Riksdagens skrivelse Nr 15.
Nr 15.
Uppläst och godkänd i första kammaren den 1 juli 1914.
» » »i andra kammaren den 1 juli 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens år
1913 församlade revisorers berättelse angående verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1912.
(Statsutskottets utlåtande nr 12.)
Till Konungen.
Efter prövning av vad riksdagens nästlidet år församlade revisorer
rörande verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1.912 uti avgiven berättelse
anmält samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter uti däröver
avgivna förklaringar hos Eders Kungl. Maj:t andragit, får riksdagen
i nedan nämnda ärenden anföra följande.
Kontrollstyrelsen.
Revisorerna hava under berättelsen angående kontrollstyrelsen till
en början åberopat två till statskontoret inlämnade rapporter från StockBihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt 12 höft. (Nr 15) 1
2 Riksdagens skrivelse Nr 15.
holme poliskammares detektivavdelning, av vilka rapporter avskrifter
bifogats av följande lydelse:
»Rapport. Fredagen den 25 april 1913. Ang. Ouchterlony, Artur Harry
Skalig anledning finnes misstänka, att färgfabrikanten Artur Harry Ouchterlony''
vilken under flera år _ intill november månad 1912 innehaft färgfabrik i nr 66
Luntmakaregatan bär i staden, genom svikligt förfarande åt sig utverkat den för
denaturerat brännvin stadgade restitutionen av tillverkningsskatten och därigenom
bedragit statsverket pa belopp, sola överstiger 100,000 kronor.
„ Sålunda hade Ouchterlony enligt vad hittills kunnat utrönas hos statskontoret
ar 1910 lyftat kronor 87,174.?o och år 1911 kronor 86,229.64 samt år 1912
kronor 59,996.05.
I Ouchterlonys böcker, som å detektivstationen granskats, finnas inga spritinköp
införda.
Denatureringskontrollanten i Stockholms stad A. Forsell anmälde den 10
januari 1913, att han i september 1912 anmodat Ouchterlony, som Forsell misstänkte
för författningsstridigt förfarande, att för Forsell förete sina handelsböcker,
pa det att Forsell skulle kunna fastställa, huruvida fog för misstanke funnits om
oriktigt förfaringssätt med Ouchterlonys denaturering av brännvin, men att Ouchterlony
med begäran om uppskov, gjort undanflykter och icke lämnat Forsell tillfälle att
fa se böckerna.
Vid den undersökning, som med anledning härav företogs, utröntes att
Ouchterlony juldagarne 1912 avvikit till utlandet.
Sedermera har Ouchterlony icke återvänt; och okänt är, varest han uppehåller
sig.
Drängen Gustaf Leonard Karlsson, som varit anställd hos Ouchterlony under
loppet av de sista tre åren har uppgivit, att Ouchterlony under denna tid inköpt
sprit allenast ifrån Reymersholms spritförädlingsaktiebolag.
Enligt i dag lämnad uppgift från sagda bolags kontor, har Ouchterlony från
detta bolag under tiden 1 mars 1910—30 september 1912 inköpt tillhopa 71 193
liter 50 procent utgörande 37,470 liter 95 procent.
Det har icke kunnat utrönas, att Ouchterlony under nu ifrågavarande tid
köpt sprit annorstädes.
Den 26 december 1912 ankom till förbemälda Forsell en så lydande skrivelse:
,H- herr intendenten. Jag får härmed bedja eder om ursäkt, att jag ej
kunde infinna mig på överenskommen tid enär mina böcker ej äro klara.
Samtidigt far meddela, att som jag nedlagt min affär torde ni hava godheten
att ej visitera böckerna, da det blir stora obehag för mig och många andra
Högaktningsfullt
II. Ouchterlony.’
Det är uppenbart av vad sålunda förekommit, att Ouchterlony skäligen kan
misstänkas för förbrytelse emot 22 kap. 1 § strafflagen jämförd med 25 § i Kungl.
Majrts nådiga förordning angående denaturering av brännvin den 10 oktober 1890.''
Det hemställdes att överståthållareämbetet ville utfärda häktningsorder å
Ouchteilony samt hos kungl. utrikesdepartementet hemställa om dess medverkan
för Ouchterlonys efterspanande i utlandet.
3
Riksdagens skrivelse Nr 15.
Ouchterlony är 36 år gammal, något under medellängd, kraftigt byggd, med
blont hår, som vid hans avvikande var kortklippt; och var han därvid, som vanligt,
slätrakad.
Stockholm som ovan.
G. Lidberg.»
»Rapport. Torsdagen den 19 juni 1913. Ang. Schyldt, Gustaf Yngve.
Skälig anledning finnes misstänka, att färgfabriksbiträdet Gustaf Yngve Schyldt
gjort sig delaktig i bedrägeribrott, som färgfabrikanten Artur Harry Ouchterlony
— vilken under flere år intill november manad 1912 innehaft färgfabrik i huset
nr 66 Luntmakaregatan här i staden — under senare aren begått här i staden
mot kungl. svenska staten och varigenom statsverket bedragits pa belopp, som
uppgå till omkring 350,000 kronor.
Fredagen den 25 april 1913 utfärdade herr polismästaren häktningsorder å
Ouchterlony samt framställde hos kungl. utrikesdepartementet begäran om dess
medverkan för Ouchterlonys efterspanande i utlandet.
Mot Ouchterlony förelåg då följande.
Denatureringskontrollanten i Stockholms stad A. Forsell hade till polismyndigheten
härstädes till laga åtal angivit nedanstående bedrägeribrott:
Fabrikören Ouchterlony hade uti en i egendomen nr 66 vid Luntmakaregatan
här i staden befintlig källarelokal bedrivit fabrikation av fernissor och av överståthållareämbetet
år efter annat haft tillstånd att uti denna, lokal för återbekommande
av tillverkningsskatt låta denaturera brännvin, såväl till avsalu som ock för
tillverkning av lackfärger och polityr.
Gjorda undersökningar över den mängd brännvin, som Ouchterlony inköpt
för denaturering, hava vid jämförelse med den myckenhet av brännvin, för vilken
Ouchterlony erhållit restitution av tillverkningsskatt, givit anledning till misstanke,
att Ouchterlony vid själva denatureringsförrättningen lort kontrollanten bakom ljuset
och endast simulerat denaturering av varan, som i verkligheten icke denaturerats
och således blivit flere gånger framförd; och hade Ouchterlony på detta^sätt svikligen
tillskansat sig restitution av tillverkningsskatten.
Den enda spritförädlingsfabrik, från vilken Ouchterlony själv inköpt sprit för
denaturering, har varit Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag, vilket, enligt
till Forsell den 25 april lämnade uppgift, under tiden från den 1 mars 1910 till
och med den 30 september 1912 till firman Ouchterlony försålt tillsammans 71,193.6
liter 50 procent sprit.
Under denna tid belöper sig mängden av hos Ouchterlony denaturerat.brännvin
till ej mindre än 341,640 liter 50 procent brännvin, för vilket han i statskontoret
uppburit restitution med 64 öre per liter 50 procent med kronor 218,649: 60.
Av den denaturerade mängden brännvin hava, enligt officiella uppgifter, denaturerats
från den 1 april 1910 273,936 50 procent liter brännvin för tillverkning av lackfärger
och fernissor och 67,704 liter 50 procent brännvin för avsalu. Denna sistnämnda
kvantitet understiger med 3,489.6 liter 50 procent den inköpta.
Den kvantitet brännvin, 341,640 liter, för vilken Ouchterlony under sagda
tid i statskontoret uppburit restitution, överstiger alltså den kvantitet — 71,193.6
liter, som Ouchterlony under denna tid inköpt och innehaft, med 270,446.4 liter.
Restitutionen utgör 64 öre per liter, vadan hela restitutionen för ovannämnda
4 Riksdagens skrivelse Nr lo.
belopp, 270,446.4 liter, som Ouchterlony aldrig innehaft och således ej heller kunnat
denaturera, utgör tillhopa 173,085 kronor 69 öre.
Det hai sedermera utrönts, att Ouchterlony under de närmast föregående
aren — åren 1907—1909 — på enahanda sätt bedragit statsverket på ungefärligen
samma belopp, vadan hela det belopp, som Ouchterlony genom bedrägeri åtkommit
utgör tillhopa omkring 350,000 kronor.
Själva denatureringsförrättningen hos Ouchterlony hade tillgått sålunda: att
brännvinet framförts i fabriken i kontrollantens och ett vittnes närvaro i järnfat
av angiven och kontrollerad rymd; att kontrollanten uträknat, huru stor kvantitet
denaturermgsmedel skulle tillsättas varje fat samt därefter tillkännagivit detta för
Ouchterlony och dennes å fabriken anställda biträde; att Ouchterlonys biträde
förenämnde färgfabriksbiträdet Gustaf Yngve Schyldt, uppmätt i ett litermått den
av kontrollanten för varje fall tillkännagivna kvantiteten denatureringsmedel (som
slfuhe vara terpentin); att den verkställda utredningen emellertid givit vid handen,
att Schyldt, uppenbarligen i samråd med sin principal, icke ihällt det föreskrivna
denaturermgsmedlet i faten, utan att i stället annan vätska — vanligt brännvin —
vant tappat på ett terpentinkärl och att Schyldt från detta kärl överfört brännvin
till de brännvinsfat, som skulle denatureras; att genom detta förfarande någon
verklig denaturering icke kommit till stånd, utan hade samma brännvinsfat åter och
åter framförts i och för denaturering; samt att, sedan den sålunda simulerade denatureringen
ägt ruin, Ouchterlony av kontrollanten och vittnet erhållit denaturerings™
samt framtett dessa bevis hos statskassan och sålunda bedragit sig till omkring
350,000 kronor i restitution av en skatt, som aldrig varit betald.
ns o Ouchterlony har gjort sig skyldig till brott enligt 22 kap. 1 § strafflagen.
Dä bchyldt vid brottets utförande närvarit och biträtt Ouchterlony, så att brottet
kunnat ske, skall Schyldt, jämlikt 3 kap. samma lag, straffas enligt 22 kap. 1 §
strafflagen såsom om han själv gärningsmannen varit.
Schyldt vistas numera troligen i Finland, möjligen hos en broder med namnet
Schyldt, vilken broder är boende i Hälsingfors och innehar olje- och fernissefabrik
ä en ö i närheten av Hälsingfors.
Pf hemställdes vördsamt, att överståthållareämbetet ville utfärda häktnings
i
®°hyldt samt hos kungl. utrikesdepartementet hemställa om dess medverkan
tör Schyldts efterspanande i utlandet.
.... Schyldt är 31 år gammal, medelstor, spenslig, cendré, magerlagt ansikte,
lorsedd med små bruna mustascher samt har ett märkbart fel på vänstra ögat.
Stockholm som ovan.
G. Lidberg.»
\ idare hava revisorerna meddelat, att sedan Ouchterlony på överståthållareämbetets
i anledning av förstberörda polisrapport därom framställda
begäran häktats i Ziirich och för hans utlämnande erforderliga
handlingar tillställts schweiziska regeringen, schweiziska förbundsrådet,
med godkännande av Ouchterlonys invändning att den begångna förbrytelsen
vore av fiskalisk natur, avslagit överståthållareämbetets begäran
om hans utlämnande.
Med anledning av vad sålunda förekommit hava revisorerna velat
5
Riksdagens skrivelse Nr 15.
ifrågasätta, huruvida icke åtgärder böra vidtagas till utrönande i vad
mån statsverket må kunna beredas ersättning för den förlust, som på
grund av de i rapporterna omförmälda åtgöranden drabbat detsamma.
Sedan kontrollstyrelsen anbefallts att över vad sålunda förekommit
avgiva utlåtande, har styrelsen anmodat samtlige de personer, vilka
under den i polisrapporten omförmälda tid i egenskap av kontrollanter
eller vittnen tagit befattning med denatureringen av brännvin hos
Ouchterlony, att inkomma med de upplysningar rörande förfaringssättet
vid ifrågavarande denatureringsförrättningar, som kunde av dem lämnas.
Efter det sålunda infordrade yttranden inkommit till styrelsen, har
styrelsen till Eders Kungl. Maj:t överlämnat, jämte eget den 31 december
1913 dagtecknat utlåtande, bestyrkta avskrifter av nyss berörda yttranden
av följande lydelse:
»Avskrift.
Till kungl. kontrollstyrelsen.
Med anledning av skrivelsen den 17 dennes får jag härmed vördsamt anmäla
att vid de tillfällen då jag som vittne varit närvarande vid denaturering av
sprit hos färghandlaren A. H. Ouchterlony denatureringsförrättningen försiggått
enligt följande: , , . ,
l:o) Framvisades faktura på den från Reymersholms spritfabrik rekvirerade
spriten. ....
2:6) Provades spriten och antecknades i brännvin 50 procent.
3:o) Uträknades denatureringsmedlet, terpentin, huru mycket som skulle tillsättas
brännvinet.
4:o) Tillsattes terpentinet till brännvinet och provades.
5:o) Utfärdades denatureringsbevis.
Stockholm den 20 december 1913.
Adolf Stackelberg,
f. d. major.
Avskrift.
Till kungl. kontrollstyrelsen.
Anmodad att i egenskap av kontrollant och vittne inkomma med upplysningar
rörande förfaringssättet vid denaturering av brännvin hos förhandla r
A. H. Ouchterlony får jag vördsamt nämna att det brännvin som skulle denatureras
framförts i fabriken under kontrollantens och vittnets närvaro uti jämfat, som vart
och ett till rymd och styrka bestämdes, under vilken operation lukt av terpentin
borde göra sig gällande om någon sådan tillsats förekommit i fatet. Kontrollanten
uträknade nu huru stor kvantitet denatureringsmedel borde tillsättas varje fat, som
därefter tillkännagavs det å fabriken anställda biträdet Gustav Yngve Schyldt, som
Riksdagens skrivelse Nr 15.
då uppmätte i ett htermått den för varje fall bestämda kvantiteten terpentin
liter efter liter hälldes i fatet; aldrig kunde man betvivla att denna kunde
någon annan vätska, då terpentinlukt tydligen kändes.
Växjö den 19 december 1913.
som
vara
Axel Wester,
f- d. denatur. kontrollant.
Avskrift.
Till kungl. kontrollstyrelsen, Stockholm.
Sedan kungl. kontrollstyrelsen genom skrivelse av den 17 innevarande månad
anmodat mig, som i egenskap av denatureringskontrollant inom Stockholms stad,
törst under tiden från början av april 1894 till och med 31 december 1907 och
därefter från den 1 maj 1912, utfört av färgfabrikanten H. Ouchterlony begärda
denatureringsförrättmngar, med undantag likväl under de tidsperioder då “dessa på
grund av min tjänstledighet, verkställts i regel av eljest tjänstgörande vittnen,’ att
inkomma med de upplysningar rörande förfaringssättet vid denaturering av brännvin
föra följande OUChterl0ny’ kUmia ^ ™g lämnas’ fär J''ag här°m vördsamt an
•••
i -i för denatureringsförrättningen utsatta tiden infann sig undertecknad
jamte vittnet, varefter den till denaturering framställda myckenheten brännvin, som
torvarades på lagligen krönta kärl, blev genom uppmätning bestämd.
edan ui vart och ett av brännvinsfaten prov uttagits, bestämdes brännvinets
gradtal samt skenbara styrka, varefter på grund av den funna alkoholmängden
litenhet brännvin av normalstyrka uträknades.
Därest brännvinet skulle denatureras för dess hållande till salu, blev detsamma
undersökt genom bromprov.
Sedermera tillsattes under behörig kontroll den stadgade kvantiteten av
denatureratgSmede1’ ^ ^ ht''la myckenheten av det framställda brännvinet blev
i _ terpentin användes såsom denatureringsmedel, förvarades detsamma i
regel på bleckkamstrar, varur det hälldes i krönta målkärl och därifrån i brännvinsfat.
Därvid förmärktes städse detta denatureringsmedel kännetecknande lukt
X- »Åj. . et‘mn3 saknades till misstanke, att Ouchterlony vid själva denatureringsiorrattnmgen
sökte föra kontrollnämnden bakom ljuset.
.. ,kfter verkställd förrättning överlämnades till Ouchterlony bevis om den
mangd brännvin, som blivit denaturerad samt om beloppet av den restitution av
brannvmsskatt, som han ägde att uppbära.
På grund av mig under hand gjort meddelande, att Ouchterlony icke, enligt
vad som vore för hans yrkesmän bekant, skulle i marknaden hava fört fernisstabnkater
till sådan mängd, som motsvarade den myckenhet av brännvin, som han
enligt officiella uppgifter låtit denaturera, och då jag, såsom ovan nämnt är, icke
både anledning misstänka, att något svek förelåge från Ouchterlonys sida vid själva
denaturermgsförrättningen samt då den anteckningsbok, som varje gång förelädes
endast angav, att den brännyinsmängd, som föregående gång denaturerats, blivit
oi brukad, men ej den därav tillverkade mängden av fernissfabrikater, anmodade lag
i augusti månad förlidet år Ouchterlony att låta mig få del av de handelsböcker,
som han lort över inköp av brännvin samt tillverkning och försäljning av därur
7
Riksdagens skrivelse Nr 15.
framställda fabrikater. Oaktat Ouchterlony då lovade att ställa desamma till mitt
förfogande, sedan de kommit i vederbörligt skick, förebar han vid den sista förrättningen
den 16 september, att han ännu icke fått handelsböckerna färdiga, och då
jag gjorde upprepade framställningar om deras företeende både under oktober och
i november, förklarade Ouchterlony, att, som han överlämnat sin affär till sitt
mångåriga biträde och icke vidare ärnade verkställa denaturering av brännvin, han
icke ansåg sig skyldig att tillhandahålla böckerna. Icke desto mindre utfäste han
sig, på min allvarliga föreställning om vådan av ett fortsatt tredskande, att hos
mig avlämna handelsböckerna den 27 december före klockan 10 f. m. Men i dess
ställe mottog jag det i polisrapporten omförmälda brevet, som samma dag inlämnades
till kungl. kontrollstyrelsen, från vilken jag i början av januari månad innevarande
år erhöll uppmaning att anmäla Ouchterlony till åtal och infann jag mig
för sådant ändamål den 10 januari hos chefen för detektiva polisavdelningen i
Stockholm, till vilken brevet överlämnades.
Stockholm den 23 december 19i3.
Abr. Forssell.
Avskrift.
Till kungl. kontrollstyrelsen.
I anledning av kungl. kontrollstyrelsens skrivelse den 17 inne varande december
med anmodan till mig att inkomma med de upplysningar rörande förfaringssättet
vid denaturering av brännvin hos färgfabrikanten A. H. Ouchterlony, vilka
kunna av mig lämnas, får jag vördsamt meddela följande.
Vid denatureringen i fråga har förfarits sålunda:
att, sedan den till denaturering framställda myckenheten brännvin blivit
genom uppmätning bestämd uti författningsenligt krönta kärl, prov uttagits ur
varje kärl,
att, på grund av funnen värmegrad och skenbara styrkan samt alkoholmängden,
litertalet brännvin av normalstyrka uträknats samt ävenledes mängden av
denatureringsmedel blivit bestämd,
att, då brännvinet skulle denatureras för avsalu, prov först gjordes medelst
bromlösning samt att denatureringsmedlet upphälldes i krönta målkärl, som under
vederbörlig kontroll ihälldes uti brännvinsfatet, och har jag städse varje gång, då
terpentin använts såsom denatureringsmedel, genom den terpentinet kännetecknande
starka lukten, övertygat mig om detta denatureringsmedels beskaffenhet,
samt slutligen,
att jag icke haft någon anledning misstänka, att Ouchterlony sökt föra tjänstgörande
kontrollmännen bakom ljuset, varken i ena eller andra avseendet.
Stockholm den 23 december 1913.
Pontus Lagerberg.
Avskrift.
Till kungl. kontrollstyrelsen.
Undertecknad får härmed vördsamt meddela, att jag i början av maj månad
1910 tjänstgjorde några dagar som vittne vid denaturering i Stockholm. Denatu
-
8
Riksdagens skrivelse Nr 15.
reringskontrollant var f. d. kapten Lagerberg i stället för major Wester, som var
tjänstledig. Jag var i stället för överste Virgin, som var förhindrad. Vi voro på
flera ställen och denaturerade med terpentin, och jag var även den 6 maj hos färgfabrikanten
Ouchterlony. Jag kan ej minnas annat, än att det gick till lika på
alla ställen. Först provades spriten, därefter uträknades, huru mycket terpentin,
som skulle tillsättas. Denna hälldes i måtten från, jag vill minnas, en kanister
eller damejean, och jag kan ej få för mig annat, än att det var terpentin. Lukt
och utseende var terpentinens. Det var ju på flera ställen jag var, och jag kan
ej erinra mig annat, än att den både luktade lika och såg likadan ut på alla håll.
Att, då jag stod omedelbart i närheten, när terpentinet hälldes upp, de
skulle hällt i sprit i stället, förefaller mig omöjligt, då jag varit brännerikontrollör
och tillsyningsman i så många år, att jag väl borde känt igen spritlukten. Därefter
provades den denaturerade spriten. Denatureringskontrollanten granskade även
deras böcker, och jag vill minnas efterhörde, varifrån spriten var inköpt, och jag
tror, att åtminstone på ett ställe företeddes räkning från Reymersholm. Om hos
Ouchterlony böcker och räkning granskades, kommer jag ej särskilt ihåg.
Stockholm den 27 december 1913.
N. W. Stråle
Tillsyningsman vid allmänna brännvinsnederlaget
i Reymersholm.
Avskrift.
Till kungl. kontrolistyrelsen.
Stockholm.
På grund av styrelsens skrivelse den 17 dennes, med anmodan inkomma med
upplysningar rörande förfarandet vid denaturering av brännvin hos färgfabrikanten
A. H. Ouchterlony, får jag äran meddela:
Vid denatureringen har förfarits sålunda:
att, sedan den framställda myckenheten brännvin blivit genom uppmätning
konstaterad uti krönta kärl, prov tagits ur varje kärl;
att på grund av dessa prov litertalet brännvin av normalstyrka uträknats
och mängden av denatureringsmedlet blivit bestämd;
att denatureringsmedlet upphälldes i krönta kärl samt ihälldes brännvinsfaten;
att jag varje gång, som det denaturerades med terpentin, genom den starka
lukten övertygat mig om medlets beskaffenhet;
att jag aldrig haft anledning misstänka att Ouchterlony ville bedraga kontrollörerna,
Stockholm den 27 december 1913.
Ivar Virgin.
Avskrift.
Till kungl. kontrollstyrelsen.
Sedan kungl. kontrollstyrelsen genom skrivelse den 17 innevarande december
anmodat undertecknad att inkomma med de upplysningar, jag i egenskap av denatureringsvittne
kunde lämna rörande förfaringssättet vid denatureringen av brännvin
9
Riksdagens skrivelse Nr 15.
hos färgfabrikanten A. H. Ouchterlony, får jag härmed vördsamt meddela, att jag
väl erinrar mig att jag i egenskap av vittne närvarit vid dylik förrättning, men
att jag i anledning av den långa tid, som sedan dess förflutit, helt naturligen icke
kan påminna mig de närmare detaljerna angående förfaringssättet därvid.
Vad jag kan erinra mig är:
att jag för åtskilliga år sedan — enligt kungl. styrelsens uppgift år 1907
— innehade ett kortare förordnande som denatureringsvittne inom Stockholms stad;
att jag med anledning härav vid, som jag tror, ett par tillfällen närvar vid
denatureringsförrättningen hos bemälde Ouchterlony i en hans lokal vid Lunt
makaregatan;
.
att vid sagda förrättningar, förutom kontrollanten, om intendenten 1 orssen
eller major Wester kan jag nu ej erinra mig, och undertecknad närvoro Ouchterlony,
för vilken jag vid första tillfället blev föreställd, samt en 4:de person, vars
namn jag ej känner;
att vid förrättningen tillgick på vanligt sätt eller närmare så, som i g 5 av
särskilda föreskrifter för tillämpning av kungl. förordningen den 10 oktober 1890
angående denaturering av brännvin är angivet;
att denatureringsmedlet enligt uppgift utgjordes av terpentinolja, förvarad å
särskilt kärl, vars form jag dock ej kan påminna mig;
att denatureringsmedlet efter kontrollantens anvisning uppmättes och tillsattes
brännvinet av förenämnda 4:de person samt
att jag slutligen icke har anledning tro att denatureringsmedlet vid sagda
tillfällen icke utgjordes av verklig terpentinolja, enär jag hade för vana att, där
så ske kunde, genom lukten förvissa mig om denatureringsmedlets beskaffenhet.
De kungl. styrelsens skrivelse åtföljande handlingarne återställas härhos.
Seffle den 27 december 1913.
Johan Törnqvist.»
Kontrollstyrelsen har i sitt ovanberörda utlåtande yttrat:
»Av de sålunda infordrade, (utlåtandet) i avskrift bifogade yttranden, framgår
enligt styrelsens åsikt intet, som styrker riktigheten av den teori angående Ouchterlonys
bedrägliga förfarande, som stadsfiskalen G. Lidberg uppställt. Väl synas nämnda
yttranden giva vid handen, att denatureringsmedlet, terpentin, i allmänhet ihälldes
i brännvinet av Ouchterlonys biträde G. Y. Schyldt, men såväl kontrollanter som
vittnen åberopa den starka terpentinlukt, som städse gav sig tillkänna, varjämte
ett par av vittnena bestämt förklara, att de övertygat sig om denatureringsmedlets
beskaffenhet. Sättet huru Ouchterlony gått till väga vid sitt bedrägliga förfarande,
varom han ännu icke blivit lagligen förvunnen, har av hittills föranstaltade utredningar
ej kunnat utrönas och torde ej bliva känt, förrän polismyndigheten
fått tillfälle att anställa förhör därom med Ouchterlony och Schyldt.
Då man således icke har kännedom om på vad sätt ifrågavarande bedrägerier
skett — man vet ej ens, om de skett i kontrollpersonalens närvaro vid själva
denatureringsförrättningarna — och ej heller vid vilka tillfällen de ägt rum eller till
vilken omfattning vid varje särskilt tillfälle, är det för närvarande ej möjligt att
bedöma, huruvida någon eller några och i så fall vilka av kontrollpersonalen gjoit
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 12 höft. (hr 15.) 2
10 Riksdagens skrivelse Nr 15.
sig, skyldiga till försummelse av sådan art, att några bedrägliga åtgärder därigenom
möjbggj°rts, och alltså ej heller huruvida någon av nämnda personal bör anses
ersättningsskyldig».
I denna fråga har ytterligare överståthållareämbetet fått sig ålagt
att avgiva utlåtande, och har överståthållareämbetet till åtlydnad därav
i skrivelse den 17 januari 1914 meddelat, att, då dittills vunna upplysningar
rörande Ouchterlonys åtgöranden och vad därmed stode i
samband, icke syntes lämna tillräcklig ledning för att avgöra, om och i
sa fall vilka åtgärder kunde vidtagas i det av revisorerna angivna syftet,
överståthållareämbetet uppdragit åt chefen för stockholmspolisens detektivavdelning
att söka åstadkomma för bedömandet härav erforderlig utredning;
och skulle överståthållareämbetet framdeles meddela Eders Kungl.
Maj:t resultatet av denna undersökning.
Den av överstathallareämbetet anbefallda utredningen i frågan har,
enligt vad riksdagen inhämtat, ännu icke slutförts. Emellertid synes det
riksdagen redan på grund av de av kon troll styrelsen införskaffade upplysningarna
samt av vad i övrigt förekommit möjligt, att kontrollen
j id bräunvinsdenatureringen hos Ouchterlony icke i alla avseenden skett
i enlighet med gällande föreskrifter. Med hänsyn härtill och då den
förlust, staten i förevarande fall synes hava lidit, är av väsentlig storlek,
har riksdagen ansett sig böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t vidtaga erforderliga åtgärder för tillvaratagande av
statens rätt gentemot den eller de, som genom bristfälligt utövad kontroll
vid denaturering av brännvin hos färgfabrikanten Artur Harry
Ouchterlony må hava åsamkat staten förlust.
Kommittéer och liknande beredningar.
Revisorerna hava i sin berättelse angående de av Eders Kungl.
Maj:t tillsatta kommittéer eller liknande beredningar, bland annat, omförmält,
att revisorerna vid granskningen av 1912 års räkenskaper från
sådana kommittéer och beredningar funnit, att åtskilliga kommittéer inköpt
möbler och andra inventarier, ofta till ganska avsevärda belopp, vilka
inköp ofta torde hava föranletts därav, att kommittén ej kunnat beredas
möblerad lokal inom någon statens fastighet och tillfälle till förhyrande
av sådan lokal ej heller yppats. Då det emellertid vore av vikt, att de
sålunda inköpta inventarierna bleve vid vederbörande kommittéers upplösning
för statsverkets räkning tillvaratagna, hade revisorerna ansett
önskvärt, att föreskrifter meddelades till främjande av ett sådant mål.
Biksdagens skrivelse Nr 15. 11
Härom har överintendentsämbetet i den 17 januari 1914 avgivet
utlåtande anfört, att ämbetet, lika med revisorerna, hölle före, att angeläget
vore att vad som för här omhandlade ändamål redan vore eller framdeles
bleve för statsmedel inköpt komme att noga tillvaratagas, ävensom i
sådant hänseende föreslagit — såsom ock i under utarbetande varande
förslag till ämbetets omorganisation torde komma att ske att inventarier
av ifrågavarande slag skulle ställas under ämbetets vård och
inseende, varav ock syntes böra följa, att inköp av inventarier, då sådana
för kommittéers med fleres räkning måste göras,_ skulle, till vinnande
av önskvärd enhetlighet och reda, uppå framställning av vederbörande,
verkställas genom ämbetets försorg för medel, som kunde härför ställas
till ämbetets disposition. .
I likhet med revisorerna anser riksdagen önskvärt, att bestämmelser
i det av revisorerna angivna syftet meddelas. Därutöver synes det
riksdagen lämpligt, att föreskrifter givas för vinnande av enhetlighet och
reda vid inköp av inventarier för kommitté eller beredning.
På grund härav får riksdagen anhålla, det täcktes Eders Kungl.
Makt meddela föreskrifter beträffande såväl inköp av inventarier för av
Eders Kungl. Maj:t tillsatt kommitté eller liknande beredning som ock
dispositionen av dylika inventarier vid kommittés eller berednings upplösning.
Stockholm den 1 juli 1914.
Med undersåtlig vördnad.