Riksdagens skrivelse Nr 272.
i
Nr 272.
Uppläst och godkänd i första kammaren den 21 september 1914.
» » » i andra kammaren den 22 september 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen ävensom i särskilda till
riksdagen avlåtna propositioner gjorda framställningar
angående utgifter för kapitalökning, i vad dessa avse
statens under civildepartementet hörande affärsdrivande
verk.
(Statsutskottets utlåtanden nr 16, 25, 40, 75, 76, 77 och 105.)
• Till Konungen.
Postverket.
l:o) Riksdagen vill till en början erinra därom, att, såsom i skrivelse
den 2 mars 1914 för Eders Kungl. Maj:t blivit anmält, förra riksdagen
innevarande år för år 1915 anvisat följande anslag till utgifter
för kapitalökning under postverket, nämligen
a. för inköp av inventarier för postverkets behov 300,000 kronor;
b. till uppförande å den ännu icke för centralpostkontoret i Stockholm
disponerade delen av postverkets tomt inom kvarteret Riddaren i
Stockholm, efter rivning av därå uppförda byggnader, av en tillbyggnad
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 90 käft. (Nr 272.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 272.
samt för vidtagande i sammanhang därmed av vissa förändringar å den
nuvarande posthusbyggnaden i samma kvarter 60,000 kronor;
c. till inköp av vissa tomter i TJddevalla samt uppförande därå av
posthusbyggnad, inrymmande jämväl lokaler för telegrafverkets behov,
115.000 kronor; samt
d. till uppförande å den postverket tillhöriga tomten i Norrköping
av ny posthusbyggnad, inrymmande jämväl lokaler för riksbankens behov,
200.000 kronor;
2:o) I den till riksdagen den 18 maj 1914 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t under
titel »utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet», beträffande postverket
föreslagit riksdagen dels medgiva, att för postverkets räkning
må inköpas ett område om 5,583,1 kvadratmeter av tomten nr 67 A i
Göteborgs stads tolfte rote för en köpeskilling ej överstigande 711,304
kronor 31 öre, dels ock för inköp av sagda område för år 1915 anvisa
ett anslag av 250,000 kronor.
Den av Eders Kungl. Maj:t till inköp föreslagna tomten är avsedd för
uppförande av nytt centralposthus i Göteborg. Av den förebragta utredningen
synes otvivelaktigt framgå, att lokalerna för huvudpostkontoret
i Göteborg äro otillräckliga och kräva en avsevärd tillökning. Att
härför erfordras en helt ny byggnad synes ävenledes vara till fullo
ådagalagt. Och då den nuvarande posthustomten icke med fördel lärer
kunna användas för uppförande av nytt posthus, torde ingen annan
lösning stå till buds än att inköpa annan tomt, å vilken ny posthusbyggnad
kan uppföras.
Den nu till inköp föreslagna tomten synes riksdagen vara för det
därmed avsedda ändamålet välbelägen. De fördelar, som äro förenade
med tomtens nära grannskap till huvudbangården, komma visserligen
att minskas vid eu framtida förändring av bangård sförhållandena i Göteborg.
Men då det ej torde vara möjligt att uppskjuta lösningen av postliusfrågan
till dess jämväl bangårdsfrågan blivit avgjord samt i allt fall
den plats, dit centralbangården med största sannolikhet kommer att
flyttas, torde ligga alltför långt från stadens affärscentrum, för att centralpostkontoret
lämpligen skulle kunna förläggas till eller i närheten
av denna plats, anser riksdagen, att hänsynen till frågan om bangårdens
framtida förläggning icke bör få utgöra hinder för den nu föreliggande
frågans avgörande. För det fall att förflyttning av huvudbangården
i Göteborg framdeles kommer att ske och därest — såsom generalpoststyrelsen
ställt i utsikt — på grund därav särskilt bangårdspost
-
Riksdagens skrivelse Nr 272. 3 •
kontor kan komma att erfordras, synes det riksdagen böra tagas under
övervägande, huruvida icke dylikt kontor kan inrymmas i den blivande
järnvägsstationsbyggnaden.
Mot den kontrakterade köpeskillingen har riksdagen intet att erinra.
Beträffande grundförhållandena å den ifrågavarande tomten har riksdagen
från generalpostyrelsen erhållit meddelande, att styrelsen låtit verkställa
omfattande undersökningar, vilka givit till resultat, att grunden måste
anses vara medelgod efter förhållandena i Göteborg samt att grundens
beskaffenhet icke lägger hinder i vägen för uppförandet av en byggnad
utav de dimensioner, som i detta fall kunna ifrågakomma.
Ehuruväl något förslag till tomtens bebyggande ännu ej föreligger,
vill riksdagen redan nu, vidkommande disponerandet av det utrymme i
det blivande posthuset, vilket till en början icke kan bliva behövligt för
postverkets eget behov, uttala, att det av flera vägande skäl synes vara
mindre lämpligt att, såsom blivit ifrågasatt, upplåta dessa lokaler för
hotellrörelse. Däremot förefaller det riksdagen lämpligare att, såsom
redan med fördel tillämpats i avseende å centralposthuset i Malmö och
såsom jämväl avsetts i fråga om posthusbyggnaden i Norrköping, uthyra
de tills vidare för poströrelsen obehövliga lokalerna för affär sänd amål.
Då Eders Kungl. Maj:ts framställning i övrigt icke föranlett någon
erinran från riksdagens sida, får riksdagen anmäla, att riksdagen dels
medgivit, att för postverkets räkning må inköpas ett område om 5,583,1
kvadratmeter av tomten nr 67 A i Göteborgs stads tolfte rote för en
köpeskilling, ej överstigande 711,304 kronor 31 öre; dels ock för inköp
av sagda område för år 1915 anvisat ett anslag av 250,000 kronor.
Telegrafverket.
3:o) Såsom framgår av riksdagens förutberörda skrivelse den 2
mars 1914, bär förra riksdagen innevarande år för år 1915 anvisat,
a) till inköp och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räkning
ett anslag av 400,000 kronor;
b) till fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsen ett anslag
av 4,650,000 kronor; samt
c) till anordnande av telefonförbindelse mellan Gottland och fastlandet
ett belopp av 150,000 kronor.
4:o) I en den 10 juli 1914 till riksdagen avlåten proposition (nr 244)
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av stats
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 272.
rådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels besluta anordnande av direkt telefonförbindelse mellan Sverige och
Tyskland, under förutsättning att tyska staten bestrider hälften av kostnaderna
av den för ändamålet erforderliga undervattenstelefonkabeln,
samt för ändamålet för år 1915 anvisa ett anslag av 325,000 kronor,
att utgå av lånemedel; dels medgiva, att nämnda undervattenskabel må,
i vad den avser Sveriges andel, i riket införas tullfritt; dels ock, under
förutsättning att det äskade anslaget beviljas, besluta, att de i 1915
års riksstat bland inkomsterna upptagna lånemedel skola höjas med
325,000 kronor.
Frågan om öppnande av direkt telefonförbindelse mellan Sverige och
Tyskland har stått på dagordningen sedan några år tillbaka, och det
stigande intresset för förbindelsens åstadkommande har tillbakahållits
endast i avvaktan på ytterligare utveckling av tekniken på ifrågavarande
område. Då emellertid erfarenheten numera givit vid handen, att denna
teknik nått en sådan utveckling, att telefonsamtal tydligt kunna framföras
även på det avsevärda avstånd, varom här är fråga, synes tidpunkten
vara kommen att åvägabringa den önskade förbättringen i telefonförbindelsen
mellan de båda länderna.
Även om det skulle visa sig, att den föreslagna kabelanläggningen
icke komme att bliva en fullt så god affär för staten, som de av telegrafstyrelsen
gjorda beräkningarna ställt i utsikt — styrelsen har antagit
en medelavkastning av omkring 8 procent årligen — synes det
likväl riksdagen ur andra synpunkter vara av vikt, att anläggningen
kommer till stånd. Den stora betydelsen av en direkt kabelförbindelse
mellan Sverige och Tyskland för handeln och industrien ligger i öppen
dag. Vidare är det tydligt, att det för den svenska pressen måste innebära
avsevärda fördelar att komma i direkt telefonförbindelse med ett
sådant världscentrum som Berlin, och dessa fördelar komma ju indirekt
även den stora allmänheten till godo. För ett omedelbart beslut om
anvisande av medel för anläggningen i fråga talar slutligen den omständigheten,
att Tyskland för sin del redan beviljat medel för ändamålet.
Riksdagen, som ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot
Eders Kungl. Maj:ts föreliggande framställning, har alltså dels beslutat
anordnande av direkt telefonförbindelse mellan Sverige och Tyskland, under
förutsättning att tyska staten bestrider hälften av kostnaderna av den
för ändamålet erforderliga undervattenstelefonkabeln, samt för ändamålet
för år 1915 anvisat ett anslag av 325,000 kronor; dels ock medgivit, att
nämnda undervattenskabel må, i vad den avser Sveriges andel, i riket
införas tullfritt.
Riksdagens skrivelse Nr 272.
5
Statens järnvägar.
5:o) I statsverkspropositionen den 18 maj 1914 bar Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att till utförande av nya byggnader och anläggningar
vid statens trafikerade järnvägar anvisa för år 1915 ett
belopp av 4,060,200 kronor, med rätt för "Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1914 av tillgängliga medel utanordna ett belopp
av 650,200 kronor.
Av ifvågavarande utav Eders Kungl. Maj:t äskade anslag äro
1,157,200 kronor avsedda för fullföljande av redan beslutade och påbörjade
arbeten, medan 2,903,000 kronor hänföra sig till förut ej beslutade
anläggningar. Av sistnämnda belopp äro avsedda att användas :
för husbyggnader: boställshus .......................
övriga byggnader .........
» spåranordningar............................................
» övriga anläggningar....................................
» större arbeten ................................................
» växel- och signalsäkerhetsanläggningar.,
» diverse arbeten ..........................................
S
........... 222,900: —
........... 279,400: —
........... 296,900: —
........... 174,800: —
......... 629,000: —
........... 800,000: —
.......... 500,000: —
amma 2,903,000: —
kronor,
))
5>
))
»
»
»
kronor.
Då riksdagen ej haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts i
förevarande punkt gjorda framställning, har riksdagen till utförande av
nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade järnvägar anvisat
för år 1915 ett anslag av 4,060,200 kronor, med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att förskottsvis redan under år 1914 av tillgängliga medel utanordna
ett belopp av 650,200 kronor.
6:o) Sedan 1913 års riksdag i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställning för ombyggnad av Malmö statsbangård beviljat
ett anslag av 6,166,000 kronor samt därav för år 1914 anvisat
ett belopp av 200,000 kronor, har Eders Kungl. Maj:t nu föreslagit
riksdagen att av det sålunda beviljade anslaget för år 1915 anvisa ett
belopp, att utgå av lånemedel, av 1,000,000 kronor.
Riksdagen har för fortsättande av arbetena med. ombyggnad av Malmö
statsbangård för år 1915 anvisat ett belopp av 1,000,000 kronor.
6
jRiksdagens skrivelse Nr 272.
7:o) På grand av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har riksdagen för inköp av mark, som erfordras för utvidgning av vissa
järnvägsstationer, för år 1915 anvisat ett anslag av 300,000 kronor.
8:o) Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har riksdagen för nya inventarier och ökat förlag vid statens
järnvägar anvisat ett anslag för år 1915 av 2,000,000 kronor.
9: o) Enligt vad riksdagen i särskild skrivelse anmält, har riksdagen
för år 1915 till anskaffande av ny rullande materiel vid statens järnvägar
beviljat ett anslag av 3,900,000 kronor.
10:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
har riksdagen för fortsättande av arbetet med utläggning av ytterligare
ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna samt utläggande av bispär
till Södertälje stad och ombyggnad av stationen därstädes av det för ändamålet
beviljade anslaget för år 1915 anvisat återstående beloppet,
574,200 kronor.
11 ro) I anledning av Eders Kungl. Majrts framställning om anslag
för fortsättning av arbetet med utläggning av dubbelspår mellan Göteborg
och Alingsås har riksdagen för fortsättande av arbetet med utläggning
av ytterligare ett järnvägsspår mellan Göteborg och Alingsås och därmed
sammanhängande arbeten för år 1915 anvisat ett belopp av 1,750,000
kronor.
12:o) På grund av Eders Kung]. Majrts därom gjorda framställning
liar riksdagen till fortsättning av statsbanan Järna—Norrköping för ar
1915 anvisat återstående anslagsbeloppet 1,612,000 kronor, med rätt
för Eders Kungl. Majrt att av tillgängliga medel redan under år 1914
förskjuta 500,000 kronor.
13:o) 1 en den 27 juni 1914 till riksdagen avlåten propo
sition
(ur 241) har Eders Kungl. Majrt, under åberopande av vid
propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen dels besluta utförande av anläggningar
i Nyköping för trafikutbyte mellan statsbanan Järna—Nyköping
—Norrköping, å ena, samt Oxelösund—Flen—Västmanlands järnväg, å
andra sidan, för en kostnad, såvitt å staten belöper, ej överstigande
229.000 kronor, samt för ändamålet för år 1915 anvisa ett anslag av
50.000 kronor, att utgå av lånemedel, ävensom medgiva, att av möj -
Riksdagens skrivelse Nr 272.
7
ligen uppkommande besparingar å de av riksdagen för nämnda statsbana
anvisade anslag må till nu ifrågavarande anläggningars utförande
användas ett belopp av intill 179,000 kronor; dels medgiva, att det område
av omkring 1,34 hektar, vilket å en vid järnvägsstyrelsens i ärendet
ingivna skrivelse den 25 maj 1914 fogad planritning betecknats med
grön streckning och vilket för närvarande tillhör kronoegendomen Stora
kungsladugården nr 1 i S:t Nikolai socken av Södermanlands län, må
mot den ersättning av statsmedel till domänfonden samt under de villkor
i övrigt, Eders Kungl. Maj:t kan bestämma, överlåtas å Oxelösund—
Flen—Västmanlands järnvägsaktiebolag för utvidgning av dess järnvägsstation
i Nyköping ävensom att berörda ersättning må utgå av ovannämnda
besparingar eller, om besparingarna ej därtill lämna tillgång,
av Eders Kungl. Maj:t förskjutas av tillgängliga medel; dels och, under
förutsättning att förstberörda framställning bifalles, besluta, att de i
1915 års riksstat bland inkomsterna upptagna lånemedel skola liöjas
med 50,000 kronor.
Då behovet av de föreslagna anordningarna för trafikutbyte i Nyköping
mellan statsbanan Järna—Norrköping och Oxelösund—Flen—
Västmanlands järnväg synes vara genom utredningen i ärendet ådagalagt,
och då större krav å bidrag för anordningarnes genomförande,
än vad i propositionen förutsatts, icke lärer kunna ställas vare sig å
den enskilda järnvägen eller å Nyköpings stad — den i statsrådsprotokollet
omnämnda hållplatsen, vilken staden skolat bekosta, lärer emellertid
redan hava utförts och tagits i bruk —, har riksdagen funnit sig
böra bevilja det begärda beloppet, 229,000 kronor. Mot förslaget att
å 1915 års riksstat för ändamålet anvisa ett belopp av 50,000 kronor
har riksdagen icke haft något att erinra liksom ej heller däremot, att
i övrigt för anläggningarnas utförande erforderliga medel intill ett belopp
av 179,000 kronor må i mån av tillgång utgå av möjligen uppkommande
besparingar å anslagna medel för statsbanan Järna—Norrköping.
Vidkommande den ifrågasatta markupplåtelsen från kronoegendomen
Stora kungsladugården och beredandet av ersättning åt statens
domäners fond för denna upplåtelse, har riksdagen jämväl funnit sig
böra biträda vad Eders Kungl. Maj:t i dylikt avseende föreslagit.
På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen
dels beslutat utförande av anläggningar i Nyköping för trafikutbyte
mellan statsbanan Järna—Norrköping, å ena, samt Oxelösund—Flen—
Västmanlands järnväg, å andra sidan, för en kostnad, såvitt å staten
belöper, ej överstigande 229,000 kronor, samt för ändamålet för år
1915 anvisat ett anslag av 50,000 kronor ävensom medgivit, att av
8
Riksdagens skrivelse Nr 272.
möjligen uppkommande besparingar å de av riksdagen för nämnda
statsbana anvisade anslag må till nu ifrågavarande anläggningars utförande
användas ett belopp av intill 179,000 kronor; dels ock medgivit,
att det område av omkring 1,34 hektar, vilket å en vid järnvägsstyrelsens
i ärendet ingivna skrivelse den 25 maj 1914 fogad planritning
betecknats med grön streckning och vilket för närvarande tillhör kronoegendomen
Stora kungsladugården nr 1 i S:t Nikolai socken av Södermanlauds
län, må mot den ersättning av statsmedel till domänfonden
samt under de villkor i övrigt, Eders Kungl. Maj:t kan bestämma,
överlåtas å Oxelösund—Flen—Västmanlands järnvägsaktiebolag för utvidgning
av dess järnvägsstation i Nyköping ävensom att berörda
ersättning må utgå av ovannämnda besparingar eller, om besparingarna
ej därtill lämna tillgång, av Eders Kungl. Maj:t förskjutas av tillgängliga
medel.
14:o) I statsverkspropositionen den 18 maj 1914 har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att besluta anläggande av ytterligare ett järnvägsspår
mellan Norrköping och Mjölby för en beräknad kostnad av
sammanlagt 7,400,000 kronor samt för nämnda anläggning och därmed
sammanhängande arbeten för år 1915 anvisa ett belopp, att utgå av
lånemedel, av 1,000,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att
förskottsvis redan under år 1914 av tillgängliga medel utanordna
500.000 kronor.
Behovet av den nu föreslagna dubbelspårsanläggningen synes riksdagen
vara till fullo ådagalagt; och får riksdagen i detta avseende
erinra, att riksdagen i sin skrivelse den 31 maj 1913, angående vissa
utgifter för kapitalökning i vad angår civildepartementsärenden, uttalat,
att riksdagen, med hänsyn till angelägenheten att sådana anordningar
vidtoges, att den starka genomgående trafiken å bandelen Norrköping
—Mjölby måtte kunna framföras med nödig säkerhet och utan alltför
stora rubbningar, ansåge, att dubbelspårsanläggning å denna handel
borde komma till stånd med det. allra snaraste.
Riksdagen har alltså, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning beslutat anläggande av ytterligare ett järnvägsspäi
mellan Norrköping och Mjölby för eu beräknad kostnad av sammanlagt
7.400.000 kronor samt för nämnda anläggning och därmed sammanhängande
arbeten för år 1915 anvisat ett belopp av 1,000,000 kronor, med
rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1914 av
tillgängliga medel utanordna 500,000 kronor.
9
Riksdagens skrivelse Nr 272.
15:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att dels till fortsättning
av statsbanan Ulriksfors—Volgsjön för år 1915 anvisa ett anslag,
att utgå av lånemedel, av 1,300,000 kronor, dels ock medgiva, att därutöver
må för enahanda ändamål användas de besparingar till ett belopp
av 700,000 kronor, som uppkommit å det till anläggning av en statsbana
från Östersund till Ulriksfors anvisade anslaget.
Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förevarande framställning, har dels till fortsättning av statsbanan
Ulriksfors—Volgsjön för år 1915 anvisat ett anslag av 1,300,000 kronor,
dels ock medgivit, att härutöver må för enahanda ändamål användas
besparingar intill ett belopp av 700,000 kronor, som uppkommit å
det till anläggning av en statsbana från Östersund till Ulriksfors anvisade
anslaget.
16:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har riksdagen för fortsättande av statsbanan Älvsby—Piteå av det
för anläggning av nämnda bana beviljade anslaget för år 1915 anvisat
återstående beloppet, 935,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t
att redan under år 1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna
500,000 kronor.
17:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
har riksdagen till fortsättning av statsbanan Sveg—Brunflo för år 1915
anvisat ett anslag av 1,800,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t
att redan år 1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna ett belopp
av 500,000 kronor.
18:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för år 1915 anvisa
dels för avslutande av arbetena på en statsbana från Karungi till
Haparanda ett anslag, att utgå av lånemedel, av 1,042,400 kronor, dels
ock för anläggande av utfartsvägar till landsvägen Boden—Lappträsk
från stationer och mötesplatser å statsbanan Boden—Lappträsk ett anslag
av 172,600 kronor.
Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har
1913 års riksdag, under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse
av mark in. m. iakttoges, dels beslutat anläggning av statsbana från
Karungi till Haparanda för en beräknad kostnad av 1,495,000 kronor,
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter, järnvägen
borde genomgå, samt för påbörjande av nämnda anläggning
för år 1914 anvisat ett anslag av 600,000 kronor, dels ock beslutat
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 90 käft. (Nr 272.) 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 272.
anläggning av utfartsvägar till landsvägen Boden—Lappträsk från stationer
ock mötesplatser å statsbanan Boden—Lappträsk för en kostnad
av 172,600 kronor.
Beträffande sträckningen av den järnväg, varigenom Haparanda
skulle förbindas med det svenska järnvägsnätet, både vid detta ärendes
förberedande handläggning olika meningar gjort sig gällande. Åtskilliga
förslag hade sålunda framkommit, men vid den tid, då Eders Kungl.
Maj:ts proposition i frågan framlades för riksdagen, rådde meningsskiljaktighet
endast mellan två huvudalternativ, det ena, förordat av järnvägsstyrelsen
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet, utgående
från Karungi och löpande genom Tornedalen i sydlig riktning till
Haparanda, och det andra, påyrkat av generalstabschefen, med utgångspunkt
i närheten av Lappträsks station och med sträckning i sydlig
eller sydostlig riktning till Säivitsviken samt därifrån österut fram till
Haparanda.
Vid föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 7 mars 1913 av
frågan om anläggning av omförmälda statsbana utvecklade dåvarande
chefen för civildepartementet, hurusom ur ekonomiska och kulturella synpunkter
sträckningen från Karungi till Haparanda vore att föredraga.
Med hänsyn till de betänkligheter, som av strategiska skäl rests mot
denna sträckning, anförde departementschefen, att banan visserligen
borde framdragas nära själva dalgången, men dock så västligt, att den
folie utanför den egentliga odlade marken och att vissa militära hänsyn
bleve tillgodosedda. Stationen i Haparanda borde förläggas söder
om staden. En framtida anknytning med det finska nätet kunde enligt
departementschefens mening icke ifrågasättas annat än söder om
Haparanda i närheten av Neder Torneå kyrka på finska sidan. Med
iakttagande av vad sålunda uttalats, syntes avgörande strategiska betänkligheter
icke finnas mot en järnväg från Karungi i Torneälvens floddal
till Haparanda, och då mycket starka skäl ur synpunkten av odlingens
och den svenska kulturens befrämjande talade för denna sträckning,
ansåg sig departementschefen böra tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag.
Eders Kungl. Maj:ts proposition i frågan grundades ock på den förutsättningen,
att den av järnvägsstyrelsen föreslagna linjen skulle komma
till utförande.
I den skrivelse, varigenom riksdagen anmälde sitt beslut beträffande
ifrågavarande statsbana, uttalade riksdagen sin anslutning till den
av departementschefen framhållna uppfattningen rörande skälen för
förordande av sträckningen Karungi—Haparanda. Riksdagen biträdde
Riksdagens skrivelse Nr 272.
11
den av departementschefen uttalade meningen, att, därest man iakttoge
att banan framdroges nära själva dalgången, men något västligare, så
att vissa militära hänsyn i ändamål att taktiskt skydda banan tillgodosåges,
att vidare stationen i Haparanda förlädes söder om staden samt
att slutligen en framtida anknytning med det finska järnvägsnätet skedde
söder om Haparanda i närheten av Neder Torneå kyrka på finska sidan,
avgörande strategiska betänkligheter icke torde finnas mot den av
Eders Kung!. Maj:t föreslagna sträckningen från Karungi till Haparanda.
Då riksdagen sålunda icke funnit de erinringar, som i sådant avseende
gjorts mot denna sträckning, uppväga dess enligt riksdagens förmenande
avgjorda företräde ur synpunkten av odlingens och den svenska kulturens
befrämjande, fann sig riksdagen böra besluta densamma.
Sedan chefen för generalstaben i anledning av riksdagens beslut hos
Eders Kungl. Maj:t gjort vissa framställningar beträffande ifrågavarande
statsbanas blivande sträckning, anbefallde Eders Kungl. Maj: t därefter järnvägsstyrelsen
att, efter det ytterligare undersökningar blivit verkställda,
inkomma med förslag till definitiv plan för den beslutade järnvägsanläggningen
från Karungi till Haparanda, och skulle styrelsen hava att
vid upprättandet av sådant förslag såväl taga under övervägande chefens
för generalstaben berörda framställningar som i övrigt samråda
med chefen för generalstaben.
Vid de undersökningar, som sålunda anbefallts, hava framkommit
två förslag till definitiv sträckning av grenbanan från stambanan Lappträsk—Karungi
till Haparanda, nämligen dels en västligare linje, vilken
skulle utgå från en punkt vid Tossa omkring 4,5 km. väster om Karungi
samt därifrån på ett avstånd av mellan 3 och 7 km. från Torneälv
dragas förbi Pitkäjärvi och Karsikkojärvi till Vuono, varifrån banan
i östlig riktning skulle framgå till Haparanda, och dels en östligare
linje, vilken skulle utgå från Karungi station och därifrån på ett avstånd
av omkring 1—2 kilometer från älven dragas över Kukkola,
Vojakala, Mattila och Nasua fram till Haparanda. Denna senare linje
överensstämmer tämligen nära med den vid 1913 års riksdag i princip
godkända linjen, men har dock den nu ifrågavarande linjen — för
tillmötesgående av militära krav — förlagts något väster om 1913 års
linje, särskilt nedanför Vojakala by och vid Haparanda. Den västligare
linjens utförande påyrkas nu av chefen för generalstaben, medan däremot
den östligare linjen förordas av järnvägsstyrelsen och Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län.
12
Riksdagens skrivelse Nr 272.
Kostnaderna för de särskilda förslagen ställa sig sålunda:
Karungi—Kukkola—Haparanda.................................................. 1,495,000 kr.
jämte en militärstation vid Tossa........................................... 147,500 »
tillhopa 1,642,500 »
Tossa—Pitkäjärvi—Vuono—Haparanda............... 2,090,000 »
Den för banan förut beräknade kostnadssumman skulle alltså, oavsett
vilken linje som än valdes, komma att överskridas. Merkostnaden,
som skulle utgöra för den östligare linjen 147,500 kronor och för den
västligare linjen 595,000 kronor, hänför sig vad den förra linjen beträffar
uteslutande till den anläggning av en militärstation vid Tossa,
som från generalstabens sida framhållits vara nödvändig, även om den
östligare sträckningen skulle komma till utförande.
Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag utgår från den förutsättningen,
att järnvägen erhåller den sträckning, som av järnvägsstyrelsen
förordas.
Riksdagen har väl funnit, att den linje, som av Eders Kungl. Maj:t
anses böra utföras, ehuru den dragits något västligare än den sträckning,
som järnvägsstyrelsen år 1912 ifrågasatte, icke är i önskvärd grad taktiskt
skyddad. Den i ärendet nu förebragta utredningen synes emellertid
giva vid handen, att det icke låter sig göra att bereda fullt taktiskt
skydd åt en bana mellan Karungi och Haparanda, om de med densammas
anläggande avsedda ekonomiska och kulturella syftemålen verkligen
skola kunna uppnås. Då endast den östligare sträckningen tillgodoser
dessa synpunkter, vilka för 1913 års riksdag voro de avgörande,
finner riksdagen sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts nu framlagda
förslag.
Riksdagen har alltså för år 1915 anvisat dels för avslutande av
arbetena på en statsbana från Karungi till Haparanda ett anslag av
1,042,400 kronor; dels ock för anläggande av ut fartsvägar till landsvägen
Boden—Lappträsk frän stationer och mötesplatser å statsbanan Boden—
Lappträsk ett anslag av 172,600 kronor.
19:o) I en den 6 juni 1914 till riksdagen avlåten proposition
(nr 142) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen
fogat utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen dels, med godkännande av den i
statsrådsprotokollet omförmälda, av Ljusne-Woxna aktiebolag gjorda utfästelse
om kostnadsfri upplåtelse av mark m. in., besluta anläggning
13
Riksdagens skrivelse Nr 272.
av en normalspårig statsbana mellan Dagarns station å statsbanan Örebro
—Krylbo till Hultebo i Skinnskattebergs socken för en beräknad kostnad
av 435,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att närmare bestämma
järnvägens sträckning; dels för järnvägens anläggning för år 1915
anvisa ett anslag av 435,000 kronor, att utgå av lånemedel, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att härav förskottsvis redan under år 1914 av
tillgängliga medel utanordna ett belopp av 200,000 kronor; dels ock,
under förutsättning att denna framställning bifalles, besluta, att de i
1915 års riksstat bland inkomsterna upptagna lånemedel skola höjas
med 435,000 kronor.
Ehuru föreliggande förslag om anläggande av en bibana från Dagarn
till Hultebo icke tillkommit för att tillgodose något ortsbefolkningens
behov av förbättrade kommunikationsmedel utan närmast föranletts
av ett enskilt intresse, synes det riksdagen, att så stora fördelar
för staten stå att vinna genom anläggande av ifrågavarande järnväg,
att densamma bör komma till stånd. På grund av det avtal om malmfraktning
å berörda järnvägslinje, som upprättats mellan järnvägsstyrelsen
och Ljusne—Woxna aktiebolag, skulle omedelbart från det
järnvägen kan tagas i bruk ett så högt driftöverskott kunna påräknas,
att anläggningen otvivelaktigt bör vara en god affär för staten. Enligt
av järnvägsstyrelsen gjord beräkning skulle med antagande av en
normal räntefot av 3,8 % halva anläggningskapitalet vara amorterat vid
utgången av de 15 år, berörda avtal omfattar. En ytterligare omständighet,
som synes riksdagen böra tillmätas en icke ringa betydelse för
frågans bedömande, är, att på grund av det korta avståndet mellan en
blivande järnvägsstation i Hultebo samt de östra delarna av Klotens
kronopark — ej fullt en halv mil — utförsel av skogsprodukter, framför
allt träkol, från kronoparken med fördel skulle kunna ske genom järnvägstransport
från Hultebo. Enligt vad riksdagen inhämtat, lärer ifrågavarande
järnvägsanläggning jämväl bliva av betydelse för tillgodogörandet
av den staten tillhöriga hyttan vid Baggå å Klotens kronopark.
I enlighet med vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
dels, med godkännande av den i statsrådsprotokollet över civilärenden
den 6 juni 1914 omförmälda, av Ljusne—Woxna aktiebolag gjorda
utfästelse om kostnadsfri upplåtelse av mark m. in., beslutat anläggning
av en normalspårig statsbana frän Dagarns station å statsbanan
Örebro—Krylbo till Hultebo i Skinnskattebergs socken för en beräknad
kostnad av 435,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Magt att närmare
bestämma järnvägens sträckning; dels ock för järnvägens anlägg
-
14
Riksdagens skrivelse Nr 272.
ning för år 1915 anvisat ett anslag av 435,000 kronor, med rätt för
Eders Kungl. Maj:t att härav förskottsvis redan under år 1914 av tillgängliga
medel utanordna ett belopp av 200,000 kronor.
20:o) I statsverkspropositionen har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att till anläggningar å linjen Kiruna—Riksgränsen för ökad
malmtransport för år 1915 bevilja ett anslag av 400,000 kronor.
Ifrågavarande anslag är betingat av den ökning i malmtransporten
å riksgränsbanan, som föranledes av 1913 års överenskommelse mellan
svenska staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag,
aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund, å andra sidan, angående ökad malmbrytning inom Kiirunavaara
och Gellivare malmfält.
Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning, har till anläggningar å linjen Kiruna
—Riksgränsen för ökad malmtransport för år 1915 beviljat ett anslag av
400,000 kronor.
21:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit riksdagen att för
anläggningar å linjen Gellivare—Svartön för ökad malmtransport för
år 1915 bevilja ett anslag av 300,000 kronor.
Jämväl dessa medel äro avsedda för anläggningar, vilka betingas
av 1913 års överenskommelse angående ökad malmbrytning å gruvfälten
i Kiirunavaara och Gellivare.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen för anläggningar å linjen
Gellivare—Svartön för ökad malmtransport för år 1915 beviljat ett anslag
av 300,000 kronor.
22:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har riksdagen till vissa anläggningar vid statsbanorna för militära
ändamål för år 1915 anvisat ett anslag av 150,000 kronor.
23:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för utförandet
av vissa förändringar av spårsystemet vid Centralstationen i Stockholm
jämte därmed sammanhängande arbeten bevilja ett anslag av 5,480,000
kronor samt därav på extra stat för år 1915 anvisa, att utgå av lånemedel,
2,480,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under
år 1914 av tillgängliga medel utanordna 2,000,000 kronor; att medgiva,
att de å den statsverkspropositionen den 14 januari 1914 bifogade
karta (bil. 7) med högröd färg utmärkta områden dels av kronolägen
-
Riksdagens skrivelse Nr 272.
15
heten Tomteboda, dels ock av Karlbergs kungsgård och den därunder
lydande s. k. Solnaskogen må överlåtas å statens järnvägar; samt
att medgiva, att den ersättning, som i anledning av omförmälda områdens
överlåtelse å statens järnvägar kan finnas böra utgå, må, i den
mån det nu beviljade anslaget ej därtill lämnar tillgång, förskjutas av
statsmedel.
Kostnaderna för de ifrågasatta arbetena för omändrande av bangårdsförhållandena
i Stockholm fördelas på följande sätt:
Utvidgning av spårsystemet å Centralstationen....... kronor 012,000: —
Ombyggnad av Norra stationen................................... » 976,000: —
Omläggning av statens j ärnvägars spår mellan Centralstationen
och södra tunnelmynningen vid Hagalund
jämte Stockholm—Västerås—Bergslagens
järnvägs inledande å Tomteboda person- och
föreningsstation samt anordnandet av denna och
Karlbergs stationer..................................................... 3> 1,466,000: —
Utvidgning av Tomteboda växlingsbangård............... » 684,000: —
Jordområdets anskaffning................................................. » 1,742,000: —
Summa kronor 5,480,000: —
Arbetena äro avsedda att utföras under tre år.
Såväl den i ämnet förebragta utredningen som de upplysningar,
riksdagen i denna fråga inhämtat, hava otvivelaktigt givit vid handen,
att omedelbara åtgärder måste vidtagas för avlägsnande av de största
olägenheter, som äro förbundna med de nuvarande bangårdsförhållandena
i Stockholm. Eiksdagen har särskilt uppmärksammat vikten av, att de
oavvisliga kraven å förbättrade driftsäkerhetsanordningar snarast möjligt
varda tillgodosedda. Eders Kungl. Maj:ts nu förevarande framställning
innebär emellertid icke något föregripande av den större reglering av
Stockholms bangårdsförhållanden, som inom en sannolikt ej alltför avlägsen
framtid måste komma till stånd, i annat avseende, än att ett
antagande av framställningen, om ej direkt hindrar, så dock i viss mån
skjuter åt sidan det alternativ till slutligt ordnande av bangårdsfrågan,
som åsyftar att förflytta Centralstationen från dess nuvarande läge till
trakten av Norra bantorget, det s. k. Carlsonska förslaget, även benämnt
högbaneförslaget. Denna omständighet har dock ej synts riksdagen vara
av någon mera vägande betydelse, då nämligen ett genomförande av
detta alternativ torde få anses uteslutet på grund av de starka betänk
-
16
Riksdagens skrivelse Nr 272.
ligheter, som rests mot förslaget, och enär detsamma icke vunnit anslutning
från Stockholms stadsfullmäktiges sida.
Vad kostnaderna för de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna anläggningarna
angår, har riksdagen tagit hänsyn därtill, att ombyggnaden
av Norra stationen förväntas medföra en icke ringa minskning av driftkostnaderna
vid denna station ävensom att genom spåromläggningarna
växlingskostnaderna beräknas komma att nedgå med ett högst väsentligt
belopp.
Det förhållandet, att riksdagen avslagit Eders Kungl. Maj:ts i särskild
proposition framlagda förslag om förflyttning av krigsskolan från
Karlbergs kungsgård, lägger enligt riksdagens förmenande icke något
hinder i vägen, för att frågan om beredande av ersättning åt krigsskolan
för de olägenheter, spårutvidgningen mellan Centralstationen och Tomteboda
station medför för skolan, ordnas i enlighet med de i statsrådsprotokollet
över civilärenden den 14 maj 1914 angivna grunder.
Då Eders Kungl. Maj:ts förslag ej heller i övrigt givit riksdagen
anledning till erinran, har riksdagen dels för utförandet av vissa förändringar
av sparsystemet vid Centralstationen i Stockholm jämte därmed
sammanhängande arheten beviljat ett anslag av 5,480,000 kronor samt
därav för år 1915 anvisat 2,480,000 kronor, med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att redan under år 1914 av tillgängliga medel utanordna 2,000,000
kronor; dels medgivit, att de å den statsverkspropositionen den 14
januari 1914 bifogade karta (bil. 7) med högröd färg utmärkta områden
av kronolägenheten Tomteboda samt av Karlbergs kungsgård och den
därunder lydande s. k. Solnaskogen må överlåtas å statens järnvägar;
dels ock medgivit, att den ersättning, som i anledning av omförmälda
områdens överlåtelse å statens järnvägar kan finnas böra utgå, må,
i den mån det nu beviljade anslaget ej därtill lämnar tillgång och
därest icke enligt i statsrådsprotokollet över civilärenden den 14 maj
1914 angivna grunder särskild framställning till riksdagen bör ske,
förskjutas av statsmedel.
24:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen, att för år 1915 ett
belopp av 5,000,000 kronor avsättes till en särskild fond att användas
till fortsättande, enligt framtida beslut av riksdagen, av inlandsbanan
norr om Ångermanälven (Volgsjön) och andra järnvägsanläggningar i
övre Norrland, vilken fond ställes under statskontorets förvaltning.
Rörande denna framställning anmäler riksdagen i annat sammanhang
sitt beslut.
Riksdagens skrivelse Nr 272.
17
V attenfallsverken.
25:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att av det för
anläggning av ny farled mellan Vänersborg och Göteborg av riksdagen
beviljade anslaget å 22,800,000 kronor för år 1915 anvisa ett
belopp, att utgå av lånemedel, av 3,000,000 kronor.
Riksdagen, som icke käft något erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning, har av det för anläggning av ny farled
mellan Vänersborg och Göteborg beviljade anslaget å 22,800,000 kronor
för år 1915 anvisat ett belopp av 3,000,000 kronor.
26:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för påbörjande
av vissa arbeten för en tredje utbyggnad av Trollhätte kraftstation
för år 1915 anvisa, att utgå av lånemedel, ett anslag av 300,000 kronor
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att därav förskottsvis under år 1914 av
tillgängliga medel utanordna 200,000 kronor.
Sedan 1906 års riksdag anvisat 750,000 kronor för påbörjande av
den för vattnets framledande till Trollhätte kraftstation erforderliga
kraftkanalen, beslöt 1907 års riksdag på av Eders Kungl. Maj:t därom
gjord framställning anläggande av en kraftstation i enlighet med uppgjort
förslag och beviljade för ändamålet ett anslag av 7,750,000 kronor, utöver
förut anvisade 750,000 kronor. På Eders Kungl. Maj:ts framställning
anslog därefter riksdagen 1908 ett belopp av 2,800,000 kronor
för en s. k. andra utbyggnad av kraftstationen.
Till omförmälda första och andra utbyggnaderna av kraftstationen
anvisade riksdagen sedermera år 1913 på förslag av Eders Kung]. Majrtett
tilläggsanslag av 130,000 kronor samt medgav, att de till kraftverket under
byggnadstiden influtna inkomster å tillhopa 196,170 kronor 66 öre finge
användas till täckande av de återstående utgifter för kraftstationens första
och andra utbyggnad, som ej kunde bestridas med ovannämnda anslag
å 130,000 kronor. Samtidigt beviljade riksdagen 160,000 kronor för
vissa för en tredje utbyggnad av kraftstationen avsedda anläggningar,
vilka utförts i samband med andra utbyggnaden av den anledning, att
kostnaden därigenom blivit väsentligt mindre, än om arbetena uppskjutits
till tredje utbyggnaden. En tredje utbyggnad har nämligen
redan från början förutsatts och anstalter för dess möjliggörande hava
tid efter annan vidtagits.
Under förutsättning att ökningen i avsättning av elektrisk energi
från Trollhätte kraftverk sker i enlighet med de beräkningar, vilka av
Bihang Ull senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 90 käft. (Nr 272). 3
18
Riksdagens skrivelse Nr 272.
departementschefen meddelats och vilka synas vara uppgjorda med
nödig försiktighet, skulle gränsen för den nuvarande kraftstationens
leveransförmåga vara uppnådd redan år 1916. Då den tid, som kräves
för en tredje utbyggnad, anslås till 2 å 272 år, är det nödvändigt
att redan innevarande år påbörja nybyggnaden, därest icke utvecklingen
av kraftdistributionen skall avbrytas.
Omfattningen av den tredje utbyggnaden är i viss mån beroende
av ännu ej avslutade underhandlingar om visst markförvärv, om avlösning
av rätt till vattenuttagning från trafikkanalen med flera frågor. På
grund härav finnas ännu endast preliminära beräkningar rörande kostnaden
för tredje utbyggnaden. Enligt föreliggande alternativa förslag
skulle kostnaden utgöra:
I. 4 maskinenheter installeras.
Kostnad utan ny tilloppskanal
» med » »
II. 3 maskinenheter installeras.
Kostnad utan ny tilloppskanal
)) med » »
kr. 6,040,000: —
» 7,490,000: —
kr. 4,930,000: --» 6,380,000: —
Räntabiliteten för eu tredje utbyggnad har beräknats till 7,1 respektive
12,8 procent å det därför erforderliga anläggningskapitalet, allteftersom
utbyggnaden sker enligt det ekonomiskt ogynnsammaste eller det
gynnsammaste av de framlagda alternativa byggnadsförslagen.
Ehuru utarbetade förslag icke föreligga beträffande den nu ifrågasatta
utbyggnaden av Trollhättans kraftstation och det således icke
låter sig göra att fullt överblicka kostnaderna för en dylik anläggning,
synes förtänksamheten bjuda, att det av Eders Kung]. Maj:t för ändamålet
äskade anslaget nu beviljas. Ett avbrott i utvecklingen av kraftdistributionen
sjuies nämligen så vitt möjligt böra undvikas; och det är
därför av vikt att snarast möjligt igångsätta de förarbeten för den
tredje utbyggnaden, vilka äro av särskilt tidsödande beskaffenhet.
Det synes riksdagen vara så mycket större skäl för en dylik åtgärd,
som ifrågavarande arbeten kunna bedrivas oberoende av vilket alternativ
för en tredje utbyggnad, som sedermera väljes. Ett bifall till
Eders Kung], Maj:ts nu föreliggande förslag föregriper alltså icke det
beslut rörande den tredje utbyggnaden i dess helhet, som riksdagen
framdeles kan komma att fatta.
Eu ytterligare omständighet, som talar för ett omedelbart påbörjande
av företaget, är, att enligt beräkningar, som gjorts med ledning av
19
Riksdagens skrivelse Nr 272.
gångna tiders erfarenheter, innevarande sommar torde komma att erbjuda
ett jämförelsevis lågt vattenstånd i Göta älv, vilket i hög grad gynnar
utförandet av arbetena i Olidehålan. Genom att företaget redan i sommar
igångsättes, kan också beredas fortsatt arbetstillfälle för åtskilliga
vid vattenfallsstyrelsens andra anläggningar tillsvidare anställda och
för ändamålet lämpliga arbetare, vilka annars måste avskedas.
De anförda räntabilitetsberäkningarna synas giva vid handen, att
en tredje utbyggnad ur affärssynpunkt kan anses vara väl motiverad.
I detta sammanhang får riksdagen beträffande avkastningen av de
redan befintliga kraftverksanläggningarna vid Trollhättan ur de av statskontoret
utgivna statistiska tablåerna till belysning av statens affärsverksamhet
in. m. år 1913 anföra följande:
Om man bortser från det uppskattade värdet å den icke genom
köp förvärvade vattenkraften i Trollhätte strömmar, uppgick avkastningen
å de i Trollhätte kraftverks driftfärdiga anläggningar nedlagda
anslagsmedel in. in. under år 1913 till 6,38 procent. Beräknas
värdet av all den vattenkraft, som under samma år tagits i användning,
var avkastningsprocenten 4,76. Överskottet å det under året i
medeltal disponerade kapitalet, innefattande både driftfärdiga och icke
driftfärdiga anläggningar samt jämväl det uppskattade värdet å hela
den före reglering tillgängliga vattenkraften i Trollhätte strömmar, utgjorde
3,41 procent.
Tages hänsyn till å ena sidan att under år 1911 motsvarande procenttal
voro respektive 4,24, 3,33 och 2,22 samt å andra sidan att under
år 1913 blott 60 procent av Trollhätte kraftverks leveransförmåga togs
i anspråk, ävensom att inkomsterna av försäljning av den ytterligare
kraft, som det nuvarande kraftverket kan producera utöver den år 1913
sålda, nästan oavkortade komma statsverket tillgodo, enär utgifterna
endast i ringa mån ökas vid stegrad avsättning, så synes det ekonomiska
utbytet av Trollhätte kraftverk kunna betecknas såsom tillfredsställande.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen med bifall till Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag för påbörjande av vissa arbeten för
en tredje utbyggnad av Trollhätte kraftstation för år 1915 anvisat ett
anslag av 300,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att därav
förskottsvis under år 1914 av tillgängliga medel utanordna 200,000
kronor.
27:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för inköp av
inventarier för Porjus kraftverk för år 1915 anvisa ett anslag av
20
Riksdagens skrivelse Nr 272.
100,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan
under är 1914 av tillgängliga medel utanordna 50,000 kronor.
Mot Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning har riksdagen
icke haft något att erinra, vadan riksdagen för inköp av inventarier
för Porjus kraftverk för år 1915 anvisat ett anslag av 100,000 kronor,
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1914
av tillgängliga medel utanordna 50,000 kronor.
28:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har riksdagen av det för reglering av Stora Lule älvs vattensystem
ovanför Porjus beviljade anslaget å högst 1,000,000 kronor för år 1915
anvisat återstående beloppet, 500,000 kronor, med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att förskottsvis redan under år 1914 av tillgängliga medcd utanordna
beloppet.
29:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
har riksdagen av det för anläggande av ett statens kraftverk vid Älvkarleby
beviljade anslaget å 9,210,000 kronor för år 1915 anvisat återstoden
1,110,000 kronor.
30:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för anläggande
av en ångkraftstation för statens kraftverk vid Älvkarleby bevilja
ett anslag av 1,000,000 kronor samt därav för år 1915 anvisa ett
belopp av 400,000 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag åsyftar att bereda möjlighet
till avsättning av en större del av vattenkraften vid Älvkarleby
såsom prima kraft (tillgänglig året om) än vad för närvarande kan ske.
Då den prima kraften visat sig vara begärlig, medan svårighet uppstått
att avsätta den s. k. sekunda kraften (tillgänglig endast en del
av året), har riksdagen visserligen icke haft något att invända mot
syftet med den förevarande framställningen. Den förebragta utredningen
har emellertid särskilt i avseende å kostnadsberäkningarna
icke synts vara av den beskaffenhet, att riksdagen på grundval av densamma
nu bör fatta beslut i ärendet. Någon större olägenhet av ett
uppskov med frågans avgörande torde så mycket mindre föreligga,
som platsen för ångcentralens förläggande ännu icke lärer kunna
bestämmas och ej heller några utarbetade ritningar till byggnadens
utförande ännu föreligga. Med hänsyn till den jämförelsevis korta
tid, som återstår intill dess nästkommande lagtima riksdag skall sam
-
Riksdagens skrivelse Nr 272. 21
manträda, synes fördenskull frågans avgörande kunna framskjutas till
nästföljande år.
I enlighet med vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att Eders
Kung! Maj:ts ifrågavarande förslag icke vunnit riksdagens bilall.
31:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för år 1915
anvisa ett belopp, att utgå av lånemedel, av 2,200,000 kronor att
enligt de närmare föreskrifter, Eders Kungl. Magt meddelar, användas
för anläggning av ledningar, avsedda att distribuera elektrisk energi
från statens kraftverk, samt för därmed sammanhängande arbeten,
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1914
av tillgängliga medel utanordna 1,000,000 kronor.
Hitintills hava anslag för distributionsanläggningar beviljats särskilt
för vart och ett av statens kraftverk. Enligt Eders Kungl. Maj:ts nu
föreliggande förslag skola samtliga anslag för dylikt ändamål sammanföras
till ett enda anslag, vilket efter av
förslag av Eders Kungl. Maj:t skall fördelas å de till de olika kraftverken
hörande distributionsanläggningarna. Mot införande av en dylik
ordning synes det riksdagen så mycket mindre vara något att erinra,
som därigenom marginalen för oförutsedda behov av ledningar, vilken
hittills måst beräknas för varje särskilt ledningsnät, blir gemensam för
dem alla och på grund därav kan beräknas till ett lägre belopp.
Då riksdagen icke haft något att erinra mot storleken av det utav
Eders Kungl. Maj:t begärda anslaget, får riksdagen anmäla, att riksdagen
för år 1915 anvisat ett belopp av 2,200,000 kronor att enligt de
närmare föreskrifter, Eders Kungl. Maj:t meddelar, användas för anläggning
av ledningar, avsedda att distribuera elektrisk energi från statens
kraftverk, samt för därmed sammanhängande arbeten, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1914 av tillgängliga medel
utanordna 1,000,000 kronor.
32:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för utvidgning
av den mellan Maren och Saltsjön belägna delen av Södertälje kanal
bevilja ett anslag av 550,000 kronor samt därav för år 1915 anvisa ett
belopp, att utgå av lånemedel, av 300,000 kronor.
I anledning av därom avlåten proposition beslöt 1913 års riksdag,
att Södertälje kanal å sträckan från Maren till Saltsjön finge för en
kostnad, icke överstigande 550,000 kronor, utgrävas för 5,5 meter djupgående
fartyg.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 11 samt. 90 höft. (Nr 272.) 4
22
Riksdagens skrivelse Nr 272.
Då Eders Kung!. Maj:ts nu förevarande framställning, som grundar
sig på detta riksdagens beslut, ej givit riksdagen anledning till erinran,
bär riksdagen för utvidgning av den mellan Maren och Saltsjön belägna
delen av Södertälje kanal beviljat ett anslag av 550,000 kronor samt
därav för år 1915 anvisat ett belopp av 300,000 kronor.
33:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom framställda förslag,
bär riksdagen för inköp av inventarier och materialier för Södertälje kanalverk
för år 1915 anvisat ett anslag av 5,000 kronor.
Stockbolm den 22 september 1914.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1914.