Bevillning mt skottets betänkande Nr 1.
1
Hr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 4 februari 1915 kl. 4 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
angående skrivelse till Konungen med begäran om utredning
och förslag rörande förbud mot försäljning och
import av rusdrycker under nu rådande ekonomiska kris.
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Ollas A. Ericsson, Eklund, Lyckholm,
Antonsson, Bergström, frih. Fleming, Bäckström*), frih. Palmstiema,
Jesperson*), Christiernson, Sandler, Källman, Jonsson i Hökhult, Johan
Östberg, Knaust, Karlsson i Fjät*), von Hofsten och Jönsson i Revinge*).
•) Icke deltagit i justeringen av betänkandet.
I tvenne likalydande, inom riksdagen väckta motioner, den ena i
forsta kammaren, nr 52, av herr Carl Gustaf Ekman m. fl. och den
andra i andra kammaren, nr 115, av herrar Pettersson i Södertälje och
Källman, vilka hänvisats till bevillningsutskottet, hava motionärerna, i
egenskap av representanter för riksdagens nykter hetsgrupp och i överensstämmelse
med därom inom gruppen fattat beslut, hemställt, »att riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning
samt framläggande snarast möjligt inför den nu samlade riksdagen
av förslag angående förbud mot försäljning och import av rusdrycker,
avsett att gälla under nu rådande ekonomiska kris».
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 saml. 1 höft. (Nr 1.)
1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.
I den till stöd för omförmälda hemställan anförda motiveringen,
till vilken utskottet tillåter sig hänvisa, omnämna motionärerna ett bebådat
Kungl. Maj:ts förslag om utsträckt befogenhet för Kungl. Maj:ts
befallningshavande att meddela förbud mot försäljning av alkoholhaltiga
drycker. Då ett sådant förslag givetvis äger beröringspunkter med den
genom förevarande motioner riksdagens prövning underställda frågan,
har utskottet ansett sig böra i korthet redogöra för förarbetena till
nämnda förslag, i den mån desamma finnas återgivna i tillgängliga
handlingar.
Enligt ett offentliggjort statsrådsprotokoll för den 5 december 1914
omförmälde chefen för civildepartementet, att till honom överlämnats
åtskilliga framställningar och petitioner från olika delar av landet, utmynnande
i anhållan att under nuvarande allvarliga tider ett allmänt,
för hela landet gällande förbud mot försäljning av spritdrycker, vin och
Öl måtte utfärdas.
Departementschefen erinrade vidare, att enligt gällande brännvinssamt
vin- och ölförsäljningsförordningar Kungl. Maj:ts befallningshavande
äger viss befogenhet att meddela förbud mot försäljning av alkoholhaltiga
drycker, om oordningar i anledning av sådan försäljning uppkommit
eller anledning finnes att befara sådana, men att gällande lagstiftning
icke medgiver Kungl. Maj:ts befallningshavande eller annan
myndighet befogenhet att meddela dylikt förbud av den anledning, att
försäljningen under kristider kan antagas för det allmänna och den
enskilde medföra särskilda vådor av ekonomisk eller social art.
Departementschefen anförde härefter:
»Väl uppskattar jag till fullo det behjärtansvärda syftet i de framställningar,
vari påyrkas utfärdandet under rådande förhållanden av ett för hela riket gällande
förbud mot försäljning av alkoholhaltiga drycker. Jag anser dock tillräckliga skäl
ej förefinnas, att under sådana omständigheter som de nuvarande omedelbart företages
ett så långt gående ingrepp i näringslivet och den enskildes förhållanden, som
ett dylikt allmänt förbud skulle innefatta. De rådande allvarliga förhållandena giva
mig emellertid anledning att till övervägande upptaga frågan, huruvida icke en utsträckning
av rätten att meddela förbud mot försäljning av alkoholhaltiga drycker
kan befinnas påkallad för vissa fall, då de ekonomiska och sociala vådorna av en
fri förbrukning av dessa drycker i alldeles särskild grad kunna göra sig gällande.
Så synes i främsta rummet vara förhållandet i fall av krig eller vid omedelbar
krigsfara. Att för sådana utomordentliga fall utomordentliga åtgärder jämväl i nu
förevarande hänseende kunna tänkas erforderliga, synes mig utan vidare uppenbart.
Bortsett från dessa fall lärer det vara tydligt, att, särskilt om de nu rådande ekonomiska
förhållandena förvärras, arbetslöshet och verklig nöd i större omfattning
kan uppstå i olika delar av landet. Med hänsyn till de olägenheter av social och
Bevillningsutskottets betänkande Nr 1. 3
ekonomisk art, som förbrukningen av alkoholhaltiga drycker under sådana omständigheter
kan medföra, måste det enligt min mening anses påkallat, att beträffande de
orter, där dylik omfattande arbetslöshet eller nöd redan må hava uppkommit eller
kan befaras inom snar framtid inträda, åtgärder kunna från det allmännas sida vidtagas
för att förhindra eller försvåra åtkomsten av sådana drycker — och detta
alldeles oavsett, huruvida ifrågavarande åtgärder kunna anses för ordningens upprätthållande
nödiga.
Det synes lämpligen böra ankomma på Kungl. Maj:ts befallningshavande att
uti ovan angivna fall, i den omfattning de lokala förhållandena betinga, utfärda förbud
mot ifrågavarande försäljnings bedrivande eller, där sådant förbud ej anses påkallat,
meddela erforderliga inskränkningar i avseende å försäljningsrättighets utövande.
Härvid torde dock det förbehåll böra stadgas, att vid krig eller omedelbar
krigsfara medgivande uti ifrågavarande avseende bör lämnas av Kungl. Maj:t, som
i dylika fäll lärer äga möjlighet att bäst bedöma alla på frågans prövning inverkande
omständigheter.»
I överensstämmelse med de av chefen för civildepartementet sålunda
angivna grunder hade inom finansdepartementet utarbetats förslag till
ändrade bestämmelser i omförmälda hänseenden. Dessa förslag, som
avsågo ändringar i 35 § 2 mom. i gällande brännvinsförsäljningsförordning
samt 31 § 2 mom. i förordningen angående försäljning av vin
och Öl, hade erhållit följande avfattning:
»Då arbetslöshet eller nöd i större omfattning är rådande, så ock
när vid krig eller omedelbar krigsfara Kungl. Maj:t det medgiver, äge
Kungl. Maj.ts befallningshavande, även om sådant ej kan anses erforderligt
för ordningens upprätthållande, meddela förbud mot bedrivande av
detaljhandel med brännvin (försäljning av vin eller Öl) eller föreskriva
de inskränkningar i sådan handel (försäljning), som må finnas nödiga.»
Enligt Kungl. Maj:ts beslut berörda den 5 december inhämtades
över förslagen utlåtanden från kontrollstyrelsen och socialstyrelsen.
Kontrollstyrelsen förklarade, att, då det avsedda syftet torde stå att
vinna genom de förelagda förslagen, lagbestämmelsernas avfattning icke
föranledde någon erinran från ämbetsverkets sida. I övrigt framhöll
kontrollstyrelsen, hurusom befogade krav på ersättning i vissa tall vid
bestämmelsernas tillämpning kunde framställas av såväl tillverkare som
arbetare. Särskilt gällde detta, framhöll styrelsen, vid ett plötsligt förbud
mot bedrivande av ölförsäljning, avsett att inom vidsträckta områden
av landet tillämpas under en längre tid. Därvid skulle nämligen
äventyras, att ej mindre det redan bryggda ölet utan även den produkt,
som vore under tillverkning, till stor del fördärvades. På grund härav
ansåg sig kontrollstyrelsen kunna utgå från den förutsättningen, att
beträffande ölförsäljningen vederbörande myndigheter icke komme att
meddela förbud mot dylik försäljning annat än under alldeles säregna
4
Bevillningsutskottets betänkande År 1.
förliållanden, utan i stället komma att föreskriva lämpliga inskränkningar,
som kunde tillfredsställa intressen av såväl social som ekonomisk art.
Till kontrollstyrelsens berörda utlåtande, vilket undertecknats av
chefen och de tre ledamöterna, anförde samtliga ledamöterna särskilda
meningar. Två av dem förklarade sig icke kunna tillstyrka förslaget,
i vad det avsåge beredande av utvidgad möjlighet för myndigheterna
att påbjuda försäljnings förbud för Öl, enär, bland annat, ett sådant förbud
på grund av ölets relativt ringa hållbarhet måste verka vida mer
förlustbringande än beträffande vin eller spritdrycker. Den tredje ledamoten
avstyrkte förslaget i dess helhet.
Socialstyrelsen förklarade i sitt utlåtande, att styrelsen funne, att
de olägenheter av social och ekonomisk natur, som förbrukningen av
alkoholhaltiga drycker under sådana omständigheter som de av departementschefen
angivna kunde medföra, otvivelaktigt kunde motivera
meddelandet av förbud mot försäljning av alkoholhaltiga drycker.
Styrelsen anförde vidare:
»Vid krig eller omedelbar krigsfara synes detta främst kunna fastslås; de
särskilda hänsyn, som eljest måste tagas till de ekonomiska intressen hos vederbörande
företagare och hos dem anställd personal, vilka av förbudet eventuellt
kännbart beröras, nödgas då liksom så mycket annat vika för nödvändighetens
krav. I fråga om övriga i förslagen förutsatta fall, då förbud eller inskränkning
skulle kunna meddelas, måste däremot framhållas, att berörda hänsyn för meddelande
överhuvud av förbud eller inskränkning synas böra tillmätas stor, stundom
avgörande betydelse. Själva utgångspunkten för lagförslagen talar härför. Är det
nämligen så, att man, när arbetslöshet eller nöd i större omfattning är rådande, i
ett förbud eller en inskränkning av ifrågavarande art vill se ett medel till arbetslöshetens
eller nödens begränsning eller mot deras fortsatta utveckling, så torde
det vara uppenbart, att ett förbud eller en inskränkning, som i sin ordning genom
den hämsko, den lägger på den därav berörda näringen, därinom kan förorsaka
arbetslöshet eller rent av nöd, icke utan vidare och under alla förhållanden är ett
lämpligt medel att anlita. Ett noggrant avvägande av de med förbudet eller
inskränkningen förbundna fördelar och nackdelar bör uppenbarligen föregå dess
meddelande och där nackdelarna överväga fördelarna, bör förbud eller inskränkning
icke förekomma.»
Härefter framhöll socialstyrelsen några synpunkter till belysning
av de ekonomiska intressen, som berördes av förslaget, och uttalade
slutligen såsom sin mening, att närhelst förbud eller inskränkning av
ifrågavarande art skulle meddelas, detta borde ske genom Kungl. Maj:t,
som i vida högre grad än de särskilda befallningsliavandena hade medel
till förfogande att bedöma dess konsekvenser, icke minst med hänsyn
till de särskilda kostnader i form av ersättningar åt därav lidande, som
statsverket kunde åsamkas. Att sålunda beslutanderätten i frågan hän
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 1. 5
lades till den högsta administrativa myndigheten ansåg socialstyrelsen
även komma att medföra vinsten av större likformighet vid fastställande
av förbud eller inskränkning ävensom starkare betoning därav att förbud
eller inskränkning i förevarande fall ej borde givas annat än i särskilda
och mera omfattande undantagsfall.
Styrelsen hemställde, att förslagen måtte erhålla följande eller annan
liknande förändrad lydelse:
»Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller där arbetslöshet
eller nöd i större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud mot
bedrivande av detaljhandel med brännvin (försäljning av vin eller Öl)
eller föreskriva inskränkningar i sådan handel, må Kungl. Maj:t, även
om sådant ej må vara erforderligt för ordningens upprätthållande, därom
förordna.»
Den fråga, över vilken kontrollstyrelsen och socialstyrelsen sålunda
yttrat sig, är nu beroende på Kungl. Maj:ts förnyade prövning.
Av de återgivna eller refererade delarna av de bägge yttrandena
torde framgå, att bägge styrelserna framkommit med uttalanden, som
ur vissa allmänna synpunkter belysa det spörsmål, vilket närmast utgör
föremål för motionärernas framställning. Sistnämnda spörsmål eller frågan
huruvida nu rådande förhållanden höra föranleda meddelande av förhud mot
handel med alkoholhaltiga drycker, hava däremot styrelserna givetvis icke
haft anledning att utreda. Ån mindre hava de berört frågan om förbud
mot import av sådana drycker. Icke heller lär Kungl. Maj:t vid den
fortsatta beredningen av omförmälda förslag rörande utvidgad befogenhet
för administrativa myndigheter ifråga om handeln med alkoholhaltiga
drycker finna anledning att ingå i omedelbar prövning av den fråga,
som i motionerna behandlas. Vid nu angivna förhållanden har utskottet
ansett sig kunna upptaga föreliggande motioner till behandling utan att
avvakta den bebådade propositionen. Och då den utredning, som i
motionerna ifrågasatts, givetvis kräver sin tid, har utskottet ansett den
omständigheten, att Kungl. Maj: t har sin uppmärksamhet riktad därpå,
att under nu rådande förhållanden inskränkningar i handeln med alkoholhaltiga
drycker kunna vara påkallade, icke böra avhålla utskottet från
att bereda riksdagen tillfälle att redan nu fatta beslut i anledning av
motionärernas yrkande.
Utskottet övergår härmed till att angiva sin ställning till sistnämnda
yrkande.
Utskottets
yttrande.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.
De nu rådande förhållandena, kännetecknade av, bland annat,
väsentligt minskade tillfällen till arbetsförtjänst och betydligt stegrade
priser å livsförnödenheter, innefatta, enligt utskottets mening, starka skäl
till effektiva åtgärder för nedbringande av konsumtionen av alkoholhaltiga
drycker. En tydligt uttryckt folkmening har också påyrkat sådana
åtgärder.
Vid genomförandet av desamma komma emellertid obestridligen
att resa sig svårigheter av såväl statsfinansiell och nationalekonomisk
som även privatekonomisk art. Detta förhållande, som i vissa hänseenden
belysts i de ovan berörda utlåtandena, har icke heller av motionärerna
förbisetts. Enligt utskottets mening måste man räkna med att en
utredning i ämnet kan giva till resultat, att de ekonomiska svårigheterna
vid genomförandet av ett tillfälligt totalförbud i avseende å försäljning
och import av alkoholhaltiga drycker icke kunna i allo övervinnas.
Frågan om påbjudandet av ett sådant förbud bör emellertid,
anser utskottet, allvarligt övervägas. Men utredningen synes icke böra
inskränka sig därtill utan böra avse även sådana väsentliga inskränkningar
i avseende å försäljning och import av alkoholhaltiga drycker,
av vilkas genomförande man kan vänta en effektiv begränsning av
möjligheterna att anskaffa alkoholhaltiga drycker.
Utskottet har sålunda funnit sig böra tillstyrka riksdagen att i
anledning av föreliggande motioner avlåta en skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om utredning av nu antydd innebörd och omfattning ävensom
med anhållan att Kungl. Maj:t måtte under denna riksdag framlägga
det förslag, vartill utredningen kan föranleda. Utskottet vill icke
imderlåta att i samband med sin hemställan i ämnet uttryckligen betona,
att riksdagen enligt utskottets mening vid bifall till berörda hemställan
icke i något hänseende intager ställning till de frågor, som genom den
proposition, vilken enligt vad utskottet ovan omförmält för närvarande
förberedes, kunna bringas under riksdagens prövning.
I anslutning till vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av förevarande
motioner, I: 52 av herr C. G. Ekman m. fl. och II:
115 av herrar Pettersson i Södertälje och Källman, i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte låta skyndsamt verkställa utredning av frågan
om införande under nu rådande ekonomiska kris av
förbud mot eller väsentliga inskränkningar i avseende
7
Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.
å försäljning och import av alkoholhaltiga drycker
ävensom snarast möjligt inför den nu församlade riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan
föranleda.
Stockholm den 4 februari 1915.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Reservationer:
av herrar Lyckholm, Antonsson, frih. Fleming och Knaust, som
anfört:
Då utskottet erhållit kännedom om att Kungl. Maj:t har för avsikt
att till riksdagen avlåta proposition, som avser att möjliggöra vidtagande
av åtgärder i det syfte, som av motionärerna avses, anse vi, att utskottet,
i avvaktan på ifrågavarande proposition och den utredning som därvid
kan komma att lämnas, bort hemställa:
att motionerna nr 52 i första och nr 115 i andra
kammaren icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
samt av herrar Nilsson i Bonarp, Jeansson i Kalmar, Johan Östberg
och von Hofsten, vilka anfört:
Vi hava i utskottet förfäktat den mening, att utskottet lämpligen
bort avvakta framläggandet av den i utlåtandet omförmälda kungl. propositionen,
innan utskottet tagit ställning till nu ifrågavarande motioner,
enär, såsom redan framgår av vad om berörda kungl. proposition i
utskottets utlåtande refereras, densamma nära sammanhänger med det
ärende, som här avses. Då vi icke inom utskottet vunnit majoritet för
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.
denna vår uppfattning, hava vi emellertid icke velat motsätta oss en
hemställan om utredning i den föreliggande frågan uti den modifierade
form, utskottets beslut slutligen erhållit. Därjämte anse vi att i motiveringen
bort inryckas jämväl ett uttalande, att riksdagen icke med den
gjorda hemställan velat taga någon som helst ställning till frågan om
införande av allmänt totalförbud, vadan vi anse, att sista punkten i tredje
stycket sida 6 bort erhålla följande lydelse: »Utskottet vill icke underlåta
att i samband med sin hemställan i ämnet uttryckligen betona, att
riksdagen enligt utskottets mening vid bifall till berörda hemställan icke
i något hänseende intager ställning till vare sig de frågor, som genom
den proposition, vilken enligt vad utskottet ovan omförmält för närvarande
förberedes, kunna bringas under riksdagens prövning, eller till
frågan om totalförbud.»
Vissa uttalanden i utskottets motivering hava vi i övrigt icke
kunnat biträda.
STOCKHOLM, I8AAC MARCUS" BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.