Bankoutskottets utlåtande nr 26.
1
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1915 kl. 2 e. in.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ärligt understöd, åt linjearbetaren vid telegrafverket Lars
Nordins änka Katarina Helena Nordin, född Zetterberg.
I en till . riksdagen den 10 innevarande april avlåten, till bankoutskottet
remitterad proposition, nr 124, bär Kungl. Maj:t under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att linjearbetaren vid telegrafverket Lars Nordins änka Katarina
Helena Nordin, född Zetterberg, må från och med den 1 februari 1915
under sin återstående livstid, så länge hon lever ogift, av telegrafverkets
medel uppbära ett årligt understöd till belopp av 300 kronor, att
utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket.
Departementschefen har till nämnda statsrådsprotokoll i ärendet
anfört följande:
»I skrivelse den 19 mars 1915 har telegrafstyrelsen gjort framställning
om beredande av årligt understöd åt linjearbetaren vid telegrafverket
Lars Nordins änka Katarina Helena Nordin, född Zetterberg.
Innan jag redogör för denna framställning, tillåter jag mig erinra
därom, att telegrafstyrelsen i skrivelse den 29 september 1913 med förslag
till stat för telegrafverkets driftkostnader under år 1915 anhöll om
beredande av årligt understöd åt linjearbetaren Nordin. Styrelsen anförde
därvid följande.
Nordin, som vore född den 13 april 1843 och således över 70 år
gammal, hade under åren 1885 — 1891 varit anställd i Sundsvalls tele
Bihang
till riksdagens protokoll 1915. 8 strid. 20 käft. (Nr 26—27.) 1
2
Bankoutskottets utlutande Nr 26.
fonbolags tjänst. Vid inköp av detta bolags telefonnät år 1891 både
Nordin övergått i telegrafverkets tjänst såsom arbetare, och hade lian enligt
vederbörande linjedirektörs vitsord städse skött sin tjänst till dennes
fulla belåtenhet. Från och med den 11 november 1912 hade dock
Nordin på grund av ålderdomssvaghet åtnjutit ständig sjukledighet med
uppbärande av sjukavlöning till belopp av 1 krona 75 öre per söckendag.
Jämlikt företett läkarbetyg av den 2 maj 1913 hade Nordin
förklarats med all sannolikhet för all framtid förbliva oförmögen till
arbete. Därtill komme, att Nordins hustru, som vore född 1850,
vore lam samt att makarna saknade alla andra existensmedel än mannens
sjukavlöuing från telegrafverket och icke hade några anhöriga,
som kunde bidraga till deras uppehälle. Då Nordins avlöning från och
med år 1908, intill dess hans sjuklighet började, utgjort 3 kronor 50
öre om dagen eller således, för 300 arbetsdagar räknat, 1,050 kronor för
år, hemställde telegrafstyrelsen om beviljande för honom av ett årligt
understöd till belopp av 300 kronor.
I den till 1914 års senare riksdag avlåtna propositionen, nr 3, angående
fastställande av telegrafverkets stat för driftkostnader år 1915
föreslog Kungl. Magt beviljande av understöd åt Nordin i enlighet
med vad telegrafstyrelsen hemställt; och blev Kungl. Maj:ts berörda
förslag av riksdagen bifallet. Riksdagen anförde emellertid därvid,
att riksdagen ansett det kunna ifrågasättas, huruvida icke beloppet av
understödet, betraktat såväl i och för sig som ock i förhållande till do
i samma proposition i övrigt föreslagna understödsbeloppen, kunde anses
väl knappt tillmätt. Nordin, som innehade 29 tjänstår och, innan han
år 1912 erhöll sjukledighet, hade en årsavlöning av omkring 1,050
kronor samt hade en orkeslös hustru att försörja, skulle nämligen ej
erhålla högre årligt understöd än en samtidigt till understöds erhållande
föreslagen städerska, som endast 18 år varit anställd i telegrafverkets
tjänst och åtnjutit en högsta avlöning av 420 kronor samt ej hade
någon försörjningsplikt. Riksdagen, som fann sänkning av det sistnämnda
understödet ej böra ske, fann sig emellertid vid det förhållandet,
att någon framställning om högre understöd åt Nordin icke gjorts,
böra bifalla vad Kungl. Magt i förevarande avseende föreslagit.
I skrivelse den 23 september 1914 med förslag till stat för telegrafverkets
driftkostnader under år 1916 anförde telegrafstyrelsen, att
styrelsen, som givetvis önskade kunna bereda så högt understöd som
möjligt åt plikttrogna personer i verkets tjänst, då de av ålder och
sjuklighet måste lämna densamma, av riksdagens berörda uttalande
funnit sig föranlåten att hemställa, att understödet åt Nordin måtte
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
3
ökas med 180 kronor och alltså bostämmas till 480 kronor. Detta telegrafstyrelsens
förslag upptogs i Kung!. Mapts till nu pågående riksdag
avlåtna proposition, nr 3, angående fastställande av telegrafverkets stat
för driftkostnader för år 1916. Vad sålunda föreslagits har av riksdagen
blivit bifallet.
I nu föreliggande skrivelse av den 19 mars 1915 har telegrafstyrelsen
meddelat, att Nordin avlidit den 31 januari 1915, efterlämnande
änka, ovannämnda Katarina Helena Nordin, född den 1 augusti 1850, varjämte
styrelsen åberopat, att makarna Nordin, såsom ovan anförts, saknat
alla andra existensmedel än mannens sjukavlöning från telegrafverket, att
hustrun vore lam samt att makarna icke hade några anhöriga, som
kunde bidraga till deras uppehälle. Vidare har styrelsen meddelat,
att från och med den 1 januari 1915 i stället för sjukavlöningen utgått
det åt Nordin beviljade årliga understödet av 300 kronor. Enär
efter Nordins frånfälle änkan således vore utan varje existensmedel, har
telegrafstyrelsen funnit det vara en bjudande plikt att söka åt henne
utverka ett årligt understöd under hennes återstående livstid. Beträffande
understödets belopp har styrelsen ansett detta lämpligen höra bestämmas
till 300 kronor, varjämte styrelsen föreslagit, att understödet
måtte utgå från och med den 1 februari 1915 samt utbetalas i den ordning,
som gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket.
Telegrafstyrelsen har upplyst, att änkan Nordin, som är nära 65
år gammal, saknar alla existensmedel och att hon på grund av lamhet
är fullständigt urståudsatt att själv bidraga till sitt uppehälle. Med
hänsyn jämväl till mannens långvariga tjänstetid hos telegrafverket synas
mig därför synnerligen starka billighetsskäl tala för, att ett årligt
understöd beredes änkan Nordin.
I avseende å understödets belopp vill jag erinra, att riksdagen år
1913 tillerkänt reparatören vid telegrafverket Henrik Bergstedts änka
Anna Christina Bergstedt, född Eliasdotter, ett årligt understöd av 300
kronor. Mannen Bergstedt hade vid sitt frånfälle eu tjänstetid av
24 år och åtnjöt då väsentligt lägre avlöning än Nordin, nämligen
720 kronor för år. Det ifrågasatta understödet åt änkan Nordin synes
mig, såsom telegrafstyrelsen föreslagit, lämpligen kunna bestämmas till
enahanda belopp som för änkan Bergstedt.»
Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst finner sig utskottet
böra tillstyrka Kungi. Maj:ts förevarande framställning och hemställer
förty,
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
att riksdagen må medgiva, att linjearbetaren vid
telegrafverket Lars Nordins änka Katarina Helena
Nordin, född Zetterberg, må från och med den 1
februari 1915 under sin återstående livstid, så länge
bon lever ogift, av telegrafverkets medel uppbära ett
årligt understöd till belopp av 300 kronor, att utbetalas
i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från
telegrafverket.
Stockholm den 26 april 1915.
På bankoutskottets vägnar:
I. von STAPELMOHR.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar von Stapelmohr, Neiglick, Hedenstierna, Trapp, Hallin,
Wickman, Gustafsson och Gelotte, samt
av andra kammaren: friherre Adelswärd, Vahlquist, Hellberg i Lycksele, Söderberg
i Hobborn, Berg i Munkfors, Jonsson i Gumboda, Lindvall och Borggren.