Bankoutskott ets utlåtande Nr 32.
1
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1915 kl. 4 e. in.
Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner
och understöd ä allmänna indragning sstaten.
1:°)
1 en till riksdagen den 6 nästlidna april avlåten, till bankoutskottet
remitterad proposition, nr 107, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förre musiksergeanten
i Andra livgrenadjärregementet Alfred Emanuel Bergsten må
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 400 kronor, att utgå från och med den 1 december
1914.
Till nämnda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet
anfört följande:
»Uti en av tjänstförrättande chefen för andra arméfördelningen
med tillstyrkan av bifall den 21 oktober 1914 överlämnad underdånig
skrivelse bär chefen för Andra livgrenadjärregementet hemställt, att framställning
måtte göras till 1915 års riksdag om beviljande av ett årligt
understöd å 636 kronor till musiksergeanten i regementet, musikdistinktionskorpralen
Alfred Emanuel Bergsten, som den 1 november
1914 komme att erhålla avsked från regementet.
Till stöd för framställningen har regementschefen anfört, att Bergsten,
som voie född den 22 oktober 1877, antagits till spel i nummer
vid regementet den 7 mars 1893 och befordrats till musikdistinktionskorpral
den 1 januari 1907 samt till musiksergeant i regementet den
21 december 1904. Sedan Bergsten kommit på ny stat, hade han årligen
rekapitulerat. Nådigt bemyndigande att med honom träffa för£
ih an g till riksdagens protokoll 1915. 8 samt. 25 käft. (Nr 32.) ''*
Angående
pension åt f.
musiksergeanten
A. E. Bergsten.
1
2
JBankoutskottets utlåtande Nr 32.
nyat tjänstavtal, oaktat han överskridit 32 år, hade lämnats senast
genom brev den 22 mars 1912. Vid år 1914 av regementsläkaren
företagen undersökning hade emellertid Bergsten befunnits till krigstjänst
oduglig, vadan rekapitulation för honom ej kunnat medgivas.
Efter att hava tjänat vid regementet i 21 år och 8 månader hade Bergsten
på grund av de förordningar, som blivit en följd av 1901 års
omorganisation, ej kommit längre än till åtnjutande av distinktionskorprals
löneförmåner. Dessa hade utgjorts av dels lön 360 kronor,
dels dagavlöning 0,50 kronor för dag i 184 dagar = 92 kronor, dels
slutligen naturaförmåner, uppgående till i runt tal 1 krona för dag,
184 kronor. Löneförmånernas sammanlagda belopp hade således uppgått
till 636 kronor om året. Att Bergsten år efter år rekapitulerat,
oaktat löneförmånerna varit så ringa i förhållande till hans tjänstetid,
hade berott därpå, att han alltjämt hoppats komma på stat såsom musiksergeant,
varmed ock skulle hava följt pensionsrätt efter avskedstagandet.
Enligt beräkning borde Bergsten hava kunnat befordras till musiksergeant
något av de närmaste åren. Då detta hopp nu gått om intet,
syntes staten böra träda hjälpande emellan med ett årligt understöd,
detta så mycket mera som Bergsten under sin långa tjänstetid visat
ett utmärkt gott uppförande såväl i som utom tjänsten samt vore i
stort behov av understöd för försörjande av sin av hustru och 6 barn
bestående familj. Vid övervägande av det belopp, som Bergsten borde
tillerkännas, syntes det rimligt, att detsamma ej sattes lägre än det
belopp, vartill Bergstens löneförmåner de senare åren uppgått, eller
636 kronor.
Vid regementschefens skrivelse hava fogats dels ett av vederbörande
regementsläkare utfärdat intyg, utvisande att Bergsten lider av sjukdom
i nervsystemet, tabes dorsalis, på grund varav han är till krigstjänst
oduglig, dels ock ett av vederbörande regementspastor utfärdat intyg,
utvisande att Bergsten efter avskedet från regementet befinner sig i
en synnerligen bekymmersam belägenhet med avseende på sin och sin
familjs utkomst, enär han icke äger andra tillgångar än sin arbetsförtjänst,
vilken för framtiden synes bliva av mera tillfällig art.
Direktionen över arméns pensionskassa har anmält, att som Bergsten
aldrig varit delägare i arméns pensionskassa, han jämlikt reglementet
för arméns pensionskassa den 26 februari 1904 och brevet
den 22 juni 1877 angående grunderna för pensioneringen av arméns
befäl och underbefäl med vederlikar icke kan erhålla pension från
BanTcoutslcottets utlåtande Nr 32.
3
arméns pensionskassa och alltså ej heller någon fyllnadspension från
statsmedlen.
Armé/afvältning ens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava uti
infordrat underdånigt utlåtande den 23 december 1914 anfört, att enär
Bergsten vid avskedstagandet icke uppnått 40 års ålder, han icke vore
jämlikt gällande bestämmelser berättigad till underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa. Då emellertid Bergsten måst taga avsked från krigstjänsten
på grund av sin sjukdom, ryggmärgslidande, som för all framtid
gjorde honom oduglig till krigstjänst och i alltjämt stegrad grad medförde
oförmåga till arbete, samt då Bergsten i anledning av den beslutade
minskningen av musikpersonalen vid arméns truppförband icke
kunnat befordras till musiksergeant på stat och såsom sådan erhålla
pension vid avskedstagandet, syntes det billigt, att han erhölle något
understöd för sin återstående livstid. I detta sammanhang ville departementet
och styrelsen erinra, att riksdagen i anledning av därom
gjorda propositioner genom beslut åren 1908 och 1910 beviljat pensioner
av 400 kronor åt f. d. musiksergeanterna C. P. Tillman och J. E.
Nordström, av vilka den förre till följd av minskning av musikpersonalen
förlorat av honom förut innehavd beställning såsom musiksergeant
och den senare av samma anledning icke kunnat befordras till dylik
beställning. På grund av vad sålunda anförts, hemställde departementet
och sjukvårdsstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Bergsten finge från och med månaden näst efter den, varunder
honom beviljats avsked från regementet, eller från och med den
1 december 1914 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 400 kronor.
Statskontoret har tillstyrkt framställningen på sätt arméförvaltningens
civila departement och sjukvårdsstyrelse hemställt.»
Med hänsyn till i ärendet upplysta omständigheter ansåge även
departementschefen det vara med billighet överensstämmande, att Bergsten
bereddes pension av statsmedel. Och hade departementschefen
icke något att erinra mot det av arméförvaltningens civila departement
och sjukvårdsstyrelse föreslagna och av statskontoret tillstyrkta pensionsbeloppet.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom
andra kammaren av herr Vahlquist väckt motion, nr 210, vari motionären
hemställt, att riksdagen ville besluta, »att förre musiksergeanten
Motion
II: 210.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
i Kungi. Andra livgrenadjärregementet Alfred Emanuel Bergsten må under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av 640 kronor, att utgå från och med den 1 december 1914.»
Till stöd för motionen har anförts följande:
»I proposition nr 107 har Kungl. Maj:t föreslagit nu pågående
riksdag medgiva, att förre musiksergeanten i andra livgrenadjärregementet
Alfred Emanuel Bergsten må under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 400 kronor att
utgå från och med den 1 december 1914.
Propositionen grundar sig på eu av regementschefen vid kungl. andra
livgrenadjärregementet i skrivelse den 21 oktober 1914 gjord underdånig
framställning, i vilken på anförda skäl föreslagits ett årligt
understödsbelopp av 636 kronor, motsvarande vad Bergsten sammanlagt
årligen uppburit från regementet av lön 360 kronor, dagavlöning 92
kronor och naturaförmåner 184 kronor.
Av propositionen framgår, att Bergsten är född den 22 oktober
1877, antagits till spel i nummer vid regementet den 7 mars 1893,
befordrats till musikdistinktionskorpral den 1 januari 1907 och till
musiksergeant i regementet den 21 december 1904.
Sedan Bergsten kommit på ny stat, hade han årligen rekapitulerat
och detta jämväl sedan han överskridit 32 levnadsår. Nådigt bemyndigande
härtill hade senast lämnats i kungligt brev den 22 mars 1912.
Vid företagen läkarbesiktning för rekapitulation hösten 1914 hade
emellertid Bergsten befunnits lida av sådan sjukdom i nervsystemet,
tabes dorsalis, att rekapitulation icke kunde honom medgivas. Den
sorg som vid meddelande härom bemäktigade sig Bergsten kan lättare
tänkas än i ord återges. Han stod där nu ej blott med säker utsikt
att gå förlustig den visserligen ej höga, men dock säkra inkomst han
årligen uppburit från regementet, utan även hans förhoppningar att
inom den närmaste tiden bliva befordrad till musiksergeant på stat och
därmed följande, bättre avlöning jämte pensionsrätt för sig och familjen
gingo nu helt och hållet om intet.
Efter nära 22 års väl vitsordad tjänstgöring vid regementet befinner
sig Bergsten nu i den mest beklagansvärda ställning, angripen
som han är av en svår, fortskridande sjukdom, medförande allt mer
och mer avtagande förmåga för Bergsten att kunna bidraga till sin
och familjens nödtorftiga uppehälle. Då jämväl Bergstens hustru enligt
bifogade intyg, bilaga I, är sjuklig och endast delvis förmögen att
uppehålla vården av hemmet och de ses barnen, blir ju Bergstens ställning
ännu betänkligare.
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
5
Det är därför ett trängande behov liksom ock mod billigheten
överensstämmande, att ett årligt understöd beviljas Bergsten under
hans återstående livstid, för att åtminstone nöden i dess svåraste form
måtte kunna hållas borta från det så svårt prövade hemmet (bilaga II).
Vid två föregående tillfällen, 1908 och 1910, har riksdagen beviljat
årliga livstidsunderstöd till två musiksergeanter under liknande förhållanden
med de för Bergsten förefintliga och har då understödsbeloppet
satts till 400 kronor årligen. Emellertid förefinnes mellan dessa två
fall och det nu föreliggande en väsentlig skillnad så till vidaj att under
det att Bergsten har ej blott sig själv utan även hustru och sex små
barn, bilaga III, att söka skaffa bröd åt, i de två föregående fallen
musiksergeanterna endast haft sina egna personer att sörja för.
Då vid beviljande av pensioner eller understöd av nu avhandlade
slag, . där egentlig rätt att erhålla dylika icke finnes, synes mig ett
verkligt behov böra finnas, vilket behov jämväl bör vara bestämmande
till viss grad av understödsbeloppets storlek. Med denna uppfattning
måste sålunda det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 400 kronor
anses vara väl knappt tillmätt.
Hade icke en minskning av musikpersonalen vid regementet för
några år sedan ägt rum, skulle Bergsten redan nu hunnit befordras till
musiksergeant av 2 klass med rätt till pension och hade icke Bergsten
nu drabbats av sjukdom skulle han redan något av de närmaste åren
likväl befordrats till samma befattning med samma rätt. I förra fallet
skulle Bergsten sålunda på grund av obotlig sjukdom, som gör honom
till krigstjänst varaktigt oförmögen, nu kunnat tilldelas vid avskedet
en årlig pension av 780 kronor.
Utan att godkänna grunden för beräkningen av det årliga understöd,
regementschefen föreslagit, synes mig dock själva beloppets storlek
kunna anses vara i det närmaste väl avvägt för att verklig hjälp
skall kunna beredas Bergsten och hans familj. Beloppet synes mig ock
stå i ganska gott förhållande till den fulla pension Bergsten under ovan
angivna förutsättningar bort komma i åtnjutande utav.»
Vid motionen hava fogats följande intyg:
Avskrift. Bilaga 1.
Undertecknad, som sedan tre år tillbaka har mig såsom läkare
bekant f. musiksergeanten Bergstens familj, får härmed intyga,
att Bergsten själv på grund av sin sjukdom (ryggmärgslidande)
endast med största svårighet kan förtjäna något till sin familjs uppehälle
och att han ännu länge måste anlita läkare för sin sjukdom,
6
Bankoutsicottets utlåtande Nr 32.
att hans hustru är mycket klen och lider av svår blodbrist i förening
med grava nervösa symptom, som göra henne endast delvis förmögen
att uppehålla vården av hemmet och de sex barnen,
samt att jag flera gånger haft några av barnen under min behandling
och att särskilt ett av dessa barn är mycket klent och behöver
antagligen läkarevård under en lång tid framåt, vilket härmed intygas.
Norrköping 11 4 1915.
E. Stellan Holmgren.
Leg. läkare.
Avskrift. Bil. II.
Sida i Förs.-boken 2246.
Att förre musiksergeanten Alfred Emanuel Bergsten, född den 22
oktober år 1877 (sjuttiosju) och i äktenskap förenad med Ester Almvira
Carolina Almström, född den 24 november 1879 (sjuttionio), med vilken
han har sex (6) oförsörjda barn, till följd av betydligt nedsatt arbetsförmåga
är i stort behov av pension, vare härmed intygat för framställning
i sådant ändamål.
Norrköping S:t Olai Pastors-exp. den 14 april 1915.
J. Sjöholm.
Stämpel. Kyrkoherde.
Avskrift.
Bil. in.
Sida i Förs.-boken 2246.
Att förre musiksergeanten Alfred Emanuel Bergsten, född den
1877, och hans hustru Ester Almvira Carolina Almström, född den
år 1879, äga sex barn:
s. Nils Almer Emanuel, född
29
d. Greta Viola Irene,
d. Svea Irene Karolina,
d. Irene Ester Almvira
s. Frank Erik Emanuel
s. Sven Olof Emanuel
17/i.
79
1900
1901
1905
1906
1908, och
1913,
varder härmed intygat för framställning om pension.
Norrköping S:t Olai Pastors-exp. den 14 april 1915.
/ 10
*Vn
Stämpel.
Bilagor I—III rätt avskrivna betyga:
Oscar Bogren.
Redaktör.
Gustaf Malmberg.
Pastorsadjunkt.
Ch. Stenberg.
Revisionskommissarie.
Jlanlcontslcottets utlåtande Nr 1)2.
7
Av utredningen i ärendet framgår, att Bergsten efter nära tjugutvå
års val vitsordad tjänstgöring vid regementet numera till följd av iråkad
svar sjukdom är ur stånd att genom arbete försörja sig oeh sin
familj. Då härtill kommer, att Bergstens hustru är så sjuklig, att lion
endast delvis förmår uppehålla vården av hemmet och de sex barnen,
synes utskottet sådana ömmande omständigheter föreligga, att Bergsten,
vilken, därest icke musikpersonalen vid regementet minskats, nu sannolikt
varit befordrad till musiksergeant på stat och såsom sådan vid varaktig
oförmögenhet till krigstjänst kunnat tilldelas en årlig pension av
780 kronor, torde i årligt understöd böra erhålla det av motionären
föreslagna beloppet.
Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande proposition
och med bifall till den i ämnet väckta motionen,
må medgiva, att förre musiksergeanten i Andra livgrenadjärregementet
Alfred Emanuel Bergsten må under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av sexhundrafyrtio kronor, att
utgå från och med den 1 december 1914.
2:o.
I en till riksdagen den 26 sistlidna mars avlåten proposition, nr
126, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att överläkaren vid Göteborgs hospital Johan Kristian
Wickström må, därest han senast vid fyllda 70 år avgår från nämnda
befattning, från och med månaden näst efter den, varunder han erhåller
avsked från befattningen, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp av 5,400 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes i nämnda statsrådsprotokoll, till
vilket utskottet får hänvisa.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Wickström, som ej övergått
på ny lönestat och vilken i pensionshänseende är underkastad äldre
författningar, visserligen är berättigad att vid uppnådda 70 år avgå mot
en pension av 4,400 kronor men dock icke skyldig att lämna sin tjänst.
Enligt utskottets mening måste det emellertid, såsom även av departementschefen
och vederbörande myndigheter framhållits, ur det allmännas
synpunkt anses önskvärt, att Wickström till följd av sin framskridna
ålder lämnar sin befattning.
Ut skottet.
Angående
pension åt
överläkaren
J. K. Wickström.
Utskottet.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr Sfi.
På grund härav får utskottet, med tillstyrkande av bifall till Kungl.
Maj:ts förevarande framställning, hemställa, att riksdagen må medgiva,
att överläkaren vid Gföteborgs hospital Johan
Kristian Wickström må, därest han senast vid fyllda 70
år avgår från nämnda befattning, från och med månaden
näst efter den, varunder han erhåller avsked från befattningen,
under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp
av femtusen fyrahundra kronor.
3:o.
Angående I en till riksdagen den 6 nästlidna april avlåten proposition, nr
pension åt 135^ par Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att tygarbetaren
k9a*Larsson Karl August Larsson Fyr må under sin återstående livstid å allmänna
Fyr'' indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor, att utgå
från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas
från sin anställning vid tygstationen å Karlsborg.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa
till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
den 6 april 1915.
Utskottet, som icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer,
att riksdagen må medgiva, att tygarbetaren Karl
August Larsson Fyr må under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av trehundra kronor, att utgå irån och med månaden
näst efter den, under vilken han entledigas från sin
anställning vid tygstationen å Karlsborg.
Angående
pensioner åt
änkor och barn
efter åtskilliga
vid
olyckshändelser
omkomna
tygarbetare
m. fl.
4:o).
I en till riksdagen den 16 nästlidna april avlåten proposition, nr
159, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva,
dels att tygunderofficeren C. A. Skoglunds änka Hilda Kristina
Skoglund, född Svensdotter, tygarbetaren E. Borgs änka Kristina Eli
-
Bankontskottets utlutande Nr SS.
sabeth Bon/, född Hjelm, tygarbetaren J. A. Jakobssons änka Kristina
Albertina Jakobsson, född Grönberg, tygarbetaren J. A. Rödings änka
Charlotta Röding, född Johansdotter, tygarbetaren C. J. Svedberg Lantz
anka Karolina Lantz, född Karlsdotter, tygarbetaren J. Jonsson Westholnis;
änka Sofia Matilda Westhohn, född Karlsson, samt tygarbetaren
J. G. Tunlunds änka Karolina Wilhelmina Tunlund, född Karlsson, må
under sin återstående livstid, så länge do förbliva i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension, änkan
Skoglund av 300 kronor och en var av de övriga av 400 kronor att
utgå från och med den 1 mars 1915;
dels att tygarbetaren E. Borgs efterlevande minderåriga barn Nils
Gustaf Edvard, Märta Elisabeth och Karl Erik samt tygarbeterskan
Ännu Elvira Boströms efterlevande minderårige son Nils Axel Folkard
må intill uppnådd ålder av 18 år å allmänna indragningsstaten uppbära
en var ett årligt understöd av 200 kronor, att utgå från och med den
.1 mars 1915,
dels och att arbetaren vid Åkers krutbruk A. F. Lundbergs efterlevande
änka Matilda Charlotta Lundberg, född Karlsson, samt minderåriga
döttrar Edit Eugenia och Elvira Elisabet må, utöver dem på grund
av lagen flen 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av
olycksfall i arbete tillkommande livränta och understöd, från och med
innevarande år å.allmänna indragningsstaten uppbära: änkan Lundbernunder
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, eu årlig pension av 280 kronor, dottern Edit Eugenia ett
ärligt understöd av 200 kronor intill uppnådd ålder av 18&år samt
dottern Elvira Elisabet ett ärligt understöd av 140 kronor intill uppnådd
ålder av 15 år och därefter ett årligt understöd av 200 kronor
intill uppnådd ålder av 18 år.
Nämnda statsrådsprotokoll innehåller i ärendet följande:
»Departementschefen, statsrådet Mörcke anmälde två särskilda av
armé förvaltningens artilleridepartement gjorda framställningar om understöd
åt vissa efterlevande efter vid explosioner vid Stockholms tygstations
laboratorium och Åkers krutbruk omkomna personer samt
yttrade därvid följande:
Uti underdånig skrivelse den 1 mars 1915 har arméförvaltningens Framställning
artilleridepartement anmält, att den 11 februari 1915 vid Stockholms om ’,nder8tU<1
tygstations laboratorium inträffat en explosion, vid vilken sju av de levand^efter
därstädes med arbete sysselsatta personerna omkommit, nämligen tyo-- vid exPl08i°-underofficeren, svärdsmannen Carl August Skoglund, tygarbetarna “holma^
Edvard .Borg, Johan Alfred Jakobsson, Johan August Röding, Carl Johan Btations Iab°-Biliang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 25 käft. (Nr 32.) 2 ^komn^''
10
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 32.
Svedberg Lantz och Johannes Jonsson Westholm samt tygarbeterskan
Anna Elvira Boström. Vidare både tygarbetaren Johan Gustaf Tunlund,
som vid samma tillfälle erhållit svåra skador och därför vårdats å Serafimerlasaretfet,
den 25 sistlidne februari därstädes i följd av berörda
skador avlidit. Då de omkomnas efterlevande närmaste anhöriga genom
försörjarnes frånfälle råkat i ekonomiskt brydsamma omständigheter
och olyckshändelsen inträffat under arbete i kronans tjänst, hade departementet
ansett, att dem borde beredas något ekonomiskt understöd, helst
såsom pension. Av den för 6ådant ändamål genom tygmästaren i Stockholm
verkställda utredning framginge följande:
Tygunderofficeren Skoglund, vilkens avlöningsförmåner år 1914 utgjort.
tillhopa 3,142 kronor 50 öre, däri inberäknat inkvarteringsbidrag
300 kronor, efterlämnade änka Hilda Kristina, född Svensdotter den. 8
juni 1859, samt fem barn. Ånkan vore sjuklig och oförmögen till
annat än lättare arbete i hemmet. Av barnen vore tre helt eller delvis
själfförsörjande, men en dotter om 19 år hade uppgivits såsom oförsörjd.
Av barnen hade ej något för närvarande sådan ställning, att
det kunde bidraga till moderns uppehälle. Boets tillgångar och skulder
motsvarade ungefär varandra.
Tygarbetaren (skrivbiträdet) Borg, vilkens avlöning år 1914 utgjort
1,600 kronor 58 öre, efterlämnade i medellös ställning änka Kristina
Elisabeth, född Hjelm den 6 november 1874. Då hon enligt läkarintyg
lede av dubbelsidig lungtuberkulos med betydande förändringar å vänstra
lungan, hade hon beviljats inträde å Hålahults sanatorium. Makarna hade
tre minderåriga barn, Nils Gustaf Edvard född den 3 oktober 1910,
Märta Elisabeth född den 5 november 1912 och Karl Erik född den 3
mars 1914. Familjen hade ej efter mannen andra tillgångar än det till
600 kronor uppskattade lösöreboet. Ånkan vore för närvarande urståndsatt
att försörja barnen eller ens ägna dem tillsyn.
Tygarbetaren Jakobsson, vilkens avlöning år 1914 utgjort 1,623
kronor 31 öre, efterlämnade änka Kristina Albertina, född Grönberg
den 23 september 1849. Hon vore sjuklig och oförmögen till annat
än lättare arbete i hemmet och kunde för närvarande icke erhålla bidrag
till uppehälle av barnen, av vilka två, ehuru 27 respektive 22 år
gamla, icke kunde helt försörja sig själva, vartill komme en dotterdotter,
som morföräldrarna måst omhändertaga. Några andra tillgångar
än ett obetydligt lösörebo funnes icke.
Tygarbetaren Röding, vilkens avlöning år 1914 utgjort 1,703 kronor
77 öre, efterlämnade änka Charlotta, född Johansdotter den 19 maj
1853. Hon lede av hjärtfel och nervlidande samt vore oförmögen till
Bänkoutsköttets utlåtande Nr .12.
11
annat än lättare arbete i hemmet. Den ekonomiska ställningen hade
uppgivits såsom någorlunda välbärgad.
Tygarbetaren Lantz, vilkens avlöning år 1914 utgjort 1,729 kronor
20 öre jämte naturaförmåner, uppskattade till 350 kronor, efterlämnade
i medellös ställning änkan Karolina, född Karlsdotter den 8 april 1856,
samt sju barn, av vilka fem vore självförsörjande. Ankan vore oförmögen
till annat än lättare arbete i hemmet, varjämte en dotter, Ada
Karolina, född den 13 augusti 1887, som vistades i hemmet, till följd
av sjukdom (lungtuberkulos) icke kunde försörja sig själv och eu annan
dotter, Agnes Josefina, född den 21 augusti 1897, som jämväl vistades i
hemmet, endast delvis kunde bidraga till sitt uppehälle. Intet av barnen
vore för närvarande i stånd att bidraga till moderns uppehälle.
Tygarbetaren Westholm, vilkens avlöning år 1914 utgjort 1,497 kronor
36 öre, efterlämnade i medellös ställning änkan Sofia Matilda, född
Karlsson den 11 maj 1855. Hon Vore sedan 36 år tillbaka sjuklig och
oförmögen till annat än lättare arbete i hemmet. Makarna hade två
självförsörjande barn om 33 och 39 år, vilka dock för närvarande icke
kunde bidraga till moderns uppehälle.
Ty g arbeter skan Boström, vilkens avlöning år 1914 utgjort 949 kronor
82 öre, efterlämnade sonen Nils Axel Folkard, född den 22 februari
1913, vilken upptagits av moderns i torftiga omständigheter varande
föräldrar, som därför av modern uppburit en månatlig ersättning av 15
kronor. Den avlidna hade även, om än i ringa mån, bidragit till föräldrarnas
uppehälle. Hon efterlämnade ej någrä tillgångar.
Tygarbetaren Tunlund, vilkens avlöning år 1914 utgjort 1,991 kronor
15 öre jämte naturaförmåner, uppskattade till 350 kronor, efterlämnade
i medellös ställning änkan Karolina Wilhelmina, född Karlsson den 12
december 1860, samt två helt eller delvis självförsörjande barn om 24
och 27 år, vilka dock för närvarande icke kunde bidraga till moderns
uppehälle. Ankan vore sedan flera år sjuklig och oförmögen till annat
än lättare arbete i hemmet.
Av de så sorgligt omkomna efterlämnade endast tygarbetåren
Röding några kontanta besparingar. Dessa uppginge till 7,000 kronor,
varav avkastningen dock vore otillräcklig för betäckande av änkans
levnadskostnader. För de övrigas efterlevande vore ställningen ytterst
bekymmersam. Artilleridepartementet ansåge därför, att det understöd
i form av pension, varpå de omkomnas änkor finge anses hava berättigade
anspråk, borde för en Var av dem utgå med samma belopp,
och föresloge departementet med anledning av de förhållanden, varunder
behovet av understöd tillkommit, ett pensionsbelopp av 500
12
Bankoutslcottets utlåtande Nr 32.
kronor. Såsom bidrag till underhåll och uppfostran av de minderåriga
barn, som tygarbetaren Borg och tygarbeterskan Boström efterlämnat,
ansåge departementet ett belopp av 180 kronor för vart och ett
lämpligt att årligen utgå till fyllda 18 år. Väl hade en ålder av 15 år förut
uppställts såsom gräns, men det syntes under nuvarande förhållanden
föga möjligt för barn vid nämnda ålder att kunna försörja sig själva.
En åldersgräns av 18 år för understöd åt minderåriga hade ock, såsom
departementet inhämtat, i flera fall bestämts av enskilda institutioner.
Med anledning av vad sålunda anförts, hemställde departementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
dels åt en var av änkorna Hilda Kristina Skoglund, Kristina
Elisabeth Borg, Kristina Albertina Jakobsson, Charlotta Röding, Karolina
Lantz, Sofia Matilda Westholm och Karolina Wilhelmina Tunlund bevilja
en årlig pension av 500 kronor, att beräknas och utgå från och
med den 1 mars 1915, så länge hon levde såsom änka, dels ock åt ett
vart av änkan Borgs tre minderåriga barn Nils Gustaf Edvard, Märta
Elisabeth och Karl Erik samt Anna Elvira Boströms minderårige son
Nils Axel Folkard bevilja ett årligt understöd av 180 kronor, att utgå
från samma tid till dess det uppnått 18 års ålder.
Uti häröver den 23 mars 1915 avgivet underdånigt utlåtande har
statskontoret framhållit, att det icke syntes kunna råda någon tvekan i
fråga om statens plikt att ekonomiskt understödja de efterlevande närmaste
anhöriga efter dem, som genom ifrågavarande olyckshändelse
under arbete i kronans tjänst omkommit. Endast beträffande de föreslagna
ersättningsbeloppen kunde någon erinran ifrågakomma. Visserligen
torde änkor och barn efter de omkomna, med undantag möjligen
för tygunderofficeren Skoglunds änka, vara berättigade till ersättning
enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd
av olycksfall i arbete; men den sålunda bestämda ersättningen, som
vore avpassad att kunna utgöras även av mindre bärkraftiga arbetsgivare,
kunde icke anses tillfredsställande i ett fall sådant som det föreliggande
och med hänsyn till statens resurser såsom arbetsgivare. Beträffande
de ersättningsbelopp, som i förevarande fall borde utgå, syntes
det statskontoret, som om god ledning för bestämmandet skulle finnas
i de beslut, varigenom 1902 års riksdag beviljat ersättning till de efterlevande
anhöriga till vissa personer, vilka i tjänst hos aktiebolaget
Bofors-Gullspång omkommit genom olyckshändelse vid en provskjutning
vid Bofors för statens räkning. Ånkan efter en vid nämnda tillfälle
omkommen arbetare tillerkändes en årlig pension av 400 kronor
och makarnas minderårige son 200 kronor årligen till uppnådd ålder
lianfcouts/cuttets■ utlåtande Nr 32.
13
<iv 18. år. Såvitt statskontoret kundo finna, förelåge icke anledning att
i nu förevarande fall avvika från de belopp, som sålunda under likartade
omständigheter ansetts skäliga. För sin del hölle alltså statskontoret
före, att pensioner till nämnda belopp borde genom framställning
till riksdagen beredas änkor och barn efter de vid ifrågavarande olyckshändelse
omkomna personer, dock med ett undantag. Tygunderofficeren
Skoglunds änka vore nämligen berättigad att från arméns nya
änke- och pupillkassa åtnjuta pension till årligt belopp av 300 kronor;
och härtill hade staten lämnat bidrag i form av anslag till kassan, motsvarande
enligt 1883 års riksdags fortfarande gällande beslut 1 Vs %
årligen å summan av de löner och beklädnadsbidrag, vilka författningsenligt
kunde läggas till grund för bestämmande av fyllnadspensioner
åt delägare, i arméns pensionskassa. Då änkan Skoglund sålunda redan
vore i åtnjutande av med statsbidrag åstadkommet underhåll, syntes
det statskontoret, som om det ytterligare understöd, som billigtvis borde
henne tillkomma, kunde inskränkas till 300 kronor årligen, varigenom
hon, oberäknat det understöd hon, enligt vad handlingarna gåve vid
handen, kunde komma att erhålla från enskild pensionskassa, skulle i
pensionsförmåner, som helt eller delvis bekostades av staten, uppbära
600 kronor årligen. Mot det av arméförvaltningens artilleridepartement
framlagda förslaget i övrigt hade statskontoret icke något att erinra.
Den 24 augusti 1911 inträffade vid Åkers krutbruk en gasexplosion, Framställning
varvid arbetaren Arvid Fredrik Lundberg, född den 31 augusti 1879 rörande
och anstånd vid krutbruket sedan år 1904, omkom, efterlämnande änka arbetadvfd
Mathilda Charlotta, född Karlsson den 28 mars 1878, samt döttrarna ^kei''3 krut"
Edit Eugenia, född den 27 november 1899, och Elvira Elisabet, född Lundbtg!''
den 18 februari 1902. efterlevande.
Uppå. armeförvaltningens hemställan om understöd i enlighet med
lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av
olycksfall i arbete tillerkände Kungl. Maj:t enligt brev den 15 december
1911 änkan eu årlig livränta av 120 kronor och vart och ett av barnen
ett årligt belopp av 60 kronor till dess det uppnått 15 års ålder.
Med åberopande av förenämnda framställning om utverkande
hos riksdagen av pensioner och understöd åt de närmaste anhöriga
efter de vid explosionen vid Stockholms tygstations laboratorium omkomna,
har nu arme) örv ältning ens artilleridepartement i underdånig skrivelse
den 20 mars 1915 förklarat sig anse, att änkan Lundberg och
hennes minderåriga barn borde komma i åtnjutande av samma fördelar,
då de omständigheter, varunder arbetaren Lundberg omkommit, vore
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
likartade med vad som ägt rum vid nyssberörda explosion. Enligt vad
ordföranden i Åkers församlings kommunalnämnd intygat, kunde änkan
Lundberg, som vore sjuklig, icke genom eget arbete och med den livränta,
hon efter mannens död av statsmedel uppbure, försörja sig och
sina barn, varför hon sedan den 1 oktober 1913 erhållit husrum pa
kommunens bekostnad. ''Departementet hemställde med anledning härav,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja änkan Lundberg en årlig pension av 500 kronor, att utgå
från och med innevarande år, så länge hon levde såsom änka, samt en
var av döttrarna Edit Eugenia och Elvira Elisabet ett årligt understöd
av 180 kronor, att utgå från samma tid till dess hon uppnått 18 års
ålder.
Därest departementets föreslående hemställan skulle bifallas, ansåge
departementet förordnande böra meddelas om upphörande av utbetalning
av den till änkan Lundberg nu utgående livräntan och det för
hennes minderåriga barn beviljade årliga understödet.
Statskontoret har uti den 23 mars 1915 avgivet underdånigt utlåtande,
under åberopande av vad statskontoret anfört i sitt ovannämnda
utlåtande angående understöd till änkor och barn efter de till följd av
explosion vid Stockholms tygstations laboratorium omkomna personer,
med tillstyrkande i''övrigt av nu förevarande ■ förslag, förordat, att pensionsbeloppet
finge bestämmas för änkan till 400 kronor årligen och
för vardera av döttrarna till 200 kronor samt att, då änkan och döttrarna
redan på grund av lagen den 5 juli 1901 angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete förklarats berättigade änkan
till en livränta å 120 kronor och vardera dottern till ett'' årligt belopp
av 60 kronor intill uppnådd ålder av 15 år, dem måtte genom framställning
till riksdagen beredas: änkan en tilläggspension å 280 kronor,
dottern Edit Eugenia, som nyligen uppnått 15 års ålder, ett årligt
understöd av 200 kronor intill uppnådda 18 år samt dottern Elvira
Elisabet dels en förhöjning i nuvarande understöd med 140 kronor årligen
intill uppnådd ålder av 15 år, dels ock därefter intill uppnådd
ålder av 18 år ett årligt understöd av 200 kronor.
Departements- I likhet med vederbörande myndigheter anser även jag, att staten
chefen. kör genom beviljande av årliga pensioner till skäliga belopp ekonomiskt,
understödja efterlevande änkor och minderåriga barn till de genom
explosionsolyckan vid Stockholms tygstations laboratorium omkomna
personerna. Med hänsyn till vad statskontoret anfört, torde pensionsbeloppen
böra bestämmas för änkan Skoglund till 300 kronor och för
BanJcoutslcottets utlåtande Nr 32.
15
eu var av, övriga änkor till 400 kronor om året samt för minderårigt
barn till 200 kronor om året intill uppnådd 18 års ålder.
Då enligt vad upplyst blivit, arbetaren Lundberg ljutit döden under
liknande omständigheter, som de genom förenämnda explosionsolycka
omkomna personer, synes det inig med rättvisa och billighet
överensstämmande, att hans efterlevande änka och minderåriga barn
komma i åtnjutande av enahanda understöd som änkor och minderåriga
barn efter nyssnämnda personer. Beträffande sättet för understödets
utgående ansluter jag mig till vad statskontoret härutinnan föreslagit.»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom Motion iLäss.
andra kammaren av herr Eriksson i Grängesberg väckt motion, nr 233,
däri motionären hemställt, »att pensionerna till i Kungl. Maj:ts proposition
nr 159 omförmälda änkor måtte bestämmas till årliga belopp som
för var och en av dem med 200 kronor överstiger vad Kungl. Maj:t
föreslagit samt att understödet till tygarbeterskan Anna Elvira Boströms
efterlevande minderårige son Nils Axel Folkard måtte bestämmas till
300 kronor årligen.»
Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:
»I proposition nr 159 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att
bevilja understöd åt änkor och barn efter vissa till följd av explosioner
vid Stockholms tygstations laboratorium samt Åkers krutbruk omkomna
personer.
Understödsbeloppen hava föreslagits av statskontoret och uppgå till,
för änkorna 400 och barnen 200 kronor årligen. Arméförvaltningens
artilleridepartement har föreslagit respektive 500 och 180 kronor. Som
motiv för sitt förslag har statskontoret anfört ett liknande fall från år
1902. De sålunda föreslagna ersättningsbeloppen synas mig vara allt
för knappt tilltagna. Den olyckshändelse som berövat dessa kvinnor
sina män och barnen sina fäder var fruktansvärt ohygglig. Den sorg
och förstämning som därigenom framkallats i deras hem kan icke med
pengar ersättas, men det är statens plikt se till att de efterlevande icke
komma att lida nöd. Om 400 respektive 200 kronor år 1902 ansågs
vara ett lämpligt understöd måste samma belopp nu anse3 vara förringa.
Sedan dess ha levnadskostnaderna stegrats högst avsevärt. De dödade
manliga arbetarne hade relativt god avlöning, som medgav en någorlunda
dräglig tillvaro. Om de understödsbelopp, som Kungl. Maj:t
föreslagit, beviljas, kunna däremot de efterlevande knappast, även med
yttersta ansträngning, taga sig fram utan hjälp från annat håll. Detta
kan omöjligen vara värdigt staten, arbetsgivaren.
16
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 32.
Utskottet.
I propositionen nr 115 tiar föreslagits, att riksdagen måtte medgiva
tjänstinnehavare vid statens järnvägar, posten och tullverket, som
under tjänstgöring å ångfärja lidit kroppsskada eller ljutit döden till
följd av omständigheter, som stå i samband med nu pågående krig, att
erhålla understöd efter grunder som för befattningshavare vid statens
järnvägar tillämpas då skadestånd skall utgå enligt lagen den 12 mars 1886.
Av järnvägsstyrelsen utbetalas vid sådana tillfällen ersättning till
änka med årligt belopp, som tillsammans med annan pension och
eventuellt ränta å kapital uppgår till 40 procent av mannens lön.
Barnen erhålla med samma beräkningsgrund 9 procent. Om understöd
även i detta fall skulle lämnas enligt samma grunder bleve understöden
till änkorna ungefär följande. Hilda Kristina Skoglund 940 kronor,
Kristina Elisabeth Borg 640 kronor, Kristina Albertina Jakobsson 640
kronor, Charlotta Röding 450 kronor, Karolina Lantz 800 kronor, Sofia
Matilda Wästholm 600 kronor och Karolina Wilhelmina Tunlund 920
kronor. För de efterlämnade barnen bleve understöden däremot något
mindre än vad Kung!. Maj:t här föreslagit. Om man jämför levnadskostnaden
nu och 1902 samt tager i betraktande de avjöningar som de
dödade männen hade jämte de pensionsbelopp, som i nämnda proposition
nr 115 föreslås, synes mig en höjning av änkornas pension med
200 kronor vara väl motiverad. Om man frånser änkan Skoglund, som
vid ett bifall till detta yrkande får, tillsammans med vad hon från annat
håll erhåller, i pension 800 kronor, blir ändå icke deras årliga pension
mer än 600 kronor. För barnen vill jag icke föreslå någon höjning
utom för gossen Nils Axel Folkard. Detta barn har förlorat sin moder,
sitt enda stöd, och ett understöd av 200 kronor torde icke kunna skaffa
honom god omvårdnad, uppehälle och uppfostran. Även i detta fall
synes understödet böra höjas med 50 procent.»
Åven utskottet finner, att staten bör genom beredande av årliga
pensioner understödja här ifrågavarande änkor och minderåriga barn.
Beträffande de belopp, som därvid böra bestämmas, anser utskottet,
med hänsyn till vad motionären anfört, de av honom föreslagna höjningarna
vara skäliga; och har utskottet i övrigt icke haft något att
erinra mot vad i propositionen föreslagits.
Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och den i ämnet väckta motionen,
må medgiva, dels att tygunderofficeren C. A.
Skoglunds änka Hilda Kristina Skoglund, född Svens
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
IT
dotter, tygarbetaren E. Borgs änka Kristina Elisabeth
Borg, född Hjelm, tygarbetaren J. A. Jakobssons änka
Kristina Albertina Jakobsson, född Grönberg, tygarbetaren
J. A. Rödings änka Charlotta Röding, född
Johansdotter, tygarbetaren C. J. Svedberg Lantz’
änka Karolina Lantz, född Karlsdotter, tygarbetaren
J. Jonsson Westholms änka Sofia Matilda Westholm,
född Karlsson, samt tygarbetaren J. G. Tunlunds änka
Karolina Wilhelmina Tunlund, född Karlsson, må under
sin återstående livstid, så länge de förbliva i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension, änkan Skoglund av femhundra
kronor och en var av de övriga av sexhundra kronor,
att utgå från och med den 1 mars 1915,
dels att tygarbetaren E. Borgs efterlevande minderåriga
barn Nils Gustaf Edvard, Märta Elisabeth
och Karl Erik samt tygarbeterskan Anna Elvira Boströms
efterlevande minderårige son Nils Axel Folkard
må intill uppnådd ålder av 18 år å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga understöd till belopp
av en var av de tre förstnämnda tvåhundra kronor,
samt förenämnde Nils Axel Folkard trehundra kronor
att utgå från och med den 1 mars 1915,
dels ock att arbetaren vid Åkers krutbruk A. F.
Lundbergs efterlevande änka Matilda Charlotta Lundberg,
född Karlsson, samt minderåriga döttrar Edit
Eugenia och Elvira Elisabet må, utöver dem på grund
av lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för
skada till följd av olycksfall i arbete tillkommande
livränta och understöd, från och med år 1915 å
allmänna indragningsstaten uppbära: änkan Lund
berg
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, en årlig pension
av. fyrahundraåttio kronor, dottern Edit Eugenia ett
årligt understöd av tvåhundra kronor intill uppnådd
ålder av 18 år samt dottern Elvira Elisabet ett årligt
understöd av etthundrafyrtio kronor intill uppnådd
ålder av 15 år och därefter ett årligt understöd
av tvåhundra kronor intill uppnådd ålder av 18 år.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 25 höft, (Nr 32.) 3
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
Angående
pension åt
länsmannen
N. M. H.
Sunding.
Angående
pensioner
åt åtskilliga
vid statens
järnvägsbyggnader
förut
anställda
personer.
5:o).
I eu till riksdagen den 20 nästlidna april avlåten proposition, nr
158, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att länsmannen
Nils Martin Heliodorus Sunding må från och med månaden näst efter
den, varunder avsked från tjänsten varder honom beviljat, under sin
återstående livstid, utöver honom från anslaget till pensionering av
civila tjänstinnehavare tillkommande pension av 1,200 kronor, tillika å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig fyllnadspension till belopp
av 600 kronor.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa
till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden
för den 20 april 1915.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning
får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att länsmannen Nils
Martin Heliodorus Sunding må från och med månaden
näst efter den, varunder avsked från tjänsten varder
honom beviljat, under sin återstående livstid, utöver
honom från anslaget till pensionering av civila tjänstinnehavare
tillkommande pension av 1,200 kronor,
tillika å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
fyllnadspension till belopp av sexhundra kronor.
6:o).
I en till riksdagen den 20 nästlidna april avlåten proposition, nr
160, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att en var av
nedannämnda vid statens järnvägsbyggnader anställda eller förut anställda
personer, nämligen förmannen Axel Otto Söderberg, stenarbetaren Johan
Alfred Nyström samt arbetarna Karl Johan Johansson från Frösö församling,
Albert Pettersson Fröjd, Frans Gustaf Svensson, Karl Gustaf Andersson
Folke, Johannes Andersson, Johannes Larsson Moberg, Johan Emil
Karlsson, Frans Oskar Cedervall, Karl Axel Johannesson, Nils Andersson,
Gustaf Alfred Hagman, Karl Pettersson, Sven Andreasson ° Bergström,
August Johansson och Karl Johan Johansson i Alingsås må
från och med månaden näst efter den, varunder han entledigats eller varder
entledigad från sin anställning vid statens järnvägar dock icke i något
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
1!)
fall för tid före den 1 januari 1915 —, under sin återstående livstid å
Allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp av 300 kronor,
under villkor emellertid att, därest pensionstagare framdeles skulle
erhålla anställning mot avlöning av statsmedel, uppgående till ett för
en var beräknat årligt medelinkomstbelopp av respektive 1,200 kronor
för förman och yrkesarbetare samt 900 kronor för vanlig arbetare eller
därutöver, pensionen skall, så länge sistnämnda anställning varar, upphöra
att utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen
skall minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår
till högre belopp än nämnda medelinkomst.
1 fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för den
20 april 1915.
Då utskottet icke haft något att erinra emot ifrågavarande framställning,
får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må vinna
riksdagens bifall.
7:o.
I en till riksdagen den 19 sistlidna mars avlåten proposition, nr Angående
153, har Kungl. Magt, under åberopande av propositionen bilagt utdrag "''{^matten
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, k. t. jernek
föreslagit riksdagen medgiva, att förmannen vid statens uppfostrings- "nko och bnrn''
anstalt å Bona Karl Teodor Jerners änka Matilda Jerner, född Larsson,
samt makarnas minderåriga döttrar Aina Linnea, Greta Isabella, Ingrid
Elvira, Ellen Cecilia och Vera Marianne må — utöver den dem jämlikt
lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av
olycksfall i arbete tillkommande olycksfallsersättning — å allmänna
indragningsstaten åtnjuta ytterligare understöd att från 1915 års början
årligen utgå till änkan Jerner med 80 kronor, så länge hon lever
ogift, och till eu var av döttrarna med 40 kronor, till dess hon uppnått
15 års ålder.
Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört
följande:
»Karl Teodor Jerner, född den 20 maj 1874, blev den 8 januari
1908 anställd som förman vid statens uppfostringsanstalt å Bona. Jerner
avled den 18 december 1914 till följd av skador, som han närmast föregående
dag ådragit sig under tjänstutövning.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 samt. 25 höft. (Nr 32.)
4
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
Styrelsen för
statens uppfostringsanstalt
å Bona.
Enligt protokoll, fört vid ett av anstaltens direktör den 29 december
1914 rörande olycksfallet hållet förhör, synas de närmare omständigheterna
vid olyckshändelsen hava varit följande. På morgonen den
17 december 19114 hade Jerner av lantbruksinspektoren vid anstalten
erhållit uppdrag att jämte en extra förman därstädes fortsätta den avverkning
av timmer som pågått å Ubbelsby mark. På platsen i fråga
hade Jerner givit två elever i uppdrag att lalla en gran samt därvid
lämnat dem anvisning, huru de skulle göra det så kallade fällhugget
för att granen vid sågningen skulle falla rätt söderut. Emellertid hade
trädet fallit nästan i rakt östlig riktning och därvid träffat Jerner. Denne
hade vid tillfället stått böjd över ett nyss fällt träd, sysselsatt med att
avmäta detsamma, och synes i sista ögonblicket hava hört braket av
det fallande trädet och därvid riktat ansiktet mot detsamma med den
påföljd att han träffats av trädet i huvudet och medvetslös fallit till
marken. Trädet hade fallit med sådan hastighet, att de ifrågavarande
eleverna enligt egen utsago ej hunnit varsko Jerner. Anledningen därtill,
att trädet fallit annorlunda än enligt beräkning, hade antagligen
varit den, att trädet genomsågats för långt eller alldeles fullständigt och
följaktligen ej fått tillräcklig styrsel vid fallet. Åtgärder för bringande
av läkarhjälp hade genast vidtagits. Jerner hade forslats först till Bona
och därefter till länslasarettet i Vadstena, varest han dock redan påföljande
dag avlidit av de honom ATid olycksfallet tillskyndade skadorna.
Jerner har efterlämnat sin hustru .Matilda Larsson, född den 14
mars 1883, samt i äktenskapet med henne födda fem döttrar, nämligen
Aina Linnea, född den 24 juni 1901, Greta Isabella, född den 1 februari
1906, Ingrid Elvira, född den 25 mars 1908, Ellen Cecilia, född den
29 maj 1910, och Vera Marianne, född den 28 juli 1914.
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har styrelsen för statens uppfostringsanstalt
å Bona anfört i huvudsak följande:
Jemer både under hela sin tjänstetid vid Bona deltagit i och lett skogsarbeten
och däri visat mycken driftighet och förfarenhet. Aven i övrigt hade han visat
sig vara en särdeles duglig och för sitt kall särskilt lämplig person, som gjort ea
mycket erkännansvärd insats uti anstaltens uppfostringsarbete.
Den efter Jemer förrättade bouppteckningen utvisade en brist i boet av 502
kronor 37 öre och hade arvingarna till följd därav nödgats begära sig i urarvakonkurs.
Änkan Jerner, som för sitt och sina barns uppehälle tillsvidare vore uteslutande
beroende av medmänniskors barmhärtighet och hittills undgått att behöva
anlita fattigvården, vore sålunda fullkomligt medellös och för sin och barnens existens
i allra största behov av hjälp. »
#
Bankoutskottets utlåtande Nr .12.
21
Någon rätt till statspension för sig och sina barn hade änkan Jemer, enligt
styrelsens mening, visserligen icke, men dä Jerners död förorsakats genom olyckshändelse
under tjänstutövning, ansäge styrelsen det tillbörligt, att trän statens sida
någonting åtgjordes för att lindra de stora ekonomiska bekymmer familjeförsöxjarens
död medfört för de efterlevande. Vad änkan Jemer genom eget arbete kunde förvärva,
måste bliva synnerligen obetydligt, då hon för lång tid framåt vore upptagen
av de ännu späda barnens vård.
Jemer hade uppburit en årlig lön, ett ålderstillägg å 100 kronor inbegripet,
av 1,175 kronor, vartill hade kommit 100 kronor i beklädnadsersättning årligen.
Därjämte hade Jemer åtnjutit fri bostad med vedbrand för sig och sin familj.
Beträffande storleken av det årliga underhållsbelopp, som för änkan Jemer
och hennes barn borde utverkas, ville styrelsen anföra, att i liknande fall på Kung!.
Maj ds framställning 1902 års riksdag beviljat verkstadsarbetaren Frans Vilhelm
Erlandssons änka Anna Maria Erlandsson, född Sandberg, ett ärligt understöd, så
länge hon förbleve ogift, av 400 kronor och sonen Frans Göte 200 kronor årligen,
till dess han fyllt 18 år; vidare att 1909 års riksdag på Kungl. Majds framställning
beviljat 300 kronor årligt understöd till gränsridaren Karl Johan Rautios i Folio
änka Hanna Maria lsaksdotter, född Muotka, så länge hon förbleve ogift, samt 100
kronor till vartdera av makarnas fyra minderåriga barn, intill dess de fyllt 18 år.
Beträffande understödsbeloppet till Rautios änka borde dock framhållas, att hon
dessutom uppbure 105 kronor årligen från tullstatens enskilda pensionsinrättning.
Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört bär styrelsen
i sin skrivelse hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes hos riksdagen utverka,
att å allmänna indragningsstaten måtte uppföras att årligen utgå
från Jerners död till änkan Jerner, så länge hon förbleve ogift, ett understöd
av 400 kronor och till vart och ett av de fem barnen 100 kronor,
till dess de uppnått 18 års ålder.
Statskontoret, vars utlåtande infordrats över ifrågavarande hemställan,
har låtit inhämta riksförsäkringsanstaltens yttrande i fråga om
den rätt, som kan tillkomma Jerners änka och barn till livräntor enligt
lagen den 5 juli 1901 om ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete. I riksförsäkringsanstaltens berörda yttrande heter det:
Riksförsäkringsanstalten hade av en av statens uppfostringsanstalt å Bona
utgiven redogörelse för sistnämnda anstalts verksamhet under år 1913 inhämtat,
bland annat,
att antalet av i skogsbruk fullgjorda elevdagsverken nämnda år utgjort 3,265,
att under samma år för anstaltens behov från egendomen lämnats ved till
en bokförd kostnad av 2,018 kronor 25 öre;
att under året från anstalten försålts skogsprodukter till ett sammanlagt
belopp av 5,987 kronor 50 öre; samt
att domänstyrelsen den 27 december 1913 på framställning av anstaltens
styrelse funnit skäligt besluta, att avverkningen å Bona uppfostringsanstalts skog
» Karlsby revir under åren 1914—1918 finge uppgå till 880 kubikmeter om året.
Riksför säkring
sanstaltev.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
Statskontoret.
På grund härav funne riksförsäkringsanstalten den av statens uppfostringsanstalt
å Bona bedrivna skogsavverkning hava utövats på yrkesmässigt sätt och
ansåge riksförsäkringsanstalten förty den till följd av olycksfall under skogsarbete
för anstaltens räkning avlidne förmannen Jerners änka och barn enligt ovannämnda
lag den 5 juli 1901 berättigade till, förutom begravningshjälp, livräntor enligt, de i
lagens 4 § mom. 3 stadgade grunder.
Med instämmande i vad riksförsäkringsanstalten sålunda uttalat
bär statskontoret i sitt i ärendet avgivna utlåtande hemställt, att Kung!.
Maj:t måtte tillerkänna Jerners förutnämnda maka och minderåriga
döttrar dels begravningshjälp med 60 kronor, dels ock årliga livräntor
att utgå från och med den 18 december 1914 till änkan Jerner med
120 kronor, så länge hon levde ogift, och till en var av döttrarna med
60 kronor, till dess hon uppnått 15 års ålder, dock att, så länge livräntorna
komme att sammanlagt överstiga 300 kronor, de skulle, i förhållande
till vad på en var av dessa ^räntetagare belöpte, till detta
belopp nedsättas, ävensom förordna, att de medel, som erfordrades för
begravningshjälpens gäldande och livräntornas utgående, skulle utbetalas
från förslagsanslaget till bestridande av enligt lagen angående olycksfall
i arbete åliggande utgifter för livräntor in. m.
Därefter fortsätter statskontoret i sitt utlåtande:
Styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona hade emellertid föreslagit
betydligt högre understödsbelopp än dem, som sålunda enligt olycksfallsförsäkringslagen
skulle tillkomma Jerners efterlämnade familj; och ehuru statskontoret icke
kunde finna de av nämnda styrelse åberopade precedensfall vara jämförliga med det
nu föreliggande fallet, syntes det dock även enligt statskontorets mening med fog
kunna ifrågasättas att i detta fall söka bereda i någon mån förbättrat understöd.
Visserligen kunde det icke förnekas, att det från principiell synpunkt såväl som
med hänsyn till konsekvenserna framstode såsom betänkligt att bereda olycksfallsersättning
till högre belopp än det som författningsenligt skulle utgå. Men å andra
sidan torde få — med erinran att den ersättning, som vore bestämd genom 1901
års lag, vore avsedd för vanliga arbetare och deras efterlämnade familjer — tillika
framhållas, att Jerner, vilken visserligen närmast varit att räkna till arbetarna vid
Bona, dock såsom förman vid uppfostringsanstalten måste anses hava varit en biträdande
lärare och uppfostrare för de vid anstalten intagna eleverna. Med hänsyn
härtill kunde enligt statskontorets mening de betänkligheter, som eljest måste uppstå
med avseende å konsekvenserna av den ifrågasatta åtgärden, anses i väsentlig
grad hävda. På grund härav och i betraktande av de i detta fall föreliggande
ömmande omständigheter ansåge sig statskontoret kunna ifrågasätta, huruvida
icke Kungl. Maj:t skulle finna skäl föreligga att i proposition föreslå riksdagen
medgiva, att Jerners änka och minderåriga döttrar finge, utöver dein enligt 1901
års lag tillkommande olycksfallsersättning, å allmänna indragningsstaten åtnjuta
ytterligare understöd att utgå från 1915 års början till änkan Jerner med SO kronor,
så länge hon levde ogift, och till en var av döttrarna med 40 kronor, till dess hon
Bankoutskottets utlåtande Nr H2. 23
uppnått 15 års ålder. Till det belopp av 300 kronor, som Jerners efterlämnade
familj skulle jämlikt 1901 års lag äga åtnjuta, så länge minst tre av döttrarna
ännu vore i åtnjutande av däri bestämd ersättning, skulle alltså komma till eu
början 280 kronor, vilket belopp skulle allt efter det barnen uppnådde 15 års ålder
minskas för varje gång med 40 kronor, och sedan alla barnen uppnått nämnda ålder
skulle änkans sammanlagda understöd belöpa sig till 200 kronor.
1 likhet med riksförsäkringsanstalten och statskontoret håller även
jag före, att den av statens uppfostringsanstalt å Bona bedrivna skogsavverkning
måste anses hava utövats på yrkesmässigt sätt samt att, da
Jerner avlidit till följd av olycksfall under skogsarbete för uppfostringsanstaltens
räkning, enligt förutnämnda lag den 5 juli 1901 böra utgå,
förutom begravningshjälp, livräntor till änkan och barnen enligt de i
samma lags 4 § stadgade grunder. Jag är alltså beredd att tillstyrka
Eders Kung]. Maj: t att besluta om den begravningshjälp och de livräntor,
som statskontoret ansett böra utbetalas på grund av bestämmelserna i
berörda lag.
Lika litet som statskontoret anser jag dock, att Kungl. Maj:t bör
stanna därvid. Väl inser jag det berättigade i de betänkligheter statskontoret
säger sig från principiell synpunkt hysa mot att i sådana fall,
där viss olycksfallsersättning författningsenligt skall utgå, dylik ersättning
beredes till högre belopp. Emellertid kunna givetvis stundom sådana
särskilda omständigheter föreligga, att det enligt lagen medgivna maximibeloppet
för livräntor, 300 kronor, måste framstå såsom alldeles otillräckligt.
Att staten skulle i dylika fall ställa sig helt avvisande mot anspråk
på förhöjd ersättning torde enligt min mening icke billigtvis kunna ifrågasättas.
Ett dylikt undantagsfall synes mig här vara för handen. Enligt
den för anstalten å Bona gällande stadgan åligger det förman att utöva
tillsyn över eleverna, undervisa och leda dem i de arbeten, med vilka
de sysselsättas, samt däri personligen deltaga. Förmännen äro sålunda
ej blott arbetare i egentlig mening utan även lärare och uppfostrare för
de elever, som stå under deras uppsikt; och klart torde vara, att just
denna befattningarnas säregna karaktär på desammas innehavare ställer
kravet på särskilda personliga kvalifikationer. Denna omständighet i förening
med det av uppfostringsanstaltens styrelse vitsordade förhållandet,
att Jerner på ett förtjänstfullt sätt fyllt sitt värv och gjort en mycket
erkännansvärd insats just i anstaltens uppfostringsarbete, gör, att det
enligt min mening icke skulle vara något med hänsyn till konsekvenserna
betänkligt, om Jerners efterlevande familj tillerkändes ett något
större understöd än vad som enligt 1901 års lag kan komma densamma
till del. Behovet av ökat understöd torde ock vara klart, sär
-
Deparlementschefen.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
skilt i betraktande därav, att den inkomst, änkan Jerner kan förväntan
kunna årligen förvärva genom eget arbete, helt naturligt måste — på
sätt uppfostringsanstaltens styrelse i sin skrivelse redan Iramhallit —
på grund av den modersvård, varav hennes späda barn äro i behov,
under eu lång följd av år bliva endast ganska ringa.
I detta sammanhang anser jag mig också böra påminna om det
allmänt erkända faktum, att de ersättningsbelopp, som finnas stadgade i
1901 års lag, med nuvarande — frånsett nu rådande kris — höga
levnadsomkostnader äro jämväl lör de fall, lör vilka de äro närmast
avsedda, alldeles för knappa. Eu av de förnämsta uppgifterna för den
kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t uppdragit att avgiva yttrande och
förslag beträffande revision av 1901 års olyckfallsförsäkringslag, är också
den att föreslå eu väsentlig höjning av ersättningsbeloppen. Den omständigheten,
att det ännu måste dröja en tid, innan förändrade bestämmelser
i nu ifrågavarande avseende kunna vinna tillämpning, bör enligt
min mening icke utgöra hinder lör att, da, såsom i det föreliggande
fallet, särskilda hänsyn göra sig gällande, staten låter den vederbörande
tillkommande ersättningen utgå med de i förhållande till de författningsenliga
förhöjda belopp, som kunna anses med billighet överensstämmande.
Och såsom sådana skäliga belopp anser jag de av'' statskontoret beträffande
Jerners familj föreslagna kunna betraktas.
Med stöd av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes
dels bestämma, att i anledning av det olycksfall, som i arbetet
drabbat förmannen vid statens uppfostringsanstalt å Bona Karl Teodor
Jerner och medfört hans död, skall, jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, utgå ersättning
ej mindre med begravningshjälp 60 kronor än även med årliga
livräntor till Jerners änka Matilda Jerner, född Larsson, samt makarnas
minderåriga döttrar Aina Limma, Greta Isabella, Ingrid Elvira, Ellen
Cecilia och Vera Marianne att utgå från och med den 18 december 1914
till änkan Jerner med 120 kronor, så länge hon lever ogift, och till en
var av döttrarna med 60 kronor, till dess hon uppnått 15 års ålder,
dock att, så länge livräntorna komma att sammanlagt överstiga 300
kronor, de skola, i förhållande till vad på en var av livräntetagarna
belöper, till detta belopp nedsättas,
dels förordna, att de medel, som erfordras för begravningshjälpens
gäldande och livräntornas utgående, skola utbetalas från förslagsanslaget
till bestridande av statsverket på grund av nämnda lag åliggande utgifter
för livräntor m. m. (1915: X A 21),
dels ock föreslå riksdagen medgiva------»•
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
25
I detta sammanhang'' bär utskottet til! behandling forellaft dels eu
inom andra kammaren av herr Axel Ekman viickt motion, nr 228, dels
ock de lika lydande motionerna nr 1)3 i första kammaren av herr
Neif)låck och nr 239 i andra kammaren av herr Vahhjuist.
Herr Ekman har i sin motion anfört följande:
»Kungl. Maj:t har i proposition nr 153 föreslagit riksdagen medgiva att
änkan efter genom olyckshändelse omkomne förmannen Jerner vid statens uppfostringsanstalt
å Bona, Matilda Jerner, född Larsson, samt makarnas 5 minderåriga
döttrar må, utöver den dem jämlikt 1901 års lag tillkommande olycksfallsersättning,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta ytterligare understöd att frän 1915 års början
ärligen utgå till änkan Jerner med 8() kronor sä länge hon lever ogift, och till en
var av döttrarna med 40 kronor, till dess hon uppnått 15 års ålder.
Då detta understöd måste anses väl knappt tillmätt, för att änkan Jerner
med sina 5 små barn skall kunna utan allt för stora umbäranden försörja sig, får
jag under åberopande av dels den motivering styrelsen för uppfostringsanstalten å
Bona anfört till stöd för sin framställning om årligt understöd till nyssnämnda
änka med barn, dels Kungl. Maj:ts proposition nr 159 till innevarande riksdag med
hemställan om årligt understöd till änkan Matilda Charlotta Lundberg, född Karlsson,
samt minderåriga döttrar hemställa
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 153 med den ändring,
att änkan Jerner må åtnjuta en årlig tilläggspension å 280 kronor samt att till
hennes 5 minderåriga döttrar må utgå ett årligt understöd, så avvägt, att årliga
understödet jämte livräntan uppgår till 100 kronor för varje barn intill fyllda
18 år.»
I de av herrar Neiglick och Vahlquist väckta motionerna har anförts
följande:
»1 proposition nr 153 har Kungl. Maj:t föreslagit innevarande riksdag
medgiva,
att förmannen vid statens uppfostringsanstalt å Bona Karl Teodor Jerners
änka, Matilda Jerner, född Larsson, samt makarnas minderåriga döttrar Aina
Linnea, Greta Isabella, Ingrid Elvira, Ellen Cecilia och Vera Marianne må — utöver
den dem jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd
av olycksfall i arbete tillkommande olycksfallsersättning — å allmänna indragningsstaten
åtnjuta ytterligare understöd att från 1915 års början årligen utgå till änkan
Jerner med 80 kronor, så länge hon lever ogift, och till en var av döttrarna med
40 kronor, till dess hon uppnått 15 års ålder, dels ock i propositionen nr 159 föreslagit
riksdagen medgiva, att till änkor och barn efter genom olyckshändelse omkomna
tygarbetare och en arbetare vid Åkers krutbruk må utgå ett årligt understöd
från allmänna indragningsstaten, delvis eller i sin helhet, till en var änka med
400 kronor och till ett vart av barnen intill uppnådd 18 års ålder med 200 kronor.
Då såväl Jerner som de i Kungl. Maj:ts proposition nr 159 upptagna, änkor
och barn efterlämnande, varit statens tjänare med ungefärligen lika löneinkomster,
synes det mig ock vara riktigt, att till de efterlevande bestämmas i huvudsak lika,
årliga understödsbelopp.
Motion
IT: 228.
Motioner i: 93
och 11:239.
Uttrötta.
26 Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
Så har likväl icke skett. I motionen nr 228, i andra kammaren, har herr
Ekman hemställt om rättelse härutinnan genom att föreslå en så stor tilläggspension
till änkan Jerner och barn, att änkan Jerner komme att årligen uppbära för
sin del 400 kronor och för vart och ett av barnen 100 kronor intill 18 års ålder.
Emellertid har herr Bernh. Eriksson i motion nr 233 till innevarande riksdag
på anförda skäl hemställt,
att pensionerna till i Kungl. Maj:ts proposition nr 159 omförmälda änkor
måtte bestämmas till årliga belopp, som för var och en av dem med 200 kronor
överstiger, vad Kungl. Maj:t föreslagit.
Den motivering, herr Bernh. Eriksson i sm motion antört till stöd tor sm
hemställan, till vilken motivering jag hänvisar, är enligt mitt förmenande lika fullt
tillämplig på änkan Jerner. Om den olyckshändelse, genom vilken förman Jerner
omkom, icke var så fruktansvärt ohygglig till sin omfattning som den, som bragte
dem i proposition nr 159 omnämnda om livet, har den dock försatt änkan Jerner
med sina fem minderåriga barn i samma sorgliga belägenhet som de i proposition
nr 159 angivna efterlevande. Jag vågar därför vördsamt hemställa,
att riksdagen må medgiva, att förmannen vid statens uppfostringsanstalt å
Bona Karl Teodor Jerners änka Matilda Jerner, född Larsson, samt makarnas minderåriga
döttrar Aina Linnea. Greta Isabella, Ingrid Elvira, Ellen Cecilia och Vera
Marianne må — utöver den dem jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete tillkommande olycksfallsersättning - å
allmänna indragningsstaten åtnjuta så stort tillägg, att sammanlagda understödet
bliver för änkan Jerner 600 kronor och för en var av döttrarna 100 kronor att
från 1915 års början årligen utgå till änkan Jerner, så länge hon lever ogift och
till en var av döttrarna, till dess hon uppnått 18 års ålder.»
Val finner hven utskottet sådana omständigheter föreligga, att
någon tilläggspension, utöver den i lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete medgivna livränta,
bör beredas änkan Jerner och hennes minderåriga barn. \ ad beträffar
beloppen, anser dock utskottet dessa skäligen böra bestämmas i enlighet
med vad som yrkats i den av herr Ekman väckta motionen och sålunda
årliga understödet i dess helhet fastställas till 400 kronor för änkan
Jerner och 100 kronor för en var av döttrarna.
Utskottet får alltså hemställa,
l:o) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj ds
förevarande proposition och den i ämnet väckta motionen
II: 228, må medgiva, att förmannen vid statens uppfostringsanstalt
å Bona Karl Teodor Jerners änka Matilda
Jerner, född Larsson, samt makarnas minderåriga döttrar
Aina Linnéa, Greta Isabella, Ingrid Elvira, Ellen Cicilia
och Vera Marianne må — utöver dem jämlikt lagen
den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
27
av olycksfall i arbete tillkommande olycksfallsersättnirig
— å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådant
tillägg, att sammanlagda understödet bliver för änkan
Jerner fyrahundra kronor och för envar av döttrarna
etthundra kronor att från 1915 års början årligen utgå
till änkan Jerner, så länge hon lever ogift, och till
envar av döttrarna, till dess hon uppnått 18 års ålder.
2:o) att här ovan om förmälda motioner 1: 93
och 11: 239 må anses besvarade genom vad utskottet
under l:o hemställt.
Stockholm den 7 maj 1915.
På bankoutskottets vägnar:
1. von STAPELMOHR.
Reservationer:
vid punkten 4:o) angående pensioner åt änkor och barn efter åtskilliga
vid olyckshändelser omkomna tygarbetare in. fl.,
av herr von Stapelmohr, vilken yrkat bifall till Kung!. Maj:ts
proposition, samt
vid punkten 7:6) angående understöd åt förmannen K. T. Jerners
änka och barn,
av herr friherre Adelswärd, vilken anfört följande:
»Då jag var frånvarande vid det tillfälle bankoutskottet behandlade
herr Erikssons i Grängesberg motion nr 233, har jag icke deltagit i utskottets
beslut att tillstyrka denna motion. Sedan emellertid utskottet
tillstyrkt ifrågavarande motion, anser jag konsekvensen fordra, att jämväl
herrar Neiglicks och Vahlquists motioner om lika hög pension för
änkan Jerner som för de i propositionen nr 159 omförmälda änkor
bifalles.
Jag anser därför, att utskottet bort tillstyrka bifall till sistnämnda
motioner och yrkar för min del, att en pension av 600 kronor må tillerkännas
änkan Jerner», samt
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 25 käft. [Nr 32.) 5
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
av herrar Helg tick, Vahlquist, Kri Stensson och Bor g gr en, vilka anfört
följande:
»Då vi äro av den uppfattningen, att änkan Jerner bör tillerkännas
samma årliga understöd som enligt utskottets förslag skulle tilldelas
vissa änkor på grund av Kungl. Maj:ts proposition nr 159 och eu av
herr Bernhard Eriksson i anledning av nämnda proposition väckt motion,
anse vi, att utskottet, i konsekvens härmed, bort tillstyrka bifall till av
herrar Neiglick i första kammaren och Vahlquist i andra kammaren
väckta likalydande motioner.
Vi hemställa alltså
att riksdagen må medgiva, att förmannen vid
statens uppfostringsanstalt å Bona Carl Teodor Jerners
änka Matilda Jerner, född Larsson, samt makarnas
minderåriga döttrar Aina Linnea, Greta Isabella, Ingrid
Elvira, Ellen Cecilia och Vera Marianne må — utöver
den dem jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete tillkommande
olycksfallsersättning — å allmänna indragningsstaten
åtnjuta så stort tillägg, att sammanlagda
understödet bliver för änkan Jerner 600 kronor och
för en var av döttrarna 100 kronor att från 1915 års
början årligen utgå till änkan Jerner, så länge hon
lever ogift och till en var av döttrarna, till dess hon
uppnått 18 års ålder.»
Herr Hallin har begärt få antecknat, att han icke deltagit i behandlingen
av punkterna 2 och 4—6.
Herr Vahlquist har likaledes begärt få antecknat, att han icke
deltagit i slutbehandlingen av punkt 4.
STOCKHOLM, 1SAAC WARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.