Riksdagens skrivelse Nr 140.
1
Nr 140.
Uppläst och godkänd i första kammaren den 11 augusti 1914.
» » »i andra kammaren den 11 augusti 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag angående vissa
åtgärder mot utbredning av lungsot.
'' (Lagutskottets utlåtande nr 15.)
Till Konungen.
Genom en den 13 maj 1914 dagtecknad proposition, nr 74, har
Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga vid proposition fogat
förslag till lag om vissa åtgärder mot utbredning av lungsot.
1 det framlagda förslaget har riksdagen, som funnit detsamma icke
kunna i oförändrat skick bifallas, vidtagit nedan omförmälda ändringar.
I fråga om 3 § ansluter sig riksdagen till förslagets ståndpunkt
därutinnan, att föreskrifterna i denna § icke böra äga tillämpning i fråga
om personer, vilka på produktionsorten taga befattning med mjölken.
Beträffande stadgandets räckvidd i övrigt har det synts riksdagen vara
av vikt, att varsamhet iakttages beträffande den i viss man betungande
förpliktelse, som genom förevarande bestämmelse kommer att åläggas
idkare av och biträde i mjölkförsäljningsrörelse. Riksdagen har därför
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 41 käft. (Nr 140.) 1
2 Riksdagens skrivelse Nr 140.
ansett den ifrågasatta skyldigheten för i sådan rörelse sysselsatt person
att med läkarintyg styrka sig icke vara behäftad med smittsam lungsot
höra begränsas till sådan mjölkförsäljningsrörelse, som bedrives från s. k.
mjölkmagasin eller därmed jämförlig handelslokal. I fråga om andra
slag av mjölkförsäljningsrörelse bör enligt riksdagens mening hälsovårdseller
kommunalnämnd äga befogenhet att, då skälig anledning därtill
förekommer, förelägga i sådan rörelse sysselsatt person att på kommunens
bekostnad undergå läkarundersökning; och har riksdagen för sådant
ändamål till 3 § fogat ett nytt stadgande av innehåll, att den i andra
punkten av samma §, sådan den lyder enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag,
föreskrivna skyldigheten att undergå läkarundersökning skall äga motsvarande
tilllämpning jämväl beträffande person, som sysselsättes i annan
mjölkförsäljningsrörelse än av först omförmälda slag. Med den avfattning,
riksdagen i enlighet härmed givit 3 §, synes densamma tydligare än
enligt det riksdagen förelagda förslaget utmärka de givna bestämmelsernas
tillämplighetsområde.
I sammanhang med den sålunda vidtagna omformuleringen av 3 §
har riksdagen jämväl företagit härav betingade ändringar i 9 §.
Aven i ett annat avseende har riksdagen funnit sig böra vidtaga
ändring i 3 §. Med den avfattning stadgandet erhållit i Eders Kungl.
Maj:ts förslag synes nämligen den tolkning icke vara utesluten, att person,
som är sysselsatt i mejeri- eller mjölkförsäljningsrörelse, skulle vara pliktig
att varje år anskaffa och uppvisa nytt läkarbetyg. För att förekomma
denna uppenbarligen ej avsedda tolkning har riksdagen funnit nödigt
att i lagtexten inrycka, att läkarbetyget skall vara »ej äldre än ett
år före påbörjandet av sådan sysselsättning)).
Det är uppenbart, att stadgandet i 3 § första stycket har avseende
även å sådana personer, som äro anställda i mejeri- eller mjölkförsäljningsrörelse
vid den tid, då donna lag träder i kraft. Det torde
emellertid knappast vara billigt kräva, att dessa genast vid lagens ikraftträdande
skola vara försedda med läkarbetyg, som i paragrafen omförmäles,
utan synes något rådrum härför böra dem lämnas. Riksdagen har i detta
avseende ansett eu tid av fyra månader vara skälig och har i sådant
syfte till bestämmelsen om lagens trädande i kraft fogat ett tilläggav
innehåll, att den, som vid lagens trädande i kraft är sysselsatt i
mejerirörelse eller sådan mjölkförsäljningsrörelse, som i 3 § första stycket
omförmäles, skall inom den 1 maj 1915 hava fullgjort vad i nämnda
lagrum är stadgat.
På grund av här anförda skäl har riksdagen med anledning av
Eders Kungl. Maj:ts proposition för sin del antagit följande
Riksdagens skrivelse Nr 140.
3
Lag
angående vissa åtgärder mot utbredning av lungsot.
Med upphävande av lagen den 13 maj 1904 angående vissa åtgärder
mot utbredning av lungsot förordnas som följer:
1 §•
Med lungsot förstås enligt denna lag strup- och lungtuberkulos.
2 §■
Finner läkare, att av honom vårdad lungsiktig person lever under
förhållanden, som för den sjukes omgivning medföra påtaglig fara för
smitta, skall läkaren ofördröjligen därom göra skriftlig anmälan hos
hälsovårdsnämnden eller, å ort där hälsovårdsnämnd icke finnes, kommunalnämnden,
och därvid tillika meddela anvisning på åtgärder till
förekommande av smittans överförande.
Då sådan anmälan skett eller nämnden eljest erhållit kännedom om
förhållande, som nyss sagts, åligger det nämnden att söka vidtaga de
åtgärder, å vilka anvisning meddelats eller som eljest anses nödiga, för
att förekomma smittans överförande. Kostnad för dylik åtgärd må icke
såsom fattigvårdskostnad anses.
På anmälan av nämnden, att rättelse icke genom dess åtgöranden
vunnits, eller då anledning eljest förekommer, må Konungens befallningshavande
förordna provinsial- eller extra provinsialläkare att företaga
tjänsteresa till den sjuke för att söka förekomma sjukdomens
spridning.
3 §•
I mejerirörelse eller sådan mjölkförsäljningsrörelse, som bedrives
från s. k. mjölkmagasin eller därmed jämförlig handelslokal, må icke
sysselsättas annan än den, som hos hälsovårdsnämnden eller, där sådan
ej finnes, hos kommunalnämnden med läkarbetyg, ej äldre än ett
år före påbörjandet av sådan sysselsättning, styrkt sig icke vara behäftad
med smittsam lungsot.
Förekommer beträffande person, som är sysselsatt i annan mjölkförsäljningsrörelse
än varom i första stycket sägs, skälig anledning an
-
4 Riksdagens skrivelse Nr 140.
taga, att han är behäftad med smittsam lungsot, vare lian skyldig att
efter anmodan av nämnden på kommunens bekostnad undergå läkarundersökning.
Nämnden äge ock påfordra förnyad läkarundersökning på kommunens
bekostnad av person, som, på sätt i första eller andra stycket sägs,
styrkt sig icke vara behäftad med smittsam lungsot, men beträffande
vilken skäl finnes antaga, att han efter den tidigare undersökningen blivit
lidande av sådan sjukdom.
4 §•
Kvinna, som lider av lungsot, må icke anställas såsom amma eller
barnsköterska.
5 §•
Gång- och sängkläder, som person, lidande av lungsot, under sjukdomen
begagnat på sådant sätt, att de kunna antagas överföra smitta,
må icke lämnas till annan för begagnande, innan de underkastats rening
eller desinfektion.
6 §•
Har av lungsot angripen person avlidit, åligger det läkare, som
vårdat den sjuke, att, så snart han erhållit kännedom om dödsfallet,
därom hos hälsovårdsnämnden eller, där sådan ej finnes, hos kommunalnämnden
göra skriftlig anmälan, som utom sjukdomsbenämnmgen
bör upptaga den sjukes namn, ålder och bostad vid dödsfallet.
Sker anmälan hos kommunalnämnd, skall läkaren tillika meddela skriftlig
anvisning på erforderliga åtgärder för rening eller desinfektion av bostad,
som bebotts av den sjuke, ävensom av gång- och sängkläder
samt andra persedlar, som av honom brukats.
I de fall, då jämlikt gällande föreskrifter pastor eller den, som
hans ställe företräder, i död- och begravningsboken antecknat lungsot
såsom dödsorsak utan att av läkare utfärdat dödsbevis varit företett,
aligger det honom att hos nämnden göra anmälan om dödsfallet jämte
dödsorsaken.
7 §•
Nämnden har att, när anmälan, som i 6 § sägs, blivit gjord eller
det eljest kommit till nämndens kännedom, att av lungsot angripen
person avlidit, ombesörja, att den bostad, som bebotts av den sjuke,
jämte gång- och sängkläder samt andra av honom brukade persedlar
ofördröjligen underkastas erforderlig rening eller desinfektion.
Riksdagens skrivelse Nr 140.
5
8 §•
De i 7 § av denna lag omförmälda renings- och desinfektionsåtgärder
skola verkställas med ledning av de anvisningar, som av medicinalstyrelsen
utfärdas, samt bekostas av vederbörande kommun. Där
så anses nödigt, äger hälsovårds- eller kommunalnämnd låta, emot utgivande
av skälig ersättning, förstöra gång- och sängkläder samt andra
av i lungsot avliden person brukade persedlar, som varit utsatta för
smitta från honom.
9 §•
Sysselsättes i rörelse, som i första stycket av 3 § sägs, annan än
den som på föreskrivet sätt styrkt sig icke vara behäftad med smittsam
lungsot, eller sysselsättes i dylik rörelse eller i mjölkförsäljningsrörelse,
som avses i andra stycket av samma §, person efter det han vid
läkarundersökning, varom i andra eller tredje stycket i samma § förmärs,
befunnits lida av smittsam lungsot, straffes rörelsens innehavare
med böter från och med fem till och med femhundra kronor.
I fall, som avses i 3 §, må ock Konungens befallningshavande på
framställning av hälsovårds- eller kommunalnämnd förbjuda rörelsens
innehavare att fortsätta med densamma, intill dess vederbörligt läkarbetyg
anskaffats och för nämnden företetts eller person, som befunnits
lida av smittsam lungsot, skilts från rörelsen. Med sådant förbud må,
där det finnes nödigt, förenas föreläggande av lämpligt vite för förbudets
överträdande.
Bryter någon uppsåtligen mot den i 5 § meddelade bestämmelse,
straffes med böter från och med två till och med etthundra kronor.
10 §.
Allmän åklagare har att åtala förseelse mot denna lag.
Förseelsen skall åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad,
men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol.
11 §•
Böter, som efter denna lag ådömas, tillfalla kommunens kassa.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
efter allmän strafflag.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 41 käft. (Nr 140.) 2
6
Riksdagens skrivelse Nr 140.
12 §.
Har inom kommun tillsatts särskild nämnd eller styrelse för att
handhava frågor om åtgärder mot lungsot, skall vad i denna lag stadgas
om hälsovårds- eller kommunalnämnd gälla beträffande sådan särskild
nämnd eller styrelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915; dock att den, som då
är sysselsatt i mejerirörelse eller sådan mjölkförsäljningsrörelse som i
3 § första stycket sägs, skall inom den 1 maj samma år hava fullgjort
vad i nämnda lagrum är stadgat.
Stockholm den 11 augusti 1914.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1914.