Riksdagens skrivelse Nr 237.
1
Jir 237.
Upplöst och godkänd i första kammaren den 28 augusti 1914.
* * » i andra kammaren den 29 augusti 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående upplåtande av lägenheter från förra
militiebostället Palsboda nr 1 och Folkasboda nr 2 i
Örebro län.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 121.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 29 maj 1914 avlåten proposition, nr 179,
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen
medgiva, & ö
dels att sjutton till förra kompanichefsbostället Va mantal Pålsboda
nr 1 och % mantal Folkasboda nr 2 i Sköllersta socken av Örebro län
hörande, uti en i statsrådsprotokollet intagen tablå närmare angivna
tomter ävensom lägenheten litt. B 1 må, med tillägg av halva bredden
utanför varje tomt och lägenhet, med undantag av tomten litt. D, av en
tio meter bred väg utmed deras östra sida, var för sig från egendomen
upplåtas enligt kungörelsen den 17 oktober 1913 angående grunder för
upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar och med
iakttagande av de i kungl. brevet till domänstyrelsen samma dag meddelade
närmare bestämmelser i fråga om tillämpningen av berörda
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 73 höft. (Nr 237—242). 1
2 Riksdagens skrivelse Nr 237.
grunder samt med skyldighet för innehavare av tomt eller lägenhet att
upplåta den till tomten eller lägenheten hörande del av nämnda väg till
fritt och allmänt begagnande såsom väg, _
dels ock att den till samma kronoegendom hörande, med litt. C
betecknade lägenheten må, därest arbetaren Karl August Eriksson visar
sig hava förvärvat byggnaderna å densamma, till honom upplåtars mot
en köpeskilling av 200 kronor att betalas kontant vid köpeavhandlingens
upprättande, med rätt för innehavaren av denna lägenhet till fri utfartsväg
över stamhemmanets ägor samt med förbindelse för köparen att
ensam vidkännas de med lägenhetens avskiljande och lagfart å fånget
förenade kostnader.
Vid behandlingen av förevarande ärende ävensom av Eders Kungl.
Maj:ts propositioner, nr 183 angående upplåtande av lägenheter från
Kungsörs kungsladugård i \ ästmanlands län, nr 184 angående upplåtande
av lägenheter från kronoegendomen Stora och Lilla Avesta i Kopparbergs
län samt nr 213 angående upplåtande av lägenheter från förra militiebostället
Lådberga nr 2 med Eknö nr 2 i Västmanlands län har riksdagen
riktat sin uppmärksamhet därpå, att de i dessa framställningar omförmälda
upplåtelser är o av ett väsentligen helt annat slag än de vanligen
förekommande jordupplåtelserna från kronoegendomar. De upplåtelser,
varom här är fråga, representera nämligen en först på senare åren
uppkommen typ av jord försäljningar, avseende styckning och försäljning
såsom byggnadstomter i större skala av områden, belägna inom
eller omedelbart intill mera koncentrerade, i utveckling stadda samhällen.
Med hänsyn till det inflytande, som en djdik tomtförsäljning från
statens sida är ägnad att utöva på utvecklingen av ifrågavarande samhällen,
har riksdagen ansett det av vikt, att frågan om statens verksamhet
på detta område upptages till närmare undersökning.
Uppenbart är nämligen, att en sådan åtgärd av staten, varigenom
ett inom eller omedelbart intill ett under bildning varande samhälle
beläget område kronojord direkt utlägges till byggnadstomter, måste,
särskilt om detta område är av den omfattning, att staten blir den
huvudsakligaste tomtförmedlaren å platsen, vara av en djupt ingripande
betydelse för samhällets utveckling och framtida gestaltning. Det synes
därför vara av stor vikt och betydelse, att, da staten genom upplåtelse
av jord i större omfattning till byggnadstomter sålunda sättes i tillfälle
att på ett avgörande sätt inverka på den fortsatta utbildningen av ett
framväxande samhälle, staten icke underlåter att vidtaga åtgärder för
att denna utveckling må ledas i rätt riktning till båtnad och fromma
3
Riksdagens skrivelse Nr 237.
för den plats det gäller. Utav samhällen, som ännu befinna sig på det
törsta stadiet av sin utveckling, kan det nämligen icke med fog förväntas,
att de, med den lösa organisation som då ännu förefinnes, själva
skola vara i stånd att tillgodose kravet på en planläggning för framtiden.
Erfarenheten på detta område har ju ock givit vid handen, att
manga samhällen, pa grund av ett planlöst bebyggande från början, för
lång tid framåt erhållit en synnerligen otillfredsställande gestaltning.
Ett dylikt missförhållande torde icke heller kunna förebyggas genom
stadsplanelagens bestämmelser, alldenstund denna lag som bekant för
sin tillämpning i allmänhet förutsätter, att samhället redan ernått en
viss grad av utveckling.
Riksdagen anser det därför angeläget, att staten, då den upplåter
områden till byggnadstomter i samhällen av nu ifrågavarande slag, även
tillser att en verklig och med sakkunskap uppgjord plan för det framtida
bebyggandet utlägges. En dylik med hänsyn till samhällets framtida
utvecklingsmöjligheter anpassad plan bör givetvis i första hand
omfatta vad som i allmänhet anses böra ingå i en stadsplan, nämligen
tomtindelning, gatureglering, torg och andra allmänna platser. Emellertid
anser riksdagen angeläget, att vid uppgörandet av en plan av nu
ifrågavarande slag jämväl hygieniska och estetiska synpunkter bliva
behörigen tillgodosedda. Sålunda torde böra tillses, att möjlighet beredes
till dränering, anordnandet av kloakledning och gemensam vattentillgång,
anläggningar samt öppna platser för invånarnas trevnad m. m.
Ehuru planläggningen för samhällets framtida bebyggande givetvis
måste från början utföras i hela sin vidd, böra tomterna i allt fäll endast
efter hand och med iakttagande av en lämpligt ordnad byggnadsföljd
föryttras. Genom ett sådant förfarande vinnes ett regelbundet och jämt
fortlöpande utbyggande av samhället samt underlättas i följd därav
jämväl ordnandet av gatuanläggningar, vatten- och belysningsfrågor m. m.
Helt naturligt kan upprättandet av en plan utav ovan omförmält
slag icke lämpligen anförtros åt de vid upplåtelser i allmänhet fungerande
ordinarie uppskattningsmännen eller åt lantmätare, utan bör för
utförandet av detta speciellt tekniska uppdrag anlitas en på sagda område
fullt sakkunnig person. Med hänsyn till den ingripande betydelse,
som en sådan planläggning alltid innebär för det samhälle, som den
gäller, synes detta samhälle ock böra hava befogade anspråk på att få
tillfälle att taga del av den uppgjorda planen samt att yttra sig över
densamma.
Da emellertid ett samhälles utveckling och yttre gestaltning är
beroende icke endast av att en för samhället lämplig byggnadsplan
4
Riksdagens skrivelse Nr 237.
utlägges och fullföljes, utan även av tomtprisens reglering, torde staten
jämväl i detta avseende böra låta sig angeläget vara att främja en god
utveckling av de samhällen, där staten i någon större omfattning upplåter
tomter. Denna synpunkt synes riksdagen särskilt viktig då det
gäller sådana platser, där staten är ensam tomtförsäljare och alltså helt
och hållet behärskar tomtmarknaden.
Beträffande tomtprisens reglering torde redan med hänsyn till önskvärdheten
av att få den mera monumentala byggnadsverksamheten förlagd
till samhällets centrum, tomterna inom detta område självfallet från början
åsättas högre priser än de längre ut belägna tomterna. Fad angår
tomterna inom samhällets periferiska delar tala emellertid även andra
skäl än det mindre goda läget för fixerandet av ett lägre pris för dessa
tomter. Som bekant bliva nämligen även dylika inom ytterområdena
belägna tomter i den enskildes hand ofta föremål för en mindre sund
spekulation, vilken i sin ordning framkallar en onaturlig värdestegring
och för den mindre bemedlade försvårar möjligheten att förvärva ett
eo-et hem. Därest emellertid staten beträffande platser, där den är ensam
eller huvudsaklig tomtförmedlare, vid upplåtande av tomter inom dessa
yttre områden från början och allt framgent för ifrågavarande tomter
nöjer sig med ett efter förhållandena avpassat moderat pris, skulle därigenom
helt naturligt försvåras uppkomsten av en osund tomtspekulation
med därav härflytande missförhållanden. Då kronans inkomster av dylika
områden, före deras utläggande till tomter, i allmänhet varit jämförelsevis
ganska ringa, torde områdenas upplåtande till tomter — även om
staten av nyssnämnda socialpolitiska skäl icke baserar försäljningen på
rena vinstsynpunkter — i allt fall för staten visa sig ekonomiskt fördelaktigt.
Statens nu nämnda omvårdnad om utvecklingen av samhällen,
dem staten förser med tomter, bör, såsom redan förut betonats, huvudsakligen
avse endast sådana begynnande samhällen, som icke själva beräknas
kunna taga initiativet till ordnande av denna angelägenhet.
Beträffande däremot städer och samhällen i övrigt på ett mera framskridet
utvecklingsstadium torde dessa i allmänhet få anses vuxna uppgiften
att själva ordna och planlägga samhällets bebyggande samt någon
skyldighet för staten att i sammanhang med tomtupplåtelser tillvarataga
dessa intressen i allmänhet icke föreligga. För att emellertid även
vid tomtupplåtelser från statens sida beträffande dylika samhällen en
sund tomtpolitik må vinnas kan det ifrågasättas, huruvida icke i dessa
fall upplåtelsen från staten lämpligen borde ske direkt till samhället,
därest detta befinnes villigt till en sådan anordning. Skulle av eu eller
5
Riksdagens skrivelse Nr 237.
annan anledning så icke vara händelsen, torde i allt fall böra tillses att
statens tomtförsäljning anpassas med hänsyn till deri för samhället i övrigt
gällande byggnadsplanen.
Då såsom förut nämnts samtliga Eders Kungl. Maj:ts ovan förstnämnda
framställningar befunnits tillhöra det slag av tomtupplåtelser,
å vilka ovan anförda synpunkter äro tillämpliga, har rikdagen icke ansett
sig kunna bifalla desamma i ärendenas nuvarande skick, utan får riksdagen
hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om ny utredning av frågan om
dessa upplåtelser enligt ovan angivna grunder samt om framläggande
snarast möjligt för riksdagen av nya förslag i berörda ärenden. Likaså
förväntar riksdagen att handläggningen av framdeles förekommande
frågor om upplåtelser av nu ifrågavarande slag må äga ram enligt av
riksdagen här ovan angivna principer.
Mot den i nu förevarande framställning ifrågasatta upplåtelsen
till Karl August Eriksson av den å kartan med litt. C betecknade särskilda
lägenheten, vilken icke synes stå i något som helst samband med
de ifrågasatta tomtupplåtelserna, har emellertid riksdagen icke haft något
att erinra.
På grund av vad sålunda anförts har riksdagen i så måtto bifallit
Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition, att riksdagen medgiver,
att den till förra kompanichefsbostället Va mantal Pålsboda nr l och */.,
mantal Folkasboda nr 2 i Sköllersta socken av Örebro län hörande, med
litt. C betecknade lägenheten må, därest arbetaren Karl August Eriksson
visar sig hava förvärvat byggnaderna å densamma, till honom upplåtas
mot en köpeskilling av 200 kronor att betalas kontant vid köpeavhandlingens
upprättande, med rätt för innehavaren av denna lägenhet till
fri utfartsväg över stamhemmanets ägor samt med förbindelse för
köparen att ensam vidkännas de med lägenhetens avskiljande och lagfart
å fånget förenade kostnader.
Därjämte får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
låta verkställa förnyad utredning i enlighet med här ovan angivna
grunder av frågan om upplåtelse av de i framställningen omförmälda
tomter samt att till riksdagen snarast inkomma med nytt förslag i ärendet.
Stockholm den 29 augusti 1914.
Med undersåtlig vördnad.