Riksdagens skrivelse Nr 268.

1

Nr 268.

Upplfist och godkänd i första kammaren den 22 september 1914.
» » » i andra kammaren den 22 september 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till strafflag för krigsmakten,
lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes,
lag om införande av den nya strafflagen för krigsmakten
och den nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes
samt vad i avseende därå iakttagas skall, lag om
ändrad lydelse av 26 § i 8 kap. strafflagen, lag om
ändrad lydelse av 9 och 13 §§ i 10 kap. strafflagen, lag
om ändrad lydelse av 4 och 6 §§ i lagen angående villkorlig
straffdom den 22 juni 1906 samt lag om ändring
i lagen angående förordnande av rättegångsbiträde åt
häktad den 14 september 1906, dels ock i anledning
därav väckta motioner.

(Lagutskottets utlåtande nr 22 och memorial nr 33.)

Till Konungen.

Genom en den 14 maj 1914 dagtecknad proposition, nr 57, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogade förslag till

1) strafflag för krigsmakten;

2) lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes;

3) lag om införande av den nya strafflagen för krigsmakten och

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 88 höft. (Nr 268.) 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 268.

den nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes samt vad
i avseende därå iakttagas skall;

4) lag om ändrad lydelse av 26 § i 8 kap. strafflagen;

5) lag om ändrad lydelse av 9 och 13 §§ i 10 kap. strafflagen;

6) lag om ändrad lydelse av 4 och 6 §§ i lagen angående villkorlig
straffdom den 22 juni 1906; samt

7) lag om ändring i lagen angående förordnande av rättegångsbiträde
åt häktad den 14 september 1906.

riksdagen har i huvndsak biträtt berörda förslag. Beträffande de
särskilda bestämmelserna i förslagen har riksdagen funnit här nedan
angivna ändringar och erinringar påkallade.

Förslaget till strafflag för krigsmakten.

1 § 2 mom., 6 § 2 mom.

Med avseende å dessa lagrum har riksdagen funnit, att förslaget
icke med tydlighet utmärker, att personer, vilka enligt de av Eders
Kungl. Maj:t framställda förslag till upprättande av reservstater vid
armén och marinen komma att uppföras å reservstat, äro att likställa
med övriga till krigsmaktens reserver hörande personer. Riksdagen har
därför givit den avfattning åt förevarande bestämmelser, att endast personal
med beställning å aktiv stat skall utan den för krigsmaktens
reserver stadgade inskränkning innefattas under l:o) och 2:o) av 1 §
samt 2:o) av 6 §.

6 § 1 mom.

Då området för krigslagarnas tillämplighet icke bör utsträckas till
andra personer, än förhållandena med nödvändighet kräva, har riksdagen
ansett sig böra taga under övervägande, om civilmilitära personer
i något större utsträckning, än som skett i förslaget, kunna undantagas
från krigslagarnas tillämpning.

Vad då först angår de personer, som finnas upptagna under 2:o)
i förevarande paragraf eller civila ämbets- och tjänstemän vid krigsmakten,
har riksdagen ansett, att jämte de personer, som redan äro undantagna
i förslaget, professorn och krigsarkivarien vid generalstaben på
grund av dessa befattningars mera vetenskapliga natur kunna undantagas
från lagens tillämplighetsområde.

Riksdagen har härefter att övergå till de under 3:o) i 6 § om -

Riksdagens skrivelse Nr 268. 3

nämnda personer eller dem, som utan att vara att hänföra till ämbetseller
tjänstemän, äro anställda vid krigsmakten i sådan befattning, som
finnes uppförd i vederbörligen fastställd stat. Härmed synas vara avsedda
vissa civila s. k. betjänte, vilka företrädesvis i egenskap av vaktmästare
finnas anställda vid arméns förråd samt vid de militära sjukhusen
och vissa staber. I den mån dessa personer handhava verkliga
vaktmästaresysslor eller förrätta sitt arbete utan närmare sammanhang
med den militära tjänstgöringen i övrigt, synes något starkare skäl icke
föreligga att låta dem lyda under krigslagarna. Riksdagen har därför
icke ansett, att andra hithörande personer böra upptagas i denna punkt
än de civila betjänte, vilka äro anställda såsom förrådsvaktmästare vid
de särskilda truppförbandens och fortifikationens förråd. Vidare finner
riksdagen, att icke allenast kvinnliga utan även manliga betjänte vid
de militära sjukhusen utan olägenhet kunna undantagas från att lyda
under lagen.

Under 4:o) i denna paragraf äro bland annat upptagna månads- och
daglönare vid flottan. Hithörande personer, av vilka flertalet äro anställda
vid flottans varv i Stockholm och Karlskrona, kunna enligt riksdagens
uppfattning, med hänsyn såväl till sättet för deras anställning
som till löneförhållandena och det arbete, som av dem utföres, närmast
jämnställas med verkmästare och arbetare vid vanliga industriföretag. De
innehava icke heller fasta tjänster vid krigsmakten, utan antagas genom
kontrakt i allmänhet på viss uppsägningstid. Den omständigheten, att
de understundom i sitt arbete sysselsättas tillsammans med krigsmän,
synes knappast i och för sig utgöra tillräcklig grund för deras ställande
under krigslag; och annat giltigt skäl därtill torde ej heller föreligga.
Enahanda synes förhållandet även vara med de vid truppförbanden anställda
manliga hantverkare, maskinister och eldare, vilka jämväl finnas
upptagna under denna punkt i 6 §. Hit höra nämligen maskinister och
eldare vid belysnings-, värme-, tvätt- och kokinrättningar samt hantverkare
vid de verkstäder av olika slag, som finnas inom kasernetablissementen.
Åven dessa befattningar äro icke uppförda på stat, titan anställningen
grundar sig på kontrakt med vederbörande truppförbands
förvaltning, och något militärt intresse av mera väsentlig betydelse
synes knappast kräva, att dessa personer lyda under krigslagarne. Riksdagen
har därför ansett, att såväl månads- och daglönare vid flottan
som nämnda vid trnppförbanden anställda manliga hantverkare, maskinister
och eldare icke längre böra lyda under krigslagarna. Undantag
synes dock böra göras för det fall, att den avdelning, vid vilken de äro
i tjänstgöring, blivit mobiliserad.

4

Riksdagens skrivelse Nr 268.

22-27 §§.

Beträffande disciplinstraffen har riksdagen ansett, att arrest med hårt
nattläger lämpligen bör erhålla formen av en särskild straff art, vilken torde
kunna benämnas skärpt arrest. Såsom lagrådet påpekat, erbjuder nämligen
detta vissa fördelar såväl vid sammanläggningen av straff som i
de fall, då skärpning genom hårt nattläger av någon anledning icke
kan komma till verkställighet och därför förvandling av straffet till
vanlig arrest måste äga rum. Beträffande förhållandet mellan skärpt
arrest och vaktarrest har riksdagen ansett, att en dags skärpt arrest bör
svara mot två dagars vaktarrest. Om exempelvis någon ådömts 5 dagars
skärpt arrest, men den bestraffade av hälsoskäl icke kan undergå detta
straff, skall han alltså i stället undergå 10 dagars vaktarrest. Beträffande
den skärpta arresten har riksdagen funnit det lämpligt att även i
övrigt i viss mån giva detta straff en särskild karaktär, som skiljer
detsamma från den vanliga vaktarresten. Så har stadgats, att den
arresterade icke får åtnjuta annan kost, än manskapet vanligen bestås,
eller annan dryck än vatten samt att den arresterade icke under arresttiden
får deltaga i tjänstgöring. Såsom villkor för användande såväl av
skärpt som av sträng arrest har föreskrivits, att dessa straff icke få
åläggas i annat fall, än då det med hänsyn till av den straffskyldige
förut undergångna bestraffningar eller andra särskilda omständigheter
finnes icke kunna antagas, att lindrigare arreststraff skulle å honom
utöva tillbörlig verkan.

Vidare har riksdagen med avseende å disciplinstraffen vidtagit
den ändring, att sträng arrest må ådömas endast av krigsdomstol
utom i vissa undantagsfall, då det ansetts medföra svårigheter särskilt
för målens snabba avgörande, om sträng arrest icke finge åläggas
av befälhavare. I enlighet härmed föreslår riksdagen, att sträng
arrest skall kunna åläggas dels av befälhavare å fartyg på sjötåg
ävensom av befälhavare för mobiliserad avdelning, dels även i det fall,
att målets hänskjutande till krigsdomstol skulle föranleda uppskov med
målets avgörande under mer än fyra dagar, efter det befälhavaren
med framhållande av målets brådskande beskaffenhet påkallat krigsrättens
sammanträde, och det för krigslydnadens eller ordningens
upprätthållande finnes vara av särskild vikt, att den felande utan uppskov
bestraffas. Med det av riksdagen använda uttryckssättet torde
befälhavare vara berättigad att själv ådöma sträng arrest, såvida krigsrättens
sammanträde icke kunnat utsättas inom fyra dagar, efter det

5

Riksdagens skrivelse Nr 268.

befälhavaren avlåtit begäran till krigsdomaren om att denne skall utsätta
tid för sammanträdet. I detta sammanhang vill riksdagen hava uttalat,
att det i dylika fall uppenbarligen är av största vikt, såväl att befälhavaren
omedelbart och på snabbaste sätt — exempelvis med telegraf
eller telefon — sätter sig i förbindelse med krigsdomaren eller, om han
skulle vara hindrad, den vice krigsdomare, som må vara förordnad att
i sådant fall inträda i krigsdomarens ställe, som även att krigsrätten
kallas att sammanträda, så snart detta låter sig göra. För nu ifrågavarande
fall har riksdagen jämväl ansett det böra stadgas, att auditör,
om sådan finnes, skall avgiva yttrande före straffets åläggande även då
sådant hörande icke eljest behövt äga rum. Vidare har riksdagen ansett
särskild bestämmelse böra införas därom, att disciplinstraff, som ådömes
av krigsrätt, i regel må verkställas genast utan hinder av anförda besvär.
Med hänsyn därtill att krigsrätterna på grund av de av riksdagen
antagna bestämmelserna komma att handlägga disciplinmål i betydligt
större antal fall än förut beräknats och då det är av särskild
vikt, att avgörandet av dylika mål icke fördröjes på grund av hinder för
den ordinarie krigsdomaren, har riksdagen föreslagit, att en vice krigsdomare
skall, där så anses erforderligt, kunna av Eders Kungl. Maj:t förordnas.
Slutligen har riksdagen, till undvikande av vissa svårigheter, som
kunna tänkas uppkomma för disciplinens behöriga upprätthållande, om den
tilltalade vid svårare disciplinförseelser lämnas på fri fot under avbidan på
krigsrättens sammanträde, föreslagit ett nytt stadgande, som berättigar
befälhavaren att i sådana fall förordna, att den tilltalade skall hållas i
förvarsarrest, till dess krigsrätten sammanträder. I sammanhang därmed
har emellertid i 15 § i lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes
förvarsarrest i fråga om tiden för krigsrättens sammanträde likställts
med häktning.

På grund av de nu berörda bestämmelserna angående disciplinstraffen
har riksdagen vidtagit härav betingade ändringar i 35, 39, 40,
189, 190, 194 och 204 §§ av förevarande lagförslag.

29 §.

1 samband med de ändringar, som riksdagen vidtagit i fråga
om disciplinstraffen har riksdagen gjort den ändring i förevarande §,
att den här stadgade påföljden — avsättning eller skiljande från tjänsten
— oberoende av arresttidens längd skall kunna inträda, så snart ett av
de tidigare ådömda straffen varit skärpt arrest.

6

Riksdagens skrivelse AV 268.

62 §.

Riksdagen har ansett att straffet i det fall, varom fråga är i sista
punkten av förevarande §, bör bestämmas till vaktarrest i minst tio
dagar, skärpt arrest i minst fem dagar eller sträng arrest i minst tre
dagar. Samma ändring bar även skett i de övriga fall, i vilka straffet
i gällande lag är bestämt till sträng arrest eller i det remitterade förslaget
till vaktarrest i minst 10 dagar.

65 §.

I denna § bar riksdagen vidtagit en ändring, som är av uteslutande
redaktionell betydelse.

73 §.

Efter övervägande av de skäl, som anförts till stöd för de olika
förslag rörande denna paragrafs avfattning, vilka blivit framställda, bar
riksdagen bifallit det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget, som
är likalydande med det, som ursprungligen framställts av krigslagstiftningskommittén.
Det bör emellertid framhållas, att, på sätt föredragande
departementschefen vid remissen till lagrådet yttrat, med ordet »sammankomst»
i förevarande § icke avses en rådplägning vilken som helst
mellan några personer, tillhörande krigsmakten, utan ett på förband
för visst ändamål planerat sammanträffande av ett mera avsevärt antal
personer.

78 §.

Beträffande denna § har riksdagen ansett, att högsta straffet
för andra än ämbets- och tjänstemän bör nedsättas till fängelse i 6
månader. Detta motsvarar enligt 2 kap. 17 § allmänna strafflagen det
högsta straff, som kan ådömas en ämbets- eller tjänsteman, vilken gjort
sig skyldig till nu ifrågavarande förbrytelse men icke längre är i besittning
av sitt ämbete eller sin tjänst.

79 §.

I det remitterade förslaget har det mot ifrågavarande paragraf svarande
stadgandet i 78 § följande lydelse: »Straff efter 75, 76 eller 77 § må
icke ådömas, då den förman, som utfärdade befallningen, därvid uppen -

7

Riksdagens skrivelse Nr 268.

barligen överskridit sin befogenhet.» Av motiveringen till detta stadgande
synes framgå, att anledningen till dess införande i lagen närmast
varit, att man på något sätt velat i lagen giva uttryck åt den grundsatsen,
att underlydande icke är skyldig att åtlyda förmans befallning,
om denna skulle gå ut på utförande av gärning, som otvivelaktigt
är brottslig eller moraliskt otillåten. Redan i departementschefens
yttrande till statsrådsprotokollet den 18 juli 1913
har framhållits, att det mötte mycket stora svårigheter att i detta
hänseende fastställa fullt tydliga regler. Den form, stadgandet erhållit
i det remitterade förslaget, torde icke heller enligt riksdagens mening
vara tillfredsställande. Stadgandet inskränker sig nämligen icke till
att stadga straffrihet i sådana fall, då befallningen avsåg utförande
av brottslig eller moraliskt otillåten gärning, utan paragrafen har erhållit
tillämplighet i varje fall, då förmannen uppenbarligen överskridit sin
befogenhet. Såsom lagrådet erinrar, skulle emellertid härunder även falla
t. ex. det fall, då en befälhavare uppenbarligen handlar i strid mot erhållna
order, utan att dock hans befallning går ut på något, som kan
för de underlydande föranleda ansvar, eller på något för dem ur moralisk
synpunkt förkastligt. Å andra sidan synes åter propositionen hava
givit en alltför inskränkt tillämplighet åt den ifrågavarande rättsregeln,
då den begränsat densamma till befallning, som avser utförande av gärning,
som enligt lag icke är tillåten. Då enligt förslagets motivering
med detta uttryck allenast skulle förstås befallning, som avser utförande
av ett verkligt brott, täcker den föreslagna lydelsen, såsom även av
departementschefen medgives, icke det fall, att befallningen går ut på
något ur moralisk synpunkt förkastligt.

De svårigheter, som sålunda gjort sig gällande vid paragrafens
avfattning, äro enligt riksdagens mening ägnade att bekräfta den uppfattningen,
att det svårligen låter sig göra att genom ett direkt lagstadgande
på ett fullt tillfredsställande sätt bestämma gränserna för underlydandes
lydnadsplikt gent emot förman. Riksdagen har därför funnit
det böra överlämnas åt rättsskipningen att i varje fall avgöra, huru
långt lydnadsplikten sträcker sig, och på grund därav helt och hållet
uteslutit förevarande paragraf ur lagen. Att lagen icke avser att
stadga s. k. »blind» lydnad i den mening, att underlydande skulle vara
skyldig att på förmans befallning utföra handling, som uppenbarligen
är brottslig eller från moralisk synpunkt förkastlig, är även enligt riksdagens
mening uppenbart, och då givetvis en annan mening ej heller
kan ifrågasättas hos domstolarne, lärer det skydd för underordnad, som
det föreslagna stadgandet avser att giva, på ett bättre och säkrare sätt

8

Riksdagens skrivelse Nr 268.

vinnas, om åt domstolen lämnas att efter allmänna rättsgrundsatser uppdraga
lydnadspliktens gränser.

I sammanhang härmed vill riksdagen uttala önskvärdheten av att
uppmärksamhet ägnas däråt att i reglementen och andra föreskrifter,
som av Eders Kungl. Maj:t meddelas, den lydnadsplikt, som åligger
krigsman, icke så angives, att den för dem, som hava att ställa sig dessa
reglementen och föreskrifter till efterrättelse, framstår såsom undantagslös.

96 och 98 §§.

Beträffande 96 § har riksdagen ansett att orden »eller vid krigsmakten
anställd civil ämbets- eller tjänsteman, då han uppträder i dylik
dräkt» böra uteslutas. I samband därmed har även ändring skett i
98 §, så att mom. 2 i 96 § icke blir tillämplig på andra till reserven
hörande personer än sådana, som under sin tjänstgöring äro att hänföra
till krigsmän.

97 §.

Det torde enligt riksdagens mening knappast vara av behovet påkallat,
att ifrågavarande straffbestämmelse upptages i lagen. Mot anstötligt
och ovärdigt uppförande i tjänsten lära nämligen nödiga korrektiv finnas
i lagens övriga stadganden, och mot dylikt uppförande utom tjänsten
torde vederbörande befälhavare kunna på grund av 96 § inskrida i
sådana fall, då förhållandet ur militär synpunkt kräver rättelse. Vid
sådant förhållande och då den möjlighet förefinnes, att bestämmelsen
— även med den lydelse densamma erhållit i den kungl. propositionen —
någon gång skulle kunna leda till obehörigt intrång från de överordnades
sida i de underordnades rent privata förhållanden, har riksdagen
uteslutit förevarande paragraf ur lagen.

102 §.

Då överensstämmelse synes böra åvägabringas mellan det straff,
som enligt denna paragraf kan ådömas officerare och underofficerare, å ena,
samt manskap å andra sidan, har riksdagen i andra momentet av paragrafen
upptagit den bestämmelsen, att även officerare och underofficerare,
som andra gången begå sådan förbrytelse, som här avses, kunna
dömas till straffarbete i högst två år.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

9

103 §.

I enlighet med vad som skett i det remitterade förslaget har riksdagen
i en särskild paragraf npptagit straffbestämmelse för olovligt
bortledande av elektrisk ström från krigsmaktens elektriska anläggning.
Ändringen är icke av saklig natur, utan avser endast att möjliggöra ett
bibehållande av paragrafföljden i lagen.

112, 113 och 116 §§.

I likhet med vad som skett i 78 § och på de skäl, som vid nämnda
-paragraf anförts, har en nedsättning gjorts i det straff, som i förevarande
tre paragrafer finnes stadgat för andra än officerare och
underofficerare.

116 § 2 mom.

Då enligt riksdagens mening förseelser av här ifrågavarande art
torde kunna bestraffas med tillämpning av andra stadganden i lagförslaget
i sådana fall, som böra bliva föremål för bestraffning, har riksdagen
ansett, att momentet borde ur förslaget utgå.

129 och 130 §§.

Liksom i flera föregående paragrafer har riksdagen ansett, att
straffet även i de förevarande kan något nedsättas för andra än officerare
och underofficerare.

161 §.

Enligt den avfattning förevarande paragraf erhållit torde densamma
icke bliva tillämplig i det fall, som behandlas i 78 §, eller då gärningsmannen
icke är krigsman. Även i detta fall synes dock ett högre straff
vara påkallat, då brottet begås under de särskilt försvårande omständigheter,
varom här är fråga, helst det i 78 § stadgade straffet skulle enligt
riksdagens förslag i någon mån bliva nedsatt.

Riksdagen har därför i paragrafen infört ett nytt moment, i vilket
straffet i nu berörda fall bestämmes till straffarbete i högst sex år.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 88 höft. (Nr 268.) 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 268.

185 §.

De jämkningar, som blivit gjorda i denna paragraf, äro föranledda
av de ändringar, som riksdagen företagit beträffande åtskilliga paragrafer
i strafflagens speciella del.

191 §.

Med anledning av ifrågasatta organisationsförändringar inom kustartilleriet
har riksdagen ansett det även beträffande kustartilleriet —
liksom i förslaget skett i fråga om armén — böra stadgas, att chef
för med regemente likställt truppförband äger oinskränkt bestraffningsrätt
i disciplinmål.

210 §.

Den i Eders Kungl. Maj:ts förslag medgivna rätten att såsom tillrättavisning
meddela förbud att lämna kasernområde, läger eller däremot
svarande område, har riksdagen ansett böra så bestämmas, att förbudet
kan avse även åt kompani eller likställt truppförband upplåten del av
ett dylikt område.

Förslaget till lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

é

7 § 3 mom.

I detta lagrum har riksdagen vidtagit ändring i syfte att vice
krigsdomare må kunna förordnas. Beträffande skälet till denna ändring
får riksdagen hänvisa till vad ovan anförts.

8 §•

Enligt riksdagens mening skulle det i många fall innebära en fördel,
om i sådana fall, där den tilltalade är underofficer eller tillhör manskapet,
någon ur underofficersgraden finge säte i krigsrätten, särskilt
med hänsyn därtill, att underofficerarne ej sällan äga en närmare kännedom
om manskapets dagliga liv utom den egentliga tjänsten än officerarne.
Riksdagen har dock ansett det böra stadgas, att endast under -

11

Riksdagens skrivelse Nr 268.

officerare, som innehava fanjunkares eller däremot svarande tjänsteställning,
kunna erhålla dylikt förordnande. Det är nämligen av vikt, att
endast personer med en längre tids erfarenhet om tjänsten och ett mera
stadgat omdöme erhålla ifrågavarande uppdrag.

Med stöd av vad sålunda anförts har riksdagen i förevarande paragraf
infört en bestämmelse av innehåll, att krigsrättens militära ledamöter i
mål, däri underofficer eller någon av manskapet är tilltalad, skola utgöras
av en officer av kaptens grad och en underofficer av fanjunkares eller
likställd grad.

1 sammanhang därmed hava även 9, 10, 12 och 14 §§ blivit i erforderliga
delar ändrade.

15 § 1 mom.

På sätt ovan anförts har riksdagen i förevarande lagrum företagit
ändring, varigenom förvarsarrest i fråga om tiden för krigsrättens sammanträde
likställes med häktning.

21 §.

Aven i fråga om fältkrigsrätternas sammansättning har riksdagen
ansett den ändring böra vidtagas i förslaget, att en underofficer erhåller
säte i rätten i mål, däri underofficer eller någon av manskapet är
tilltalad.

25 §.

Den vid Svea hovrätt bildade avdelning, som enligt förslaget skall
utgöra krigshovrätten, bör enligt riksdagens åsikt bestå av ordföranden
å en av hovrättens divisioner såsom ordförande, en annan ledamot i
samma hovrätt, ett krigshovrättsråd och två militära ledamöter. I överensstämmelse
härmed har riksdagen vidtagit ändring i första stycket av
förevarande paragraf.

26 §.

Denna paragraf har riksdagen ansett icke böra bibehållas. På dess
plats har riksdagen — med uteslutande av de tre sista styckena i 25 §
— infört ett stadgande av innehåll, att vid förfall för ordföranden annan
ledamot i Svea hovrätt inträder såsom ledamot i krigshovrätten samt
att i detta fall ordet föres av den främste civile ledamoten.

12

Riksdagens skrivelse Nr 268.

31 §.

Då riksdagen icke funnit nödigt, att i lag meddelas särskilda bestämmelser
angående de ämnen, som i denna paragraf avhandlas, har
riksdagen ansett samma paragraf kunna ur förslaget uteslutas.

57 §.

Då offentlighet vid krigsdomstolarne kan vara hinderlig för krigsföretagens
framgång eller menlig för krigsmaktens säkerhet icke allenast
i krig, utan även före krigets utbrott, då krigsmakten eller del därav
blivit mobiliserad, har riksdagen ansett paragrafen böra omredigeras i
syfte att även under dylika förhållanden ett uteslutande av offentligheten
blir möjligt.

82 §.

Såsom förut anförts, har riksdagen ansett särskild bestämmelse böra
införas därom, att disciplinstraff, som ådömes av krigsrätt, i regel må
verkställas genast utan hinder av anförda besvär.

Nämnda bestämmelse har av riksdagen införts i ett nytt moment,
som fogats till förevarande paragraf.

97 och 100 §§.

Enligt riksdagens mening kan det i vissa fall vara av betydelse att
icke blott förman, utan även annan överordnad äger rätt att tillsäga förvarsarrest
eller draga försorg om att överlastad person tages i förvar. En
sådan befogenhet lärer dock icke böra tilläggas — förutom förman — annan
överordnad än den, som har officers eller underofficers grad. En omredigering
av förevarande paragrafer har därför skett i nu angiven riktning.

Av skäl, som ovan anförts, har riksdagen ansett, att befälhavare,
som hänskjutit åtal mot honom underlydande person till krigsrätts behandling,
i vissa fall bör äga förordna, att den tilltalade skall hållas i
förvarsarrest, till dess krigsrätten sammanträder. Stadgande härom har
införts i en ny paragraf i lagen, vilken paragraf har erhållit ordningsnumret
97. I samband därmed hava 95 och 96 §§ sammanslagits till
en paragraf och 97 § erhållit paragrafnumret 96.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

13

Förslaget till lag om införande av den nya strafflagen för krigsmakten och
den nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes samt
vad i avseende därå iakttagas skall.

1 §•

Då, enligt vad statsrådet och chefen för justitiedepartementet meddelat,
svårighet möter att till den 1 januari 1915 träffa de anordningar,
som erfordras för att den nya domstolsorganisationen skall kunna träda
i verksamhet, har riksdagen ansett sig böra framflytta de nya lagarnas
ikraftträdande till den 1 januari 1916. I sammanhang därmed har det i
denna paragraf meddelade övergångsstadgandet beträffande krigsfiskalerna
synts riksdagen kunna uteslutas ur lagen.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 26 § i 8 kap. strafflagen.

Med den avfattning ifrågavarande straffbestämmelse erhållit i Eders
Kungl. Maj:ts förslag kan det bliva föremål för tvekan, om densamma
är tillämplig även i det fall, att någon visserligen gjort sig oduglig till
tjänstgöring såsom vapenför, men icke helt och hållet frikallas från
värnpliktens fullgörande, utan får fullgöra densamma på sätt om icke
vapenföra värnpliktiga är stadgat. Då även ett dylikt fall torde böra
falla under bestämmelsen, har riksdagen ansett paragrafen böra erhålla
en i någon mån förändrad redaktion.

Riksdagen, som alltså icke kunnat i oförändrat skick antaga de
av Eders Kungl. Maj:t genom förevarande proposition framlagda lagförslag,
får hos Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen för sin del
antagit följande

14

Riksdagens skrivelse Nr 268.

l:o) Strafflag för krigsmakten.

Första delen.

Allmänna bestämmelser.

1 KAP.

Om krigsmän, förmän och överordnade samt om tillämpligheten
av vissa delar i lagen.

1 §•

Till krigsmän hänföras enligt denna lag:

l:o) officerare och underofficerare vid krigsmakten;

2:o) manskap med fast anställning vid krigsmakten;

3:o) värnpliktige under den tid, de fullgöra dem åliggande tjänstgöringsskyldighet
vid krigsmakten, samt då de under färd till eller
från sin tjänstgöringsort stå under militärbefäl;

4:o) till tjänstgöring å krigsmaktens fartyg eller vid minpositionerna
förhyrda sjömän, maskinister, eldare, hantverkare och arbetare;

5:o) de, som tillhöra polisväsendet vid mobiliserad avdelning av
krigsmakten;

6:o) vid lots- och fyrinrättningarna samt vid väg- och vattenbyggnadskåren
anställda personer under den tid, de fullgöra dem åliggande
tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten; samt

7: o) medlemmar av frivilliga för rikets försvar avsedda kårer eller
föreningar under den tid, de för sådant ändamål tjänstgöra vid mobiliserad
avdelning av krigsmakten.

Under l:o) och 2:o) innefattas icke blott personal med beställning
på aktiv stat vid krigsmakten utan jämväl övertalig personal samt personal,
hörande till krigsmaktens reserver, den sistnämnda dock allenast
under tid, då den fullgör sin tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten.

15

Riksdagens skrivelse Nr 268.

2 §•

Krigsman, som inom samma regemente eller annan till armén
hörande avdelning, där styrkan icke överstiger ett regementes storlek,
eller inom flottan eller inom kustartilleriet innehar högre tjänstegrad
än annan krigsman, är dennes förman. Därjämte är envar inom
krigsmakten förman för den, över vilken han, enligt tjänstereglemente
eller särskilt förordnande, innehar ständig eller tillfällig befälsrätt.

Den, för vilken annan är förman, är underlydande i förhållande
till förmannen.

3 §•

Krigsman, som innehar högre tjänstegrad än annan krigsman, är
i förhållande till denne överordnad. Därjämte är envar förman överordnad
i förhållande till den honom underlydande.

Den, för vilken annan är överordnad, är i förhållande till denne
underordnad.

4 §•

Såsom mobiliserad anses enligt denna lag rikets krigsmakt eller
avdelning av krigsmakten, då den för annat ändamål än övning ställes
eller är ställd på krigsfot.

5 §■

Den tredje delen av denna lag äger tillämpning allenast i fråga
om brott, som förövas i krigstid eller eljest under tid, då rikets
krigsmakt är mobiliserad. Under sådan tid äger jämväl andra delen
av lagen tillämpning, där bestämmelserna i tredje delen ej till annat
föranleda.

2 KAP.

Om (Tern, som äro underkastade straff efter denna lag.

6 §•

Under denna lag lyda:

l:o) krigsmän;

2:o) vid krigsmakten anställda civila ämbets- och tjänstemän; med
undantag av präster, vid krigsdomstolarna tjänstgörande domare och
åklagare, lärare vid militära läroanstalter samt professor och krigsarkivarie
vid generalstaben;

16

Riksdagens skrivelse Nr 268.

3:o) civila betjänte, vilka äro anställda vid krigsmaktens förråd,
samt extra poliskonstaplar vid flottan;

4:o) månads- och daglönare vid flottan samt vid truppförbanden
anställda manliga hantverkare, maskinister och eldare, under den tid
nu omförmälda personer tjänstgöra vid mobiliserad avdelning av krigsmakten; 5:o)

de, som för vinnande av civil ämbets- eller tjänstemannabefattning
vid krigsmakten för sin utbildning tjänstgöra därstädes; samt

6:o) envar, som med behörigt tillstånd åtföljer krigsmaktens
fartyg på sjötåg eller är tjänstgöringsskyldig vid eller med behörigt
tillstånd åtföljer mobiliserad avdelning av krigsmakten, ändå att han
icke eljest skulle lyda under denna lag.

Under 2:o) innefattas icke blott civila ämbets- och tjänstemän
med beställning på aktiv stat vid krigsmakten utan jämväl övertalig
personal samt personal, hörande till krigsmaktens reserver, den sistnämnda
dock allenast under tid, då den fullgör sin tjänstgöringsskyldighet
vid krigsmakten.

7 §•

Att värnpliktige och personer, hörande till krigsmaktens reserver,
ävensom vid lots- och fyrinrättningarna samt vid väg- och vattenbyggnadskåren
anställda personer, ändå att de icke, enligt vad ovan
är sagt, lyda under denna lag, i vissa fall äro underkastade straff efter
densamma, därom stadgas i 61, 97, 130, 132 och 157 §§.

8 §•

Denna lag skall ock tillämpas å envar, ändå att han icke lyder
under lagen, därest han i mobiliserad fästning, å krigsskådeplats inom
eller utom riket eller å område, som av krigsmakten ockuperats, begår
brott, som sägs i 133 § 2 inom., 134, 137, 138, 141, 143, 166,
167, 182 eller 183 §.

Lag samma vare i fråga om utländsk man, vilken eljest begår
brott, som avses i 134 §, så ock beträffande person, som tillhör krigförande
fientlig avdelning och beträdes med brott, varom talas i 149 §.

9 §•

Krigsfånge, ävensom utländsk man, vilken vid krig mellan främmande
makter, därunder Sverige är neutralt, här i riket internerats,
skall för brott, som av honom begås, straffas efter denna lag, där
brottets beskaffenhet det medgiver.

17

Riksdagens skrivelse Nr 268-

10 §.

Begår någon, som lyder under denna lag, brott, varå straff där
icke finnes utsatt, varde, även där sådant ej är i lagen särskilt sagt,
straffad efter allmän lag och. laga stadgar, dock med iakttagande av de
även för vissa dylika fall i denna lag meddelade särskilda bestämmelser.

11 §•

Har någon, medan han lydde under denna lag, begått brott, varå
samma lag är tillämplig, värde straffad efter denna lag, ändå att brottet
ej blev åtalat, förrän de förhållanden upphört, på grund av vilka han
lydde under samma lag.

De i 7 § omförmälda personer skola i där avsedda fall vara underkastade
straff efter denna lag, ehuru vid åtalets anhängiggörande den
tilltalade icke längre är värnpliktig eller innehar anställning, som i
nämnda § sägs.

12 §.

Krigsman, som råkat i krigsfångenskap eller genom rymmande
övergivit sin befattning vid krigsmakten eller ock åtföljt fartyg, som
förolyckats eller blivit övergivet, skall, ändå att tiden för hans tjänstgöringsskyldighet
går till ända, under det han är fången eller rymd,
eller hans tjänstgöring varit betingad endast för resa'' med det förolyckade
eller övergivna fartyget, anses fortfarande tillhöra krigsmakten,
till dess han erhållit avsked från krigstjänsten eller eljest
blivit därifrån behörigen skild.

Har någon, som lyder under denna lag eller eljest är underkastad
straff efter densamma, insatts i militärhäkte, intagits å militärsjukhus
eller börjat avtjäna honom ålagd arrest utan bevakning, då skall, så
länge han befinner sig i häktet eller å sjukhuset eller verkställighet
av arreststraffet pågår, nämnda lag vara å honom tillämplig, ändå att
så eljest icke skulle varit förhållandet.

13 §.

Har svensk krigsman eller annan, som är anställd vid svenska
krigsmakten, i fientligt eller annat främmande land under tåg eller då
svenskt krigsfolk eljest där är samlat, begått brottslig handling emot
utländsk man; vare för åtal av gärningen ej erforderligt sådant särskilt
förordnande av Konungen, som förutsättes i 1 kap. 1 § allmänna straffBihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 88 höft. (Nr 268.) 3

18

Riksdagens skrivelse Nr 268.

lagen i fråga om brott begångna utom riket, utan ankomme å bögste
befälhavaren på stället att, antingen målsäganden över brottet klagar
eller ej, låta detsamma befordras till åtal, om han finner krigstuktens
upprätthållande eller krigsmaktens anseende det kräva.

Då utländsk man utom riket begår brott, som hör till svensk
krigsdomstols behandling, ankomme det på högste befälhavaren på stället
att förordna om åtal av brottet, där han finner förhållandena det fordra.

14 §.

Har svenskt krigsfolk, inom eller utom riket, gemensam tjänstgöring
med krigsfolk från främmande stat, med vilken Sverige är i
förbund för krigs förande; då skall envar, som tillhör svenska krigsmakten
och i sådan tjänstgöring begår brott emot person eller egendom,
hörande till den med Sverige förbundna statens krigsmakt, dömas till
straff, som finnes stadgat för enahanda brott emot person eller egendom,
hörande till svenska krigsmakten.

3 KAP.

Om straff efter denna lag.

15 §.

Straffarter, som för brott efter denna lag användas, äro:

l:o) dödsstraff;

2:o) straffarbete;

3:o) fängelse;

4:o) böter;

5: o) disciplinstraff;

samt för ämbets- och tjänstemän:

6:o) avsättning, varmed i de fall, som äro utsatta i lagen, förenas
den påföljd, att den dömde förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare
nyttjas; och

7:o) mistning av ämbete eller tjänst på viss tid.

16 §.

Dödsstraff, som blivit ådömt efter denna lag, skall i de fall,
vilka äro särskilt anmärkta, verkställas medelst skjutning, men eljest
genom halshuggning.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

19

Vid verkställande av dödsstraff iakttages i övrigt vad därom i
allmän lag och tjänstereglemente stadgat är.

År någon för brott emot denna eller allmän lag dömd till
dödsstraff, som bör verkställas genom halshuggning, och saknas i fält
eller i belägrad fästning eller under sjötåg tillfälle att få straffet verkställt
i den ordning, som därför är föreskriven, må det i stället verkställas
genom skjutning.

17 §•

Ej skall någon undergå dödsstraff, innan Konungen eller, där
domen blivit fälld av ståndrätt, högste befälhavaren på stället förordnat,
att straffet må verkställas.

18 §.

I avseende på straffarbete, fängelse och böter, vartill efter denna
lag dömes, gälle vad i allmän lag stadgat är, dock med iakttagande
av vad i efterföljande §§ sägs.

19 §.

Skall krigsman undergå straffarbete på viss tid ej över två år,
som blivit honom ådömt för brott, för vilket straff finnes utsatt
i 5, 7, 9, 11, 12 eller 14 kap. av denna lag, eller fängelse, som
blivit honom omedelbart eller såsom förvandlingsstraff ålagt för brott,
för vilket straff är utsatt i denna lag, bör, där så kan ske, straffet
verkställas i militärhäkte.

Lag samma vare, om krigsman, som är hänförlig under l:o), 2:o)
eller 4:o) i 1 §, skall undergå fängelse, som blivit honom för brott
mot allmän lag såsom förvandlingsstraff ålagt.

20 §.

Vad i 19 § stadgas äge ej tillämpning, om med straffet skall
förenas annat straff, som icke bör, efter vad i nämnda § är sagt,
verkställas i militärhäkte.

20

Riksdagens skrivelse Nr 268.

21 §•

Vederbörande befälhavare tillkomme att, när krigsman, som, efter
vad ovan är sagt, skall i militärhäkte undergå förvandlingsstraff,
saknar tillgång till böters gäldande, förordna om deras förvandling, men
möter hinder att verkställa förvandlingsstraffet i militärhäkte, varde
förvandlingen, jämte straffets verkställande i övrigt, överlämnad till
Konungens befallningshavande.

22 §.

Disciplinstraff är arrest av följande slag:

l:o) arrest utan bevakning;

2: o) vaktarrest;

3: o) skärpt arrest; och

4: o) sträng arrest.

Arrest utan bevakning och vaktarrest må åläggas i minst en dag
och högst femton dagar, skärpt arrest i minst en dag och högst tio
dagar samt sträng arrest i minst en dag och högst sex dagar. Arrestdag
räknas till tjugufyra timmar. Den tid, arresterad på tåg åtföljer trupp,
till vilken han hör, inräknas ej i strafftiden.

Skärpt arrest eller sträng arrest må ej åläggas i annat fall, än
då det med hänsyn till av den straffskyldige förut undergångna bestraffningar
eller andra särskilda omständigheter finnes icke kunna antagas,
att lindrigare arreststraff skulle å honom utöva tillbörlig verkan; ej
heller må sträng arrest åläggas någon, som ej fyllt aderton år.

28 §.

Arrest utan bevakning verkställes, om den straffskyldige är officer
eller underofficer, i eget rum eller tält och, om han tillhör manskapet,
i kasernrum eller tält.

Straffet innebär förbud för den arresterade att under strafftiden
utan tillstånd lämna det rum eller tält, vari straffet verkställes, samt
kan förenas med förbud att emottaga besök.

Skall arrest utan bevakning verkställas å fartyg och saknas tjänligt
rum för bestraffningen, må den straffskyldige i stället förbjudas att å
fartyget förflytta sig utom visst område.

21

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Den, som ålagts arrest utan bevakning, skall under strafftiden i
vanlig ordning deltaga i tjänstgöring, där ej vederbörande befälhavare
finner skäligt annorlunda förordna.

24 §.

Vaktarrest verkställes under bevakning i låst ljust rum eller i tält
eller, om straffet skall verkställas å fartyg och för ändamålet lämpligt
rum där saknas, under bevakning å tjänligt ställe.

På vederbörande befälhavare ankomme, huruvida den arresterade
må deltaga i tjänstgöring eller icke.

Den arresterade må ej mottaga besök, där det ej för särskilt
fall medgives.

Den, som undergår vaktarrest, må ej begagna Öl, vin eller spritdrycker.
Ej heller må han i övrigt bereda sig eller mottaga bättre
underhåll eller större bekvämlighet, än som är förenligt med måttlighet
och enkelhet.

25 §.

Skärpt arrest verkställes under bevakning i låst ljust rum samt
med hårt nattläger.

Den, som undergår skärpt arrest, må ej åtnjuta annan kost än
manskapet vanligen bestås eller annan dryck än vatten, och ej heller,
där det ej för särskilt fall medgives, mottaga besök.

Den arresterade må icke under arresttiden deltaga i tjänstgöring.

26 §.

Sträng arrest verkställes i mörkt enrum. Då straffet pågått i tre
dagar, skall en dags uppehåll göras i bestraffningen. Den dag, då avbrott
sker, hålles den arresterade under bevakning i låst, ljust rum;
och inräknas nämnda dag ej i strafftiden.

Under den tid, då den arresterade hålles i mörkt enrum, skall han,
där så ske kan, lämnas tillfälle att vistas i fria luften under en halv
timme varje dag.

Angående straffets verkställighet gäller i övrigt vad i 2 5 § angående
verkställighet av skärpt arrest är stadgat; dock att straffet ej må
verkställas med hårt nattläger i annat fall, än då förordnande därom
meddelas i sammanhang med straffets åläggande.

22

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Verkställighet av sträng arrest må ej ske, förrän vederbörande
läkare efter gjord undersökning förklarat, att den straffskyldige kan
utan våda för hälsan undergå straffet.

27 §.

År någon ålagd skärpt arrest eller sträng arrest, men finnes han
icke utan våda för hälsan kunna undergå sådant straff, eller saknas å
fartyg lämpligt rum för straffets verkställande, skall straffet förvandlas
till vaktarrest enligt de i 39 § för jämförelse mellan arreststraff av
olika slag stadgade grunder.

28 §.

Om avsättning och därmed förenad påföljd, som i 15 § är sagd,
om mistning av ämbete eller tjänst på viss tid, så ock om straff, vartill
dömas skall, där den, som gjort sig skyldig till avsättning eller till
mistning av ämbete eller tjänst på viss tid, ej är i besittning av det
ämbete eller den tjänst, vari han sig förbrutit, galle vad i allmän
lag sägs.

Om förlust av medborgerligt förtroende, vilken påföljd även i
denna lag för vissa brott finnes bestämd, galle ock vad i allmän lag
är stadgat.

29 §.

Officer eller underofficer, som efter denna eller allmän lag dömes
till ansvar för stöld eller snatteri eller för annat brott till straffarbete
eller svårare straff, skall tillika dömas till avsättning från det ämbete
eller den tjänst, han såsom krigsman innehar.

Begår krigsman, som hör till det vid krigsmakten fast anställda
manskap, brott, därför han dömes till straffarbete eller svårare straff,
skall han av vederbörande befälhavare skiljas från sin anställning vid
krigsmakten; dock må, då tiden för ådömt straffarbete ej uppgår till
sex månader och brottet ej är sådant, att den skyldiges medborgerliga
anseende därigenom fläckas eller spilles, på befälhavaren bero att bibehålla
honom vid berörda anställning.

Har officer, underofficer eller ock krigsman, tillhörande det vid
krigsmakten fast anställda manskap, för brott, som omförmäles såsom
straffbart i denna lag, tre eller flera gånger straffats med böter, vakt -

23

Riksdagens skrivelse Nr 268.

arrest eller svårare straff, samt, därest bestraffningarna utgjort endast
vaktarrest, minst en gång undergått dylikt straff i femton dagar, och
har han inom fem år, efter det han undergått den av dessa bestraffningar,
som sist verkställts, begått nytt brott, som omförmäles såsom
straffbart i denna lag; då må den brottslige, även om något av de fall
icke är för handen, som i föregående båda moment avses, jämte det
straff, vartill han för det nya brottet gjort sig förfallen, tillika, om han
är officer eller underofficer, till avsättning dömas och, om han tillhör
manskapet, av vederbörande befälhavare skiljas från sin anställning
vid krigsmakten, såvida han prövas hava gjort sig ovärdig den aktning
och tillit, som bör tillkomma av honom innehavd befälsställning, eller
krigstuktens upprätthållande eljest det kräver. Härvid må dock ej
tagas hänsyn till bestraffning, som den brottslige undergått, där vid
den tid, då brottet, varom fråga är, förövades, tio år förflutit, sedan
bestraffningen blivit till fullo undergången.

* 30 §.

Varder någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag,
förvunnen om brott, för vilket straff är utsatt i denna lag, och finnas
olika straff för officerare, underofficerare och manskap bestämda; då skall
den brottslige straffas i likhet med krigsman i den tjänstegrad, vartill
den straffskyldige enligt tjänstereglemente eller särskild föreskrift
räknas. År någon viss tjänstegrad för den straffskyldige ej bestämd,
skall det straff tillämpas, som gäller för manskap.

31 §.

Har barn, som ej fyllt femton år, begått gärning, för vilket
straff är utsatt i denna lag, vare i stället underkastat disciplinär
bestraffning enligt de bestämmelser, som av Konungen i sådant hänseende
meddelas.

32 §.

Att i vissa fall villkorlig dom må brukas i fråga om straff, som
ådömes efter denna lag, därom gäller vad i allmän lag är stadgat.

24

Riksdagens skrivelse Nr 268.

4 KAP.

Om vissa allmänna grunder för straffbarhet, straffens tillämpning och

skadestånd.

83 §.

Vad i allmän lag finnes stadgat om delaktighet i brott, om
sammanträffande av brott, om förening eller förändring av straff, om
återfall i brott och om särskilda grunder, som utesluta, minska eller
upphäva straffbarhet, lände till efterrättelse vid tillämpning av denna
lag, likväl med iakttagande av de ytterligare eller skiljaktiga stadganden,
som däri förekomma; skolande vad i allmän lag finnes stadgat
om tillgodoräknande av häktningstid äga motsvarande tillämpning i
disciplinmål.

I fråga om skadestånd galle ock allmän lag. Har krigsman, som
under utövande av befäl å krigsmaktens fartyg är ansvarig för dess
säkerhet, vid fartygets manövrering eller navigering begått förseelse,
som i 180 § sägs, vare dock, där han ej varder dömd till svårare
straff än disciplinstraff, icke skyldig att gälda skada eller kostnad, som
genom förseelsen tillskyndats kronan eller annan.

34 §.

Innefattar en handling flera brott, som äro straffbara dels efter
denna och dels efter annan lag, eller är en handling i särskilda avseenden
belagd med olika straff i denna och i annan lag; varde tilllämpat
vad i 4 kap. 1 § allmänna strafflagen är för likartat fall
stadgat.

År en handling i särskilda avseenden belagd med straff dels efter
10 kap. 1, 2 eller 5 § allmänna strafflagen, dels efter 7 eller 12 kap.
i denna lag, må nämnda lagrum i allmänna strafflagen icke tillämpas.

Då brottslig handling, som i denna § avses, är av beskaffenhet
att böra enligt denna lag med disciplinstraff och enligt annan lag
med böter försonas, skall disciplinstraff ensamt åläggas.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

25

35 §.

År någon, som gjort sig skyldig till straffarbete på viss tid eller
fängelse, tillika förfallen till arrest, då skall sistnämnda straff övergå
till fängelse, därvid varje dags arrest utan bevakning anses svara mot
en halv dags fängelse, varje dags vaktarrest mot en dags fängelse,
varje dags skärpt arrest mot två dagars fängelse och varje dags sträng
arrest mot tre dagars fängelse; dock att brutet dagatal anses vara förfallet;
och varde fängelsestraffet jämlikt de i allmän lag givna grunder
med övriga straffet förenat.

36 §.

Är någon förfallen både till arreststraff och till böter, tillämpas
bägge dessa straff. Saknar den skyldige tillgång till böternas fulla
gäldande, skall såväl bötes- som arreststraffet övergå till fängelse.

37 §.

Skall jämlikt 35 eller 36 § förening eller förändring av straff äga
rum, utsätte domstolen ändock alltid det särskilda straff, varje brott
förskyllt, och meddele därefter de bestämmelser, som jämlikt nämnda
§§ erfordras.

38 §.

Anses någon på en gång övertygad om flera särskilda förseelser,
vilka ådraga disciplinstraff, skall för dessa förseelser bestämmas ett
gemensamt straff, vilket icke må överstiga det i 22 § för varje
slag av arreststraff utsatta högsta mått.

39 §.

Vad i 38 § är stadgat skall lända till efterrättelse jämväl om
någon, sedan disciplinstraff blivit honom ålagt, varder övertygad att
förut hava begått annan förseelse, därå disciplinstraff bör följa. Vid
tillämpning av det sålunda bestämda straffet skall avräknas den tid,
varunder den straffskyldige till följd av det tidigare beslutet må hava
undergått straff; och skall därvid en dags arrest utan bevakning anses
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 88 höft. (Nr 268.) 4

26

Riksdagens skrivelse Nr 268.

svara mot en halv dags vaktarrest, en dags vaktarrest mot en halv
dags skärpt arrest och en dags skärpt arrest mot sträng arrest under
två tredjedels dag. Uppkommer genom avräkningen brutet dagatal,
anses detta vara förfallet.

40 §.

Har någon, sedan arreststraff blivit honom ålagt, men innan han
det till fullo undergått, ånyo gjort sig skyldig till förseelse, varå sådant
straff bör följa, då skall sistnämnda straff sammanläggas med det förra
straffet eller, om detta var till någon del verkställt, då ny förseelse
begicks, med vad av samma straff då återstod, till ett arreststraff av det
slag, straffen tillhöra eller, om de äro av olika slag, det svåraste något
av dem tillhör; skolande därvid de i 39 § för jämförelse mellan arreststraff
av olika slag stadgade grunder äga tillämpning, med iakttagande
dock, att det sammanlagda straffet ej i något fall må överstiga, om det
är arrest utan bevakning eller vaktarrest, tjugufyra dagar, om det är
skärpt arrest, tolv dagar, och, om det är sträng arrest, åtta dagar;
och varde, vid tillämpning av det sålunda bestämda straffet, avräknad
den tid, varunder den straffskyldige till följd av det tidigare beslutet
må hava undergått straff, efter det förseelse ånyo förövades.

41 §.

Har i fall, som i 40 § avses, det först ålagda straffet jämlikt 35 §
övergått till fängelse eller straffarbete eller jämlikt 36 § till fängelse,
och har det sålunda bestämda straffet redan till någon del verkställts,
då ny förseelse förövas; då skall det arreststraff, som för den eller de
senare begångna förseelserna ålägges, enligt vad i 35 § är stadgat,
övergå till fängelse och med övriga straffet förenas.

42 §.

Förekomma till verkställighet på en gång flera beslut, varigenom
samma person blivit fälld till särskilda disciplinstraff, och finnes därvid
sådant fall, som i 40 § avses, vara för handen, utan att den straffskyldige
tillika är förfallen till annat frihetsstraff, ankomme det på
vederbörande befälhavare att, jämlikt vad i nämnda lagrum är stadgat,
förordna om straffens sammanläggning. Har i andra fall genom särskilda
beslut, vilka på en gång förekomma till verkställighet, samma

27

Riksdagens skrivelse Nr 268.

person blivit fälld till särskilda straff, ock äro straffen av beskaffenhet,
att de enligt gällande föreskrifter ej kunna jämte varandra verkställas,
göres om förhållandet anmälan hos krigsöverdomstolen, som, med tilllämpning
av i denna och allmän lag stadgade grunder, förordnar, huru
straffen skola förenas eller sammanläggas; dock att, där besluten
blivit till Konungens befallningshavande för verkställighet överlämnade,
Konungens befallningshavande äger att om sammanläggningen förordna.

43 §.

Där disciplinstraff blivit av befälhavare någon ålagt, men verkställandet
därav, på sätt i 207 § sägs, anstår i avvaktan på utslag
över annat mot den straffskyldige vid domstol angivet brott, för vilket
han hålles häktad, skall samma domstol, i händelse han sakfälles för
det där åtalade brottet, men straffet för samma brott enligt gällande
föreskrifter ej kan verkställas jämte disciplinstraffet, förordna om de
särskilda straffens sammanläggning.

44 §.

Händer det att underlydande flyr från drabbning eller företager
plundring, eller att vid uppror eller upplopp eller under sjönöd eller
vid annat tillfälle, då brott emot krigslydnaden medför större fara för
ordningen inom krigsmakten eller för dess eller allmän säkerhet, någon
sätter sig emot förmans befallning eller, sedan befallningen blivit upprepad,
den ej genast verkställer; då må förman emot underlydande
bruka det våld, som är nödigt för flyktens eller plundringens hindrande
eller lydnadens och ordningens återställande. Gör förmannen i dessa
fall större våld, än nöden kräver; gälle vad i sådant hänseende om
nödvärn i allmän lag sägs.

45 §.

Varder skiltvakt eller annan vakt eller patrull eller för bevakning
eller ordningens upprätthållande särskilt utställd eller utsänd truppavdelning
överfallen med våld eller hot, som innebär trängande fara
för den överfallne eller för person eller egendom, som är under hans
beskydd eller bevakning, eller eljest för allmän eller enskild säkerhet;
då äge den vakt, patrull eller avdelning rätt till nödvärn. Söker den,
som står under sådan bevakning, att rymma, eller brukar annan för

28

Riksdagens skrivelse Nr 268.

att befria honom våld eller hot, må det våld användas, som för rymningens
hindrande är nödigt.

Vad i 1 mom. är stadgat om vakt, patrull eller avdelning galle
jämväl i fråga om till krigsmaktens polisväsende hörande person, som är
stadd i tjänsteutövning.

46 §.

För sådan i krig förövad handling, som, ehuru straffbar, gärningsmannen
likväl ej saknat anledning antaga enligt krigsbruk vara tillåten,
må straffet efter omständigheterna nedsättas under vad eljest å gärningen
följa bort.

47 §.

I fråga om viss tid för åtal av brott och för verkställande av
utslag gälle vad i allmän lag är föreskrivet; och skall i dessa fall
disciplinstraff ej anses svårare än böter enligt allmän lag.

Andra delen.

Om särskilda brott.

5 KAP.

Om rymning och olovligt undanhållande.

48 §.

Krigsman, som, i avsikt att undandraga sig krigstjänsten, olovligen
avviker från den trupp eller det fartyg, vartill han hör, eller från den
tjänstgörings- eller vistelseort, som är för honom bestämd, eller undandöljer
sig utan att från orten avvika eller, då det på grund av inkallelse
eller enligt åtagande eller efter tilländagången tjänstledighet åligger
honom att inställa sig till tjänstgöring, sådant underlåter, straffes för
rymning.

49 §.

Rymmer krigsman, som är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad
avdelning, dömes till straffarbete från och med sex månader till och
med två år.

29

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Tillhör rymmaren manskapet, och äro omständigheterna synnerligen
mildrande, må den brottslige, om han ej förut undergått bestraffning
för rymning, dömas till fängelse i högst ett år.

50 §.

Rymmer krigsman i annat fall än det, som omförmäles i 49 §,
dömes till fängelse i högst sex månader eller varde, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande, belagd med disciplinstraff. Består
brottet i underlåtenhet att inställa sig till tjänstgöring vid krigsmakten,
och har den brottslige ej ännu varit i sådan tjänstgöring, må ej svårare
straff än disciplinstraff åläggas honom. Sker rymningen från fartyg
under sådana omständigheter, att rymmaren bort inse, att fartyget till
följd av rymningen utsättes för fara, må till fängelse i högst ett år
eller straffarbete på lika tid dömas. Förövas brottet av den, som tillförene
varit straffad för rymning, vare straffet fängelse eller, om rymningen
sker från fartyg under omständigheter, som nyss sagts, fängelse
eller straffarbete i högst två år.

Rymmer officer eller underofficer, skall han, ändå att brottet anses
böra medföra lindrigare ansvar än straffarbete, jämte det straff, som
jämlikt 1 mom. skall följa å brottet, tillika dömas till avsättning.

51 §.

Hava två eller flera krigsmän i samråd beslutat att rymma, vare
det, om brottet går i fullbordan, ansett såsom försvårande omständighet;
och må i det fall, som omtalas i 49 §, straffet för anstiftare höjas
till straffarbete i högst två år utöver den där utsatta högsta strafftid.

Har överenskommelse om rymning, såsom i denna § sägs, blivit
träffad, men kom brottet ej till verkställighet; varde ändå anstiftare,
så ock officerare eller underofficerare, som deltogo i stämplingen, såsom
rymmare straffade, efter ty i 49 eller 50 § för varje fall är stadgat.
Annan deltagare i sådan stämpling belägges med disciplinstraff.

Officer eller underofficer, som beträdes med brott, varom denna
§ handlar, skall förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

52 §.

Krigsman, som, utan att sådan avsikt, som i 48 § är sagd, ådagalägges,
begår gärning eller gör sig skyldig till underlåtenhet, som där

30 Riksdagens skrivelse Nr 268.

finnes omförmäld, varde, där lian ej, efter vad nedan stadgas, gjort
sig förfallen till svårare ansvar, för olovligt undanhållande belagd med
disciplinstraff; dock att, där brottet förövas av någon, som förut varit
straffad för olovligt undanhållande eller rymning, samt omständigheterna
äro synnerligen försvårande, må till fängelse i högst sex månader dömas.

Är den brottslige officer eller underofficer, och varar undanhållandet
över tre dagar, dömes till fängelse i högst sex månader eller varde,
där omständigheterna äro synnerligen mildrande, belagd med disciplinstraff.
Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må jämte det
ansvar, som nu är sagt, tillika till avsättning dömas.

53 §.

Beträdes krigsman, som är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad
avdelning eller är inmönstrad å fartyg, med olovligt undanhållande,
som varat över tjugufyra timmar av den bestämda tjänstgöringstiden
efter det han avvek eller sig undandolde eller över tre dagar efter
det inställelse till tjänstgöring bort ske, varde ansedd såsom hade han
rymning förövat.

Lag samma vare, där i annat fall, än i 1 mom. avses, olovligt
undanhållande varat för officer eller underofficer över tre månader
eller för någon av manskapet över tre dagar av den bestämda tjänstgöringstiden.

54 §.

Underlåter krigsman, som på grund av inkallelse eller enligt åtagande
eller efter tilländagången tjänstledighet är skyldig inställa sig
till tjänstgöring, men på grund av laga förfall därifrån utebliver, att,
så snart ske kan, hos vederbörande befälhavare anmäla förfallet, belägges
den felaktige med disciplinstraff.

55 §.

Krigsman, som, efter det han blivit utan eget förvållande skild
från trupp eller fartyg, vartill han hör, förfallolöst underlåter att, så
snart ske kan, återförena sig med truppen eller fartyget eller eljest
anmäla sig till tjänstgöring vid krigsmakten, varde, om det sker i
avsikt att undandraga sig krigstjänsten, ansedd såsom hade han rymning
förövat men, om sådan avsikt ej ådagalägges, straffad efter 52 eller
53 §, allt efter vad i nämnda §§ för varje fall är sagt.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

31

56 §.

Har någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag
och är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad avdelning, gjort sig skyldig
till rymning eller till olovligt undanhållande, som varat över tjugufvra
timmar efter det han avvek eller sig undandolde eller över tre dagar
efter det inställelse till tjänstgöring bort ske, varde den brottslige, om
han är ämbets- eller tjänsteman, straffad så, som angående krigsman
för motsvarande fall här ovan i detta kap. stadgats, men eljest dömd
till fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande, belagd med disciplinstraff.

57 §.

Har krigsman eller någon, som utan att vara krigsman lyder
under denna lag och är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad avdelning,
förlett eller hjälpt annan till rymning, straffes så, som hade han
själv under enahanda förhållanden rymt; dock att avseende ej göres å
de omständigheter, som voro av hans åtgärd oberoende eller allenast
för rymmaren försvårande.

58 §.

Yet krigsman, eller någon, som utan att vara krigsman lyder
under denna lag och är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad avdelning,
att annan ärnar rymma, och underlåter han att i tid uppenbara de
omständigheter, som därom kunniga äro, eller har han, efter det
rymningsbrott av annan förövats, hyst eller dolt rymmaren, med vetskap
om dennes brott, då skall han, efter som brottet var till, beläggas
med disciplinstraff eller dömas till fängelse eller mistning av ämbete
eller tjänst på viss tid; varde dock i varje fall lindrigare straffad, än
om han själv begått rymningen.

59 §.

Krigsman, som genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör
sig oduglig till uppfyllande av sin krigstjänstskyldighet under längre
eller kortare tid, straffes med fängelse eller straffarbete i högst två år.

32

Riksdagens skrivelse Nr 268.

60 §.

Lämnar någon, som undergår arrest utan bevakning, olovligen
det rum eller tält, vari straffet verkställes, eller överträder lian meddelat
förbud att emottaga besök, eller överträder någon, som jämlikt
23 § 3 mom. förbjudits att å fartyg förflytta sig utom visst område,
det sålunda meddelade förbudet, belägges med vaktarrest.

61 §.

Vad i 48, 49, 50, 51, 52, 53, 54 och 59 §§ finnes stadgat om
krigsmän skall i tillämpliga delar gälla beträffande värnpliktige, officerare,
underofficerare och manskap, hörande till krigsmaktens reserver,
ävensom vid lots- och fyrinrättningarna samt vid väg- och vattenbyggnadskåren
anställda personer, ändå att de icke skulle vara att hänföra till
krigsmän. Likaledes skall vad i 56 § är stadgat om vissa ämbets- och
tjänstemän, som utan att vara krigsmän lyda under denna lag, äga motsvarande
tillämpning å till krigsmaktens reserver hörande civila ämbetsoch
tjänstemän, som äro tjänstgöringsskyldiga vid mobiliserad avdelning,
ehuru denna lag icke eljest skulle vara å dem tillämplig.

6 KAP.

Om uppror, upplopp och olovliga sammankomster.

62 §.

Samlar sig krigsfolk tillhopa och lägger det uppsåt å daga att
med förenat våld sätta sig upp emot verkställighet av förmans bud
eller att tvinga förman till någon ämbetsåtgärd eller att för sådan
åtgärd hämnas, men vända de upprorsmän på förmans befallning åter
till lydnad och ordning; då skola anstiftare och anförare dömas till
straffarbete från och med ett till och med tre år och de övriga till
fängelse i högst sex månader. Äro synnerligen mildrande omständigheter
för handen; må deltagare, som hör till manskapet och ej var
anstiftare eller anförare, dömas till sträng arrest i minst tre dagar,
skärpt arrest i minst fem dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

33

63 §.

Vända upprorsmän ej åter till lydnad och ordning, utan visa
trotsighet emot förmans befallning; dömes anstiftare eller anförare till
straffarbete från och med tre till och med sex år och annan deltagare
i upproret till sådant arbete från och med ett till och med tre år.
Officer eller underofficer varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjänst
vidare nyttjas.

64 §.

Göra upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra de hus,
eller plundra eller fördärva de annan egendom; straffes anstiftare eller
anförare med straffarbete på livstid eller från och med tre till och
med tio år och annan deltagare i upproret med straffarbete från och
med ett till och med åtta år.

Officer eller underofficer, som fälles till ansvar efter detta lagrum,
skall tillika förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

För våld eller annan brottslig gärning, som vid uppror begås,
varde ock gärningsmannen straffad, efter ty i 4 kap. 1 § allmänna
strafflagen och 34 § denna lag skils.

65 §.

Gör krigsfolk uppror under sjönöd eller vid annat tillfälle, då
brott mot krigslydnaden medför större fara; då skola, om upproret
ej fullföljdes längre än i 62 § är sagt, de brottsliga dömas, anstiftare
eller anförare till straffarbete från och med fyra till och med åtta år
och annan deltagare i upproret till sådant arbete från och med
två till och med fyra år; men i de fall, varom 63 och 64 §§ handla,
skall anstiftare eller anförare dömas till straffarbete på livstid eller
från och med sex till och med tio år och annan deltagare straffas med
straffarbete från och med två till och med åtta år.

Officer eller underofficer, som fälles till ansvar efter detta lagrum,
skall tillika förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

66 §.

Deltager krigsman med väpnad hand i uppror emot annan offentlig
myndighet, än ovan sägs; dömes till straff, som för uppror
emot förman finnes bestämt.

Bihang till senare riksdagens protokoll Ht 14. 14 sand. 88 höft. (Nr 268.) 5

34

Riksdagens skrivelse Nr 268.

67 §.

Dräper upprorsman den, som uppror stilla vill; miste livet eller
dömes till straffarbete på livstid.

Varder upprorsman dräpen; ligge ogin.

68 §.

Har någon muntligen inför samlat krigsfolk eller i skrift, den
kan bland krigsfolket utspritt eller utsprida låtit, uppmanat eller annorledes
sökt förleda till uppror, då skall, vid straffets bestämmande
efter allmän lag, brottet anses kava skett under försvårande omständigketer.

Samma lag vare om den, som annans skrift utspritt eller utsprida
låtit för att därmed komma uppror åstad.

69 §.

Får någon veta, att stämpling till uppror är å färde, ock uppenbarar
kan ej i tid för befälkavaren de omständigketer, som kunniga
äro; då skall kan, efter som brottet var till, dömas till disciplinstraff
eller till fängelse eller till straffarbete i högst fyra år.

70 §.

Samlar sig krigsfolk tillköpa ock stör lugnet eller ordningen
inom krigsmakten utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 62 §
är sagt, ock skingrar sig ej det krigsfolk på förmans befallning, utan
visar trotsighet däremot; dömes anstiftare eller anförare till straffarbete
från ock med ett till ock med tre år och annan deltagare i
upploppet till fängelse i högst sex månader. Äro synnerligen mildrande
omständigketer för handen; då må deltagare i upploppet, den
där hör till manskapet ock ej är att anse såsom anstiftare eller anförare,
dömas till disciplinstraff. Övergå de till våld å person eller
egendom; vare lag, som i 64 ock 67 §§ sagd är; dock att för sådan
deltagare i upploppet, som ej är anstiftare eller anförare, straff efter
64 § må nedsättas till straffarbete i två månader.

Göres upplopp vid tillfälle, som i 65 § sägs, varde de brottslige
straffade, anstiftare eller anförare med straffarbete från ock med fyra

35

Riksdagens skrivelse Nr 268.

till och med åtta år och annan deltagare i upploppet med sådant
arbete från och med två till och med fyra år. Orsakas genom upploppet
betydligare skada; då må straffet höjas för anstiftare och anförare
till straffarbete i tio år eller på livstid och för annan deltagare
till straffarbete i åtta år. Officer eller underofficer, som gör sig skyldig
till brott, varom i detta moment är sagt, skall ock förklaras ovärdig
att i rikets tjänst vidare nyttjas.

71 §•

Yar som muntligen inför samlat krigsfolk eller i skrift, den
han bland krigsfolket utspritt eller utsprida låtit, uppmanat eller
annorledes sökt förleda till ohörsamhet mot förmans eller överordnads
befallningar i tjänsten eller sökt upphetsa till ovilja mot krigstjänsten,
varde, där ej gärningen är att anse såsom uppmaning eller förledande
till uppror, varom i 68 § förmäles, dömd till fängelse, eller, i lindrigare
fall, till disciplinstraff. Voro omständigheterna synnerligen försvårande,
må till straffarbete i högst två år dömas. År den skyldige i följd av
gärningen förfallen till straff för delaktighet i brott, som därå följt,
galle vad i 4 kap. 1 § allmänna strafflagen och 34 § denna lag
är sagt.

Lag samma vare om den, som annans skrift, den där innefattar
sådan uppmaning eller sådant förledande eller upphetsande, som i
1 mom. sägs, utspritt eller utsprida låtit för att därmed främja den
med skriften åsyftade verkan.

72 §.

Den, som, medan förordnande om indragning av skrift jämlikt § 4
mom. 12 eller 13 tryckfrihetsförordningen är gällande, med vetskap
om förordnandet utsprider eller låter utsprida skriften vid trupp eller
å flottans fartyg, dömes till disciplinstraff eller fängelse i högst ett år.
Sker brottet vid tillfälle, som i 65 § sägs, då må till straffarbete i högst
ett år dömas.

73 §.

Håller krigsfolk sammankomst för rådplägning i ämnen, genom
vilkas avhandlande fruktan eller misströstan kan hos krigsfolket utbredas
eller brott mot krigslydnaden lätt kan föranledas, såsom:

om faran eller olämpligheten av företag eller tjänsteförrättning,
därtill befallning är given eller förväntas;

36

Riksdagens skrivelse Nr 268.

om vådan av den ställning, vari krigsmakten eller någon del
därav befinner sig; eller

om förmans förhållande eller åtgärder;

då skola de, som deltogo i sammankomsten, dömas till disciplinstraff
eller, där faran var större, till fängelse.

Har officer eller underofficer, i ändamål, som ovan är sagt, kallat
underlydande till sammankomst eller givit dem tillstånd att sådan sammankomst
hålla; dömes till avsättning, mistning av ämbete eller tjänst
på viss tid eller fängelse och varde tillika, om sammankomsten ledde
till uppror, upplopp eller annat brott, såsom anstiftare därav straffad,
men de underlydande vare för sitt deltagande i sammankomsten från
straff fria.

74 §.

Den, som för sådan otillåten rådplägning, som i 73 § avses,
kallat krigsfolk till sammankomst, varde, ändå att densammas hållande
förhindrades, straffad efter ty i nämnda § sägs.

75 §.

De i 62, 63, 64, 65, 67, 70 och 73 §§ av detta kap. förekommande
stadganden äga tillämpning jämväl å dem, som utan att vara
krigsmän lyda under denna lag, då de med krigsfolk deltaga i uppror,
upplopp eller olovliga sammankomster.

7 KAP.

Om brott mot krigslydnaden och missbruk av förmanskap; så ock om
misshandel och förolämpningar samt om annat oskickligt uppförande.

76 §.

Vägrar krigsman att åtlyda vad förman under tjänstens utövning
och i vad som angår tjänsten honom befallt, dömes till fängelse eller
straffarbete i högst ett år. Tillhör den brottslige manskapet, och äro
omständigheterna synnerligen mildrande, må han beläggas med disciplinstraff.

Sker brottet i närvaro av samlad trupp eller ombord å krigsfartyg
i närvaro av någon bland besättningen, må straffet höjas till straffarbete
i två år.

37

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Förövas brottet under sjönöd eller vid annat tillfälle, då brott
mot krigslydnaden medför större fara, skall den brottslige dömas
till straffarbete i högst fyra år. Kom därav betydligare skada, eller
var brottet eljest med synnerligen försvårande omständigheter förenat,
må tiden för straffarbetet höjas till åtta år.

77 §.

Underlåter krigsman, i avsikt att förhindra verkställighet av vad
förman under tjänstens utövning och i vad som angår tjänsten honom
befallt, att rätt fullgöra befallningen, eller uppehåller han i sådan avsikt
genom onödig förfrågan, motsägelse eller invändning befallningens fullgörande,
straffes efter 76 §.

Yar avsikten ej sådan, som ovan nämnts, straffes den brottslige
efter 130 §.

78 §.

Vägrar eller underlåter någon, som utan att vara krigsman lyder
under denna lag, att åtlyda vad den, som enligt tjänstereglemente
eller särskilt förordnande över honom har befälsrätt i tjänsten, inom
gränsen av denna rätt anbefallt; varde den brottslige, om han är att
hänföra till ämbets- eller tjänsteman, straffad efter 25 kap. 16 eller
17 § allmänna strafflagen, men eljest dömd till fängelse i högst sex
månader. Var förbrytelsen ringa; må den brottslige beläggas med
disciplinstraff.

79 §.

Underlåter någon att efterkomma överordnads i särskilda fall
meddelade föreskrifter i vad som rör allmän ordning eller ordningen
inom krigsmakten, belägges med disciplinstraff eller dömes till fängelse
i högst sex månader.

80 §.

Gör krigsman våld eller annan misshandel å överordnad krigsman
i ämbets- eller tjänsteärende eller för att honom till någon ämbetseller
tjänsteåtgärd tvinga eller därifrån hindra eller att å honom för
sådan åtgärd hämnas, dömes, om den våldförde är officer eller underofficer,
till straffarbete i högst fyra år och, om han tillhör manskapet,

38

Riksdagens skrivelse Nr 268.

till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader; dock
att, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, må dömas, om
den våldförde är officer eller underofficer, till fängelse och, om han
tillhör manskapet, till sträng arrest i minst tre dagar, skärpt arrest i
minst fem dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

Sker brottet under sjönöd eller eljest vid tillfälle, då brott mot
krigslydnaden medför större fara, straffes den brottslige med straffarbete
från och med två till och med sex år.

81 §.

Begår krigsman våld eller annan misshandel mot krigsman, som är
hans förman, eller mot annan överordnad krigsman, som vid tillfället
bär sin tjänstedräkt, och sker brottet ej i eller för den våldfördes ämbete
eller tjänst, dömes till fängelse eller, där omständigheterna äro
synnerligen mildrande, till disciplinstraff. Sker brottet å tid eller ort,
att det väcker stor uppmärksamhet och förargelse, eller eljest under
synnerligen försvårande omständigheter, må straffet höjas till straffarbete
i högst två år.

82 §.

Förolämpar krigsman överordnad krigsman med smädligt, föraktligt
eller vanvördigt yttrande i tal eller skrift eller förgriper sig
emot honom med hotelse eller annan missfirmlig gärning, och sker det
i eller för ämbetet eller tjänsten, dömes till fängelse eller varde, där
omständigheterna äro synnerligen mildrande, belagd med disciplinstraff.

Gör krigsman sig skyldig till förolämpning mot krigsman, som
är hans förman, eller mot annan överordnad krigsman, som vid tillfället
bär sin tjänstedräkt, och sker förbrytelsen ej i eller för den
förorättades ämbete eller tjänst, dömes den brottslige till disciplinstraff
eller fängelse i högst ett år.

83 §.

Har brott, varom i 80, 81 eller 82 § förmäles, föranletts därav, att
den överordnade vid tillfället genom missbruk av sin myndighet eller
eljest genom otillbörligt eller ovärdigt beteende den underordnade till
gärningen retat, må straffet efter omständigheterna nedsättas under
vad eljest å gärningen följa bort.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

39

84 §.

Där i andra fall, än ovan i detta kap. är sagt, krigsman gör
sig skyldig till våld eller annan misshandel eller till förolämpning mot
överordnad krigsman, som ej är den brottsliges förman, straffes den
brottslige efter allmän lag; dock att, där brottet finnes kunna försonas
med böter, i stället skall till disciplinstraff dömas.

85 §.

Om någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag,
gör våld eller annan misshandel å krigsman, som över honom har
befälsrätt i tjänsten, eller med ord eller gärning förolämpar sådan sin
förman; varde straffad så, som angående krigsman, vilken begår dylikt
brott, här ovan i detta kap. är stadgat.

86 §.

Utmanar officer eller underofficer, med föranledande av något förhållande
i tjänsten, sin förman till envig; varde dömd till avsättning
jämte det ansvar, som efter allmän lag bör följa. Lag samma vare för
den förman, som antager slik utmaning av underlydande.

87 §.

Var som utan skälig anledning för klagan mot förman över
förnärmelse i tjänsten, dömes till disciplinstraff eller fängelse i högst
sex månader.

88 §.

Den, som visar ohörsamhet eller sätter sig upp emot skiltvakt i
avseende å vad denne, enligt reglemente eller särskild befallning, har
att i sådan förrättning verkställa eller förhindra, eller begår sådant
brott emot annan vakt eller patrull eller för bevakning eller ordningens
upprätthållande särskilt utställd eller utsänd truppavdelning eller emot
någon till krigsmaktens polisväsende hörande person, som är i tjänstgöring,
dömes till fängelse eller till straffarbete i högst ett år. Tillhör
den brottslige manskapet, och förekomma synnerligen mildrande omständigheter,
må han beläggas med disciplinstraff.

40

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Förövas brottet vid tillfälle, då det medför större fara för krigsmakten
eller för allmän säkerhet, dömes den brottslige till straffarbete
i högst två år. Kom av brottet betydligare skada; dömes till straffarbete
från och med två till och med sex år.

89 §.

Gör någon våld eller annan misshandel å skiltvakt eller å krigsman,
hörande till sådan vakt, patrull eller avdelning, som i 88 § avses,
eller å någon till krigsmaktens polisväsende hörande person, som är i
tjänstgöring; och sker brottet vid tillfälle, då det medför större fara
för krigsmakten eller för allmän säkerhet, dömes till straffarbete från
och med två till och med sex år.

90 §.

Gör krigsman våld eller annan misshandel å underordnad krigsman
i eller för dennes ämbete eller tjänst; dömes till fängelse eller
straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande,
må till disciplinstraff dömas.

Har krigsman, som förut undergått straff för brott, varom sägs
i denna §, inom fem år efter straffets fullbordande ånyo gjort sig
skyldig till sådant brott, och varder han för det brott dömd till fängelse
eller svårare straff, då må, ändå att sådant fall ej är för handen, som
i 29 § avses, den brottslige tillika, om han är officer eller underofficer,
dömas till avsättning och, om han hör till manskapet, av vederbörande
befälhavare skiljas från sin anställning vid krigsmakten, ifall han genom
sitt förfarande prövas hava förspillt den aktning och tillit, som bör
tillkomma hans befälsställning.

91 §.

Förolämpar krigsman underordnad krigsman med smädligt yttrande
i tal eller skrift eller förgår sig emot honom med hotelse eller annan
gärning, som missfirmlig är, och sker det i eller för den förolämpades
ämbete eller tjänst; dömes den brottslige till disciplinstraff eller fängelse
i högst sex månader.

92 §.

Söker förman, genom missbruk av sin myndighet, hindra underlydande
krigsman att föra klagan över förnärmelse i tjänsten; dömes till
fängelse.

Riksdagens skrivelse Nr 268.
93 8.

41

Förgår sig krigsman, på sätt i 90 eller 91 § sägs, mot annan
krigsman, som ej är i förhållande till den brottslige vare sig överordnad
eller underordnad, och var den brottslige officer eller underofficer;
straffes såsom i nämnda §§ sägs. Tillhör han manskapet;
dömes till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader.

94 §.

Gör någon i andra fall, än ovan i detta kap. avses, sig skyldig
till våld eller annan misshandel å eller förolämpning med ord eller
gärning emot någon, som lyder under denna lag, och sker brottet i
eller för den våldfördes eller förorättades ämbete eller tjänst vid krigsmakten,
eller förgår sig någon, på sätt nu är sagt, mot krigsfånge,
straffes den brottslige efter allmän lag; dock att, där brottet finnes
kunna försonas med böter, i stället skall till disciplinstraff dömas.

Lag samme vare, där någon i andra fall, än ovan i detta kap.
avses, gör våld eller annan misshandel å eller gör sig skyldig till förolämpning
emot någon, som lyder under denna lag, ifall brottet sker
under tjänstgöring eller eljest i fält, under tåg eller annan färd under
militärbefäl eller på sjötåg, i läger, kvarter eller vaktrum, inom kasern,
fästningsverk, militärhäkte, militärsjukhus, kronans varv, verkstad, förråds-
eller tyghus eller eljest inom byggnad eller område, som upplåtits
uteslutande för krigsmaktens behov, eller å krigsmaktens fartyg
eller, inom förläggnings- eller stationsort, å väg, gata eller annat ställe,
varom i 11 kap. 15 § allmänna strafflagen förmäles, eller inför

krigsdomstol.

95 §.

Stör man gudstjänst vid samlad trupp genom svordom eller oljud
eller kommer därvid eljest förargelse åstad, varde belagd med disciplinstraff
eller dömd till fängelse i högst sex månader.

Gör någon förargelse genom svordom eller oljud eller annorledes
inför krigsdomstol, dömes till straff, som i 1 mom. sägs.

96 §.

Var som under tjänstgöring eller eljest i fält, under tåg eller annan
färd under militärbefäl eller på sjötåg, i läger, kvarter eller vaktrum,
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 88 höft. (Nr 268.) 6

42

Riksdagens skrivelse Nr 268.

inom kasern, fästningsverk, militärhäkte, militärsjukhus, kronans varv,
verkstad, förråds- eller tyghus eller eljest inom byggnad^ eller område,
som upplåtits uteslutande för krigsmaktens behov, eller å krigsmaktens
fartyg gör oljud eller oväsende eller annorledes brister i anständigt uppförande
eller kommer förargelse åstad, belägges med disciplinstraff.
Lag samma vare, om någon under sådana omständigheter eller å sådan
plats, som förut i denna § är sagt, finnes överlastad av starka drycker,
där ej förbrytelsen enligt annat lagrum bör beläggas med strängare straff.

Har i annat fall, än nu är sagt, krigsman inom förläggnings- eller
stationsort eller, då han å annan ort uppträder i militär tjänstedräkt,
gjort sig skyldig till sådan förseelse, som i 1 mom. omtalas, och skedde
det å väg, gata eller annat ställe, varom i 11 kap. 15 § allmänna
strafflagen förmäles, straffes efter ty i 1 mom. sägs.

97 §.

Yad i 79 och 95 §§ samt 96 § 1 mom. är stadgat skall äga tillämpning
jämväl å krigsmaktens reserver tillhörande personer, som uppträda
i militär tjänstedräkt, ändå att denna lag icke eljest skulle vara
å dem tillämplig. Likaledes skall, även i de fall, då till reserven
hörande officerare, underofficerare och manskap ej äro att hänföra till
krigsmän, vad i 96 § 2 mom. är stadgat om krigsmän vinna tillämpning
å nämnda personal.

8 KAP.

Om skadegörelse å egendom, som är avsedd för krigsmakten, samt om
förskingring eller missvård av sådan egendom; så ock om stöld,

snatteri och rån.

98 §.

Förstör eller skadar någon egendom, som tillhör krigsmakten
eller är för dess behov avsedd, eller bortleder någon olovligen, i uppsåt
att skada göra, elektrisk ström från krigsmaktens elektriska anläggning,
varde, där ej särskilt straff å brottet är i denna lag utsatt,
straffad efter allmän lag, dock att, där brottet finnes kunna försonas
med böter, i stället skall till disciplinstraff dömas. Visste den brottslige,
att egendomen eller anläggningen tillhörde krigsmakten eller var
för dess behov avsedd, varde det såsom försvårande omständighet ansett.

43

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Vad i denna § är stadgat galle ock, om någon gör försök till
brott, som nu är sagt, och försöket är i allmän lag med straff
belagt.

99 §.

Har någon vid tillfälle, då nödigt är att hava ljus eller eld, där
krut eller annat lätt antändbart ämne eller därav tillverkad krigsredskap
förvaras, underlåtit att hava elden behörigen bevarad, eller har
någon utan nödvändighet gått dit med eld, även om den funnits behörigen
bevarad, eller har någon på sådant ställe rökt tobak eller på
annat sätt varit oförsiktig med eld eller ämne, som är eldfängt; dömes
till fängelse eller straffarbete i högst två år. Var förseelsen ringa, och
kom därav ingen skada; vare den felaktige belagd med disciplinstraff.

Var som annorledes, än i 1 mom. är sagt, oförsiktigt förfar
med eld inom krigsmaktens fartyg, varv, förråds- eller tyghus, verkstad
eller kasern eller på annat dylikt ställe, eller där lägger lätt antändbara
ämnen på annan plats, än för deras förvarande finnes bestämd,
dömes till fängelse i högst sex månader. Var förseelsen ringa, och
kom därav ingen skada; belägges den skyldige med disciplinstraff.

100 §.

Var som utan bemyndigande till eget bruk nyttjar eller låter
annan nyttja krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom,
belägges med disciplinstraff. Sker det i större omfattning, eller äro
omständigheterna eljest synnerligen försvårande, må till fängelse i
högst sex månader dömas.

101 §.

Den av manskapet, som olovligen säljer, pantsätter eller annorledes
förskingrar eller uppsåtligen förstör eller skadar åt honom till
bruk lämnade vapen, utrednings- eller beklädnadspersedlar, ammunition,
tjänstehäst eller dess mundering eller foder eller vad annat, som
till utrustning hör, eller av annan krigsman utan behörigt tillstånd
köper eller tillbyter sig eller till försäljning eller såsom pant, gåva
eller lån emottager häst eller annat, som här är sagt, belägges med
vaktarrest i minst tio dagar, skärpt arrest i minst fem dagar eller
sträng arrest i minst tre dagar. Äro omständigheterna synnerligen försvårande,
må den brottslige dömas till fängelse i högst sex månader

44

Riksdagens skrivelse Nr 268.

eller, om brottet förövas av någon, som förut varit straffad för sådant
brott, till fängelse eller straffarbete i högst två år.

Begår officer eller underofficer brott, som här är sagt; dömes till
fängelse i högst sex månader. Om återfall sker, dömes den brottslige
till avsättning samt varde dessutom, där omständigheterna äro synnerligen
försvårande, dömd till straffarbete i högst två år.

102 §.

Begår någon stöld av egendom, som tillhör krigsmakten eller är
för dess behov avsedd, straffes efter allmän lag.

Skedde stölden ur förråds- eller tyghus, varv, verkstad, fartyg,
kasern, tält, stall, åkdon eller annat ställe, där krigsmaktens egendom
veterligen förvarades, eller visste den brottslige, att egendomen tillhörde
krigsmakten eller var för dess behov avsedd, dömes till straffarbete
i högst ett år. Yoro omständigheterna synnerligen försvårande,
må tiden för straffarbetet höjas till två år; voro de synnerligen mildrande,
må till fängelse i högst sex månader dömas.

Förövas brott, som i 2 mom. avses, medan krigsmakten eller
avdelning av densamma är mobiliserad, dömes till straffarbete i högst
fyra år.

103 §.

Bortleder någon, i uppsåt att sig eller annan den tillägna, olovligen
elektrisk ström från krigsmaktens elektriska anläggning, straffes,
där ej 105 § är tillämplig, för stöld, efter ty i allmän lag är stadgat.

Visste den brottslige, att anläggningen tillhörde krigsmakten eller
var för dess behov avsedd, varde, där ej brottet skall bedömas efter
105 §, straffet bestämt efter vad i 102 § 2 och 3 mom. om stöld för
varje fall är sagt.

104 §.

Var som från annan, vilken är förlagd med honom i samma
kvarter, kasern, tält, militärsjukhus eller annat dylikt ställe eller tjänstgör
å samma fartyg, förövar stöld av gods, som denne där har förvarat,
dömes till straffarbete i högst ett år. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet höjas till två år; äro
de synnerligen mildrande, må till fängelse i högst sex månader dömas.

45

Riksdagens skrivelse Nr 268.

105 §.

För snatteri i de fall, som omförmälas i 102 § 1 mom. och 103 §

1 mom., straffes den brottslige efter allmän lag.

Sker snatteri i de fall, som omtalas i 102 § 2 eller 3 inom., 103 §

2 mom. eller 104 §, skall vid straffets bestämmande efter allmän lag
brottet anses vara begånget under försvårande omständigheter.

106 §.

Förövar skiltvakt eller annan, som är på vakt eller till bevakning
av gods kommenderad, tillgrepp till större eller mindre belopp
av det, som är under hans skydd eller bevakning; dömes för stöld till
straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.

107 §.

Efter allmän lag straffes den, som i avsikt att stjäla egendom,
vilken tillhör krigsmakten eller är för dess behov avsedd, förövar
inbrott, evad tillgrepp sker eller ej, så ock den, som rånar eller gör
försök att råna sådan egendom, eller i avseende därå gör sig skyldig
till bedrägeri eller annan oredlighet.

Lag samma vare, där någon i andra fall, än ovan i detta kap.
avses, förövar stöld eller snatteri från någon, som lyder under denna
lag, eller uppsåtligen förstör eller skadar honom tillhörig egendom
eller hos honom gör inbrott, utan att tillgrepp sker, eller emot honom
gör sig skyldig till rån eller försök till rån eller till bedrägeri eller
annan oredlighet, ifall brottet sker under tjänstgöring eller eljest i
fält, under tåg eller annan färd under militärbefäl eller på sjötåg, i
läger, kvarter eller vaktrum, inom kasern, fästningsverk, militärhäkte,
militärsjukhus, kronans varv, verkstad, förråds- eller tyghus eller eljest
inom byggnad eller område, som upplåtits uteslutande för krigsmaktens
behov, eller å krigsmaktens fartyg.

108 §.

I övrigt skall vid tillämpning av denna lag gälla vad allmän
lag innehåller om stöld, snatteri, rån, försök därtill och inbrott, dock
att, där någon begår stöld andra eller tredje gången, och den stöld är
sådan, som omtalas i 102 § 3 mom. eller 106 §, tiden för straffarbetet
må höjas till sex år.

46

Riksdagens skrivelse Nr 268.

109 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 106 §, skall ock dömas
medborgerligt förtroende förlustig. Lag samma vare, om någon efter
102, 103 eller 104 § gjort sig skyldig till straffarbete i minst sex
månader.

9 KAP.

Om överträdelser eller åsidosättande av tjänsteplikter i andra fall, än
förut i denna lag sagda äro.

no §.

Gör någon sig skyldig till falsk angivelse av förbrytelse, som
tillhör krigsdomstols bedömande, straffes efter allmän lag.

in §.

Har i disciplinmål någon uppsåtligen med straff belagt eller hos
annan, som innehar bestraffningsrätten, till bestraffning angivit den
han visste oskyldig vara, skall den brottslige, om han är officer eller
underofficer, avsättas och förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare
nyttjas samt dessutom dömas till fängelse i högst sex månader eller
böter högst ett tusen kronor. Hör den brottslige till manskapet, skall
han dömas till fängelse i högst sex månader, sträng arrest i minst tre
dagar, skärpt arrest i minst fem dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

Har någon icke av ont uppsåt, men ändå utan laga skäl, av förhastande
eller oförstånd, med straff belagt eller gjort angivelse mot
annan i disciplinmål; dömes den brottslige, om han är officer eller
underofficer, till böter, beräknade efter 25 kap. 21 § allmänna strafflagen,
eller mistning av ämbete eller tjänst på viss tid eller, där
omständigheterna äro synnerligen försvårande, till avsättning och, om
han hör till manskapet, till disciplinstraff eller fängelse i högst sex
månader.

112 §.

Tager någon sig bestraffningsrätt, då han sådan ej äger, straffes,
om han är officer eller underofficer, med mistning av ämbete eller tjänst

47

Riksdagens skrivelse Nr 268.

å viss tid eller avsättning och, om han innehar lägre tjänstegrad, med
fängelse i högst sex månader. Kom därav ingen eller ringa skada, eller
äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande; må dömas till
disciplinstraff.

113 §.

Tvingas underlydande genom förmans befallning, för förmannens
eller annans enskilda nytta, till sammanskott, utgift eller kostnad
eller till annat arbete, än den underlydande enligt tjänstereglemente
är pliktig förrätta; varde förmannen, där han är officer eller underofficer,
avsatt och, om brottet det förtjänar, förklarad ovärdig att i rikets
tjänst vidare nyttjas samt, om han hör till manskapet, dömd till
fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen
mildrande, må den brottslige dömas, om han är officer eller underofficer,
till mistning av ämbete eller tjänst på viss tid och, om han hör till
manskapet, till disciplinstraff.

Förmår förman annorledes, till sin eller annans enskilda nytta,
underlydande till sammanskott, utgift, kostnad eller obehörigt arbete,
varde den brottslige, om han är officer eller underofficer, dömd till
avsättning eller mistning av ämbete eller tjänst på viss tid eller disciplinstraff
och, om han hör till manskapet, belagd med disciplinstraff.
Tager officer eller underofficer för egen vinning sådant emot, då det
såsom av fri vilja bjudes; belägges med disciplinstraff.

114 §.

Har någon, för egen vinning eller annans fördel eller eljest i
olovlig avsikt, i berättelse eller redogörelse angående den under hans
befäl ställda avdelning av krigsmakten lämnat oriktig uppgift om krigsfolk,
hästar eller tjänstedagar eller angående vapen, ammunition, redskap
eller annan krigsförnödenhet; dömes till straffarbete från och
med två till och med sex år; varde ock dömd medborgerligt förtroende
förlustig.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom
denna § handlar, skall förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

115 §.

Tillgriper och förskingrar vid krigsmakten anställd ämbets- eller
tjänsteman någon till krigsfolkets avlöning, underhåll eller beklädnad

48

Riksdagens skrivelse Nr 268.

eller för annat krigsbehov bestämd uppbörd eller annan egendom, som
han i kraft av sin befattning för krigsmaktens räkning emottagit till förvarande,
förvaltning eller redovisning, straffes han därför efter allmän lag.

Sker brottet, medan krigsmakten eller avdelning av densamma är
mobiliserad, vare det vid straffets bestämmande såsom synnerligen försvårande
ansett. Har i sådant fall genom saknaden av det tillgripna
väsentligt hinder för krigsförberedelserna, betydande brist för krigsfolket
eller hinder för krigsföretagen vållats, och var det tillgripna av beskaffenhet,
att den brottslige bort kunna inse, att en sådan verkan var av
brottet att befara; dömes den brottslige till straffarbete på livstid eller
från och med åtta till och med tio år; varde ock förklarad ovärdig att
i rikets tjänst vidare nyttjas.

116 §.

Avgiver någon uppsåtligen i tjänsten osannfärdig rapport, varde,
där ej särskilt ansvar är i denna lag å brottet satt, den brottslige,
om han är officer eller underofficer, dömd till mistning av ämbete eller
tjänst på viss tid och, om han hör till manskapet, dömd till fängelse
i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen mildrande,
må den brottslige beläggas med disciplinstraff; äro de synnerligen
försvårande, må den brottslige, om han är officer eller underofficer,
dömas till avsättning och, där brottet det förtjänar, förklaras ovärdig att
i rikets tjänst vidare nyttjas.

117 §.

Den, som genom bedrägliga löften eller osanna framställningar
eller på annat olovligt sätt förmår någon att antaga krigstjänst, dömes
till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst två år
dömas.

118 §.

Söker förman genom missbruk av sin myndighet hindra den, som
blivit i krigstjänst anställd, att häröver föra klagan; dömes till fängelse
eller till straffarbete i högst två år.

119 §.

Nekar befälhavare, mot bättre vetande, avsked åt den av manskapet,
som är därtill berättigad, eller skiljer befälhavare någon av

49

Riksdagens skrivelse Nr 268.

manskapet olagligen från tjänsten, varde avsatt och, om brottet det
förtjänar, jämväl förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.
Yar det av förhastande, han sig förgick, och kom därav ingen eller
ringa skada, eller skedde det av oförstånd; dömes till mistning av
ämbete eller tjänst på viss tid eller till disciplinstraff.

120 §.

Släpper någon, som är på vakt eller eljest beordrad till fånges
eller häktad persons bevakning, med vilja eller av vårdslöshet honom
lös eller hjälper honom att undkomma; dömes, om den skyldige är
officer eller underofficer, till straff på sätt i 25 kap. 14 § allmänna
strafflagen sägs; dock att, där brottet anses kunna försonas med böter,
i stället därför till disciplinstraff dömes. Hör den brottslige till manskapet,
varde han, efter de i nämnda lagrum stadgade grunder, i förhållande
till förbrytelsens beskaffenhet dömd till straffarbete i högst
fyra år eller fängelse i högst sex månader eller disciplinstraff.

121 §.

Befriar man medelst våld eller list eller annorledes någon, som
är insatt i militärhäkte eller skall av krigsman eller av någon till krigsmaktens
polisväsende hörande person avföras i arrest eller häkte eller
inställas till förhör, eller gör någon försök till utförande av sådant
brott genom våld; vare det, vid straffets bestämmande efter allmän
lag, ansett såsom försvårande omständighet.

122 §.

Den, som egenmäktigt tager sig befäl, där det honom ej lagligen
tillkommer, dömes till fängelse eller mistning av ämbete eller tjänst på
viss tid eller till avsättning; vare ock underkastad ansvar efter lag
för fel eller brott, som han under sådant befäls utövande begår.

123 §.

Lämnar befälhavare för trupp eller å fartyg, under vaktgöring
eller annan likartad tjänstgöring, obehörigen sin post, eller finnes
han under sådan tjänstgöring överlastad av starka drycker, skall han
dömas till fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerBihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 88 höft. (Nr 268.) 7

50

Riksdagens skrivelse Nr 268.

ligen försvårande, må tiden för fängelsestraffet höjas till två år eller
till avsättning dömas; äro de synnerligen mildrande, må den brottslige
beläggas med sträng arrest i minst tre dagar, skärpt arrest i minst
fem dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

Gör officer eller underofficer, som ej är befälhavare, under tjänstgöring,
som i 1 mom. avses, sig skyldig till dylik förseelse, skall den
brottslige dömas till fängelse i högst sex månader, eller, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande, beläggas med disciplinstraff.

124 §.

Övergiver skiltvakt sin post, lämnar han den obehörigen åt annan
eller finnes han drucken å sin post, straffes på sätt i 123 § 1 mom.
är stadgat.

125 §.

Förövas brott, som i 123 eller 124 § sägs, av någon, som tillhör
mobiliserad avdelning av krigsmakten, må straffet höjas till straffarbete
i högst två år.

126 §.

Tager krigsman, innan han fått avsked från den krigstjänst, vari
han är anställd, ny anställning vid annan trupp för tid, som den förra
anställningen omfattar, skall han beläggas med sträng arrest i minst
tre dagar, skärpt arrest i minst fem dagar eller vaktarrest i minst tio
dagar eller, om brottet förnyas, dömas till fängelse i högst sex
månader.

127 §.

Där någon för obehörig uppenbarar sådana handlingar, avbildningar
eller andra föremål eller sådana sakförhållanden, vilkas uppenbarande
för främmande makt kan skada rikets försvar och som han
vet böra hemliga hållas, eller obehörigen sätter sig i besittning av
hemlighet, varom nu är sagt, då skall vid straffets bestämmande efter
allmän lag brottet anses vara begånget under försvårande omständigheter.

128 §.

Yad i 127 § är stadgat gälle ock, om någon gör försök till brott,
som där sägs, och försöket är i allmän lag med straff belagt.

51

Riksdagens skrivelse Nr 268.

129 §.

Begår krigsman uppsåtligen på annat sätt, än annorstädes i denna
lag är sagt, förbrytelse i sitt ämbete eller sin tjänst för egen fördel eller
för att annan gynna eller skada eller eljest till kränkning av allmän
eller enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter han uppsåtligen
i avsikt, som sagd är, sin ämbets- eller tjänsteplikt; värde
dömd, om han är officer eller underofficer, efter ty om ämbetsbrott av
dylik beskaffenhet i allmän lag stadgas, och, om han hör till manskapet,
till straffarbete i högst två år eller fängelse eller, där brottet
skedde av förhastande och ingen eller ringa skada därav kom, till
disciplinstraff.

130 §.

Yisar krigsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet
i fullgörande av de tjänsteplikter, som honom efter reglementen
eller andra allmänna författningar, instruktioner eller särskilda
föreskrifter åligga eller av förhållandenas beskaffenhet påkallas, och
är ej i denna eller annan lag å förseelsen särskilt ansvar satt; belägges
den brottslige med disciplinstraff. Finnes förbrytelsen vara av
svårare beskaffenhet, än att den kan anses vara med disciplinstraff
försonad; då skall den brottslige dömas till fängelse i högst sex månader
eller mistning av ämbete eller tjänst på viss tid. Förekomma
synnerligen försvårande omständigheter, må, om den brottslige är
officer eller underofficer, dömas till avsättning.

Yad i denna § är stadgat om krigsmän skall äga tillämpning jämväl
å officerare, underofficerare och manskap, hörande till krigsmaktens
reserver, ändå att de icke eljest skulle lyda under denna lag.

1B1 §.

Innefattar förbrytelse, som i 129 eller 130 § sägs, tillika annat
uppsåtligt brott eller sådant vållande, varå straff efter denna eller
allmän lag bör följa; gånge som i 4 kap. 2 § allmänna strafflagen
stadgas.

132 §.

Där någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag,
beträdes med vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i
sin tjänstebefattning, och ej i denna eller annan lag särskilt ansvar

52

Riksdagens skrivelse Nr 268.

är å förseelsen satt, utan densamma skall bestraffas efter 25 kap. 17 §
allmänna strafflagen; må den felaktige beläggas med disciplinstraff, så
framt förseelsen var ringa och ej innefattade fel i domare- eller prästämbetet
eller vad därmed bar gemenskap eller i annat, för vars utövning
insikt i särskild vetenskap erfordras.

Vad i denna § är stadgat skall även gälla, då brott, som här
sägs, begås av civil ämbets- eller tjänsteman, som tillhör krigsmaktens
reserver, ändå att denna lag icke eljest skulle vara å honom tillämplig.

Tredje delen.

Krigsartiklar.

10 KAP.

Om förräderi, blottställande av krigsmakten, feghet och olovlig gemenskap

med fienden.

133 §.

Beträdes krigsman med brott, som omförmäles i 8 kap. allmänna
strafflagen; vare det, där ej för den gärning särskilt högre ansvar är
i denna lag utsatt, vid straffets bestämmande efter allmän lag såsom
försvårande omständighet ansett; och må, där straffarbete antingen på
livstid eller i tio år är utsatt såsom högsta straff för brottet, dömas i
förra fallet till dödsstraff och i det senare till straffarbete på livstid.

Begår någon, som ej är krigsman, brott, som avses i 4, 5, 6, 7,
8, 9, 10, 17, 18, 19, 20 eller 21 § av 8 kap. allmänna strafflagen;
straffes efter ty i nämnda lag är sagt. Förövas brottet av någon, som
lyder under strafflagen för krigsmakten, vare det, vid straffets bestämmande,
ansett såsom försvårande omständighet.

134 §.

Låter någon, som ej är krigsman, sig som spion av fienden brukas,
miste livet eller dömes till straffarbete på livstid.

Utländsk man, som tillhör krigförande fientlig avdelning, anses
såsom spion, därest han hemligen eller under falsk förevändning å

53

Riksdagens skrivelse Nr 268.

krigsmaktens operationsområde inhämtar eller söker inhämta upplysningar
i avsikt att meddela dem åt fienden; dock må han ej fällas till
straff för annat spioneri än det, vari han gripes.

135 §.

Överlöper krigsman till fienden; miste livet eller dömes till straffarbete
på livstid.

Har krigsman gjort försök till brott, som nu är sagt, och blev
endast genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende,
brottets fullbordan förhindrad; dömes till straffarbete på livstid
eller från och med fyra till och med tio år.

Har stämpling till sådant brott blivit gjord, utan att det kommit
till försök; varde anstiftare av stämplingen dömd till straffarbete
från och med fyra till och med tio år och annan deltagare i stämplingen
till straffarbete i högst sex år.

136 §.

Har någon till sin befälhavare eller till efterträdare på vakt eller
post eller till annan, som är behörig att infordra och emottaga upplysningar
angående fienden och krigets angelägenheter, uppsåtligen
avgivit falsk berättelse om fiendens styrka, tillstånd, ställning eller
rörelser eller om underlydande manskaps eller fartygs antal eller om
krigsförråd eller annat dylikt, som är av inflytande på kriget, eller
har någon bedrägligen förtegat, vad i dessa avseenden varit honom
kunnigt; miste livet eller dömes till straffarbete på livstid. Yar faran
ringa, och kom ingen eller ringa skada; dömes till straffarbete från
och med sex till och med tio år.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom i
denna § förmäles, skall tillika förklaras ovärdig att i rikets tjänst
vidare nyttjas.

137 §.

Den, som åtagit sig att i krig vara kunskapare eller vägvisare
för trupp eller fartyg eller att föra bud i någon kriget rörande viktig
angelägenhet eller verkställa annan dylik förrättning, men i sitt åtagna
värv beträdes med trolöshet, skall mista livet eller dömas till straffarbete
på livstid. Yar faran ringa, och kom ingen eller ringa skada,
eller skedde brottet ej i förrädisk avsikt; dömes till straffarbete från
och med sex till och med tio år.

54

Riksdagens skrivelse Nr 268.

138 §.

Sprider någon ut falska meddelanden, de där kunna kos krigsfolket
verka modlöshet, dömes till straffarbete i högst två år eller
fängelse i högst sex månader, där gärningen ingen verkan hade, som
medför svårare straff.

139 §.

Har befälhavare i fästning eller å krigsfartyg åt fienden överlämnat
fästningen eller fartyget utan behörig befallning eller utan högsta
nödfall och iakttagande av vad i tjänstereglemente för sådant fall
stadgas; miste livet eller dömes till straffarbete på livstid.

140 §.

Vad i 139 § är stadgat galle ock om varje annan befälhavare,
som överlämnar honom anförtrodd post till fienden, utan att
alla tillgängliga medel och utvägar till försvar blivit begagnade, eller
som giver sig och trupp åt fienden, då utsikt att kunna slå sig
igenom eller vinna undsättning återstår.

141 §.

Den, som i drabbning eller då sådan förestår, med ord eller tecken
söker förleda till flykt eller bland truppen åstadkomma förskräckelse
eller oordning, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid.

142 §.

Krigsman, som, då det gäller att försvara sig mot fienden eller
att honom angripa eller förfölja eller att bemäktiga sig eller förstöra
fiendens krigsfartyg, vapen, förråd eller dylikt, underlåter att uppfylla
sin tjänsteplikt så, som det en ärlig och tapper krigsman ägnar, skall,
om brottet sker i förrädisk avsikt, mista livet eller dömas till straffarbete
på livstid eller från och med sex till och med tio år, men eljest
dömas till straffarbete från och med två till och med sex år, och må
i sistnämnda fall, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,
tiden för straffarbetet nedsättas till ett år eller dömas till fängelse.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

55

143 §.

Den, som utan befälhavarens uttryckliga befallning i belägrad
fästning hissar brukligt tecken för fästningens uppgivande eller under
sjöslag stryker flagg på fartyg, miste livet eller dömes till straffarbete
på livstid.

144 §.

Var som i belägrad fästning eller å annan ort, den där av
fienden innesluten är, eller på krigsfartyg eller vid trupp i fält, då
drabbning förestår eller är börjad, utan befälhavarens kallelse håller
eller deltager i sammankomst för rådplägning om att giva sig åt
fienden eller draga sig tillbaka eller i krigsmäns närvaro eljest råder
till sådan åtgärd eller framställer den såsom nödvändig, miste livet
eller dömes till straffarbete på livstid eller från och med sex till och
med tio år. Voro få tillstädes, och kom av brottet ingen eller ringa
skada; dömes till straffarbete i högst sex år eller fängelse.

145 §.

Underlydande, som, utan att befälhavaren påkallat hans yttrande,
i annans närvaro råder befälhavaren att draga sig undan från drabbning
eller att till fienden överlämna fästning, fartyg eller trupp, straffes
så, som i 144 § är sagt.

146 §.

Därest någon har umgänge med fienden eller med honom växlar
brev eller budskap utan tillåtelse därtill av högste befälhavaren eller
annan befälhavare, som blivit bemyndigad att meddela sådan tillåtelse;
dömes, där gärningen ej medför straff efter 133 eller 134 §, till straffarbete
i högst två år eller fängelse i högst sex månader.

147 §.

Den, som emottager budskap, brev eller kungörelser, som äro
komna från fienden, men icke genast och utan att för annan yppa
innehållet meddelar dem åt sin befälhavare, varde dömd till fängelse i
högst sex månader eller, där synnerligen mildrande omständigheter
förekomma, belagd med disciplinstraff.

56

Riksdagens skrivelse Nr 268.

148 §.

Krigsfånge, som med brytande av givet hedersord avviker ur fångenskapen
eller som före krigets slut uppsåtligen bryter emot de villkor,
på vilka han frigivits ur densamma, miste livet eller dömes till
straffarbete på livstid eller från och med åtta till och med tio år.

149 §.

Missbrukar fientlig parlamentär eller hans följeslagare sin ställning
till spioneri eller anstiftan av förräderi, rymning, uppror eller
upplopp, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid.

Lag samma vare, om person, som tillhör krigförande fientlig
avdelning, i avsikt att främja fiendens krigsföretag missbrukar bestämmelse
eller tecken, som avser att lämna skydd åt sjuka eller sårade i fält.

150 §.

Yet någon brott, som i 135, 136, 137, 144 eller 149 § sägs, å
färde vara och det ej i tid upptäcker; galle vad för dylik underlåtenhet
i fråga om förräderi i allmän lag stadgas.

151 §.

Har någon vetskap om, att krigsfånge ärnar ur fångenskapen avvika,
och upptäcker han ej i tid de omständigheter, som honom kunniga
äro, eller har någon med vetskap om avvikandet hyst eller dolt den avvikne;
då skall han dömas till disciplinstraff eller fängelse eller till
straffarbete i högst två år, där ej gärningen enligt denna eller allmän
lag medför svårare ansvar.

152 §.

Den, som gjort sig skyldig till straff efter 134, 136 eller 137 §,
varde ock dömd medborgerligt förtroende förlustig.

Lag samma vare, om någon efter 135 § gjort sig förfallen till
dödsstraff eller till straffarbete i minst sex månader, så ock om någon
är förfallen till straff för brott, som i 142 § omförmäles, där brottet
skett i förrädisk avsikt.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

57

11 KAP.

Om rymning och olovligt undanhållande.

153 §.

Begår krigsman eller vid krigsmakten anställd civil ämbets- eller
tjänsteman rymning från trupp i fält, från fästning eller från fartyg,
statt på sjötåg, dömes till straffarbete från och med sex månader till
och med åtta år.

154 §.

Hava två eller flera krigsmän under förhållande, varom i nästföregående
§ förmäles, i samråd beslutat att rymma; vare det, om
brottet går i fullbordan, ansett såsom försvårande omständighet; och
må straffet för anstiftare höjas till straffarbete i tio år eller på livstid
eller, om rymmarnes antal var stort, till dödsstraff.

Har överenskommelse om rymning, såsom i denna § sägs, blivit
träffad, men kom brottet ej till verkställighet, varde ändå anstiftare,
så ock officerare eller underofficerare, som deltogo i stämplingen, såsom
rymmare straffade, efter ty i 153 § är stadgat. Annan deltagare i
sådan stämpling dömes till fängelse i högst sex månader eller varde,
där omständigheterna äro synnerligen mildrande, belagd med disciplinstraff.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom
denna § handlar, skall förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

155 §.

För brott, som i 58 § sägs, må i svårare fall straffet höjas till
avsättning eller straffarbete i högst två år.

156 §.

Beträdes befälhavare för trupp i fält eller befälhavare i fästning
eller på fartyg under sjötåg med olovligt undanhållande, straffes den
brottslige, evad uteblivandet varit kortare eller längre, såsom för
rymning, efter ty i 153 § är sagt.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 88 höft. (Nr 268.) 8

58

Riksdagens skrivelse Nr 268.

157 8.

Har värnpliktig, som tillhör beväringens första uppbåd, men vistas
utom riket, underlåtit att vid utbrott av krig mellan Sverige och annan
makt, så snart ske kan, återvända till hemorten, skall han, därest ej
bestämmelserna i 5 kap. äro å honom tillämpliga, beläggas med disciplinstraff
eller dömas till fängelse i högst sex månader.

12 KAP.

Om uppror, upplopp och olydnad; så ock om misshandel och förolämpning.

158 §.

Gör krigsfolk uppror, då fienden är nära, eller vid tillfälle, då
brott emot krigslydnaden eljest medför större fara, varde, om upproret
ej fullföljdes längre än i 62 § är sagt, anstiftare eller anförare dömda
till straffarbete från och med sex till och med tio år och annan deltagare
i upproret till sådant arbete från och med tre till och med sex
år, men i de fall, som i 63 och 64 §§ omförmälas, skall anstiftare eller
anförare mista livet eller dömas till straffarbete på livstid och annan
deltagare straffas med straffarbete på livstid eller från och med sex till
och med tio år.

Gör krigsfolk upplopp vid tillfälle, som i 1 mom. är sagt, straffes
anstiftare eller anförare med straffarbete från och med sex till och med
tio år och annan deltagare i upploppet med straffarbete från och med
tre till och med sex år. Orsakas genom upploppet hinder i krigsföretagen
eller eljest betydligare skada; då skall anstiftare eller anförare
mista livet eller dömas till straffarbete på livstid och annan deltagare
straffas med straffarbete på livstid eller från och med sex till och
med tio år.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom i
denna § förmäles, skall tillika förklaras ovärdig att i rikets tjänst
vidare nyttjas.

159 §.

Vad i 158 § är stadgat äge tillämpning jämväl å dem, som
utan att vara krigsmän lyda under denna lag, då de med krigsfolk
deltaga i uppror eller upplopp.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

59

160 §.

För brott, som i 71 § sägs, må, där omständigheterna äro synnerligen
försvårande, straffet höjas till straffarbete i högst fyra år.

161 §.

Förövas brott, som avses i 76 § eller 77 § 1 mom., då fienden är
nära, eller vid tillfälle, då brott emot krigslydnaden eljest medför
större fara, dömes den brottslige till straffarbete från och med två
till och med sex år. Kom därav betydligare skada, eller var brottet
eljest med synnerligen försvårande omständigheter förenat, miste gärningsmannen
livet genom skjutning eller dömes till straffarbete på livstid
eller från och med sex till och med tio år.

För brott, som avses i 78 §, skall, där brottet sker vid tillfälle,
som i 1 mom. sägs, till straffarbete i högst sex år dömas.

Gör krigsman våld eller annan misshandel å överordnad krigsman,
eller gör någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag,
våld eller annan misshandel å krigsman, som över honom har befälsrätt
i tjänsten, och sker brottet i eller för den våldfördes ämbete eller
tjänst vid tillfälle, som i 80 § 2 mom. avses, skall den brottslige
dömas till straffarbete från och med fyra till och med tio år eller på
livstid eller till dödsstraff genom skjutning.

Sker brott, varom i 89 § förmäles, vid tillfälle, som där avses,
straffes den brottslige, efter ty nu är sagt.

Yad i 83 § är stadgat gälle jämväl i fråga om brott, varom
i 1 mom. denna 8 förmäles.

Den, som uppsåtligen förstör befästning, mina, docka, verkstad,
förråds- eller tyghus, magasin eller annan dylik för rikets försvar avsedd
inrättning eller byggnad eller för användande i krig ämnat fartyg

162

13 KAP.

Om skadegörelse, stöld och rån.
163 §.

60

Riksdagens skrivelse Nr 268.

eller eljest för krigsmaktens behov veterligen avsedd järnvägs-, telegrafeller
telefonanläggning, kanal- eller slussverk, väg, bro, vattenledning
eller annan dylik anläggning, eller därå eller å vad därtill hör gör
sådan skada, att därigenom väsentligt hinder för krigsförberedelserna
uppkommer eller krigsföretagen äventyras, dömes till straffarbete på
livstid eller från och med åtta till och med tio år. Fick någon av
gärningen svår kroppsskada eller död, och var den brottsliges handling
av beskaffenhet, att han bort kunna inse, att dylik olycka var därav
att befara; miste gärningsmannen livet eller dömes till straffarbete
på livstid.

Har någon genom uppsåtlig skadegörelse å livsmedel, krigsredskap
eller annan dylik egendom, som den brottslige veterligen tillhörde krigsmakten
eller var avsedd för dess behov, vållat väsentligt hinder för
krigsförberedelserna, betydande brist för krigsfolket eller hinder för
krigsföretagen, och var det skadade av beskaffenhet, att den brottslige
bort kunna inse, att dylik verkan var av brottet att befara; straffes
såsom i föregående moment är sagt.

164 §.

Förövar någon stöld av livsmedel, krigsredskap eller annan krigsförnödenhet,
som föres till fästning, krigsfartyg, läger eller annan ort,
där krigsfolk är sammandraget, och vet han, att egendomen tillhör
krigsmakten eller är avsedd för dess behov, dömes till straffarbete i
högst sex år.

165 §.

Förövar någon tillgrepp, som i 106 § sägs, dömes för stöld till
straffarbete från och med sex månader till och med åtta år.

166 §.

Var som å valplatsen stjäl från någon, som tillhör svenska krigsmakten
eller därmed förbunden krigsmakt och i kriget stupat, dömes
till straffarbete i högst fyra år. Går värdet av det tillgripna ej över
femton kronor, skall ändå för stöld dömas, efter ty nu är sagt; dock
må i sådant fall, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till
fängelse i högst sex månader dömas.

Lag samma vare, om någon, som icke tillhör svenska krigsmakten
eller därmed förbunden krigsmakt, å valplatsen förövar tillgrepp från
någon, som tillhör krigförande fientlig avdelning och i kriget stupat.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

61

167 §.

Förövar man å valplatsen tillgrepp till större eller mindre belopp
från någon, som tillhör svenska krigsmakten eller därmed förbunden
krigsmakt och av sår eller sjukdom är urståndsatt att sin egendom
värja, dömes för stöld till straffarbete från och med sex månader till
och med fyra år.

Begår någon rån å sådan i nöd stadd person eller gör försök
därtill, straffes den brottslige efter allmän lag.

Förbryter sig någon, som icke tillhör svenska krigsmakten eller
därmed förbunden krigsmakt, på sätt i 1 eller 2 mom. denna § sägs,
emot sådan i nöd stadd person, vilken tillhör krigförande fientlig
avdelning, straffes den brottslige efter ty i nämnda moment för varje
fall är sagt.

•168 §.

Rånar någon krigsförnödenheter, som föras till fästning, krigsfartyg,
läger eller annan ort, där krigsfolk är sammandraget, och vet
han, att egendomen tillhör krigsmakten eller är avsedd för dess behov;
dömes till straffarbete på livstid eller i tio år.

Har man i avsikt att tillägna sig sådana krigsförnödenheter med
våld eller sådant hot, som innebar trängande fara, överfallit den, som
förde godset, men ej gittat fullborda rånet genom tillgrepp; dömes till
straffarbete från och med sex till och med tio år.

169 §.

Hava två eller flera sällat sig samman att rån, som i 168 § är
sagt, föröva och sådant brott begått; då skola de mista livet eller
dömas till straffarbete på livstid.

Har i detta fall brottet ej blivit genom tillgrepp fullbordat;
dömes till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med
tio år.

170 §.

Har genom rån eller stöld av sådan egendom, som den brottslige
veterligen tillhörde krigsmakten eller var för dess behov avsedd, väsentligt
hinder för krigsförberedelserna, betydande brist för krigsfolket eller

62

Riksdagens skrivelse Nr 268.

hinder för krigsföretagen vållats, och var det tillgripna av beskaffenhet,
att den brottslige bort kunna inse, att en dylik verkan var av brottet
att befara; då skall han, om rån förövats, mista livet eller dömas
till straffarbete på livstid, men i annat fall dömas till straffarbete på
livstid eller från och med åtta till och med tio år.

171 §.

Begår någon stöld andra gången eller oftare, och är den stöld
sådan, som avses i 164, 165, 166 eller 167 §, må tiden för straffarbetet
ökas med två år utöver den i nämnda §§ för varje fall utsatta högsta
strafftid.

172 §.

Den, som för brott, varom i detta kap. förmäles, gjort sig förfallen
till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas medborgerligt
förtroende förlustig.

14 KAP.

Om överträdelser eller åsidosättande av tjänsteplikter i vissa fall.

173 §.

Underlåter befälhavare att, i vad på honom ankommer, sätta
fästning eller annan försvarsanstalt i sådant försvarstillstånd, som i
därom givna bestämmelser är föreskrivet, eller förhållandena eljest
uppenbarligen påkalla, eller underlåter befälhavare över ett eller flera
krigsfartyg på sjötåg att, såvitt på honom ankommer, hålla dem i
stridbart skick, eller försummar någon, som i sin tjänsteegenskap vid
krigsmakten är pliktig att för dess behov anskaffa vapen, ammunition,
livsmedel eller andra förnödenheter, att i tid göra för ändamålet nödiga
framställningar eller eljest vidtaga därför behövliga åtgärder, som på
honom ankomma; då skall, om fästningens eller försvarsanstaltens eller
fartygs uppgivande eller förlust eller eljest betydlig skada för rikets
försvar eller väsentligt hinder för krigsföretagen eller betydande brist
för krigsfolket av underlåtenheten eller försummelsen förorsakas, den
brottslige dömas till straffarbete från och med sex till och med tio år
eller på livstid eller till dödsstraff.

63

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Kom av underlåtenheten eller försummelsen ringa eller ingen skada;
dömes till straffarbete i högst sex år eller fängelse.

174 §.

Består brott, som i 120 § namnes, i lössläppande av spion, krigsfånge
eller annan person, som haft förbindelse med fienden, skall den
brottslige, om brottet skedde uppsåtligen och med kännedom om nämnda
förhållande, dömas till straffarbete från och med fyra till och med åtta
år, där ej svårare straff är efter 10 kap. tillämpligt.

175 §.

Har befälhavare för vakt, förpost, fartyg eller trupp, som erhållit
befallning att iakttaga eller utforska fiendens rörelser eller trygga krigsmakten
emot överraskning av fienden eller mot annan krigsfara, obehörigen
lämnat sin post eller eljest ådagalagt grov försummelse av de
plikter, som vid den särskilda förrättningens utförande honom ålågo,
eller har han under sådan tjänstgöring funnits överlastad av starka
drycker; dömes, efter som faran och skadan var, till fängelse eller
straffarbete i högst fyra år, men, om det skedde i närheten av fienden,
till livets förlust medelst skjutning eller straffarbete på livstid eller
från och med sex till och med tio år.

Gör officer eller underofficer, som ej är befälhavare, under sådan
tjänstgöring, som i föregående moment avses, sig skyldig till förseelse,
som där sägs; dömes, så vida ej brottet efter annat lagrum medför
svårare straff, till fängelse eller till straffarbete i högst två år, men
om brottet skedde i närheten av fienden, till straffarbete från och med
fyra till och med tio år.

176 §.

Visar skiltvakt, som blivit utställd för att trygga krigsmakten
emot överraskning av fienden eller mot annan krigsfara, grov försummelse
i detta sitt åliggande, eller finnes han under sådan tjänstgöring
överlastad av starka drycker, eller har han, innan avlösning skett,
övergivit sin post eller lämnat den åt annan; dömes så, som i 175 §
1 mom. stadgats; dock må, där synnerligen mildrande omständigheter
förekomma, och brottet ej skett i närheten av fienden, den
brottslige beläggas med sträng arrest i minst tre dagar, skärpt arrest
i minst fem dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

64

Riksdagens skrivelse Nr 268.

15 KAP.

Om olovligt krigsbyte samt om missbruk av vapenmakten i krig.

177 §.

Var som obehörigen tager krigsbyte, dömes till fängelse i högst
sex månader eller belägges, där mildrande omständigheter förekomma,
med disciplinstraff.

Den, som av taget krigsbyte, i avsikt att sig eller annan det tillägna,
olovligen undanhåller något, varde straffad med fängelse i högst
sex månader eller straffarbete i högst två år.

178 §.

Tager man under eller efter drabbning från någon, som tillhör
krigförande fientlig avdelning, vad ej till krigsbyte göras må; dömes
till fängelse eller straffarbete i högst två år. Skedde det från krigsfånge,
vare den omständighet såsom försvårande ansedd.

Förövades tillgreppet från fiende, som i drabbningen stupat;
dömes till straffarbete i högst fyra år eller, där omständigheterna äro
synnerligen mildrande, till fängelse.

Var fienden av sår eller sjukdom urståndsatt att sig försvara;
dömes den brottslige till straffarbete från och med sex månader till
och med fyra år. Tillfogades fienden för bytets tagande ytterligare sår
eller skada; varde gärningsmannen dömd till straffarbete från och med
fyra till och med tio år eller på livstid. Stannade i sistnämnda fall
gärningen vid försök, dömes till straffarbete från och med två till och
med åtta år.

179 §.

Den som, när befästad ort, läger eller annan plats intages, eller
eljest under eller efter drabbning, tillägnar sig gods eller penningar
från invånare i fientligt land, vilken ej tillhör krigförande fientlig
avdelning, dömes för plundring till straffarbete från och med fyra till
och med tio år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må tiden
för straffarbetet nedsättas till två år.

65

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Såsom plundring skall icke anses, om tillägnandet allenast omfattar
livsmedel, läkemedel, klädespersedlar, bränsle, foder, dragare eller
fordon och icke överstiger det nödiga behovet härutinnan.

Har någon genom överfallande medelst våld å person eller användande
av hot, som innebar trängande fara, gjort försök till brott,
som här är sagt, men ej gittat fullborda tillgreppet, varde för försök
till plundring dömd till straffarbete i högst sex år.

Där vid plundring eller försök därtill så grovt våld någon tillfogats,
att han därav fått svår kroppsskada eller ljutit döden; skall
den brottslige i förra fallet dömas till straffarbete på livstid eller i tio
år och i senare fallet mista livet eller dömas till straffarbete på livstid.

180 §.

Yar som, för egen vinning eller annans enskilda nytta, ålägger
invånare i eget eller främmande land krigsgärd eller leverans av livsmedel,
foder, fordon eller annan dylik krigsförnödenhet eller tjänstbarhet
eller uttager annan eller större gärd, leverans eller tjänstbarhet än
den, som i vederbörlig ordning fastställts, eller utfordrar, vad han vet
av gärd, leverans eller tjänstbarhet redan guldet eller fullgjort vara,
dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.
Yar det befälhavare, som gjorde sig härtill skyldig, må, där brottets
beskaffenhet sådant föranleder, tiden för straffarbetet höjas till sex år.

Ämbets- eller tjänsteman, som i sitt ämbete eller sin tjänst vid
krigsmakten beträdes med brott, varom i denna § är sagt, varde ock
avsatt samt förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

181 §.

Yar som mot fienden brukar gift, dömes till straffarbete i högst
sex år.

Brukar någon mot fienden krigsredskap, vars användning Konungen
efter avtal med främmande makt förbjudit, eller brukar någon krigsredskap
på sätt, som Konungen efter sådant avtal förklarat otillåtet;
dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande, till disciplinstraff.

182 §.

Den, som i krig olovligen brukar märke eller annat igenkänningstecken,
vilket avser att lämna skydd åt sårade eller sjuka i fält, varde,
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 88 Käft. (Nr 268.) 9

66

Riksdagens skrivelse Nr 268.

där gärningen ej medför ansvar efter 149 §, straffad efter allmän lag;
dock må, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, tiden för
fängelsestraffet höjas till två år.

183 §.

Har någon efter drabbning, å stället, där den hölls, eller i närheten
därav, eller å taget fartyg eller i erövrad fästning eller annan intagen
ort, förövat våld eller annan misshandel å den, som icke gjort motstånd
eller som är satt under beskydd, eller å krigsfånge eller å sårad eller
sjuk person eller å den, som har vård om sjuk eller sårad, och innefattar
gärningen ej brott, som bör straffas efter 178 § 3 mom.; varde
för våldet eller misshandeln dömd till ansvar efter allmän lag och, vid
straffets bestämmande, brottet ansett såsom begånget under försvårande
omständigheter.

Fjärde delen.

Om befälhavares disciplinära myndighet.

16 KAP.

Om disciplinmål.

184 §.

I vissa mål tillkomme det vederbörande befälhavare att ålägga
disciplinstraff. Dessa mål kallas disciplinmål.

185 §.

Till disciplinmål räknas mål angående överträdelser av denna lag,
då dessa överträdelser efter samma lags nedannämnda rum kunna försonas
med disciplinstraff, nämligen:

1) rymning, olovligt undanhållande, delaktighet i rymningsbrott
eller stämpling därtill efter 50, 51, 52, 53, 54, 55, 56, 57, 58, 154
och 157 §§;

2) överträdelse av ålagd arrest utan bevakning efter 60 §;

67

Riksdagens skrivelse Nr 268.

3) vägran eller underlåtenhet att fullgöra förmans befallning
efter 76, 77 och 78 §§;

4) underlåtenhet att efterkomma överordnads föreskrifter efter 79 §;

5) våld, hot eller förolämpning, varom förmäles i 80, 81, 82, 84,
85, 90, 91, 93 och 94 §§; dock att dessa mål ej må utan den förorättades
uttryckliga medgivande behandlas såsom disciplinmål;

6) ohörsamhet eller uppstudsighet emot skiltvakt eller annan
vakt, patrull eller truppavdelning eller mot person, hörande till krigsmaktens
polisväsende, efter 88 §;

7) störande av gudstjänst efter 95 §;

8) oljud, oväsende, oanständigt uppförande eller annat förargelseväckande
beteende och fylleri efter 96 §;

9) oförsiktighet med eld eller lätt antändbar ämne efter 99 §;

10) obehörigt nyttjande av krigsmakten tillhörig eller för dess
behov avsedd egendom efter 100 §;

11) olovlig försäljning, pantsättning eller annan förskingring,
förstörande eller skadande av vapen, utrednings- eller beklädnadspersedlar,
ammunition, tjänstehäst eller dess mundering eller foder
eller vad annat, som till utrustning hör, samt de flera förbrytelser,
som omförmälas i 101 §, efter samma lagrum;

12) åtgärd av förman, som hör till manskapet, varigenom underlydande
förmås till sammanskott, utgift, kostnad eller obehörigt arbete,
efter 113 §; så ock emottagande av sådant utav underlydande, då det
bjudes såsom av fri vilja, efter samma lagrum;#

13) avgivande i tjänsten av osannfärdig rapport efter 116 §;

14) obehörigt övergivande av eller försummelse på post, så ock
fylleri under vaktgöring eller annan likartad tjänstgöring efter 123,
124 och 176 §§;

15) tagande av dubbel anställning efter 126 §;

16) vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i tjänsten
efter 130 och 132 §§, där ej genom förseelsen uppkommit skada, från
vars ersättande befrielse kan, enligt vad i 33 § sägs, äga rum;

17) gemenskap med fienden efter 147 §; samt

18) obehörigt tagande av krigsbyte efter 177 §.

186 §.

Är någon på en gång angiven dels för förseelse, vilken är att
hänföra till disciplinmål, och dels för brott, som tillhör krigsdomstols
upptagande, och hava antingen båda förbrytelserna blivit förövade

68

Riksdagens skrivelse Nr 268.

genom en och samma handling eller utgöra de arter av samma slags
brott, skola de båda hänskjutas till domstolen.

187 §.

Emot den, som upphört att tillhöra krigsmakten, må ej åtal för
sådana av honom under tjänstetiden begångna förbrytelser, vilka äro
att hänföra till disciplinmål, av befälhavare handläggas, utan skall
sådant åtal, om det ifrågakommer, göras anhängigt hos krigsdomstol.

188 §.

Har någon av det vid krigsmakten fast anställda manskapet rymt,
anses han i fråga om disciplinstraff och dess åläggande fortfarande tillhöra
krigsmakten, ändå att han ej ertappas, förr än annan blivit i
hans nummer insatt.

189 §.

Disciplinstraff av sträng arrest må icke åläggas av befälhavare,
där ej här nedan annorlunda är stadgat. Om befälhavares skyldighet
att, då dylikt straff finnes påkallat, överlämna målet till krigsdomstol,
därom stadgas i 18 kap. Angående de övriga fall, i vilka befälhavare
då sådan förseelse förekommer, varom i 185 § förmäles, skall överlämna
målet till krigsdomstol, gäller jämväl vad i nämnda kap. finnes
föreskrivet.

Vid mobiliserad avdelning av krigsmakten ävensom å fartyg på
sjötåg må vederbörande befälhavare bestraffa begångna förseelser med
disciplinstraff av sträng arrest. Kan i annat fall krigsrätt icke sammanträda
för behandling av dit hänskjutet mål inom fyra dagar, efter det
befälhavaren med framhållande av målets brådskande beskaffenhet påkallat
krigsrättens sammanträde, och finnes det på grund av särskilda
omständigheter vara för krigslydnadens upprätthållande av synnerlig
vikt, att den felande utan uppskov varder bestraffad, må disciplinstraff
av sträng arrest kunna, efter det auditör, om sådan finnes, blivit jämlikt
203 § 1 mom. i målet hörd, åläggas av befälhavaren.

190 §.

Utan hinder av vad här ovan i detta kap. finnes föreskrivet
äger krigsdomstol att efter lag ådöma disciplinstraff av alla slag i mål,
som är under dess handläggning.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

69

17 KAP.

Om de befälhavare, som äga bestraffningsrätt i disciplinmål.

191 §•

Den bestraffningsrätt i disciplinmål, varom i 16 kap. förmäles, tillkommer
utan inskränkning nedannämnda befälhavare, envar över den
personal, som står under hans befäl, nämligen:

l:o) chef för arméfördelning och annan omedelbart under Konungen
lydande befälhavare vid armén;

2:6) chef för regemente eller därmed likställt truppförband vid
armén;

3:o) chefen för kustartilleriet och chef för regemente eller därmed
likställt truppförband vid kustartilleriet;

4:o) stationsbefälhavare och varvschef, så ock, i de fall, som
Konungen bestämmer, annan befälhavare vid flottan av minst regementsofficers
grad;

5:o) bevakningschef vid kustsignalväsendet;

6:o) inskrivningsområdesbefälhavare; samt

7:o) befälhavare av minst kaptens grad för skola, kommendering,
verk eller inrättning, som ej tillhör visst truppförband av armén eller
kustartilleriet eller station av flottan, eller för detacherad avdelning;
så ock chef av kaptens grad för självständig eller detacherad fartygsavdelning
eller för enkelt eller detacherat fartyg.

Samma befogenhet, som nu är sagd, tillkommer befälhavare, som
innehar befäl över de i l:o) — 6:o) av denna § nämnda befälhavare.

I krigstid äger envar befälhavare, som innehar minst underofficers
grad och för befäl över detacherad avdelning, bestående av minst ett
kompani eller däremot svarande styrka, bestraffningsrätt i enahanda
utsträckning, som förut i denna § är sagt.

192 §.

Yad i 191 § är sagt om där omförmälda befälhavare galle ock
om befälhavare, som enligt förordnande eller tjänstereglemente tillfälligt
utövar befäl, som avses i nämnda §, och, om detta är sådant,
som omförmäles under 4:o) och 7:o) av samma §, innehar sådan grad,
som, enligt vad där är sagt, erfordras för bestraffningsrättens utövning.

70

Riksdagens skrivelse Nr 268.

193 §.

Med detacherad avdelning likställes enligt denna lag avdelning,
vilken, utan att densamma av befälhavare i föreskriven ordning förklarats
vara detacherad, från huvudstyrkan skilts på sådant sätt, att
skriftliga befallningar icke dagligen kunna omedelbart från dennas
befälhavare inhämtas. Yad sålunda är sagt äge motsvarande tilllämpning
i fråga om fartygsavdelning eller fartyg.

194 §.

Befälhavare av lägre än kaptens men minst underofficers grad,
vilken utövar sådant befäl, som i 191 § 7:o) är sagt, äger, där ej
sådant fall är för handen, som avses i sista momentet av nämnda §, över
honom underlydande bestraffningsrätt med den inskränkning, att sträng
arrest, skärpt arrest eller vaktarrest över tio dagar ej må av honom
åläggas.

195 §.

Utövar någon, som ej är krigsman, sådant befäl, som omförmäles
i 191 § 7:o), då äger den befälhavare, där han innehar underofficers
eller högre tjänsteställning, över den personal, som står under hans befäl,
enahanda bestraffningsrätt, som, enligt vad ovan är stadgat, tillkommer
krigsman av motsvarande grad.

196 §.

Kommendant i fästning eller i annan ort, där krigsmakt är förlagd,
äger bestraffningsrätt över garnisonen för överträdelser av vad angående
fästningens eller ortens försvar, garnisonstjänsten eller ordningen
på stället av kommendanten förordnas, så ock för förseelser på vakt
eller i annan tjänsteförrättning, som är under hans inseende.

Har avdelning av garnisonen ej egen, till utövning av bestraffningsrätt
behörig befälhavare, äger kommendanten jämväl i andra mål
utöva bestraffningsrätt över avdelningen.

I de mål, däri kommendant innehar bestraffningsrätt, äger han, om
han är av kaptens eller högre grad, att utöva nämnda rätt i enahanda
utsträckning, som i 191 § avses, men i annat fall med den inskränkning,
som i 194 § angående där omförmälda befälhavare är stadgad.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

71

Vad ovan om kommendant är sagt äge motsvarande tillämpning
i fråga om annan befälhavare, som av Konungen förklarats skola
vara i nu angivna hänseende likställd med kommendant.

Chef å fartyg, där avdelning av armén eller kustartilleriet blivit
till tjänstgöring kommenderad, äger över den avdelning enahanda bestraffningsrätt
som över fartygets övriga besättning.

År avdelning av krigsmakten för annat ändamål tagen ombord,
äge fartygschefen att, inom gränsen av sin bestraffningsrätt, ålägga
bestraffning för förseelser, som någon av avdelningen begår emot vad
i avseende å fartygets säkerhet eller rörelser eller ordningen ombord
av fartygschefen förordnas; börande i sådant fall avdelningens befälhavare,
ifall han innehar högre grad eller tjänsteställning än fartygschefen,
bestämma straffet.

Har avdelningen icke ombord å fartyget egen till utövning av bestraffningsrätt
behörig befälhavare, äger fartygschefen att inom ovannämnda
gräns jämväl i övrigt utöva bestraffningsrätt över avdelningen.

Lyder fartyg, vars chef är av lägre grad än regementsofficer,
under högste befälhavare över flotta eller under eskader- eller avdelningschef,
äger den högre befälhavaren att åt fartygschefen uppdraga
bestraffningsrätt med den inskränkning i fråga om de i 194 § omförmälda
befälhavare, som där är stadgad.

Finner befälhavare, som innehar bestraffningsrätt med den inskränkning,
varom i 194 § förmäles, av underlydande begången förseelse
påkalla strängare straff, än han själv äger ålägga, eller uppstår
hos honom tvekan, huruvida målet bör behandlas såsom disciplinmål
eller hänskjutas till krigsdomstol, överlämne befälhavaren målet till
närmast högre med oinskränkt bestraffningsrätt beklädd befälhavare
eller, där han är chef för självständig fartygsavdelning eller enkelt
fartyg, till stationsbefälliavaren vid den station av flottan, dit fartyget,
varå den felaktige befinner sig, hör eller först ankommer; och åligger
det nämnda högre befälhavare eller stationsbefälliavaren att meddela
beslut i målet.

197 §.

198 §.

199

72

Riksdagens skrivelse Nr 268-

Äger befälhavare för avdelning av krigsmakten, som tillhör garnison
i fästning eller annan ort, där kommendant finnes, eller som är
tagen ombord å fartyg utan att vara till tjänstgöring därstädes kommenderad,
bestraffningsrätt över avdelningen allenast med den inskränkning,
som ovan nämnts, vare den befälhavare, om kommendanten eller
fartygschefen är beklädd med oinskränkt sådan rätt, berättigad att i
fall, som i 1 mom. avses, överlämna målet till kommendanten eller
fartygschefen, som i sådan händelse har att meddela beslut i målet.
Vad i detta moment är sagt om kommendant gälle ock sådan befälhavare,
som jämlikt 196 § förklarats skola vara likställd med kommendant.

200 §.

Mål rörande våld, hot eller förolämpning mot befälhavare, som,
enligt vad ovan stadgats, själv skulle äga att utöva bestraffningsrätt
i målet, varde, där ej lägre med bestraffningsrätt utrustad befälhavare
finnes, överlämnat till närmast högre befälhavares handläggning;
dock att denna bestämmelse ej må utgöra hinder för att å fartyg på
sjötåg befälhavaren själv må utöva bestraffningsrätten, då förseelsens
omedelbara bestraffande finnes för krigstuktens upprätthållande erforderligt.

201 §.

Befälhavare, som endast för viss tid eller för viss tjänsteförrättning
har underlydande under sitt befäl, må, där så finnes lämpligt, för
särskilt fall hos den befälhavare, som eljest äger bestraffningsrätt
över den felaktige, hemställa om hans bestraffande.

18 KAP.

Om handläggningen av disciplinmål.

202 §.

Vill man angiva någon för förseelse, varom''i 185 § förmäles, göre
därom anmälan hos den till bestraffningsrättens utövning behörige
befälhavaren. Är sådan anmälan gjord, eller är eljest till befälhavarens
kunskap kommet, att dylik förseelse blivit begången, då skall utredning

73

Riksdagens skrivelse Nr 268.

om förseelsen och de närmare omständigheterna därvid ske vid förhör.
Sådant förhör hålles av nyssnämnda befälhavare eller, där bestraffningsrätten
innehaves av befälhavare, som omtalas i 191 § l:o)—6:o), eller
av högre befälhavare eller av kommendant eller befälhavare, som enligt
196 § är likställd med kommendant, och han ej finner skäl att själv
hålla förhöret, av den, vilken därtill i allmänhet eller för särskilt fall
av honom förordnats.

Vid förhöret, därvid någon av den tilltalades överordnade eller
av de med honom likställda bör, där så ske kan, vara tillstädes,
skall målsägande, om sådan finnes, och han det äskar, varda hörd,
den tilltalade lämnas tillfälle att förklara sig samt i övrigt iakttagas,
vad för utredning av förseelsens beskaffenhet och prövning av den tilltalades
straffbarhet är av nöden. Vad vid förhöret huvudsakligen
förekommit skall i korthet antecknas, där ej i krig hinder därför möter.

203 §.

Innan disciplinstraff ålägges, skall befälhavaren inhämta yttrande
av vederbörande auditör rörande brottets beskaffenhet och det straff,
som bör åläggas. Godkänner icke befälhavaren auditörens yttrande,
äger denne anteckna det till det i målet förda protokollet; har sådan anteckning
icke skett, vare auditören jämte befälhavaren för beslutet ansvarig.

Skulle auditörens hörande medföra avsevärt uppskov med målets
avgörande, och finnes det för krigslydnadens eller ordningens upprätthållande
nödigt, att den felande skyndsamt varder bestraffad, må dock
disciplinstraff åläggas, utan att yttrande från auditören, på sätt nu är
sagt, blivit inhämtat. Lag samma vare, där i fält, på sjötåg eller eljest
auditör ej finnes vid ifrågavarande avdelning av krigsmakten.

204 §.

Finner vederbörande befälhavare, att påföljden i det särskilda
fallet ej bör stanna vid disciplinstraff eller att förseelsen påkallar svårare
disciplinstraff, än han enligt 189 § äger ålägga, eller har erforderlig
utredning om brottets beskaffenhet eller den angivnes straffbarhet ej
kunnat vinnas, då skall målet överlämnas till krigsdomstol; dock att
i sistnämnda fall befälhavaren, där saken prövas vara av synnerligen
ringa vikt och målsägande ej för vinnande av ytterligare utredning
påfordrar dess hänskjutande till krigsdomstol, må låta målet förfalla.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 88 höft. (Nr 268.) 10

74

Riksdagens skrivelse Nr 268.

205 §.

Disciplinstraff skall lämpas efter förseelsens mer eller mindre
svåra beskaffenhet, de flera eller färre försvårande eller förmildrande
omständigheter, under vilka den blivit begången, samt den straffskyldiges
uppförande i övrigt, varvid synnerligt avseende bör fästas
därå, om han alltid tillförene förhållit sig väl eller däremot oftare och
för svårare förseelser undergått straff.

206 §.

Ej må för förseelse, vilken är att hänföra till disciplinmål och
varför den felaktige blivit straffad, tillökning i bestraffningen sedermera
åläggas honom.

19 KAP.

Om verkställighet av disciplinstraff.

207 §.

Disciplinstraff, som blivit ålagt av befälhavare, skall, där så kan
ske, genast verkställas.

Är den straffskyldige för annat brott under tilltal vid domstol,
må straffets verkställighet därav ej hindras eller uppehållas.

Hålles tilltalad häktad för brott, som hör till domstols upptagande,
och angives han tillika för förseelse, vilken må behandlas
såsom disciplinmål; då må väl disciplinstraff av befälhavaren i vanlig
ordning honom åläggas, men ej bringas till verkställighet, innan antingen
den tilltalade varder ställd på fri fot eller utslag blivit meddelat
i det mål, som hör till domstolens behandling, och detta utslag
vunnit laga kraft.

208 §.

Befälhavare, som i disciplinmål ålagt straff, skall i laga ordning
befordra det till verkställighet eller, om straffet bör av annan befälhavare
verkställas, hos denne därom göra hemställan. Tillhör den
straffskyldige avdelning, som tagits ombord å fartyg utan att vara till

75

Riksdagens skrivelse Nr 268.

tjänstgöring å fartyget kommenderad, och har bestraffningen ålagts av
avdelningens egen befälhavare, må bestraffningen ej å fartyget verkställas,
innan fartygets chef förklarat hinder därför ej möto,.

Innan i disciplinmål ålagd bestraffning verkställes, skall befälhavaren
eller den hans ställe företräder, antingen offentligen eller genom
skriftliga order, meddela den straffskyldige underrättelse om orsaken
till bestraffningen och om dennas beskaffenhet, så ock om vad den
straffskyldige har att iakttaga, i händelse han med beslutet om bestraffningen
icke åtnöjes.

20 KAP.

Om klagan i disciplinmål.

209 §.

Den, som blivit belagd med disciplinstraff och med beslutet ej
åtnöjes, äger att före klockan tolv å tjugonde dagen från den dag, då
straffet avslutades, ingiva sina besvär till krigshovrätten eller, om
överkrigsrätt trätt i verksamhet vid den avdelning av krigsmakten,
dit befälhavaren hör, till överkrigsrätten; dock stånde det klaganden
öppet att i stället inom nämnda tid avlämna sina besvär till den befälhavare,
som ålagt bestraffningen eller i hans ställe satt är; åliggande
det befälhavaren att ofördröjligen insända besvärsskriften, försedd med
påteckning om tiden för dess avlämnande till honom, jämte övriga
besvärshandlingar till krigsöverdomstolen.

Möter under fält- eller sjötåg, då avdelning av krigsmakten är
detacherad, laga hinder för besvärens ingivande inom tid, som här
ovan sägs, beräknas tiden, inom vilken besvären skola ingivas, från
den dag, hindret upphörde.

Försummar den missnöjde, vad sålunda är föreskrivet, have förlorat
sin talan.

Domstolen äger att utlåta sig, om och i vad mån det undergångna
straffet bör räknas klaganden till last, ävensom angående befälhavarens
förhållande.

Utan hinder av anförda besvär skall straffet i föreskriven ordning
verkställas.

76

Riksdagens skrivelse AV 268.

21 KAP.

Om tillrättavisningar.

210 §.

För mindre förseelser och. fel mot militär tukt och ordning, må,
på sätt och i den ordning av Konungen närmare förordnas, i stället
för disciplinär bestraffning såsom tillrättavisning användas:

a) varning, meddelad enskilt eller i närvaro av några den felaktiges
överordnade eller med honom likställda;

b) vägran, ombord å fartyg, av landpermission för viss bestämd
tid, högst trettio dagar, eller för högst sex landpermissionsdagar;

samt, för manskap dessutom:

c) åläggande för visst antal gånger, högst sex, eller för viss
bestämd tid, högst femton dagar, att utom vanlig ordning förrätta
handräckningsarbeten;

d) förbud att under viss bestämd tid, högst femton dagar, vistas
utom kasernområde, läger eller däremot svarande område eller åt
kompani eller likställt truppförband upplåten del av dylikt område.

Tillrättavisning, varom nu är sagt, må ej användas av mer än
ett slag för samma förseelse eller fel, ej heller tillrättavisning, varom i
c) förmäles, i något fall så användas, att genom överansträngning eller
annan orsak men för den felaktiges hälsa och tjänstbarhet därav kommer.

Om tillrättavisningar, som få användas för barn, vilka ej fyllt
femton år, därom förordnar Konungen.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

77

2:o) Lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

1 KAP.

Om de krigsdomstolar, som skola finnas.

1 §•

Underdomstol vid krigsmakten är krigsrätt.

Krigsrätt är regementskrigsrätt, stati onskrigsrätt, särskild krigsrätt
eller i fall, varom i 3 kap. förmäles, fältkrigsrätt.

2 §•

Krigsöverdomstol är krigshovrätten eller i fall, som i 5 kap.
nämnes, överkrigsrätt.

Under krigshovrätten lyda alla krigsrätter, där ej vid någon avdelning
av krigsmakten överkrigsrätt finnes, i vilket fall krigsrätterna
vid den avdelning lyda under överkrigsrätten.

3 §•

I de mål, som dragas under Konungens prövning, dömer högsta
domstolen enligt vad i grundlagen stadgas.

4 §.

Ståndrätt är en särskild domstol, som i vissa fall må förordnas
under krig. Därom stadgas i 15 kap.

2 KAP.

Om regementskrigsrätt, stationskrigsrätt och särskild krigsrätt.

5 §•

Regementskrigsrätt skall finnas vid varje regemente och därmed
likställt truppförband av armén och kustartilleriet samt stationskrigsrätt
vid en var av flottans stationer.

78 Riksdagens skrivelse Nr 268.

Särskild krigsrätt må av Konungen inrättas vid avdelning av
krigsmakten, för vilken regements- eller stationskrigsrätt icke enligt
1 mom. är inrättad, eller som består av personal, vilken från olika
truppförband eller stationer sammandragits till gemensam tjänstgöring.
Sådan krigsrätt må därjämte inrättas vid avdelning av regemente eller
likställt truppförband, som är förlagd å annan ort än huvudstyrkan,
samt vid avdelning av flottan, som är förlagd utom stationen.

Konungen må även, där så prövas lämpligt, bestämma, att två
eller flera av de avdelningar, varom ovan i 2 mom. är nämnt, skola
lyda under samma särskilda krigsrätt eller att sådan avdelning skall
lyda under viss regements- eller stationskrigsrätt.

Krigsrätt, som i detta kapitel avses, utgöres av en krigsdomare
såsom ordförande, två militära ledamöter och en auditör.

Att krigsrätten i visst fall är domför, ändå att krigsdomaren ej
är tillstädes i rätten, därom stadgas i 59 §.

7 §•

Krigsdomare skall hava fullgjort vad författningarna föreskriva
såsom villkor för att nyttjas i domareämbeten och i sådana värv ådagalagt
insikt och erfarenhet.

Krigsdomare förordnas av Konungen för viss tid och må enligt
de närmare bestämmelser, som Konungen meddelar, anställas vid flera
olika krigsrätter. Till krigsdomare utses företrädesvis ordinarie domare
i allmän underrätt. Kan på grund av göromålens omfattning krigsdomaresysslan
ej med annat domareämbete förenas, må krigsdomaren
till befattningen utnämnas.

Konungen må, där så anses erforderligt, förordna vice krigsdomare
att, då krigsdomaren är förhindrad att tjänstgöra, inträda i hans ställe.
Har ej vice krigsdomare förordnats, eller föreligger hinder även för
denne, förordnas annan ställföreträdare av krigshovrätten. Angående
krigsdomarens ställföreträdare skall vad i 1 mom. är stadgat om krigsdomare
äga motsvarande tillämpning.

8 §.

Militära ledamöter i krigsrätt, som i detta kapitel avses, äro, där
ej annat av 12 § föranledes:

79

Riksdagens skrivelse Nr 268.

a) i mål mot generalsperson eller flaggman: en generalsperson
eller en flaggman och en officer av överstes eller kommendörs grad;

b) i mål mot regementsofficer: två regementsofficerare, av vilka
åtminstone den ene bör hava överstes eller kommendörs grad;

c) i mål mot officer av kaptens eller lägre grad ävensom i mål,
som ej rör åtal mot viss person: två officerare av kaptens grad.

d) i mål mot underofficer eller någon av manskapet: en officer
av kaptens grad samt en underofficer av fanjunkares eller likställd grad.

Äro i ett och samma mål de tilltalade av skilda grader, bestämmes
rättens sammansättning med hänsyn till den av de tilltalade,
som har högsta graden.

9 §•

Chef för regemente eller likställt truppförband av armén eller
kustartilleriet, så ock stationsbefälhavare vid flottan skall inom varje
års utgång bland truppförbandets eller stationens personal förordna två
officerare av kaptens grad samt en underofficer av fanjunkares eller
likställd grad med två officerare och en underofficer av motsvarande
grader såsom ställföreträdare att under nästföljande år i mål, som i 8
§ c) och d) omförmälas, vara ledamöter i den regemente- eller stationskrigsrätt,
som finnes vid truppförbandet eller stationen.

Chef för arméfördelning skall inom varje års utgång förordna
fyra till fördelningen hörande regementsofficerare därav en av överstes
grad, med två regementsofficerare, därav likaledes en skall vara av överstes
grad, såsom ställföreträdare, att under nästföljande år i mål, däri
regementsofficer är tilltalad, inträda såsom ledamöter i de regementskrigsrätter,
som finnas vid truppförbanden inom fördelningen. Vad
nu är sagt om chef för arméfördelning skall äga motsvarande tillämpning
å kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gottland
ävensom å stationsbefälhavare vid flottan och chefen för kustartilleriet
i vad angår de trupper, som lyda under dessa befälhavare.

Inträffar stadigvarande förfall för förordnad ledamot eller ställföreträdare,
förordnas annan av samma grad för återstoden av året.

10 §.

Då särskild krigsrätt inrättas, bestämmer Konungen, huru de officerare
och underofficerare skola förordnas, som i mål, varom i 8 § b),
c) och d) förmäles, skola tjänstgöra såsom militära ledamöter i krigs -

80

Riksdagens skrivelse Nr 268.

rätten. Sådant förordnande skall i allmänhet avse helt kalenderår;
dock må, då sådan krigsrätt inrättas vid avdelning av flottan, som är
på sjötåg, bestämmelse meddelas därom, att ställföreträdare för militär
ledamot, som har förfall, må utses för tillfället.

11 §•

Kör mål, vilket skall handläggas vid krigsrätt, som i detta kapitel
avses, åtal mot generalsperson eller flaggman, förordnar Konungen
de militära ledamöterna i rätten.

12 §•

Finnes ‘officer av föreskriven grad ej att tillgå, må till militär
ledamot eller ställföreträdare för sådan ledamot förordnas officer av
närmast högre eller närmast lägre grad än den, som för varje fall är
föreskriven. I stället för underofficer av föreskriven grad må i motsvarande
fall annan underofficer av lägre grad förordnas.

13 §.

Auditör vid regements- eller stationskrigsrätt utnämnes av Konungen.
Äro två eller flera regementen eller därmed likställda truppförband
förlagda å samma ort eller å nära intill varandra belägna orter, må,
där så finnes lämpligt, endast en auditör anställas vid de krigsrätter,
som finnas vid dessa truppförband eller några av dem.

Vid särskild krigsrätt skall enligt Konungens bestämmande såsom
auditör tjänstgöra någon av de vid regements- eller stationskrigsrätterna
anställda auditörerna eller, där så erfordras, av Konungen särskilt förordnad
auditör.

Konungen må, där så anses erforderligt, förordna vice auditör att,
då auditören är förhindrad att tjänstgöra, inträda i hans ställe. Har
ej vice auditör förordnats, eller föreligger hinder även för denne, förordnas
annan ställföreträdare av krigshovrätten.

Till auditör eller ställföreträdare för auditör må ej utses annan
än den, som fullgjort vad författningarna föreskriva såsom villkor
för att i domareämbeten nyttjas.

14 §.

Behörighet att föranstalta om sammankallande av krigsrätt, som
i detta kapitel avses, tillkommer befälhavaren för det truppförband

81

Riksdagens skrivelse Nr 268.

eller den station, vid vilken krigsrätten skall hållas, eller, i fråga
om särskild krigsrätt, den befälhavare, som Konungen därtill förordnat.

Då ärende förekommer, som skall handläggas av krigsrätt, göre
befälhavaren därom anmälan hos krigsdomaren, vilken efter samråd
med befälhavaren bestämmer tid och plats för rättens första sammanträde.
Befälhavaren skall därefter med iakttagande av här nedan
givna närmare föreskrifter draga försorg därom, att auditören och
de militära ledamöterna varda till sammanträdet inkallade. Där någon
av de militära ledamöterna tjänstgör vid det kompani eller annan
däremot svarande avdelning, som den tilltalade tillhör, må denne
ledamot icke sitta i rätten, utan skall ställföreträdare i hans ställe
inkallas. Ej heller må officer eller underofficer, som tillhör samma
regemente eller samma därmed likställda truppförband som den tilltalade,
vara bisittare i rätten, då mål angående åtal mot officer eller
underofficer där förekommer, utan skola i sådant fall militära ledamöter
i krigsrätt vid annat truppförband i deras ställe tjänstgöra i
rätten. I de fall, då militära ledamöter, vilka lyda under annan befälhavare
än den, som föranstaltar om rättens sammankallande, skola inkallas
till tjänstgöring i krigsrätt, skall denne hos närmast högre
befälhavare göra framställning om deras inkallande.

15 §.

Krigsrättens första sammanträde utsättes att äga rum, så snart
lämpligen ske kan. Då rannsakning med häktad eller i förvarsarrest
intagen person skall förekomma inför krigsrätten, utsättes sammanträdet
att hållas sist inom åtta dagar från den dag, då krigsdomaren
erhållit underrättelse om åtalet.

Rätten bör, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda,
kallas att sammanträda å den ort, där den avdelning av krigsmakten,
vid vilken krigsrätten är inrättad, befinner sig.

3 KAP.

Om tältkrigsrätt.

16 §.

Från den dag, rikets krigsmakt för annat ändamål än övning
ställes på krigsfot, vare fältkrigsrätt underdomstol vid krigsmakten.

Ställes för sådant ändamål allenast en del av rikets krigsmakt
Bikung till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 88 käft. (Nr 268.) 11

82

Riksdagens skrivelse Nr 268.

på krigsfot, bestämmer Konungen, huruvida vid denna del av krigsmakten
fältkrigsrätt skall vara underdomstol.

I mån som krigsmakten återgår till fredsfot, skola fältkrigsrätterna
upphöra.

Dagen, från vilken fältkrigsrätt skall vara underdomstol, eller
fältkrigsrätt skall upphöra, varder av Konungen kungjord.

17 §.

Skall jämlikt 16 § fältkrigsrätt vara underdomstol, förordnar
Konungen, vid vilka särskilda avdelningar av krigsmakten sådan skall
inrättas.

18 §.

Varder avdelning av krigsmakten av befälhavare i föreskriven
ordning detacherad, eller varder avdelning skild från förbindelse med
huvudstyrkan på sådant sätt, att skriftliga befallningar icke kunna
dagligen omedelbart från dennas befälhavare inhämtas, och är fältkrigsrätt
underdomstol vid huvudstyrkan, äge i förra fallet huvudstyrkans
befälhavare och i senare fallet den avskilda avdelningens
befälhavare bestämma, att fältkrigsrätt skall inrättas vid den detacherade
eller avskilda avdelningen.

19 §.

Varder under krig avdelning av krigsmakten av fienden innesluten
eller eljest försatt i sådan belägenhet, att den krigsrätt, som jämlikt
denna lag eljest har att upptaga åtal för de vid avdelningen begångna
förbrytelser, ej kan däröver döma, äge avdelningens befälhavare bestämma,
att fältkrigsrätt skall inrättas, om sådant för krigstuktens
upprätthållande finnes nödigt.

20 §.

Fältkrigsrätt utgöres av fyra ledamöter, därav tre militära och
en civil.

Främste militäre ledamoten är rättens ordförande.

21 §.

Till militära ledamöter i fältkrigsrätt förordnas:

a) i mål mot generalsperson, flaggman eller regementsofficer: en
generalsperson eller en flaggman och två regementsofficerare;

83

Riksdagens skrivelse Nr 268.

b) i mål mot officer av kaptens eller lägre grad ävensom i mål,
som ej rör åtal mot viss person: en regementsofficer och två officerare
av kaptens grad;

c) i mål mot underofficer eller någon av manskapet: en regementsofficer,
en officer av kaptens grad och en underofficer av fanjunkares
eller likställd grad.

Finnes officer av föreskriven grad ej att tillgå, må till militär
ledamot förordnas officer av närmast högre eller närmast lägre grad
än den, som för varje fall är föreskriven. I stället för underofficer
av föreskriven grad må i motsvarande fall annan underofficer av lägre
grad förordnas.

Äro i ett och samma mål de tilltalade av skilda grader, galle
vad i 8 § om annan krigsrätt än fältkrigsrätt för motsvarande fall är
stadgat.

De militära ledamöterna böra tillhöra den avdelning av krigsmakten,
vid vilken fältkrigsrätten skall hållas; dock må, då åtal mot
officer eller underofficer förekommer, ledamöterna ej tillhöra samma
regemente eller samma därmed likställda truppförband som den tilltalade.
Finnas ej behöriga militära ledamöter vid avdelningen, skola
sådana från annan avdelning av krigsmakten tillkallas.

De militära ledamöterna förordnas för tillfället av den befälhavare,
vilken jämlikt 23 § föranstaltar om krigsrättens sammankallande.

22 §.

Till civil ledamot i fåltkrigsrätt förordnas krigsdomare eller
auditör eller, där sådan icke finnes att tillgå, annan, som fullgjort
vad författningarna föreskriva såsom villkor för att nyttjas i domareämbeten.

Den civila ledamoten förordnas av Konungen för den tid, fältkrigsrättens
verksamhet fortfar. I fall, som i 18 eller 19 § avses, så
ock eljest, där sålunda utsedd civil ledamot ej finnes att tillgå, förordnas
civil ledamot av den befälhavare, som föranstaltar om krigsrättens
sammankallande.

23 §.

Då ärende förekommer, som skall handläggas av fältkrigsrätt,
sättes rätten efter förordnande av befälhavaren för den avdelning av
krigsmakten, vid vilken fältkrigsrätten skall hållas, eller, där Konungen
utsett annan befälhavare att meddela dylikt förordnande, av denne.

84

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Den befälhavare, som förordnar fältkrigsrätt, skall tillika bestämma
tid och plats för rättens första sammanträde samt till detsamma inkalla
rättens samtliga ledamöter.

De, vilka såsom ledamöter i rätten börjat övervara något mål,
skola därmed till slut fortfara, där det ske kan.

24 §.

Mål, som före den dag, då, enligt vad i 16 § är stadgat, fältkrigsrätt
skall vara underdomstol, anhängiggjorts vid annan krigsrätt,
skall, utan hinder av vad i nämnda § är föreskrivet, till slut handläggas
av den krigsrätt, där målet anhängiggjorts.

Yad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning i fråga om
mål, som anhängiggjorts vid fältkrigsrätt, innan den jämlikt 16 § skall
upphöra.

4 KAP.

Om krigshovrätten.

25 §.

Krigshovrätten är eu vid Svea hovrätt bildad särskild avdelning.
Den utgöres av ordföranden å en av hovrättens divisioner såsom ordförande,
en annan ledamot i samma hovrätt, ett krigshovrättsråd och
två militära ledamöter.

Krigshovrättsrådet utnämnes av Konungen.

Till militära ledamöter förordnas av Konungen för tre år i sänder
två regementsofficerare av överstes eller kommendörs grad, tillhörande
en armén och en marinen, samt en officer av generalitetet och en flaggman.
De två sistnämnda skola i rätten tjänstgöra, då mål, däri generalsperson
eller flaggman är tilltalad, där förekommer, och de två
regementsofficerarne vid handläggning av övriga mål och ärenden.

Vidare förordnar Konungen likaledes för tre år i sänder en flaggman
och en kommendör, vilka, då mål om förseelse vid fartygs manövrering
eller navigering förekommer, skola inträda i krigshovrätten, den
förre i stället för officeren av generalitetet och den senare i stället för
den till armén hörande regementsofficeren.

För tid, som ovan är nämnd, förordnar Konungen tillika två
officerare av regementsofficers grad, därav en från marinen, att, vid förfall
för någon av de till ledamöter i krigshovrätten förordnade regementsofficerarne,
i hans ställe inträda i rätten.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

85

26 §.

Vid förfall för ordföranden inträder annan ledamot i Svea hovrätt
såsom ledamot i krigshovrätten. Ordet föres i detta fall av den
främste civila ledamoten.

5 KAP.

Om överkrigsrätt.

*

27 §.

Erfordras i krigstid särskild krigsöverdomstol för armé eller arméavdelning,
som befinner sig i fält eller inom fästning, för flotta eller
eskader, som är på sjötåg, eller för två eller flera sådana avdelningar
av krigsmakten gemensamt, då de äro förenade under en befälhavare,
förordnar Konungen, att överkrigsrätt där skall inrättas.

Överkrigsrätt utgöres av en generalsperson eller flaggman såsom
ordförande, två överauditörer samt två officerare av regementsofficers
grad. Av sistnämnda ledamöter bör, om rätten är gemensam för avdelningar
av armén och marinen, den ene samt, då mål om förseelse vid
fartygs manövrering eller navigering förekommer, bägge, där så ske
kan, tillhöra marinen. Finnes ej generalsperson eller flaggman att
tillgå, må officer av regementsofficers grad i stället förordnas till ordförande.

Ordförande och överauditörer förordnas av Konungen för den tid,
överkrigsrättens verksamhet fortfar. Övriga ledamöter utses vid förefallande
behov av högste befälhavaren. Vid förfall för ordförande eller
överauditör förordne högste befälhavaren annan ledamot i hans ställe.

Till överauditör må ej förordnas annan än den, som fullgjort
vad författningarna föreskriva såsom villkor för att i domareämbeten
nyttjas.

28 §.

Varder i fält eller på sjötåg under krig avdelning av krigsmakten
skild från förbindelse med den ort, där krigsöverdomstolen finnes,
eller varder under krig avdelning, som är i fästning, på sådant sätt

86

Riksdagens skrivelse Nr 268.

avskild, äge den avskilda avdelningens befälhavare att, där så för krigstuktens
upprätthållande finnes nödigt, bestämma, att överkrigsrätt skall
inrättas, ävensom att, med iakttagande av vad i 27 och 30 §§ är
stadgat, meddela förordnande för samtliga ledamöter i rätten.

29 §.

Där överkrigsrätt inrättas, varde dagen, då densamma skall
träda i verksamhet, bestämd av Konungen eller i fall, som avses i 28 §,
av vederbörande befälhavare.

Utan hinder därav att vid avdelning av krigsmakten överkrigsrätt
inrättas, tillkomme det den krigsöverdomstol, varande’!'' samma avdelning
förut lytt, att i laga ordning handlägga och pröva avdelningen
eller dess personal rörande mål, som före den dag, överkrigsrätten
enligt därom meddelad bestämmelse skall träda i verksamhet, äro
vid den andra krigsöverdomstolen anhängiga eller dess prövning underställts,
ävensom talan emot utslag eller beslut, som före nämnda dag
av krigsrätt vid avdelningen meddelats; dock att, där hinder möter för
insändande av handlingarna i underställt eller fullföljt mål, detsamma
i stället skall upptagas av överkrigsrätten.

Överkrigsrätts verksamhet upphör, så snart lämpligen ske kan,
å dag, som av Konungen bestämmes, eller, i fall, som i 28 § sägs, då
förbindelsen återknutits med den ort, där den krigsöverdomstol finnes,
varunder ifrågavarande avdelning av krigsmakten förut varit lydande;
skolande, där ej Konungen annorlunda förordnar, överkrigsrätten, ändå
att dess verksamhet i övrigt upphör, med slut avhjälpa mål, som dessförinnan
där anhängiggj orts, ävensom överkrigsrättens ordförande ägna
den handläggning åt av samma domstol avgjorda mål, som, enligt vad
i 12 kap. stadgas, eljest på honom ankommer.

6 KAP.

Vissa bestämmelser angående domare i krigsrätt och krigsöverdomstol.

30 §.

Ej må någon vara domare i krigsrätt eller krigsöverdomstol,
med mindre han uppnått en ålder av tjugufem år, ej heller till domareämbetet
träda, innan han avlagt domareed.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

87

7 KAP.

Om allmän åklagare vid krigsrätt och krigsöverdomstol.

31 §.

Allmänna åklagare äro vid krigsrätt krigsfiskal och vid krigsöverdomstol
överkrigsfiskal.

År fråga om åtal vid krigsrätt mot officer av regementsofficers
eller högre grad, skall talan i målet föras av överkrigsfiskalen vid den
krigsöverdomstol, varunder krigsrätten lyder; ägande dock överkrigsfiskalen
uppdraga åt vederbörande krigsfiskal att inför krigsrätten utföra
överkrigsfiskalens talan i målet.

32 §.

Vid varje regementskrigsrätt, stationskrigsrätt och särskild krigsrätt
anställes en krigsfiskal såsom åklagare. Äro två eller flera avdelningar,
vid vilka krigsrätter äro inrättade, förlagda å samma ort eller
nära intill varandra belägna orter, må, där så finnes lämpligt, samma
krigsfiskal anställas vid alla dessa krigsrätter eller några av dem.

33 §.

Krigsfiskal, som i 32 § avses, förordnas av Konungen. Därtill
må ej förordnas annan än den, som antingen fullgjort vad författningarna
föreskriva såsom villkor för att nyttjas i domareämbeten eller ock
tjänstgör eller förut tjänstgjort såsom åklagare vid allmän underrätt
och vid avlagt prov visat sig äga erforderlig kännedom om militära
lagar och författningar. Närmare bestämmelser om nu omförmälda
prov samt om krigsfiskals tjänstgöring meddelas av Konungen.

Vid förfall för sådan krigsfiskal förordnas ställföreträdare av justitiekanslern.
I fall, där förordnandet ej utan olägenhet kan avvaktas,
må dock den befälhavare, som är behörig att föranstalta om krigsrättens
sammankallande, tills vidare förordna ställföreträdare. Meddelar
befälhavaren sådant förordnande, åligger det honom att därom lämna
underrättelse till justitiekanslern.

Då målets beskaffenhet det fordrar, må justitiekanslern för visst
mål förordna särskild åklagare vid krigsrätten.

88

Riksdagens skrivelse Nr 268.

34 §.

Vid fältkrigsrätt förordnas krigsfiskal av befälhavaren för den
avdelning, där krigsrätten inrättats. Till nämnda befattning förordnas
någon, som, enligt vad i 33 § är sagt, äger bekläda sådan tjänst vid
annan krigsrätt än fältkrigsrätt, dock att, där sådan icke finnes att tillgå,
annan lämplig person kan förordnas att vara åklagare vid fältkrigsrätten.

Varder under krig avdelning av krigsmakten, där fältkrigsrätt
är inrättad, skild från förbindelse med den ort, där krigsöverdomstolen
finnes, förordne befälhavaren för nämnda avdelning lämplig person att i
överkrigsfiskalens ställe föra talan i sådana mål, som i 31 § 2 mom.
omförmälas.

35 §.

Överkrigsfiskalen vid krigshovrätten utnämnes av Konungen.

Inrättas överkrigsrätt, förordnar Konungen särskild överkrigsfiskal,
som där skall tjänstgöra. Vid förfall för sådan överkrigsfiskal förordnas
ställföreträdare av högste befälhavaren. Varder överkrigsrätt
tillsatt jämlikt 28 §, äger den avskilda avdelningens befälhavare meddela
förordnande för den överkrigsfiskal, som där skall föra talan.

Till överkrigsfiskal må ej utses annan än den, som fullgjort vad
författningarna föreskriva såsom villkor för att nyttjas i domareämbeten.

36 §.

Överkrigsfiskal åligger, förutom fullgörande av uppdraget såsom
allmän åklagare vid den krigsöverdomstol, där han är anställd, jämväl
att utöva tillsyn över åklagare tjänstens handhavan de vid de krigsrätter,
som lyda under nämnda krigsöverdomstol.

8 KAP.

Om protokoll och handlingar vid krigsrätt och krigsöverdomstol.

37 §.

Protokoll föres i regementskrigsrätt, stationskrigsrätt och särskild
krigsrätt av auditören, i fältkrigsrätt av rättens civile ledamot, i krigshovrätten
av tjänsteman i Svea hovrätt, efter ty särskilt föreskrives,
och i överkrigsrätt av den överauditör, som, enligt vad i 72 § stadgas,
har att föredraga målet.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

89

38 §.

Protokoll, som hållits i regementskrigsrätt, stationskrigsrätt eller
särskild krigsrätt, skall, jämte därtill hörande handlingar, inom två
månader, sedan det mål, varom protokollet handlar, blivit av rätten slutligen
handlagt, av auditören avlämnas till den befälhavare, som föranstaltat
om krigsrättens sammankallande, att å hans expedition förvaras;
och åligge det befälhavaren att varje år, före den 1 april, meddela
krigshovrätten, huruvida krigsrättsprotokollen för nästföregående året
blivit behörigen avlämnade, eller, då krigsrätt ej under året hållits, därom
göra anmälan. Då särskild krigsrätts verksamhet upphört, skall
befälhavaren inom tre månader därefter insända samtliga vid den särskilda
krigsrätten förda protokoll med dithörande handlingar till krigshovrätten
att där förvaras.

Protokoll, hållet vid fältkrigsrätt, varde, tillika med därtill hörande
handlingar, inom två månader, sedan det mål, varom protokollet
handlar, blivit av rätten slutligen handlagt, av dess civile ledamot
avlämnat till den befälhavare, som förordnat fältkrigsrätten; och
åligge det denne att inom tre månader, efter det fältkrigsrättens verksamhet
upphört, insända protokollet jämte handlingarna till krigshovrätten
att där förvaras; har fältkrigsrätt ej hållits, göre befälhavaren
därom anmälan hos krigshovrätten inom tid, som nyss är sagd.

Hos överkrigsrätt förda protokoll varde, tillika med därtill hörande
handlingar, senast tre månader, efter det överkrigsrättens verksamhet
upphört, av den överauditör, som fört protokollet, avlämnade till krigshovrätten
att där förvaras.

9 KAP.

Om de mål, som höra till krigsdomstol; så ock om de särskilda
krigsdomstolarnas behörighet i sådana mål.

39 §.

Till krigsdomstol höra följande mål:

l:o) åtal emot dem, som lyda under strafflagen för krigsmakten
eller eljest äro underkastade straff efter samma lag, för brott, som
i andra eller tredje delen av nämnda lag omförmäles såsom straffBiliang
till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 88 höft. (Nr 268.) 12

90

Riksdagens skrivelse Nr 268.

bart, vare sig straffet finnes utsatt där eller i sådant avseende hänvisning
är gjord till allmän lag;

2:o) åtal för fel och förbrytelser i ämbete eller tjänst vid krigsmakten
jämväl i de fall, då den brottslige ej lyder under strafflagen

för krigsmakten eller brottet däri icke omförmäles såsom straffbart;

3:o) åtal emot dem, som lyda under strafflagen för krigsmakten,

för brott i övrigt av vilken beskaffenhet som helst, då de förövas i
fält eller inom fästning, som för annat ändamål än övning ställes eller
är ställd på krigsfot, eller på sjötåg i krigstid, såvida åtalet anställes,
medan truppen är i fält eller sjötåget varar eller fästningen fortfarande
är ställd på krigsfot;

4:o) åtal emot krigsfånge eller emot utländsk man, vilken vid
krig mellan främmande makter, därunder Sverige är neutralt, här i
riket internerats, förutom i de fall, som avses under l:o), jämväl i andra
fall, såvida åtalet rör brott, som begås, medan den tilltalade hålles
under militärbevakning; så ock åtal emot krigsfånge för brott, som av
honom förövas utom riket, ändå att han ej hålles under dylik bevakning;

5: o) åtal emot dem, som lyda under strafflagen för krigsmakten,
för delaktighet i brott, som skall åtalas vid krigsdomstol, eller för
underlåtenhet att upptäcka sådant brott, ändå att nämnda lag ej är å
den åtalade delaktigheten eller underlåtenheten tillämplig; så ock åtal
emot personer, som omförmälas under 4:o), för delaktighet i brott, som
skall åtalas vid sådan domstol;

6:o) tvister om gjort krigsbyte till lands eller uppbringning till
sjöss; samt

7:o) besvär över befälhavares beslut, varigenom disciplinstraff
blivit någon ålagt.

Utan hinder av vad här ovan under l:o) och 2:o) är sagt, gälle
angående kammarrättens och domkapitlens domsrätt vad därom särskilt
är eller kan varda stadgat.

Krigsdomstol äge ock i dithörande mål döma i fråga om skadestånd,
rättegångskostnad med mera, som av huvudsaken flyter, även då nämnda
frågor ej samtidigt med denna avgöras.

Där inför krigsdomstol, i annat fall än ovan i denna § är sagt,
den tilltalade eller annan tillstädeskommen person, som lyder under
strafflagen för krigsmakten, med smädligt yttrande i tal eller skrift
eller med hotelse eller missfirmlig gärning förolämpar domare eller
annan, äge ock krigsdomstol att därför döma till ansvar utom i det
fall, då förolämpningen blivit begången mot enskild person, och denne
förbehåller sig att därom föra talan vid allmän domstol.

91

Riksdagens skrivelse Nr 268.

År i särskild författning stadgat, att undersökning i mål eller
ärende skall äga rum inför krigsdomstol, vare det gällande.

40 §.

I mål, som, efter ty i 39 § är stadgat, tillhör krigsdomstols upptagande,
skall, där ej i denna lag annorlunda bestämmes, krigsrätt
rannsaka och döma.

Målet upptages av regements- eller stationskrigsrätten vid det
truppförband eller den station, som den tilltalade tillhör, eller som
målet närmast angår. Tillhör den tilltalade avdelning av krigsmakten,
där särskild krigsrätt eller fältkrigsrätt inrättats, eller som enligt
därom meddelad bestämmelse lyder under viss regements- eller stationskrigsrätt,
eller rör målet eljest sådan avdelning, tillkommer det denna
krigsrätt att handlägga målet.

Tilltalas någon, som ej tillhör krigsmakten, och är ej, på grund
av vad nu är sagt, viss krigsrätt behörig att handlägga målet, då
skall, där ej annat av 44 § föranledes, målet upptagas vid den krigsrätt,
som har att handlägga mål rörande den avdelning av krigsmakten,
där den tilltalade gripes eller finnes.

41 §.

Brott, begånget under sjötåg, åtalas, där ej målet skall upptagas
av särskild krigsrätt eller fältkrigsrätt, inför krigsrätten vid den av
flottans stationer, dit fartyget, som den brottslige åtföljt, hör eller först
inlöper.

42 §.

Käres särskilt å skadestånd, rättegångskostnad eller annat, som
av huvudsaken flyter, skall målet anhängiggöras vid den krigsrätt, som
i huvudsaken dömt.

Mål angående förolämpning inför krigsrätt upptages, där ej annat
föranledes av stadgandet under 4:o) i 46 §, av den domstol, där förolämpningen
skett.

43 §.

Hava två eller flera tillsammans förövat brott, därför åtal vid
krigsrätt bör ske, och lyda de brottsliga under olika krigsrätter,
bestämmer krigsöverdomstolen, vid vilken av dessa krigsrätter målet
skall upptagas.

92

Riksdagens skrivelse Nr 268.

44 §.

Har brott, som bör åtalas vid krigsrätt, ej blivit åtalat, medan
den brottslige lydde under strafflagen för krigsmakten, varde målet
upptaget av krigsrätten vid den avdelning av krigsmakten, som den
tilltalade tillhörde vid den tid, då brottet begicks.

45 §.

Finnes ej krigsrätt, som, enligt vad ovan i detta kapitel är stadgat,
är behörig att upptaga målet till handläggning, förordne uppå
anmälan krigsöverdomstolen, vid vilken krigsrätt målet skall upptagas.

46 §.

Krigsöverdomstol äge uppsikt och vård däröver, att vid de krigsrätter,
som lyda under densamma, rätt skipas efter lag och dess rätta
förstånd.

Krigsöverdomstol skall omedelbart döma över följande av de i
39 § omförmälda mål, nämligen:

l:o) mål, som röra åtal mot officer för fel eller försummelse vid
fullgörande av något tjänsteåliggande, som på grund av denna lag
skall av honom utföras, eller vid förordnande om förvandling av böter
eller förande av straffregister, eller som angå fel eller försummelse
i domareämbetet av ledamot i underdomstol;

2:o) mål, som röra åtal för fel eller försummelse vid disciplinmåls
handläggning eller vid verkställighet av disciplinstraff;

3:o) mål, som röra tvist om gjort krigsbyte till lands eller uppbringning
till sjöss;

4:o) mål, som i övrigt äro av beskaffenhet att enligt allmän lag
eller särskild författning hovrätt över likartat mål omedelbart dömer.

Krigsöverdomstol döme ock:

över besvär, som anförts emot krigsrätts utslag eller emot beslut,
varigenom befälhavare ålagt disciplinär bestraffning; samt

i mål, som blivit av krigsrätt avdömda och krigsöverdomstols
prövning underställda eller som avdömts av ståndrätt och enligt 89 §
till krigsöverdomstol överlämnats.

47 §.

År mål, som tillhör krigsöverdomstols omedelbara prövning, av
beskaffenhet att, enligt allmän lag eller särskild författning, hovrätt

93

Riksdagens skrivelse Nr 268.

rannsakar i likartat mål, rannsake då krigsöverdomstolen, där det
lämpligen kan ske, men förvise i annat fall målet till undersökning

vid den krigsrätt, som krigsöverdomstolen finner skäligt bestämma.

%

48 §.

Är någon åtalad vid krigsdomstol, och tilltalas annan för delaktighet
i det åtalade brottet, då må, ändå att åtalet mot den delaktige
icke jämlikt 39 § hör till krigsdomstols behandling, likväl
denna domstol även angående honom rannsaka, men insände sedan
ett exemplar av protokollet i målet till den domstol, som har att döma
över honom.

Lag samma vare, om den, som är tilltalad vid krigsdomstol, där
yrkat ansvar å någon för falsk angivelse, men denna talan ej hör
till krigsdomstols prövning.

Varder i mål, som, vad huvudmannen angår, hör till annan
domstol än krigsdomstol, någon, som lyder under strafflagen för krigsmakten
eller eljest är underkastad straff efter samma lag, angiven för
delaktighet, döme ock samma domstol däröver, ändå att ansvaret
skall bestämmas enligt nämnda lag.

49 §.

Mål, som ej enligt 39 § tillhör krigsdomstols handläggning, må
ej i något fall av sådan domstol upptagas, ändå att invändning mot
domstolens behörighet ej göres; och varde i mål, som fullföljts till eller
underställts högre rätt, frågan om målet rätteligen tillhör krigsdomstol
prövad oberoende därav, huruvida sådan prövning av part påkallats
eller eljest enligt allmän lag bör äga rum.

10 KAP.

Om angivelse och åtal av brott samt om anliängiggörande av andra mål.

50 §.

Vill man tilltala någon för brott, som hör till krigsdomstols
behandling och icke är av beskaffenhet att talan därå, enligt vad i
strafflagen för krigsmakten finnes stadgat, bör anhängiggöras i den för
disciplinmål stadgade ordning, göre därom anmälan hos den befälhavare,

94

Riksdagens skrivelse Nr 268.

som äger föranstalta om krigsrätts sammankallande för målets behandling;
nämne ock de bevis som i saken äro att tillgå. Är brottet av
beskaffenhet att krigsöverdomstol däröver omedelbart döma bör, må
angivelsen göras därstädes eller hos befälhavaren.

51 §.

Är hos befälhavare angivelse gjord om brott, som i 50 § sägs, eller
är till hans kunskap kommet, att dylikt brott, som hör under allmänt
åtal, blivit begånget, varde målet hänskjutet till vederbörlig domstol.

Att i vissa fall jämväl mål, som enligt strafflagen för krigsmakten
äro att hänföra till disciplinmål, skola hänskjutas till krigsdomstol,
därom stadgas i 204 § nämnda lag.

52 §.

I mål, däri talan om ansvar ej föres, galle i tillämpliga delar
vad i 50 och 51 §§ är stadgat.

53 §.

Då tid och plats för krigsrätts sammanträde blivit bestämd,
åligger det den befälhavare, som föranstaltar om krigsrättens sammankallande,
att genast med underrättelse om sammanträdet överlämna
handlingarna i målet till vederbörande allmänna åklagare, vilken därefter
har att verkställa den ytterligare utredning, som må vara erforderlig.

54 §.

Allmän åklagare vid krigsdomstol vare pliktig att tala i mål,
som höra till sådan domstols upptagande, och ställe han sig därvid till
efterrättelse vad för åklagare i allmänhet är stadgat, där det tillämpligt
är; målsägande obetaget att föra den talan, honom lagligen tillkommer.

11 KAP.

Om rättegång vid krigsrätt; så ock om klagan över sådan rätts beslut.

55 §.

Parter, som skola inställa sig vid krigsrätt, kallas genom allmänna
åklagarens försorg.

Vill tilltalad eller målsägande erhålla stämning å någon för att
såsom vittne höras vid krigsrätt, begäre kallelse å vittnet av auditören,

95

Riksdagens skrivelse Nr 268.

eller, vid fältkrigsrätt, den civile ledamoten eller ock av allmänna
åklagaren vid krigsrätten.

Är den till vittne åberopade anställd vid krigsmakten eller värnpliktig,
som är i tjänstgöring, varde, där tilltalad eller målsägande
det begär, kallelsen delgiven genom allmänna åklagarens försorg, så
framt ej fog för vittnets inkallande uppenbarligen saknas. I fråga om
vittne, som åberopats vid fältkrigsrätt, skall vad nu stadgats gälla,
ändå att till vittne åberopats annan än nu nämnts.

Har krigsrätt beslutat, att någon skall hämtas till rätten, anmode
rätten vederbörande befälhavare om verkställighet av rättens
beslut, där den, som skall hämtas, hör till krigsmakten, men begäre i
annat fall, så ock om hämtningen ej lämpligen kan ske genom befälhavarens
försorg, handräckning av Konungens befallningshavande eller
närmaste kronobetjänt.

56 §.

Föremål för rannsakning vid krigsrätt vare i allmänhet endast
den sak, som vederbörande befälhavare eller krigsöverdomstolen till
krigsrättens handläggning överlämnat, men förekommer under rannsakning
vid krigsrätt anledning, att där för brott tilltalad person begått
annan förbrytelse, som hör till krigsdomstols upptagande, eller
tilltalas någon för delaktighet i åtalade brottet, då bör samma krigsrätt
även därutinnan rannsaka och i övrigt med målet laglikmätig!,
förfara; dock skall, om den tilltalade tillhör krigsmakten, hans befälhavare
underrättas därom, att rannsakningen företagits.

57 §.

Rannsakning vid krigsrätt skall offentligen hållas, utom i fall, där
undantag från rannsaknings offentlighet i brottmål i allmän lag
medgives, eller i krig eller, då rikets krigsmakt eller del därav för
annat ändamål än övning ställes eller är ställd på krigsfot, sådan
offentlighet anses vara hinderlig för krigsföretagens framgång eller
menlig för krigsmaktens säkerhet.

Förhör med parter och vittnen verkställes av krigsdomaren eller,
i fältkrigsrätt, av rättens civile ledamot i laga ordning samt med
iakttagande av de beslut och föreskrifter, som rätten kan finna skäl
att meddela.

96

Riksdagens skrivelse Nr 268.

58 §.

Befälhavare, som i avgiven tjänsterapport angivit underlydande
för brott, må utan hinder därav höras såsom vittne angående rapportens
riktighet, där ej fråga är om oförrätt mot befälhavarens egen person.

59 §.

Krigsrätt vare ej domför med mindre än att samtliga ledamöter
är o tillstädes i rätten.

Sådan undersökning, som i 39 § sista stycket sägs, må dock, där
talan om ansvar ej föres, handläggas av krigsrätten, även om krigsdomaren
ej är tillstädes, och före i sådant fall auditören ordet i rätten.

60 §.

Då beslut skall fattas av regementskrigsrätt, stationskrigsrätt eller
särskild krigsrätt, åligge det krigsdomaren eller, där han i fall, som
i 59 § 2 mom. sägs, ej är tillstädes, auditören att i korthet framställa
vad i saken förekommit samt de lagrum och författningar, som äro
i varje fall tillämpliga. Vid omröstning säge auditören sin mening först,
därefter krigsdomaren och sist de militära ledamöterna.

I fältkrigsrätt åligge ovannämnda framställning den civile ledamoten;
säge ock han vid omröstning sin mening först.

61 §.

Den ledamot i rätten, som har att föra protokollet, skall uppsätta
rättens beslut samt, sedan detta justerats och avkunnats för parterna,
expediera detsamma.

Sedan slutligt utslag avkunnats rörande någon, som tillhör
krigsmakten, skall ett exemplar därav ofördröjligen tillsändas den tilltalades
befälhavare.

Tillhör den tilltalade icke krigsmakten, eller har icke någon
varit i målet tilltalad, skall krigsrättens slutliga beslut ofördröjligen
tillställas den befälhavare, som föranstaltat om rättens sammankallande.

I mål angående häktad ävensom i mål, däri någon, som icke
hålles häktad, dömts till frihetsstraff, skola angående tiden för översändande
av krigsrättens utslag de bestämmelser tillämpas, som gälla

97

Riksdagens skrivelse Nr 268.

rörande utslag meddelade av underrätt i stad. I mål angående häktad
skall ett exemplar av utslaget alltid översändas till den befälhavare,
som har uppsikt över häktet, eller, då den tilltalade förvaras i allmänt
häkte, till häktets föreståndare.

62 §.

Är sådant förhållande för handen, att underrätts utslag jämlikt
allmän lag skall underställas överrätts prövning, varde ock då krigsrätts
utslag underställt krigsöverdomstols prövning; och give krigsrätten
därvid tillkänna, vad part har att iakttaga, där han vill i den
högre rätten sig yttra. Har utslaget meddelats av regementskrigsrätt,
stationskrigsrätt eller särskild krigsrätt, läte auditören inom tjugu
dagar från den dag, då utslaget gavs, till krigsöverdomstolen insända
utslaget samt övriga protokoll och handlingar i målet. Skall fältkrigsrätts
utslag underställas, åligge det rättens civile ledamot att inom
hälften av den tid, som ovan är nämnd, avlämna utslaget jämte övriga
protokoll och handlingar i målet till den befälhavare, som förordnat
krigsrätten; och insände befälhavaren dem med första möjliga lägenhet
till krigsöverdomstolen.

63 §.

Har av krigsrätt handlagts mål, som tillhör krigsöverdomstols
omedelbara prövning, skola protokoll och handlingar i målet insändas
till krigsöverdomstolen eller avlämnas till befälhavaren inom den för
varje fall i 62 § stadgade tid, räknad från den dag, rannsakningen
avslutades.

64 §.

Då mål av krigsrätt slutligen avgöres, eller rätten dömer till
värjemålsed, give rätten i utslaget tillkänna vad den, som vill söka
ändring i utslaget, i sådant hänseende har att iakttaga.

Vill någon klaga över annat av krigsrätt meddelat beslut, än
nyss är nämnt, och begär han hos rätten underrättelse om vad i
sådant avseende iakttagas bör, varde ock därom underrättelse lämnad.
Sökes sådan underrättelse, då rätten ej sitter, varde den meddelad,
om det är regementskrigsrätt, stationskrigsrätt eller särskild krigsrätt,
av auditören och, om det är fältkrigsrätt, av den civile ledamoten.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 88 höft. (Nr 268.) 13

98

Riksdagens skrivelse Nr 268.

65 §.

Besvär över utslag eller beslut, som meddelats av regementskrigsrätt,
stationskrigsrätt eller särskild krigsrätt, skola till krigsöverdomstolen
ingivas före klockan tolv å tjugonde dagen från den dag, då
utslaget eller beslutet gavs; dock vare det klaganden tillåtet att i
stället inom nämnda tid avlämna sina besvär till den befälhavare, som
föranstaltat om krigsrättens sammankallande; åliggande det befälhavaren
att ofördröjligen insända besvärshandlingarna till krigsöverdomstolen.

Part, som i målet hålles häktad, stånde öppet att intill besvärstidens
utgång avlämna sina besvär, där han hålles i allmänt häkte, till
Konungens befallningshavande eller tillsyningsmannen vid häktet, men
eljest till den befälhavare, som har uppsikt över häktet; skolande
besvärshandlingarna ofördröjligen insändas till krigsöverdomstolen.

Besvär över utslag eller beslut, vilket är givet av fältkrigsrätt,
skola före klockan tolv å tionde dagen, efter det utslaget eller beslutet
gavs, avlämnas till den befälhavare, som förordnat krigsrätten, eller,
där den klagande i målet hålles häktad, till den befälhavare, som
har uppsikt över häktet; och åligge det befälhavaren, om klagandens
vederpart i orten kan anträffas, att giva honom avskrift av
besvären, med föreläggande av viss kort tid att inkomma med förklaring
däröver till befälhavaren, vid äventyr att underlåtenhet därav
ej hindrar målets avgörande; kan vederparten ej anträffas, eller har
han, sedan han erhållit del av besvären, ingivit förklaring eller försuttit
tiden därför, bör befälhavaren ofördröjligen insända handlingarna
i målet till krigsöverdomstolen och därvid tillika, för det fall att
vederparten ej kunnat anträffas, eller förklaranden försuttit tiden för
förklarings avgivande, därom göra anmälan.

66 §.

Avse besvär, varom i 65 § förmäles, beslut, som, där det meddelats
av allmän domstol, må utan inskränkning till viss tid överklagas,
vare då ej heller klagan över krigsrättens beslut till viss tid
begränsad.

Har någon av krigsrätt dömts ohörd, eller har där fällts sådant
utslag, att någon, som ej är part i målet, därav lider förfång, gälle i
fråga om tiden för anförande av besvär över sådant utslag vad i
allmän lag för slikt fall är föreskrivet.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

99

67 §.

Varda ej i mål, däri, enligt vad ovan är sagt, talan i händelse
av missnöje skall inom viss tid fullföljas, besvär inom den tid anförda,
stånde krigsrättens utslag fast, där ej inom samma tid visas laga
förfall. Vill någon visa sådant förfall, och har utslaget meddelats av
regementskrigsrätt, stationskrigsrätt eller särskild krigsrätt, ingive de
handlingar, han vill till styrkande av förfallet åberopa, till krigsöverdomstolen
eller, om han är häktad, till den myndighet, som, enligt
vad i 65 § är stadgat, äger att i sådant fall mottaga besvär över
krigsrättens utslag. Har utslaget meddelats av fältkrigsrätt, varde
nämnda handlingar ingivna till den befälhavare, till vilken jämlikt
nyssberörda § besvär i målet böra avlämnas. År myndighet, till vilken,
på grund av vad nu är föreskrivet, handlingar till styrkande av förfall
varda ingivna, befälhavare, åligge det denne att ofördröjligen
insända handlingarna till krigsöverdomstolen. Prövas förfallet lagligt,
utsätte krigsöverdomstolen ny tid.

68 §.

I underställningsmål skall vad i 65, 66 och 67 §§ är stadgat ej vinna
tillämpning. I sådant mål äge part att inom den tid och till den
myndighet, som i fråga om anförande av besvär över krigsrätts utslag
i 65 § för varje fall sägs, ingiva de påminnelser, han aktar nödiga.

12 KAP.

Om rättegång vid krigsöverdomstol samt om klagan över sådan rätts beslut.

69 §.

Äro hos krigsöverdomstol besvär anförda, och finner domstolen,
att någon bör höras däröver, infordre genom vederbörande befälhavare
eller Konungens befallningshavande förklaring från den, som skall
höras, med föreläggande av viss tid för förklaringens avgivande. Inkommer
ej förklaring inom föreskriven tid, gånge så, som för slikt
fall stadgas i allmän lag.

100

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Anföras hos krigsöverdomstol besvär över beslut, varigenom befälhavare
ålagt disciplinär bestraffning, skall överkrigsfiskalen lämnas
tillfälle att yttra sig i anledning av besvären.

70 §.

Väcker överkrigsfiskalen åtal vid krigsöverdomstol, varde den tilltalades
förklaring infordrad i den ordning, som i 69 § är föreskriven.

Har befälhavare hänskjutit något mål till krigsöverdomstolen, eller
har någon gjort angivelse omedelbart hos krigsöverdomstolen, skola
handlingarna i målet överlämnas till överkrigsfiskalen; finner denne skäl
till åtal, eller föres talan i målet av enskild part, skall förklaring,
såsom ovan är sagt, infordras från den tilltalade, men varde målet i
annat fall av krigsöverdomstolen från vidare handläggning avskrivet.

71 §.

Vad i 57 § är stadgat om offentlighet vid rannsakning inför
krigsrätt skall äga tillämpning jämväl då i brottmål, som tillhör krigsöverdomstols
omedelbara prövning, förhör äger rum inför krigsöverdomstolen.

Förhör med parter och vittnen verkställes i krigsöverdomstol
av den ledamot, vilken föredragningen av det mål, däri förhöret hålles,
åligger.

72 §.

Mål, som höra till krigsöverdomstols handläggning, skola, där
ej av Konungen annorledes förordnas, beredas och till avgörande föredragas
i krigshovrätten av krigshovrättsrådet och i överkrigsrätten av
överauditörerna enligt dem emellan verkställd fördelning.

Vid omröstning till beslut hos krigsöverdomstol säge den ledamot,
som föredragit målet, sin mening först.

73 §.

Krigsöverdomstols slutliga utslag värde sänt till vederbörande
befälhavare eller Konungens befallningshavande att i behörig ordning
delgivas part emot bevis, som bör insändas till krigsöverdomstolen; och
varde, där överkrigsfiskalen fört talan i målet, ett exemplar av utslaget
honom tillställt. Av utslaget skall ett exemplar alltid tillställas den

101

Riksdagens skrivelse Nr 268.

myndighet, till vilken enligt 61 § krigsrätts utslag skall översändas,
även då nämnda myndighet icke verkställer delgivningen.

I mål, där krigsöverdomstolen själv rannsakat, må, om det prövas
lämpligt, utslag avkunnas i parternas närvaro och för öppna dörrar.

74 §.

Har krigsöverdomstol dömt någon till dödsstraff, skall målet, i
vad det honom rör, underställas Konungens prövning; och bör förty
krigsöverdomstolen genast insända utslaget jämte protokollen och övriga
handlingar i målet till Konungens nedre justitierevision. I avseende å
delgivning av utslaget iakttages vad i 73 § är sagt.

75 §.

I övrigt skall vad om rättegången vid krigsrätt är stadgat gälla
till efterrättelse för krigsöverdomstol i allt vad som är tillämpligt.

76 §.

Besvär över krigsöverdomstols utslag eller beslut anföras hos
Konungen.

Besvär över krigshovrättens utslag eller beslut skola ingivas till
nedre justitierevision en före klockan tolv å trettionde dagen från den
dag, då utslaget eller beslutet delgavs klaganden, eller, där det blivit
offentligen avkunnat, sådant skedde. Är klaganden häktad, äge han
inom sagda tid avlämna besvärsskriften, där han i allmänt häkte hålles,
till Konungens befallningshavande eller tillsyningsmannen vid häktet,
men eljest till den befälhavare, som har uppsikt över häktet; skolande
besvärshandlingarna ofördröjligen insändas till nedre justitierevisionen.

Besvär över utslag eller beslut, som meddelats av överkrigsrätt,
skola före klockan tolv å femtonde dagen, efter det klaganden erhöll
del av utslaget eller beslutet eller, där det offentligen avkunnats, sådant
skedde, avlämnas till överkrigsrättens ordförande eller, om klaganden
hålles häktad, till den befälhavare, som har uppsikt över häktet;
och har överkrigsrättens ordförande eller nämnde befälhavare att,
där det kan ske, med iakttagande av vad i 65 § 3 mom. är befälhavaren
föreskrivet, infordra förklaring från klagandens vederpart
samt att därefter insända handlingarna till nedre justitierevisionen.

Vad i 66 § är stadgat för där avsedda fall äge motsvarande

102 Riksdagens skrivelse Nr 268.

tillämpning i fråga om klagan över utslag eller beslut, som meddelats
av krigsöverdomstol.

I denna § meddelade bestämmelser gälla ej om underställningsmål.
Part, som i sådant mål vill avgiva påminnelser, ingive dem
inom den tid och till den myndighet, som i 2 och 8 mom. av denna §
i fråga om anförande av besvär för varje fall sägs.

77 §.

Varda ej i mål, däri, enligt vad i 76 § är sagt, talan skall
inom viss tid hos Konungen fullföljas, besvär inom den tid anförda,
stånde krigsöverdomstolens utslag fast, där ej inom samma tid visas
laga förfall. Vill någon visa sådant förfall, ingive de handlingar, han
vill därutinnan åberopa, till den myndighet, dit, enligt vad i ovannämnda
§ för varje fall är stadgat, besvär i målet skola ingivas;
skolande handlingarna ofördröjligen insändas till nedre justitierevisionen.
Prövas förfallet lagligt, utsätter Konungen ny tid.

78 §.

Finnes någon böra höras över besvär, som hos Konungen anförts,
äge vad i 69 § för krigsöverdomstol är stadgat motsvarande tilllämpning;
skolande vid delgivning av besvären jämväl krigsöverdomstolens
protokoll och utslag i målet samt de i krigsöverdomstolen av
klaganden ingivna handlingar, över vilka tillfälle ej lämnats vederpart^
att sig yttra, honom delgivas.

13 KAP.

Om biträde i rättegång.

79 §.

Vederbörande befälhavare åligger tillse, att vid krigsdomstol tilltalad
person, som hör till krigsmakten och står under hans befäl, ej
må av sin tjänstgöring vid krigsmakten, där ej densamma det oundgängligen
kräver, hindras att, där han det begär, erhålla tillfälle att
förskaffa sig nödigt biträde i rättegången.

103

Riksdagens skrivelse Nr 268.

80 §.

Äskar någon, som vid krigsrätt skall rannsakas för brott, varå straffarbete
eller förlust av ämbete eller tjänst efter lag kan följa, hjälp i
rättegången, och säger han sig ej själv kunna anskaffa biträde, förordne
Konungens befallningshavande i den ort, där rätten skall sammanträda,
eller, då rannsakningen skall hållas av fältkrigsrätt, rättens civila
ledamot lämplig person att vid rätten biträda den tilltalade.

Beträffande skyldighet för rätten att förordna rättegångsbiträde
åt den tilltalade samt i fråga om ersättning åt den, som förordnats till
biträde, skall vad allmän lag i dessa hänseenden innehåller om rättegångsbiträde
åt häktad äga motsvarande tillämpning. Ej må den omständigheten,
att biträde ej kan av rätten anskaffas, utgöra hinder mot
rannsakningens företagande och målets avgörande; dock må vid annan
krigsrätt än fältkrigsrätt slutligt utslag icke mot den tilltalades bestridande
av rätten meddelas, innan biträde blivit i målet hört.

Om den tilltalade ej såsom rättegångsbiträde vill använda den, som
därtill förordnats, äger han ej ånyo förordnande påkalla, där ej rätten
finner honom hava giltig anledning att med den förordnade ej åtnöjas.

Vill den, som är i tjänstgöring vid krigsmakten, innan rätten
ännu sammanträtt, begära, att biträde åt honom förordnas, äge han
göra anmälan därom hos sin befälhavare, som har att hos vederbörande
göra framställning om biträdets förordnande.

81 §.

Befälhavare, som har uppsikt över häkte, öve tillsyn däröver,
att person, som där hålles häktad och vill i målet anföra besvär eller
avgiva inlaga till högre rätt eller ock göra ansökan om nåd, därvid
ej må sakna nödigt biträde.

14 KAP.

Om verkställighet av utslag.

82 §.

Krigsdomstols utslag, varigenom någon dömts till ansvar, skall
av vederbörande befälhavare befordras till verkställighet. Vad nu är
sagt gälle ock om annan domstols utslag, varigenom någon, som är
anställd vid krigsmakten och lyder under strafflagen för krigsmakten,

104

Biksdagens skrivelse Nr 268.

ådömts ansvar. Finner befälhavaren på grund av den dömdes vistelseort
eller annat förhållande det lämpligare, att utslag verkställes genom
annan befälhavares försorg, äge han överlämna verkställigheten till
denne. Är befälhavaren av särskilt i lag givet stadgande eller eljest
förhindrad att verkställa utslag, varde det överlämnat till Konungens
befallningshavande.

Yad förut i denna § är stadgat är icke tillämpligt, då den
dömde hålles häktad. I sådant fall skall utslag, varom ovan förmäles,
befordras till verkställighet, om den dömde förvaras i militärhäkte, av
den befälhavare, som har uppsikt över häktet, men eljest av Konungens
befallningshavande eller tillsyningsmannen vid häktet.

Med utmätning för böter eller för ådömt skadestånd må befälhavare
ej befatta sig.

Har någon genom krigsrätts utslag blivit fäld till disciplinstraff,
då må, utan hinder av anförda besvär, straffet genast befordras till
verkställighet, såvida den dömde ej tillika blivit fälld till annat frihetsstraff,
eller till böter, och detta straff enligt strafflagen för krigsmakten
skall förenas med disciplinstraffet. Då disciplinstraff, som den dömde
undergått, skall avräknas å annat straff, förfares enligt de i 35 och
39 §§ sistnämnda lag stadgade grunder.

15 KAP.

Om ståndrätt.

83 §.

Har vid trupp, som är i fält, eller å fartyg, som för krigsföretag
är statt på sjötåg, eller i belägrad fästning brott, som är belagt med
dödsstraff, blivit begånget av någon, som därför är underkastad åtal
vid krigsdomstol, och har den brottslige blivit gripen på bar gärning,
då må, om våda för krigslydnaden eller för krigsmaktens, fartygets
eller fästningens säkerhet är att befara, såvida ej den brottslige varder
utan uppskov befordrad till straff, högste befälhavaren på stället, därest
han, enligt vad i strafflagen för krigsmakten är stadgat, i disciplinmål
äger utan inskränkning utöva bestraffningsrätt över underlydande,
eller han är kommendant i fästningen, förordna särskild krigsdomstol,
benämnd ståndrätt, att i målet rannsaka och döma. Ordförande i den
rätt vare högste befälhavarens näste man i befälet, eller, där rätten

105

Riksdagens skrivelse Nr 268.

skall hållas i fästning, den, som till befäl inom fästningen näst kommendanten
berättigad är; och förordnas, utan avseende på den tilltalades
grad, till ledamöter i den rätt två officerare av minst kaptens grad,
två löjtnanter eller underlöjtnanter, två underofficerare, tre av manskapet
och en civil ledamot i fältkrigsrätt. Sättes ståndrätten å fartyg,
må, vid bristande tillgång på officerare av kaptens eller högre grad,
löjtnanter kunna i stället förordnas till ledamöter i rätten. Ej må någon
vara ledamot i ståndrätt, med mindre han fyllt tjugufem år.

84 §.

Då ståndrätt är förordnad, sammanträde den genast inför samlad
trupp. Sedan förordnandet blivit uppläst, avlägge ordföranden och
ledamöterna domareed, ändå att sådan ed av dem förr gången är.

85 §.

Ståndrätt skall, utan vidlyftig omgång, söka tillvägabringa de
till sakens utredande nödiga upplysningar och noga iakttaga, vad
såväl den tilltalades som det allmännas rätt kräver.

86 §.

Den tilltalade må såsom biträde i rättegången anlita på platsen
varande person av de egenskaper, som enligt allmän lag fordras hos
den, vilken för andra må tala och svara inför rätta.

Vill den tilltalade ej själv utse rättegångsbiträde, åligge det
rättens ordförande före rannsakningens början därtill förordna lämplig
person.

Den tilltalade äge rätt till en kort överläggning med sitt rättegångsbiträde,
innan rannsakningen tager sin början.

87 §.

Ej må ståndrätt upplösas, innan den fattat sitt beslut och utslag
blivit avkunnat.

88 §.

Föremål för ståndrätts prövning är endast, huruvida den tilltalade
för angivna brottet må, under för handen varande omständigheter, dömas
till dödsstraff. Anser ståndrätten sig ej böra ådöma sådant straff, förBihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 88 höft. (Nr 268.) 14

106

Riksdagens skrivelse Nr 268.

vise målet till behandling vid vederbörlig krigsdomstol, som äger att
därmed, oberoende av ståndrättens yttrande, lag och beskaffenhet likmätigt
förfara.

Ståndrätts omröstning till dom sker offentligen inför den samlade
truppen, rättens ledamöter dock obetaget att därförinnan, sedan rannsakningen
är slutad, träda avsides för enskild överläggning. Före
omröstningen göre rättens civile ledamot en kort och tydlig framställning
av vad vid rannsakningen förekommit, och säge därefter först
han och sedan var och en av de övriga domarna i laga ordning sin
mening; varde ock vad envar sålunda yttrat antecknat i protokollet,
ändå att skiljaktighet ej yppats.

För den tilltalades dömande till dödsstraff erfordras, att minst
nio av domarna äro därom ense.

Efter det omröstning skett, uppsätte rättens civile ledamot genast
utslag; och varde det av rättens ordförande och ledamöter undertecknat
samt därefter av ordföranden i den tilltalades närvaro inför truppen
offentligen avkunnat.

Sedan ståndrätt är upplöst, överlämne rättens ordförande genast
till högste befälhavaren på stället protokollet och utslaget, försett
med anteckning om dagen och timmen för dess avkunnande.

89 §.

Ståndrätts utslag, varigenom någon blivit dömd till dödsstraff,
må, sedan det blivit överlämnat till högste befälhavaren på stället,
av honom genast befordras till verkställighet. Finner befälhavaren
sig på grund av föreliggande förhållanden ej böra låta verkställa utslaget,
eller har verkställighet ej följt inom tjugofyra timmar, efter
det utslaget avkunnades; då skall befälhavaren genast insända handlingarna
i målet till vederbörande krigsöverdomstol, som med målet
förfar, såsom vore ståndrättens utslag underställt krigsöverdomstolens
prövning.

90 §.

Ståndrätts protokoll skall, jämte därtill hörande handlingar,
efter fält- eller sjötågets slut av befälhavaren överlämnas till krigshovrätten
att där förvaras.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

107

16 KAP.

Om häktning, förvarsarrest och annat tagande i förvar.

91 §•

I fråga om häktning av den, som hör till krigsmakten, skall,
utom vad i allmän lag stadgas om häktning, jämväl lända till efterrättelse
vad här nedan i detta kapitel sägs.

92 §.

Rymmer någon, som tillhör manskapet och är tjänstgöringsskyldig
vid avdelning av krigsmakten, som för annat ändamål än övning ställes
eller är ställd på krigsfot, skall han i häkte tagas.

Lag samma vare, där någon av manskapet gör sig skyldig till
olovligt undanhållande från avdelning, varom i 1 mom. sägs, och
han för undanhållandet jämlikt strafflagen för krigsmakten bör straffas
såsom för rymning.

Har någon av manskapet eljest begått rymningsbrott eller gjort
sig skyldig till olovligt undanhållande under sådana omständigheter,
att han bör straffas såsom rymmare, må han i häkte tagas.

93 §.

Har officer eller underofficer begått rymningsbrott, eller har han
gjort sig skyldig till olovligt undanhållande under sådana omständigheter,
att han bör straffas såsom rymmare, skall han i häkte tagas.

Lag samma vare, där dylikt brott blivit begånget av någon vid
krigsmakten anställd civil ämbets- eller tjänsteman, som är tjänstgöringsskyldig
vid avdelning av krigsmakten, varom i 92 § 1 mom. sägs.

94 §.

Befälhavare, vilken, enligt vad i strafflagen för krigsmakten är
stadgat, i disciplinmål äger utan inskränkning utöva bestraffningsrätt
över underlydande, äge beträffande dem samma befogenhet att
förordna om häktning, som enligt allmän lag tillkommer Konungens
befallningshavande i avseende å för brott misstänkta personer.

108

Riksdagens skrivelse Nr 268.

Enahanda befogenhet tillkommer kommendant och annan befälhavare,
som av Konungen förklarats skola vara likställd med kommendant,
ävensom fartygschef i fråga om de personer, över vilka de endast
i vissa disciplinmål äga utan inskränkning utöva bestraffningsrätt.

95 §.

Varder någon, som är anställd vid krigsmakten, eller ock värnpliktig
under den tid, han fullgör sin tjänstgöringsskyldighet vid
krigsmakten, häktad efter förordnande av annan myndighet än hans
befälhavare; göre den myndighet utan dröjsmål anmälan därom hos
den häktades befälhavare.

Där militärhäkte finnes, må häktad person, som är anställd vid
krigsmakten eller som häktats, medan han fullgjorde sin tjänstgöringsskyldighet
såsom värnpliktig, eller i anledning av uteblivande från honom
i sådan egenskap åliggande tjänstgöring, under rannsakning vid domstol
hållas i sådant häkte.

96 §.

Förman är berättigad att, då underlydande under tjänstgöring
gör sig skyldig till fel, varigenom krigslydnaden eller ordningen inom
krigsmakten äventyras, och det för krigslydnadens eller ordningens
upprätthållande finnes nödigt, tillsäga den felande förvarsarrest.

Rätt att tillsäga förvarsarrest, då det för ordningens upprätthållande
finnes nödigt, tillkommer ock förman i avseende å underlydande,
som utom tjänsten stör allmän ordning eller ordningen inom
krigsmakten. Enahanda rätt tillkommer även annan överordnad än förman
i avseende å underordnad, såvida den överordnade är av officers
eller underofficers grad.

Tillsägelse av förvarsarrest, varom i denna § förmäles, är allenast
ett förständigande att i arrest avbida, vad den, som över den felaktige
äger bestraffningsrätt i disciplinmål, vill i laga ordning besluta.

97 §.

Befälhavare, vilken på grund av stadgandet i 204 § strafflagen
för krigsmakten hänskjutit åtal mot honom underlydande person till
krigsrätts behandling, må, ändå att skäl till häktning icke förekommer,
förordna, att den tilltalade skall hållas i förvarsarrest, varom i 96 §

109

Riksdagens skrivelse Nr 268.

förmäles, till dess krigsrätten sammanträder. Sådant förordnande må
dock icke meddelas i annat fall, än då förseelsen är av svårare beskaffenhet
och det för krigslydnadens upprätthållande finnes vara av
synnerlig vikt, att den tilltalade icke lämnas på fri fot.

98 §.

Den, som fått sig tillsagd förvarsarrest, skall, om han är officer
eller underofficer, under arresttiden vistas i eget rum eller tält eller,
om så finnes nödigt, hållas under bevakning i låst ljust rum eller i
tält och, om han tillhör manskapet, hållas under bevakning i sådant
rum eller i tält. Den arresterade må ej deltaga i tjänstgöring.

Då den felaktiges arresterande i låst rum eller eljest under bevakning
kan erfordras, men han vägrar eller underlåter att efterkomma
den erhållna tillsägelsen, äger den, som anbefallt arresteringen, att
genom tjänliga åtgärder befordra densamma till verkställighet.

99 §.

År ej den, som tillsagt förvarsarrest, själv i utövning av bestraffningsrätt
i disciplinmål över den arresterade, åligger den förstnämnde
att om arresteringen genast och sist inom tjugofyra timmar avgiva
rapport till den befälhavare, som äger bestraffningsrätten; och åligge
det denne att, så fort ske kan, meddela beslut i ärendet.

100 §.

Träffas underordnad, som är av starka drycker överlastad, inom
vederbörande förläggningsort eller å väg, gata eller annat ställe, varom
i 11 kap. 15 § allmänna strafflagen förmäles, då må han, ändå att
sådant fall, som i 96 § avses, ej finnes vara för handen, när hans behöriga
vårdande icke annorledes låter sig verkställa, på befallning av
förman eller annan överordnad, vilken är av officers eller underofficers
grad, kunna tagas i förvar och insättas i militärhäkte, till dess han
återvunnit sina sinnens bruk.

no

Riksdagens skrivelse AV 268.

17 KAP.

Allmänna bestämmelser.

101 §.

Skall någon, som icke är krigsman, rannsakas vid krigsdomstol,
ock är han i den tjänsteställning, att han är att anse såsom likställd med
officer, gälle då, evad han är svensk eller utländsk man, vad här ovan
i 2, 3, 4, 7 och 9 kap. är stadgat beträffande officer av motsvarande
tjänstegrad, men varde i annat fall tillämpade de i fråga om manskap
gällande bestämmelser.

102 §.

Ingivas på grund av denna lag besvär eller annan inlaga i rättegång
till befälhavare eller ordförande i överkrigsrätt, skall å besvärsskriften
eller inlagan tecknas bevis om tiden för dess ingivande; och
varde, där ej, enligt vad i denna lag är föreskrivet, ytterligare åtgärd
på befälhavaren eller överkrigsrättens ordförande ankommer,
inlagan även i de fall, där ej sådant eljest är stadgat, ofördröjligen
insänd till den myndighet, som vederbör.

103 §.

I avseende på rättegång vid krigsdomstol och verkställighet av
dess utslag skall i allt, varom ej i denna lag eller i annan lag eller
författning är särskilt stadgat, lända till efterrättelse, vad i fråga
om rättegång vid allmän domstol och verkställighet av dess utslag
finnes föreskrivet, där det tillämpligt är.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

in

3:o) Lag om införande av den nya strafflagen för krigsmakten
och den nya lagen om krigsdomstolar och rättegången
därstädes samt vad i avseende därå iakttagas skall.

1 §■

Den strafflag för krigsmakten och den lag om krigsdomstolar och
rättegången därstädes, vilka nu äro antagna, skola, jämte vad här
nedan stadgas, lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1916.

2 §■

Genom de nya lagarna upphävas, med i 12 § stadgade undantag:

strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881 och förordningen
om krigsdomstolar och rättegången därstädes den 11 juni 1868 jämte
alla de särskilda nu gällande stadganden, som utgöra ändring av nämnda
författningar eller tillägg däri; så ock vad i övrigt finnes i lag eller
särskild författning eller i reglementen, instruktioner eller andra särskilda
föreskrifter stridande mot de nya lagarnas bestämmelser.

3 §•

Förekommer i lag eller särskild författning hänvisning till straffbestämmelse,
som enligt 2 § blivit upphävd, skall brott, varför sådan hänvisning
är given, straffas efter nya strafflagen för krigsmakten, så framt
straff å det brott däri utsättes; finnes straff å brottet däri ej utsatt, vare
hänvisningen förfallen.

Förekommer eljest i lag eller författning hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i de nya lagarna, skall denna i stället
tillämpas.

4 §•

Brott, som är förövat, innan nya strafflagen för krigsmakten
blivit gällande, men för vilket dessförinnan straff ej är bestämt
genom domstols utslag, som vunnit laga kraft eller ej överklagat
varder, eller genom befälhavares beslut i disciplinmål, skall efter nya

112 Riksdagens skrivelse Nr 268.

lagen straffas, om det straff, som efter densamma bör åläggas, är
lindrigare än det, som varit stadgat i äldre lag; och skall i sådant
fall disciplinstraff anses lindrigare än böter. Tillika skall iakttagas,
att, om enligt äldre lag disciplinstraff skulle följa å brottet, disciplinstraff
enligt nya lagen skall åläggas, därest ej sådant fall är för handen,
som nedan i denna § sägs.

Har någon, innan nya strafflagen för krigsmakten blev gällande,
genom domstols utslag, som vunnit laga kraft eller ej överklagat
varder, eller genom befälhavares beslut i disciplinmål blivit belagd
med disciplinstraff, och varder han övertygad att förut hava gjort
sig skyldig till annan förseelse, därå disciplinstraff bör följa, varde
straffet för båda förseelserna bestämt enligt äldre lag.

5 §•

Har verkställighet av straff blivit påbörjad, innan nya strafflagen
för krigsmakten blev gällande, men dessförinnan ej hunnit avslutas,
skall därmed fortsättas i enlighet med föreskrifterna i äldre lag, där
ej här nedan annorlunda stadgas.

6 §■

Vid verkställighet av arreststraff, som blivit någon ålagt, innan
nya strafflagen för krigsmakten blev gällande, men ej dessförinnan
börjat verkställas, skall iakttagas, att straffet verkställes så, som angående
sådant straff i nya lagen är stadgat.

7 §•

Har någon, efter det nya strafflagen för krigsmakten blev gällande,
begått förseelse, som ådrager arreststraff, och har dessförinnan enligt
äldre lag ålagts honom arreststraff, vilket icke till fullo gått i verkställighet,
då skall, med tillämpning av de i 40 § i nya lagen stadgade
grunder, det sist ålagda straffet sammanläggas med det tidigare
ålagda eller dess återstod till ett arreststraff enligt nya lagen.

Förekomma till verkställighet på en gång flera beslut, varigenom
samma person blivit fälld till straff, vilka, efter ty i denna § är sagt,
ej kunna jämte varandra verkställas, göres om förhållandet anmälan
hos krigsöverdomstolen, som förordnar, huru straffen skola sammanläggas.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

113

8 §•

Där nya strafflagen för krigsmakten utsätter särskilt straff för
återfall i brott, skall det straff ådömas, ändå att straffet för förra
brottet varit ådömt efter äldre lag eller författning, så framt den
brottslige samma straff till fullo undergått.

9 §•

Är brottslig gärning förövad, innan nya strafflagen för krigsmakten
blev gällande, skall i fråga om tid för åtal avseende göras å det straff,
varmed brottet i nya lagen belägges, dock så att den, som efter äldre
lag är till frihet från åtal berättigad, njuter den frihet till godo, ändå
att brottet kunde åtalas efter nya lagen.

10 §.

Finnes, sedan nya strafflagen för krigsmakten blivit gällande,
tillrättavisning böra meddelas någon för förseelse eller fel, som dessförinnan
begåtts, skall tillrättavisning enligt nya lagen meddelas.

Har tillrättavisning meddelats någon, innan nya strafflagen för
krigsmakten blev gällande, men ej dessförinnan blivit verkställd, skall
därmed förfaras i enlighet med dittills gällande föreskrifter.

11 §•

Mål, som, då nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes
träder i kraft, är hos domstol anhängigt, skall, utan hinder av
nya lagens bestämmelser, fortfarande handläggas och avgöras av samma
domstol, i den mån sådant tillkom densamma enligt äldre lag eller författning,
ävensom i övrigt i enlighet därmed behandlas; dock att nya
lagen skall tillämpas i fråga om fullföljd av talan mot utslag eller beslut,
som meddelats efter den dag, då nya lagen trätt i kraft, ävensom
underställning av sådant utslag så ock beträffande förfarandet i högre
rätt, där utslag eller beslut, varemot talan fullföljts, meddelats efter
nämnda dag; skolande därvid iakttagas, att de för klagan över fältkrigsrätts
utslag eller beslut i nya lagen meddelade föreskrifter skola
lända till efterrättelse allenast där klagan ifrågakommer över utslag
eller beslut, vilket meddelats av sådan enligt äldre lag sammansatt
Bihang Ull senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 88 käft. (Nr 268.) 15

114

Riksdagens skrivelse Nr 268.

fältkrigsrätt, som inrättats vid avdelning av krigsmakten, den där är i
fält eller på sjötåg under krig, men klagan över annan krigsrätts utslag
eller beslut fullföljas enligt de för klagan över regementskrigsrätts,
stationskrigsrätts och särskild krigsrätts utslag eller beslut i samma
lag givna bestämmelser.

12 §.

Genom vad i 2 § förordnats skola ej anses upphävda:
de i reglementet den 12 april 1808 angående uppbringningar till
sjöss och reglementet den 9 augusti samma år angående krigsbyte till
lands förekommande stadganden om domstol i mål, som röra tvist om
uppbringningar till sjöss eller gjort krigsbyte till lands; dock att
vad enligt nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes
gäller rörande fullföljd av talan mot krigshovrättens utslag eller beslut
skall äga tillämpning jämväl å dess utslag eller beslut i dylika mål.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

115

4:o) Lag om ändrad lydelse av 26 § i 8 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 26 § i 8 kap. strafflagen skall erhålla
följande ändrade lydelse:

26 §.

Har någon i uppsåt att undandraga sig sin värnplikt genom stympning
eller annorledes gjort sig oduglig till uppfyllande, under längre
eller kortare tid, av den krigstjänstskyldighet, som eljest skolat av
honom fullgöras, straffes med fängelse eller straffarbete i högst sex
månader.

Den, som förleder eller hjälper krigsman till rymning, dömes, om
det sker i krigstid, till fängelse i högst sex månader eller straffarbete
i högst två år, och, om det sker i fredstid, till böter eller fängelse i
högst sex månåder.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1916.

116

Riksdagens skrivelse Nr 268.

o:o) Lag om ändrad lydelse av 9 och 13 §§ i 10 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 9 och 13 §§ i 10 kap. strafflagen skola
erhålla följande ändrade lydelse:

9 §•

Göra upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra de hus,
eller plundra eller fördärva de annan egendom; då skola de dömas,
anstiftare och anförare till straffarbete från och med två till och med
tio år, och annan deltagare i upproret till sådant arbete i högst sex år;
varde ock för våld eller annan brottslig gärning, som vid uppror begås,
gärningsmannen straffad efter ty i 4 kap. 1 § skils.

13 §•

Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna
ordningen, utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 7 § sägs,
och skingrar sig ej den folkmängd, på offentlig myndighets befallning,
utan visar trotsighet däremot; då skola anstiftare och anförare av det
upplopp till straffarbete i högst ett år och annan deltagare i upploppet
till böter från och med tio till och med tvåhundra riksdaler dömas.
Övergå de till våld å person eller egendom; vare lag, som i 9, 10 och
12 §§ om uppror sägs; dock att för sådan deltagare i upploppet, som
ej är anstiftare eller anförare, straff efter 9 § må, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande, nedsättas till fängelse.

Riksdagens skrivelse Nr 268.

117

6:o) Lag om ändrad lydelse av 4 och 6 §§ i lagen angående
villkorlig straffdom den 22 juni 1906.

Härigenom förordnas, att 4 och 6 §§ i lagen angående villkorlig
straffdom den 22 juni 1906 skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Begår den, som genom villkorlig dom undfått anstånd med straff,
inom tre år efter domen brott, och varder han därför till straffarbete
eller fängelse dömd; då skall anståndet tillika av domstolen förklaras
förverkat. Dömes han till annat straff, må anståndet förklaras förverkat,
där brottens sammanhang eller likartade beskaffenhet finnes därtill föranleda;
dock må disciplinstraff, som ålägges efter strafflagen för krigsmakten,
ej i något fall medföra dylik verkan.

Förverkas ej anståndet, på sätt nu är nämnt, och kommer ej heller
av orsak, som i 5 § sägs, ny dom, vare straffet förfallet.

6 §.

Villkorlig dom må ej brukas, då straff ådömes efter 25 kap. strafflagen;
ej heller må sådan dom användas vid brott, för vilket straff är
utsatt i strafflagen för krigsmakten, i annat fall, än då straffet ådömes
efter 8 kap. i sistnämnda lag.

Vad i denna lag är stadgat angående meddelande av villkorlig
straffdom skall ej hava avseende å straff, som ådömes för förbrytelse
mot tryckfrihetsförordningen.

Ådömes jämte frihets- eller bötesstraff, i fråga varom villkorlig
dom enligt denna lag må brukas, disciplinstraff efter strafflagen för
krigsmakten, utgöre den omständighet ej hinder för beviljande av anstånd
med förstnämnda straff. Beviljas anstånd, äge sammanläggning av
straffen ej rum.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1916; dock skall vad
6 § innehåller rörande tillämpning av villkorlig dom i fråga om straff,
som ådömes efter 8 kap. strafflagen för krigsmakten, ej av högre rätt
tillämpas i mål, som blivit vid första domstol före sagda dag avdömt.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 88 käft. (Nr 268.) 16

118

Riksdagens skrivelse Nr 268.

7:o) Lag om ändring i lagen angående förordnande av rättegångsbiträde
åt häktad den 14 september 1906.

Härigenom förordnas, att i lagen angående förordnande av rättegångsbiträde
åt häktad den 14 september 1906 skall införas en ny § av
följande lydelse:

5 §.

Hålles någon häktad såsom misstänkt för brott, som hör under
krigsdomstols behandling, gälle angående rättegångsbiträde åt den häktade
vad i lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes finnes
stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1916.

Stockholm den 22 september 1914.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.