Riksdagens skrivelse Nr 231.
1
Nr 231.
Uppläst och godkänd i första kammaren den 28 augusti 1914.
» 1 »i andra kammaren den 29 augusti 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. ''Maj:ts
proposition angående befrielse för föreståndaren för
hydrografiska byrån att utgiva viss del av till återbetalning
utdömda extra lönetillägg till byråns personal.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 94.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 8 maj 1914 avlåten proposition, nr 52,
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen
medgiva, att föreståndaren för hydrografiska byrån, filosofie doktorn
Axel Wallén må befrias från att av de belopp, som han enligt Eders
Kungl. Maj:ts utslag den 24 september 1913 och kammarrättens utslag
den 5 november 1913 i fråga om extra lönetillägg till byråns personal
för åren 1908, 1909, 1910 och 1911 förpliktats återbära till statsverket,
utgiva mer,. än dels vad som motsvarar det revisionen hos kammarrätten
författningsenligt tillkommande anmärkningsarvode och dels ytterligare
10 kronor.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 72 höft. (Nr 231—236.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 231.
På framställning av Kungl. Maj:t beslöt 1907 års riksdag, att en
hydrografisk undersökning av Sveriges färskvatten skulle företagas under
ledning av en särskild för ändamålet bildad hydrografisk byrå. . Vid
byrån anställdes följande befattningshavare med nedan angivna avlöningsförmåner
:
Föreståndaren ............................................................................... kronor 7,000
En byråingenjör ............................................................................. 5) 4,500
» » '' ..............................................................-............. » 4,500
j> vaktmästare .............................................................................. ® ^00
Anm. Efter 5 års anställning kan arvodet till vaktmästaren höjas med 100 kronor.
Någon ändring i bemälda befattningshavares avlöningsförmåner
har sedan hydrografiska byråns inrättande icke vidtagits förrän vid innevarande
riksdag, som på framställning av Kungl. Maj:t medgivit provisorisk
löneförbättring för åren 1914 och 1915.
År 1908 anvisade riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag medel för
beredande av extra lönetillägg för samma år åt en del tjänstemän och
betjänte. Enligt riksdagens beslut och den i enlighet därmed utfärdade
kungörelsen den 17 juni 1908 skulle dock från åtnjutande av dylikt
extra lönetillägg undantagas, bland andra, de tjänstinnehavare, vilkas
avlöningsförmåner vid 1901, 1902, 1903, 1904, 1905, 1906 eller 1907
årens riksdagar ny- eller omreglerats efter andra grunder än dem, som
följts vid de äldre staternas fastställande. Vidare skulle extra lönetillägg
allenast tilläggas tjänstemän och betjänte, vilkas avlöning blivit av Konung
och riksdag till siffran bestämd eller eljest utginge efter av riksdagen
prövade grunder. Extra lönetillägg finge beräknas bland annat å arvode.
Även för åren 1909—1911 beviljades av riksdagen medel för enahanda
ändamål under villkor, som i härovan återgivna delar bibehöllos oförändrade
med undantag av att de tjänstinnehavare, vilkas avlöningsförmåner
reglerats vid senare riksdagar, jämväl uteslötos från rätt till dylikt
extra lönetillägg.
Med anledning av riksdagens förenämnda beslut lät styrelsen för
hydrografiska byrån genom sin ordförande och föreståndaren för byrån,
filosofie doktorn Axel Wallén, efter inhämtade upplysningar, uti augusti
år 1908 hos statskontoret rekvirera ett belopp av 907 kronor 91 öre,
utgörande extra lönetillägg för byråns föreståndare, byråingenjörer och
vaktmästare under första halvåret av år 1908. De rekvirerade medlen
utbetalades av statskontoret, och efter gjorda rekvisitioner utanordnades
extra lönetillägg även för senare halvåret 1908 samt åren 1909, 1910 och
3
Riksdagens skrivelse Nr 231.
1911. Vid granskningen i kammarrätten av hydrografiska byråns räkenskaper
för år 1910 gjordes emellertid anmärkning mot de gjorda utbetalningarna
av extra lönetillägg. Sedan Wallén i januari år 1912 avgivit förklaringar
och vederbörande revisor framställt påminnelser, dömde kammarrätten
genom utslag den 29 februari 1912 Wallén att återbära det anmärkta
beloppet. Häröver anförde Wallén besvär hos Kungl. Maj:t. Uti infordrat
utlåtande förklarade sig statskontoret anse byråns föreståndare
och vaktmästare berättigade till extra lönetillägg men ej byråingenjörerna
och yrkade sålunda, att Wallén måtte befrias från återbetalningsskyldighet
för de till föreståndaren och vaktmästaren utbetalade extra lönetilläggen.
Sedan Wallén ingivit påminnelser, fann Kungl. Maj:t den 24 september
1913 genom regeringsrättens utslag icke skäl göra ändring i kammarrättens
utslag. Av protokollet framgår, att därvid ett av regeringsråden
varit av skiljaktig mening och prövat lagligt upphäva kammarrättens
överklagade utslag. Därefter har kammarrätten genom utslag den 5
november 1913 dömt Wallén att återbära jämväl de för åren 1908,
1909 och 1911 utanordnade extra lönetilläggen, vadan den summa, som
Wallén förklarats skyldig att återbetala, utgör 8,932 kronor 91 öre.
Wallén bär sedermera med åberopande av vad sålunda förekommit hos
Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t måtte finna skäligt vidtaga de
åtgärder, som kunde befinnas möjliga för att byråns personal dels måtte
befrias från återbetalningsskyldighet av den på statsverket kommande
del av det utdömda beloppet, dels ock förklaras berättigad att för tiden
efter år 1911 uppbära extra lönetillägg.
I avgivet utlåtande häröver har statskontoret hemställt, att ifrågavarande
tjänstemän måtte beredas ersättning för vad de jämlikt Kungl.
Maj:ts merbemälda utslag den 24 september 1913 och kammarrättens
utslag den 5 november samma år visat sig hava återburit till statsverket,
dock med avdrag för den till kammarrättens revision utgående
anmärkningsprovisionen. Sökandens framställning om rätt för hydrografiska
byråns personal att för tiden efter år 1911 uppbära extra lönetillägg
har däremot statskontoret icke kunnat biträda. Även kammarrätten
har för sin del hemställt, att åt sökanden måtte beredas ersättning
för vad han kunde visa sig hava i anledning av ovanberörda utslag till
statsverket återburit efter avdrag av dels det revisionen tillkommande
anmärkningsarvodet, 893 kronor 29 öre, och dels ytterligare 10 kronor,
utgörande av Wallén för år 1910 för mycket uppburet lönetillägg. Vidkommande
framställningen i vad den avsåge tiden efter år 1911 instämde
kammarrätten med statskontoret.
I Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning föreslås nu, att
4
Riksdagens skrivelse Nr 231.
Wallén må befrias från att av de belopp, som lian enligt Kungl. Maj:ts
och kammarrättens nyssberörda utslag i fråga om extra lönetillägg till
byråns personal för åren 1908, 1909, 1910 och 1911 förpliktats återbära
till statsverket, utgiva mer, än dels vad som motsvarar det revisionen
hos kammarrätten författningsenligt tillkommande anmärkningsarvode
och dels ytterligare 10 kronor. Beträffande formen för en sådan åtgärd
har departementschefen funnit ämbetsverkens förslag, att Wallén skulle
beredas ersättning för vad han visat sig hava återburit, innebära en
onödig omgång, varför han i stället föreslagit, att Wallén — som i avbidan
på utgången av framställningen ännu icke verkställt någon återbetalning
— måtte helt befrias från att återbetala större del av de utdömda
beloppen än som utgöres av anmärkningsarvodet och ovannämnda
särskilda belopp av 10 kronor.
På sätt framgår av utredningen i förevarande ärende har frågan,
huruvida rätt till extra lönetillägg på grund av gällande bestämmelser
tillkomme hydrografiska byråns personal, befunnits vara av synnerligen
tvistig beskaffenhet. Enligt riksdagens beslut och den i enlighet därmed
utfärdade kungörelsen i ämnet skulle från extra lönetillägg vara uteslutna
de tjänstinnehavare, vilkas avlöningsförmåner vid någon av riksdagarna
åren 1901 —1909 ny- eller omreglerats efter andra grunder än
dem, som följts vid de äldre staternas fastställande. Vid bestämmande
år 1907 av avlöningarna till hydrografiska byråns personal uttalades i
det vid propositionen i ämnet fogade statsrådsprotokollet, att föreståndarens
och vaktmästarens avlöning borde anses motsvara de till respektive
cheferna för de centrala mindre ämbetsverken och vaktmästarna vid
centralt ämbetsverk enligt äldre stater utgående avlöningar. Beträffande
byråingenjörerna hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen,
under uttalande att nämnda tjänstemän borde tillerkännas
löneförmåner, »motsvarande andra gradens tjänster vid centrala ämbetsverk»,
föreslagit en avlöning av 3,500 kronor, vilket dock icke innebar
full andra gradens avlöning. Arvodet till sagda befattningshavare blev
därefter, jämlikt departementschefens hemställan, fastställt till 4,500
kronor. Med hänsyn till vad vid avlöningarnas fastställande sålunda
förekommit har också statskontoret i avgivet yttrande ansett personalen
vid byrån, med undantag av byråingenjörerna, berättigade till extra lönetillägg,
och en ledamot av regeringsrätten, vilken varit från majoriteten
skiljaktig, har funnit samtliga de vid byrån anställda tjänstinnehavare
berättigade till dylikt lönetillägg. Då sålunda skilda meningar i fråga
om byråns rätt till ifrågavarande lönemedel gjort sig gällande inom
Riksdagens skrivelse Nr 231. 5
såväl ämbetsverken, som regeringsrätten, vill det synas riksdagen som
om. anledning icke saknats för chefen för byrån att på sin tid rekvirera
de ifrågavarande lönetilläggsmedlen.
Ehuru lättsfragan numera blivit slutgiltigt avgjord och byråns
personal därigenom förklarats icke berättigad till berörda lönetillägg,
synas dock alla billighetsskäl tala för att personalen befrias från skyldighet
att återbetala de medel, som de i god tro redan uppburit och använt
föi sina levnadsbehov. Omständigheterna i detta fall hava varit av den
säregna beskaffenhet, att ett dylikt medgivande icke torde kunna befaras
få karaktären av prejudikat. Riksdagen finner ett tillmötesgående
härvidlag så^ mycket mer behjärtansvärt, som personalen vid den hydrografiska
byrån i avlöningshänseende onekligen befinner sig i en ganska
ogynnsam ställning, beroende därpå att lösningen av frågan om lönereglering
för ifrågavarande personal på grund av flera samverkande omständigheter
kommit att avsevärt fördröjas. Den av byråns föreståndare
no11 gjorda framställningen om befrielse från återbetalningsskyldighet har,
såsom av det föregående framgår, av såväl statskontoret som kammarrätten
förordats.
Riksdagen, som av ovan anförda skäl ansett sig böra bifalla Eders
Kungl. Maj:ts framställning om befrielse för föreståndaren för hydrografiska
byrån från återbetalning av statsverkets andel i de utdömda
beloppen samt även funnit det av departementschefen föreslagna sättet
härför lämpligt, får därför anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts förevarande
proposition vunnit riksdagens bifall.
Stockholm den 29 augusti 1914.
Med undersåtlig vördnad.