Riksdagens skrivelse Nr 303.
1
Nr 203.
Uppläst och godkänd i första kammaren den 4 september 1914.
» » »i andra kammaren den 4 september 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj ds proposition nr 116 med, förslag till lag om ändring
i vissa delar av sjölagen.
(Särskilda utskottets nr 2 utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
Genom en den 29 maj 1914 dagtecknad, till riksdagen avlåten
proposition nr 116, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av det
propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga propositionen bilagt förslag till lag om ändring i
vissa delar av sjölagen.
Riksdagen får härigenom meddela, att riksdagen, som icke kunnat
i oförändrat skick bifalla detta förslag, i anledning av propositionen
samt inom riksdagen i ämnet väckt motion, för sin del antagit följande
Bihang till senare riksdagens protokoll 1014. 14 samt. 61 höft. (Nr 203.) I
2
Riksdagens skrivelse Nr 203.
LAG
om
ändring i vissa delar av sjölagen.
Härigenom förordnas, med upphävande av 318 § sjölagen, dels att
överskriften till tolfte kapitlet sjölagen skall erhålla lydelsen »ansvarsbestämmelser»,
dels att i sjölagen skall införas en ny § med beteckning
5 a, av den lydelse nedan sägs, dels ock att 6, 26, 32, 37, 40,
44, 45, 52, 70, 71, 80, 87, 90, 96, 108, 285, 288, 289, 292, 296, 302,
306, 311, 314—317 samt 319—321 §§ samma lag skola erhålla följande
ändrade lydelse:
5 a §.
Fartyg skall, när det till sjöfart nyttjas, vara i sjövärdigt skick och
behörigen utrustat samt så inrättat, att nödigt skydd mot olycksfall och
ohälsa beredes de ombordvarande. Bostäder ombord å fartyg skola vara
tillräckliga och lämpliga. Fartygs inrättningar och redskap skola, när
arbete med dem utföres, erbjuda tillräcklig säkerhet till förekommande
av olycksfall och ohälsa.
Fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt; och må i intet
fall för resa, som under vanliga förhållanden kräver mer än tolv timmars
oavbruten gång eller eljest är sådan, att skeppstjänsten måste indelas
på skift, fartyget hava mindre däcksbesättning än som jämte befälet är
i vardera av två vakter tillräcklig för skeppstjänsten å däck, medan
fartyget är i gång, ej heller, om det är ångfartyg, mindre maskinbesättning
än som jämte maskinbefälet är i vardera av två vakter tillräcklig
för skeppstjänsten i maskinen under fartygets gång.
För resa skall fartyg vara så lastat eller barlastat, att säkerheten
för fartyg, liv eller gods ej äventyras.
Närmare föreskrifter om vad i förenämnda avseenden skall iakttagas
så ock särskilda bestämmelser rörande passagerarfartyg utfärdas av
Konungen.
6 §•
Fartyg, som lidit skada, skall anses icke vara iståndsättligt, ej allenast
när iståndsättning är omöjlig eller, där iståndsättningen måste äga
3
Biksdagens skrivelse Nr 208.
rum å annan ort, fartyget icke kan föras dit, utan jämväl i det fall, att
fartyget icke är värt" att iståndsätta. Uppstår fråga, huruvida fartyg
efter timad skada bör anses vara iståndsättligt eller icke, skall yttrande
därom avgivas av besiktningsmän, utsedda på sätt 41 § bestämmer.
När besiktning sker inom riket, åligge det besiktningsmännen att avfordra
fartygets befälhavare den nationalitetshandling eller det i 4 § omförmälda
hemortsbevis, varmed fartyget må vara försett, samt att, därest
fartyget förklaras icke vara iståndsättligt, ofördröjligen till kommerskollegium
insända avskrift av det avgivna yttrandet jämte den handling av
nu nämnt slag, som de mottagit, ävensom handling, utvisande, att de
äro behörigen utsedda.
26 §.
Befälhavaren åligge att tillse, att fartyget är i samtliga de avseenden,
som i 5 a § omförmälas, i behörigt skick.
Innan resa anträdes skall han särskilt tillse:
1) att fartyget är tillräckligen försett med proviant, vatten och
läkemedel samt, där fartyget är ångfartyg, med kol och övriga för maskinens
drift nödiga ämnen; att nödiga signalapparater, bärgnings- och
eldsläckningsredskap, sjökort, seglingsbeskrivningar, fyrlistor, nautiska
tabellverk samt nautiska publikationer och instrument finnas ombord,
ävensom att bärgnings- och eldsläckningsredskap samt lod och lodapparater
äro klara till omedelbart bruk;
2) att ej större last intages, än fartyget kan bekvämligcn bära och
rymma, och att fartyget i intet fall lastas djupare än som angives
genom det lastmärke, som må vara tillämpligt; att gods, som inlastas,
behörigen stuvas; att fartyget är försett med allt vad till lastens betryggande
erfordras, såsom garnering, stöttor, underlag, skott och surrningar,
samt att skeppsluckorna behörigen tillslutas och skalkas; att, där
däckslast lämpligen kan föras, den är försedd med nödiga stöttor och,
om så erfordras, med mantäta vandringsrelingar; att däckslast icke belamrar
båtar eller andra bärgningsredskap, styrledningar, nedgångskappar,
vattenportar, förlialningsvinschar eller ankarspel och icke heller är
så anbragt, att den väsentligen försvårar fartygets manövrering; ävensom
att däckslasten icke är större, än att fartyget vid avgång från
hamn ligger utan slagsida, orsakad av däckslastens övervikt, och icke
heller skäligen kan antagas bliva rankt under resan;
3) att, då fartyget har barlast, denna är lämplig och tillräcklig
samt så anbragt, att den icke må förskjuta sig under resan;
4
Riksdagens skrivelse Nr 203.
4) att fartyget i lastrum och där det eljest må vara behövligt
tätas så, att last eller barlast icke kan oklara befintliga länsanordningar;
att, där fartyget för last av spannmål eller annan last, som bär
benägenhet att förskjuta sig, det förses med säkra skott eller andra anordningar
till förekommande av lastens förskjutning; samt att, om fartyget
för last, som i annat avseende kan medföra fara för fartyg eller
gods eller för ombordvarandes liv eller hälsa, behövliga försiktighetsåtgärder
vidtagas.
Befälhavaren åligge ock att hålla uppsikt därå, att, när arbete ombord
utföres eller skeppstjänst vare sig ombord eller i land förrättas,
nödiga anordningar till skydd mot olycksfall och ohälsa finnas vidtagna
i enlighet med de föreskrifter, som kunna vara av Konungen meddelade.
Har fartyget grundstött eller har eljest någon händelse inträffat,
varav skada kan antagas hava uppstått, åligge befälhavaren att, så snart
undersökning kan äga rum, därom foga anstalt.
32 §.
Befälhavaren åligge att tillse: att vaktmanskap finnes å däck; att, när
fartyget icke ligger förtöjt i hamn eller eljest å säker ankarplats, sjövakt
hålles; att behörig utkik hålles; att icke såsom utkiksman eller såsom
rorsman nyttjas den, som saknar normalt färgsinne; att behörigt vaktbefäl
ständigt för kommandot ombord; att nödiga ortbestämningar och deviationsbestämningar
företagas; samt att lodning verkställes, då sådan av
förhållandena påkallas, särskildt i tjocka.
37 §.
I skeppsdagboken böra noggranna uppgifter införas om allt, som
under resan förefaller och varom kännedom kan vara till nytta för redare,
lastägare, försäkringsgivare eller annan, vars rätt kan vara beroende
av resans utgång. Däri bör sålunda antecknas:
1) när besättningen inträder i tjänst och därifrån avgår samt bemanningen
vid avgång från hamn; när proviant och vatten tagas ombord
samt vattenförrådets storlek vid avgång från hamn; när lastning eller
lossning börjar och slutar, eller arbetet avbrytes, samt huru mycket för
varje dag inlastas eller lossas; när barlast intages, dennas beskaffenhet
och ungefärliga vikt samt huru den är anbragt, ävensom de anordningar,
som vidtagits för att hindra dess förskjutning; om och i vilken ut
-
5
Riksdagens skrivelse Nr 203.
sträckning främmande arbetsbiträde användes; fartygets djupgående för
och akter samt fribord, då det lämnar hamn, så ock i allmänhet det
skick, vari fartyget och dess redskap befinnas; lastens ungefärliga rymd
eller vikt och förläggning samt dess beskaffenhet och tillstånd, ävensom,
när däckslast intages, dennas mängd samt höjd och fördelning å däcken;
huruvida fartyget vid avgång från hamn eller under resan har slagsida,
vilket i sådant fall skall i grader, styrbord eller babord, tillika med anledningen,
antecknas minst en gång dagligen; kompassernas justering och
därvid befunna deviation samt utförda deviationsbestämningar; när fartyget
avgår från och ankommer till eller förflyttas inom hamn, med
angivande av huruvida och i vilken utsträckning främmande hjälp därvid
användes; vind och väderlek, barometerstånd, strömsättning, kurser, fart,
segelföring och tillryggalagd väglängd; lyktföring med angivna tider;
lödningar, päjlingar och observationer samt de lör varje dygn gjorda ortbestämningar,
allt med noggrannt angivande av tid; den ortstid, efter vilken
tiden ombord under dygnet räknas; när och var lots tages ombord och
lämnar fartyget; när och på vilken plats å fartyget utkiksman är tillsatt;
huru ofta pumpning äger rum, huru länge varje gång därmed fortsättes
och vilken arbetsstyrka därvid användes samt vilken vattenhöjd iakttages
vid pumparna ävensom i pikar, lastrum och tankar; när kölrent göres;
reparationer och underhållsarbeten, utförligt angivna; besiktningar; när
övning företages med bärgningsredskapen och vari sådan övning består;
2) när skeppsråd hålles, de därvid yttrade meningar och de beslut,
befälhavaren fattar; börande de, vilka med befälhavaren deltagit i skeppsrådet,
med sin underskrift bestyrka anteckningens riktighet;
3) när någon av besättningen eller någon för arbete eller såsom
passagerare ombordvarande skadas, insjuknar eller dör, börande, då någon
skadas, omständigheterna därvid utförligt angivas; när någon av besättningen
rymmer; när och av vilken anledning befälhavaren finner nödvändigt
att föreskriva sådan nedsättning eller omväxling i besättningens
kost, som i 45 § sägs; när någon begår brott eller gör sig skyldig till
fel eller försummelse i tjänsten, samt vad vid förhör, som med anledning
härav hålles, förekommer;
4) när ofall träffar fartyg eller last, under angivande tillika av
anledningen till olyckan, därmed sammanhängande omständigheter samt
den åtgärd, som vidtages.
I maskindagboken skall uppgivas förrådet vid fartygets avgång från
hamn av kol och övriga för maskinens drift nödiga ämnen, förbrukningen
för varje dygn av samtliga dessa ämnen samt eljest allt, som
6 ''Riksdagens skrivelse Nr 203.
rör maskinens gång och skötsel. Anteckningar skola där särskilt göras
om maskinens slagantal per minut, om länsrörs och ventilers beskaffenhet,
om tankars fyllning och länsning, om pumpning med maskinpumpar
av fartyget, dess pikar, lastrum, tankar och övriga rum, om
maskinmanöver och tiden härför; när ofall träffar maskineri eller annan
ledning än styrledning, omständigheterna därvid samt den åtgärd, som
med anledning därav vidtages; när kölrent göres inom maskin- och
pannrum; besiktningar å maskineri jämte beskrivning av underhålls- och
reparationsarbeten.
Vid angivande av tid i maskindagboken skall följas samma ortstid,
som användes i skeppsdagboken.
40 §.
Inträffar, medan fartyg till sjöfart nyttjas, någon händelse, som
vållar skada å fartyg eller last eller som skäligen kan antagas hava
sådan skada till följd, eller har genom olyckshändelse någon av besättningen
eller någon ombordvarande person ljutit döden eller lidit svårare
kroppsskada, eller har till följd av sammanstötning med annat fartyg
eller annat föremål eljest timat skada eller olycka, som nyss är sagd,
eller har någon av besättningen begått självmord, eller har ombord yppats
ett flertal fall av smittosam sjukdom eller något fall av skörbjugg,
beri-beri eller förgiftning, åligger det befälhavaren dels att inom riket
till kommerskollegium eller utom riket till närmast varande svenske konsul
ofördröjligen avgiva skriftlig rapport om händelsen, dels ock att, så
snart ske kan, angående händelsen avgiva sjöförklaring.
I rapporten, som upprättas enligt ett av kommerskollegium fastställt
formulär, vartill blankett av sjömanshus och av svensk konsul tillhandahålles,
skall lämnas en utförlig framställning av den timade händelsen och
av vad som kan tjäna till ledning för bedömandet av orsakerna därtill.
Kapporten skall innehålla fullständig avskrift av vad som må vara i
fartygets dagbok angående händelsen antecknat.
Inom riket avgives sjöförklaring inför rådstuvurätt i stapelstad; och
skall befälhavaren hos rättens ordförande anmäla sig till förklarings avgivande.
Sådan anmälan skall göras skriftligen med uppgift å hela besättningen
och de personer, vilka antagas kunna lämna upplysning i saken,
ävensom, såvitt ske kan, å de personer, vilka saken kan angå eller
deras^ ombud, samt vara åtföljd av avskrift av den ovannämnda rapporten.
Ä utrikes ort avgives sjöförklaringen inför den myndighet, som
därstädes är behörig att upptaga sådan, eller ock, efter anmälan, i den
7
Riksdagens skrivelse Nr 203.
ordning, som ovan sagts, inför svensk konsul; åliggande det i varje fall
befälhavaren att för svenske konsuln å orten, eller, om där icke finnes
sådan tjänsteman, för den svenske konsul, som under resan först anträffas,
uppvisa dagboken och å densamma taga konsulns intyg om
uppvisandet.
44 §.
Befälhavaren skall behandla sina underordnade så, som eu god husfader
anstår, och vid anordnande av det arbete, som erfordras, så
vitt ske kan, taga hänsyn till envars ställning i tjänsten samt tillse, att
besättningen beredes tillfälle till nödig sömn och vila. Kroppslig aga
må han ej tilldela någon.
Å frivakter samt å söndagar eller andra här i riket brukliga helgdagar
må befälhavaren icke ålägga besättningen arbete, som kan tåla
uppskov. Han läte sig angeläget vara, att bön och gudstjänst ombord
icke försummas.
45 §.
Befälhavaren skall tillse, att besättningen erhåller god och tillräcklig
kost i enlighet med den för besättningar å svenska handelsfartyg fastställda
spisordning. Finner befälhavaren under resa nödvändigt att
nedsätta kosten, äge han rätt därtill; dock skall besättningen därför
undfå skälig ersättning, vilken i händelse av tvist bestämmes av skiljemän.
Befälhavaren äge jämväl att med avseende på klimat och hälsoförhållanden
föreskriva lämplig omväxling i kosten, dock att besättningens
rätt icke må därigenom inskränkas.
Åger utvikt av proviant rum, må befälhavaren ej förvägra besättningen
att kontrollera utvikten.
Befälhavaren må icke övertaga besättningens kosthåll på entreprenad.
52 §.
Befälhavaren skall under resans fortgång giva redaren underrättelse
om de åtgärder av vikt, som befälhavaren funnit erforderliga för fartygets
eller de ombordvarandes säkerhet, om resans förlopp, därunder
slutna avtal och ingångna förbindelser samt angående allt, varom kännedom
eljest kan vara till nytta för redaren. Innan åtgärder av vikt
vidtagas, bör han, där omständigheterna det medgiva, inhämta föreskrift
8
Riksdagens skrivelse Nr 203.
av redaren själv eller det ombud, denne anvisat. Erfordras penningar
för fartygets behov och kan icke redarens föreskrift avvaktas, åligge
befälhavaren att till medlens anskaffande anlita den utväg, som för
redaren är förenad med minsta uppoffring; ej må han utan i yttersta
nödfall föryttra något av lasten.
Varder fartyget å utländsk ort taget i mät eller för gäld belagt
med kvarstad, och finnes av skeppshandlingarna, att fartyget är för
gäld intecknat, åligge befälhavaren att ofördröjligen om utmätningen
eller kvarstaden underrätta inteckningshavaren, där denne är för honom
känd.
Huruledes bevis om inteckningsåtgärd må
garna, därom förordnar Konungen.
70 §.
Såsom sjöman må icke här i riket anställas den som är behäftad
med sådant fel på hörsel eller synförmåga eller eljest med sjukdom,
lyte eller skada, som gör honom oduglig att sköta den tjänst, anställningen
avser, eller med smittosam venerisk sjukdom eller med annan
sjukdom, som medför fara för den övriga besättningen; och skall förty,
innan någon vinner anställning som sjöman, legitimerad läkares intyg
angående hans hörsel och synförmåga samt hälsotillstånd för befälhavaren
företes.
Minderårig under fjorton år må ej i skeppstjänst användas, ej heller
må i eldar tjänst användas minderårig, som icke uppnått sexton års ålder.
När sjöman förhyres, bör, om han är inskriven vid sjömanshus,
den vid inskrivningen honom tilldelade sjöfartsbok överlämnas till befälhavaren,
vilken äger förvara densamma, till dess sjömannen lämnar
tjänsten.
71 §•
Envar av besättningen skall, sedan han blivit förhyrd, av befälhavaren
förses med motbok, däri införes uppgift å den resa eller den
tid, för vilken sjömannen blivit förhyrd, hans blivande befattning ombord
samt den hyra som betingats, så ock, där överenskommelse träffats
om övertidsersättning till högre belopp än i 96 § stadgas, det härom
träffade avtal; är hyran bestämd till visst belopp för resa, skall i motboken
anmärkas, huru lång tid antages åtgå till resan, och skall denna
anteckning lända till efterrättelse vid beräkning av hyra i de fall, då
sådan, jämlikt de här nedan givna bestämmelser, bör beräknas för viss tid.
biläggas skeppshandlin -
9
Riksdagens skrivelse Nr 203.
I motboken skola antecknas förskott, som vid förhyrningen lämnas
sjömannen, de fordringar å övertidsersättning, som må uppkomma, samt
de avbetalningar å hyra och sådan fordran, vilka under resan äga rum.
80 §.
Maskinisten åligge särskilt att hava tillsyn å fartygets samtliga ångpannor
och maskiner samt ansvara för deras behöriga drift och skötsel
ävensom att hava tillsyn å fartygsskrovet inom maskin- och pannrum
med därtill hörande kolboxar och tunnlar samt å läns-, belysnings- och
andra ledningar ombord med undantag av styrledning, varjämte det
åligge honom att biträda befälhavaren vid anskaffande av erforderlig
maskinpersonal. Han skall ock utöva uppsikt över maskinpersonalen och
hålla tillsyn över de för denna personal avsedda bostäder.
Han före maskindagboken under befälhavarens tillsyn och vare ansvarig
för dess riktighet.
När inom del av fartyget, som står under maskinistens tillsyn, ofall
inträffar eller fel förmärkes, underrätte han därom ofördröjligen befälhavaren.
Rekvisition av kol och andra för maskinens drift nödiga ämnen
skall han i god tid före resans början avlämna till befälhavaren.
87 §.
År fartyget icke i sjovärdigt skick för den resa, som därmed skall
företagas, eller är det så bristfälligt utrustadt eller så illa bemannat
eller så hårt eller olämpligt lastat eller så olämpligt barlastat, att livsfara
för de ombordvarande kan antagas därigenom uppkomma under resan, eller
äro besättningens bostäder vid resans början uppenbart hälsofarliga, och
underlåter befälhavaren att vidtaga de åtgärder, som erfordras för undanröjande
av förefintliga fel och brister, äge besättningen rätt att erhålla
entledigande.
Gör mer än halva antalet av besättningen hos befälhavaren framställning
om att, för utrönande av något eller några av de här ovan
omförmälda förhållanden, syn måtte företagas, åligge det befälhavaren
att anhålla om förrättande av syn, inom riket hos vederbörande tillsynsmyndighet
och utom riket hos svensk konsul. linnés å utrikes ort,
där fartyget befinner sig, icke svensk konsul, må ansökning om syn ske
hos närmast varande svenske konsul, eller läte befälhavaren syn verkställas
av två ojäviga, sakkunniga män, vilka befälhavaren själv tillkallar.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 61 häjt. (hr 203.) 2
10 Riksdagens skrivelse Nr 203.
Göres hos befälhavaren framställning om syn först efter det lastning
påbörjats och måste last lossas för att synen skall kunna äga rum, är
befälhavaren icke pliktig att efterkomma framställningen, med mindre
styrman eller maskinist å fartyget deltager däri.
Efterkommer befälhavaren icke framställningen, äge sjöman rätt
att bliva entledigad samt att erhålla hyra och reseersättning som i 86 §
s.ägs.
Där syn enligt denna § hållits utom riket, skall rapport därom ofördröjligen
insändas till kommerskollegium, av vederbörande konsul, om
sådan tjänsteman haft befattning med synen, men eljest av befälhavaren.
90 §.
Bliver sjöman sjuk eller skadad, skall befälhavaren åt honom bereda
nödig vard ombord eller i land; är han till följd av sjukdomen
eller skadan för längre tid satt ur stånd att fullgöra sin tjänst eller
finnes han behäftad med smittosam venerisk sjukdom eller med annan
sjukdom, som medför fara för den övriga besättningen, äge befälhavaren
entlediga honom ur tjänsten. Nödgas befälhavare kvarlämna sjuk eller
skadad sjöman å utländsk ort, skall han överlämna honom till svensk
konsul eller, om sådan tjänsteman där icke finnes, annorledes sörja för
att han erhåller lämplig vård.
Avskedas sjöman till följd av skada eller sjukdom, som han genom
eget grovt vållande ådragit sig eller därför att han funnits behäftad
med smittosam venerisk sjukdom, njute han ej hyra för längre tid, än
han förrättat sin tjänst, och kostnaden för hans skötsel och vård må
avkortas på hans innestående hyra. Entledigas han icke, njute han ej
Irpra för den tid, han är ur stånd att förrätta sin tjänst, och ersätte
kostnaden för skötsel och vård.
bjöman, som eljest, medan han är i tjänst, varder sjuk eller skadad,
njute full hyra ävensom sjukvård på redarens bekostnad så länge han
är kvar i tjänsten; varder han entledigad, erhålle han hyra till dess
han avmönstras eller, om avmönstring icke äger rum, till den dag, då
fartyget går vidare, ävensom sjukvård på redarens bekostnad under fyra
veckor, räknade från den dag, då hans rätt till hyra upphörde.
Har befälhavare å ort, där svensk konsul ej finnes, nödgats för
svensk sjömans sjukvård göra utgift, som, enligt vad ovan är sagt, icke
ålegat redaren, eller förskjuta mer, än denne ålegat; äge redaren därför
undfå ersättning av allmänna medel.
11
Riksdagens skrivelse Nr 203.
96 §.
Därest medan fartyg ligger i hamn sjömans arbetstid, med undantag
för arbete för fartygets säkerhet, överstiger tio timmar eller inom
tropikerna nio timmar om dygnet, skall han åtnjuta särskild ersättning
för det på övertid utförda arbetet, vilken ersättning icke må till
någon av besättningen utgå med lägre belopp för timme än trettio öre
med tillägg av en fyrahundradedel av hans hyra för månad.
Finner befälhavare i trängande fall nödigt att å söndagar eller
andra här i riket brukliga helgdagar ålägga sjöman att i hamn utföra
arbete, som icke berör fartygets säkerhet, erhålle han för den tid, varunder
arbetet pågår, likaledes ersättning efter ovan angivna beräkning.
Gör sjöman i hamn nattvakt, utan motsvarande fritid om dagen,
vare lag samma.
Vad ovan är stadgat gäller icke om ersättning till styrman och
maskinist och skall ej äga tillämpning å fiskefartyg.
108 §.
De å fartyget anställda personer, vilka ej höra till den egentliga
besättningen, vare skyldiga att hörsamma befälhavarens föreskrifter med
avseende på ordning och skick ombord ävensom att förrätta det arbete,
befälhavaren för fartygets säkerhet finner nödigt att ålägga dem. Aro
de antagna av redaren eller befälhavaren, tillkomme dem samma rättigheter
som besättningen; dock skola bestämmelserna i 96 § beträffande
övertidsersättning icke å sådana personer äga tillämpning.
Vad i 81, 101 och 102 §§ är stadgat med avseende å besättningen
skall ock lända till efterrättelse med avseende å övriga ombord anställda
personer.
285 §.
Befälhavare, som i strid mot vad i 70 § är stadgat anställer
sjöman eller använder minderårig för skeppstjänst, straffes med böter,
ej under tio kronor. Har användandet av minderårig skett med den
minderåriges faders eller målsmans vetskap och vilja, vare jämväl fadern
eller målsmannen förfallen till böter, högst tjugu kronor.
Anställer befälhavare sjöman för tid, under vilken denne veterligen
är förbunden att tjäna å annat fartyg, straffes med böter, högst tvåhundra
kronor.
Lika med befälhavaren straffes redare, där åtgärd, som ovan sagts,
företagits med hans vetskap.
12
Riksdagens skrivelse Nr 203.
288 §.
För vägran att i fall, som i 6 § omförmäles, till besiktningsmän
överlämna fartygs nationalitetshandling eller hemortsbevis straffes befälhavaren
med böter.
Försummar befälhavare att, när händelse inträffat av sådan beskaffenhet,
som i 40 § sägs, därom avgiva rapport eller att anmäla sig
för sjöförklaring på sätt i samma § stadgas, dömes till böter.
Befälhavare, som underlåter fullgöra honom enligt 87 § sista stycket
åliggande skyldighet i fråga om däri omförmäld rapport, straffes med böter,
högst tvåhundra kronor.
289 §.
Missbrukar befälhavare den i 101 § honom medgivna tvångsrätt,
eller tilldelar han sjöman bestraffning utan laga skäl eller utan iakttagande
av den ordning, som i 103 § är föreskriven, eller ålägger han
strängare straff, än 102 § föranleder, eller missbrukar han den rätt att
taga sjöman eller passagerare i förvar, som i 47 § omförmäles, eller
bryter han mot vad i 45 § är stadgat, eller behandlar han sjöman med
onödig hårdhet; straffes med böter, där ej gärningen efter allmän lag
bör beläggas med strängare straff.
292 §.
1 mom. Har befälhavare, utan att nödtvång därtill föranlett, gått
till sjöss med fartyg, som haft sådana brister till skrov, maskin eller
utrustning eller som varit så illa bemannat eller så hårt eller olämpligt
lastat eller så olämpligt barlastat, att han bort inse, att resan var
förbunden med uppenbar livsfara för dem, som voro ombord, straffes
med fängelse i högst ett år eller böter från och med etthundra till och
med femtusen kronor.
Lika med befälhavare straffes redare eller annan, där han uppsåtligen
förlett befälhavare till sådan förbrytelse eller med råd eller dåd
densamma främjat, så ock redare eller annan, som i redares ställe haft
befattning med fartyget, där han med vetskap om sådana brister eller fel,
som ovan omförmälas, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt,
hindra fartyget att gå till sjöss.
2 mom. Åsidosätter befälhavare de skyldigheter, som enligt 26 §
åligga honom, och är ej sådant fall för handen, som i 1 mom. förmäles,
straffes med böter till och med ett tusen kronor.
13
Riksdagens skrivelse Nr 203.
Till enahanda straff dömes redare eller annan, där han uppsåtligen
förlett befälhavaren till sådan förseelse eller med råd eller dåd
densamma främjat, så ock redare eller annan, som i redares ställe haft
befattning med fartyget, där han med vetskap om, att fel eller brist
förelegat i något av de avseenden, 5 a § omförmäler, underlåtit att,
såvitt det stått i hans makt, föranstalta om felets eller bristens avhjälpande.
.
3 mom. Har befälhavare uraktlåtit att iakttaga något av v ad enligt
32 § är honom ålagt, straffes med böter till och med ett tusen kronor.
4 mom. Har genom åtgärd eller försummelse, som ovan sagts, skada
vållats, må i fall, varom i 1 mom. förmäles, till fängelse i högst två
år, samt i de i 2 och 3 mom. nämnda fall till fängelse i högst ett
år dömas, där ej gärningen efter allmän lag bör beläggas med strängare
straff.
296 §.
Befälhavare, som så förbrutit sig, som i 287, 289, 290, 291, 292,
293 eller 294 § sägs, må, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,
för viss tid eller för alltid dömas förlustig sådan rättighet att
föra fartyg, för vars utövande särskilda villkor äro stadgade.
Om sådan påföljd skall domstolen ofördröjligen underrätta kommerskollegium.
302 §.
Har sjöman påkallat syn å fartyg, på sätt i 87 § sägs, och finnes
vid företagen syn, att de uppgifter, som föranlett synen, saknat rimlig
grund, dömes till böter, ej under femtio kronor, eller till fängelse i högst
två månader. Har sjömannen härvid handlat i uppsåt att bereda sig eller
annan fördel eller att göra skada, må till straffarbete i högst två år
dömas.
306 §.
År sjöman genom vårdslöshet eller försummelse i tjänsten vallande
till sjöolycka, straffes så, som i 293 § om befälhavare sägs.
År den skyldige styrman eller maskinist, må han, där omständigheterna
äro synnerligen försvarande, tillika förklaras för viss tid eller
för alltid förlustig rättigheten att i dylik beställning nyttjas, där för sådan
rättighets utövande särskilda villkor äro stadgade. Om sådan påföljd
skall domstolen ofördröjligen underrätta kommerskollegium.
14
Riksdagens skrivelse Nr 203.
311 §.
Brott, som i 285 § andra stycket, 289, 290, 297, 298, 299, 300, 302, 303
eller 308 § omförmäles, må ej åtalas av allmän åklagare, utan att målsägande
angivit brottet till åtal; skall brottet straffas efter allmän lag,
lände till efterrättelse vad sådan lag stadgar i fråga om rätt till åtal. °
314 §-
. ^ mom- Kär sjöförklaring av rätten upptages eller sjöförhör, varom
i 317 och 320 §§ sägs, verkställes, skola två ojäviga, i sjöväsendet
kunniga och erfarna män vara tillstädes för att såsom sakkunniga gå
rätten till hända.
Dessa sakkunniga, av vilka åtminstone den ene bör hava utövat
tjänst såsom befälhavare å handelsfartyg, skola före utgången av varje
år, med. tjänstgöringsskyldighet för det följande, utses av rätten. Å
sakkunniga skall därförinnan förslag, upptagande minst fem personer,
upprättas, av handels- och sjöfartsnämnden i staden eller, där sådan
nämnd ej finnes, av stadsfullmäktige; dock vare rätten ej bunden av
förslaget. För att i de sålunda utseddas ställe, vid inträffat förfall,
biträda skola två suppleanter utses; uppstår hinder jämväl fördem, äge
rätten för varje särskilt fäll tillkalla andra.
Finner rätten, efter samråd med de sakkunniga, att i särskilt fall,
med avseende på de däruti förekommande omständigheter, biträde av
person med särskild fackkunskap är erforderligt, äge rätten tillkalla
sådan att såsom tredje sakkunnig gå rätten till hända.
De sakkunniga njute ersättning av allmänna medel till belopp, som
Konungen bestämmer.
2 mom. När vid rådstuvuratt till handläggning förekommer mål
angående klander av dispasch, skola, utom domfört antal av rättens
ledamöter, tre i handel och sjöfart kunniga och erfarna män hava säte
och stämma i ratten. Stadsfullmäktige i stad, vars rådstuvurätt enligt
326 § äger upptaga dylikt mål, skola före utgången av varje år utse
dessa särskilda ledamöter att utöva befattningen under det följande året.
För att i deras ställe, vid inträffat förfall, tjänstgöra skola tillika tre
suppleanter utses; uppstår hinder jämväl för dem, äge rätten för varje
särskilt fall tillkalla andra.
De särskilda ledamöterna njute ersättning till belopp, som Konungen
bestämmer; skolande denna ersättning av endera parten eller av parterna
gemensamt gäldas, efter ty rätten, enligt de i 21 kap. rättegångsbalken
stadgade grunder, prövar skäligt.
15
Riksdagens skrivelse Nr 203.
315 §.
När anmälan till sjöförklarings avgivande skett på sätt i 40 § är
stadgat, sammanträde rätten, så snart ske kan, till sjöförklaringens upptagande.
Till sammanträdet inkalle ordföranden befälhavaren, med förständigande
att medhava alla de personer, som antagas kunna lämna
upplysning i saken, ävensom att förete dagboken i huvudskrift, där den
finnes i behåll. Ordföranden äge jämväl till sammanträdet särskilt inkalla
vissa personer av besättningen ävensom andra, som antagas kunna
lämna upplysning i saken, samt underrätte, senast dagen förut, genom
kungörelse i en i orten utkommande, tidning och, där så ske kan,
genom särskilt meddelande de personer, vilka saken kan angå, eller
deras ombud om tiden för sammanträdet ävensom var och när den om
händelsen ingivna anmälan med därtill hörande handlingar finnes tillgänglig.
År saken av beskaffenhet att påkalla sjöförhör, underrätte
ordföranden ofördröjligen vederbörande åklagare samt, där så erfordras
medelst telegram, kommerskollegium om tiden för sammanträdet.
De sakkunniga skola om inkommen anmälan till sjöförklarings avgivande
underrättas så snart ske kan, och åligge det dem att taga del
av de anmälan bilagda handlingarna samt att för rättens ordförande
före sammanträdet skriftligen angiva de förhållanden, om vilka från
sjöteknisk synpunkt med avseende å olyckans art upplysningar påkallas.
316 §.
Vid sjöförklarings upptagande skola först befälhavaren och därefter
de till upplysning i saken inkallade eller eljest för sådant ändamål närvarande
personer var för sig avgiva en såvitt möjligt sammanhängande
berättelse angående händelsen; där någons berättelse är ofullständig,
otydlig eller obestämd, bör rätten genom lämpliga frågor söka erhålla
säker upplysning om vad han verkligen erfarit angående händelsen.
De sakkunniga äga att under sammanträdet lämna rätten nödiga upplysningar
för sakens bedömande ur sjöteknisk synpunkt och må genom
rättens ordförande till personer, som höras, framställa frågor angående
sådant, som kan bidraga till utredning i ärendet. Sedan samtliga berättelser
avgivits, böra, där ej laga hinder finnes möta eller rätten eljest
med avseende å sakens omständigheter finner edgång ej böra äga rum,
de till upplysning i saken inkallade eller eljest för sådant ändamål närvarande
personer sina berättelser, sedan de blivit ur protokollet upplästa,
med vittnesed bekräfta.
16
Riksdagens skrivelse Nr 203.
Till sammanträdet särskilt inkallade personer, som icke tillhöra besättningen,
njute ersättning av allmänna medel efter ty om ersättning
till vittnen i brottmål är stadgat.
Där befälhavaren eller någon, som eljest av rätten eller dess ordförande
erhållit särskild kallelse till sammanträde, icke hörsammar kallelsen,
dömes till böter, och äge rätten att vid vite ålägga honom att
iakttaga inställelse.
317 §.
Har sjöolycka av större omfattning eller av svårare art inträffat, såsom
när fartyg förolyckats eller av besättningen övergivits i sjön, eller förlust
av människoliv eller avsevärd skada uppstått därigenom, att fartyget
råkat på grund eller stött tillsammans med annat fartyg eller annat
föremål, eller när fartyget sprungit läck i sjön, så att bärgningshjälp
måst anlitas eller det sökt nödhamn, eller explosion eller eldsvåda av
någon betydenhet ägt rum ombord, eller lasten eller barlasten förskjutit
sig, eller av last större mängd, som, då fråga är om däckslast, beräknas
till minst tjugu procent av densamma, spolats eller kastats över bord;
eller har olyckshändelse träffat någon av besättningen eller någon för
arbete eller såsom passagerare ombordvarande person, så att döden eller
svårare kroppsskada därav följt, eller har någon av besättningen begått
självmord, eller har ombord yppats ett flertal fall av smittosam sjukdom
eller något fall av skörbjugg, beri-beri eller förgiftning, åligge det
rätten att i sammanhang med sjöförklaringens upptagande verkställa
sjöförhör, varvid rätten skall söka åstadkomma fullständig utredning
angående orsakerna till olyckan. Särskilt bör därvid undersökas, huruvida
olyckan härlett sig av:
1) fel hos fartyget, dess utrustning eller bemanning;
2) orsaker, härrörande från lastningen, såsom att fartyget varit
överlastat, eller att lasten varit av farlig beskaffenhet, eller att den varit
felaktigt fördelad eller stuvad eller icke behörigen försedd, eller att barlasten
varit otillräcklig, otjänlig eller icke behörigen försedd;
3) förseelse eller försummelse av befälhavaren eller redaren eller någon
av besättningen å fartyget eller annan, som med fartyget haft befattning,
eller av befälhavare eller någon av besättningen å annat fartyg;
4) förseelse av lots eller vägvisare, bristfällighet i sjökort eller å
fyrar, sjömärken eller andra inrättningar till sjöfartens säkerhet eller
förseelse eller försummelse av den, åt vilken dylika inrättningars skötsel
och vård är anförtrodd.
17
Riksdagens skrivelse Nr 203.
Kan ej genom förhör inför rätten vinnas fullständig utredning i
saken, må rätten förordna om syn å fartyget och vad därtill hörer i
den utsträckning, som prövas erforderlig, så ock föranstalta om utredning
genom polismyndighet. Rätten äge jämväl med föreläggande
av vite förordna, att handlingar och föremål, vilka kunna tjäna till
upplysning vid sjöförhöret, skola företes. I övrigt skall vad i 316 §
är stadgat äga tillämpning även beträffande sjöförhör.
319 §.
Det i 317 § föreskrivna sjöförhör skall utom riket anställas av vederbörande
konsul, därest sjöförklaring inför honom avgives, i sammanhang
med dess upptagande, och eljest så snart han genom den i 40 § omförmälda
rapport, dagboken, eller annorledes erhållit kännedom om
olyckan. Till sjöförhöret inkalie konsuln befälhavaren, med åläggande
för honom att medhava dagboken ävensom de personer, vilka antagas
kunna giva upplysning angående olyckan. Där det lämpligen kan ske,
bör konsuln tillkalla två ojäviga, i sjöväsendet kunniga, helst svenska
män att vid sjöförhöret närvara i egenskap av sakkunniga.
Har i här omförmälda fall förhör angående den inträffade olyckan
hållits av därtill behörig utländsk myndighet, vare sjöförhör inför konsul
ej av nöden, såvida genom det hållna förhöret åstadkommits sådan utredning,
som i 317 § avses.
320 §.
Har fartyg förolyckats, ritan att någon, som kunnat göra anmälan
om olyckan, blivit räddad, eller har eljest sjöförhör med anledning av
sådan olyckshändelse, som i 317 § omförmäles, uteblivit; äge kommerskollegium
förordna om sjöförhörs anställande å ort, där sådant lämpligen
kan företagas. I fråga om sådant förhör lände i tillämpliga delar till
efterrättelse vad i 315, 316, 317 och 319 §§ stadgas.
321 §.
Sedan sjöförhör avslutats, skall rätten eller konsuln, som det förrättat,
ofördröjligen insända protokoll över sjöförhöret till kommerskollegium.
Har fartyget förolyckats, eller kan eljest dagboken från
fartyget undvaras, skall denna jämte protokollet insändas men eljest eu
fullständig avskrift av dagboken i de delar, som angå sjöförhöret. År å
Bihang till senare riksdagens prokotoll 1914. 14 sand. fil käft. (Nr 203.) 3
18
Riksdagens skrivelse Nr 203.
utländsk ort sjöförhör verkställt av vederbörlig myndighet, åligge konsuln
att till kommerskollegium insända avskrift av det vid sjöförhöret förda
protokoll.
Finnes förhör i något avseende ofullständigt, äge kommerskollegium
förordna om nytt förhörs anställande å ort, där sådant lämpligen
kan äga rum.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.
Vad i 70 § finnes stadgat angående viss ålder för minderårig skall
icke utgöra hinder för minderårigs fortsatta användande i det arbete,
vari den minderårige användes vid tiden för lagens ikraftträdande.
Sakkunniga, som i 314 § omförmälas, skola för tjänstgöring under
år 1915 dessförinnan utses i den ordning, samma § stadgar.
Stockholm den 4 september 1914.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K. L, Beckmans Boktr., 1914.