Bankoutskottets ''utlåtande Nr 10.
I
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1915 kl. 3.3 o e. m.
Utlåtande angående regleringen av utgifterna under riksstatens
tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch
indragningssta terna.
A. Det civila pensionsväsendet.
Angående,
pensionering
av civila
tjänstinnehavare.
[1-]
Utskottet har icke haft något att erinra mot Ivungl. Maj:ts förevarande
framställning och hemställer alltså,
att riksdagen må höja det under tionde huvudtiteln
å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till
pensionering av civila tjänstinnehavare med 150,000
kronor till 1,700,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 8 käft. (Nr 10.)
l:o) Uti den till riksdagen den 14 januari innevarande år avlåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t
i första punkten under tionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att höja
det under riksstatens tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till civila tjänstinnehavare med 150,000 kronor till 1,700,000
kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet över finansärenden
den 14 januari 1915 (10 h. t. sid. 2).
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Angående 2:o) Uti punkt 2:o) under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t
kostnaden för föreslagit riksdagen att höja det å ordinarie stat under riksstatens tionde
förvaltningen huvudtitel uppförda förslagsanslag till gäldande av kostnaden för förav
barn- vattningen av barnmorskornas pensionsanstalt, nu högst 11,000 kronor,
pensions- till högst 13,000 kronor.
anstalt. Beträffande den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig ut
-*"-l
skottet hänvisa till statsrådsprotokollet över civilärenden den 31 december
1914 (10 h. t. sid. 28).
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
hemställer utskottet,
att riksdagen må höja det å ordinarie stat under
riksstatens tionde huvudtitel uppförda förslagsanslag
till gäldande av kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas
pensionsanstalt, nu högst 11,000 kronor,
till högst 13,000 kronor.
Angående 3:o) 1 punkterna 3 och 4 under tionde huvudtiteln har Kungl.
förbättring y[aj.y föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1916 under riksstatens
av pcnsione- . J . v,. 1
ringen från tionde huvudtitel bevilja dels till förbättring av pensioneringen tran
fiottanfpen h^delsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag å 31,000 kronor, dels
sionsanstait. ock till förbättring av pensioneringen inom de tre första klasserna av
T3 och 4.J handelsflottans pensionsanstalt ett anslag å 31,000 kronor.
Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får
utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över finansärenden den 14
januari 1915 (10 h. t. sid. 3).
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majrts ifrågavarande
framställning, hemställer,
att riksdagen må å extra stat för år 1916 under
riksstatens tionde huvudtitel bevilja dels till förbättringav
pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt
ett förslagsanslag å 31,000 kronor, dels ock till förbättring
av pensioneringen inom de tre första klasserna
av handelsflottans pensionsanstalt ett anslag å 31,000
kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
3
4:o) 1 punkt 5 under tionde huvudtiteln har Kung!. Maj:t föreslagit
riksdagen att i avbidan på proposition angående höjning av det under
riksstatens tionde huvudtitel uppförda ordinarie anslaget: bidrag till
pensionering av änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,
pedagogier, seminarier m. m., beräkna eu ökning av detta anslag från
144,554 kronor med 1,000 kronor till 145,554 kronor.
Över denna framställning kommer utskottet framdeles att avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
5:o) 1 punkt 6 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen dels medgiva, att enligt de närmare bestämmelser, Kungl.
Maj:t kan finna lämpligt meddela, äldre behövande folkskollärare och
folkskollärarinnor, vilka före år 1907 erhållit avsked med pension från
folkskollärarnas pensionsinrättning, må för år 1916 tillerkännas understöd
till så stort belopp, att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet
uppgår till 600 kronor, dels ock för ändamålet anvisa på extra stat
under tionde huvudtiteln för år 1916 ett anslag av 20,000 kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 17 december 1914 (10 li. t. sid. 39).
Utskottet har icke funnit något att erinra mot ifrågavarande framställning
och hemställer förty,
att riksdagen må dels medgiva, att enligt de
närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt
meddela, äldre behövande folkskollärare och folkskollärarinnor,
vilka före år 1907 erhållit avsked med
pension från folkskollärarnas pensionsimrättning, må
för år 1916 tillerkännas understöd till så stort belopp,
att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet uppgår
till 600 kronor, dels ock för ändamålet anvisa
under tionde huvudtiteln på extra stat för år 1916 ett
anslag av 20,000 kronor.
Angående
bidrag till
pensionering
av änkor
och barn efter
lärare vid
allmänna
läroverk,
pedagogier,
seminarier
in. in.
Angående
understöd åt
vissa äldre
behövande,
med låg pension
avgångna
folkskollärare
och folkskollärarinnor.
[6.]
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Angående
extra pensionsavgifter
till folkskollärarnas
pensionsinrältning.
7.1
Angående
bidrag till
folkskollärarnas
änke- och
pupillkassa.
'' ;g.]
6:o) Uti punkt 7 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att för bestridande av de extra pensionsavgifter, vilka
på grund av § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning
nu utgå eller till följd av de utav 1906 och 1907 årens riksdagar beslutade
ändrade bestämmelser om delaktighetsbeloppen i nämnda inrättning
komma att utgå, bevilja på extra stat för år 1916 under riksstatens
tionde huvudtitel ett förslagsanslag å 104,000 kronor.
Den i detta ärende förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 17 december 1914 (10 h. t. sid. 41).
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer
utskottet,
att riksdagen må för bestridande av de extra
pensionsavgifter, vilka på grund av § 8 i reglementet
för folkskollärarnas pensionsinrättning nu utgå eller
till följd av de utav 1906 och 1907 årens riksdagar
• beslutade ändrade bestämmelser om delaktighetsbeloppen
i nämnda inrättning komma att utgå, bevilja på
extra stat för år 1916 under rikstatens tionde huvudtitel
ett förslagsanslag å 104,000 kronor.
7ro) I punkt 8 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att anvisa under riksstatens tionde huvudtitel å extra
stat för år 1916 till förstärkande av det ordinarie anslaget: Bidrag till
folkskollärarnas änke- och pupillkassa, ett belopp av 2,700 kronor.
Utskottet, som i fråga om utredningen i ämnet får hänvisa till
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 17 december 1914 (10
h. t. sid. 42), har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må anvisa under riksstatens tionde
huvudtitel å extra stat för år 1916 till förstärkande
av det ordinarie anslaget: Bidrag till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, ett belopp av 2,700 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
!>. Det militära pensioiiKväseudet.
8:o) 1 punkterna i) och 10 under tionde huvudtiteln har Kungl.
Magt föreslagit riksdagen dels höja det under riksstatens tionde huvudtitel
å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till pensionering av
iinkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén,
nu 122,190 kronor, med 2,049 kronor till 124,239 kronor, dels ock till
förstärkande av det i 1915 års riksstat för samma ändamål uppförda
anslag å extra stat för år 1916 anvisa ett belopp av 2,049 kronor.
Utredningen i detta ämne återfinnes i statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden den 23 december 1914 (10 h. t. sid. 56).
Med tillstyrkande av bifall till vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit
hemställer utskottet,
att riksdagen må dels höja det under riksstatens
tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget
för bidrag till pensionering av änkor och barn efter
befäl och underbefäl med vederlikar vid armén, nu
122,190 kronor, med 2,049 kronor till 124,239 kronor,
dels ock till förstärkande av det i 1915 års riksstat
för samma ändamål uppförda anslag å extra stat för
år 1916 anvisa ett belopp av 2,049 kronor.
9:o) I punkt 11 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat för
år 1916 anvisa ett förslagsanslag av 3,400,000 kronor, att användas
såväl till upprätthållande av arméns pensionskassas egen pensionering
med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att
avstå de för året densamma tillkommande vederlag för de till statsverket
indragna rusthållsavgifterna, som ock till fyllnadspensioner i enlighet
med fastställda grunder för sådana pensioners utgående.
I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden den 31 december 1914 (10 h. t. sid. 59).
Utskottet hemställer,
att riksdagen må under riksstatens tionde huvudtitel
å extra stat för år 1916 anvisa ett förslagsanslag
Angående
bidrag till
pensionering
av änkor och
barn efter
befäl och
underbefäl
med vederlikar
vid armén.
[9 o. 10.)
Angående
extra anslag
till upprätthållande
av
arméns pensionskassas
egen pensionering
samt
till fyllnadspensioner.
[ii.]
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Angående
understöd åt
avskedade
underofficerare
och
vederlikar vid
armén.
[12.]
Angående
tillfälligt
understöd åt
f. d. för rådsvaktmästare.
[13.]
av 3,400,000 kronor, att användas såväl till upprätthållande
av arméns pensionskassas egen pensionering
med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för
pensionskassan att avstå de för året densamma tillkommande
vederlag för de till statsverket indragna
rusthållsavgifterna, som ock till fyllnadspensioner i
enlighet med fastställda grunder för sådana pensioners
utgående.
10:o) I punkt 12 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat för
år 1916 bevilja ett förslagsanslag av 20,000 kronor för utdelande av
tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén
i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1907 års riksdag bestämda
grunder.
Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
den 31 december 1914 (10 h. t. sid. 61).
Med tillstyrkande av detta förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må under riksstatens tionde huvudtitel
å extra stat för år 1916 bevilja ett förslagsanslagav
20,000 kronor för utdelande av tillfälliga understöd
åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén
i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1907 års riksdag
bestämda grunder.
ll:o) I punkt 13 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att under tionde huvudtiteln å extra stat för år 1916
anvisa ett anslag av 911 kronor för utdelande av tillfälligt understöd åt
f. d. förrådsvaktmästare under villkor: att understöd ej tilldelas annan
än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter, samt att
understödet för envar bestämmes till sådant belopp, att det, jämte honom
tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa, uppgår till 300
kronor.
Beträffande den i ärendet framlagda utredningen får utskottet hänvisa
till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den 31 december
1914 (10 h. t. sid. 64).
Bankoutskottets utlåtande Nr It).
7
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.
12:o) I punkterna 14 och 15 under tionde huvudtiteln har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen dels höja det under riksstatens tionde huvudtitel
å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond, nu 26,300 kronor, med 2,400 kronor till 28,700 kronor,
dels ock,^ till förstärkande av det i 1915 års riksstat för samma ändamål
uppförda anslag, å extra stat för år 1916 anvisa ett belopp av
2,400 kronor.
Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden den 31 december 1914 (10 h. t, sid. 67).
Med biträdande av Kungl. Majrts föreliggande framställning hemställer
utskottet,
att riksdagen må dels höja det under riksstatens
tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget
för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond, nu
26,300 kronor, med 2,400 kronor till 28,700 kronor,
dels ock, till förstärkande av det i 1915 års riksstat
för samma ändamål uppförda anslag, å extra stat för
år 1916 anvisa ett belopp av 2,400 kronor.
13:o) I punkt 16 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre båtsmannen vid Norrlands 2:a kompani
nr 133 Nils Petter Bjermqvist Birberg må tilldelas pension såsom hade
han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.
Utskottet, som beträffande utredningen i detta ärende tillåter sig
hänvisa till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 17 december
1914 (10 h. t. sid. 70), har icke haft något att erinra mot Kungl. Majrts
ifrågavarande framställning och hemställer förty,
att riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen
vid Norrlands 2:a kompani nr 133 Nils Petter Bjermqvist
Birberg må tilldelas pension såsom hade han
tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.
Angående
förhöjning av
anslaget för
bidrag till
flottans pensionskassas
gratialfond.
[14 o. 15.]
Angående
pension till
förre båtsmannen
N. P.
Bjermqvist
Birberg.
[16.'']
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Angående
tillfälliga
understöd åt
f. d. daglönare
vid marinen.
[17.]
Angående
pension åt
förra båtsmannen
G.
Håkansson
Rehn.
14:o) I punkt 17 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att å extra stat för år 1916 under tionde huvudtiteln
uppföra ett förslagsanslag av 20,980 kronor för utdelande av tillfälliga
understöd åt f. d. förmän bland daglönare, sj likvaktare och övriga daglönare
vid marinen, vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än
dem, som meddelats genom kungörelsen den 25 november 1910, under
villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter, samt
att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll,
i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre än 200
kronor årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet och
pensionen tillsammans skola uppgå till 300 kronor, för den, som i sådan
pension eller i dylik pension jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa
från och med 200 till och med 307 kronor årligen, till 100 kronor
samt för den, som i sådan pension bekommer 400 kronor eller 500
kronor årligen, till 50 kronor.
Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får
utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den
17 december 1914 (10 h. t. sid. 72).
Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,
att Kungl. Maj:ts framställning i ämnet må vinna
riksdagens bifall.
15:o) I en inom Andra kammaren väckt motion nr 81 har herr
Bane fors anfört följande:
»Då den allmänna pensioneringen (enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
den 30 juni 1913) trädde i kraft, så blevo ju, på grund av otillräckliga tillgångar,
alla de, som voro över sextiosju år lämnade utanför de förmåner pensionslagen giver.
Det har varit mycket smärtsamt för pensionsnämnderna, att då dessa gamla kommit
för att söka understöd, säga dem, att de voro för gamla att komma i åtnjutande
av understöd.
Här är dock ett fall, där en sådan sökande förut under 20 1/G års oförvitlig
tjänst varit fast anställd vid kungl. flottan.
På grund av att Gustaf Håkansson Rehn tog avsked från tjänsten den 7 april
1873 efter 20 1L års tjänstgöring vid kung], flottans station i Karlskrona, har han
ej härifrån erhållit någon pension. Då hans höga ålder gör honom oförmögen till
nämnvärt arbete, och han saknar medel, så tillåter jag mig hemställa, att riks
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
9
dagen måtte tillerkänna f. båtsmannen Gustaf Håkansson Rehn i Kolsbygd, Madesjö
församling, Kalmar län, en årlig pension i likhet med dem, som tjänat i tjugu år
från tjugu års ålder räknat.»
Vid motionen äro fogade nedanstående tre bilagor:
Avskrifter.
Avskedspass för båtsmannen vid l:a Södra Möre kompani nr 203
Gustaf Håkansson Rehn.
f. 16/i2 36. Fol. 88i.
Befälhavanden vid Kungl. Flottans station i Karlskrona gör veterligt: att
alldenstund båtsmannen vid l:a Södra Möre kompani nr 203 Gustaf Håkansson
Rehn, som är 37 år gammal och tjänt i 20 1/6 år, anhållit om avsked och vederbörande
rusthållare därtill lämnat sitt samtycke.
Fördenskull, och i kraft av detta öppna avskedspass, varder han Gustaf
Håkansson Rehn, utur Kungl. Maj:ts och Kronans tjänst entledigad och föravskedad
med vitsord att under tjänstetiden hava sig väl förhållet, vilket honom till bevis
och vederbörande till efterrättelse länder.
Karlskrona den 7 april 1873.
C. A. Lundin.
Annot. Carl Buiding. G. Trädgård. J. H. Berghenor.
Betyg för pensionstagare.
Att f. d. båtsmannen Gustaf Håkansson Rehn, född den 15 mars år 1836
(trettiosex), fortfarande lever, åtnjuter medborgerligt förtroende och tillhör nedanskrivna
församling, betygar Madesjö församling i Kalmar län den 18 januari år 1915.
//. Fagergren.
Kyrkoherde.
(Stämpel.)
Att f. båtsmannen Gustaf Håkansson Rehn i Kolsbygd av Madesjö församling
saknar egna tillgångar och till följd av ålderdom är oförmögen att genom
arbete försörja sig, intygas. Resebo den 30 december 1914.
Wilh. Andersson
ordf. i Pensionsnämnden.
Rätt avskrivet intyga:
A. Lindblad.
S. Hällor.
Bihang till riksdagens protokoll 191b. 8 samt. 8 käft. (Nr 10.)
o
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
utskottet. Enligt vad ovanstående afskedspass utvisar, har Rehn visserligen
tjänat vid flottan över tjugu år, men då en del av denna tjänstetid infaller,
innan han uppnått 20 års ålder, är han enligt gällande bestämmelser
icke berättigad till pension. Med hänsyn till här föreliggande
ömmande omständigheter och då riksdagen vid flera tillfällen lämnat
i det närmaste enahanda medgivanden, torde emellertid nyssnämnda
förhållande ej böra utgöra hinder för att Rehn erhåller pension i likhet
med dem, vilka efter fyllda tjugu år tjänat hela den föreskrivna tiden
av 20 år eller därutöver.
Utskottet, som på grund härav ansett sig böra förorda bifall till
ifrågavarande motion, hemställer,
att riksdagen, med bifall till förevarande motion,
må medgiva, att förre båtsmannen Gustaf Håkansson
Rehn i Kolsbygd, Madesjö församling av Kalmar län,
må tilldelas pension, såsom hade han tjänat i tjugu
år från tjugu års ålder räknat.
C. Allmänna indragningsstaten.
I. Ang. lantförsvarsdepartementet.
16:o) I punkt 18 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att fanjunkaren vid Hallands regemente Carl
Lindrig Dahlström må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en pension av 1,000 kronor årligen, att utgå från
och med måuaden näst efter den, varunder avsked från tjänsten varder
honom beviljat.
Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har bemälde Dahlström
avlidit den 21 januari 1915. I anledning härav påfordrar Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning icke någon riksdagens åtgärd; vilket
utskottet härmed skolat för riksdagen
anmäla.
Angående 17:o) I en till riksdagen den 12 februari 1915 avlåten proposition
sfrgTantlnJ. m'' 31 har Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotoo.
a. Ahiqvist. kollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
Angående
pension åt
fanjunkaren
C. L. Dahlström.
Bankoutskottets utlåtande AV 10.
11
medgiva, att sergeanten vid Gottlands infanteriregemente Johan Oskar
Albert Ahlgvist må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en pension av 900 kronor årligen, att utgå från och
med månaden näst efter den, varunder avsked från tjänsten varder
honom beviljat.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet
hänvisa till propositionen.
Då utskottet icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att sergeanten vid
Gottlands infanteriregemente Johan Oskar Albert Ahlqvist
må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en pension av niohundra
kronor årligen, att utgå från och med månaden näst
efter den, varunder avsked från tjänsten varder honom
beviljat.
18:o) I punkt 19 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre föreståndaren för skomakeriverkstaden
vid Svea livgarde Carl Gustaf Alsing må under sin återstående livstid
uppbära en årlig pension å allmänna indragningsstaten till så stort belopp,
att densamma jämte honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa
uppgår till 600 kronor för år räknat, att utgå från och
med den 1 maj 1914.
Utredningen i detta ärende återfinnes i statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden den 31 december 1914 (10 h. t. sid. 78).
Då utskottet ej haft något att erinra mot förevarande förslag, hemställer
utskottet,
att riksdagen må medgiva, att förre föreståndaren
för skomakeriverkstaden vid Svea livgarde Carl Gustaf
Alsing må under sin återstående livstid uppbära en
årlig pension å allmänna indragningsstaten till så stort
belopp, att densamma jämte honom tillkommande gratial
från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 600 kronor
för år räknat, att utgå från och med den 1 maj
1914.
Ang. pension
åt förre föreståndaren
för skomakeriverkstaden
vid Svea livgarde
C. G.
Alsing.
[19.]
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Ang. pension
åt vaktmästaren
Th. A.
Bergholm.
Ang. pension
åt Anna Viktoria
Rendahl.
19:o) I en till riksdagen den 29 januari 1915 avlåten proposition,
nr 13, har Kungl. Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att
vaktmästaren vid skjutskolan för infanteriet och kavalleriet Thure August
Bergholm må från och med månaden näst efter den, varunder han erhåller
entledigande från sin befattning vid skjutskolan, under sin återstående
livstid åtnjuta en årlig pension av 550 kronor från allmänna
indragningsstaten.
Beträffande utredningen i ärendet anhåller utskottet få hänvisa till
propositionen.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid
skjutskolan för infanteriet och kavalleriet Thure August
Bergholm må från och med månaden näst efter den,
varunder han erhåller entledigande från sin befattningvid
skjutskolan, under sin återstående livstid åtnjuta
en årlig pension av femhundrafemtio kronor från allmänna
indragningsstaten.
20:o) I en inom andra kammaren väckt motion, nr 5, har herr
E. A. Nilson i Örebro hemställt, att riksdagen måtte bevilja Anna Viktoria
Rendahl från och med den 1 januari 1916 under hennes återstående
livstid, så länge hon förbliver ogift, från allmänna indragningsstaten eu
årlig pension av 250 kronor.
Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande:
»Löjtnanten vid kungl. fortifikationen Ernst Allan Jungner avled den 14
september 1914 till följd av skador ådragna genom olyckshändelse under utövningen
av sin tjänst. Han var trolovad med fröken Anna Yiktoria Rendahl, och hade förberedelserna
till äktenskap mellan dem fortskridit så långt, att äktenskapslysning
ägt rum tre gånger, enligt här i bestyrkt avskrift bilagda lysningsattest (bil. 1).
Fröken Rendahl har, under åberopande av här ovan anförda förhållanden
samt de störa näringsbekymmer i vilka hon kommit, såsom varande fullkomligt
obemedlad och då hon hade en åldrig moder att försörja, hos Kungl. Maj:t gjort
underdånig framställning om beredande av livränta åt henne motsvarande den änkepension,
vartill hon varit berättigad, om äktenskapet varit genom vigsel fullbordat.
Hörd över den underdåniga framställningen har direktionen över arméns
pensionskassa förklarat, att sökanden icke kunde beredas någon pension vare sig
från arméns nya änke- och pupillkassa eller annan under direktionens förvaltning
stående kassa, då hon icke ingått äktenskap med löjtnant Jungner och icke heller
styrkt att hon, på grund av sådana förhållanden, som omnämnas i 3 kapitlet 9
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
13
och 10 §§ giftermälsbalken, kan förklaras för hans hustru samt alltså varken vore
eller kunde betraktas såsom löjtnant Jungners änka.
Kungl. statskontoret, som jämväl i ärendet avgivit underdånigt utlåtande,
har för sin del funnit det synas billigt, att till lindrande av de ekonomiska bekymmer,
som drabbat fröken llendahl genom löjtnanten Jungners död, pension av statsmedel
bereddes henne, så länge hon förbliver ogift, till belopp motsvarande vad i sådant
avseende med hänsyn till erlagda avgifter skulle hava tillkommit henne såsom
löjtnanten Jungners änka eller alltså 250 kronor årligen från och med oktober 1914.»
Härjämte erinras i motionen att Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
ej gjort någon framställning om beredande av pension åt Ännu
Viktoria Rendahl. Då emellertid motionären, i likhet med statskontoret,
funne det vara billigt, att pension bereddes henne — vilken pension
dock av budgettekniska skäl syntes böra utgå från den 1 januari 1916 —
hemställde motionären, med stöd såväl av statskontorets utlåtande som
ock av vad här ovan i övrigt anförts, att ifrågavarande pension måtte
beviljas Anna Viktoria Rendahl.
Vid motionen äro i avskrift fogade dels den däri omförmälda
lysningsattesten, dels ock det utlåtande, som i ärendet den 8 december
1914 avgivits av statskontoret. Sagda utlåtande är av följande innehåll:
»Av handlingarna inhämtas, att löjtnanten E. A. Jungner den 14 september
1914 under utövningen av sin tjänst omkommit till följd av olyckshändelse; att förberedelserna
till äktenskap mellan honom och sökanden Anna Viktoria Rendahl då
fortskridit så långt, att de föreskrivna lysningarna avkunnats; men att, då vigsel ej
ägt rum och ett fullbordat äktenskap alltså icke förelåg dem emellan, sökanden
icke kunnat erhålla pension från den pensionsinrättning, arméns nya änke- och
pupillkassa, till vilken löjtnanten Jungner erlagt avgifter för beredande av familjepensionering.
Under sådana omständigheter vill det synas statskontoret billigt, att
till lindrande av de ekonomiska bekymmer, som drabbat sökanden genom löjtnanten
Jungners död, pension av statsmedel beredes henne så länge hon förbliver ogift till
belopp, motsvarande vad i sådant avseende med hänsyn till erlagda avgifter skulle
hava tillkommit henne såsom löjtnant Jungners änka, eller alltså 250 kronor årligen.
Statskontoret hemställer alltså, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition
föreslå riksdagen medgiva, att sökanden må från och med oktober 1914 under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 250 kronor.»
Enligt vad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t vid föredragning
den 31 december 1914 av Anna Viktoria Rendahls här ovan omförmälda
ansökan förklarat densamma ej till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Då emellertid den olyckshändelse, som förorsakat Jungners död,
inträffat under hans tjänstgöring, finner utskottet, i likhet med statskontoret,
det vara billigt, att Anna Viktoria Rendahl erhåller något
understöd av staten, och har utskottet icke något att erinra mot det
Statskontoret.
Utskottet.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Angående
pension åt
polisöverkonstapeln
vid
flottans
station i
Stockholm
F. W. Möller.
[20.]
Angående
pension åt
förre båtsmannen
A. J. J:son
Stadig.
[21-]
av statskontoret i sådant avseende tillstyrkta och av motionären föreslagna
beloppet, 250 kronor. I fråga om den tidpunkt, från vilken
pensionen bör utgå, bar utskottet ansett sig böra biträda motionärens
förslag.
På grund härav hemställer utskottet,
att riksdagen, med bifall till förevarande motion,
må bevilja Anna Viktoria Rendahl en årlig pension
av tvåhundrafemtio kronor att från och med den 1
januari 1916 under hennes återstående livstid, så länge
bon förbliver ogift, utgå från allmänna indragningsstaten.
II. Ang. sjöförsvarsdepartementet.
21:o) I punkt 20 under tionde huvudtiteln bar Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att polisöverkonstapeln vid flottans station i
Stockholm Fritz Wilhelm Möller må från och med månaden näst efter
den, under vilken avsked varder honom meddelat, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 1,000 kronor.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 17 december
1914 (10 h. t. sid. 81).
Med tillstyrkande av denna framställning hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att polisöverkonstapeln
vid flottans station i Stockholm Fritz Wilhelm
Möller må från och med månaden näst efter den,
under vilken avsked varder honom meddelat, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av ettusen kronor.
22:o) I punkt 21 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre båtsmannen Anders Johan Johnsson
Stadig må från och med år 1915 under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten åtnjuta en pension med sådant årligt belopp,
Bankoutskottets utlåtande Nr It).
15
att detsamma jämte det pensionsbelopp, han för året äger uppbära från
flottans pensionskassa, uppgår till 200 kronor.
Till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 17 december
1914 har departementschefen anfört följande:
»Hos Kungl. Maj:t har förre båtsmannen vid Blekinge l:a båtsmanskompani
nr 136 Anders Johan Johnsson Stadig i underdånighet anhållit,
att den till honom utgående pensionen, sjuttionio kronor, måtte höjas
till ett belopp av trehundra kronor årligen; och har Stadig till stöd för
ansökningen anfört, att han, som på grund av en under tjänsteutövning
ådragen bråckskada erhållit avsked, hade synnerligen svårt att ens genom
mycket lindrigt arbete bidraga till sitt uppehälle.
över denna framställning har direktionen över flottans pensionskassa
den 23 april 1914 avgivit underdånigt utlåtande och däri anfört
följande.
Stadig, som vore född den 5 september 1840, hade på grund av
vänstersidigt ljumskbråck den 21 september 1867 avskedats efter en
tjänstetid av sex år från tjugu års ålder och med vitsord att han under
tjänstetiden sig väl förhållit. Enär det bevisligen blivit ådagalagt, att
Stadig genom utövning av kronans tjänst tillskyndats den bråckskada,
för vilken han avskedats, och t. f. regementsläkaren Th. Lundbergh
den 18 september 1867 intygat, att Stadig i följd av kroppsskadan i
fråga blivit oförmögen att med eget arbete förtjäna sig nödtorftig livsbärgning,
hade direktionen enligt resolution den 12 november 1867 tilldelat
Stadig pension i 3:e klassen med 54 kronor, vilket pensionsbelopp
jämlikt nådiga kungörelsen den 13 augusti 1909 från och med 1910 års
ingång höjts till 79 kronor.
Vid förevarande ansökan vore fogat ett av marinläkaren J. Lagerholm
den 27 mars 1914 utfärdat intyg, utvisande att Stadig ännu lede
av den bråckskada, för vilken han år 1867 blivit från tjänsten avskedad,
och att han i följd av densamma vore oförmögen att själv försörja sig.
Enär Stadig ostridigt genom utövning av kronans tjänst tillskyndats
den bråckåkomma, som förorsakat, att han blivit urståndsatt
att genom eget arbete förskaffa sig nödtorftigt uppehälle, har direktionen
funnit med billighet överensstämmande, att under sådana omständigheter
av statsmedel tilldelades Stadig så mycket, som för dylikt uppehälle
erfordrades, och, då existensminimum för en man per år icke kunde
sättas under 300 kronor, har direktionen hemställt, att en pensionsökning
måtte beredas Stadig, så att han komme i åtnjutande av en årlig pension
å sammanlagt 300 kronor.
Departementschef
e.n.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Efter i ärendet erhållen remiss har statskontoret härefter inkommit
med underdånigt utlåtande av den 20 juni 1914 och däri anfört
följande.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit ansåge statskontoret
skäl föreligga att söka bereda något understöd åt sökanden, som i statens
tjänst ådragit sig den skada, varav han allt fortfarande lede och vilken
skada försvårat möjligheten för honom att genom eget arbete förvärva
sitt uppehälle. Av ansökningens ordalag syntes emellertid kunna dragas
den slutsats, att sökanden med lättare arbete ännu kunde bidraga till
sina levnadskostnader, vid vilket förhållande och med hänsyn därtill, att
sökandens tjänstetid hos staten icke sträckt sig utöver sex år, statskontoret
funne det föreslagna understödsbeloppet jämförelsevis högt tilltaget.^
Statskontoret hemställde fördenskull, att i nådig proposition måtte
föreslås riksdagen medgiva, att sökanden finge från och med år 1914
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension av 121 kronor, varigenom det till sökanden utgående
årliga statsunderstödet med inberäknande av pensionen från flottans
pensionskassa skulle komma att belöpa sig till 200 kronor.
I likhet med de i föreliggande fråga hörda myndigheterna finner
även jag, att åt Stadig, som i kronans tjänst ådragit sig den kroppsskada,
varigenom hinder för honom uppstått att själv förvärva nödtorftigt
uppehälle, bör på hans ålderdom beredas skäligt tillskott av
statsmedel utöver den till honom utgående pensionen. Beträffande storleken
av detta tillskott delar jag statskontorets härutinnan uttalade åsikt.»
1 sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
Motion ii: 52. inom andra kammaren av herr Berg i Munkfors väckt motion, nr 52,
vari motionären anfört följande:
»I tionde huvudtiteln av statsverkspropositionen äskar Kungl. Maj:t i punkt
21 en årlig pension åt förre båtsmannen Anders Johan Johnsson Stadig, som jämte
det belopp Stadig erhåller från flottans pensionskassa skall utgå med 200 kronor
om året från 1915 års början. Av handlingarna i ärendet framgår, att Stadig hos
Kungl. Maj:t i underdånighet ansökt om årlig pension av 300 kronor om året,
vilket belopp tillstyrkts av direktionen för flottans pensionskassa. Vidare att såväl
nämnda direktion som statskontoret anser att sökanden bör erhålla statsunderstöd,
då han skadats i statens tjänst. Under sådana förhållanden och med tanke på att
nämnda person i år blir 75 år gammal samt enligt läkarintyg ännu lider av den
skada han ådragit sig under utövande av sin tjänst, anhåller undertecknad vördsamt,
att riksdagen måtte besluta, att förre båtsmannen Anders Johan Johnsson Stadig
må från ock med år 1915 under sin återstående livstid från allmänna indragnings
-
Banko utskottets utlåtande Nr 10.
17
staten åtnjuta eu pension med sådant årligt belopp, att detsamma jämte det pensionsbelopp
lian för året äger uppbära från flottans pensionskassa uppgår till 300
kronor.»
I)å Stadig, vilken är född är 1840, jämlikt numera utfärdad kungörelse
angående förhöjning i pensioner, som från flottans pensionskassa
utgå till avskedade båtsmän och marinsoldater in. in., lärer vara
berättigad till pension från nämnda pensionskassa å 200 kronor, torde
något riksdagens beslut i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning icke erfordras.
Vidkommande härefter motionärens förslag att pensionen måtte
bestämmas till 300 kronor, har utskottet icke ansett tillräckliga skäl anförda
för tillstyrkande av en höjning utöver det belopp, vartill Stadig
enligt ovan omförmälda kungörelse är berättigad.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
l:o) att Kungl. Maj:ts förevarande framställning
ej må till någon riksdagens åtgärd föranleda; och
2:o) att den i ämnet väckta motionen icke må
av riksdagen bifallas.
23:o) I punkt 22 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre fortifikationsarbetaren Olof Petersson
må från och med år 1915 under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 300 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
den 23 december 1914 (10 h. t. sid. 88).
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer
utskottet,
att riksdagen må medgiva, att förre fortifikationsarbetaren
Olof Petersson må från och med år 1915
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av trehundra kronor.
24:o) I punkt 23 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre värnpliktige nr 131 Vi889 Olof Magnus
Mårtensson Jönsson må från och med år 1915 under sin återstående
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 8 käft. (Nr 10.) 3
Utskottet.
Angående
pension åt
förre fortifikationsarbetaren
O. Petersson.
Angående
årligt understöd
till
förre värnpliktige
O. M.
Mårtensson
Jönsson.
[23.]
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Angående
pension
till förre
maskinisten
A. J. Hålenius.
[24.]
Departementschefen.
livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta ett understöd med sådant
årligt belopp att detsamma jämte det pensionsbelopp, han för året äger
uppbära från flottans pensionskassa, uppgår till 300 kronor.
Utskottet, som beträffande utredningen i ärendet tillåter sig hänvisa
till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 17 december
1914 (10 h. t. sid. 90), hemställer,
att riksdagen må medgiva, att förre värnpliktige
nr 131 V1889 Olof Magnus Mårtensson Jönsson må från
och med år 1915 under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten åtnjuta ett understöd med
sådant årligt belopp, att detsamma jämte det pensionsbelopp,
han för året äger uppbära från flottans pensionskassa,
uppgår till 300 kronor.
25:o) I punkt 24 under tionde huvudtiteln har Kung!. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre maskinisten å lotsverkets chefsångfartyg
Stockholm Anders Johan Hålenius må under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 100 kronor,
att utgå från och med den 1 april 1914.
Till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 17 december
1914 har departementschefen i detta ärende anfört följande:
»Med underdånig skrivelse den 3 februari 1914 har lotsstvrelsen
överlämnat en av dåvarande maskinisten å lotsverkets chefsångfartyg
Stockholm Anders Johan Hålenius i underdånighet gjord ansökning,
däri Hålenius anhållit, att han, som omkring sexton år varit i tjänst vid
flottan och med utgången av mars månad 1914 komme att innehava
sex års tjänst vid lotsverket, måtte komma i åtnjutande av någon pension.
Till stöd för denna framställning har Hålenius anfört, att han vid sin
anställning i lotsverkets tjänst den 1 april 1908 varit frisk och utan
sjukdomsanlag, men att han numera vore överansträngd och sjuk och
att han på grund härav entledigats från lotsverket med nyssnämnda
mars månads utgång, samt att han för framtiden ej torde kunna med
sitt arbete förtjäna så mycket, att han därav finge sin utkomst. Härjämte
har Hålenius åberopat åtskilliga intyg, därav prästbetyg, utvisande
att han vore född den 14 juni 1857 samt hade hustru och ett minderårigt
barn, ävensom ett den 30 december 1912 avgivet läkarbetyg av innehåll,
att han, som vid undersökning befunnits lida av njursjukdom och
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
19
sockersjuka, icke utan men för sin hälsa kunde förrätta sådant Övertidsarbete,
som förut av honom utförts.
För egen del har lotsstyrelsen anfört, att styrelsen, med hänsyn
till att Hålenius’ tjänstetid vid lotsverket endast utgjort sex år, icke
ansåge sig kunna tillstyrka, att någon pension av lotsverkets medel tilldelades
honom, men att styrelsen, då Hålenius under sin hälsas dagar
tjänstgjort vid flottan, enligt uppgift 16 år, och han därjämte, enligt
vad vederbörande lotskapten intygat, städse visat sig villig och ordentligvid
skötandet av sin befattning ombord å chefsångfartyget Stockholm,
ville ifrågasätta, huruvida icke Hålenius skulle kunna av allmänna medel
erhålla någon pension.
Med anledning härav hava, efter särskilda nådiga remisser, underdåniga
utlåtanden avgivits, dels den 31 mars 1914 av marinförvaltningen,
som av anförda skäl ansett den gjorda ansökningen, såvitt flottan anginge,
icke kunna föranleda vidare åtgärd, dels den 24 därpåföljande april av
lotsstyrelsen, som ifrågasatt nådig proposition till riksdagen om något
årligt understöd åt sökanden, och dels den 8 juni samma år av statskontoret.
Statskontoret har i sitt berörda utlåtande anfört, bland annat,
följande.
Genom vad handlingarna innehölle hade det icke blivit ådagalagt,
att det arbete, som sökanden utfört under sin anställning'' hos lotsverket,
ens i någon mån bidragit till utvecklingen av de sjukdomar, av vilka
sökanden enligt utfärdat läkarbetyg visats lida. Av dylik anledning
kunde sökanden sålunda icke stöda grundat anspråk att staten skulle
ingripa till hans förmån. Då dessutom sökandens anställning i statens
tjänst varit av mera tillfällig art och i allt fall icke omfattade längre
tidrymd än högst 22 år samt ej heller blivit styrkt, att sökanden för
sitt uppehälle vore beroende av understöd från staten, hemställde statskontoret,
att sökandens framställning icke måtte föranleda vidare åtgärd.
Vid underdånig föredragning den 27 juni 1914 av detta ärende
fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen icke till någon Dess vidare
åtgärd föranleda.
Hålenius har nu i en till Kungl. Maj:t ställd, den 15 augusti 1914
inkommen skrift ånyo gjort framställning om något understöd samt därvid
åberopat dels ett den 12 i samma månad avgivet läkarbetyg av
innehåll, att sökanden lede av sockersjuka, vilken sjukdom givetvis
måste anses hava förvärrats under hans ansträngande tjänst som maskinist
vid lotsverket, samt att han vore oförmögen till allt grövre arbete
och därmed urståndsatt att försörja sig och de sina, dels ett särskilt
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Motion II: 51.
läkarintyg därom, att sökanden lede av höggradig sockersjuka, och dels
ett av vederbörande roteman utfärdat intyg, att sökanden saknade
egna medel.
Med anledning härav har statskontoret den 14 september 1914
avgivit förnyat underdånigt utlåtande i ärendet och däri anfört följande.
Genom de läkarintyg, som utfärdats efter det statskontoret i ärendet
avgav sitt underdåniga utlåtande den 8 juni 1914, torde det numera tå
anses utrett, att den sjukdom, av vilken sökanden lede och till följd
varav han blivit avskedad ur lotsverkets tjänst, åsamkats honom eller
åtminstone förvärrats genom det honom åliggande arbete som maskinist.
Vid sådant förhållande och med hänsyn till övriga i ärendet framkomna
upplysningar angående sökandens oförmögenhet till självförsörjning samt
medellöshet, ansåge sig statskontoret kunna tillstyrka beredandet tiv
något årligt statsunderstöd åt sökanden. Beträffande beloppet av dylikt
understöd ansåge statskontoret detsamma, i överensstämmelse med grunderna
för nådiga reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets
gemenskap den 31 oktober 1879, lämpligen kunna bestämmas
till 100 kronor.
Statskontoret finge alltså i underdånighet hemställa, det täcktes
Kung]. Maj:t i nådig proposition föreslå riksdagen medgiva, att till
Hålenius under hans återstående livstid finge från allmänna indragningsstaten
utgå en årlig pension av 100 kronor.»
Med avseende å vad sålunda förekommit och då även departementschefen
ansåge sökanden på grund av de i ärendet föreliggande särskilda
omständigheter böra komma i åtnjutande av pension till föreslaget belopp
att utgå från och med månaden näst efter den, under vilken han
entledigats från sin befattning vid lotsverket, hemställde departementschefen
om avlåtande av ifrågavarande framställning till riksdagen.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling föreliaft en
inom andra kammaren av herr Persson i Västervik väckt motion, nr 51,
däri hemställts, att ifrågavarande pension måtte utgå med 200 kronor.
I motiveringen har motionären åberopat här ovan intagna statsrådsprotokoll
samt därtill fogat, att då den föreslagna pensionen uppenbarligen
vore otillräcklig för nödtorftigt uppehälle för Hålenius, som
utom sig själv hade hustru och ett minderårigt barn, och då 300 kronor
i årlig pension vore erkänt som miniminödtorft för pensionerade arbetare,
som varit i statens tjänst, hade motionären ansett sig böra göra
ovan omförmälda hemställan.
Bankoutskottets utlutande Nr 10.
21
Av utredningen i ärendet framgår, att den sjukdom, varav Hålemus vt»Mut.
lider och till följd av vilken han avskedats ur lotsverkets tjänst, åsamkats
honom eller åtminstone förvärrats genom hans arbete såsom
maskinist. Vid sådant förhållande och då, enligt vad handlingarna utvisa,
Hålenius synes vara oförmögen till självförsörjning, har utskottet
ansett sig böra tillstyrka, att statsunderstöd beredes honom för hans
återstående livstid. Beloppet synes emellertid icke skäligen böra bestämmas
lägre än till 300 kronor årligen och torde böra utgå från och
med den 1 april 1914.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kung!. Maj:ts
förevarande framställning och den i ämnet väckta
motionen, må medgiva, att förre maskinisten å lotsverkets
chefsångfartyg Stockholm Anders Johan Hålenius
må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av trehundra
kronor, att utgå från och med den 1 april 1914.
III. Angående civildepartementet.
26:o) I punkt 25 under tionde huvudtiteln har Kung!. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att extra polismannen Karl Gustaf Werner
Särenholm må från och med år 1915 under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor.
Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över civilärenden den 31 december 1914 (10 h. t. sid. 97).
Angående
pension åt
extra polismannen
-
K. G. W.
Särenholm.
Med stöd av denna utredning får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att extra polismannen
Karl Gustaf Werner Särenholm må från och med år
1915 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av trehundra
kronor.
27:o) I eu till riksdagen den 5 februari 1915 avlåten proposition, Angående
nr 26 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av stats- Arbetaren
rådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen l. l. b. Skott.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Angående
ändring i
villkoren för
åtnjutande
av den stenar
betar en
E. E. Bergström
beviljade
pension.
medgiva, att arbetaren vid statens järnvägsbyggnader Lars Levi Bernhard
Skott må från och med den 1 juli 1915 under sin återstående livstid,
utöver honom jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för
skada till följd av olycksfall i arbete tillerkänd årlig livränta av 300
kronor, tillika å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
till belopp av 300 kronor.
Utskottet, som beträffande den i ärendet förebragta utredningen
hänvisar till ovannämnda statsrådsprotokoll, har ej haft något att erinra
mot Kungl. Maj ds ifrågavarande förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att arbetaren vid
statens järnvägsbyggnader Lars Levi Bernhard Skott
må från och med den 1 juli 1915 under sin återstående
livstid, utöver honom jämlikt lagen den 5 juli
1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete tillerkänd årlig livränta av 300 kronor,
tillika å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension till belopp av trehundra kronor.
28:o) I en till riksdagen den 5 februari 1915 avlåten proposition,
nr 27, har Kungl. Majd, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att stenarbetaren vid statens järnvägar Erik Evald Bergström,
vilken i enlighet med beslut av 1913 års riksdag under visst villkor äger
att från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas eller
entledigats från anställning vid statens järnvägar, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp
av 300 kronor, må åtnjuta ifrågavarande pension under följande ändrade
villkor, nämligen att, därest han framdeles skulle erhålla anställning
mot avlöning av statsmedel, uppgående till ett beräknat årligt medelinkomstbelopp
av 1,200 kronor eller därutöver, pensionen skall, så länge
sistnämnda anställning varar, upphöra att utgå, samt att, vid sådan avlönings
uppbärande i övrigt, pensionen skall minskas, så att densamma
jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda medelinkomst.
Beträffande den till stöd för detta förslag förebragta utredningen
tillåter sig utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.
Bankoutxkotletx utlåtande Nr 10.
23
Utskottet hemställer,
fitt ifrågavarande proposition må av riksdagen
bifallas.
29:o) I eu inom andra kammaren väckt motion, nr (i, har herr
Johansson i Trollhättan föreslagit, »att riksdagen måtte tillerkänna arbetsiörmannen
Johannes Pettersson-Lindahl och arbetaren Frans Gustaf
Andersson-Blomstervall från Gärdhems socken av Älvsborgs län eu årlig
pension vardera av 300 kronor att utgå under deras återstående livstid.»
Till stöd för motionen har anförts följande.
»Vid upprepade tillfällen har kungl. järnvägsstyrelsen i skrivelse till Kungl.
Maj:t inlämnat framställning om pension eller gratifikation till arbetare, vilka en
följd av år haft anställning i styrelsens tjänst vid utförande av byggnadsarbeten.
Såsom grunder för erhållande av pension har uppställts 25 arbetsår och 55
levnadsår, och för erhållande av gratifikation minst 20 arbetsår. Det har emellertid
inträffat, att vid slutförandet av en del större byggnadsarbeten en del arbetare
måst entledigas, innan de innehaft för pension föreskrivna eller tillämpade levnadsoch
arbetsår, och följaktligen ej kunnat ifrågakomma från kungl. järnvägsstyrelsens
sida. Flertalet av dessa från järnvägsbyggnaderna entledigade arbetare ha säkerligen
övergått till arbete i enskild tjänst, under det åter en och annan sökt sig anställning
inom andra statens verk, förnämligast å de av kungl. vattenfallsstyrelsen
bedrivna större byggnadsarbetena i Trollhättan. För dessa arbetare ställer sig
saken så, att hade de i en följd fått stå i tjänst hos kungl. järnvägsstyrelsen, hade
de med all sannolikhet kommit i åtnjutande av pension, då de däremot nu ej kunna
ifrågakomma, oaktat deras anställning i statens arbeten täcker de villkor, som tidigare
uppställts för erhållande av nämnda pension. Någon framställning till regering
och riksdag kan nämligen dessa arbetare ej vänta vare sig från järnvägsstyrelsen
eller från deras senare arbetsgivare, vattenfallsstyrelsen, enär intet av dessa
verk haft dem i sin tjänst så länge, att någon särskild uppmuntran för ett långt
och plikttroget arbete kan ifrågasättas.
Emellertid har riksdagen tidigare på framställning av enskild motionär behjärtat
dessa förhållanden och beviljat pension åt tvenne arbetare, vilka på ett
samvetsgrant sätt under ett långt liv stått i statens anställning och vars förhållanden
för övrigt vore av ömmande beskaffenhet.
Då jag alltså förmodar, att riksdagen anser det skäligt, att staten som
arbetsgivare i någon mån bör beakta sina åldriga och utslitna arbetare, vågar jag
härmed framställa en begäran från tvenne vid Trollhätteanläggningarna anställda
arbetare, vilkas belägenhet synes vara lika behjärtansvärd som den, riksdagen 1912
ansåg bärande för en framställning i samma syfte. (Motion i andra kammaren, nr
61, år 1912).
De två arbetare det här gäller äro arbetsförmannen Johannes PetterssonLindahl
och arbetaren Frans Gustaf Andersson-Blomstervall, båda från Gärdhems
socken av Alvsborgs län. Av dessa innehar för närvarande Lindahl 61 levnadsår
och 29 arbetsår, Blomstervall 57 levnadsår och 33 arbetsår.
Angående
pension
åt arbetsförmannen
J.
PetterssonLindahl
och
arbetaren F.
G. AnderssonBlomstervall.
Motion II: 6.
24
Banicoutskottets utlåtande Nr 10.
Lindahls anställning har varit som följer:
År. |
Arbetsställe. |
Arbetsledare. |
1877—1879 |
Lingbo—Hanebo—Edänge |
Kapten Stanzén |
1880 |
Ljusdal |
» Valle |
1881—1882 |
Hjärpen—Nyhem |
» Bergman |
1883 |
Kälarne |
» Stanzén |
1884 |
Ragunda |
» Bergman |
1885—1887 |
Nedansjö—Torpshammar |
Ing. Rodelius |
1888—1889 |
Selsjön |
» Santesson |
1890—1891 |
Björna—Ledinge |
» » |
1892—1894 |
Ekån—Myrheden |
Kapten Stanzén |
1900—1901 |
Gelli vare—Riksgränsen |
Ing. Höijer |
1902 |
Bohuslänska längdbanan |
Löjtn. Norberg |
1907—1911 |
Trollhättan |
Ing. Norman |
1912—1914 |
» Blomstervalls: |
|
År. |
Arbetsställe. |
Arbetsledare. |
1880 |
Alby |
Ing. Aggart |
1881 |
Ramsjö |
Kapten Bergeus |
1881 |
Hjärpen |
» Bergman |
1882 |
Nyhem |
Ing. » |
1883 -1884 |
Kälarne—Ragunda |
» Stanzén |
1885-1886 |
Bispgården—Graninge |
» Santesson |
1887—1889 |
Forsmo—Selsjön |
|
1S90—1891 |
Ledinge Björna |
» » |
1892 |
Stenas |
» » |
1893—1894 |
Koleträsk |
Kapten Bergman |
1897—1899 |
Krylbo— Frövik |
Ing. Kallander |
1900 |
» » |
Kapten Stanzén |
1901—1905 |
Bohuslänska längdbanan |
Ing. Ahlgren |
1906 |
Morjärv—Lappträsk |
» Dahlgren |
1907—1914 |
Trollhättan |
» Norman. |
Såväl Lindahl som Blomstervall befinna sig för närvarande på grund av bruten
hälsa och därav följande ekonomiska svårigheter i särdeles ömmande omständigheter.
Och även om de hittills lyckats hålla den rena nöden borta, sa synes framtiden,
utan något bistånd från staten, som de så troget tjänat, ganska mörk, och
starka skäl synas tala för att de av riksdagen tillerkännas en mindre årlig pension.
Någon bekräftelse på att nämnda arbetare vant anställda i kungl. järnvägsstyrelsens
tjänst är ej förebringad frän alla arbetsplatserna på grund av att en del
betyg ej uttagits, andra åter förkommit, men de återfinnas ju hos kung!, järnvägsstyrelsen.
Däremot styrka närslutna intyg, att Lindahl och Blomstervall efter 1906
varit anställda i vattenfallsstyrelsens arbeten, samt att de bada sta i behov av
ekonomisk hjälp.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
25
\ id motionen finnas därjämte fogade 1''rejd- och läkarebetyg- för
Pettersaon-Lindahl och Andersson-Pdomstervall ävensom åtskilliga för
dem utfärdade betyg rörande de arbeten, med vilka de varit sysselsatta
ä olika platser inom landet.
.förslag om beviljande av pension åt ovannämnda två personer
bär redan tidigare blivit framställt, nämligen vid 1914 års första riksdag,
i en inom andra kammaren av herr Andersson i Herrklättan då väckt
motion nr 42. Nämnda motion hann dock ej behandlas före riksdagens
upplösning, och frågan återupptogs ej vid senare riksdagen
samma år. Bankoutskottet hade emellertid i vederbörlig ordning begärt
statskontorets yttrande över motionen, efter inhämtande, där så erfordrades,
av uppgifter även från andra ämbetsverk. Statskontoret, som vid
senare riksdagen inkom med utlåtande rörande andra till utskottets behandling
hänvisade motioner i hithörande ämne, överlämnade därvid av
statskontoret begärda yttranden i nu förevarande pensionsfrågor från
dels vattenfallsstyrelsen och dels järnvägsstyrelsen.
Vattenfallsstyrelsen anförde i sitt yttrande:
»I skrivelse den 19 februari innevarande år bär Ni med föranledande av en
vid senaste riksdag'' av herr Axel Andersson å Herrklättan inom andra kammaren
väckt motion, nr 42, vilken i avtryck fanns bilagd Eder skrivelse, bos kung! vattenfallsstyrelsen
anhållit om upplysning i vissa i skrivelsen angivna avseenden angående
arbetsförmannen J. Pettersson-Eindahl och arbetaren F. G. Andersson-Blomstervall.
1 anledning'' härav får kungl. styrelsen utöver vad de vid motionen fogade
intyg utvisa härigenom meddela följande: J. Pettersson-Lindahl har under år 1913
haft en arbetsförtjänst av 1,676 kronor 20 öre samt dessutom uppburit ersättning
med sammanlagt 9 kronor för tre dagars sjukdom på grund av olycksfall i arbete.
Beträffande arbetaren Andersson-Blomstervall har hans arbete nästlidet år inbragt
honom 428^kronor 15 öre. Härjämte har deime under samma tid njutit gottgörelse
med dels 78 kronor för tjugusex dagar, under vilka han i följd av olycksfall i
tjänsten varit ur stånd till arbete och dels 298 kronor 50 öre för tvåhundratio
dagars sjukdom i reumatisk feber.
Huruvida beviljandet av de föreslagna pensionerna skulle stå i överensstämmelse
med eller innebära ett frångående av de principer, som hittills legat till grund för
pensioners och understöds meddelande saknar vattenfallsstyrelsen erfarenhet att bedöma,
enär något fall av nu ifrågavarande slag icke hittills förekommit inom styrelsens
verksamhetsområde samt styrelsen sålunda saknat anledning att taga detta spörsmål
under omprövning.
Något principiellt hinder för bitall till den gjorda framställningen torde
emellertid, såvitt vattenfallsstyrelsen kan finna, icke föreligga. Och vattenfallsstyrelsen
har så mycket mindre anledning emotsätta sig bifall till motionärens hemställan
som de av telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen gemensamt
utfärdade »Allmänna bestämmelser rörande arbetare vid kungl. telegrafverket,
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 8 höft. (Nr 10). 4
Vattenfall
styrelsen
Bankoutskottets utlåtande Nr .10.
Järnväg sstyrelscv.
26
statens järnvägar samt under kung! vattenfallsstyrelsen lydande verk», (Bihang till
svensk förf.-saml. 1909, nr 6) på sätt § 9 inom. 6 däri utvisar ifråga om sjukavlöning
anslutit sig till den principen, att arbetare, som under viss tid vant anställd
hos något av de tre omnämnda verken må med avseende å rätt till sjukavlöning
från ett av oinförmälda verk räkna sig till godo jämväl den tid han varit
anställd hos något av de två andra verken.
Då härtill kommer, att de ifrågavarande båda personerna varit skötsamma
och plikttrogna i sitt arbete, vill vattenfallsstyrelsen för sin del förorda dem till
erhållande av pension, vilken emellertid icke under några förhållanden torde böra
bestämmas till lägre belopp än motionären föreslagit, d. v. s. till -100 kronor om
året för dem var samt utgå från och. med månaden näst efter den. då deras respektive
anställningar i statens tjänst upphöra.»
Järnvägsstyrelsen yttrade i ärendet täljande:
»Med förmälan ej mindre att riksdagens bankoutskott i anledning av inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner om beviljande av åtskilliga
pensioner och understöd ansett det vara av vikt för behandlingen av dessa frågor
att erhålla upplysningar dels om de faktiska förhållanden, vilka i varje särskilt tall
kunde inverka på den föreliggande frågans bedömande, dels ock huruvida beviljandet
av pensionen eller understödet skulle stå i överensstämmelse med eller innebära ett
frångående av de principer, som hittills legat till grund för pensioners och understöds
meddelande, än även att Kungl. Maj:t anbefallt lider att, efter inhämtande,
där så erfordrades, av uppgifter från andra ämbetsverk, till Kungl. Maj:t inkomma
med yttrande, innefattande upplysningar uti ifrågavarande avseenden, har Ni i
skrivelse den 19 februari 1914, med bifogande av i riksdagen väckt motion angående
pensioner åt arbetsförmannen .1. Pettersson-Lindahl och arbetaren F. G. AnderssonBlomstervall,
anhållit att få bekomma erforderliga uppgifter i berörda avseenden
angående ifrågavarande personer.
1 anledning härav får kung!, järnvägsstyrelsen meddela följande.
På sätt i förenämnda motion påpekas, har riksdagen, vid beviljande av pensioner
åt förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader, med bifall till vad
Kungl. Maj:t, på framställning av järnvägsstyrelsen, föreslagit, utgått från den synpunkten,
att för erhållande av pension i allmänhet fordras, att vederbörande uppnått
minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänste- eller arbetsår. Modifikationer i
dessa grunder hava dock. i enlighet med Kungl. Maj:ts pa kungl. styrelsens förslag
gjorda hemställan, av riksdagen i vissa fall undantagsvis medgivits. Pension har
sålunda tillerkänts förman eller arbetare, som visserligen icke fyllt minimifordran
med avseende å levnadsålder, men samtidigt haft en betydligt längre tjänstetid än
den såsom minimum angivna och för övrigt till följd av sjuklighet fått sin arbetsförmåga
väsentligen minskad. Och vidare har dylik förmån beretts, även för den
händelse att vederbörande icke innehaft tillräckligt antal tjänsteår, därest antalet
endast obetydligt understigit det såsom skäligt ansedda måttet samt vederbörande
ådragit sig på hans arbetsförmåga menligt inverkande sjukdom och skäl funnits för
det antagandet, att densamma till icke ringa del kunde tillskrivas eller hade förvärrats
genom de för hälsan ogynnsamma förhållanden, under vilka järnvägsbyggnadsarbeten
ofta ägde rum.
Hanlcoufskottrts utlåtande iXr 10.
■27
A undra sidan må likväl framhållas, att uppnåendet av förberörda såsom minimum
ansedda levnads- och tjänsteålder icke i och för sig kan anses skapa någon
rätt för järnvägsbyggnadsarbetare att komma i åtnjutande av pension. I detta
avseende tillåter kungl. styrelsen sig erinra om ett uttalande av 1909 års riksdag
vid behandling av dä föreliggande nådig proposition angående pensioner till förmän
och arbetare vid statens järnvägsbyggnader. I fråga om tre av dem. för vilka
pension föreslagits, anmärkte riksdagen, att den lämnade utredningen icke gåve vid
banden annat, än att de skulle fortfarande vara, åtminstone i förhållande till sin
ålder, arbetsdugliga; och ehuru riksdagen ansåg, att deras levnadsålder, som utgjorde
respektive 62, 56 och 58 år, icke borde i och för sig anses föranleda pensionering,
ville riksdagen dock icke; underlåta att bifalla förevarande framställning, då den i
viss mån både stöd uti förut av riksdagen fattade beslut i likartade fall. Beträffande
två förmän, som icke uppnått fullt 55 levnadsår, men ådragit sig svär och på deras
arbetsförmåga menligt inverkande sjuklighet, hade riksdagen intet att erinra mot
meddelande av de för dem föreslagna pensionerna. Slutligen uttalade riksdagen det
antagandet, att de av ifrågavarande förmän och arbetare, som ännu voro arbetsföra,
skulle varda i statens järnvägars tjänst bibehållna.
Det torde näppeligen behöva påpekas, att såsom villkor för att över huvud
kunna föreslås till erhållande av pension givetvis erfordras, att vederbörandes arbetstid
i statens tjänst varit väl vitsordad.
Detta rörande de allmänna grunder med däri gjorda modifikationer, som hittills
tillämpats vid beviljande av pension åt statens järnvägsbyggnaders arbetarepersonal.
Kungl. styrelsen övergår härefter till frågan, om de i den eder skrivelse
bilagda motionen upptagna arbetsförmannen Johannes Pettersson-Lindahl och arbetaren
Frans Gustaf Andersson-Blomstervall enligt förestående grunder skulle vara
berättigade till pension.
Vad då först Lindahl beträffar, framgår av den i motionen förekommande
tjänsteförteckningen, att han, som är född den 5 augusti 1854, varit anställd vid
statens järnvägsbyggnader under åren 1877—1894 och 1900—1902, d. v. s. sammanlagt
21 år; att lian vid avgången ur samma byggnaders tjänst endast uppnått en
ålder av 48 år; och att han således icke vid denna tidpunkt innehade för pensions
erhållande stadgad minsta levnads- eller tjänsteålder.
Vidkommande därefter Blomstervall utvisar hans tjänsteförteckning, att han,
som är född den 27 juni 1858, haft anställning vid statens järnvägsbyggnader under
åren 1880 - 1894 och 1897 — 1906 d. v. s. tillhopa 25 år; att han vid avgången ur
samma byggnaders tjänst endast uppnått en ålder av 48 år; och att han följaktligen
icke vid sagda tid nätt den levnadsålder, som ansågs erforderlig för att komma i
åtnjutande av pension.
Varken med avseende å Lindahl eller Blomstervall har i ärendet blivit upplyst,
att de vid tiden för deras avgång lidit av sådan sjuklighet, som gjort dem, var för
sig, oförmögna till vidare arbete; och det synes även föga sannolikt i betraktande
därav, att Lindahl några år senare och Blomstervall året därefter erhållit anställning
först vid statens kraftstationsbygge i Trollhättan och sedermera vid Trollhätte kanals
ombyggnad, där de enligt uppgift fortfarande arbetade under år 1913.
Vid ovan åberopade förhållande synas Lindahl och Blomstervall, då de slutade
arbetet vid ''statens järnvägsbyggnader, var för sig ej hava varit berättigade till
pension jämlikt i sådant avseende vid nämnda tidpunkt av statsmakterna tillämpade
bestämmelser; och kan under dylika omständigheter icke föreligga någon anledning
28
Bankoutskottets utlåtande AV 10.
Statskontoret.
TJtskottet.
för kungl. styrelsen att göra underdånig framställning om utverkande av pension
för ifrågavarande arbetare.
Emellertid synes frågan om pension eller understöd åt Lindahl och Blomstervall
hava kommit i ett annat läge genom deras fortsatta anställning i statens tjänst,
sedan de upphört med arbetet vid statens järnvägsbyggnader. Därvid är att märka,
hurusom Lindahl och Blomstervall vid 1913 års slut uppnått en levnadsålder av den
förre 59 och den senare 55 år samt varit anställda i statens arbete under sammanlagt
respektive 28 och 32 år. Båda uppfylla sålunda numera de villkor, beträffande
levnads- och tjänsteår, som enligt vad ovan påvisats, pläga uppställas för beviljande
av pension åt förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader, om man, såsom
rimligt är, låter dem för detta ändamål räkna sig till godo hela deras sammanlagda
arbetstid i statens tjänst; och det synes därför vara med billigheten överensstämmande,
att motsvarande förmån av staten tillerkännes såväl Lindahl som Blomstervall. Då det
emellertid vill synas, som om båda allt fortfarande hava anställning vid Trollhätte
kanals ombyggnad, torde pensionerna lämpligen böra utgå först från den tid, då de
lämna sin nuvarande anställning.
Ett med de förevarande likartat ärende förelåg, såsom också i motionen
erinras, vid 1912 års riksdag, då, på framställning av enskild motionär, f. järnvägsbyggnadsarbetarna
K. E. Pettersson och K. J. Hill tillerkändes en årlig pension
vardera av 300 kronor. Pettersson och Hill hade under 1910 hos kungl. styrelsen
gjort framställning om årligt understöd, men fann kungl. styrelsen, vid det förhållande att
Pettersson och Hill, som slutat vid staten järnvägsbyggnader, den förra 1906 och den
senare 1905, vid denna tidpunkt icke innehaft den levnadsålder — 55 år — som
minst erfordrades för erhållande av pension, deras ansökningar icke föranleda någon
kungl. styrelsens vidare åtgärd. Vid entledigandet ur statens järnvägsbyggnaders
tjänst räknade Pettersson 24 och Hill %6 arbetsår. Båda hade år 1910 anställningvid
Trollhätte kanals ombyggnad, Hill i egenskap av nattvakt. Då pension beviljades
dem år 1912 hade de uppnått en levnadsålder av Pettersson 58 år och Hill 56 år
samt arbetat i statens tjänst den förre sammanlagt 29 år och den senare 31 år.
Om således riksdagen skulle bifalla förevarande motion angående pensioner
åt Lindahl och Blomstervall, vore detta endast ett fullföljande av en princip, som
riksdagen godkänt genom beviljande av årligt understöd till förenämnda f. järnvägs
byggnadsarbetarna Pettersson och Hill.»
Jämte meddelande, att något förslag i dessa frågor ej syntes föreligga
vid då församlade riksmöte anförde statskontoret för sin del, att
med hänsyn emellertid till den mening om dessa pensionsfrågor, som
vattenfallsstyrelsen uttalat i sin berörda skrivelse, statskontoret föreställde
sig, att vattenfallsstyrelsen, vid vars underlydande verk ifrågavarande
personer vore anställda, icke korame att underlåta att göra framställning
om beredande av pension åt envar av Lindahl och Blomstervall, då
han icke längre kunde bibehållas vid arbete för statens räkning.
Av den i detta ärende förebragta utredningen framgår, att Pettersson-
Lindahl och Andersson-Blomstervall arbetat i statens tjänst samman
-
Bankoutakottets utlåtande Nr It).
29
Jagt
o- d°on förre 2!) år och den senare 33 år samt att de uppnått eu
levnadsålder Pettersson-Lindahl av 60 år och Andersson. Blomstervall av
56 år. Vid sadant förhållande synes det vara med billigheten överensstämmande,
att staten tillerkänner dom, i likhet med vad som förut skett
med åtskilliga järn vägsbyggnadsarbetare, ett årligt understöd och torde
därvid icke vara något att erinra mot av motionären föreslagna 300
kionor ellei samma belopp, som pa sin tid tillerkändes de i järnvägsstyrelsens
yttrande omförmälda förre järn vägsbyggnadsarbetarna K. E.
Pettersson och K. J. Hill. Då emellertid såväl Pettersson-Lindahl, som
Andersson-Blomstervall fortfarande äro anställda vid Trollhätte kanals
ombyggnad, synas understöden lämpligen böra utgå från den tid, de
lämna sin anställning i statens tjänst. Pensionerna torde böra anvisas
å allmänna indragningsstaten.
Utskottet hemställer alltså
att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
må medgiva
a) att arbetsförmannen Johannes Pettersson-Lindahl
från Gärdhems församling må från och med
månaden näst efter den, varunder hans anställning i
statens tjänst upphör, under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av trehundra kronor, och
b) att arbetaren Frans Gustaf Andersson-Blomstervall
från Gärdhems församling må från och med månaden
näst efter den, varunder hans anställning i statens
tjänst upphör, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
trehundra kronor.
IV. Ang. finansdepartementet.
30:o) I punkt 26 av tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit Angående
riksdagen medgiva pension åt
att ombudsmannen vid sjömanshuset i Malmö Johan Peter Fager- IZtjaZ"
lund, bokhållaren vid sjömanshuset i Göteborg Magnus Peterson och män
notarien vid Stockholms sjömanshus Ivar August Brunström må, envar C26-]
från och med månaden näst efter den, under vilken han varder entledigad
från sin befattning, å allmänna indragningsstaten under sin återstående
30 Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
livstid åtnjuta årlig pension, Fagerlund med 1,650 kronor, Peterson med
1,300 kronor och Brunström med 1,650 kronor, allt dock under villkor,
att av vederbörande sjömanshuskassas egna medel till envar av dessa
tjänstemän i årlig pension utbetalas minst lika stort belopp, som av
statsmedel beviljas.
Över denna framställning kommer utskottet framdeles att avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
V. Aug. ecklesiastikdepartementet,
Angående 31 :o) I punkt 27 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före
understsd
åt slag£t riksdagen att anvisa för år 1916 å allmänna indragningsstaten
HöZaZeXtan ett anslag å 4,200 kronor att enligt de närmare bestämmelser, Kungl
pension av- ]VXaj‘t kan finna gott meddela, användas till understöd av högst 600
Murare.'' kronor åt sådana äldre behövande folkskollärare, vilka oförvitligt skött
[27.] sin tjänst men därifrån erhållit avsked före år 1867.
Utskottet, som i fråga om utredningen i ämnet får hänvisa till
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 17 december 1914 (10
h. t. sid. 43), hemställer,
att riksdagen må anvisa för år 1916 å allmänna
indragningsstaten ett anslag å 4,200 kronor att enligt
de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott
meddela, användas till understöd av högst 600 kronor
åt sådana äldre behövande folkskollärare, vilka oförvitligt
skött sin tjänst men därifrån erhållit avsked
före år 1867.
Angående 32:o) Kungl. Maj:t har i punkt 28 under tionde huvudtiteln före
understsd
åt siamt riksdagen medgiva att för år 1916 å allmänna indragningsstaten
hovinide, ^utan anvisa och till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag av 25,000 kronor
understöd av- för beredande av ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor vid
*?ZZarmeå'' småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie
[28.] lärare och lärarinnor vid folkskola, vilka, efter att hava i minst femton
års tid oförvitligen tjänstgjort, avgått från tjänsten utan att erhålla
Banko utskottet » utlåtande Nr 10.
31
understöd enligt reglementet den 22 juni 1892, samt under enahanda
villkor och bestämmelser i övrigt, som gälla beträdande det för år 1915
uti förevarande avseende beviljade anslaget, nämligen
att lärares eller lärarinnas tjänstgöring avslutats så tidigt, att
ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda reglemente icke kunnat honom
eller henne beviljas, eller före utgången av år 1891;
att sådan från tjänsten avgången lärare eller lärarinna uppnått en
levnadsålder av minst femtiofem år;
att han eller hon styrkes befinna sig i behövande omständigheter;
att det belopp, vartill understöd högst må meddelas, bestämmes
till 200 kronor årligen; samt
att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare föreskrifter i
ämnet, vilka befinnas erforderliga.
Under åberopande av den i ärendet framlagda utredningen, som
återfinnes i det under nästföregående punkt åberopade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden (10 h. t. sid. 43), får utskottet hemställa,
att Kungl. Majrts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.
33:o) Uti punkt 29 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj Angående
föreslagit riksdagen att för år 1916 å allmänna indragningsstaten anvisa “"aidr^fe^
ett anslag å 15,000 kronor, att enligt de grunder, Kungl. Maj:t kan hövande, med
finna lämpligt stadga, användas till understöd åt sådan äldre behövande J^favgtilna
lärare eller lärarinna vid småskola eller mindre folkskola eller biträdande småshoieller
extra ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som efter oförvillig
tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
enligt reglementet den 22 juni 1892 men beviljats
avsked före utgången av år 1909, dock att understödet tillsammans med
det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående må komma att
utgöra högst 200 kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes i det i föregående punkter åberopade
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden (10 h. t. sid. 45).
Under åberopande av vad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
av riksdagen bifallas.
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Angående, 34:o) I punkt 30 under tionde huvudtiteln har Kung!. Maj:t före
pension
åt g}ap-it riksdagen medgiva, att vaktmästaren hos domkapitlet i Växjö
konsistoriel o o o ’ r j
vaktmästaren Oart Magnus Svensson må från och med månaden näst efter den, varc.
m. Svens- under han erhåller entledigande från vaktmästarbefattningen hos domroQ-i
kapitlet, under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av 400 kronor, att till honom utgå utöver
den pension, han äger från allmänna indragniugsstaten åtnjuta såsom
förutvarande vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Växjö.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 17 december 1914 (10 h. t.
sid. 40).
Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag, hemställer,
att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren hos
domkapitlet i Växjö Carl Magnus Svensson må från
och med månaden näst efter den, varunder han erhåller
entledigande från vaktmästarbefattningen hos
domkapitlet, under sin återstående livstid uppbära å
allmänna indragningsstaten en årlig pension av fyrahundra
kronor, att till honom utgå utöver den pension,
han äger från allmänna indragningsstaten åtnjuta såsom
förutvarande vaktmästare vid högre allmänna
läroverket i Växjö.
Angående 35:o) I punkt 31 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före
pension
åt s}ao-ft riksdagen medgiva, att läraren vid Chalmers tekniska läroanstalt
läraren vid o o _ 0 _ p i
Chalmers tek- Johan Erik Ericson må trån och med manaden näst etter den, varunder
”‘“anstalt0'' han llPP^ört att bestrida lärarbefattningen i frihandsteckning vid nämnda
j. e. Ericson, läroanstalt, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
[31.] uppbära en årlig pension av 2,240 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 17 december 1914 (10 h. t. sid. 48).
Med tillstyrkande av bifall till ifrågavarande förslag hemställer
utskottet,
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
33
att riksdagen inå medgiva, att läraren vid Chalmers
tekniska läroanstalt Johan Erik Ericson må från
och med månaden näst efter den, varunder han upphört
att bestrida lärarbefattningen i frihandsteckning
vid nämnda läroanstalt, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av tvåtusen tvåhundrafyrtio kronor.
36:o) I punkt 32 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att vaktmästaren och eldaren vid högre allmänna
läroverket i Gävle Klas Olof Asplund må från och med månaden
näst efter den, i vilken han varder entledigad från sin anställning vid
läroverket, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till belopp av 500 kronor.
Utredningen i detta ärende återfinnes i statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden den 17 december 1914 (10 h. t. sid. 51).
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren och
eldaren vid högre allmänna läroverket i Gävle Klas
Olof Asplund må från och med månaden näst efter
den, i vilken han varder entledigad från sin anställning
vid läroverket, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp
av femhundra kronor.
37:o) I punkt 33 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att husmodern vid institutet och förskolan för
blinda å Tomteboda Anna Gustava Jensina Munck må från och med
månaden näst efter den, varunder hon avgår från sin befattning, under
sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig
pension av 850 kronor.
Statsrådsprotokollet innehåller i detta ärende följande anförande
av departementschefen:
»1 skrivelse den 11 juni 1914 har direktionen över institutet och
förskolan för blinda å Tomteboda hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen att bevilja husmodern vid institutet och förskolan Anna
Gustava Jensina Munck en årlig pension till belopp av 975 kronor
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 samt. 8 höft. (Nr 10.) 5
Angående
pension åt
vaktmästaren
och eldaren
K. O. Asplund.
[32.]
Angående
pension åt
husmodern
Anna Gustava
Jensina
Munck.
34
Bankoutskottets utlåtande. Nr 10.
att utgå från och med månaden näst efter den, under vilken hennes tjänst
vid institutet och förskolan upphörde.
Ifrågavarande befattning är icke uppförd på institutets och förskolans
stat, utan har Anna Muncks avlöning bestritts från det i nämnda
stat ingående anslaget till vårdare och tjänstepersonal.
Nyssberörda ansökning var åtföljd av frejdbetyg för Anna Munck,
betyg över av henne bestridd tjänstgöring såsom hushållerska vid
Uppsala hospital samt intyg av institutets och förskolans läkare därom,
att Anna Munck på grund av sjukdom (Pneumonia chronica) och ålder
vore mindre arbetsför och på grund härav sannolikt snart bleve oförmögen
att sköta mera ansvarsfullt arbete.
Till stöd för ansökningen har direktionen anfört följande:
Husmodem vid institutet Anna Munck, som vore född den 16 februari 1856,
hade sedan den 1 maj 1889 oavbrutet varit anställd i statens tjänst, nämligen först
i egenskap av hushållerska vid Uppsala hospital intill den 9 april 1896 och därefter
i sin ännu innehavande befattning såsom husmoder vid blindanstalten å Tomteboda.
Hon vore alltså 58 år gammal och hade mer än 25 år varit i statstjänst, därav 18
år vid blindanstalten. Då hon numera vore sjuklig och började bliva mindre arbetsför,
så att med säkerhet kunde förutses, att hennes krafter inom kort skulle så avtaga,
att hon icke längre bleve i stånd att sköta sin mycket ansvarsfulla och krävande
tjänst, hade hon nu hos direktionen gjort framställning om beredande av pension
åt henne under hennes återstående livstid.
Under den långa tid, Anna Munck varit i blindanstaltens tjänst, hade hon
skött sin befattning på ett sällsynt förtjänstfullt sätt. Särskilt hade hennes ovanliga
förmåga att handhava underlydande i hög grad bidragit till det goda förhållandet,
att blindanstalten haft förmånen av en mycket god tjänar innepersonal. Hennes
stora förmåga att ekonomisera, som vitsordats redan i det bifogade betyget från
Uppsala hospital, hade för statsverket medfört mycket väsentliga besparingar, i det
att i allmänhet utgifterna för hushållskostnaden betydligt understigit det i staten
för blindanstalten härför upptagna anslagsbeloppet.
Det syntes direktionen, som om det vore staten mest värdigt, om Anna Munck,
som så nitiskt och med så stor framgång handhaft sitt mångåriga, ansvarsfulla
arbete i statens tjänst, nu, då ålder och sjukdom nödgade henne att inom kort
draga sig tillbaka från sin nuvarande befattning, bereddes en i möjligaste mån
bekymmerfri ålderdom. Aima Munck uppbure för närvarande en kontant lön av
975 kronor om året, varjämte hon åtnjöte bostad om två rum och kök, värme, lyse,
tvätt och kost. Vid det förhållande att en högst väsentlig del av hennes avlöning
ut,gjordes av naturaförmåner, funne direktionen skäligt förorda, att hon erhölle hela
sin kontanta lön i pension. Härvid tilläte sig direktionen erinra, att i det av sakkunniga
i april 1914 avgivna betänkandet angående statens övertagande av Sofiastiftelsen
i Vänersborg för husmoder, vars kontanta slutlön skulle utgöra 1,100
kronor, föreslagits ett pensionsunderlag av 1,200 kronor. Att den av Anna Munck vid
Tomteboda uppburna lön och den för henne nu föreslagna pension vore förhållandevis
låga, torde jämväl framgå vid jämförelse med lönerna och pensionsbeloppen för
motsvarande befattningshavare på andra håll. Så skulle, enligt uppgift, för hus
-
Bankoutskottets utlåtande, Nr 10.
35
modern vid Säters hospital, med samma naturaförmåner, vara i gällande lönestat
upptagen en kontant slutlön å 1,260 kronor med 85 procent därav eller 1,071 kronor
i pension, och husmödrarna vid kommunens olika sjukhus i Stockholm ägde uppbära
likaledes 1,260 kronor i kontant slutlön med 1,080 kronor i pension. Härvid borde
även erinras, att för husmodern vid Säters hospital rätt till full pension skulle inträda
redan vid 55 års ålder efter 20 tjänstår.
I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits den 19 oktober 1914
av folkskolöverstyrelsen och den 10 november 1914 av statskontoret.
Folkskolöverstyrelsen, som funnit det i hög grad önskvärt, att
pension snarast möjligt bereddes Anna Munck, har hemställt om bifall
till direktionens föreliggande ansökan med den ändring, att pensionen
skulle utgå först efter den 1 januari 1916. överstyrelsen yttrar bland
annat:
Av handlingarna framginge, att Anna Munck vore född den 16 februari 1856
och således snart 59 år gammal, att hon varit i statens tjänst sedan den 1 maj
1889 eller under 25 1 a år, att hon enligt läkarbetyg vore på grund av sjukdom
och ålder mindre arbetsför och till följd därav sannolikt snart bleve oförmögen att
sköta mera ansvarsfullt arbete samt att hennes löneförmåner uppginge till 975
kronor kontant, fri bostad med uppvärmning samt fri kost, lyse och tvätt.
Omsattes de till Anna Munck in natura utgående löneförmånerna i penningar,
torde med en uppskattning för år av kost till omkring 400 kronor, av lyse till
omkring 40 kronor samt av tvätt till omkring 50 kronor eller sammanlagt omkring
490 kronor, dessa, oavsett bostad med värme, vid en kontant lön av 975 kronor
uppgå till 1,465 kronor. Ansåges nu såsom beräkningsgrund för pensionsbeloppet
böra tagas två tredjedelar av denna lön, torde ifrågavarande pension lämpligen böra
bestämmas till 975 kronor eller samma belopp som den nu utgående kontanta lönen.
Äveu statskontoret, som icke haft något att erinra mot det föreslagna
pensionsbeloppet, har, på grund av vad handlingarna innehålla
rörande Anna Muncks långvariga och synnerligen väl vitsordade arbete
i statens tjänst samt om hennes numera till följd av sjukdom allt mer
avtagande förmåga att sköta sin syssla, ansett sig kunna tillstyrka
bifall till ansökningen.
Jag finner det vara billigt, att Anna Munck på grund av det
långvariga, samvetsgranna och dugande arbete, hon på sin post utfört
i statens tjänst, erhåller pension av statsmedel, när hon till följd av
sjukdom och ålder icke längre blir i stånd att sköta sin syssla såsom
husmoder vid blindinstitutet. Då emellertid Anna Munck har att åberopa
endast inemot 26 tjänstår, under det att kvinnlig befattningshavare,
som är underkastad den civila pensionslagen, är berättigad till full
pension i regel först vid uppnådda 30 tjänstår, torde pensionsbeloppet
för Anna Munck böra beräknas till 26/30 av det för henne ifrågasatta
36
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Motion
IT: 118.
beloppet 975 kronor, eller i runt tal till 850 kronor om året. Pensionen
synes böra utgå från och med månaden näst efter hennes avgång från
tjänsten.»
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft eu
inom andra kammaren av herr K. Westerström väckt motion nr 118
däri hemställts, »att riksdagen ville bevilja husmodern vid institutet och
förskolan för blinda å Tomteboda Anna Gustava Jensina Munck en förhöjning
med 125 kronor om året i den pension av 850 kronor, som i
statsverkspropositionen under tionde huvudtiteln föreslagits, att hon under
sin återstående livstid måtte årligen få uppbära å allmänna indragningsstaten».
Motionären återgiver i sin motivering till en början här ovan intagna
statsrådsprotokoll och fortsätter därefter:
»I lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober
1907 § 3 heter det:
''Såsom underlag för bestämmande av pensions belopp skall, där ej särskilt
pensionsunderlag blivit i lönestaten fastställt, tjäna:
a) för tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller ortstillägg
äro förenade, hela lönen;
b) för annan tjänst, två tredjedelar av lönen.
Vid beräkning av pensionsunderlag för tjänst, med vilken förmån av boställe,
prebende, donation eller annan dylik förmån är förenad, skall lönen, därest den av
sådan anledning minskats med ett belopp, som finnes i lönestaten angivet eller med
ledning därav kan bestämmas, ökas med detta belopp.’
För rätt att erhålla s. k. hel pension fordras enligt samma lag § 5 för
kvinnlig tjänstinnehavare att hava uppnått 60 levnads- och 30 tjänstår, varpå
även herr departementschefen grundar sitt förslag om pension till Anna Munck.
Enligt direktionens uppgift ''är ifrågavarande befattning icke uppförd på
institutets och förskolans stat, utan har Anna Muncks avlöning bestritts från det i
nämnda stat ingående anslaget till vårdare och tjänstepersonal’.
Jag skulle därför vilja räkna Anna Muncks tjänsteställning ej hörande under
den allmänna regeln i lagen utan snarare jämförlig med de tjänsteställningar, varpå
direktionen i sitt utlåtande anför mycket belysande exempel, platser med likartat
arbete, med samma naturaförmåner men högre både kontanta löner och pensionsbelopp.
Folkskoleöverstyrelsen upptager bland naturaförmåner även fri bostad med
värme, men sammanräkningen av deras värde visar endast ett belopp av 490 kronor
»oavsett bostad med värme». Jag ville hellre säga, att alla naturaförmånerna inberäknat
den ytterst viktiga förmånen av fri bostad med värme uppgår till 690
kronor, om bostad av 2 rum och kök med värme lågt värderas till 200 kronor.
Visserligen har jag hört, att förmånen av fri bostad med värme under vissa förhållanden
och vid vissa tjänsteställningar åsättas värden vid lönebeloppens beräknande
såsom pensionsunderlag, vid andra åter värderas och medräknas de icke, men
då jag icke kunnat sätta mig in i dessa mysterier utan ansett att bostadsförmånen
Banlcoutukottels utlåtande Nr 10.
37
med värme är en synnerligen värdefull förmån såväl för löntagaren som pensionären,
sä har jag medräknat dorn i lönebeloppet, såsom pensionslagen § 3 mom. b) synes
rn‘g giva vid handen. En förmån är under alla förhållanden en förmån. Sammanräkningen
skulle dä bliva: naturaförmåner 690 kronor, kontant lön 975 kronor,
summa löneförmåner 1,665 kronor — -/A därav, 1,110 kronor, skulle utgöra pensionsbeloppet
om icke pensionslagens föreskrifter om 60 levnads- och 30 tjänstår
såsom villkor för hel pension lade hinder i vägen. Följer man strikte denna föreskrift
vid beräkningen, skulle 2i;/.j0 av 1,110 kronor bliva 962 kronor eller utjämnat
enligt lagens föreskrift 970 kronor, ett belopp som ju mycket närmar sig förslaget
975 kronor av såväl direktionen som överstyrelsen och statskontoret, myndigheter,
vars uttalanden jag har så stort förtroende till att jag frånseende den lilla skillnaden
kan och vill helt ansluta mig till deras förslag. Skulle jag dock uti min, som jag
tycker, enkla och klara bevisföring tagit miste, så har jag dock kvar ett ännu starkare
skäl att andraga för beviljandet av den högre pensionen åt Anna Munck. I
likhet med direktionen, vilket även kan avläsas ur såväl överstyrelsens som statskontorets
motivering för tillstyrkan av det högre pensionsbeloppet, anser jag att
det vore staten mest värdigt, om Anna Munck, som under lång tid nitiskt och
med så stor framgång handhaft sitt ansvarsfulla, mångsidiga och krävande arbete i
statens tjänst, nu, då ålder och sjukdom nödgade henne att draga sig tillbaka från
sin befattning, bereddes en något så när bekymmerfri ålderdom. Anna Muncks uppburna
lön för det över allt beröm stående arbete, hon till statens fördel utfört, både
från ekonomisk och social synpunkt betraktat, har varit förhållandevis låg, liksom
den nu föreslagna pensionen, även med det högre beloppet, är låg. Jag vågar därför
hysa den förhoppningen, att riksdagen icke skall lämna en medellös i statens tjänst
utsliten kvinna utan nödigt stöd, då hon på grund av svår sjukdom blivit urståndsatt
att hinna upp den såsom laglig åberopade åldersgränsen för att få den för henne välbehövliga
fulla pensionen. Ty det torde dock vara hart när omöjligt att med en
pension av 850 kronor om året eller omkring 70 kronor i månaden kunna draga
sig fram i de blygsammaste förhållanden, då sjukdomen kanske toge den drygaste delen
av levebrödet. Att både löne- och pensionsbelopp äro mycket låga kan man föiövrigt
bliva övertygad om vid studiet av det »Ytterligare betänkande i frågan, huruvida
staten bör till uppfostran och vård omhändertaga de blinda med komplicerat
lyte, avgivet i april 1914 av särskilt tillkallade sakkunnige, hrr K. S. Husberg,
Älired Petrén, Värner liydén och Elisabet Anrep-Nordin».
En föregående utredning, som av de många granskande myndigheterna i
huvudsak godkänts, har dock följts av denna ytterligare utredning, som i fråga
särskilt om vad en länsstyrelse i sin granskning yttrat, att »förslaget vore väl dyrt»,
säger sig dela den »uppfattningen att ett nedbringande av kostnaderna vore önskvärt
(sid. 5), sökt en utväg att ernå en dylik besparing och funnit densamma
genom att — — föreslå en annan plats för anstalten — —». Sparsamhetssynpunkten
torde sålunda i detta »ytterligare betänkande» vara väl tillgodosedd. Likafullt
har kommittén i fråga om avlöningar och pensioner för personalen (sid. 57)
kommit till följande resultat t. ex. för »en husmoder»:
kontant lön 550, tjänstgöringspenningar 250, summa kontant lön 800 kronor.
Efter 5 år kan avlöningen höjas med 150 kronor och efter 10 år med ytterligare
150 kronor, av vilka belopp 100 kronor utgöra lön och 50 kronor tjänstgöringspenningar.
Anm. 1. Pensionsunderlaget utgör för husmoder 1,200 kronor».
38
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Utskottet.
Angående
understöd
åt f. d.
lärarinnan
EUn Matilda
Toll.
Efter noggranna utredningar i syfte att göra all nödig besparing har kommittén
dock kommit till en slutlön för en husmoder av 1,100 kronor, samma naturaförmåner
som vid Tomteboda och pension av 1,200 kronor, samt till åldersgränsen
för rättighet till hel pension av 25 tjänstår och 60 levnadsår (sid. 58).
Dessa uppgifter tala till Anna Muncks förmån och ådagalägga, likasom det
övriga jag anfört, det fullt rättmätiga kravet, såsom mig synes, av en förhöjning
av Anna Muncks pension.
På grund av den i ärendet förebragta utredningen finner utskottet,
att pension av statsmedel bör beredas Anna Munck. Vid beräkning av
pensionsbeloppet har Kungl. Maj:t utgått från att värdet av de till Anna
Munck in natura utgående löneförmåner, oavsett bostad med värme,
uppskattats till omkring 490 kronor. Då emellertid värdet av bostad
jämte värme synes utskottet även böra läggas till grund för beräknande
av pensionen och med tillämpning härav samtliga in natura utgående
förmåner torde kunna uppskattas till omkring 600 kronor, skulle efter
den av Kungl. Maj:t i övrigt angivna beräkningsgrunden pensionen
komma att uppgå till omkring 910 kronor. I anslutning härtill synes
pensionsbeloppet skäligen böra bestämmas till 900 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och den i ämnet väckta motionen,
må medgiva, att husmodern vid institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda Anna Gustava Jensina Munck
må'' från och med månaden näst efter den, varunder
hon avgår från sin befattning, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig
pension av niohundra kronor.
38:o) I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottet hänvisad
motion nr 80 har herr Jonsson i Hökhult hemställt, att riksdagen
måtte besluta, att f. d. lärarinnan Elin Matilda Toll må under sin återstående
livstid tilldelas ett årligt understöd av 337 kronor.
Till stöd för berörda förslag anföres i motionen följande:
»Lärarinnan Elin Matilda Toll, som på grund av obotlig sjukdom måst lämna
sin plats som lärarinna vid skola för bildbara sinnesslöa, innan hon uppnatt stadgad
tjänstetid för erhållande av sjukpension i dövstumlärarnas pensionsanstalt, nämligen
tio år, har sedermera sökt pension, men på grund av detta stadgande — och då
Bankoutskottets utlåtande Nr 10. 39
hon innehaft tjänst endast i åtta år — har ansökan om pension därifrån av Kungl.
Maj:t avslagits.
Då därtill kommer, att hon på grund av övergångsbestämmelserna i allmänna
folkpensioneringen icke heller därifrån kan erhålla något understöd; och då hon är
medellös, sjuklig och alldeles oförmögen att sig själv försörja, samt behöver personlig
vård, är hon i en mycket beklagansvärd belägenhet, och vill jag på grund
därav anhålla, att riksdagen ville besluta att bevilja henne ett årligt understöd.»
Till fullständigande av de upplysningar, som lämnats av motionären,
iär utskottet enligt tillgängliga handlingar meddela följande.
Elin Matilda Toll, som är född den 17 november 1883, har tjänstgjort
såsom lärarinna vid Smålands sinuesslöanstalt å Nannylund under
tiden 1 september 1905—26 maj 1909 och vid Hallands läns sinnesslöanstalt
i Heberg sedan den 1 september 1909. Från sistnämnda befattning
har bon dock, räknat från och med senare hälften av läsåret 1910,
erhållit ständig ledighet på grund av obotlig sjukdom och sedermera
avsked. Med åberopande av dessa förhållanden anhöll Elin Toll hos
direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt om pension jämlikt
10 § i gällande reglemente för sagda anstalt. Genom beslut den 18 juni
1913 förklarade emellertid direktionen att, enär enligt nämnda paragraf,
jämförd med kungörelsen den 22 juni 1911 angående delaktighet i dövstumlärarnas
pensionsanstalt och folkskollärarnas änke- och pupillkassa
för lärarpersonalen vid statsunderstödda sinnesslöanstalter, minst 10
tjänstår erfordrades för erhållande av den i samma paragraf stadgade
pensionen, men Elin Tolk tjänstetid ej uppginge till nämnda antal år,
direktionen funne henne icke vara berättigad till pension.
Sedermera har Elin Tull till Kungl. Maj:t ingivit ansökan om
erhållande av ett årligt understöd av 337 krouor, motsvarande den hos
direktionen sökta sjukpensionen. Över denna ansökning avgav direktionen
över dövstumlärarnas pensionsanstalt utlåtande, däri direktionen
under hänvisning till § 10 i det för anstalten gällande reglemente avstyrkte
ansökningen.
Genom beslut den 21 november 1913 lämnade Kungl. Maj:t ansökningen
utan bifall.
Enligt ett den 2 januari 1915 utfärdat läkarbetyg lider Elin Toll
av kronisk nervsjukdom, till följd varav hon enligt läkarens utsago för
närvarande och med säkerhet för all framtid är oförmögen att genom
eget arbete förskaffa sig sitt uppehälle. Beträffande hennes ekonomiska
ställning föreligger ock intyg därom, att hon är medellös. Härjämte
har Elin Toll uppgivit, att hon för sitt uppehälle vore helt och hållet
beroende av sin gamle fader, f. d. fanjunkare, vilkens pension och obe
-
40
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
tydliga extra förtjänst (årliga inkomsten cirka 1,000 kronor) knappast
vore tillräckliga för honom själv.
vtskottet. Såsom av ovanstående framgår, är Elin Toll till följd av obotlig
sjukdom urståndsatt att genom eget arbete förvärva sitt uppehälle. Ej
heller kan hon, så vitt handlingarna utvisa, i ekonomiskt avseende
påräkna understöd av någon anhörig eller annan person. Då härtill
kommer, att hon är medellös, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att
något understöd beviljas henne av staten. Utskottet, som ej haft något
att erinra mot det i motionen ifrågasatta understödsbeloppet, vilket synes
böra utgå från och med den 1 januari 1916 och anvisas å allmänna indragningsstaten,
hemställer,
att riksdagen må, i anledning av förevarande
motion, bevilja f. d. lärarinnan Elin Matilda Toll ett
årligt understöd av trehundratrettiosju kronor att under
hennes återstående livstid, så länge hon förbliver ogift,
utgå från allmänna indragningsstaten.
YL Ang. jordbruksdepartementet.
Angående
pension
åt parkarbetar
cn vid
lantbruks- och
mejeriinstitutet
vid
Alnarp N.
Andersson.
[84.]
39:o) I punkt 34 under tionde huvudtiteln har Kuugl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att parkarbetaren vid Alnarps lantbruks- och
mejeriinstitut Nils Andersson må från 1915 års början under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 350 kronor att utgå från
allmänna indragningsstaten.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»I skrivelse den 10 september 1914 har styrelsen för lantbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp gjort framställning om beredande av pension
åt parkarbetaren vid institutet Nils Andersson.
Vid skrivelsen har fogats frejdbetyg, utvisande att Andersson är
född den 1 mars 1843.
Till stöd för framställningen har berörda styrelse anfört följande.
Sedan år 1868 hade Andersson utan avbrott varit anställd såsom
förman vid arbetena med plantering och skötsel av parken vid institutet,
och hade han städse med nit och samvetsgrannhet utfört sina åligganden
och i allo fört en hedrande vandel. Sedan ett par år hade emellertid
Andersson på grund av nedsatt arbetsförmåga icke förmått sköta denna
ganska krävande tjänst utan endast kunnat utföra vissa lättare sysslor
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
41
vid institutet och egendomen. Du lian i sin tjänst icke kunnat samla
några medel, tillräckliga för hans och hans hustrus försörjning på
ålderdomen och medel för sådant ändamål ej heller stode till styrelsens
förfogande, hade densamma ansett det vara eu plikt att hos Kungl.
Maj:t framhålla det behjärtansvärda däruti, att en någorlunda bekymmerfri
ålderdom måtte beredas honom. I likhet med andra vid Alnarps
park och trädgård anställda arbetare hade Anderssons inkomst därifrån
utgått i form av daglön, vilken under senare tid utgjort 2 kronor
25 öre för dag eller omkring 700 kronor om året. När han nu
efter så lång, sammanhängande och väl vitsordad tjänstgöring måste
lämna sin plats på grund av genom ålder minskad arbetskraft, ansåge
styrelsen det vara rättvist, att en årlig pension av 450 kronor beviljades
honom, att utgå från 1915 års början.
Lantbruksstyrelsen, som avgivit utlåtande i ärendet den 21 oktober
1914, har icke haft något att erinra mot framställningen i fråga.
Statskontoret har i utlåtande den 3 november 1914 förklarat sig
på grund av vad i ärendet blivit anfört icke hava något att erinra mot
att pension från allmänna indragningsstaten beredes Andersson. Det
av styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp föreslagna, av
lantbruksstyrelsen jämväl förordade pensionsbeloppet, 450 kronor, syntes
emellertid statskontoret vara för högt tilltaget. Riksdagen hade nämligen
under en följd av år konsekvent bestämt pensionen för arbetare i
statens tjänst till 300 kronor. Utgående från detta förhållande, ansåge
sig emellertid statskontoret, med hänsyn därtill att Andersson under
hela den tid, han varit anställd vid arbetena å Alnarp, intagit förmansställning,
kunna föreslå någon höjning av det sedvanliga pensionsbeloppet.
Statskontoret hemställde fördenskull, att Andersson från 1915 års början
måtte från allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid
komma i åtnjutande av en årlig pension av 350 kronor.
För egen del finner jag i likhet med samtliga myndigheter, som
yttrat sig i frågan, att i förevarande fall bör beredas något högre pensionsbelopp
än det, som vanligen plägar utgå till arbetare i statens
tjänst, men anser, att detsamma dock ej bör sättas högre än vad statskontoret
föreslagit, eller till 350 kronor.»
Då riksdagen vid föregående tillfällen beviljat arbetare med förmansställning
pensioner till belopp, överstigande det av Kungl. Maj:t
nu föreslagna, anser sig utskottet med hänsyn till Anderssons höga
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 saml. 8 höft. (Nr 10.) 6
Utskottet.
42
jBankoutskottets utlåtande Nr 10.
ålder och långa tjänstetid böra tillstyrka, att pensionen må utgå med
ett till 400 kronor förhöjt belopp.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att parkarbetaren vid
Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut Nils Andersson
må från 1915 års början under sin återstående livstid
uppbära eu årlig pension av fyrahundra kronor att
utgå från allmänna indragningsstaten.
Angående 40:o) I en till riksdagen den 29 januari 1915 avlåten proposition,
^arbetaren nr 17, har Kungi. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsj.
Andersson, rådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen
medgiva, att till arbetaren Johannes Andersson i Kärtared i Hudene
socken av Ålvsborgs län må för tiden från och med den 16 februari
1911 under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten ,
utgå eu årlig livränta av 45 kronor.
I fråga om den i ärendet framlagda utredningen får utskottet hänvisa
till ovanberörda statsrådsprotokoll.
Med tillstyrkande av bifall till förevarande proposition hemställer
utskottet,
att riksdagen må medgiva, att till arbetaren
Johannes Andersson i Kärtared i Hudene socken av
Ålvsborgs län må för tiden från och med den 16
februari 1911 under hans återstående livstid från allmänna
indragningsstaten utgå en årlig livränta av
fyrtiofem kronor.
Pension åt 41:o) I en till riksdagen den 29 januari 1915 avlåten proposition,
1CoZ^aren nr 22, har Kung!. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsp.
j. boström, rådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att förre extra kronojägaren Per Johan Boström i Malå må
från och med år 1915 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 300 kronor.
Till ovannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen anfört
följande:
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
43
>)1 en till Kungl. Maj:t ställd, till domänstyrelsen insänd skrivelse
har förre extra kronojägaren i Norsjö revir Per Johan Boström i Malå
i Västerbottens län anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder
att åt honom måtte beredas en, om ock liten, pension på gamla dagar,
då lian nu vore alldeles orkeslös.
Med skrivelse den 28 april 1914 har domänstyrelsen överlämnat
ärendet för, Kungl. Maj:ts prövning.
Ansökningen åtföljes av prästbetyg, som visar, att Boström är
född den 4 mars 1838 och alltså nu är närmare 77 år gammal. Av
tjänstgöringsbetyg från förutvarande förvaltare av Norsjö revir ävensom
övriga handlingar, som jämväl bifogats ansökningen, framgår, att
Boström tjänstgjort i skogsstaten under åren 1870—1874 samt under
åren 1877—1903 dels såsom extra bevakare och dels, efter förordnande
av domänstyrelsen den 12 april 1897, såsom extra kronojägare.
Boströms tjänstgöring omfattade vanligen endast sju å åtta månader
varje år. Nuvarande revirförvaltaren i Norsjö revir har beträffande
tiden 1 oktober 1882—31 december 1899 meddelat, att Boströms
tjänstgöring varit förlagd till tiden 1 oktober—31 maj årligen. Samme
revirförvaltare bär därjämte upplyst, att Boström under sommarmånaderna
biträtt vid utsynings-, uppskattnings- och taxationsförrättningar, så att
han kunde anses hava varit i oavbruten tjänstgöring under dessa år.
De ingivna intygen utvisa även, att Boström under hela sin tjänstetid
visat sällspord nit, trohet och oväld i sin tjänst, samt att han iakttagit
ett i allo hedrande uppförande.
Enligt intyg från kyrkoherden i Malå församling är Boström numera
av ålder och sjuklighet oförmögen till allt arbete samt saknar
medel till sitt uppehälle. Enligt vad ytterligare inhämtade upplysningar
giva vid handen har Boström ägt en liten hemmansdel i Malå by, men
för lång tid sedan sålt denna och därvid betingat sig rätt att under
livstiden få kvarbo därå mot en mindre årlig avgift. Hans barn, som
alla äro fullvuxna, hava samtliga lämnat hemmet och torde endast
undantagsvis bidraga till föräldrarnas uppehälle. Detta förtjänas i övrigt
till avsevärd del av hustrun genom lasskörning mellan Malåträsk och
Bastuträsk.
Domänstyrelsen har anfört, att då Boström enligt vederbörande
jägmästares intyg under sin tjänstgöring städse ådagalagt ett hedrande
uppförande, med nit och redlighet fullgjort sina åligganden och nu på
grund av sin höga ålder och sjuklighet vore oförmögen att försörja sig
samt saknade medel till sitt uppehälle, det syntes vara statens plikt att
se till, att för hans återstående dagar sådant understöd bereddes honom.
44
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
att lian ej behövde lida nöd. Det minsta belopp, som härför erfordrades,
kunde beräknas till 375 kronor per år. Styrelsen har därför hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition, att åt Boström
måtte från och med år 1914 å allmänna indragningsstaten under hans
återstående livstid utgå en årlig pension av 375 kronor.
Statskontoret, som härefter hörts i ärendet, har i utlåtande den
16 juni 1914 anfört, att statskontoret ansåge skäligt, att sökanden, som
numera genom hög ålder och sjuklighet vore oförmögen att bidraga
till sitt livsuppehälle, bereddes något understöd från statsverket. Då
mot beloppet av det föreslagna understödet icke funnes något att erinra,
har statskontoret instämt uti domänstyrelsens nyssnämnda hemställan.
På grund av vad i ärendet blivit upplyst anser jag, att Boström
är förtjänt av pension av statsmedel. Vad det föreslagna pensionsbeloppet,
375 kronor, angår vill jag erinra, att åt personer, som i avseende
å anställningens beskaffenhet och långvarighet samt övriga omständigheter
synas kunna jämnställas med Boström, hittills icke plägat
beviljas pensioner till högre belopp än 300 kronor. Jag anser därför
pensionen även för Boström böra begränsas till detta belopp. Pensionen
torde icke böra räknas från tidigare tidpunkt än 1915 års början.»
utskottet. Utskottet anser av skäl domänstyrelsen och statskontoret anfört
pensionsbeloppet lämpligen böra bestämmas till 375 kronor och hemställer
förty,
xJ 7
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att förre extra
krono] ägaren Per Johan Boström i Malå må från och
med år 1915 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av trehundrasjuttiofem
kronor.
Angående 42:o) Kung!. Maj:t har i punkt 35 under tionde huvudtiteln före
"''anmänna1
att anslaget till allmänna indragningsstaten måtte upptagas till
indragnings- 2,12/,506 krOUOr.
mTi Chefen för finansdepartementet har till statsrådsprotokollet över
finansärenden den 14 jannari innevarande år anfört följande:
»Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är i nu gällande
riksstat upptaget till 2,186,923 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr JO.
45
Utgifterna från detta anslag
uppgått till följande belopp:
år 1904 ..................................
» 1905 ................................
» 1906 ................................
» 1907 ....................................
» 1908 .................................
» 1909 ....................................
» 1910 ..............................
). 1911................................
» 1912 ..................................
» 1913 ....................................
hava i runda tal nedannämnda år
....... kronor 2,299,200: —
» 2,403,800: —
» 2,488,900: —
» 2,596,600: —
» 2,609,600: —
)) 2,483,200: —
» 2,420,000: —
» 2,336,200: —
» 2,208,600: —
» 2,139,900: —
Enligt vad chefen för ecklesiastikdepartementet förut denna dag
framhållit (se bil. till statsverksprop.: Åttonde huvudtiteln, C. Kyrkliga
ändamål. 1. Rleresistaten), skulle den ifrågasatta ändringen beträffande
anslagen under titeln Kleresistaten medföra, att tre särskilda anslag
under allmänna indragningsstaten bortfölle. Då emellertid, såsom nämnde
departementschef meddelat, dessa anslag tillsammans ej uppgå till högre
belopp än 167 kronor 4 öre, torde särskild hänsyn till berörda förhållande
icke behöva tagas vid beräknandet av nu ifrågavarande anslag. Utgifterna
under anslaget hava emellertid på senare tid visat en bestämd nedåtgående
tendens. Desamma hava sålunda under åren 1908—1913 befunnit
sig i jämnt sjunkande med under femårsperioden 1909 —1913 i avrundat
medeltal för år 85,850 kronor. Anslaget synes därför kunna minskas
med^ ett belopp, som för jämnande av riksstatens slutsumma upptages
till 59,417 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,
att det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till allmänna indragningsstaten måtte minskas med kronor 59,4 i 7
eller från .................................................................................... » 2,186,923
tll]................................................................................................... :» 2,127,506»
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i riksstaten för år 1916 uppföra
förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten med
46
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Angående
ordinarie
anslag.
. 2,127,506 kronor; dock med rätt för statsutskottet att
vid uppgörande av förslag till riksstaten för nämnda
år i anslagets slutsumma vidtaga den jämkning, som
för jämnande av riksstatens slutsumma kan finnas
erforderlig.
43:o) Beträffande de ordinarie anslag, vilka icke blivit bär ovan
särskilt omförmälda, bär någon förändring icke ifrågasatts; och tar utskottet
alltså hemställa,
att samtliga de ordinarie anslag under denna
huvudtitel, i avseende å vilka förändring icke blivit
härovan ifrågasatt, må i 1916 års riksstat upptagas
med oförändrade belopp.
Stockholm den 4 mars 1915.
På bankoutskottets vägnar:
I. von STAPELMOHR.
Reservation:
vid punkten 22 (angående pension åt förre båtsmannen A. J.
J:son Stadig):
av herrar Wickmun. Berg i Munkfors och Borggren, vilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen.
Herrar von Stapeltnohr och Hallin hava begärt fn antecknat att de
icke deltagit i behandlingen av följande punkter:
herr von Stapeltnohr: i punkterna 15, 17, 19, 20 och 38, och
herr Hallin: i punkterna 1—14, 16—19 samt 21 och 22.
Bankoutskottets utlåtande Nr It).
47
Tabell över anslagen under riksstatens tionde huvudtitel.
Pensions väsende t.
I i
o
9 i
I
lo :
A. Civila pensionsväsendet.
Pensionering av civila tjänstinnehavare, för
slagsanslag
.........................................
Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupillkassa
för civilstaten ...........................
Till gäldande av statens andel i kostnaden
för pensionering av extra provinsialläkare,
förslagsanslag .....................................
Till gäldande av statens andel i kostnaden
för pensionering av lasarettsläkare, förslagsanslag.
..................................................
Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag
.........................................
Barnraorskorn as pensionering:
Till bestridande av statens bidrag till pensionering
av barnmorskor, förslagsanslag
Till gäldande av kostnaden för förvaltningen
av barnmorskornas pensionsanstalt, förslagsanslag,
högst ............................
Handelsflottans pensionsanstalt :
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt,;
förslagsanslag .....................................
Förbättring av pensioneringen från handels-;
flottans pensionsanstalt, förslagsanslag
Förbättring av pensioneringen inom de tre;
första klasserna av handelsflottans pensionsanstalt
.......................................i
Bidrag till pensionering av änkor och barn
efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogi,
seminarier m. m.1)........................j
Ordinarie anslag |
Extra | Ordinarie |
".....] Extra anslag; |
|
Kronor ö. |
Kronor | ö.j Kronor j ö. |
Kronor |
1 ö.j |
— —il,700,000 — |
i |
1 j |
|
— i — |
— —! 35,0001— |
— |
''_ |
— — |
— —i 15,000 — |
— |
|
— — |
— — 25,000 — |
— |
— |
— — |
— ''—| 6,700 — |
— |
— |
30,000 — 1 |
- i-! 1 |
||
1 13,0001 — |
'' I -t3,0i 10- |
||
1 101,000 — |
__ i ! |
j |
|
~ fl |
31,000—[ |
||
31,000j | 101.000''—! |
62,000j |
_i |
|
- N |
i 1 1 — [—I 145,5541—! |
*) Beträffande detta anslag kommer utskottet framdeles att avgiva utlåtande.
48
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Ordinarie anslag- |
Extra anslag |
Ordinarie ] |
Extra anslag |
|||
Kronor |
ö. |
Kronor jo. |
Kronor |
ö. |
Kronor |
ö. |
i |
68,000 |
|||||
_ |
— |
_ !_ |
35,000 |
— |
— |
— |
681,892 |
— |
| 1 |
||||
- |
— |
! 20,000 — |
||||
— |
i 104,000 — |
|||||
73,725 |
_ |
|||||
— |
2,700j— |
755,617 |
- |
126,700 |
__ |
|
— |
— |
j 1 ~ r |
3,000 |
1- |
— |
— |
- |
5,000 |
1- |
j - |
— |
||
............i... |
2,937,871}— |
188.700 |
— |
!14
\ 15
Bidrag till pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen
vid enskilda läroanstalter, förslagsanslag
..........................................
Bidrag till dövstumlärarnas pensionsanstalt,!
förslagsanslag.......................................\
Folkskollärares pensionering:
i
IT
It i
I 19 j
■20!
Till beredande av understöd åt vissa äldrei
behövande, med låg pension avgångna!
folkskollärare och folkskollärarinnor ......
Till extra pensionsavgifter till folkskollärarnas
pensionsinrättning, förslagsanslag
...............................................
Till förstärkande av ordinarie anslaget till
bidrag till folkskollärarnas änke- och:
pupillkassa................................
Bidrag till kungl. hovkapellets pensionsinrättning
.....................................................
Till bestridande av statsverket på grund av!
B. Militära pensionsväsendet.
Arméns pensionskassa:
Ersättning för mistade löneinnehållningar...] 4,6401
Ersättning för nådårs- och begravnings-i : ,
hjälpsbesparingar.................................! 28,080}— —
Bidrag till pensionering av änkor och barn;
efter befäl och underbefäl med vederlikar|
vid armén .........................................i 124,239}—'' —
Till förstärkande av det i 1915 års riksstat]
uppförda anslag för bidrag till pensionering
av änkor och barn efter befäl och!
och underbefäl med vederlikar vid armén] — — 2,049
Till upprätthållande av arméns pensionskassas
egen pensionering samt till fyll-]
nadspensioner, förslagsanslag...............j — i—;3,400,000
Till utdelande av tillfälliga understöd åt;
avskedade underofficerare och vederlikar
vid armen, förslagsanslag .................., — j— 20,000
Ersättning för inkomster från Vadstena!
krigsmanshuskassas äldre medel...........j 106,000}—
I Vadstena krigsmanshuskassa .............. j — I—1
j Bidrag till ersättning i anledning av kropps-]
skada, ådragen under militär tjänstgöring — [—!
262,959
137,640
30,000
— 3,422,049
Bankoutsbdtets utlåtande Nr 10.
49
10
I 11
I
Ordinarie | Extra
anslag j anslag
Kronor I ö. Kronor | ö.
Ordinarie
anslag
Kronor 1 ö.
Extra
anslag
Kronor ö
12
13 !
M J
1 5
16!
17!
IS
19
20
Förhöjning i gratialen ål avskedat manskap
Till tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvakt
mästare
.............................................
Flottans pensionskassa:
Ersättning för minskade inkomster:
Till pensionsfonden .............. 36,320:
Till gratialfonden.................. 16,650:
Bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond ............ 28,700:
Till förstärkande av det i 1915 års riksstat
uppförda anslag för bidrag till flottans
pensionskassas gratialfond ............• • ■
Till pensionering av flottans befäl och underbefäl
med vederlikar, förslagsanslag... ■
Till pensionering av flotlans gemenskap
förslagsanslag.............................
Till tillfälliga understöd åt f. d. daglönare
vid marinen, förslagsanslag
Invalidhusfonden ....................
I För blesserade över- och underofficerare, reservationsanslag -
— 648,000
81,670
253.300
251.300
2,400
911
Säger för militära pensionsväsendet]
C. Allmänna indragningsstaten.
l Till diverse föremål, förslagsanslag ■■■■
Summa!
20,980|—| 586,270'' —
60,350j —
2,400 -
23,380
1,727,619|—13,446,340
■
.. 2,127,506]—| —_
. |6,792,996|—13,635,040|-
hihang till Magens protokoll 1915. 8 samt 8 käft. (Nr 10)