Riksdagens skrivelse Nr 3.
1
Nr 3.
Uppläst och godkänd i första kammaren den 25 september 1914.
» » »i andra kammaren den 25 september 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds
propositioner dels med förslag till förordning angående
försäljning av alkoholhaltiga drycker m. m., dels ock
om ersättning till vissa försäljare av brännvin samt
vin och Öl i anledning av införandet av förordningen
angående försäljning av alkoholhaltiga drycker.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 28 och memorial nr 33.)
Till Konungen.
Genom en den 24 juli 1914 dagtecknad proposition, nr 242, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker;
2) förordning angående försäljning av svagt alkoholhaltiga samt
tillagade, alkoholfria drycker;
3) förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 18 juni
1864 angående utvidgad näringsfrihet;
4) förordning om ändrad lydelse av 3, 13, 23 och 31 §§ i för
Bihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 3 käft. (Nr 3.) 1
2 Riksdagens skrivelse Nr 3.
ordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker; samt
5) förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.
Vidare har Eders Kungl. Magt genom en likaledes den 24 juli
1914 dagtecknad proposition, nr 258, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att, under förutsättning av bifall till Eders
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om försäljning av
alkoholhaltiga drycker m. m.,
dels medgiva, att till sådan ägare av gästgifveri, vilken på grund
av bestämmelserna i 10 § av förordningen den 9 juni 1905 angående
försäljning av brännvin vid tiden för ikraftträdandet av förordningen
angående försäljning* av alkoholhaltiga drycker är berättigad att utskänka
brännvin, må för rättighetens upphörande från och med år 1921
av staten utgivas ersättning med årligt belopp, som av Konungens befallningshavande
fastställes efter de grunder, vilka finnas angivna i kungörelsen
den 12 juli 1907 angående ersättning till gästgivare, som
avstå från dem jämlikt förstnämnda lagrum tillkommande rätt till utskänkning,
ävensom att änka efter manlig ersättningstagare må, därest
äktenskapet blivit ingånget före den 1 maj 1907, efter mannens frånfälle
under sin återstående livstid äga att uppbära den ersättning, vartill
mannen, om han levat, varit berättigad,
samt bestämma, att gästgiveriägare, om lian vill komma i åtnjutande
av ifrågavarande ersättning, skall därom före den 1 september
1920 till Konungens befallningshavande i det län, varest gästgiveriet är
beläget, ingiva ansökning och därvid styrka, att han i egenskap av
gästgivare fortfarande är till utskänkning berättigad;
dels medgiva, att till den, vilken på grund av 2 mom. i övergångsstadgandena
uti förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av
vin och Öl vid tiden för ikraftträdandet av förordningen angående
försäljning av alkoholhaltiga drycker är berättigad att utskänka vin
eller maltdrycker, må för rättighetens upphörande utgivas ersättning
en gång för alla med belopp, som bestämmes av Kungl. Magt, dock
att sådan ersättning i intet fall må beviljas till högre belopp, än vad
som skäligen kan antagas motsvara sammanlagt den behållna inkomsten
av utskänkningsrörelsen för åren 1915—1919,
samt bestämma, att den, som vill komma i åtnjutande av nu
nämnd ersättning, därom skall före den 1 september 1920 till Konungens
befallningshavande ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning och där
-
3
Riksdagens skrivelse Nr 3.
vid såväl styrka, att han fortfarande är till iskänkning berättigad, som
ock förebringa den utredning, han för ersättningens bestämmande vill
åberopa;
dels och medgiva, att erforderliga medel för gäldande av ersättningsbelopp,
som enligt ovan angivna grunder skola utbetalas, må utgå
ur statsverkets fond av rusdrycksmedel, och att till gästgivare beviljad
ersättning av Konungens befallningshavande må utbetalas kvartalsvis
vid början av varje kvartal från och med ingången av år 1921.
I anledning av de av Eders Kungl. Maj:t uti propositionen nr 242
framlagda författningsförslagen hemställde bevillningsutskottet i sitt betänkande
nr 28 under punkt 1), att riksdagen måtte för sin del antaga
vid betänkandet såsom bilagor fogade förslag till
a) förordning angående försäljning av rusdrycker;
b) förordning om ändrad lydelse av 1—3, 6, 10, 11, 13 och
14 §§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade,
alkoholfria drycker samt svagdricka;
c) förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 18
juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet;
d) förordning om ändrad lydelse av 13 § i förordningen den
7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker;
e) förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin; samt
f) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18
juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.
I fråga om Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 258 hemställde
bevillningsutskottet i sitt ovannämnda betänkande under punkt 2), att
riksdagen, under förutsättning att riksdagen antoge de under punkt 1)
omnämnda författningsförslagen, måtte, i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts proposition nr 258 om ersättning till vissa försäljare av brännvin
samt vin och Öl i anledning av införandet av förordningen angående
försäljning av alkoholhaltiga drycker,
dels medgiva, att till sådan ägare av gästgiveri, vilken på grund
av bestämmelserna i 10 § av förordningen den 9 juni 1905 angående
försäljning av brännvin vid tiden för ikraftträdandet av förordningen
angående försäljning av alkoholhaltiga drycker är berättigad att utskänka
brännvin, må för rättighetens upphörande från och med år 1917 av
staten utgivas ersättning med årligt belopp, som av Konungens befallningshavande
fästställes efter de grunder, vilka finnas angivna i
kungörelsen den 12 juli 1907 angående ersättning till gästgivare, som
4 Riksdagens skrivelse Nr 3.
avstå från dem jämlikt förstnämnda lagrum tillkommande rätt till utskänkning,
ävensom att änka efter manlig ersättningstagare må, därest
äktenskapet blivit ingånget före den 1 maj 1907, efter mannens frånfälle
under sin återstående livstid äga att uppbära den ersättning, vartill
mannen, om han levat, varit berättigad,
samt bestämma, att gästgiveriägare, om lian vill komma i åtnjutande
av ifrågavarande ersättning, skall därom före den 1 september
1916 till Konungens befallningshavande i det län, varest gästgiveriet är
beläget, ingiva ansökning och därvid styrka, att han i egenskap av
gästgivare fortfarande är till utskänkning berättigad;
dels ock medgiva, att erforderliga medel för gäldande av ersättningsbelopp,
som enligt ovan angivna grunder skola utbetalas, må utgå
ur statsverkets fond av rusdrycksmedel, och att till gästgivare beviljad
ersättning av Konungens befallningshavande må utbetalas kvartalsvis vid
början av varje kvartal från och med ingången av år 1917.
I avseende å bevillningsutskottets hemställan under punkt 1) hava
riksdagens kamrar stannat i olika beslut, i följd varav Eders Kungl.
Maj:ts ovannämnda, i propositionen nr 242 framlagda förslag, jämlikt
§ 63 riksdagsordningen, för denna riksdag förfallit.
Bevillningsutskottets hemställan under punkt 2) har visserligen av
riksdagens båda kamrar bifallits, men sedan de av Eders Kungl. Maj:t
i propositionen nr 242 framlagda förslagen förfallit, har även det förslag,
som innefattas i propositionen nr 258, för denna riksdag förfallit.
Vilket riksdagen härmed får för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva.
Stockholm den 25 september 1914.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.