Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1915 kl. 2 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj.t angående utredning och förslag
till beskattning av nöjestillställningar.

Cl:a avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*), Hammarström, frili. C. J.

Beck-Friis*), Ollas A. Ericsson, Oskar Eklund, Antonsson, Bergström, frili.
Palmstierna, Jesperson*), Christiernson, Sandler, Jeansson i Kalmar, Källman,
Jonsson i Hökhult, Knaust*), Forssman, J. E. Berglund*), Karlsson i Fjöl
och Bergman*).

*) Icke deltagit i justeringen av betänkandet.

I en inom andra kammaren av lierr Pålsson väckt motion, nr 111,
vilken hänvisats till bevillningsutskottet, har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville låta föranstalta eu utredning, i vad mån och på vad sätt eu så kallad
nöjesbeskattning enligt av motionären anförd motivering kunde påläggas
alla slag av entrébiljetter till teater-, biograf-, konsert-, dans-, cabaret- och
liknande nöjestillställningar ävensom till riksdagen inkomma med de förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.

Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisas till motionen.

Vid behandlingen av förevarande motion har bevillningsutskottet anhållit
om vederbörande statsråds medverkan därtill, att utskottet måtte beträffande
en, enligt uppgift, inom finansdepartementet igångsatt utredning rörande
beskattning av nöjestillställningar erhålla de upplysningar, vilka lämpligen
kunde meddelas. I anledning härav har Kungl. Maj:t satt utskottet i tillfälle
att taga del av dels en inom nämnda departement uppsatt redogörelse för
nöjesbeskattningen i eu del främmande länder, dels ock inom departementet

Bihang till riksdagens protokoll 101 ö. / samt. 6 höft. (Nr 8.) 1

Utskottet.

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

Utländsk

lagstift ning.

Danmark.

upprättade sammanställningar av infordrade statistiska uppgifter för ållon
rörande nöjestillställningar inom riket.

Förstnämnda redogörelse avslutades redan år 1912 och sedan dess lär
åtskilligt nytt i lagstiftningsväg på ifrågavarande område liava tillkommit.
Till belysning av den i motionen väckta frågan har utskottet emellertid
ansett ett utdrag av nämnda redogörelse kunna tjäna.

Eedogörelsen innehåller bland annat följande.

Sedan år 1799 infördes i Köpenhamn en nöjesskatt, som utgick med
tio procent av de vid föreställningarna inflytande inkomsterna. Denna
skatt tillföll fattigvården i nämnda stad. Sedermera började jämväl i det
övriga Danmark en liknande kommunal nöjesskatt att utkrävas. Med anledning
av det finansiella läge, varp Danmark befann sig år 1911,
framlade regeringen för riksdagen bland annat ett förslag i syfte att omdana
nöjesskatten till att bliva i första rummet en statsskatt, i det att
två tredjedelar av skattens avkastning skulle tillfalla statsverket och endast
den återstående tredjedelen vederbörande kommun. Vid förslagets behandling
inom riksdagen framhölls, att förslaget borde bedömas såsom ett led
i strävandet att skaffa statskassan nya inkomster till täckande av den stora
årliga bristen och att förslaget ur denna synpunkt vore försvarligt, även
om man helst såge att nöjesskatten fortfarande förbleve uteslutande kommunal.
Nöjesskatten anordnades såsom en biljettskatt. Vidare bestämdes
skatten till olika belopp för olika slag av prestationer. Enligt den i ämnet
antagna lagen skall en avgift till det allmänna erläggas av envar, som på
grund av lag, koncession eller ett av polismyndigheten meddelat tillstånd
Do) ger eller låter giva teaterföreställningar, konserter, cirkus- och *
varietéföreställningar eller anordnar offentliga baler, maskerader o. d.,
kapplöpningar, uppstigning med ballong eller flygmaskin, föreställningar
av professionella gymnaster, balett- och lindansare, trollkonstnärer o. d.
samt sportförevisningar, vid vilka professionella idrottsmän uppträda eller
vid vilka det förekommer totalisatorspel, eller

2:o) föranstaltar förevisningar av levande bilder, panoramor, vax- och
naturaliekabinett, marionetteatrar samt menagerie!- o. d.

För sådana föreställningar och förevisningar, som äga rum på grund
av lag eller koncession, erlägges avgiften i form av en skatt på de sålda

biljetterna efter följande skala:

för ett biljettpris till och med 50 öre ...................................... 5 öre

» » » över 50 öre till och med 1 krona .................. 10 >

» » » » 1 krona » » » 1 krona 50 öre......... 15 »

» » »1 krona 50 öre till och med 2 kronor...... 20 »

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8. 3

o. s. v. med 5 öre för värjo belopp av 50 öro eller del därav. För övriga
förlustelser erlägges avgiften i form av en skatt på sålda biljetter efter
nyssnämnda skala med dess dubbla belopp, doek att biljetter till ett pris
av högst 25 öre draga eu skatt av endast 5 öre. Utlämnas ieke biljetter,
utgår skatten med 20 procent av de belopp, som inflyta såsom
vederlag för inträdet eller för deltagandet i de ifrågavarande
förlustelserna. Om publiken bär tillträde utan erläggande av avgift,
äger finansministern bestämma, att skatten skall erläggas med 20 öre
för varje person, som får tillträde. Detsamma gäller för det fall,
då det kan antagas, att inträdespriset blivit nedsatt för att kringgå
lagen. Befrielse från skatten kan medgivas för föreställningar och förevisningar,
när dessa givas i undervisningssyfte av eller efter avtal med
skolor eller hava ett vetenskapligt ändamål eller tjäna till främjande av
upplysning. Viss skattelindring kan ock medgivas med avseende å föreställningar,
vilkas nettobehållning skall användas till allmännyttigt eller
välgörande ändamål. Storleken av de skattebelopp, som skola erläggas,
fastställes på grund av anmälningar, avgivna av de skattepliktiga. Försummelse
att gorå anmälan straffas med böter.

I Tyska riket drabbas inkomst av teaterföretag och nöjesctablissement OM" riket.
av näringsskatt enligt den i varje särskild stat gällande lagstiftningen.

Genom de tillägg till nämnda skatter, som kommunerna äro berättigade
att för täckande av sina behov pålägga, kunna nöjestillställningarna komma
att träffas jämväl av kommunalskatt. Men därjämte hava kommunerna
vidsträckt befogenhet att upptaga särskilda skatter å offentliga förlustelser.
Sådana skatter uppbäras på grund av kommunala skatteförordningar
(»Steuer ovän tingen >■) och utgå antingen i form av biljettskatt eller
såsom en fast skatt. Sistnämnda skatt bestämmes för vissa slag av förlustelser
till visst belopp för dag eller för varje föreställning eller för
vecka, månad eller år, för andra slag av förlustelser åter till belopp, som
växla alltefter nöjeslokalens storlek (antal åskådare- eller åhörareplatser,
ytinnehåll), föreställningens långvarighet samt framför allt dess beskaffenhet.

I sistnämnda hänseende indelas föreställningarna i de olika skatteförordningarna
i större eller mindre antal grupper med olika skattesatser. Avgörande
för grupperingen synes åtminstone i vissa fall vara föreställningens
större eller mindre mått av konstnärlighet. I sina huvuddrag stå de
särskilda skatteförordningarna i tämligen nära överensstämmelse med varandra.
Beträffande skattesatserna gälla dock för de olika kommunerna
växlande bestämmelser.

Flertalet av de större städerna i Preussen bax a infört nu ifrågavarande

Österrike.

Norge.

Frankrike
och Belgien,

Italien.

Ilyssland.

Neder länderna.

England.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

särskilda nöjesskatt, varunder jämväl inbegripas musikaliska och deklamatoriska
föredrag m. m. Avkastningen av ifrågavarande skatt uppgives för
Breslau till ungefär 400,000 mark och för Köln till 500,000 a 600,000
mark om året.

I Österrike uttages nöjesskatt i huvudsaklig överensstämmelse med de
principer, som tillämpas i Tyskland.

I Korge förekommer nöjesskatt allenast såsom eu fakultativ kommunalskatt.
Köj c,sbeskattning är införd i de flesta städer och ett stort antal
landskommuner. Avgiftsbestämmelserna i de olika kommunerna äro mycket
varierande. Avgiften utgår dels med ett i vederbörande kommunala författning
bestämt belopp, dels med belopp, som inom vissa maximi- och
minimigränser bestämmas av kommunalstyrelsen eller polismyndigheten, dels
ock procentvis i förhållande till inkomsten. För dramatiska föreställningar
och konserter är avgiften i regel lägre än för andra föreställningar och
förevisningar.

I Frankrike och Belgien äro nöjesföreställningar underkastade den
allmänna näringsskatten, som tillfaller statsverket. Därjämte äro kommunerna
berättigade att för sina behov upptaga skatter i form av procentuella
tillägg till nyssnämnda näringsskatt. I Frankrike förekommer
dessutom sedan 1400-talet eu särskild nöjesskatt för teaterföreställningar,
konserter samt offentliga samlings- och festlokaler, dit tillträde erhålles mot
avgift. Denna särskilda nöjesskatt uttages till förmån för fattigväsendet.

Nöjesskatt utgår i Italien i form av en avgift av tillhopa tolv procent
av bruttoinkomsten av alla teater- och andra offentliga föreställningar, som
äga rum inom avstängda områden, så att publiken ej har fritt tillträde.
Avgiften i fråga tillfaller vederbörande kommun, ifall denna icke upptager
skatt på mjöl och bröd, men eljest staten.

I Ryssland har på 1890-talet införts eu nöjesskatt, som utgår såsom
eu stämpelavgift å inträdesbiljetter efter en stigande skala. Inkomsterna
av skatten tillfalla en särskild institution för huvudsakligen välgörande
ändamål.

Koj esskatt förekommer i Nederländerna i form av eu fakultativ kommunalskatt
och utgår dels med viss procent av bruttoinkomsten för nöjestillställningen
och dels med visst belopp i förhållande till nöjeslokalernas
storlek, beräknad än efter antalet sittplatser, än efter ytinnehåll. Då skatten
utgår efter lokalens storlek, beräknas densamma med visst belopp för varje
föreställning eller för varje dag.

I England förekommer icke någon nöjesskatt. Ett förslag till införande
av skatt å offentliga nöjesföreställningar var år 1912 bebådat.

5

Bevilhi ing,sut»kottets betänkande Nr S.

Av ovan omförmälda statistiska sammanställningar framgår, bland statisti
annat, följande.

Under år 1911 erlades i Sverige inträdesavgifter för offentliga nöjen
med i runt tal 8,449,000 kronor. Av denna summa belöpte på landsbygden
1,278,000 kronor och på städerna 7,171,000 kronor. Siffrornas
fördelning å olika slag av nöjen framgår av följande tablå (runda tal):

Summa inträdesavgifter, som erlagts i

städerna

landsbygden

Teaterföreställningar ..............................

2,720,000 kr.

255,000 kr.

Konserter ............................................

465,000 »

117,000 »

Deklamatoriska föredrag ........................

60,500 »

52,000 »

Cirkus- och varietéföreställningar ............

567,500 »

125,000 >

Biografföreställningar ..............................

2,879,000 »

307,400 »

Föreställningar av marionetteatrar o. d. ...

2,700 »

8,400 »

! Förevisningar av panoramor, vaxkabinett o. d.

73,000 »

6,000 »

Menageriföre ställningar ...........................

38,000 »

11,500 »

Kapplöpningar och travkörningar ............

45,500 »

15,800 »

Sportuppvisningar av professionella sports-

män...................................................

3,800 »

5,900 »

Offentliga baler och maskerader...............

316,000 »

374,000 »

Xu meddelade sifferuppgifter få icke anses såsom exakta. Från finansdepartementet
bär nämligen meddelats, att de erhållna primäruppgifterna
ingalunda varit fullständiga, enär det i många fall varit omöjligt för vederbörande
myndigheter att införskaffa tillförlitliga upplysningar och i åtskilliga
fall omöjligt att över huvud få några uppgifter. De anförda siffrorna torde
dock icke sakna värde vid bedömandet av vad en nöjesbeskattning skulle
kunna inbringa i Sverige.

Det bör särskilt anmärkas, att biografföreställningarna, med den betydligt
stegrade frekvensen under de senaste åren, måste beräknas nu giva
väsentligt större inkomster än de ovan angivna beloppen utvisa. Föreståndaren
för statens biografbyrå har i en den 18 februari 1915 till chefen för civildepartementet
ingiven framställning rörande behovet av vissa ordnings- och
säkerhetsbestämmelser för biografverksamhet anfört att, ehuru ett genomgående
fast statistiskt underlag icke förelåge, han trodde sig kunna sluta till
en totalsumma av biografbesök i Sverige av omkring 30,000,000 per år och
till en bruttoomsättning i biograf branschen av omkring 6,000,000 kronor
— kanske i båda fallen t. o. in. något däröver. I samma inlaga har

U tskottets
yttrande.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

därjämte framhållits, att av många tecken att döma utvecklingen av biografväsendet
icke avstannat; därom vittnade framför allt de stort anlagda och
på stegrade anspråk beräknade bildteatrar, som på senare tid uppstått
flerstädes i landet, eller som vore under byggnad.

I den åberopade motiveringen utgår motionären från svårigheten att
tillgodose alla de krav, som numera ställas på statskassan, och, under erinran
att nöjesbeskattning är införd i flera af kontinentens stater, anbefaller
han till undersökning, vad en sådan skatt hos oss skulle kunna
inbringa. Motionären har sålunda tänkt sig nöjesbeskattningen under formen
av en statsskatt. Näppeligen torde dock sådana omständigheter föreligga,
som skulle kunna anses motivera, att riksdagen hos Kung! Maj:t
gör framställning om åtgärder, åsyftande att tillföra statsverket inkomster
genom skapandet av denna nya skattekälla.

Det kunde emellertid ifrågasättas att anordna skatten så, att inkomsten
av densamma tillgodokomme helt eller delvis kommunerna. Det av
motionären åberopade exemplet från utlandet visar ju, på sätt den ovan
lämnade redogörelsen för utländsk lagstiftning på området angiver, att
nöjesbeskattning, där sådan förekommer, i regel är anordnad såsom kommunalskatt.
Mot eu framställning från riksdagens sida om utredning i
ämnet med beaktande jämväl av nu angivna synpunkter möta givetvis
icke principiella betänkligheter av nyss antydd art. Då emellertid den
inom finansdepartementet påbörjade utredningen säkerligen såsom ett viktigt
moment omfattar undersökningen av frågan, huruvida inkomsten av en
nöjesbeskattning bör tillfalla staten eller kommunerna eller till äventyrs
fördelas dem emellan, och då det skäligen kan förväntas, att utredningen
kommer att allsidigt fullföljas och med erforderlig skyndsamhet slutföras,
har utskottet för sin del icke ansett någon framställning i ämnet från
riksdagens sida vara erforderlig.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att herr Pålssons förevarande motion, II: 111, om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag till
beskattning av nöjestillställningar, icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1915.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KÄBLSSON.

Stockholm, A.-B. FahlcranU’ Boktryckeri, 1915