8
Riksdagens skrivelse Nr 116.
Nr 116.
Uppläst och godkänd i första kammaren den 8 augusti 1914.
» » »i andra kammaren den 8 augusti 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och
förslag i fråga om minskning eller avskrivning av den
avgäld, som utgår från de hemman, vilka varit delägare
i Atrans åsänkning sföretag.
(Statsutskottets utlåtande nr 18.1
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion kar hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes låta utreda, huruvida och i vad mån det kan vara med billighet
och rättvisa förenligt att minska eller avskriva den avgäld, som till inbetalning
utdebiterats eller för framtiden skall utgå från de hemman,
som varit delägare i Atrans åsänkningsföretag, samt därefter för riksdagen
göra den framställning, som kan av utredningen föranledas.
I ett uti motionen åberopat, densamma bilagt utlåtande, avgivet
av assistenten vid lantbruksstyrelsens agrikulturtekniska byrå, Magnus
Wixell, anföres huvudsakligen följande:
Under 1850- och 1860-talen hade en reglering av ån Ätran företagits
i trakten av Vartofta, i ändamål att vinna möjlighet till torrläggning
av eu del intill ån belägna sänka marker. Företaget både emeller
-
9
Riksdagens skrivelse Nr 116.
tid bristfälligt utförts och icke länt till nöjaktigt resultat. I sammanhang
med denna reglering nödgades delägarna i företaget inlösa en kronohemmanet
Åkerholmen tillhörig mindre hemkvarn, vilken genom åns
ändrade läge berövades sin vattentillgång. Denna kvarn hade icke varit
belägen vid åns huvudfåra utan vid en mindre bigren, genom vilken
under starkare flöden en del av flodvattnet, dock endast en mycket
obetydlig del, tagit sig väg. Den övre delen av denna bigren syntes
icke hava haft någon egentlig strömfåra — endast en tämligen bred
svacka i markytan utvisade, var vattnet gatt fram, och vid avvägning
av berörda svacka både befunnits, att bottnen i densamma, från utloppet
från huvudfåran räknat, avsevärt höjde sig, innan man nådde kvarnstället,
Endast under en kortare del av flodtiden på våren samt möjligen
någon gång efter längre tids starkare nederbörd torde kvarnen haft tillgång
på vatten. Någon uppsamlingsbassäng av nämnvärd omfattning
torde icke hava förefunnits vid kvarnen och själva fallet torde, enligt
vad som kunde utrönas av den ännu befintliga delen av den gamla
kvarndammen, ej hava uppgått till en meter. Under vårfloden, då vattentillgången
varit störst, torde naturkraften icke hava överstigit 3 ä 4
hästkrafter, och den arbetseffekt som därav erhållits (medelst underfallsvattenhjul)
hade med säkerhet icke överstigit 25 å 30 procent av naturkraften.
Om man antoge, att vattenkraften ännu funnits kvar, torde
man med tämligen stor visshet kunna antaga, att den fått ligga obiukad
eller att fallet dikats ut för torrläggning av ovanför liggande mark.
Det torde även böra påpekas, att i närvarande tid tillgång till elektrisk
kraft funnes å de flesta platser och att sådan kraft från alla synpunkter
vore att föredraga framför vattenkraft av den beskaffenhet, varom här
vore fråga. Enligt uppgift hade delägarna i Ätrans regleringsföretag
erlagt ett årligt belopp av 253 kronor eller möjligen något mer i ersättning
för den utrivna kvarnen. Detta belopp syntes med hänsyn till
beskaffenheten av den vattenkraft, som förefunnits, vara alltför högt.
Kapitaliserad efter 5 procent motsvarade den ett belopp av omkring
5,200 kronor. Däri inginge visserligen även lösen för själva kvarnen,
men med kännedom om huru dylika små hemkvarnar brukade vara
beskaffade och då vattenkraften, för vars skull kvarnen tillkommit, måste
anses såsom det väsentliga, syntes man utan tvekan kunna påstå, att
staten, då den årliga avgälden utgått under ett 50-tal år, redan erhållit
full valuta för den utrivna kvarnen. Med hänsyn därtill, och då .de av
regleringen berörda ägorna med undantag av eu mindre del, ej haft
Bihang till senare riksdagens protokoll 1014. 14 samt. 33 höft. (Nr 112 116). 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 116.
någon nämnvärd nytta av den företagna regleringen, syntes det rättvist,
att delägarna i företaget bleve befriade från ifrågavarande avgäld.
Riksdagen, som utgår från, att den i motionen ifrågasatta utredningen
icke skall komma att åsamka statsverket någon nämnvärd kostnad,
har, med hänsyn till vad i ämnet anförts, icke velat motsätta sig
vad i motionen föreslagits.
Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta
utreda, huruvida och i vad mån den avgäld, som till inbetalning utdebiterats
eller för framtiden skall utgå från de hemman, som varit delägare
i Atrans åsänkningsföretag, må skäligen böra minskas eller avskrivas,
samt därefter hos riksdagen göra den framställning, som kan av
utredningen föranledas.
Stockholm den 8 augusti 1914.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktieholaget 1914.