10
Riksdagens skrivelse Nr 240.
Dr 240.
Uppläst och godkänd i forsta kammaren den 28 augusti 1914.
> > »i andra kammaren den 29 augusti 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående upplåtande av lägenheter från
Kungsörs kungsladugård i Västmanlands län.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 124.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 20 juni 1914 avlåten proposition, nr 183,
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen
medgiva,
att de till Kungsörs södra kungsladugård om 9 Vie mantal i Kung
Karls socken av Västmanlands län och Kungsörs norra kungsladugård
om llVss mantal i Kungs Barkarö socken av nämnda län hörande, i
statsrådsprotokollet upptagna Kungsörstorp, backstugulägenheter samt
övriga jordbruks- och bostadslägenheter, dock med undantag av de å
norra kungsladugården belägna lägenheter, som betecknats med T 8—
T 22, må — lägenheterna T 44 och T 45 å södra kungsladugården sammanslagna
till en lägenhet, men övriga lägenheter var för sig — med i
statsrådsprotokollet angivet område från egendomen upplåtas enligt
kungörelsen den 17 oktober 1913 angående grunder för upplåtande av
11
Riksdagens skrivelse Nr 240.
egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar och med iakttagande av
de i kungl. brevet till domänstyrelsen samma dag meddelade närmare
bestämmelser i fråga om tillämpningen av berörda grunder, varvid de
saluvärden, som av uppskattningsmännen åsatts Kungsörstorpen och
backstugulägenheterna, skola nedsättas med 20 procent.
Såsom riksdagen i sin skrivelse nr 237 i anledning av Eders
Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande av lägenheter från förra
militiebostället Pålsboda nr 1 och Folkasboda nr 2 i Örebro län anmärkt,
tillhöra de i förevarande framställning till försäljning föreslagna bostadslägenheterna
den i berörda skrivelse omnämnda särskilda typ av tomtupplåtelser,
vilka riksdagen ansett böra regleras enligt i samma skrivelse
närmare angivna grunder. Med anledning härav har riksdagen icke
kunnat bifalla förevarande framställning, i vad den avser upplåtande av
berörda bostadslägenheter, utan får riksdagen beträffande denna del
av ärendet hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utredning i
enlighet med ovan åberopade grunder.
Vad därefter beträffar de till försäljning föreslagna torp- och backstM^wlägenheterna,
har till grund för värderingen lagts beträffande torplägenheterna
desamma åsatt dagsverksskyldighet, men beträffande backstugulägenheterna
markens areal. Dagsverksskyldighet åligger emellertid
båda ifrågavarande kategorier av lägenhetsinnehavare, den ena jämlikt
myndigheternas stadfästelse och den andra efter frivillig överenskommelse
med vederbörande arrendator. Det torde därför redan på grund härav
kunna ifrågasättas, huruvida det varit fullt lämpligt att, såsom skett,
använda olika grunder för värdering av ifrågavarande lägenheter. Vad
vidare angår dagsverksskyldigheten, torde dennas lämplighet såsom värderingsgrund
kunna starkt ifrågasättas. Enär dagsverksskyldighetens omfattning
helt naturligt beträffande varje lägenhet bestämts med hänsyn jämväl
till sådana omständigheter som vid tiden för upplåtelsen rådande arbetspriser
in. in., torde densamma redan på grund härav icke kunna sägas
utgöra något tillförlitligt uttryck för torpets värde. Härtill kommer, att,
enligt vad meddelats vederbörande utskott, dagsverksskyldigheten ofta i
sammanhang med vidtagen delning av torpen på grund av avtal mellan
lägenhetsinnehavarne fördelats i en proportion, som icke stått i rimligt
förhållande till torplägenheternas värde, vadan sagda skyldighet även
av denna anledning i många fall kommit att på ett synnerligen ojämnt
sätt belasta de olika lägenheterna. Att vid sådant förhållande uteslutande
lägga dagsverksskyldigheten till grund för värderingen och,
såsom vid förrättningen skett, göra köpeskillingarnas storlek direkt
beroende av dagsverksskyldighetens omfattning, torde icke vara rättvist
12
Riksdagens skrivelse Nr 240.
och billigt. Visserligen hava, med anledning av framkomna klagomål,
myndigheterna tillstyrkt en sänkning med 20 procent av det av uppskattningsmännen
föreslagna såväl dagsverks- som jordvärdet å ifrågavarande
lägenheter, men en dylik allmän nedsättning är givetvis icke i
någon mån ägnad att avlägsna de ojämnheter i värderingen, som till
följd av en ojämn belastning av dagsverksskyldigheten eller av andra
orsaker uppkommit.
På grund av de anmärkningar, som sålunda förekommit mot värderingen
av ifrågavarande torp- och backstugulägenheter har riksdagen
icke heller ansett sig kunna, i ärendets nuvarande skick, bifalla Eders
Kungl. Maj:ts framställning i denna del utan får riksdagen hos Eders
Kungl. Maj:t anhålla om förnyad allsidig utredning av frågan samt om
ny värdering av ifrågavarande lägenheter enligt, såvitt möjligt, objektiva
och enhetliga grunder. I sammanhang med eu dylik utredning torde
ock böra tagas under övervägande, huruvida köpeskillingarna för de i
ärendet omförmälda jordbrukslägenheter blivit på ett fullt lämpligt sätt
avvägda.
Vad slutligen beträffar Kungsörs köpings framställning om förvärvande
av den s. k. Stallmästarehagen, vilken framställning på grund
av områdets behövlighet för köpingens dräneringsledningar samt dess
inskjutna läge inom ramen av köpingens område synts riksdagen hava
fog för sig, torde frågan härom höra upptagas till förnyad prövning i
samband med den utredning enligt angivna grunder, som riksdagen här
ovan påkallat beträffande tomterna utanför köpingen.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen, med avslag å
Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition, anhålla om förnyad utredning
av ärendet i hela dess vidd enligt de grunder här ovan angivits
samt om framläggande för riksdagen snarast möjligt av nytt förslag
i frågan.
Stockholm den 29 augusti 1914.
Med undersåtlig vördnad.