Riksdagens skrivelse Nr 207.
1
Nr 207.
Uppläst och godkänd i första kammarenn den 26 augusti 1914.
» s » i andra kammaren den 26 augusti 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående åtgärder för beredande
av båttre vård i vissa fall åt barnsäng skvinnor jämte
nyfödda barn.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtanden nr 1 och 7.)
(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)
Till Konungen.
Inom riksdagen kava väckts motioner i syfte att dels bereda mindre
"bemedlade barnsängskvinnor jämte nyfödda barn tillfälle att vid tiden
omkring förlossningen erhålla tjänlig vård utom hemmet å för ändamålet
anordnad plats, dels i övrigt genom utgivande av ersättning för direkta
omkostnader vid förlossningar i hemmet — för barnmorska m. m. —
tillförsäkra mindre bemedlade barnsängskvinnor jämte nyfödda barn den
vård, som dessa till befordrande av släktets sundhet och hälsa behöva.
Ehuru genom de i lagen om arbetarskydd av den 29 juni 1912
intagna bestämmelser om beredande av ledighet åt i industriellt arbete
anställda kvinnor under viss tid före och efter barnsbörd samt genom
det av 1912 års riksdag på framställning av Eders Kungl. Maj:t beviljade
anslag till sjukkassor, som lämna moderskapsunderstöd i någon
mån hjälp beretts åt barnsängskvinnor i mindre goda ekonomiska omständigheter,
återstår dock enligt riksdagens mening härvidlag ett stort
fält för verksamhet från statens sida, i vars intresse det givetvis måste
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 63 käft. (Nr 207—208.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 207.
ligga att söka åstadkomma en tillfredsställande och snar lösning af hithörande
utan tvivel mycket betydelsefulla frågor. I likhet med motionärerna
har riksdagen trött sig finna, att spörsmålet om tillförsäkrandet
av en god vård åt obemedlade barnsängskvinnor och deras nyfödda barn
i främsta rummet bör vinna beaktande, då detta säkerligen äger stor
betydelse för såväl individen som hela vårt folk. Och då, såsom i motionerna
närmare framhållits, den vård, som under nuvarande förhållanden
ofta kommer de obemedlade barnsängskvinnorna till del, obestridligen
är otillfredsställande, har det, i betraktande av frågans vikt, synts
riksdagen som vore tiden inne för att i sagda avseende söka åvägabringa
mera betryggande förhållanden. Ej heller får i detta sammanhang förbises
den oroande omständigheten, att nativiteten i vårt land för närvarande
är synnerligen låg och väl sannolikt under en följd av år kommer att
så förbliva. Det lärer sålunda även av detta skal ligga särskild makt
uppå, att man på bästa möjliga sätt sörjer för vården av det antal individer,
som födas, för att genom danandet av kraftigare och livsdugligare
medborgare söka i någon mån ersätta vad som brister i avseende på
befolkningsmängden.
Till främjande av den med motionerna åsyftade bättre vården av ifrågavarande
kvinnor och deras späda barn hava motionärerna i första hand ifrågasatt
upprättande av s. k. barnbördshem i städerna och på landsbygden och i
andra hand anordnande av fri barnmorskehjälp och annan vård, då förlossning
sker hemma. Det synes emellertid riksdagen, som vore kravet på sistberörda
slag av vård det, som i främsta rummet borde tillgodoses. Det
torde nämligen i de flesta obemedlade familjer, såväl i städerna som
framför allt på landet, vara fallet, att hustrun före den väntade barnsbörden,
även med utsikt att få komma under sakkunnig behandling i
ett välordnat barnbördshem, likväl helst ser, att hon får tvärstanna i hemmet
och där föda sitt barn, i trots av de mindre gynnsamma förhållanden i
fråga om utrymme, bekvämlighet och lugn, hennes eget hem kan ha att
erbjuda. Hänsyn måste nämligen tagas till en sådan kvinnas vana vid
förhållandena i hemmet, hennes omtanke om man och barn, vilkas nödvändiga
behov under hennes frånvaro kunna bliva försummade, samt den
omständigheten, att för ett flertal kvinnor, särskilt av den jordbrakande
befolkningen, en barnsbörd i regel ej är förenad med större obehag eller
längre tids svaghet.
Hörande sättet, varpå en dylik vård i hemmen lämpligen kunde
ordnas, vill riksdagen först och främst i anslutning till vad motionärerna
3
Riksdagens skrivelse Nr 207.
föreslagit framhålla betydelsen av fri barnmorskekjälp för obemedlade,
men även fästa uppmärksamhen på den stora vikten av att barnsängskvinnor
i obemedlade familjer vid barnbördstillfällen erhålla hjälp av
dugliga kvinnliga biträden, som kunna gå till banda ej blott vid vårdandet
av modern och hennes barn, utan även under hennes nedsatta
tillstånd vid hemmets behöriga skötsel i övrigt. Riksdagen vill jämväl
påpeka, hurusom enbart ekonomisk hjälp, enligt vad erfarenheten visat,
vid många tillfällen ej kan lända till åsyftat gagn, enär hustrun, i stället
för att med användande av moderskapsunderstödet sköta sig själv och
barnet samt njuta en nödvändig vila, av familjens bekymmersamma
ekonomi nödgas, så fort hennes krafter medgiva, lämna bädden och deltaga
i arbetet, ofta till obotlig skada för sig själv och hemmet. I sådana
fall torde hjälpen i form av ett dugligt kvinnligt biträde i hemmet
vara ovärderlig, något, varom för övrigt erfarenheten från andra länder
kan upplysa. Då denna form av hjälp jämväl torde vara förhållandevis
ej blott billig, utan även lätt att ordna, synes den förtjäna att framhållas.
Emellertid torde frågan om vården av obemedlade barnsängskvinnor
ej kunna lösas endast genom anordnande av bättre vård i hemmen.
Förhållandena kunna ju vara sådana, att vistelsen i hemmet av en eller
annan anledning är alldeles olämplig. Detta torde oftast blifva fallet i
industrisamhällen, där dels de arbetande kvinnorna på grund av arten
av sitt arbete i fysiskt avseende vanligen äro mindre väl rustade för att
lyckligt och lätt genomgå en förlossnings besvärligheter, och där förlossningen
ofta betecknar en fysiologiskt betänklig kris, dels ock en
del av de uti motionerna avsedda kvinnorna äro ogifta och sakna den
nödvändigaste hjälp och vård. För dessa slag av kvinnor torde vården
helst böra lämnas utom hemmen. Och den farhågan, att man genom
beredandet av bättre vård åt de ogifta mödrarna och deras barn skulle
på ett obehörigt sätt premiera de fria förbindelserna, torde äga lika litet
berättigande som den åsikten, att man genom försummande i detta avseende
av ifrågavarande kvinnor och deras späda barn skulle verka för
moralens höjande. Härom må emellertid råda vilken mening som helst,
med säkerhet kan dock sägas, att samhället är i stort behov av de individer,
som födas, och har förpliktelse att på bästa sätt sörja för vården
av såväl de utom äktenskapet födda späda barnen, som deras mödrar.
Att sålunda även frågan om införande i vårt land av barnbördshem i
någon form med snaraste bör komma under behandling synes riksdagen
uppenbart, i all synnerhet som vi i detta avseende torde stå efter flera
4
Riksdagens skrivelse Nr 207.
av våra grannländer. Utan att kunna närmare ingå på frågan om sättet
för denna sist behandlade frågas lösning, vill riksdagen härvidlag endast
som sin åsikt framhålla, att, om dylika hem skola inrättas, de lämpligen
synas böra omhändertagas av landstingen att ordnas i samband med
dessas verksamhet för sjukvården inom länen. Ty, ehuru det förtjänar
betonas, att barnsbörden till sin natur i allmänhet icke kan räknas såsom
en sjukdom, torde det likväl enligt riksdagens mening ej kunna
bestridas, att vården av barnsängskvinnorna och de späda barnen i mångt
och mycket kräver vidtagandet av samma hygieniska och sanitära anstalter
som de vid sjukvården brukliga, och att dessas ombesörjande
lämpligen kan anförtros åt ett och samma organ, i detta fall landstingen,
med ekonomiskt understöd från såväl staten som kommunerna.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t — antingen i sammanhang med pågående utredning angående
införande av obligatorisk sjukförsäkring eller oberoende därav —
täcktes föranstalta om utredning, huruvida och i så fall vilka åtgärder
böra vidtagas för att i huvudsaklig överensstämmelse med vad här ovan
yttrats dels tillförsäkra mindre bemedlade barnsängskvinnor jämte nyfödda
barn den vård vid förlossningar i hemmet, som dessa till befordrande
av släktets sundhet och hälsa behöva, dels i övrigt bereda mindre
bemedlade barnsängskvinnor jämte nyfödda barn tillfälle att vid tiden
omkring förlossningen i händelse av behov erhålla tjänlig vård utom
hemmet å för ändamålet anordnad plats.
Stockholm den 26 augusti 1914.
Med undersåtlig vördnad.