Bankoutskottets utlåtande JVr 38.
1
Sr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1915 kl. 12 in.
Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 12 maj
1897 med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt,
så ock angående forum för riksbanken,
till lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 samt till lag angående
rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken
viss ökad sedelutgivningsrätt. I
I en till riksdagen den 30 nästlidne april avlåten, till bankontskottet
remitterad proposition, nr 191, har Kungl. Maj:t, dels under
åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
linansärenden för den 24 och den 30 nästlidne april samt av i lagrådet
fört protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen att
antaga här nedan intagna förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i
lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt,
så ock angående forum för riksbanken, dels ock, under
åberopande av berörda i statsrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen
att antaga här nedan intagna förslag till lag om ändrad lydelse av 3
och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 samt till lag
angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss
ökad sedelutgivningsrätt.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 29 höft. (Sr 38.)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
Förslag
till
Lag1 om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser
om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående
forum för riksbanken.
Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 12 maj 1897 med vissa
bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum
för riksbanken skall erhålla följande ändrade lydelse:
Vägrar riksbanken, under vad sken det vara må, att fullgöra vad
i fråga om sedels inlösen banken enligt § 72 regeringsformen åligger,
må den, som innehar sedeln, därom göra skriftlig anmälan hos Svea
hovrätt, vilken, efter att däröver hava hört fullmäktige i riksbanken,
äger att med frågan enligt lag och författningar förfara, över hovrättens
beslut må klagan genom besvär hos Konungen fullföljas inom
den tid och i den ordning, som i 30 kap. rättegångsbalken sägs.
Finner hovrätten, att sedelns vägrade inlösen härrört av bankens
oförmåga att genast uppfylla sina förbindelser, göre hovrätten hos
Konungen därom anmälan. Konungen prövar, vilka utvägar, i överensstämmelse
med grundlagarna, lämpligast må vidtagas för att upprätthålla
allmänna förtroendet och åter sätta riksbanken i stånd att sina sedlar
vid anfordran inlösa.
Förslag
till .
Lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank
den 12 maj 1897.
Härigenom förordnas, att 3 och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank
den 12 maj 1897 skola erhålla följande ändrade lydelse:
3 §•
Riksbanken är, enligt särskilt stiftad lag med vissa bestämmelser
om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken,
ensam berättigad att utgiva banksedlar.
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
3
Dessa sedlar skola, enligt vad i 72 § regeringsformen stadgas,
utgöra lagligt betalningsmedel i riket och, närhelst sådant påfordras,
av riksbanken inlösas efter deras lydelse.
Inlösen av riksbankens sedlar sker vid bankens huvudkontor.
6 §•
Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras
av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i
8 § sägs, samt därutöver till ett belopp av etthundratjugufem miljoner
kronor.
Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris
prövas oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva
riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst
etthundratjugufem miljoner kronor; åliggande det fullmäktige i riksbanken
att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp,
motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten
må hava utgivits.
Förslag
till
Lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken
viss ökad sedelutgivningsrätt.
Härigenom förordnas som följer:
Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris
prövas oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige
i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i
riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp
av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de belopp, som
finnas angivna i 6 § första stjmket av lagen för Sveriges riksbank den
12 maj 1897; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske
kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande
vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten
må hava utgivits.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då nu
församlade riksdag avslutats, och gäller till dess ny riksdag sammanträder.
Till ovanberörda statsrådsprotokoll den 24 nästlidne april har
departementschefen i ärendet anfört följande:
»Det av innevarande års riksdag slutligen antagna förslaget till ändrad
lydelse av § 72 regeringsformen, vilket förslag numera blivit gällande
grundlag, medför — såsom ock under lagförslagets behandling framhållits
såväl av chefen för justitiedepartementet som av konstitutionsutskottet
—, att ändringar måste vidtagas i andra lagar.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
tillåter jag mig nu för Eders Kungl. Maj:t redogöra för dessa lagändringar.
Genom den ändrade lydelsen av § 72 regeringsformen har inrymts
befogenhet för Eders Kungl. Maj:t att under vissa förutsättningar utfärda
ett special-moratorium, nämligen med avseende å den i samma paragraf
stadgade skyldigheten för riksbanken att vid anfordran inlösa sina banksedlar
med guld. Att i de lagar, som i en eller annan form omnämna
denna riksbankens skyldighet, intaga en erinran, att Konungen med stöd
av § 72 regeringsformen äger utfärda förordning om visst anstånd med
fullgörande av riksbankens ifrågavarande skyldighet, synes näppeligen
vara behövligt eller ens lämpligt. Annat vore förhållandet, därest eu
inskränkning i riksbankens omförmälda skyldighet kunde inträda genom
inträffande av ett visst faktiskt förhållande såsom till exempel guldförrådets
nedgående under 100,000,000 kronor.
Med hänsyn till vad sålunda anförts lärer i lagen för Sveriges
riksbank den 12 maj 1897 någon ändring ej böra ske, såvitt angår den
i 4 § intagna bestämmelsen, att sedel, som av riksbanken utgives, skall
innehålla förbindelse för riksbanken att vid anfordran inlösa densamma
med guldmynt enligt lagen om rikets mynt den 30 maj 1873. Däremot
torde en jämkning av ordalagen i 3 § andra stycket av lagen för Sveriges
riksbank böra äga rum. I detta lagstadgande, som endast innehåller
ett upprepande av de i § 72 regeringsformen i dess förutvarande
lydelse givna bestämmelserna angående riksbankssedlarnas giltighet såsom
betalningsmedel och angående riksbankens skyldighet att dem inlösa,
förefinnes redan nu den oegentligheten, att den i lagstadgandet förekommande
hänvisningen till § 72 i regeringsformen icke hänför sig till
hela stadgandet utan endast till dess första led, en oegentlighet, som
måhända har sin förklaringsgrund däri, att stadgandets andra led vid
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
5
dess tillkomst, jämfört med 4 § i samma lag-, uttömmande återgav vad
§72 regeringsformen innehöll rörande riksbankens skyldighet att inlösa
sina sedlar. Nu innehåller § 72 regeringsformen emellertid jämväl bestämmelse
om viss inskränkning i sagda skyldighet, varför ifrågavarande
lagstadgande synes mig böra ändras därhän, att hänvisningen till § 72
regeringsformen kommer att hänföra sig till hela lagstadgandet.
Vidare lärer erfordras jämkning av ordalagen i 2 § första stycket
av lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens
sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken; tv eu sedelinnehavares
där medgivna rättighet att göra anmälan hos Svea hovrätt,
i händelse sedel icke inlöses, bör efter den vidtagna ändringen av § 72
regeringsformen uppenbarligen icke göras beroende enbart av det taktiska
förhållande, att sedeln vid uppvisandet icke inlösts, utan därav, att
riksbanken eftersatt sin skyldighet att inlösa sedeln. Har moratorium
enligt § 72 regeringsformen utfärdats, föreligger under den tid detsamma
varar icke någon sådan skyldighet.
I övrigt lärer den ändrade lydelsen av § 72 regeringsformen icke
påkalla någon lagändring.
Jag anhåller, att vid detta tillfälle få framföra även en annan riksbankslagstiftningen
rörande fråga.
Enligt lagen den 31 augusti 1914 angående ändrad lydelse av
5—7 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 erhöll 6 § följande
lydelse: «
»Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras
av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i 8 §
sägs, samt därutöver till ett belopp av etthundratjugufem miljoner kronor.
Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris
prövas oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt eller,
om riksdagen ej är samlad, Konungen på framställning av fullmäktige
i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontor
medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare
högst etthundratjugufem miljoner kronor, åliggande det fullmäktige i
riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar
till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökningav
sedelutgivningsrätten må hava utgivits.»
Därjämte innehåller nyssnämnda lag av den 31 augusti 1914 följande
bestämmelse:
»Vad i 6 § sista stycket sägs om Konungens rätt att på framställning
av fullmäktige i riksbanken besluta om ökad sedelutgivning gäller
till den 15 januari 1915.»
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
Enligt de bestämmelser, som gälla från och med den 15 januari
1915, kan sålunda icke, då riksdagen ej är samlad, riksbankens sedelutgivningsrätt
i fall av trängande behov tillfälligt ökas. I skrivelse
den 7 innevarande april hava nu fullmäktige i riksbanken gjort framställning
därom, att de före nyssnämnda dag gällande bestämmelserna,
som möjliggjorde eu dylik tillfällig utvidgning av sedelutgivningsrätten,
måtte återinföras att gälla för tiden från innevarande riksmötes avslutande
till nästkommande riksdags början.
I berörda skrivelse hava fullmäktige — efter att hava återgivit
innehållet i 6 § riksbankslagen — anfört följande:
»Fullmäktige tillåta sig erinra därom, att sista stycket av paragrafen tillkommit
på av fullmäktige i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 18 augusti 1914
gjord hemställan. Efter att hava redogjort för förändringarna i riksbankens sedelutgivningsrätt
under tiden 25 juli — 15 augusti yttrade fullmäktige i samma
.skrivelse:
''Om än härav ävensom av åtskilliga andra omständigheter synes antagligt,
att krisen passerat sin höjdpunkt samt att landets finansiella förhållanden äro på
väg att återgå till det normala, äro fullmäktige dock övertygade därom, att åtgärder
måste vidtagas i ändamål att bereda möjlighet för en tillfällig ökning av
riksbankens sedelutgivningsrätt, om en sådan skulle visa sig oundgängligen nödvändig.
Utsikterna för att den nuvarande krisen skall kunna så snabbt som möjligt
och med minsta möjliga svårigheter och förluster avvecklas, äro i främsta rummet
'' beroende därav, att riksbankens sedelutgivningsförmåga äger sådan elasticitet, att
alla berättigade anspråk, som från bank- och affärsvärlden riktas mot riksbanken,
kunna tillfredsställas.
Om beloppet av utelöpande sedlar närmade sig gränsen för riksbankens sedelutgivningsrätt,
är det att befara, att den härav alstrade oron för att den tidpunkt
nalkades, då riksbanken skulle tvingas att inskränka och kanske inställa diskontering
och utlåning, kunde föranleda ett återinträde av den panikstämning, som rådde
under de första dagarna efter krisens utbrott. A andra sidan skulle vissheten om,
att riksbanken förfogade över en under alla förhållanden tillräcklig sedelreserv, utan
tvivel i hög grad bidraga till att skapa en tillitsfull stämning och påskynda krisens
avveckling samt återinträde av normala förhållanden.
Så länge riksdagen är samlad finns tillfälle att på kort tid genomföra en
temporär ökning av hankens sedelutgivningsrätt. Men om behovet av en sådan
skulle inträda sedan riksdagen åtskilts måste sådana anstalter vara på förhand
träffade, att sedelutgivningsrätten kan utan tidsutdräkt ökas.’
Ehuru den extra sedelutgivningsrätt av intill etthundratjugufem miljoner kronor,
som under angivna förutsättningar medgivits riksbanken enligt sista stycket i § 6
av riksbankslagen, ännu icke kommit till användning och ehuru fullmäktige hålla före,
att samma sedelutgivningsrätt sannolikt icke heller under den närmaste tiden skall
behöva anlitas, så vida icke oförutsedda händelser mellankomma, anse fullmäktige
dock, att försiktigheten bjuder, att möjligheten att begagna ifrågavarande extra
sedelutgivningsrätt hålles öppen, så länge nuvarande ovissa och oberäkneliga för
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
7
hållanden råda, och oberoende av om riksdagen är samlad eller icke. De skäl, som
i fullmäktiges ovan nämnda skrivelse av den 18 augusti 1914 anfördes för införande
av ifrågavarande sedelutgivningsrätt, tala enligt fullmäktiges förmenande med oförminskad
styrka till förmån för samma sedelutgivningsrätts bibehållande även under
tiden efter det att den nu samlade riksdagen åtskilts.
Fullmäktige tillåta sig därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t ville i proposition
till riksdagen föreslå, att vad i § 6 sista stycket i lagen för Sveriges riksbank
sägs om Konungens rätt att på framställning av fullmäktige i riksbanken besluta
om ökad sedelutgivningsrätt må gälla även under tiden från och med det, att
den nu samlade riksdagen åtskilts, till dess ny riksdag sammanträder.»
Då det uppenbarligen under nuvarande förhållanden är angeläget,
att utväg finnes, även då riksdagen icke är samlad, för eu hastig ökningav
riksbankens sedelutgivningsrätt, förordar jag i sak vad fullmäktige i
riksbanken här föreslagit. Jag vill emellertid framhålla, att jag icke
anser det vara i längden fullt tillfredsställande att allenast provisoriskt
från tid till annan reglera den viktiga frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt,
utan synes det mig önskvärt, att denna fråga i sinom tid
underkastades ett mera definitivt ordnande. Den lämpliga tiden härför
synes mig bliva, då man bättre än för närvarande är möjligt kan tillgodogöra
sig den erfarenhet, som vunnits i fråga om den nu pågående
krisens inverkan på de olika centralbankernas sedelutgivning och därmed
sammanhängande förhållanden.
Med hänsyn till de här ifrågasatta föreskrifternas temporära giltighet
synas de mig icke böra intagas i riksbankslagen utan inrymmas i
en särskild författning. I samband härmed torde 6 § i riksbankslagen
böra omredigeras, så att ur densamma avlägsnas de stadganden, som
upphört att gälla.»
Vad först beträffar förslaget till lag om ändrad lydelse av § 2 i
lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt,
så ock angående forum för riksbanken, inhämtas av det
propositionen bilagda utdrag av lagrådets protokoll, att lagrådet lämnat
förslaget utan anmärkning; och har utskottet ej heller för sin del haft
något att erinra emot detsamma.
Vidkommande härefter förslaget till lag om ändrad lydelse av 3
och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, har utskottet
ansett sig böra föreslå viss redaktionell ändring. 1 andra stycket av
3 § förekommer en hänvisning till 72 § regeringsformen. I denna
paragraf, sådan densamma numera lyder, stadgas visst undantag i fråga
om riksbankens skyldighet att inlösa sina sedlar med guld. Med hänsyn
TJtekettct.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
till denna undantagsbestämmelse har utskottet ansett orden »närhelst
sådant påfordras» böra ur förslaget utgå.
Emot förslaget till lag angående rätt för Konungen att i vissa
fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt har utskottet ej
haft något att erinra.
Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj-.ts förevarande proposition nr 191
må av riksdagen bifallas, dock att 3 § i förslaget till
lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 må erhålla följande
ändrade lydelse:
»3 §.
Riksbanken är, enligt särskilt stiftad lag med
vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt,
så ock angående forum för riksbanken, ensam berättigad
att utgiva banksedlar.
Dessa sedlar skola, enligt vad i 72 § regeringsformen
stadgas, utgöra lagligt betalningsmedel i riket
och av riksbanken inlösas efter deras lydelse.
Inlösen av riksbankens sedlar sker vid bankens
huvudkontor.»
Stockholm den 14 maj 1915.
På bankoutskottets vägnar:
I. von STAPELMOHR.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar von Stapelmohr, Neiglick, Hedenstierna, Trapp, Wickman,
Gustafsson, Boos och Gelotte, samt
av andra kammaren: herrar Vahlquist, Söderberg i Stockholm Kristensson, Somelius,
Lindvall och Edbom.
STOCKHOLM, ISAAC MAltCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.