Riksdagens skrivelse Nr 204.

1

Nr 204.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 4 september 1914.
» » »i andra kammaren den 4 september 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 121 med förslag till lag om tillsyn
å fartyg.

(Särskilda utskottets nr 2 utlåtande nr 2.)

Till Konungen.

Genom en den 29 maj 1914 dagtecknad, till riksdagen avlåten proposition
nr 121, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av det propositionen
bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit
riksdagen att antaga propositionen bilagt förslag till lag om tillsyn å
fartyg.

Riksdagen får härigenom meddela, att riksdagen, som icke kunnat
i oförändrat skick bifalla detta förslag, i anledning av propositionen,
för sin del antagit följande

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 62 hlift. (Nr 204—206.) 1

2

BiJcsdagens skrivelse Nr SO 4.

LAG

om tillsyn å fartyg.

FÖRSTA KAPITLET.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Tillsyn å fartyg skall enligt denna lag utövas för utrönande, huruvida
bestämmelserna i 5 a § sjölagen och de med stöd därav utfärdade
föreskrifter äro iakttagna.

I fråga om fartyg, som tillhör svenska staten, är denna lag tillämplig
endast i den mån Konungen därom särskilt förordnar.

De bestämmelser i denna lag, vilka ej särskilt förklaras gälla om svenska
fartyg, skola, med de undantag och avvikelser Konungen må bestämma,
äga tillämplighet jämväl å utländska fartyg, som här i riket finnas.

2 §•

Den i denna lag stadgade tillsyn utövas av fartygsinspektionens
chefsmyndighet, i vissa avseenden under samverkan med yrkesinspektionens
chefsmyndighet, samt, under förstnämnda myndighets överinseende
och ledning, av fartygsinspektörer eller av andra, som av fartygsinspektionens
chefsmyndighet förordnas. Utom riket utövas tillsynen av konsulerna
i den utsträckning, som särskilt stadgas. I fråga om bemanningen
utövas tillsyn jämväl av ombudsmännen vid sjömanshusen.

Vederbörande tillsynsmyndighet må uppdraga åt sakkunnig att biträda
vid och utom riket jämväl verkställa förrättning, varom i denna
lag sägs.

3 §■

Tillsyn utövas dels genom sådana besiktningar för undersökning
av fartyg i vissa hänseenden, varom stadgas i 2 och 3 kap., (sjövärdig -

Riksdagens skrivelse Nr 204.

3

hetsbesiktning och passagerarfartygsbesiktning) och dels medelst inspektion,
varom sägs i 4 kap.

Vad angår fartyg, som jämlikt 2 kap. äro underkastade sjövärdighetsbesiktning,
må Konungen förordna, att särskilda, regelbundet återkommande
förrättningar för undersökning av maskiner, inrättningar eller
utrustning skola företagas jämväl i andra fall och i annan ordning än
av föreskrifterna i 2 och 3 kap. föranledas.

4 §•

Tillsynsmyndighet skall jämte tilläventyrs åtföljande biträde äga
tillträde till fartyg för verkställande av förrättning enligt denna lag, med
befogenhet tillika att därvid taga del av de fartyget rörande, ombord
befintliga handlingar. Tillsynsmyndighet läte sig angeläget vara att
så anordna förrättning, att därav såvitt möjligt rubbning i fartygets
trafikförhållanden ej föranledes eller i övrigt större olägenhet förorsakas,
än som kan anses oundgängligen nödigt.

5 §•

Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken förordnas om dem, som
rättens eller Konungens befallningshavandes bud och ärende gå, gälle
ock dem, som hava att taga befattning med tillsyn enligt denna lag.

6 §.

Polismyndighet vare pliktig att lämna tillsynsmyndighet det biträde,
som av dess tjänsteåligganden enligt denna lag kan påkallas.

7 §•

I fall, då beträffande fartygs säkerhet eller särskilt förhållande,
som rör säkerheten, offentlig myndighets bevis (certifikat) skall meddelas,
ankommer utfärdandet därav på fartygsinspektionens chefsmyndighet,
där ej Konungen annorledes förordnat.

4

Riksdagens skrivelse Nr 204.

8 §•

På Konungen ankommer att bestämma, att av viss utländsk myndighet
eller av viss klassificeringsanstalt företagen undersökning rörande
fartyg må godkännas såsom vore den verkställd av vederbörande svenska
tillsynsmyndighet, ävensom att över sådan undersökning utfärdat certifikat
skall äga enahanda giltighet, som om det av svensk myndighet utfärdats.

9 §•

Fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller till befordran av passagerare
i den omfattning att det enligt vad i 20 § stadgas skall vara
försett med passagerarfartygscertifikat, skall i fart bortom linjen Skagen
—Lindesnäs och linjen Esbjerg—Texel, till ledning för tillsynen å dess
nedlastning, vara försett med lastmärke, utvisande fartygets minsta tilllåtna
fribord.

10 §.

Kostnaderna för tillsynen bäras av statsverket, där ej annorlunda
stadgas i denna lag eller, beträffande ersättning ''åt sakkunnig, som jämlikt
2 § anlitas för förrättning utom riket, av Konungen förordnas.

11 §•

Med passagerare förstås i denna lag varje person, som medföres
å fartyg, oavsett om ersättning härför skall utgå eller ej, med undantag
av:

befälhavaren;

besättningen;

personer, som i 108 § sjölagen avses;

i tjänst ombord varande lotsar och andra, som därstädes utöva
allmän tjänstebefattning, jämte deras medhjälpare.

Med passagerarfartyg förstås i denna lag varje fartyg, för vilket
gällande passagerarfartygscertifikat är utfärdat.

12 §.

Närmare föreskrifter angående tillsynens utövande meddelas av
Konungen.

Riksdagens skrivelse Nr 204.

o

ANDRA KAPITLET.

Om sjövärdighetsbesiktning.

13 §.

Med sjövärdighetsbesiktning förstås undersökning, som, i de särskilda
fall nedan i detta kapitel sägs, anställes för utrönande, huruvida fartyg
må anses sjövärdigt med hänsyn till dess användning och den fart, vari
det nyttjas eller är avsett att nyttjas.

Vid sjövärdighetsbesiktning åligge redaren eller befälhavaren att, i
den mån sådant finnes för besiktningens utförande oundgängligt, låta
verkställa uthuggning och borrning, öppna fartygets klädsel och garnering,
våghålsplankor och ribbor i garneringshål samt manhålsluckor,
pröva drivning med rabb och järn samt i övrigt göra fartyget och dess
rum tillgängliga för besiktningen. Vägrar redare eller belälhavare att
verkställa åtgärd, som sålunda åligger honom, vare tillsynsmyndigheten
befogad att låta verkställa denna på redarens bekostnad.

Det åligge jämväl redaren eller befälhavaren att, där ej besiktningen
försiggår under fartygets byggande, låta för besiktning av skrovet
utan kostnad för statsverket torrsätta eller kölhala fartyget.

14 §.

1 mom. Å fartyg, som för svensk mans räkning nybygges, skall
sjövärdighetsbesiktning verkställas innan det må till sjöfart nyttjas.

Har utländskt fartyg övergått i svensk mans ägo, skall, så snart
ske kan, sjövärdighetsbesiktning å fartyget verkställas.

Vad nu sagts gäller ej om fartyg, som har mindre brutto dräktighet
än 100 registerton.

2 mom. Om sjövärdighetsbesiktning å fartyg, innan det må förses
med passagerarfartygscertifikat, stadgas i 3 kap.

15 §.

Svenskt fartyg, som enligt G § sjölagen förklarats icke vara iståndsättligt,
skall undergå sjövärdighetsbesiktning, innan det må åter till sjöfart
nyttjas.

6

Riksdagens skrivelse Nr 204.

16 §.

Passagerarfartyg, så ock annat fartyg, som är svenskt och äger en
bruttodräktighet av 100 registerton eller däröver, skall, så länge det till
sjöfart nyttjas, underkastas förnyade sjövärdighetsbesiktningar med nedannämnda
mellantider:

a) för passagerarfartyg i fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och
linjen Esbjerg—Texel ett år och för sådant fartyg i inskränktare fart
två år; samt

b) för annat fartyg än passagerarfartyg, om det är maskindrivet eller
segelfartyg av järn, fyra år och eljest sex år, skolande dessutom segelfartyg
i fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen Esbjerg—
Texel beträffande botten utvändigt, ävensom maskindrivet fartyg i avseende
å botten utvändigt, propelleraxel, bottenkranar och dylikt undergå
förnyad sjövärdighetsbesiktning vid utgången av halva den stadgade
mellantiden.

Med hänsyn till särskilda omständigheter, såsom skrovs, maskineris
eller ångpannas ålder eller beskaffenhet, äger fartygsinspektionens chefsmyndighet
bestämma, att förnyad sjövärdighetsbesiktning i avseenden,
som prövas nödiga, skall verkställas inom kortare tid än ovan sägs.

Förnyad sjövärdighetsbesiktning må, utan rubbning i den gällande
tidsföljden för efterföljande besiktning, företagas högst tre månader
före eller efter föreskriven tidpunkt.

Chefsmyndigheten må meddela skäligt anstånd med förnyad
sjövärdighetsbesiktning, dock ej för längre tid än sex månader efter den
tidpunkt, då besiktningen skolat senast ske, och skall i sådant fall från
den tidpunkt-, då besiktningen äger rum, tiden för därefter följande besiktning
räknas.

17 §•

Om fartyg, varom i 16 § sägs, till huvudsaklig del ombygges eller
lidit skada av väsentligare omfattning, må fartygsinspektionens chefsmyndighet
förordna att, utan hinder av att den mellantid, som enligt
sagda § skulle gälla, icke förflutit, förnyad sjövärdighetsbesiktning skall
ske i den utsträckning, som prövas nödig; ägande chefsmyndigheten i
mån av omständigheterna förordna, att från den tidpunkt besiktningen
äger rum tiden för därefter följande besiktning skall räknas.

Riksdagens skrivelse Nr 204.

7

18 §.

Fartygsinspektionens chefsmyndighet må för visst fall, där särskild
anledning finnes föreligga, förordna om sjövärdighetsbesiktning å svenskt
fartyg, som ej eljest på grund av bestämmelserna i detta kapitel är
underkastat sådan besiktning.

19 §.

I fall, som avses i 14 § 1 mom. och 15 §, må fartyget ej i fartygsregistret
införas, ej heller förses med nationalitetshandling eller i 4 §
sjölagen omförmält hemortsbevis, förrän genom besiktningen blivit utrönt,
att fartyget är i sj ovärdigt skick.

TREDJE KAPITLET.

Om passagerarfartygsbesiktning.

20 §.

Nyttjas maskindrivet fartyg uteslutande eller huvudsakligen till att
mot ersättning befordra passagerare, eller medföras eljest å fartyg, som
framdrives annorledes än medelst rodd, på en gång flera än tolv
passagerare, skall fartyget vara försett med passagerarfartygscertifikat.

I nämnda antal inräknas ej: bärgare och deras medhjälpare, vilka,
efter det sjöskada drabbat fartyget, medfölja detsamma; personer, vilka
till hamn införas, efter att hava bärgats ur sjönöd; samt sjöfolk,
som fortskaffas genom konsuls försorg jämlikt 34 § sjölagen.

Ej heller inräknas i passagerarantalet, så vitt angår kortare fart
mellan svenska hamnar, stuvare eller stuveriarbetare eller andra arbetare
och deras förmän, vilka för arbete ombord medfölja fartyg, eller sjömän
eller i 108 § sjölagen avsedda personer, vilka efter erhållen eller avslutad
anställning sändas till eller från annat samma redare tillhörigt,
fartyg. Vad med kortare fart skall förstås, så ock huruvida i fart mellan
utländska hamnar personer, som nu sagts, må undantagas vid beräkningen,
därom förordnar Konungen.

8

Riksdagens skrivelse Nr 204.

På Konungen må dock ankomma att utfärda bestämmelser, varigenom
fartyg under 50 registerton, som endast tillfälligtvis medför passagerare
å kortare resa inom svenskt farvatten, befrias från skyldighet att
vara försett med dylikt certifikat.

Stadgandena i denna paragraf skola ej äga tillämpning på färja,
varom förmäles i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på
landet den 23 oktober 1891.

21 §.

För undersökning, huruvida fartyg uppfyller de särskilda betingelser,
som av Konungen må hava stadgats för fartygs förseende med passagerarfartygscertifikat,
skall det undergå passagerarfartygsbesiktning.
Därvid skall särskilt utrönas och bestämmas, i vilken fart fartyget må
nyttjas samt vilket antal passagerare fartyget äger högst medföra.

Fartyg må ej förses med passagerarfartygscertifikat, med mindre
det, ändå att det icke enligt reglerna i 2 kap. skolat undergå sjövärdighetsbesiktning,
underkastats sådan och därvid befunnits sj ovärdigt med
hänsyn till den fart, vari det är avsett att nyttjas, samt efter sjövärdighetsbesiktningen
ej så lång tid förflutit eller sådana omständigheter förekommit,
att förnyad sjövärdighetsbesiktning skolat enligt de i sagda
kapitel i fråga om passagerarfartyg givna regler verkställas.

22 §.

Passagerarfartygscertifikat gälle för fartyg i fart bortom linjen Skagen
—Lindesnäs och linjen Esbjerg—Texel ett år samt för fartyg i inskränktare
fart två år, från och med dagen för dess utfärdande, skolande
dock, därest fartyget befunnits vara i sådant skick, att fulla säkerheten
icke kan antagas äga bestånd så länge, tiden förkortas i motsvarande
mån. Den tid, för vilken certifikat är gällande, skall däri
utsättas.

År svenskt fartyg utom riket vid tid, då för detsamma utfärdat passagerarfartygscertifikat
skulle upphöra att gälla, varde tiden för certifikatets
giltighet utsträckt, till dess fartyget återkommit till svensk hamn.

Där särskild anledning prövas vara för handen, må fartygsinspektionens
chefsmyndighet förklara passagerarfartygscertifikat giltigt för
viss tid eller viss resa efter utgången av den tid, för vilken certifikatet
eljest skulle gälla.

9

Riksdagens skrivelse Nr 204.

Har passagerarfartyg lidit skada av väsentligare omfattning eller
ock vid inspektion eller sjövärdighetsbesiktning befunnits vara så bristfälligt,
eller eljest av sådan beskaffenhet, att det ej utan fara kan vidare
nyttjas till befordran av passagerare i den utsträckning certifikatet medgiver,
äger chefsmyndigheten förklara certifikatet icke längre vara gällande.

Jämväl på begäran av vederbörande redare må chefsmyndigheten
förklara passagerarfartygscertifikat icke längre vara gällande.

FJÄRDE KAPITLET.

Om inspektion.

23 §.

Fartyg, varå någon är mot betalning anställd eller färdas såsom
passagerare, är underkastat inspektion för utrönande, huruvida fartyget
är i behörigt skick. För sådant ändamål må tillsynsmyndighet närhelst
så finnes påkallat eller lämpligt och i ett vart hänseende, vari fartyget
är föremål för tillsyn, företaga undersökning, dock att för inspektionens
verkställande icke må krävas vidtagande av sådana åtgärder, varom i
13 § förmäles.

FEMTE KAPITLET.

Om förbud mot nyttjande.

24 §.

Finnes fartyg hava sådana brister till skrov, maskin eller utrustning
eller vara så illa bemannat eller så hårt eller olämpligt lastat
eller så olämpligt barlastat, att resa därmed icke kan företagas utan
uppenbar livsfara för dem, som äro ombord, äger vederbörande tillsynsmyndighet
i erforderlig utsträckning förbjuda fartygets nyttjande, intill
dess missförhållandet blivit undanröjt.

Tredskas redare eller befälhavare att låta torrsätta eller kölhala
fartyg i de fall, då sådant enligt 13 § åligger honom, äger vederbörande
tillsynsmyndighet likaledes förbjuda fartygets nyttjande, intill dess åtgärden
vidtagits.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 62 käft. (Nr 204—206.) 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 204.

Aro fartygs för arbetes utförande avsedda inrättningar eller redskap
så bristfälliga, att arbetet därmed är förbundet med uppenbar fara för
olycksfall, äger vederbörande tillsynsmyndighet i erforderlig utsträckning
förbjuda nyttjandet därav, intill dess bristen blivit avhjälpt.

Förbud, som meddelats av annan tillsynsmyndighet än fartygsinspektionens
chefsmyndighet, skall ofördröjligen underställas chefsmyndighetens
prövning.

Myndighet, som meddelat förbud, skall omedelbart utan avgift
tillhandahålla fartygets redare eller befälhavare skriftligt besked om
förbudet och anledningen därtill.

Till förhindrande att meddelat förbud mot fartygs nyttjande överträdes
äger svensk konsul avfordra befälhavaren för fartyget gällande
nationalitetshandling.

25 §.

Har till följd av förbud, som jämlikt 24 § första och tredje styckena
meddelats av annan tillsynsmyndighet än fartygsinspektionens chefsmyndighet
och ej av denna godkänts, fartyg hindrats att gå till sjöss,
vare kronan, där skälig anledning till förbudet finnes icke hava förelegat,
skyldig ersätta den skada, som genom förbudet må hava vållats.

Talan om sådan ersättning skall anhängiggöras genom stämning
till Stockholms rådstuvurätt inom två år från den dag, då förbudet meddelades,
eller vare talan mot kronan förfallen.

Vad kronan nödgats utgiva, söke kronan åter av den felande i
mån av befogenhet.

SJÄTTE KAPITLET.

Om besvär samt om överbesiktning m. m.

26 §.

Den som icke åtnöjes med beslut, som av tillsynsmyndighet meddelats,
äger att, såvida ej beslutet jämlikt 24 § underställts högre
myndighets prövning, inom den tid och i den ordning, som är stadgad
tör klagan i mål, vilka handläggas av förvaltande myndighet, anföra
besvär, över beslut av annan tillsynsmyndighet än fartygsinspektionens
chefsmyndighet hos denna samt över beslut av chefsmyndigheten hos

11

Riksdagens skrivelse Nr 204.

Konungen; dock att den, vilken beslutet delgivits under resa med fartyget
utom riket, äger anföra besvär inom ett år därefter.

Förbud, som i 24 § sägs, stånde fast intill dess detsamma kan
varda av högre myndighet upphävt. Vad nu sagts gälle ock om beslut,
varigenom passagerarfartygscertifikät förklarats icke längre vara gällande.

27 §.

i ärende, som genom besvär eller underställning kommit under
prövning av fartygsinspektionens chefsmyndighet, skall denna, om part
sådant påkallar eller det finnes för ärendets prövning erforderligt, förordna
om syn å far,tyget (överbesiktning).

Kostnad för överbesiktning skall förskjutas av part, därest förrättningen
tillkommit på dennes begäran. Vid slutlig prövning av
ärendet bestämmes, tillika, huruvida med hänsyn till förekomna omständigheter
sålunda förskjutet belopp skall till parten återgäldas.

SJUNDE KAPITLET.

Ansvarsbestämmelser.

28 §.

Hindrar redare eller befälhavare sjövärdighetsbesiktning eller
inspektion eller underlåter han något av vad enligt 13 § andra stycket
honom åligger, eller vägrar befälhavare i fall som i 24 § sista stycket
sägs att till konsul utlämna där omförmäld handling, straffes med böter
från och med tio till och med ettusen kronor, där ej gärningen efter
allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

29 §.

Nyttjas fartyg utan att vara vederbörligen försett med lastmärke,
där sådant är föreskrivet, straffes befälhavaren med böter från och med
tio till och med ettusen kronor.

30 §.

Nyttjas fartyg till befordran av passagerare på sätt eller i den omfattning
varom i 20 § sägs, utan att vara försett med gällande passa -

12

Riksdagens skrivelse Nr 204.

gerarfartygscertifikat, eller nyttjas passagerarfartyg i strid mot bestämmelse
i det för fartyget gällande passagerarfartygscertifikatet, straffes
befälhavaren med böter från och med tio till och med femtusen kronor.

31 §.

Nyttjas fartyg eller dess för arbetes utförande avsedda inrättningar
eller redskap i strid mot förbud, som meddelats jämlikt 24 §, straffes
befälhavaren med böter från och med etthundra till och med femtusen
kronor eller, därest omständigheterna äro synnerligen försvårande, med
fängelse i högst sex månader, såvitt ej gärningen efter allmänna strafflagen
eller sjölagen bör beläggas med strängare straff.

32 §.

Till enahanda straff som befälhavaren dömes redare eller annan,
som i redares ställe haft befattning med fartyget, där han uppsåtligen
förlett befälhavaren till förseelse, som i 29, 30 eller 31 § sägs, eller
med råd eller dåd främjat sådan förseelse.

33 §.

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,
varom förmäles i 28, 29, 30 eller 31 §, fortsätter samma förseelse, skall för
varje gång stämning därför utfärdats och''delgivits fällas till det ansvar,
som är bestämt för sådan förseelse.

34 §.

Allmän åklagare skall tala å förseelse, varom i denna lag sägs.

35 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och skola vid
bristande tillgång till deras fulla gäldande förvandlas enligt allmänna
strafflagen.

36 §.

Om domstol i mål rörande förseelse, varom i denna lag sägs, skall
vad i 328 § sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Riksdagens skrivelse Nr 204.

13

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.

Fartyg, som vid denna lags ikraftträdande nyttjas till sjöfart och
är av beskaffenhet varom i 16 § sägs, skall undergå sjövärdighetsbesiktning,
första gången å tid, som bestämmes av fartygsinspektionens
chefsmyndighet, och därefter i enlighet med vad i nämnda § stadgas.

Besiktningsbevis, som vid lagens ikraftträdande är utfärdat för fartyg
enligt förordningen angående vad i avseende å passagerarångfartygs
byggnad, utrustning och begagnande iakttagas bör den 12 februari 1864,
må gälla såsom passagerarfartygscertifikat intill dess den för bevisets
giltighet bestämda tid utgått.

Fartyg av mindre bruttodräktighet än 100 registerton, som före den
1 januari 1915 nyttjats till sjöfart, må, där det ej är ångfartyg, till den
1 januari 1916 användas för befordran av passagerare såsom i 20 §
sägs, ändock att det icke är försett med passagerarfartygscertifikat.

Under tiden till den 1 januari 1917 skall den omständigheten, att
fartyg icke undergått sjövärdighetsbesiktning, ej utgöra hinder att fartyget
förses med passagerarfartygscertifikat.

Stockholm den 22 augusti 1914.

Med undersåtlig vördnad.