Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
17
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1915 kl. 4,so e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj.t angående ändring i 42 §
2 mom. första stycket av förordningen angående ståtsmonopol
å tobak stillverkning en i riket.
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Hammarström, frih. C.
J. Beck-Friis, Lyckholm, Antonsson, Bergström, frih. Fleming,
Bäckström, Röing, Christiernson, Jeansson i Kalmar, Rune, Källman*),
K. A. Nilson*), Forssman*), Holmström, von Hofsten*!,
Nilsson i Kristianstad och Lithander.
*) Icke deltagit i justeringen av detta betänkande.
I en inom andra kammaren vackt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 74, har herr Lithander yrkat, »att riksdagen måtte med all den
skyndsamhet, som sakens beskaffenhet påkallar, hos Kungl. Maj:t hemställa,
att den i 42 § 2 mom. första stycket av kungl. förordningen angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket den 15 december 1914 stadgade
tid av fem månader från monopolets ikraftträdande, inom vilken i
samma moment omför mälda varor skola vara försedda med därstädes likaledes
omnämnda stämpelmärken, måtte utsträckas till ett år och berörda
stadgande följaktligen erhålla följande lydelse:
Sist inom ett år från monopolets ikraftträdande skola alla hos annan
försäljare av tobaksvaror än tillverkare befintliga dylika varor, vilka icke,
på sätt ovan sägs, åsatts priskurantpris samt kontrollstämpel, vara, försedda
med ytterligare stämpelmärke till belopp av 5 kronor för förpackning, innehållande
cigarrer och cigarrcigaretter, samt 1 krona för förpackning, innehållande
tobaksvara av annat slag.»
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 sand. 12 käft. (Nr 14 15)
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr in
J rtskottet.
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
motionen.
Bevillningsutskottet har hos styrelsen för Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
anhållit, att styrelsen ville delgiva utskottet sin uppfattning
rörande de i bland annat förevarande motion framställda önskemål och
förslag.
Uti sitt med anledning härav avgivna yttrande erinrar stvrelsen till en
början om följande.
Bolagets rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten vore
reglerade genom ett mellan staten och bolaget avslutat kontrakt, varigenom
staten till bolaget upplåtit utövandet av statsmonopolet, sådant detta genom
förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket blivit
gestaltat. Förslaget till detta kontrakt hade varit förelagt 1914 års senare
riksdag för granskning, varefter på grundval av det sålunda granskade
kontraktsförslaget mellan staten och ett bankkonsortium träffats avtal om
monopolbolagets bildande och finansiering. Preferensaktierna i bolaget hade
sedermera av bankkonsortiet avyttrats till allmänheten; och vore det alltså
uppenbart, att om numera i ovanberörda förordning gjordes ändringar, som
inverkade på det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet, detta innebure
en rubbning av de förutsättningar, under vilka preferensaktieägarna
inträtt i bolaget.
Den i förevarande motion föreslagna ändringen i 42 § 2 mom. av
monopolförordningen skulle, fortsätter styrelsen, påtagligen vara av den
art, att den kunde i väsentlig grad inverka på det ekonomiska resultatet
av bolagets verksamhet. De av motionären åsyftade tobaks varorna drabbades
icke av skatt eller licensavgift: det vore alltså uppenbart, att de under
övergångstiden, d. v. s. innan bestämmelsen om femkronorsstämpeln trädde
i tillämpning, kunde säljas billigare än varor, som tillverkats eller importerats
efter monopolets ikraftträdande och sålunda drabbades av skatt eller
licensavgift. Att förlänga denna övergångstid betydde alltså att förlänga
den tid, under vilken monopolets fabrikat eller importvaror, å vilka bolaget
ägde lägga licensavgift, vore ogynnsamt ställda i konkurrensen, och skulle
medföra den verkan, att bolagets vinst under de två första åren bleve mindre
än den, under vidhållande av nuvarande bestämmelser, skulle bliva. Styrelsen
ville alltså uttala som sin mening, att det ifrågavarande förslaget
näppeligen läte sig förena med kontraktet mellan staten och bolaget.
Med hänsyn till vad bolaget sålunda anfört får utskottet hemställa,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
19
att herr Lithanders förevarande motion, II: 74,
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i 42 £
2 mom. första stycket av förordningen angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2.2 mars 1915.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Reservation
av herr Lithander, som anfört:
I motion nr 74 i andra kammaren hemställdes den 26 januari 1915,
att riksdagen måtte »med all den skyndsamhet som sakens beskaffenhet påkallar»
hos Kungl. Maj:t hemställa om föreslagen åtgärd, avseende att till
den 1 juni med arbete kunna sysselsätta arbetslösa tobaksarbetare, d. v. s.
till den tid, då tobaksmonopolet övertager arbetsgivarnas skyldigheter.
Det är under sådana omständigheter beklagligt, att utskottsbetänkande!
härvidlag först efter påskferierna kommer under kammarens behandling och
icke behandlats ens i samband med eu under tiden inlämnad kungl. proposition
angående arbetslöshetsunderstöd, därvid en gemensam behandling
från stats- och bevillningsutskottens sida hade varit önskvärd, varjämte icke
någon som helst hänsyn tagits till tobaksfabrikanters erbjudande att vid
bifall till föreliggande motion i avsevärd grad bereda fortsatt arbete och
på så sätt delvis lösa arbetslöshetsfrågan och minska behovet av arbeteunderstöd.
Utskottet grundar sitt avslagsyrkande på ett uttalande från monopolbolaget-,
som framhåller, att ett bifall till stämpelns uppskjutande skulle
inverka till skada på preferensaktieägarnas intressen.
Det förefaller otroligt, att ett sådant kontrakt kan vara överenskommet,
söm betager staten rätten att vid arbetslöshet genom arbete råda bot, utan
20
Bevillningsutskottets betänkande Kr 15.
att understöd av allmänna medel enligt kungl. propositionen nr 37 1915
skulle vara enda utvägen.
Jag ber få erinra om, att ett så avsevärt frångående av grunderna
för tobaksmonopolet ägt rum som att i stället för att allmänhetens anpart
skulle varit 17 miljoner kronor, densamma blott utgör 5 miljoner och de
övriga 12 miljonerna ligga i statskontoret.
Att i ett aktieföretag, där staten innehar 32,3 miljoner och preferensaktieägare
5 miljoner kronor, taga dessa 5 miljoner som skäl för att staten
ej äger rätt att ordna så, att arbete lämnas till över 2,000 arbetslösa, utan
ett beslut om bidrag av 365,000 kronor skall behöva utanordnas av allmänna
medel, synes mig orimligt.
Här skulle regeringen säkerligen även med det kontrakt, som upprättats
och med sitt inflytande i monopolstyrelsen, kunnat övervinna det
knappast troliga motstånd, som från preferensaktieägarehåll hade kunnat
göras.
Utskottets farhåga för framtida svårigheter för monopolbolaget i avseende
på blivande arbetsbrist synes mig icke kunna motivera att icke nu
taga fasta på den utväg, som erbjudits att genom arbete i avsevärd grad
råda bot för det närvarande arbetslöshetsproblemet.
Aven om statens inkomster av tobaksmonopolet framdeles skulle komma
att något minskas, vilket dock icke alls är visat behöver ske till någon
avsevärd grad utöver vad arbetslöshetsunderstödet kostar, så synes det mig
dock vara principiellt riktigare liksom ur alla synpunkter bäst att lämna
arbete, där sådant kan erhållas, i stället för att lämna understöd utan arbete.
På grund av det anförda anser jag, att utskottets yrkande skulle varit,
att riksdagen måtte med all den skyndsamhet som
sakens beskaffenhet påkallar, hos Kungl. Maj:t hemställa,
att den i 42 § 2 mom. första stycket av kungl.
förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket den 15 december 1914 stadgade tid av
fem månader från monopolets ikraftträdande, inom vilken
i samma moment omförmälda varor skola vara försedda
med därstädes likaledes omnämnda stämpelmärken,
måtte utsträckas till ett år och berörda stadgande följaktligen
erhålla följande lydelse:
»Sist inom ett år från monopolets ikraftträdande
skola alla hos annan försäljare av tobaksvaror än till
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
31
verkare befintliga dylika varor, vilka icke, på sätt ovan
sägs, åsatts priskurantpris samt kontrollstämpel, vara
Försedda med ytterligare stämpelmärke till belopp av
5 kronor för förpackning, innehållande cigarrer och
cigarrcigaretter, samt 1 krona för förpackning, innehållande
tobaksvara av annat slag.»