Sanlcoutslcottcts utlåtande Nr 22.

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1915 kl. 11 e. in.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
den marinöverintendenten och chefen för marinintendenturkåren
tillkommande pensionsrätt m. m.

I en till riksdagen den 12 näst lidna mars avlåten, till bankoutskottet
remitterad proposition, nr 91, har Kungl. Magt, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för nämnda
dag, föreslagit riksdagen besluta,

att de i enlighet med beslut av 1903 och 1910 års riksdagar för
personalen vid marinintendenturkåren gällande bestämmelser angående
pensionsrätt och skyldighet att från tjänsten avgå med pension skola
tillämpas jämväl å marinöverintendenten och chefen för nämnda kår,
dock att beträffande nuvarande marinöverintendenten H. F. Lindberg
skall lända till elterrättelse vad i dessa avseenden vid hans tillträde
till ifrågavarande befattning var stadgat för kommendör vid flottan.

Utredningen i ärendet återfinnes i förenämnda statsrådsprotokoll,
så lydande:

»Genom beslut av 1903 års riksdag upprättades marinintendenturkåren.

I samband därmed medgav riksdagen, att de av riksdagen godkända
och av Kungl. Maj:t den 3 oktober 1876 fastställda grunder för
pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar finge tilllämpas
å personalen vid marinintendenturkåren, med iakttagande,

att fyllnadspension, beräknad enligt l:a punkten av nämnda grunder,
skulle utgå endast till den, som vore berättigad till pension ur
flottans pensionskassa samt erhölle avsked efter uppnådda 65 levnadsoch
35 tj än står;

att den, som erhölle avsked efter uppnådda 60 levnads- och 35
tjänstår, skulle erhålla i pension och fyllnadspension 75 procent av de
sammanlagda pensionsförmåner, som efter uppnådda 65 levnadsår skolat
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 samt. 16 käft. (Nr 22.) 1

2

BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 22.

honom tillkomma, med rätt för honom att, sedan han uppnått 65 levnadsår,
åtnjuta de pensionsförmåner, som honom bort tillfalla, om han
vid avskedstagandet uppnått sistnämnda levnadsålder;

att vid beräkning av pension och fyllnadspension intjänta ålderstillägg
skulle räknas till lönen;

att en var, som ur tjänsten med fyllnadspension avginge, skulle
vara förbunden att vid inträffande krig och större rustningar, då så
påfordrades, i land samt uti befattning, likartad med den han förut
innehaft, tjänstgöra intill fyllda 70 levnadsår;

att den, som från flottans civilstat överginge till marinintendenturkåren,
skulle äga att bibehålla den pensionsrätt, vilken tillkomme honom
i den befattning vid civilstaten, som han vid övergången innehade; samt
att den, som från ordinarie tjänst vid flottans civilstat övergått
till marinintendenturkåren, skulle äga att såsom tjänstetid för erhållande
av pension och fyllnadspension tillgodoräkna sig den tid, han varit såsom
extra ordinarie kammarskrivare anställd vid flottan, även om han
icke jämlikt reglementet för flottans pensionskassa erlagt retroaktiva
pensionsavgifter för sistnämnda tid.

Vidare beslöt 1903 års riksdag, att en var, som tillhörde marinintendenturkåren,
skulle, då han uppnått 65 levnads- och 35 tjänstår,
vara förpliktad att med pensionsrätt enligt därom gällande bestämmelser
avgå från tjänsten, Kungl. Maj:t dock obetaget att med hans begivande
låta honom i tjänsten kvarstå, så länge han funnes på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna.

Omförmälda riksdagsbeslut blevo av Kungl. Maj:t fastställda, och
avläts angående pensioneringsgrunderna kungl. brev den 11 december
1903 till direktionen över flottans pensionskassa, varjämte nämnda föreskrifter
om skyldighet för marinintendenturkårens personal att från
tjänsten avgå med pension intogos i reglementet för marinen, del I,
under § 163 mom. 2.

I överensstämmelse med beslut av 1910 års riksdag har sedermera
genom kung], brev den 12 september 1910 föreskrivits sådan ändring
i berörda den 11 december 1903 utfärdade bestämmelser om
pensioneringsgrunderna,

att den, som från flottans civilstat, kustartilleriet eller flottans pensionskassa
övergått till marinintendenturkåren, skulle äga att såsom
tjänstetid för erhållande av pension och fyllnadspension tillgodoräkna
sig den tid, han varit såsom extra ordinarie kammarskrivare anställd
vid flottan eller pensionskassan, även om han icke jämlikt reglementet
för flottans pensionskassa erlagt retroaktiva pensionsavgifter för samma tid.

Banko utskottets utlåtande Nr 22.

3

Enligt den organisation, som år 1903 bestämdes för marinintendenturkåren,
förenades chefskapet för kåren med befattningen såsom
chef för marinförvaltningens civilavdelning. Såsom särskilt arvode
för nämnde avdelningschef i hans egenskap av chef för kåren uppfördes
å staten för denna ett belopp av 1,000 kronor.

I statsverkspropositionen till 1907 års riksdag föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen att i nämnda stat uppföra avlöning för eu självständig
befattning såsom marinöverintendent och chef för marinintendenturkåren.

Det vid berörda statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden för den 12 januari 1907 omförmäler under
rubriken »Marinförvaltningen)) ett förslag av ämbetsverket om förändrad
organisation av detta bland annat i det avseende, att marinöverintendenten
skulle bliva ledamot av marin förvaltningen och chef för
dess intendentavdelning. Referatet därstädes av marinförvaltningens
ifrågavarande förslag innehåller, bland annat, följande:

»Den sålunda förordade anordningen skulle nödvändiggöra sådan
förändring av staten för marinintendenturkåren, att däri för marinöverintendenten
bleve, i stället för nuvarande arvode å 1,000 kronor, upptaget,
liksom för i Stockholm bosatt kommendör vid flottan,

lön .............................................................. kronor 6,000: —

dagavlöning å 6 kr........................... » 2,190: —

Kronor 8,190: —

samt inkvarteringsbidrag..................... » 1,200: —

Pension för marinöverintendenten skulle bestämmas efter samma
grunder och utgå med samma belopp som kommendörs.»

Såsom egen mening om förslaget i fråga uttalade föredragande
departementschefen, bland annat:

»Vad angår den av marinförvaltningen föreslagna anordning i avseende
å — —- — marinöverintendenten såsom chef för ämbetsverkets
intendentavdelning — — — anser jag samma anordning vara att synnerligen
förorda.

I enlighet med vad jag sålunda anfört ämnar jag hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att i staten för marininteudenturkåren
upptaga avlöningen till marinöverintendenten på sätt marinförvaltningen
föreslagit.»

Under rubriken »Avlöning för flottans kårer och stater» innehåller
vidare nämnda statsrådsprotokoll rörande denna fråga dels hurusom

4

Banlcoutskottets utlåtande Nr 22.

marinförvaltningen i avseende å marinintendenturkåren åberopat vad i
förvaltningens nyssberörda förslag till ändringar i ämbetsverkets organisation
blivit anfört rörande uppförande å marinintendenturkårens stat
av avlöning för marinöverintendenten lika med i Stockholm bosatt
kommendörs vid flottan, dels och att departementschefen vidkommande
marinförvaltningens förslag rörande marinöverintendentens avlöning
erinrat om vad han härutinnan under rubriken »Marinförvaltningen)) yttrat.

I den till godkännande av 1907 års riksdag framlagda staten för
marinintendenturkåren upptogs jämväl avlöning till marinöverintendenten
i enlighet med marinförvaltningens förslag. Men någon hemställan till
riksdagen angående marinöveiintendentens pensionsrätt gjordes icke
av Kungl. Maj:t.

Den föreslagna staten för marinintendenturkåren i vad angick
marinöverintendenten godkändes av riksdagen, som därvid uttalade
följande:

»Av de skäl, som i statsrådsprotokollet framhållits, har riksdagen
bifallit Eders Kungl. Maj:ts förslag därom, att i staten för marinintendenturhåren
må för marinöverintendenten upptagas, i stället för nuvarande
arvode å 1,000 kronor, samma avlöningsförmåner som för i
Stockholm bosatt kommendör vid flottan, ävensom att pension för
marinöverintendenten må bestämmas efter samma grunder och utgå
med samma belopp som kommendörs.»

Att riksdagen sålunda fattade beslut jämväl angående marinöverintendentens
pensionsrätt, berodde tydligen därpå, att marinförvaltningens
i sådant avseende framlagda förslag antogs hava blivit av Kungl. Maj:t
upptaget. Detta var emellertid icke förhållandet. Riksdagsbeslutet i
denna del har ej heller föranlett någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Här må erinras att, under det, såsom nämnts, personalen. vid
marinintendenturkåren enligt 1903 års pensionsreglering är berättigad
till full pension och fyllnadspension vid 65 levnads- och 35 tjänstår,
sådan rätt tillkommer kommendör vid flottan redan vid 60 levnadsoch
30 tjänstår, varjämte kommendör enligt ännu gällande bestämmelser
åtnjuter tre s. k. respitår.

Marinöverintendenten och chefen för marinintendenturkåren H. F.
Lindberg har i underdånig skrivelse den 5 juni 1914 erinrat om 1907 års
riksdags omförmälda beslut i pensioneringsfrågan samt vidare anfört.

Det syntes på grund därav, som om stadgandet i § 163 mom. 2 av
reglementet för marinen, del I, rörande skyldighet för personalen vid
marinintendenturkåren att från tjänsten avgå vid 65 levnads- och 35

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

5

tjänstår icke vore tillämpligt i avseende å marinöverintendenten. Ej heller
överensstämde de för marinintendenturkårens personal nu gällande
pensioneringsgrunderna i vad anginge marinöverintendenten med 1907
års riksdags beslut.

Fördenskull hemställde marinöverintendenten, dels att Ivungl.
Maj:t täcktes förordna om sådan ändring av bestämmelserna i reglementet
för marinen, som betingades av riksdagens bifall beträffande
pensionsförhållandena för marinöverintendenten, dels ock att nådigt
brev måtte avlåtas till direktionen över flottans pensionskassa om de av
riksdagen beslutade pensioneringsgrunderna för marinöverintendenten.

över ifrågavarande framställning hava, efter särskilda remisser,
utlåtanden avgivits av marin förvaltningen den 26 juni 1914, chefen för
marinstaben den 17 juli 1914, direktionen över flottans pensionskassa
den 31 december 1914 samt statskontoret den 4 mars 1915.

Marinförvaltningen har anfört, att med avseende å det av 1907 års
riksdag gjorda uttalande i fråga om pension för marinöverintendenten
intet hinder syntes föreligga för Kungl. Maj:t att föreskriva, det pension
för denne befattningshavare skulle utgå efter samme grunder och med
samma belopp som kommendörs. Då den nuvarande marinöverintendenten
av riksdagens uttalande erhållit den uppfattningen, att pensionsvillkoren
för marinöverintendenten vore desamma som för kommendör, och
denna uppfattning kunde hava varit för honom bestämmande vid hans
övergång från flottans officerskår till marinintendenturkåren, syntes det,
att med avseende å honom skäligen kunde bestämmas samma pensionsvillkor
som de för kommendör gällande. I övrigt hölle emellertid
marinförvaltningen före, att för marinöverintendenten lämpligen borde
gälla samma pensionsvillkor som för den övriga, kåren tillhörande
personalen, och detta så mycket hellre som marinöverdirektören, vilkens
befattning måste anses minst lika krävande som marinöverintendentens,
vore förpliktad avgå först då han uppnått 65 levnads- och 30 tjänstår,
under det att en var annan, som tillhörde mariningenjörkåren, skulle
avgå, då han uppnått 60 levnads- och 30 tjänstår.

Chefen för marinstaben har med instämmande i marinförvaltningens
utlåtande i ärendet avstyrkt den av marinöverintendenten föreslagna
ändringen i reglementet för marinen, del I, § 163 mom. 2, men tillstyrkt
utfärdande av föreskrift, att för den nuvarande innehavaren av
marinöverintendentsbefattningen måtte gälla samma pensionsvillkor som
för kommendör vid flottan.

Direktionen över flottans pensionskassa har i sitt omförmälda utlåtande
— efter redogörelse för de för personalen vid marinintendenturkåren
enligt 1903 års riksdags beslut gällande bestämmelser rörande

G

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Departements chefens yttrande.

pensionering och skyldighet att från tjänsten avgå samt 1907 års riksdags
omförmälda beslut angående pensionering av marinöverintendenten
— anfört följande: I avvaktan på att Kungl. Magt genom beslut

i samma riktning gjorde riksdagens sistberörda beslut gällande, syntes
1903 års bestämmelser angående personalens vid kåren pensionsrätt
vara jämväl för marinöverintendenten gällande, och skulle denne alltså
enligt dessa för närvarande vara berättigad till pension och fyllnadspension
först efter uppnådda 65 levnads- och 35 tjänstår.

Statskontoret har i sitt nämnda utlåtande anfört följande.

Då omförmälda uttalande av 1907 års riksdag därom, att pension
för marinöverintendenten finge bestämmas efter samma grunder och
utgå med samma belopp som kommendörs, icke föranlett någon Kungl.
Maj:ts åtgärd, ansåge statskontoret i likhet med övriga i förevarande
ärende hörda myndigheter, att de av 1903 års riksdag godkända och
genom nådigt brev den 11 december samma år fastställda grunder för
pensionering av personalen vid marinintendenturkåren numera vore
gällande även för marinöverintendenten, sedan denna befattning genom
beslut av 1907 års riksdag uppförts med lön å kårens stat. Då dessa
pensioneringsgrunder enligt statskontorets mening syntes lämpligt avpassade
även vid tillämpning å nämnda befattning, ansåge statskontoret
för sin del, att den av marinöverintendenten i anslutning till 1907 års
riksdags berörda uttalande föreslagna ändringen icke borde vidtagas.
I alla händelser syntes detta spörsmål icke böra utbrytas och särskilt
avgöras, utan bedömas i sammanhang med övriga delar av det fullständiga
förslag till omläggning av det militära pensionsväsendet, som av
därtill utsedda kommitterade framlagts i deras betänkande av den 31
maj 1912 och vore på Kungl. Maj:ts prövning beroende.

Med hänsyn till vad som vid 1907 års riksdag förekommit i fråga
om marinöverintendentens pensionsrätt och då detta syntes hava för
marinöverintendentstjänstens nuvarande innehavare varit av betydelse vid
hans beslut om övergång till nämnda tjänst från officersbeställning vid
flottan, ville det emellertid — oaktat det mindre tilltalande i en personlig
pensionsreglering — förefalla statskontoret, som om skälig anledning
icke saknades att genom framställning till riksdagen söka bereda
den nuvarande innehavaren av marinöverintendentstjänsten pensionsrätt
i överensstämmelse med berörda uttalande av 1907 års riksdag.

I överensstämmelse med uttalanden av myndigheterna anser jagskäl
icke föreligga, att marinöverintendenten berättigas erhålla pension
och fyllnadspension vid lägre levnads- och tjänstålder än den övriga

Banhoutslcottets utlåtande Nr 22. 7

personalen vid marinintendenturkåren, utan håller jag före, att de för
denrm personal gällande bestämmelser om pensionering och skyldighet
att från tjänsten avgå med pension höra göras tillämpliga även å chefen
lör kåren.

Vad den nuvarande marinövorintendenten beträffar finner jag dock
med stöd av skäl, som marin förvaltningen och statskontoret anfört,
anledning förekomma, att hans pensionsrätt må regleras i enlighet med
1907 ars riksdags uttalande i ämnet. Därvid vill jag även upplysa, att
den för honom den 31 december 1908 utfärdade fullmakten å raarinöverintendentstjänsten
icke innehåller något förbehåll om skyldighet
för honom att vara underkastad ändring i pensionsbestämmelser.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen besluta,

att de i enlighet med beslut av 1903 och 1910 års riksdagar för
personalen vid marinintendenturkåren gällande bestämmelser angående
pensionsiätt och skyldighet att från tjänsten avgå med pension skola
tillämpas jämväl å marinöverintendenten och chefen för nämnda kår,
dock att beträffande nuvarande marinöverintendenten H. F. Lindberg
skall lända till efterrättelse vad i dessa avseenden vid hans tillträde
till ifrågavarande befattning var stadgat för kommendör vid flottan.»

Även utskottet anser pa de i statsrådsprokollet anförda skäl, att
föi marinöverintendenten lämpligen böra gälla samma pensionsvillkor
som för den övriga, kåren tillhörande personalen och finner sig därför
böra tillstyrka framställningen i denna de!.

\ad därefter angår Irågan om pensionsrätten för den nuvarande
innehavaren av marinöverintendentsbefattningen, lärer det få anses vara
med rättvisa och billighet överensstämmande, att pension för denne
befattningshavare bestämmes i enlighet med 1907 års riksdags beslut
i ämnet och att sålunda för honom komma att gälla samma bestämmelser,
som voro fastställda för kommendör vid flottan vid tiden för hans
tillträde till befattningen. Utskottet bär alltså funnit sig höra tillstyrka
bil all o till propositionen även i denna del.

Åberopande vad i ärendet förekommit, hemställer utskottet sålunda,

att riksdagen må besluta,

a) att de i enlighet med beslut av 1903 och 1910
års riksdagar för personalen vid marinintendenturkåren
gällande bestämmelser angående pensionsrätt och skyl -

Utskottet.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

dighet att från tjänsten avgå med pension skola tilllämpas
jämväl å marinöverintendenten och chefen för
nämnda kår, och

b) att beträffande nuvarande marinöverintendenten
H. F. Lindberg skall lända till efterrättelse vad
i ovan angivna avseenden vid hans tillträde till ifrågavarande
befattning var stadgat för kommendör vid
flottan.

Stockholm den 20 april 1915.

På bankoutskottets vägnar:

I. VON STAPELMOHR.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar von Stapelmohr, Hedenstierna, Ekman, Hallin, TT lekman,

Gustafsson, Gelotte och Boberg, samt * .... Tr 7I7 • T i i

av andra kammaren: herrar Vahlguist, Olsson i Blädmge, Hellberg i Ljcksele,
Kristensson, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga, Olofsson och Berg i Munkfors.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.