Riksdagens skrivelse Nr 182.

3

fattningar tillgodoräkna sig, Nyström den tid från och med den 1 april
1908 till och med den 21 januari 1910, varunder han på förordnande
uppehållit registrator- och aktuarietjänsten hos styrelsen under den tid,
ordinarie innehavaren av tjänsten bestritt med avlöning å extra stat
uppförda tjänster, Torstenson den tid från och med den 1 oktober 1908
till och med den 31 december 1910, varunder hau uppehållit å extra stat
uppförd aktuarietjänst, samt Lehman den tid från och med den 1 maj
1908 till och med den 31 december 1910, varunder han bestritt å extra
stat uppförd revisorstjänst, ävensom att Nyströms berörda tjänstetid må
så anses, som hade den infallit omedelbart före det Nyström tillträdde
sin ordinarie befattning.

Stockholm den 21 augusti 1914.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 182.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 21 augusti 1914.
» » »i andra kammaren den 21 augusti 1914.

»Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ersättning av statsmedel för utbetalda
ska t tefrä Iser än tor från hemmanen Västra Älvsala nr 1 och
Västra Älvsala nr 2 i Värmdö socken.

(Statsutskottets utlåtande nr 61.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten proposition, nr 253, av den 10 juli 1914
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen

4

Riksdagens skrivelse Nr 182.

medgiva, att ersättning för de från hemmanen Västra Ålvsala nr 1 och
Västra Ålvsala nr 2, vartdera om % mantal i Värmdö socken, utbetalda
skattefrälseräntor för åren 1888—1901 må, utan hinder därav att rätten
till dylik ersättning är genom preskription förfallen, utgå i enlighet
med bestämmelserna i kungörelsen den 3 februari 1888 angående viss
ersättning av statsmedel till ägare av skattefrälsehemman, vars ränta
icke blivit av statsverket inlöst, samt lagen den 2 december 1892 angående
avskrivning av de å viss jord vilande grundskatter och vad
därmed äger sammanhang.

På grund av vad i ärendet förekommit och då, enligt riksdagens
mening, billighetsskäl tala för att trots mellankommande preskription
ersättning beredes sökandena för ifrågavarande, av dem utbetalda frälseräntor,
har riksdagen medgivit, att ersättning för de från hemmanen
Västra Ålvsala nr 1 och Västra Ålvsala nr 2, vartdera om % mantal
i Värmdö socken, utbetalda skattefrälseräntor för åren 1888—1901 må,
utan hinder därav att rätten till dylik ersättning är genom preskription
förfallen, utgå i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 3
februari 1888 angående viss ersättning av statsmedel till ägare av
skattefrälsehemman, vars ränta icke blivit av statsverket inlöst, samt
lagen den 2 december 1892 angående avskrivning av de å viss jord
vilande grundskatter och vad därmed äger sammanhang.

Stockholm den 21 augusti 1914.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K B. Boströms Boktryckeri, 1914.