Riksdagens skrivelse Arr 72.
1
Nr 12.
Uppläst och godkänd i första kammaren den 17 juli 1914.
» » » i andra kammaren den 17 juli 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av
25 § i förordningen angående patent den 16 maj 1884,
lag om ändrad lydelse av 4 och 16 §§ i lagen om
skydd för varumärken den 5 juli 1884 samt lag om
ändrad lydelse av 20 § i lagen om skydd för vissa
mönster och modeller den 10 juli 1899.
(Lagutskottets utlåtande nr 11.)
Till Konungen.
Genom en den 29 maj 1914 dagtecknad proposition, nr 96, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
förslag till
i:o) »Lag
om ändrad lydelse av 25 § i förordningen angående patent den 16 maj 1884.
Härigenom förordnas, att 25 § i förordningen angående patent den
16 maj 1884 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Med avseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket patenterad
uppfinning gör motsvarande medgivande, äger Konungen förordna:
Bihang till senare riksdagens protokoll W14. 14 sund. 24 käft. (År 72.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 72.
1) att, om någon här i riket sökt patent å en uppfinning, vara han
tidigare sökt skydd i den främmande staten, då må förstberörda ansökning
i förhållande till andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder
emot patents meddelande, som i 3 § omförmäles, betraktas så, som
vore den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten, för
så vitt ansökningen här i riket skett före utgången av viss tid, som kan
i förordnandet bestämmas antingen till högst tolv månader från det skyddet
söktes i den främmande staten eller till högst tre månader från det
vederbörande myndighet där kungjorde, att skyddet meddelats, samt sökanden
hos patentmyndigheten här i riket framställt anspråk på sådan
företrädesrätt inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes
;
2) att, om undersåte i den främmande staten eller någon, som där
är bosatt eller äger ett verkligt och icke pro forma drivet industri- eller
handelsetablissement, åtnjuter skydd för uppfinning såväl här i riket som i
den främmande staten, uppfinningens utövning i den senare skall, så vitt
angår påföljd för underlåtenhet att här utöva uppfinningen, så anses, som
hade utövningen ägt rum här i riket.»
2:o) »Lag
om ändrad lydelse av 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken
den 5 juli 1884.
Härigenom förordnas, att 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken
den 5 juli 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:
4 §•
Varumärke må ej registrex-as:
1) om det består endast av siffi’or, bokstäver eller ord, som icke
utmärka sig genom så egendomlig form, att märket kan såsom figurmärke
anses; dock att registrering ej må vägras, om märket består av oi’d, som
kunna anses såsom eu för vissa, i ansökningen eldigt 3 § uppgivna varu
-
3
Riksdagens skrivelse Nr 72.
slag särskilt uppfunnen benämning, vilken ej avser att angiva varans ursprung,
beskaffenhet, bestämmelse, myckenhet eller pris;
2) om däri obehörigen intagits annat namn eller annan firma än sökandens
eller namnet på annans fasta egendom;
3) om däri utan vederbörligt tillstånd intagits offentliga vapen eller
stämplar; . „ .
4) om det innehåller framställningar, som kunna väcka förargelse;
5) om det är helt och hållet likt varumärke, som redan är för
annans räkning registrerat eller behörigen anmält till registrering, eller
med dylikt märke företer sådan likhet, att, oaktat skiljaktigheter i vissa
delar, märkena i sin helhet lätt kunna förväxlas; dock att registrering ej
må vägras, om likheten beror av sådana beteckningar, som avses i 7 §,
eller om bägge märkena gälla olika varuslag.
16 §.
Konungen äger efter avtal med främmande stat och under förutsättning
av ömsesidighet förordna, att skydd för varumärke enligt denna
la°- må tillkomma ej mindre den, vilken utom riket driver sådan näring,
som omförmäles i 1 §, än även förening, som är bildad utom riket för
tillvaratagande av näringsidkares intressen, ändock att föreningen icke driver
näring, som nu sagts; skolande i dessa fall gälla samma lags föreskrifter
ined iakttagande av följande särskilda regler i avseende på varumärke,
som registreras:
1) ansökan om registrering skall åtföljas av bevis, att sökanden uppfyllt
de villkor, som i den främmande staten fordras för att bereda skydd
åt varumärket;
2) den, för vilken registreringen blir gällande, skall hava ett här
i riket bosatt ombud, som äger att härstädes å hans vägnar svara i alla
saker, vilka angå varumärket; och åligger det honom förty att, då ansökan
o-öres, samt sedermera vid ombyten av ombud uppgiva ombudets namn
och vistelseort, vid äventyr, att, i händelse föreskriften därom skulle finnas
icke vara iakttagen, domaren må på anmälan i förekommande fall med
laga verkan utse sådant ombud;
3) varumärket skyddas icke i vidsträcktare mån eller för längre tid
än i den främmande staten.
Med avseende på varumärke, registrerat i stat, som för svenska varumärken
gör motsvarande medgivande, äger Konungen dessutom meddela
följande bestämmelser:
4 Riksdagens skrivelse Nr 72.
4) varumärket må, därest det icke strider mot sedlighet eller god
ordning, registreras i den form, vari det är gällande i den främmande
staten;
5) har någon här i riket sökt registrering av ett varumärke, som han
tidigare anmält till registrering i den främmande staten, då må den ansökning
i förhållande till andra ansökningar betraktas så, som vore den
gjord samtidigt med anmälningen i den främmande staten, för så vitt ansökningen
här i riket skett före utgången av viss tid, som kan i förordnandet
bestämmas antingen till högst fyra månader från anmälningen i den
främmande staten eller till högst tre månader från det vederbörande myndighet
där kungjorde, att registreringen beviljats, samt sökanden hos registreringsmyndigheten
hör i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt
inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes;
6) vägras registrering på grund av 4 § 5 mom. och styrker sökanden
efter stämning å den, som innehar rättigheten att begagna det förut
anmälda eller registrerade märket, att detta märke ursprungligen är ett
av sökanden brukat märke, som annan tillägnat sig, må domstolen förklara
sökanden berättigad att erhålla registrering med uteslutande rätt till
märkets begagnande för det slag av varor, för vilket han brukade märket
vid den tid, då det ömsesidiga skyddet inträdde. Talan härom må ej
väckas senare än sex månader från nämnda tid;
7) varumärke, som i den främmande staten blivit, innan det ömsesidiga
skyddet inträdde, behörigen registrerat oeh som endast eller huvudsakligen
består av siffror, bokstäver eller ord, som enligt 4 § icke kunna
ensamma för sig såsom, varumärke registreras, skall, när det skyddas i den
främmande staten, här i riket, efter i-egistrering, njuta det särskilda skydd,
att andra ej må använda samma siffror, bokstäver eller ord såsom varumärke
för samma slags varor, med mindre de begagnat dem, innan det
ömsesidiga skyddet inträdde. Ej må dock sådana varumärkens registrering,
med undantag för järnstämplar och skeppningsmärken å trävaror, medföra
hinder för någon att såsom varumärke begagna begynnelsebokstäverna till
sitt namn eller sin firma.»
Riksdagens skrivelse Nr 72.
5
samt 3:o)
om ändrad lydelse av 20 § i lagen om skydd för vissa mönster och modeller
den 10 juli 1899.
Härigenom förordnas, att 20 § i lagen om skydd för vissa mönster
och modeller den 10 juli 1899 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Med avseende å mönster, skyddat i stat, som för här i riket registrerat
mönster gör motsvarande medgivande, äger Konungen förordna,
att, om någon här i riket sökt registrering av ett mönster, varå han tidigare
sökt skydd i den främmande staten, då må förstberörda ansökning i
förhållande till andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder
mot registrering, som i 3 § omförmäles, betraktas så, som vore den gjord
samtidigt med ansökningen i den främmande staten, för så vitt ansökningen
här i riket skett före utgången av viss tid, som kan i förordnandet bestämmas
antingen till högst fyra månader från det skyddet söktes i den
främmande staten eller till högst tre månader från det vederbörande myndighet
där kungjorde, att skyddet meddelats, samt sökanden hos registreringsmyndigheten
här i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt
inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes».
Riksdagen får härmed tillkännagiva, att Eders Kungl. Maj:ts förevarande
proposition blivit av riksdagen bifallen.
Stockholm den 17 juli 1914.
Med undersåtlig vördnad.