Riksdagens skrivelse Nr 222.

1

Nr 222.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 augusti 1914.
* s »i Andra kammaren den 29 augusti 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående stadgande av
skatteplikt till stat och kommun för vissa därifrån nu
fritagna utlänningar.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)
(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)

Till Konungen.

I"oni riksdagen har gjorts framställning i syfte att åstadkomma
dels utredning och förslag, huruvida och under vilken form utlänningar
som i Sverige åtaga sig att utföra arbete, utan att enligt hittills gäl’
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 68 käft. (Nr 222_223) 1

2 Riksdagens skrivelse Nr 222.

lande föreskrifter vara här i landet underkastade inkomstbevillning
eller bivillningsavgdfter för särskilda förmaner och rättigheter, böra
åläggas skatteplikt till stat och kommun, dels ock utredning om, huruvida
och i vilken form en förordning, som reglerar dessa arbetares
vistelse i riket är behövlig, samt att härefter för riksdagen måtte framläggas
de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Vidkommande motionärens första yrkande om införande av skatteplikt
för utländska undersåtar, som här i riket åtaga sig eller utföra
arbete, utan att för närvarande vara underkastade skatt till stat och
kommun, synes det riksdagen rent principiellt sett vara uppenbart, att
utlänningar böra vara skyldiga att betala skatt för sin här i landet
förvärvade inkomst, även i de fall, då de mera tillfälligtvis uppehålla
si o- i riket. Ett motsatt förhållande innebär, att den svenska arbetaren
i detta avseende sättes i sämre ställning än med honom konkurrerande

utländska arbetare. _ .

Den inkomst, som det här skulle bliva fråga om att beskatta och
som enligt nuvarande skattelagstiftning ej kan åtkommas, vare sig från
statens eller kommunens sida, skulle sannolikt uppgå till ej obetydliga
belopp. Ur kommunal synpunkt torde för övrigt i vissa kommuner
beskattningen av utländska arbetares inkomster vara av ganska stor
betydelse ifråga om skatternas storlek.

Det sätt, som bör tillämpas för utfående av ifrågavarande skatter,
anser riksdagen böra överlämnas till provning vid en blivande utredning.
Antingen torde bestämmelserna ifråga kunna anknytas direkt
till gällande skatteförordningar, eller kan det tänkas, att en särskild
»inregistreringsavgift» erlägges för hit inkommande utländska arbetare,
vilken avgift då till sitt belopp synes lämpligen höra ställas i proportion
till den inkomst, arbetarna i fråga här i riket erhålla. I förstnämnda
fall böra givetvis särskilda grunder rörande avdragen fastslås, enär den
reella behållningen av skattskyldigheten eljest bliver av föga betydelse,
då de utländska säsongarbetarna vanligen arbeta endast några månader
och den sammanlagda arbetsförtjänsten per man oftast torde understiga
500 kronor om året. Vilkendera utväg, som härvidlag än väljes, torde
det enlikt riksdagens mening bliva nödvändigt, att vederbörande arbetsgivare
åläggas att garantera för skatternas inbetalande.

Såsom argument mot att i förevarande fall låta skatternas Biläggande
ske genom arbetsgivarna har anförts, att ett dylikt systems
tillämpande lätt skulle såsom konsekvens medföra liknande förhållanden
för svenska arbetare, vilka dymedels skulle komma i ett icke önskväit
beroende av sina arbetsgivare. Detta skäl finner riksdagen icke vara

Riksdagens skrivelse Nr 222.

3

av någon betydelse, då avsedda bestämmelse vore betingad av de särskilda
förhållanden, som sammanhängde med att här vore fråga om
utländsk arbetskraft.

Skola emellertid de grunder för utländska säsongarbetares skattskyldighet,
vilka kunna bliva av statsmakterna fastställda, medföra
önskad effektivitet, böra dessa enligt utskottets mening kompletteras
med särskild förordning angående uppsikt över dylika arbetare.

Riksdagen har sig bekant, att Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
varit fästad på förevarande fråga i samband med behandlingen av lagförslaget
angående förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas,
och hyser riksdagen den uppfattningen, att ett verkligt statsintresse
kräver, det denna sak med det snaraste bliver ordnad. Kommerskollegium
har också tillförene bestämt framhållit nödvändigheten av föreskrifter,
på grund av vilka polismyndigheterna kunde erhålla kännedom
om alla i riket vistande utlänningar. I Danmark och Norge, vilka med
hänsyn till ifrågavarande förhållanden måste anses med vårt land närmast
jämförliga, innehåller lagstiftningen på detta område bestämmelser
om anmälningsskyldighet; och anser riksdagen det önskvärt, att lagstiftningen
i hithörande frågor i de tre nordiska länderna, såvitt möjligt,
anordnas efter samma principer, även om i vårt land rådande särförliållanden
påkalla åtskilliga olikheter i detaljerna.

Den särskilda förordning rörande utländska arbetare, som riksdagen,
i enlighet med vad ovan uttalats, finner erforderlig, syDes emellertid
icke böra endast innehålla bestämmelser om uppsikt över dylika arbetare
utan jämväl böra reglera deras vistelse och trygga deras rättigheter här
i landet.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj: t täcktes föranstalta om

1) dels utredning, huruvida och under vilken form utlänningar, som
i Sverige åtaga sig eller utföra arbete, utan att enligt hittills gällande
föreskrifter vara här i landet underkastade inkomstbevillning eller bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter, böra åläggas
skatteplikt till stat och kommun;

2) dels utredning, huruvida och i vilken form en förordning, som
reglerar dessa arbetares vistelse i riket, är behövlig;

samt att härefter för riksdagen framläggas de förslag, vartill utredningen
må giva anledning.

Stockholm den 29 augusti 1914.

Med undersåtlig vördnad.