbetat, och i det
skick, det sålunda erhållit, har det genom förevarande proposition underställts
riksdagens prövning.

Beträffande det närmare innehållet av ifrågavarande författningsförslag
och de skäl, som ligga till grund för detsamma, får utskottet
hänvisa till den kungl. propositionen.

I detta sammanhang har utskottet jämväl till behandling förehaft
nedanstående i anledning av ifrågavarande proposition inom riksdagen
väckta motioner, nämligen inom första kammaren nr 77 och 78 av herr
Fahlén samt inom andra kammaren nr 205 av herr Tamm.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 10 sand. 33 käft, (Nr 60.) 2

♦

Motioner.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

Utskottet.

Herr Fahlén bar i motionen nr 78 hemställt, att riksdagen måtte
antaga följande ändrade lydelse av 5 § i ovanberörda förordning:

»Avverkningsplan---(lika med förslaget)---skogen.

Planen skall avse skogens framtida bestånd och vara så upprättad, att
såväl skogsvårdens krav som ock skogsägarens ekonomiska intresse tillgodoses.
Område----(lika med förslaget)-----domän styrelsen.

I motionen nr 77 har herr Fahlén hemställt, att riksdagen måtte
besluta sådan ändring i ovanberörda förslag till kungl. förordning, att
ordet »jägmästare» på samtliga de ställen, där det förekommer, utbytes
mot »skogsingenjör».

Herr Tamm har i sin motion hemställt, att riksdagen ville besluta
sådan ändring uti det av Kungl. Maj:t i propositionen nr 69 framlagda
förslaget till förordning angående utsyning å viss skog inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker med flera områden, att dess
§ 5 mom. 1 erhölle följande lydelse:

»Avverkningsplan skall avse viss tid och grundas på undersökning
av skogen. Planen skall avse skogens framtida bestånd och vara så
upprättad, att såväl skogsvårdens krav som ock skogsägarens ekonomiska
intressen tillgodoses. Erfordras härför utsyning av överårig skog i sådan
omfattning, att möjligheterna för erhållande av naturlig föryngring
genom avverkningens verkställande kunna anses uteslutna, så må erhållande
av dylik utsyning göras beroende av att trygghet vinnes för
vidtagande av erforderliga åtgärder för återväxt.»

I fråga om vad motionärerna anfört till stöd för sina hemställanden
tillåter sig utskottet hänvisa till innehållet i motionerna.

Det författningsförslag, som framlägges i förevarande proposition, är
i fråga om dispositionsrätten över skogen byggt på samma grundprincip
som den, vilken nu gäller för ifrågavarande landsändar, eller att skogsägaren
får tillgodogöra sig skogen allenast efter utsyning och stämpling
av vederbörande skogstjänsteman; dock att avverkning till husbehov får
försiggå fritt. De regler för utsynings verkställande, vilka nu gälla,
återfinnas i 58 § i förordningen angående hushållningen med de all -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.

manna skogarna i riket den 26 januari 1894. Detta lagrum stadgar,
att skogen ej må hårdare anlitas än med dess bestånd i framtiden är
förenligt samt att utsyningen helst bör så inskränkas, att skogen fortfarande
må lämna enahanda årlig tillgång på träd, som äro användbara
till timmer eller bräder; dock att fullmogen skog ej må så länge sparas,
att den av ålder eller eljest tager skada.

Anda till på senare tiden torde skogsbruket å ifrågavarande trakter
hava bedrivits i nära överensstämmelse med detta stadgande, d. v. s.
mera extensivt, haft en på avverkning av grövre timmerträd inriktad
karaktär. På senare åren hava emellertid förutsättningarna för intensivare
skogsbruk förbättrats, främst tack vare ökade avsättningsmöjligheter
även för virke av smärre dimensioner, och vid sidan härav har
ett vaknande intresse för skogsvård givit sig till känna även hos enskilda
mindre skogsägare, varom de inom Norrbottens och Västerbottens län
arbetande skogsvårdsnämndernas verksamhet bär vittnesbörd.

I förevarande författningsförslag, som är avsett att för nu ifrågavarande
skogars vidkommande ersätta ovan intagna, numera otidsenliga
stadgande ävensom övriga av departementschefen närmare angivna, i skilda
författningar förekommande bestämmelser i ämnet, sjmes också åstadkommande
av en förbättrad skogsvård vara den ledande tanken. I sådant syfte
hava i förslaget först och främst intagits åtskilliga föreskrifter rörande
avverkningsplaners upprättande; se 3—5 §§. Dylika planer förekomma
visserligen redan nu, men de torde i flera fall vara alltför summariska för
att väl fylla sitt ändamål. Angående planernas innehåll, d. v. s. de regler,
efter vilka avverkningarna skola företagas, hava bestämmelser meddelats i
5 §; och kommer utskottet att härutinnan närmare uttala sig, då utskottet
genomgår förslaget i detalj. Vidare stadgas i 8 §, att vissa träd kunna,
efter förrättningsmannens avgörande, överhållas såsom fröträd samt att
dessa ej få avverkas utan vederbörande jägmästares tillstånd, och slutligen
har i 9 § förrättningsmannen ålagts, bland annat, att i protokollet
över förrättningen angiva de åtgärder för skogsvårdens befrämjande å utsyningsområdet,
som må hava blivit i avverkningsplanen eller eljest föreskrivna
såsom villkor eller angivna såsom behövliga.

Vid granskning av lagförslaget i detalj har utskottet beträffande
följande punkter funnit anledning till erinran:

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

2 §•

Utskottet anser lämpligt, att det i denna paragraf intagna stadgande,
att avverkning för fastighetens oundgängliga husbehov icke behöver
föregås av utsyning och stämpling av vederbörande skogstjänsteman,
utsträckes till att jämväl avse med fastigheten sambrukad fastighet.
Utskottet håller nämligen före, att då på åtskilliga ställen i de
landsändar, där ifrågavarande författningsförslag är avsett att tillämpas,
ofta händer, att fastigheter ligga i sambruk med varandra, en dylik
utvidgning av rätten att fritt avverka för husbehov bör medgivas.

Det gjorda tillägget i slutet av paragrafen är uteslutande av redaktionell
art.

3 §.

I sitt utlåtande över propositionen nr 71 angående avlöningsstat
för skogsstatens ordinarie personal m. m. har utskottet hemställt, bland
annat, att handhavandet av ifrågavarande författning skulle inom största
delen av lappmarken överlämnas åt särskilda befattningshavare, benämnda
skogsingenjörer (motsvarande jägmästare). Det i denna paragraf på två
ställen förekommande ordet »jägmästare» finner alltså utskottet böra
ersättas med ett annat. Utskottet förordar ordet »skogstjänsteman» och
vill därvid framhålla, att genom användande av dylikt uttryck undanröjes
den möjlighet, som enligt utskottets mening kanske eljest skulle
förefinnas, att uppfatta förevarande stadgande såsom hinder för att vid
uppdelning av göromålen inom reviren på deras tjänstemän lägga det
nu omhandlade arbetet på en revirassistent.

Liknande ändringar hava vidtagits i 6, 8, 10, 11 och 13 §§.

5 §•

Utskottet anser, att då regler skola givas för avverkningsplanernas
innehåll, bör icke någon viss teoretisk hushållningsprincip komma till
uttryck i förordningen. Att tillämpa en dylik princip å ifrågavarande
skogar torde, såsom också departementschefen framhåller i sin motivering
till denna paragraf, icke vara lämpligt med hänsyn till skogarnas
beskaffenhet. De äro i regel naturskogar, som hittills ej varit föremål för
ordnad hushållning'', och torde till mycket stor del bestå av såväl övermogen
och dåligt växande skog som ock torkande och torra träd. Likaledes

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

håller utskottet före, att i förevarande författning allenast de allmänna riktlinjerna
för skogshushållningen böra angivas, under det att, såsom i paragrafens
sista stycke föreslås, de närmare bestämmelserna i ämnet meddelas
av domänstyrelsen genom dess reglementariska föreskrifter. Det sätt, varpå
nyssnämnda riktlinjer blivit i paragrafen angivna, synes utskottet
.kunna godtagas. De ändringsförslag, som framställts i herrar Fahléns
och Tamms motioner (nr 78 och 205), synas icke vara i sak väsentligt
åtskilda från det kung!, förslaget och äro enligt utskottets mening icke
att föredraga framför detta. Vad särskilt herr Tamms motion angår,
anser utskottet, i överensstämmelse med vad nyss anförts, att sista

punkten av hans ändringsförslag (»Erfordras härför —--återväxt»)

innefattar en detalj bestämmelse, vilken bör meddelas av domänstyrelsen
genom dess nyssnämnda reglementariska föreskrifter. Slutligen vill utskottet
framhålla, att utskottet uppfattar det i denna paragraf förekommande
uttrycket »skogsägare» såsom åsyftande icke blott den för tillfället
varande skogsägaren utan även de efter honom blivande ägarna
av skogen, att utskottet i uttrycket »uthålligt skogsbruk» icke lägger
annat än skogens bevarande i framtiden samt att med nämnda uttryck,
så tolkat, väl låter förena sig en strävan att med så stor skyndsamhet,
som en god skogshushållning medgiver i dessa trakter med hänsyn till
möjligheterna för naturlig återväxt, avverka överåriga eller skadade träd
och på så sätt omföra ifrågavarande skogar till ordnade bestånd.

6 §•

Då det funnits vara av vikt, att underrättelse om utsyningsförrättningen
meddelas skogsägaren på ett sätt, som innebär största möjliga
säkerhet för att underrättelsen verkligen kommer honom till hända, har
utskottet ansett det böra föreskrivas, att brevet, varigenom underrättelsen
meddelas, skall rekommenderas, i sammanhang varmed den tid, före vilkens
utgång brevet skall avsändas, föreslagits skola utsträckas till tjugu dagar.

10 §.

Utskottet anser, att uppodling av skogsmark till åker eller äng
ej bör onödigtvis försvåras. I överensstämmelse härmed har ordet
»skog» i början av paragrafen ersatts med ordet »barrträd», vilken ändring
alltså innebär, att fällandet av lövträd för odlingsändamål skulle
få försiggå fritt. Vidare har näst sista punkten av paragrafen ansetts
böra underkastas ändring av sådan innebörd, att det stode fastig -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

hetsägaren eller åbon fritt att, utan att behöva avvakta trädens stämpling
på rot, genast efter erhållet tillstånd till avverkningen företaga
densamma, d. v. s. att träden skulle kunna stämplas först efter avverkningen,
dock att det skulle ske, innan de avfördes.

Slutligen har utskottet funnit lämpligt, att i paragrafen tydligt
utsäges, att dess föreskrifter avse allenast det fall, att myckenheten av
det virke, som skall för uppodlingen avverkas, överskrider vad som vid
tillfället i fråga kan anses erforderligt för fastighetens eller därmed sambrukad
fastighets oundgängliga husbehov.

12 §.

Utskottet har icke velat underlåta att här uttala sin förväntan, att
Kungl. Maj:t vid bestämmande av de grunder, efter vilka den i denna
paragraf omförmälda gottgörelse skall gäldas, i möjligaste mån tager
hänsyn till skogsägarnas berättigade intressen.

15 §.

Utskottet har ansett, att åtalsrätt icke bör tillkomma skogspersonalen.
Utskottet håller nämligen före, att då den skogägande befolkningen
i dessa landsändar med avseende å dispositionsrätten över skogen
ställts i visst beroende av sagda personal, är det av stor vikt, att ett
gott förhållande råder dem emellan, och att följaktligen bestämmelser,
som äro ägnade att rubba detsamma, böra undvikas. Härtill kommer,
att bestyret med utförande av åtal inkräktar på skogspersonalens tid,
vilken bör ägnas åt skogarnas skötsel. Enligt utskottets mening bör
alltså åtalsrätt tillkomma allenast allmänna åklagaren.

De ändringar, som ytterligare vidtagits i paragrafen, hava betingats
dels av vad utskottet hemställt i fråga om handhavandet av ifrågavarande
författning (se under 3 §) och dels av numera vedertaget bruk att
använda uttrycken allmän åklagare samt förvaltande och bevakande
personal vid skogsstaten i stället för motsvarande uttryck i det kungl.
förslaget.

17 §•

15 §.

ändringar, som här vidtagits, sammanhänga med ändringar i

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60. 15

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört, får utskottet

hemställa,

» ''

l:o) att riksdagen, under förklarande att det i
förevarande proposition innefattade förslag till förordning
angående utsyning å viss skog inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker med flera områden
icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick godkännas,
ville i anledning av samma proposition samt med avslag
a herr Fahléns motion nr 78 och herr Tamms
motion för sin del antaga följande

Ig Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

förordning

angående utsyning å viss skog inom Yästerbottens och Norrbottens läns
lappmarker med flera områden.

Med ändring av vad lag eller författning innehåller häremot
stridande förordnas som följer:

1 §•

Å följande fastigheter, nämligen:

1) skatte- och frälsehemman samt lägenheter av skatte- eller frälsenatur
inom avvittrade delar av Yästerbottens och Norrbottens läns lappmarker
samt inom Sårna socken med Idre kapellag av Koppaibergs
län, allmännings- och husbehovsskogar dock undantagna,

2) utom lappmarkerna belägna skattehemman, som aiTses i förordningen
den 29 juni 1866 angående dispositionsrätten över skogen å
vissa skattehemman i Norrland och Kopparbergs län; .

3) till enskilda sålda kronoöverloppsmarker, vilka omförmälas i
skrivelsen till kammarkollegium den 29 juni 1866 angående dispositionen
av sådana överloppsmarker, som icke lämpligen kunna användas vare
sig till kronoparker eller anläggning av nya hemman, m. m. och kungörelsen
den 26 maj 1899 angående förändring i gällande föreskrifter

om åsättande av grundskatt m. m.; samt

4) inom avvittrade delar av de sex nona länen belägna kronohemman
och krononybyggen under åborätt, __.....

skola vederbörande rättsägare med avseende å dispositionsrätten
över skogen vara underkastade de inskränkningar, som i denna förordning
stadgas.

2 §. 2 §■

Avverkning av barrträd för annat Avverkning av barrträd föi annat
ändamål än fastighetens oundgäng- ändamål än fastighetens eller därmed

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

liga husbehov må bedrivas allenast sambrukad fastighets oundgängliga
efter utsyning och stämpling av husbehov må bedrivas allenast efter
vederbörande skogstjänsteman. utsyning och stämpling av veder börande

skogstjänsteman.

Vad nu är stadgat galle jämväl lövträd ovan odlingsgränsen.

Om tillstånd i vissa fall till fällande
av träd för skogsmarks uppodling
till åker eller äng stadgas i 10 §.

3 §■

Utsyning verkställes enligt avverkningsplan.
Denna skall upprättas
av vederbörande jägmästare
på fastighetsägarens eller åbons
begäran eller ock, där den genom
fastighetsägarens eller åbons egen
försorg upprättats av annan sakkunnig
person, efter granskning av
överjägmästaren godkännas av domänstyrelsen.

Av jägmästare upprättad plan
skall, så snart ske kan, tillställas
sökanden.

3 §•

Utsyning verkställes enligt avverkningsplan.
Denna skall upprättas
av vederbörande skogstjänsteman
på fastighetsägarens eller åbons
begäran eller ock, där den genom
fastighetsägarens eller åbons egen
försorg upprättats av annan sakkunnig
person, efter granskning av
överjägmästaren godkännas av domänstyrelsen.

A.vskogstjänsteman upprättad plan
skall, så snart ske kan, tillställas
sökanden.

4 §•

Avverkningsplan skall upprättas särskilt för varje fastighet, där ej
domänstyrelsen, efter framställning av den, som äger eller med åborätt
innehar närbelägna fastigheter, förordnat, att skogen därå tills vidare
skall utgöra en skogshushållningsenhet under gemensam avverkningsplan.

5 §•

Avverkningsplan skall avse viss tid och grundas på undersökning
av skogen. Planen skall så upprättas, att skogsägarens ekonomiska
intresse tillgodoses genom uthålligt skogsbruk med iakttagande av skogsvårdens
krav särskilt i fråga om borttagande av överårig eller skadad
skog samt höjande i övrigt av skogens alstringsförmåga.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 10 samt. 33 höft. (Nr 60.)

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Område, där i följd av markens försumpning, brist på fröträd
eller andra omständigheter naturlig återväxt är väsentligt försvårad,
skall i avverkningsplanen behandlas för sig.

Närmare föreskrifter för skogstjänstemännen rörande avverkningsplanen
och dess tillämpning meddelas av domänstyrelsen.

6 §.

Utsyning sökes före den 1 april
hos vederbörande jägmästare; och
åligger det denne att före den 1
påföljande oktober verkställa utsyningen
och stämpla det utsynade
virket.

Tiden, då förrättningen beräknas
skola äga rum, skall genom förrättningsmannens
försorg meddelas sökanden
genom brev, som skall med
posten avsändas senast fjorton dagar
före förrättningen.

6 §.

Utsyning sökes före den 1 april
hos vederbörande skog stjänsteman;
och åligger det denne att före den
1 påföljande oktober verkställa utsyningen
och stämpla det utsynade
virket.

Tiden, då förrättningen beräknas
skola äga rum, skall genom förrättningsmannens
försorg meddelas sökanden
genom rekommenderat brev,
som skall med posten avsändas senast
tjuga dagar före förrättningen.

§•

Utsyning verkställes för en tid av tre år; dock må på domänstyrelsens
prövning ankomma att, när särskilda skäl därtill äro, medgiva,
att utsyning må därutöver ske för en tid framåt av högst tre år.
Fråga om utsyning för längre tid framåt "prövas av Konungen.

8 §•

Anser förrättningsmannen nödigt,
att vissa träd tills vidare överhållas
såsom frö träd, skall föreskrift
härom lämnas vid förrättningen.
Frö träden skola genom förrättningsmannens
försorg förses med tydligt
märke och må sedermera icke avverkas
utan tillstånd av vederbörande
jägmästare.

8 §•

Anser förrättningsmannen nödigt,
att vissa träd tills vidare överhållas
såsom fröträd, skall föreskrift
härom lämnas vid förrättningen.
Frö träden skola genom förrättningsmannens
försorg förses med tydligt
märke och må sedermera icke avverkas
utan tillstånd av vederbörande
skogstjänsteman.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

» §•

Innan förrätta ingsmannen avreser från stället, skall lian, mot bevis,
utan lösen tillställa sökanden eller hans ombud protokoll över förrättningen.
Detta skall innehålla uppgift på det utsynade virkesbeloppets storlek,
de åtgärder för skogsvårdens befrämjande å utsyningsområdet, som må
hava blivit i avverkningsplanen eller eljest föreskrivna såsom villkor eller
angivna såsom behövliga, den tid, inom vilken föreskrivna åtgärder av
dyiikt slag skola vara vidtagna, ävensom beloppet av den ersättning,
som skall utgå för förrättningen. Har föreskrift lämnats om fröträds
överhållande, skola jämväl dessas antal och växtplats angivas i protokollet.

Protokollet skall förses med besvärshänvisning.

10 §.

Vill fastighetsägare eller åbo för
skogsmarks uppodling till åker eller
äng fälla skog, göre anmälan därom
hos vederbörande jägmästare; och
åligge det denne att, så snart det
lämpligen kan ske i sammanhang
med annan tjänsteförrättning i orten,
verkställa undersökning å den uppgivna
odlingsmarken till utrönande
av dess läge, storlek, beskaffenhet
och tjänlighet till odling samt därefter
till Konungens befallningshavande
insända instrumentet över
undersökningen med uppgift å den
tid, som anses erforderlig för odlingens
fullbordande, jämte det yttrande
i övrigt, vartill undersökningen
kan föranleda, önskar sökanden
vinna snabbare handläggning
av ärendet, äge han på egen bekostnad
antingen för undersökning å
marken påkalla skyndsam åtgärd av
vederbörande jägmästare eller kronobetjänt,
varefter denne med ärendet
vidare förfar i den ordning ovan

10 §.

Vill fastighetsägare eller åbo för
skogsmarks uppodling till åker eller
äng fälla barrträd utöver fastighetens
eller därmed sambrukad fastighets
oundgängliga husbehov, göre anmälan
därom hos vederbörande skogstjänsteman;
och åligge det denne att, så
snart det lämpligen kan ske i sammanhang
med annan tjänsteförrättning
i orten, verkställa undersökning
å den uppgivna odlingsmarken
till utrönande av dess läge, storlek,
beskaffenhet och tjänlighet till odling
samt därefter till Konungens befallningshavande
insända instrumentet
över undersökningen med uppgift å
den tid, som anses erforderlig för
odlingens fullbordande, jämte det
yttrande i övrigt, vartill undersökningen
kan föranleda. Önskar sökanden
vinna snabbare handläggning
av ärendet, äge han på egen
bekostnad antingen för undersökning
å marken påkalla skyndsam
åtgärd av vederbörande skogstjänste -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

Kungl. Maj:ts förslag.
stadgas, eller ock låta undersökningen
verkställas av lantmätare,
lantbruksingenjör, j ordbrukskonsulent
eller två andra trovärdiga män
samt insända däröver avgivet intyg
jämte ansökning i ärendet till endera
av förstnämnda tjänstemän, som har
att med eget yttrande befordra ansökningen
till Konungens befallningshavandes
prövning.

Finner Konungens befallningshavande
det tillämnade odlingsföretaget
vara av beskaffenhet, att den
sökta avverkningen bör medgivas,
meddele Konungens befallningshavande
tillstånd därtill med utsättande
av viss tid, inom vilken
vid vite, som Konungens befallningshavande
äger bestämma, odlingen
skall vara fullbordad; skolande
underrättelse om Konungens
befallningshavandes beslut i ärendet
meddelas jägmästaren för sökandens
förständigande. Vid nästa ordinarie
utsyning eller tidigare, om sökanden
det begär och vill stå kostnaden,
skall skogen å det med ansökningen
avsedda området genom jägmästarens
försorg stämplas. Vad sålunda
stämplats skall avräknas vid utsyning
i övrigt å fastigheten.

§■

Den, som till annat ändamål än
husbehov avverkar virke, vare pliktig
att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som för utövande av kontroll
över avverkningen meddelas
av jägmästaren.

Utskottets förslag.

man eller kronobetjänt, varefter
denne med ärendet vidare förfar i
den ordning ovan stadgas, eller ock
låta undersökningen verkställas av
lantmätare, lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent
eller två andra trovärdiga
män samt insända däröver
avgivet intyg jämte ansökning i ärendet
till endera av förstnämnda tjänstemän,
som har att med eget yttrande
befordra ansökningen till Konungens
befallningshavandes prövning.

Finner Konungens befallningshavande
det tillämnade odlingsföretaget
vara av beskaffenhet, att den
sökta avverkningen bör medgivas,
meddele Konungens befallningshavande
tillstånd därtill med utsättande
av viss tid, inom vilken
vid vite, som Konungens befalliiingshavande
äger bestämma, odlingen
skall vara fullbordad; skolande
underrättelse om Konungens
befallningshavandes beslut i ärendet
meddelas slcogstjänstemannen för sökandens
förständigande. Virket skall,
innan det avföres, genom skog stjänstemannens
försorg stämplas. Vad sålunda
stämplats skall avräknas vid
utsyning i övrigt å fastigheten.

11 §•

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

iä §.

För utsyning och stämpling samt jämlikt 10 § verkställd undersökning
skall sökanden till statsverket gälda gottgörelse enligt grunder,
som bestämmas av Konungen.

Vid nu nämnda förrättningar ävensom vid upprättande av avverkningsplan
skall sökanden utgöra nödig hantlangning.

13 §.

Ändring i avverkningsplan, upprättad
av jägmästare, må sökas genom
besvär hos vederbörande överjägmästare
före klockan tolv å sextionde
dagen från den dag, planen
blev fastighetsägaren eller åbon tillställd.

Den med jägmästares beslut i
annat ärende missnöjde må däröver
föra klagan genom besvär hos
vederbörande överjägmästare före
klockan tolv å trettionde dagen från
den dag, klaganden erhöll del av
beslutet.

13 §.

Ändring i avverkningsplan, upprättad
av skogstjänsteman, må sökas
genom besvär hos vederbörande
överjägmästare före klockan tolv å
sextionde dagen från den dag, planen
blev fastighetsägaren eller åbon
tillställd.

Den med skogstjänstemans beslut
i annat ärende missnöjde må däröver
föra klagan genom besvär hos
vederbörande överjägmästare före
klockan tolv å trettionde dagen från
den dag, klaganden erhöll del av
beslutet.

Klagan över överjägmästarens beslut må föras genom besvär hos
domänstyrelsen före klockan tolv å trettionde dagen från den dag,
klaganden erhöll del av samma beslut.

Den med domänstyrelsens beslut missnöjde må däröver hos Konungen
föra klagan genom besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet
före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, klaganden erhöll del
av samma beslut.

14 §•

Sker avverkning i strid mot de i denna förordning meddelade föreskrifter,
vare straffet böter från och med tjugufem till och med fem hundra
kronor, och skall det avverkade virket, där det ligger kvar å skogen
eller, om det är bortfört, fortfarande är i avverkarens besittning, tagas

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

i beslag och dömas förbrutet. Undgår dylikt virke beslag, vare den, som
låtit verkställa avverkningen, skyldig att utgiva ersättning med belopp,
motsvarande virkets värde.

Innefattar avverkning, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna
strafflagen, skall vad förut i denna paragraf är stadgat ej vinna
tillämpning; dock skall delägare i samfälld skog, som vid avverkning
i strid mot denna förordnings föreskrifter tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten,
hava förverkat vad å honom belöper av det avverkade virket
samt, där hans andel i virket undgår beslag, därför utgiva ersättning
efter ty här förut är sagt.

Förbrytelse mot 11 § straffes med böter från och med tio till och
med ett hundra kronor.

15 §.

Rätt att i beslag taga virke, som
skall anses förbrutet, tillkom me allmän
åklagare samt den förvaltande
och bevakande personal vid skogsstaten,
som liar att övervaka tilllämpningen
av denna förordning,
men rätt att utföra åtal äge endast
allmänna åklagaren. Har någon av
nämnda befattningshavare vid skogsstaten
gjort beslag, skall han, så
snart ske kan och senast inom fjorton
dagar, göra anmälan därom hos allmänna
åklagaren.

Varder ej inom sextio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga
ordning anställt, vare beslaget förfallet.

16 §.

Virke, som enligt denna förordning dömes förbrutet, skall av åklagaren
försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös
egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen
prövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,
på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse
eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt är,
förordne överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss sagts;
och skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och inom riket boende,

15 §.

Rätt att i beslag taga virke,
som skall anses förbrutet, tillkomme
kronobetjänte samt tjänstemän och
betjänte vid skogsstaten, men rätt
att utföra åtal äge endast kronobetjänte
och tjänstemän vid skogsstaten.
Har någon av betjänte vid
skogsstaten gjort beslag, skall han,
så snart ske kan och senast inom
fjorton dagar, göra anmälan därom
hos någon av de åtalsberättigade.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

Kuntjl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.

eller, där lian bor utom riket men inom riket har känt ombud, som
äger att för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet
genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen minst
åtta dagar, innan den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan
sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdiga män styrkt
förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

17 §•

17 §-

Böter, som enligt denna förord- Böter, som enligt denna förordning
ådömas, ävensom genom för- ning ådömas, ävensom genom försäljning
av förbrutet virke uppkom- säljning av förbrutet virke uppkommen
behållning eller enligt 14 § men behållning eller enligt 14 §
utdömd ersättning för virke, som utdömd ersättning för virke, som
undgått beslag, fördelas så, att eu undgått beslag, fördelas så, att tre
fjärdedel tillfaller åklagaren och tre fjärdedelar tillfalla kronan och en
fjärdedelar kronan; dock att, där fjärdedel åklagaren; dock att, där
någon av betjänte vid skogsstaten annan behörig person verkställt beverkställt
beslaget, denne skall av slaget, denne skall av åklagaranåklagarandelen
undfå hälften. delen undfå hälften.

Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts förbrutet, skall,
till dess frågan härom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman
nedsättas i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall om
sådana medels insättning i bankinrättning gälla vad i 160 § utsökningslagen
sägs.

18 §.

Saknas medel till fulla gäldandet av böter eller vite, vartill
någon på grund av denna förordning fälles, skall förvandling ske enligt
allmänna strafflagen.

19 §.

Utan hinder av bestämmelserna i denna förordning skola lapparna
bibehållas vid dem medgivna rättigheter till skog.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1916; dock att för
fastighet, som är besvärad av avverkningsrätt, upplåten före förordningens
trädande i kraft, årliga avverkningsbeloppet ej må sättas högre än på
grund av hittills tillämpade regler skolat ske, där ej mellan fastighetsägaren
eller åbon, å ena, och avverkningsrättsinnehavaren, å andra sidan,
annorlunda överenskommits. Ej heller verkar denna förordning rubbning
i bestämmelser om utsyning, vilka av skogsstatens tjänstemän
meddelats enligt förut gällande föreskrifter.

2:6) samt att herr Fahléns motion nr 77 må genom
utskottets förevarande förslag få anses besvarad.

Stockholm den 10 maj 1915.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i TäUberg.

Vid slutbehandling inom utskottet av förevarande ärende hava närvarit: herrar
Persson, Odelberg, Holmquist, Fahlen, Hellström, Åkerlund och Öberg samt greve Wachtmeister,
Barthelson, friherre Silfver schiöld, Rosen, Tysk, Lundström, Hage, Larsson och
Norm.

Reservation:

av herrar Odelberg, Holmquist, greve Wachtmeister, Barthelson och
friherre Silf v er schiöld, vilka ansett, att 15 § bort givas följande lydelse:

»Rätt att i beslag--— (lika med utskottet)---förord ning,

men rätt att utföra åtal äge endast allmänna åklagaren och nämnda
förvaltande personal. Har någon av den bevakande personalen gjort
beslag, skall han, så snart ske kan och senast inom fjorton dagar, göra
anmälan därom hos någon av de åtalsberättigade.

Varder ej — — — (lika med utskottet)--— förfallet.»

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTEYCKEEI-AKTIEBOLAG, 1915.