Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21,

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1915 kl. 5 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för jordägare,
vilkas fastigheter äro avsöndrade från kronoegendomar,
att efter utsyning erhålla behövligt hägnaåsvirke.

(2 avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 89, bar herr Runefors hemställt, att riksdagen
ville besluta, att jordägare, vars fastigheter äro avsöndrade från
kronan, måtte — där tillgång finnes — efter utsyning erhålla behövligt
hägnadsvirke intill kronoegendomarna.

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»I lagen om hägnader stadgas, att grannar skola hålla stängsel lika
mot lika emellan angränsande ägor. Undantag härifrån utgöra ägare till
avsöndringar ifrån såväl kronans som enskild jordegendom, vilka äro
skyldiga att ensamma hålla hela stängslet intill angränsande ägor. Detta
kan ofta bliva mycket betungande för ägare av mindre jordlotter, isynnerhet
om virke till stängsel måsto inköpas.

För mindre jordägare, som ha sina ägor gränsande intill kronans
jordegendomar eller äro utbrutna från desamma, vore det en avsevärd
lättnad i stängselhållningen, om de kunde erhålla lämpligt material till
stängsel av sådant utgallringsvirke, som erhålles från närliggande kronoskogar
efter utslagning av jägmästare eller skogvaktare. Detta har i flesta
fall varit regel, så länge innehavarna av dessa avsöndringar voro torpare
med dagsverksskyldighet till huvudgården. Och denna åtgärd skulle på
grund av dylikt virkes mindervärdighet icke utgöra någon väsentlig kostnad
för staten, men ändock erbjuda de stängselskyldiga småbrukarna eu
betydlig lättnad med avseende på stängselhållningen, och således i viss
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 10 samt. 14 käft. (Nr 21)

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21.

Utskottet.

mån lämna dem ersättning för den halva stängselskyldigheten, som i vanliga
fall tillkommer grannar.»

Såsom av motiveringen till förevarande motion synes, har motionären
såsom huvudsakligt skäl för sitt yrkande anfört, att innehavare av avsöndrade
lägenheter äro skyldiga att ensamma hålla stängsel mot angränsande
ägor och att i detta hänseende avsöndring från enskild liksom från
kronans jord skulle utgöra undantag från hägnadslagens regel om lika
stängselskyldighet grannar'' emellan. Såsom framgår av 7 och 9 §§ i
kungl. förordningen om ägors fredande emot skada av annans hemdjur
samt om stängselskyldighet den 21 december 1857, är motionärens påstående
ej obetingat riktigt, Yisserligen äger innehavare av avsöndrad
lägenhet ej stängselvitsord mot stamhemmanets ägare respektive kronan
och således ej heller rätt att av dessa fordra deltagande i stängsel. Det
bör dock ej förbises, att, närhelst från stamhemmanets eller kronans sida
hägnad påkallas, stängselskyldigheten ej påvilar avsöndringen ensam, utan
att för sådant fall ägorna å bådadera sidan skola deltaga i hägnaden enligt
eljest gällande grunder för stängselbördans fördelning, i regel alltså med
hälften vardera.

Utskottet delar motionärens uppfattning, att saknaden av stängselvitsord
för innehavare av avsöndringar, särskilt mindre sådana, understundom
kan vara ägnad att verka orättvist betungande för avsöndringsinnehavaren,
som på grund av förhållandenas egen natur ofta nödgas taga initiativet
i fråga om stängselhållning och således äger att ensam ombesörja densamma
utan möjlighet att bereda sig den hjälp och lindring därvid, som stängselvitsord
erbjuder.

Utskottet vill emellertid erinra därom, att frågan om avsöndrings
stängselskyldighet redan, ehuru i annat sammanhang, bragts under kungl.
Maj:ts bedömande. I anledning av väckt motion beslöt nämligen 1914
års senare riksdag, efter hemställan av jordbruksutskottet, i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning i
syfte att vinna ändring av gällande stängselförordning och därmed sammanhängande
bestämmelser ävensom för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda. I motiveringen till nämnda skrivelse
har riksdagen uttalat sig för, bland annat, en sådan utvidgning av stängselvitsords
tillämplighetsområde, att det må åberopas utan avseende å ägors
beskaffenhet och med bortfallande sålunda av de undantag från den lagstadgade
allmänna vitsordsregeln, som stadgats med avseende å jord av

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21.

3

viss natur, såsom avsöndrad lågenhet gentemot stamhemmau ocli enskild
mark gentemot kronans.

Härav framgår, att Kungl. Maj:ts uppmärksamhet redan riktats på
angelägenheten att avlägsna den i visst avseende ogynnsamma undantagsställning,
som de i motionen åsyftade jordägarna nu intaga. Då förslag
till ändrade vitsordsbestämmelser i nu antydd riktning följaktligen torde
vara att från Kungl. Maj:t förvänta, synes det utskottet opåkallat, att
riksdagen nu gör ett ytterligare uttalande i ämnet. Ett sådant torde för
övrigt så mycket mindre höra ifrågakomma,Ssom det väl ej får antagas
vara motionärens mening, att innehavare av avsöndringar från kronojord
skulle beredas rätt att därifrån utbekomma behövligt hägnadsvirke under
annan förutsättning, äu att avsöndringarnas berörda undantagsställning i
fråga om vitsord bibehålies.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 mars 1915.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tallberg.

Närvarande: lirr Persson, Ericsson, Odelberg, Petersson, Holmquist, Fahlén, Hellström,
Lindblad, Åkerlund, Nilsson i Tånga, Sjöblom, Ekerot, greve Hamilton, greve VVachtmeister,
Nilsson i Linnås och Hage.