Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1915 kl. 1 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om dels upphävande av tullen å spannmål, m. in., dels
borttagande av tullen å korn.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Hammarström*), frih C. J.

Beck-Friis, Ollas A. Ericsson, Lyckholm, Antonsson, Bergström, Bäckström,
frih. Palmstierna, Jesperson, Röing, Christiernson, Sandler, Jeansson i
Kalmar, Rune *), Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren, Knaust *) och Månsson.

*) Icke deltagit i justeringen av betänkandet.

Till bevillningsutskottet hav hänvisats eu inom andra kammaren
väckt motion, nr 7 7, däri herr Sandler med instämmande av två andra av
kammarens ledamöter föreslagit,

»1) att riksdagen måtte besluta sådan ändring av gällande tulltaxa,
att spannmål: omalen och malen, alla slag, skall vara tullfri.

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att
tullen å spannmål: omalen och malen, alla slag, må även för tiden från
och med den 1 juni 1915 till innevarande års slut upphävas.

3) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om
skyndsam utredning i samband med frågan om spannmålstullarnas
eventuella återställande angående i vad mån och på vad sätt en reglering
av spannmålspriserna inom landet må genom statens ingripande åstadkommas.
»

I samband härmed har utskottet behandlat en från första kammaren
till utskottet remitterad, av herr Pers väckt motion, nr 32, däri
hemställts, »att riksdagen må besluta att borttaga tullen på korn».

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 samt. 14 käft. (Nr 17.) 1

Utskottet.

Motionen
II: 77.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

I fråga om de anförda motiveringarna, i den mån de icke här
nedan refereras, får utskottet hänvisa till motionerna.

Genom kungörelse den 23 december 1914 förordnade Kungl. Maj:t,
att spannmål, omalen, råg och vete, samt spannmål, malen, mjöl av råg
eller vete, skulle från och med den 28 december 1914 till och med den
31 maj 1915 vara tullfria. Under erinran härom hava de, som framburit
den förstnämnda av de nu föreliggande motionerna, såsom sin
mening uttalat, att man för avsevärd tid framåt säkerligen hade att
räkna med höga priser på världsmarknaden och att ytterligare prisstegring
snarare vore att vänta än någon sänkning av prisnivån. Under
sådana förhållanden borde den nu rådande tullfriheten på spannmål
fortfarande upprätthållas och utsträckas att gälla samtliga slag av
spannmål utan de undantag, som den av Kungl. Magt beslutade tullsuspensionen
innebure. Enligt motionärernas uppfattning funnes icke
anledning att låta upphävandet av spannmålstullarna avse viss begränsad
och på förhand angiven tid.

De härmed i huvudsak återgivna skäl, som framförts såsom stöd
för ifrågavarande motionärers hemställan i punkt 1), hänföra sig sålunda
till vissa tillfälliga förhållanden på spannmålsmarknaden, som enligt motionärernas
uppfattning komma att råda under avsevärd tid framåt. Vid
sådant förhållande har utskottet ansett sig sakna anledning att åter upptaga
eller närmare utveckla de allmänt principiella skäl, som voro
bestämmande för den ståndpunkt, utskottet och riksdagen intogo, då
frågan om väsentliga nedsättningar av spannmålstullarna vid 1913 års
riksdag samt vid den senare riksdagen år 1914 i motionsväg bragts
under riksdagens prövning. Utskottet vill endast i korthet erinra, att
vid bägge sistnämnda tillfällen bevillningsutskottet avstyrkte de väckta
förslagen och riksdagens båda kamrar, i enlighet med utskottets hemställan
och mot yrkande av år 1913 en och år 1914 fyra reservanter
inom utskottet, avslogo motionerna, första kammaren utan omröstning
och andra kammaren med 110 röster mot 68 vid den förra riksdagen
och med 105 röster mot 75 vid den senare.

Motionärerna hava som nämnt utgått från att de nu rådande
förhållandena på världsmarknaden, särskilt i fråga om spannmål, skola
komma att fortfara eller ytterligare skärpas under avsevärd tid framåt.
Då motionärerna på detta antagande ansett sig kunna stödja ett
förslag om spannmålstullarnas definitiva upphävande, torde det icke
böra “.lämnasj| oanmärkt, att, även om man medgåve riktigheten av det
gjorda antagandet, man svårligen kunde däri finna skäl för något annat

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17. 3

och mera sill en fortsatt suspension av ifrågavarande tullar under den
tid, de abnorma förhållandena kunde beräknas vara. Men enligt utskottets
mening är själva utgångspunkten oriktig. Det låter sig nämligen enligt
utskottets mening icke göra att bedöma, ens tillnärmelsevis, huru länge
spann målsmarknaden kommer att kännetecknas av liknande förhållanden
som de nu rådande. De omständigheter, som härutinnan äro bestämmande,
iiro av alltför mångskiftande och oberäknelig art för att möjliggöra ett
sådant bedömande. Utskottet vill särskilt framhålla möjligheten av att
ett fredsslut, som omfattar Ryssland, kan komma att medföra på
världsmarknaden och icke minst för vårt land synnerligen kraftiga verkningar
i fråga om spannmålspriserna. På grund av åtgärder, vidtagna
i anledning av kriget, torde endast en mycket liten del av 1914
års ryska skörd hava exporterats, och det måste sålunda inom Ryssland
finnas högst betydliga förråd kvar av den spannmål av nämnda
skörd, som varit avsedd för export. Därjämte lära, enligt vad inom
utskottet blivit upplyst, utsikterna för årets skörd i Ryssland vara
goda. Man torde sålunda hava att räkna med att, så snart Ryssland
slutit fred, en överväldigande rysk export av spannmål kommer
att nedtrycka priserna på världsmarknaden. Åven i utomeuropeiska,
spannmålsexporterande länder lära skördeutsikterna för året, enligt vad
utskottet erfarit, vara goda.

Därest sådana förhållanden inträda, som utskottet nu velat angiva
såsom ingalunda otänkbara, torde det svenska jordbruket mer än eljest
vara i behov av det skydd, som spannmålstullarna erbjuda.

Utskottet vill tillika erinra därom, att Kungl. Maj:t genom cirkulärskrivelse
den 26 februari 1915 anbefallt samtliga Kungl. Maj:ts
befallningshavande att på lämpligt sätt bland jordbrukare och övriga i
saken intresserade personer sprida kännedom om vissa i en cirkulärskrivelsen
bifogad promemoria av sakkunniga meddelade råd och anvisningar
beträffande åtgärder för säkerställande av landets behov av vissa livsförnödenheter,
ävensom att bland ifrågavarande åtgärder anbefallts sådana
som avsågo att öka sädesproduktionen inom landet. Ett upphävande
av spannmålstullarna skulle enligt utskottets mening stå i föga god
överensstämmelse med den strävan, som sålunda funnit uttryck.

Vad nu anförts innefattar enligt utskottets mening — oavsett de
synpunkter som under normala förhållanden höra vara avgörande i
frågan om spannmålstullarna — tillräckliga skäl att icke biträda motionärernas
förslag under punkt 1) i deras hemställan.

Med den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit i fråga om huvud -

MotionenI:33.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

förslaget i den av herr Sandler m. fl. väckta motionen, saknar utskottet
anledning att ingå i särskilt bemötande av de i punkterna 2) och 3)
framställda förslagen.

Utskottet vill icke underlåta att anföra ett av lantbruksstyrelsen
den 9 mars 1915 gjort uttalande i anledning av en hos Kungl. Maj:t
gjord framställning om avskaffande av tull å foderkorn. Av ifrågavarande
utlåtande, som ställts till utskottets förfogande av finansdepartementet,
synes nämligen framgå, att den av utskottet hävdade
uppfattningen i fråga om de särskilda skäl, som vid den nuvarande
tidpunkten tala mot ett upphävande av tullsatserna på spannmål, delas
av lantbruksstyrelsen. Styrelsen framhöll, hurusom det enligt styrelsens
mening icke syntes lämpligt eller tillrådligt att under nuvarande, till
följd'';''av världskriget högst ovissa förhållanden vidtaga varaktiga förändringar
i gällande tullpolitiska system. Styrelsen funne detta så
mycket mera betänkligt, som det icke torde låta sig göra att nu
överblicka, huru förhållandena komme att gestalta sig, då efter ett
fredsslut möjlighet åter öppnades till import i större eller mindre utsträckning
av den ifrågavarande fodervaran.

Vidkommande särskilt frågan om upphävande av tullen å korn,
varom som ovan nämnt motion väckts även av herr Pers, är att
erinra, hurusom i en vid 1913 års riksdag väckt, motion samme motionär
framställde enahanda yrkande, vilket emellertid avstyrktes av
ett i fråga om utskottets hemställan enhälligt bevillningsutskott och av
bägge kamrarna utan omröstning avslogs.

I herr Pers’ förevarande motion hava icke åberopats nu rådande
eller inom den närmaste framtiden väntade förhållanden, utan
motionären har, utgående från att korn är ett lämpligt foderämne, sökt
visa, att korntullens upphävande skulle vara ett verksamt medel att
åstadkomma en kraftigare produktion av animala födoämnen såsom
kött, fläsk och ägg. Därjämte skulle enligt motionärens mening det
billigare priset vid införsel medföra, att korn även till människoföda
komme till ökad användning. Denna motivering vilar på det antagandet,
att den gällande införseltullen å korn fördyrar varan. För bedömande
av hållbarheten av detta antagande meddelar utskottet bär
nedan ur den officiella statistiken siffror för införsel, utförsel och skörd
under de senaste fem åren.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

Korn.

År

Införsel

Utförsel

Skörd

Kilogram

Kilogram

Kilogram

1910..........................

1,194,281

287,915

329,630,000

1911...........................

1,279,472

5,379,482

324,917,000

1912...........................

G,077

3,277,427

308,215,000

1913...........................

12,194

1,275,340

368,211,000*)

1914...........................

152,513

874,782

265,518,000*)

'') Preliminära uppgifter.

Medeltalen av dessa siffror utvisa för införseln 528,907 kilogram,
för utförseln 2,218,990 kilogram och för skörden 319,298,200 kilogram.
Man iakttager sålunda, dels att importen är obetydlig i jämförelse med
exporten dels att den inhemska skörden icke blott är fullt tillräcklig
att fylla landets behov utan även i regel lämnar ett överskott för export.
Under sådana förhållanden torde det vara uteslutet, att importtullen
skulle kunna utöva något inflytande på priset.

Härmed torde sålunda vara uppvisat, att den förutsättning, på
vilken motionärens bevisföring vilar, icke är hållbar.

I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) beträffande motionen II: 77 av herr Sandler
in. fl.:

a) att motionärernas hemställan under punkt 1)
icke må av riksdagen bifallas;

b) att motionärernas hemställan under punkt 2)
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd; och

c) att motionärernas hemställan under punkt 3)
icke heller må föranleda någon riksdagens åtgärd;
samt

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

2) beträffande motionen I: 32 av herr Pers:

att densamma må anses besvarad genom vad
utskottet ovan under 1) a) hemställt i fråga om punkt
1) i motionen II: 77.

Stockholm den 9 april 1915.

På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.

Reservationer:

vid punkt 1) i utskottets hemställan:

av herrar K. G. Karlsson, Bergström, Reling, Rune och Elof Ljunggren,
vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan beträffande motionen
II: 77 av herr Sandler m. fl. bort vara av följande lydelse:

»Genom kungörelse den 23 december 1914 förordnade Kungl.
Magt, att spannmål, omalen, råg och vete, samt spannmål, malen, mjöl
av råg eller vete, skulle från och med den 28 december 1914 till och
med den 31 maj 1915 vara tullfria. Under erinran härom hava motionärerna
såsom sin mening uttalat, att man för avsevärd tid framåt
säkerligen hade att räkna med höga priser på världsmarknaden och att
ytterligare prisstegring snarare vore att vänta än någon sänkning av
prisnivån. Med hänsyn härtill borde den nu rådande tullfriheten på
spannmål göras beståndande och tillika utsträckas att gälla samtliga slag
av spannmål. I vad avser tiden efter den 31 december 1915 borde
detta ske genom ett av riksdagen fattat beslut om sådan ändring av
gällande tulltaxa, att spannmål: omalen och malen, alla slag, skall vara
tullfri, och i avseende å tiden därförinnan, räknat från och med den 1

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

juni 1915, genom Kungl. Maj:ts omedelbara åtgärd enligt § BO regeringsformen,
varom riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t borde anhålla.
Motionärerna hava slutligen ansett, att den tid, under vilken
tullfrihet å spannmål kan bliva rådande, ieke bör få gå förbi utan att,
i samband med frågan om tullarnas eventuella återställande, en utredning
blir verkställd angående i vad mån och på vad sätt en reglering
av spannmålspriserna inom landet må genom statens ingripande åstadkommas.

Vid övervägande av dessa frågor har utskottet funnit det vara på
sin plats, att för det närvarande uppmärksamheten skarpt inriktas på de
nutida extra ordinära förhållandena samt på de åtgärder, de kunna påkalla
från statsmakternas sida, och att därifrån hålles isär vad som
under normala tidsomständigheter kan vara att iakttaga eller åtgöra i
det ena eller andra avseendet.

Att Kungl. Magt, med begagnande av den rätt 60 § regeringsformen
förlänar, till följd av de oerhört förändrade prislägena å fraktoch
varumarknaden, särskilt med avseende å spannmålspriserna, i slutet
av sistlidet år vidtog förberörda åtgärd att för viss tid upphäva tullen
å råg och vete samt å mjöl av råg eller vete, var tvivelsutan synnerligen
välbetänkt och har också mötts med allmänt gillande. Då nu den
tid, för vilken den sålunda påbjudna tullsuspensionen är gällande, snart
nog utgår, och då de förhållanden, som föranledde denna suspension,
synas komma att fortsätta och ännu länge bliva beståndande, är det
riksdagens både rätt och plikt att på detta område och i en så viktig
angelägenhet taga bestämd ställning och säga sin mening.

Ätt därvid gå den väg, motionärerna föreslagit, och med avseende
å tiden efter innevarande års utgång fatta ett formligt beslut om vissa
ändringar i gällande tulltaxa, men med avseende å tiden därförinnan
överlämna åt Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder till suspenderande
av tulltaxans bestämmelser, synes utskottet icke vara att tillstyrka.
Då det här gäller nödiga åtgärders vidtagande med anledning
av rådande utomordentliga förhållanden, finnes enligt utskottets åsikt
fullt fog för att riksdagen, med tillkännagivande av sin mening i frågan,
överlåter åt Kungl. Maj:t att vidtaga de extra ordinära åtgärder, som
av förhållandena kunna påkallas.

För riksdagens del lärer emellertid härvid klart och tydligt böra
utsägas ej mindre, efter vilka allmänna grunder ett avgörande beträffande
tullsuspensionens fortbestånd enligt dess mening bör äga rum, än även
huruvida en fortsatt tullsuspension på ifrågavarande område bör till sin

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

omfattning göras fika med deri genom kungl. kungörelsen den 23 december
1914 påbjudna eller utvidgas att omfatta flere slag av spannmål. I det
förra avseendet anser utskottet sig böra tillstyrka ett uttalande från
riksdagens sida därom, att en tullsuspension av det slag varom här är
fråga bör fortbestå, så länge sådana extra ordinära förhållanden å samfärdselns
och varumarknadens område, särskilt i avseende å spannmålsprisen,
som givit anledning till den nuvarande tullsuspensionen, äro
rådande. Vad återigen angår tull suspensionens omfattning, har utskottet
icke funnit tillräckliga skäl förebragta att påfordra eu utvidgning utöver
råg och vete samt mjöl av råg eller vete.

På grund av vad ovan blivit anfört, hemställer utskottet,

a) att motionärernas hemställan under punkt 1)
icke må av riksdagen bifallas;

b) att riksdagen, med anledning av motionärernas
under punkt 2) gjorda hemställan, ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära, att giltighetstiden för de i
kungl. kungörelsen den 23 december 1914 givna bestämmelser
om tillfälligt upphävande av gällande tullsatser
å råg och vete samt mjöl av råg eller vete
från och med den 28 december 1914 till och med den
31 maj 1915 måtte genom Kungl. Maj:ts åtgärd utsträckas
utöver sistnämnda tidpunkt och fortbestå, så
länge de extra ordinära förhållanden å samfärdselns
och varumarknadens område, särskilt i avseende å
spannmålsprisen, som givit anledning till suspensionen
i fråga, äro rådande; samt

c) att motionärernas hemställan under punkt 3)
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd»;

av herrar Bäckström, Palmstierna, Christiernson, Sandler och Månsson,
som, under yrkande om bifall till motionen II: 77, hemställa,

a) att riksdagen måtte besluta upphäva tullsatserna
å spannmål: omalen och malen samt att till
följd härav rubrikerna 74—79 b i tulltaxan må erhålla
följande ändrade lydelse:

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

Spannmål:
omalen:

° 74.

råg, vete och korn; ävensom ärter
och bönor, tjänliga till människo-

föda ......................................................

fria.

i"i f r

< o.

havre; ävensom vicker, sojabönor
samt andra ärter och bönor, ej
till nästföregående rubrik hänför-

liga ..................................................

fria.

76.

malt, även krossat..............................

fritt.

77.

majs .........................................................

fri.

78.

andra slag..........................................

malen:

fria.

*° 79 a.

gryn av havre......................................

fria.

° 79 b.

gryn, andra slag; mjöl, alla slag;
ävensom mjöl av arrowrot och
andra vegetabilier, ej till annan

rubrik hänförligt ............................

fria.

b) att riksdagen i skrivelse till Kung!. Maj:t
måtte anhålla, att de under tulltaxans rubriker 74—79 b
upptagna tullarna å omalen och malen spannmål må
även för tiden från och med den 1 juni 1915 till innevarande
års slut upphävas;

c) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om skyndsam utredning i samband med
frågan om spannmålstullarnas eventuella återställande
angående i vad mån och på vad sätt en reglering av
spannmålspriserna inom landet må genom statens ingripande
åstadkommas;

vid punkt 2) i utskottets hemställan:

av herr K. G. Karlsson, som anfört: Jag har visserligen ansett,
att herr Pers’ motion bort av utskottet avstyrkas, men icke med den av
utskottet anförda motiveringen utan på den grund, att tidpunkten icke
synes mig väl vald för att besluta angående definitivt upphävande av
en av de bestående spannmålstullarna;

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 samt. 14 käft. (Nr 17.)

2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

av herrar linne och Elof Ljunggren, vilka instämt i vad herr
K. G. Karlsson vid denna punkt yttrat; samt

av herrar Bergström och Röing.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1915.