Riksdagen# skrivelse Nr 137.

ö

Nr 137.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 8 augusti 1914.
» » » andra kammaren den 8 augusti 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående i fråga om åtgärder
till främjande av vetenskaplig forskning och undervisning
i publik och privat internationell rätt.

Till Konungen.

Uti inom riksdagen väckta motioner kar framhållits önskvärdheten
därav att utredning verkställdes rörande inrättande av en lärostol i publik
och privat internationell rätt eller vidtagande av annan lämplig åtgärd till
befrämjande av vetenskaplig forskning och undervisning i ifrågavarande
ämnen samt att för riksdagen framlades det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.

Till stöd för motionerna har uti nu ifrågavarande hänseenden anförts
huvudsakligen följande:

För att befordra folkrättens praktiska tillämpning på allt vidsträcktare
områden av den mellanfolkliga samfärdseln, läge det naturligtvis ofantligt
stor vikt uppå, att en systematisk och vetenskaplig bearbetning av dess
innehåll, så vitt möjligt, över hela världen komme till stånd och att en
grundlig undervisning i detta ämne lämnades främst åt dem, som genom
sitt levnadskall bleve närmast hänvisade till denna praktiska tillämpning,
ju större förtrogenheten med dess normer bleve hos staternas internationellt
representativa organ och ju större enhetlighet i avseende å dess. grundprinciper
vunnes, för vilken enhetlighet eu djupgående vetenskaplig beai -

4

Riksdagens skrivelse Nr 137.

betning över hela linjen vore en oundgänglig förutsättning, desto större
bleve förutsättningarna för lagbundenhet och ordning i de mellanfolkliga
förhållandena. Förvisso kunde under denna förutsättning konflikter lättare
helt undvikas och förvisso kunde också konflikter, som väl ändock uppkomme,
bliva tillförsäkrade ett långt mera objektivt och vederhäftigt bedömande,
om de representativa organen från båda sidor vore genomträngda
av en fast tro på den internationella rättstillämpningens höga kulturuppgift,
och om denna övertygelse dessutom vore grundad på ett fast vetenskapligt
underlag av enhetliga rättsprinciper.

Oavsett de skäl, som således i alla stater påkallade åtgärder för den
folkrättsliga forskningens och undervisningens befrämjande och stödjande,
torde man i vårt land hava eu alldeles särskild anledning att behjärta
detta ändamål. Sveriges bidrag till folkrättsprincipernas praktiska förveikligande
hade på sin tid, i den mån man över huvud taget kunde
tala därom, varit mycket betydande, men Sverige hade, till följd av folkrättens
ringa bearbetande i vårt land, saknat möjlighet att göra dessa
bidrag så fruktbärande för det mellanfolkliga arbetet på detta område,
som de eljest skulle kunna blivit. Vår historia vore nämligen i denna
del föga utforskad. I de sista årens verksamhet för folkrättens konventionella
formulering både Sverige visserligen varit utomordentligt lyckligt
lepiesenteiat, men just bristen på en inhemsk vetenskaplig bearbetning
av folkrätten hade säkerligen vid flera tillfällen därunder gjort sig kännbar
och föriingat den insats, som från vår sida eljest skulle kunna hava gjorts.

Ej mindre nödvändig torde emellertid en fördjupad forskning och en
förbättrad undervisning i internationell privaträtt vara. Med den utomordentligt
starka utvecklingen av de moderna staternas inbördes affärsförbindelser
och ekonomiska avhängighet av varandra, framträdde behovet
härav för varje dag allt starkare.

Vid behandlingen av tvister, som föranleddes av den mellanfolkliga
affärstrafiken, gjorde sig givetvis för våra domstolar behovet av grundliga
insikter på den internationella privaträttens område kraftigt påmint. Domstolarna
vore ju visserligen i fråga om det slutliga avgörandet hänvisade
till svensk lag, där sådan i det särskilda fallet funnes att tillämpa, men
föi klarläggandet av en massa sakfrågor, som i väsentlig mån vore grundläggande
för det slutliga avgörandet, kunde kännedom om utländsk rätt
och utländsk sedvänja vara nära nog oeftergivlig. Och ännu starkare
framträdde denna synpunkt, om man betänkte, att många fall gåves, där
positiva lagbud ej direkt vore tillgängliga, utan dömandet uteslutande
skedde efter domarens egen pröfning.

5

Riksdagens skrivelse Nr 137.

Av den utredning, som i motionerna förebragts samt av vad riksdagen
ytterligare inhämtat, framgår tydligt önskvärdheten av att genom
statens försorg ökade möjligheter beredas för en fördjupad forskning och
förbättrad undervisning i internationell rätt än vad för närvarande är fallet.

För vinnande av detta ändamål synes i främsta rummet böra tillses,
att vi här i landet måtte få tillgång till sådana sakkunniga, som kunna
biträda med upplysningar icke blott åt Eders Kungl. Maj:t och ämbetsverken
utan också åt allmänheten i fråga om de internationella rättsförhållandena.
Såväl de internationella rättsförhållanden, vilka beröra nationerna
såsom sådana — folkrätten — som den internationella privaträtten
hava i våra dagar tillvunnit sig allt större betydelse på grund av folkens
närmande till varandra på mångfaldigt sätt, och under sådana förhållanden
kan det med skäl sägas vara en stor brist här i landet, att vi icke äga
tillgång till verkliga experter på detta område. Beträtfande sättet för
erhållande av sådana experter kan detta mål tänkas nås icke blott genom
inrättande av en professur, utan finnas många andra utvägar härutinnan,
särskilt sådana som anvisas genom exempel från utlandet. Så har man i
vissa länder anställt experter av ovan antytt slag icke blott i utrikesdepartementen,
utan också i andra ministerier och i ämbetsverken. Vidare
finnes det i åtskilliga länder hela institut, som hava till uppgift att bearbeta
ämnen, fallande inom dessa rättsområden. Man skulle kunna tänka
sig, att man även i vårt land upprättade ett institut för gynnande av
studier på detta område, vare sig dess medlemmar slutligen komme att
tillhöra institutet såsom ordinarie medlemmar eller saken ordnades på annat
sätt. Man skulle kunna prisbelöna skrifter och giva stöd åt vissa forskningsuppgifter
o. s. v.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning rörande vidtagande av lämpliga
åtgärder till befrämjande av vetenskaplig forskning och undervisning
i ifrågavarande ämnen samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen må kunna föranleda.

Stockholm den 8 augusti 1914.

Med undersåtlig vördnad.