Riksdagens skrivelse Nr 9.

1

Nr 9.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 2 mars 1914.
» » > i andra kammaren den 2 mars 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av vissa av
Kung!. Magi under nionde huvudtiteln av statsverkspropositionen
gjorda framställningar, ävensom åtskilliga
inom riksdagen väckta motioner rörande utgifter under
samma huvudtitel.

(Jordbruksutskottets utlåtanden nr 1 och 32 samt memorial nr 33.)

Till Konungen.

I anledning av nedannämnda av Eders Kungl. Maj:t under nionde
huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställningar, ävensom
åtskilliga inom riksdagen väckta motioner rörande utgifter under samma
huvudtitel, far riksdagen för Eders Kungl. Maj:t anmäla följande beslut.

Departementet.

l:o) I den till riksdagen den 14 januari innevarande år avlåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behov har Eders Kung].
Maj:t under nionde huvudtiteln i punkten 1 föreslagit riksdagen att till
provisorisk lönereglering för befattningshavare i jordbruksdepartementet,
i enlighet med de i statsrådsprotokollet tillstyrkta grunder och på de
däri förordade villkor, å extra stat för år 1915 bevilja ett förslagsanslag
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 sond. 9 höft. (Nr 9). 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 9.

av 6,760 kronor, varav högst 162 kronor 50 öre må användas till
höjning av vikari åt sersättning under semester.

Enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
har departementschefen, under åberopande av vad chefen
för justitiedepartementet samma dag till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
anfört i avseende å grunderna för dessa lönetillägg
ävensom villkoren för deras åtnjutande och de föreskrifter, som böra
iakttagas vid utbetalningen av desamma, meddelat, att den för år 1915
erforderliga summan bleve ändrad, enär ålderstillägg till vaktmästaren
icke behövde utgå, sedan denna befattning numera erhållit ny innehavare.

Under erinran att riksdagen redan förut beträffande annat statsdepartement
bifallit liknande framställning som nu förevarande, får
riksdagen härigenom för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen till
provisorisk lönereglering för befattningshavare i jordbruksdepartementet,
i enlighet med de enligt statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
den 14 januari 1914 tillstyrkta grunder och på däri förordade
villkor, å extra stat för år 1915 beviljat ett förslagsanslag av 6,760
kronor, varav högst 162.5 0 kronor må användas till höjning av vikariatsersättning
under semester.

2:o) Med bifall till vad Eders Kungl. Maj:t under punkten 2 av
denna huvudtitel föreslagit, har riksdagen, i likhet med vad skett för
vart och ett av åren 1911—1914, för avlönande av en kanslisekreterare
inom jordbruksdepartementet å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag
av 5,050 kronor, varav 1,600 kronor skola anses såsom tjänstgöringspenningar.

3:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom under punkten 3
framställda förslag har riksdagen vidare, i likhet med vad för åren
1911—1914 ägt rum, för beredande av arvode åt extra föredragande
inom jordbruksdepartementet m. m., å extra stat för år 1915 anvisat
ett anslag av 4,000 kronor.

Lautbrnksstyrclsen.

4:o) Under punkt 5 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att för anställande under år 1914 av ingenjörsbiträden
hos lantbruksstvrelsen, utöver därtill förut anvisade medel, å

3

Riksdagens skrivelse Nr 9.

extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av 3,500 kronor, med rätt för
Kungl. JVIaj:t att under år 1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna
detta belopp.

För anställande under åren 1913 och 1914 av ingenjör sbiträden
hos lantbruksstyrelsen har riksdagen på extra stat för år 1914 anvisat
ett anslag av 13,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att därav, för
anställande av dylika biträden under år 1913, förskottsvis under samma
år av tillgängliga medel utanordna erforderligt belopp.

Enligt vad av statsrådsprotokollet i ärendet framgår, har lantbruksstyrelsen
inkommit med framställning i fråga om ändrat sätt för handläggningen
av ärenden rörande statsbidrag eller statslån till torrläggningsföretag
sålunda, att den befattning med dessa ärenden, som nu tillkommer
dels väg- och vattenbyggnadsstyrelsen dels ock sistnämnda styrelse och
lantbruksstyrelsen samfällt, skulle överflyttas till att i regel handläggas av
lantbruksstyrelsen ensam. I sitt samtidigt avgivna förslag till ny stat
för lantbruksstyrelsen hade styrelsen upptagit en post å 10,000 kronor
till avlöning åt ingen] örsbiträden å styrelsens agrikulturtekniska byrå,
vadan alltså något särskilt anslag till ingenjörsbiträden för år 1915 icke
nu skulle behöva tagas i beräkning. Därest emellertid den ifrågasatta
ändringen i ovan omförmälda ärendens handläggning icke genomfördes
och det i samband därmed ifrågasatta uppförandet å lantbruksstyrelsens
stat av anslag till ingenj örsbiträden icke ägde rum, komme givetvis
extra anslag för ändamålet att erfordras för år 1915.

Emellertid har lantbruksstyrelsen hemställt jämväl om ökat anslag
för anställandet av dylika biträden under innevarande år. Därigenom
att Kungl. Maj:t sett sig nödsakad att på grund av ådagalagda omständigheter
redan för år 1913 taga i anspråk så stort belopp som 7,625
kronor av det utav riksdagen för bägge åren 1913 och 1914 anvisade
anslaget av 13,000 kronor, har det återstående, för år 1914 disponibla
beloppet blivit väsentligt lägre än som beräknats. Och samma anledningar,
som föranlett det ökade medelsbehovet för nu ifrågavarande
ändamål under år 1913, antagas komma att i oförminskad omfattning
göra sig gällande under år 1914. Med hänsyn härtill och till andra
anförda omständigheter har departementschefen funnit ett tilläggsanslag
av 3,500 kronor erforderligt för år 1914.

Riksdagen, som av utredningen i ärendet funnit behovet av det
äskade tilläggsanslaget till fullo ådagalagt och som icke heller i
övrigt haft något att erinra mot förevarande framställning, får därför
för Eders Kungl. Maj.''t anmäla, att riksdagen för anställande under år

4

Riksdagens skrivelse Nr d.

1914 av ingenjörsbiträden hos lantbruksstyrelsen, utöver därtill förut
anvisade medel, å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 3,500
kronor med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1914 av tillgängliga
medel förskottsvis utanordna detta belopp.

L<aii t It u«h alln in gen.

5:o) Under punkt 6 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl. Magt
vidare föreslagit riksdagen att dels öka det under anslagstiteln »befrämjande
i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar» till understödjande
av premiering av nötboskap anvisade belopp, nu 120,000 kronor,
därav 30,000 kronor skola användas för tilläggspris för tjurar, tillhörande
tjurförening, med 20,000 kronor till 140,000 kronor, därav 50,000 kronor
skola användas för tilläggspris för tjurar, tillhörande tjurförening, med
rätt för Kungl. Maj:t att, därest under något år sistnämnda belopp
ej skulle behöva i sin helhet eller till någon del tagas i anspråk för
detta ändamål, anvisa det sålunda tillgängliga beloppet för andra till
nötboskapspremieringen hörande ändamål, dels och besluta, att för åtnjutande
av understöd från anslaget fortfarande skola gälla enahanda
villkor som i avseende å de nu för understödjande utav premiering av
nötboskap anslagna medel.

Under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet av jordbruk och
lantmannanäringar» finnes alltsedan år 1892 upptaget ett särskilt anslag
till understödjande av premiering av nötboskap, från vilket anslag bidrag
utgå till hushållningssällskap med belopp, som för varje sällskaps område
icke må överstiga vad sällskapet eller landstinget, vart för sig eller
i. förening, tillskjuter för samma ändamål. Detta anslag uppgick i början
till 50,000 kronor men bar småningom höjts, senast vid 1909 års riksdag,
då beloppet bestämdes till 120,000 kronor, därav högst 30,000 kronor
skola användas för tilläggspris för tjurar, tillhörande tjurförening, med
rätt för Kungl. Maj:t att, därest sistnämnda belopp i sin helhet eller till
någon del under något år ej skulle behöva tagas i anspråk för detta
ändamål, anvisa det sålunda tillgängliga beloppet för andra till nötboskapspremieringen
hörande ändamål. Från anslaget må även användas
erforderligt belopp till fortsatt utgivande av en riksstambok över
ayrshireboskap.

Anledningen till anslagets höjning vid 1909 års riksdag var önskan

5

Riksdagens skrivelse Nr 9.

att genom beredande av ökade tilläggspris åt föreningstjurar befordra
bildandet av tjurföreningar. Angående de villkor, under vilka dylika
tilläggspris till föreningstjurar må kunna utgå, innehåller det nu gällande,
den 8 oktober 1910 utfärdade reglementet för den med statsmedel understödda
nötboskapspremieringen inom riket följande bestämmelser:

1) att för sådant tilläggspris icke må av statsmedel utgå högre
belopp än 150 kronor;

2) att stadgar för tjurförening, till vilken tilläggspris utgår, äro
av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott fastställda; samt

3) att minst halva antalet av föreningens kor tillhör ägare eller
brukare, vilkas odlade jord icke överstiger sammanlagt 40 hektar och
som idka jordbruk såsom huvudsaklig näring eller väsentlig binäring,
samt att förening är skyldig att årligen till hushållningssällskapet avlämna
fullständig redogörelse över sitt arbete och sin ekonomi;

börande inom de hushållningssällskaps områden, där premieriug
av tjurar ej årligen återkommer inom ett och samma område, de tilläggspris,
som vid premiering tillerkännas tjurförening, ej i sin helhet genast
utgå, utan lika fördelas på de olika åren, med iakttagande att de senare
delarna av priset utbetalas först sedan styrkt blivit, att tjuren väl vårdats
och att de för prisets utdelande i övrigt föreskrivna villkoren blivit
uppfyllda.

Tjurföreningar finnas numera någorlunda jämnt fördelade inom de
olika länen, blott inom några få är antalet ännu jämförelsevis obetydligt.
Enligt uppgift av lantbruksstyrelsen voro 845 med statsmedel understödda
tjurföreningar med över 20,000 medlemmar i verksamhet vid
1912 års utgång. Tjurföreningarna hava nämnda år uppburit 57,730
kronor i pris och direkta anslag av staten och hushållningssällskapen
förutom 62,940 kronor för inlösta frisedlar. Under samma år har krävts
eu uttaxering hos medlemmarna av 81,830 kronor. I ovan angivna
siffror äro icke inberäknade de många föreningarna i Malmöhus län, för
vilka bidrag av statsmedel för närvarande icke tagas i anspråk.

Hushållningssällskapens utgifter för tilläggspris åt föreningstjurar
utgjorde år 1910: 9,993 kronor, år 1911: 21,479 kronor och år 1912:
27,341 kronor och sällskapens sammanlagda utgifter för nötboskapspremieringen
i sin helhet utgjorde år 1909: 190,883 kronor, år 19.10:
196,744 kronor och år 1911: 216,991 kronor samt hava nu av lantbruksstyrelsen
uppgivits för år 1912 till 239,200 kronor.

I ovan omförmälda statsbidrag till tilläggspris för tjurar, tillhörande
tjurförening, föreslås nu förhöjning. 1 sådant hänseende hade lantbruksstyrelsen
för sin del ifrågasatt en förhöjning av 40,000 kronor, vari -

6

Riksdagens skrivelse Nr 9.

genom alltså statsbidraget skulle komma att mer än fördubblas. Emellertid
har departementschefen icke ansett nödvändigt att, åtminstone för närvarande,
gå så långt som lantbruksstyrelsen föreslagit utan har han ansett,
att även genom en förhöjning av 20,000 kronor en ganska kraftig hjälp
skulle lämnas tjurföreningsväsendet. I likhet med lantbruksstyrelsen bär
departementschefen vidare ansett, att tilläggspriset för föreningstjurar bör
bestämmas till visst årligt belopp, högst 75 kronor, i stället för som nu
till visst belopp, högst 150 kronor, som kan erhållas varje, vartannat
eller ^ vart tredje år, beroende av det antal underdistrikt, vari hushållningssällskapets
område är delat. Sistnämnda förändring skulle dock
icke utöva nämnvärt inlåtande på det erforderliga anslagsbeloppets storlek.

I detta sammanhang bär riksdagen till behandling förehaft tvenne
inom riksdagen väckta, likalydande motioner, i vilka hemställts, att riksdagen
måtte öka det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet av
jordbruk och lantmannanäringar» till understödjande av premiering av
nötboskap anvisade belopp, nu 120,000 kronor med 40,000 kronor till

160.000 kronor, därav 70,000 kronor skulle användas för tilläggspris
för tjurar, tillhöriga tjurföreningar.

Riksdagen får härigenom för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att
riksdagen

dels ökat det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet av
jordbruk och lantmannanäringar» till understödjande av premiering av
nötboskap anvisade belopp, nu 120,000 kronor, därav 30,000 kronor
skola användas för tilläggspris för tjurar, tillhörande tjurförening, med

40.000 kronor till 160,000 kronor, därav 70,000 kronor skola användas
för tilläggspris för tjurar, tillhörande tjurförening, med rätt för Kungl.
Maj:t att, därest under något år sistnämnda belopp ej skulle behöva
i sin helhet eller till någon del tagas i anspråk för detta ändamål, anvisa
det sålunda tillgängliga beloppet för andra till nötboskapspremieringen
hörande ändamål,

dels ock beslutat, att för åtnjutande av understöd från anslaget
fortfarande skola gälla enahanda villkor som i avseende å de nu för
understödjande utav premiering av nötboskap anslagna medel.

Genom detta beslut har anslagstiteln i sin helhet höjts med motsvarande
belopp av 40,000 kronor eller från 372,450 kronor till 412,450
kronor.

6:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t under punkt 8 föreslagit riksdagen
att höja den i staten för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp

7

Riksdagens skrivelse Nr 9.

upptagna anslagspost »till institutets övriga utgifter» från 35,350 kronor
med 1,800 kronor till 37,150 kronor, i följd varav statens slutsumma
kommer att uppgå till 90,450 kronor samt att vid bifall härtill bestämma
det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar»
uppförda anslag till lantbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp till 85,450 kronor.

I den av 1902 års riksdag godkända stat för lantbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp upptogs »till institutets övriga utgifter» ett
belopp av 25,000 kronor. Då emellertid sagda belopp visade sig icke
vara tillräckligt, beviljade Kung! Maj:t under vart och ett av åren 1903,
1904 och 1905 från nionde huvudtitelns anslag till extra utgifter ett
belopp av 3,000 kronor. Enär behovet av anslaget sålunda kunde anses
konstant, blev det i staten »till institutets övriga utgifter» upptagna
beloppet, 25,000 kronor, av 1905 års riksdag höjt med 3,000 kronor
till 28,000 kronor.

Sedermera har samma anslagspost höjts, av 1910 års riksdag1 till

33,000 kronor och av 1911 års riksdag till sitt nuvarande belopp,
35,350 kronor.

Den höjning av 1,800 kronor, som nu föreslagits, är avsedd att utgöra
ersättning dels för det belopp, 1,500 kronor, som hittills årligen
tillgodokommit institutet såsom ersättning för upplåtande av lokaler åt
den till Alnarps egendom förlagda lantbruksskolan, vilken under år
1914 skall inflytta i nya egna lokaler, dels ock för det belopp, under
senare åren 300 kronor, som från Malmöhus läns hushållningssällskap
utgått i hyra för lokaler till Malmöhus läns kvinnliga mejeriskola och
vilken senare inkomstpost på grund av skolans upphörande likaledes
kommer att utgå ur institutets inkomststat med utgången av år 1914.
Då emellertid, vad angår det förstnämnda beloppet, detsamma givetvis
kommer att motsvaras av ökat överskott i den för Alnarps egendom fastställda
stat, skulle alltså den verkliga ökade utgiften för statsverket
komma att inskränka sig till det belopp av 300 kronor, som utgör
ersättning för nuvarande hyra av Malmöhus läns kvinnliga mejeriskola.

Då riksdagen finner det skäligt, att lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp genom ökat anslag erhåller vederlag för det belopp, som
sålunda kommer att frångå institutet, samt riksdagen icke haft något att
erinra mot det föreslagna sättet för dessa medels anvisande, har riksdagen
dels höjt den i staten för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp
upptagna anslagspost »till institutets övriga utgifter» från 35,350 kronor
med 1,800 kronor till 37,150 kronor, i följd varav statens slutsumma kom -

8

Riksdagens skrivelse Nr 9.

mit att uppgå till 1)0,400 kronor, dels ock bestämt det under ans!agstiteln
»undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar» uppförda
anslag till lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp till 85,450 kronor.

Genom detta beslut har det i omförmälda anslagstitel ingående
bestämda anslag undergått höjning med 1,800 kronor.

7:o) Under punkt 9 av förevarande huvudtitel har Eders Ivungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att för beredande av ökning i det till trädgårdsskolan
i mellersta Sverge utgående statsanslaget från 10,000 kronor till

12.000 kronor höja det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för
jordbruk och lantmannanäringar» uppförda anslag till trädgårdsundervisningen
från 34,800 kronor med 2,000 kronor till 36,800 kronor.

År 1909 medgav riksdagen, att under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och lantmannanäringar» finge under benämningen
»trädgårdsundervisningen» uppföras ett anslag å sammanlagt 34,800
kronor, därav bland annat dels 12,000 kronor till upprätthållande av
en trädgårdsskola vid Alnarp, dels ock 18,000 kronor till upprätthållande
av två trädgårdsskolor, en i mellersta och en i norra Sverge.
Av sistnämnda belopp voro 10,000 kronor avsedda för den förra och

8.000 kronor för den senare skolan. Den för mellersta Sverge avsedda
trädgårdsskolan finnes förlagd till Adelsnäs fideikommissegendom, med
vars innehavare, friherre Theodor Adelswärd, den 11 januari 1910 upprättats
kontrakt om upprätthållande för en tid av fem år, räknade från
den 1 november 1909, av en trädgårdsskola vid sagda egendom enligt
bestämmelserna i av Kungl. Maj.t fastställt reglemente för med statsmedel
understödda trädgårdsskolor i mellersta Sverge och Norrland.
Enär det uuder de fyra år, skolan varit i verksamhet, visat sig att de
för ändamålet anslagna medlen icke varit tillräckliga, har nu ifrågasatts
höjning av anslaget med 2,000 kronor under en eventuell ny kontraktsperiod.

Det i alla avseenden framstående och förtjänstfulla sätt, varpå
trädgårdsskolan vid Adelsnäs hittills verkat, torde vara allmänt bekant.
Då det vid sådant förhållande måste anses önskvärt att den för mellersta
Sverge avsedda trädgårdsskolan allt fortfarande bibehålies vid Adelsnäs,
detta så mycket hellre som, enligt vad utredningen i ärendet giver vid
handen, det icke kan antagas, att på något annat ställe inom mellersta
Sverge en trädgårdsskola med samma utbildningstillfällen kan anordnas
för . lägre kostnad än den nu ifrågasatta, får riksdagen, som anser det
riktigt, att anslag för ändamålet anvisas med så stort belopp att icke,

9

Biksdagens skrivelse Nr 9.

såsom hittills synes hava skett, förlust för skolans innehavare behöver
uppstå, härigenom för Eders Kungl. Magt anmäla, att riksdagen, för
beredande av ökning i det till trädgårdsskolan i mellersta Sverge utgående
statsanslaget från 10,000 kronor till 12,000 kronor, höjt det
under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar»
uppförda anslag till trädgårdsundervisningen från 34,800 kronor
med 2,000 kronor till 36,800 kronor.

Genom detta riksdagens beslut har det i denna anslagstitel ingående
bestämda anslaget undergått motsvarande förhöjning.

8:o) 1 tvenne inom riksdagen väckta, likalydande motioner har
hemställts, att riksdagen ville besluta, att det under nionde huvudtiteln
nu utgående anslaget å 70,000 kronor till understöd åt vissa elever
vid lantbruksskola, lantmannaskola, lanthushållsskola och fast undervisningskurs
för småbrukare måtte höjas med 30,000 kronor och iör år
1915 utgå med 100,000 kronor.

Till stöd för denna framställning har anförts följande:

»Av 1912 års riksdag beviljades ett anslag av 70,000 kronor att
användas såsom understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever
vid med statsmedel understödd lantbruksskola, lantmannaskola, lanthushållsskola
ävensom åt sådana deltagare i fast småbrukarekurs med särskilt
antagna elever, som ha sin verksamhet vid jordbruk med högst
12 hektar åker, att utgå i enlighet med bestämmelserna i Kungl. Maj:ts
nådiga kungörelse den 29 juni 1912. Till obemedlad elev vid lantmannaskola
och lanthushållsskola samt vid teoretisk vinterkurs vid lantbruksskola
i Norrland och Dalarne skulle understöd utgå med högst 25
kronor och för mindre bemedlad elev vid samma skolor med högst 15
kronor per månad. Till obemedlad elev vid lantbruksskola skulle understödet
utgå med högst 100 kronor per år och till mindre bemedlad
elev med högst 60 kronor samt till deltagare i fast småbrukarekurs med
högst 1 krona per dag.

Det visade eig redan första året, att det beviljade statsanslaget
var något knappt tilltaget.. Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott
samt beträffande lantbruksskolorna av vederbörande skolors styrelser,
som erhållit i uppdrag att bevilja detta understöd, begärdes för år 1912
—1913 81,200 kronor och för 1913—1914 c:a 107,000 kronor, d. v. s.
under det sista året c:a 26,000 kronor mer än under det första året och
c:a 37,000 kronor mer än det tillgängliga anslaget, 70,000 kronor. Eu
del elevers ansökningar måste antingen avslås eller ock understöden
beviljas till behövande elever med i hög grad reducerade belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 sa,ml. 9 höft. (Nr 9).

2

10

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Det hittillsvarande beloppet, som sålunda redan från början visat
sig vara otillräckligt, blir detta i ännu högre grad i samma mån antalet
undervisningsanstalter ökas och behovet av undervisning tränger ned
till de djupa leden av landsbygdens befolkning. Om jordbruket skall
utvecklas och gå framåt, om de av staten, hushållningssällskapen, landstingen
och kommunerna understödda undervisningsanstalterna på jordbrukets
område skola bliva använda icke blott av de bemedlade, utan
även av de obemedlade och mindre bemedlade, då måste det understöd
från det allmännas sida, som blivit ställt i utsikt, stå till förfogande till
större belopp än hittills.»

Under det i anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och
lantmannanäringar» ingående bestämda anslag uppförde 1912 års riksdag
på Ivungl. Maj:ts förslag under benämning »den lägre lantbruksundervisningen»
ett anslag av sammanlagt 166,500 kronor, därav 70,000
kronor till understöd åt vissa elever vid lantbruksskola, lantmannaskola,
lanthushållsskola och fast undervisningskurs för småbrukare.
Förevarande motion avser sistnämnda anslagsposts höjande till 100,000
kronor.

Frågan om understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever
vid ifrågavarande skolor erhöll sin lösning vid 1912 års riksdag i
sammanhang med ordnandet av den lägre lantbruksundervisningen.
Redan året därefter eller vid 1913 års riksdag väcktes emellertid motion
om höjning av ifrågavarande anslag. I sitt utlåtande över denna framställning,
vilken riksdagens vederbörande utskott visserligen, med hänsyn
bland annat till den ringa grad av erfarenhet som då ännu vunnits,
ansåg sig för det dåvarande icke kunna tillstyrka, uttalade dock utskottet
den förhoppning, att, därest det, efter den erfarenhet, som under loppet
av år 1913 kunde vinnas, skulle visa sig, att rikligare medel för nu
ifrågavarande ändamål skulle erfordras. Kung!. Maj:t icke torde underlåta
att till riksdagen inkomma med den framställning, som härav kunde
föranledas.

Enligt vad i nu förevarande motioner påvisas hava av hushållningssällskapen
och lantbruksskolestyrelserna, vilka det tillkommer att pröva
ansökningar om dylikt understöd, för läsåret 1913—1914 begärts för
ifrågavarande ändamål icke mindre än omkring 107,000 kronor eller

26,000 kronor mera än under första läsåret och 37,000 kronor mer än
det för innevarande år tillgängliga anslagsbeloppet.

Härav finner riksdagen uppenbart, att det nuvarande anslagsbeloppet
icke längre kan anses tillräckligt för tillgodoseende på ett tillfredsställande

11

Riksdagens skrivelse Nr 9.

sätt av behovet av understöd i nu förevarande hänseende, utan att en
ökning av anslaget är av nöden för att obemedlade och mindre bemedlade
personer må i önskvärd omfattning kunna beredas tillfälle att anlita
ifrågavarande av staten organiserade och understödda undervisningsanstalter.
Riksdagen, som funnit den föreslagna höjningen väl avvägd
med hänsyn till "det under sista läsåret uppvisade behovet, har därför
ökat det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och
lantmannanäringar» till understöd åt vissa elever vid lantbruksskola, lantmannaskola,
lanthushållsskola och fast undervisningskurs för småbrukare
anvisade belopp, nu 70,000 kronor, med 30,000 kronor till 100,000 kronor.

Genom detta beslut har dels den under det i berörda anslagstitel
ingående bestämda anslag uppförda anslagspost å sammanlagt 166,500
kronor till »den lägre lantbruksundervisningen» höjts med 30,000 kronor,
dels ock ifrågavarande bestämda anslag i sin ordning höjts med motsvarande
belopp.

På grund av riksdagens beslut i envar av punkterna 6, 7 och 8
har det under meranämnda anslagstitel ingående bestämda anslag höjts
med sammanlagt 33,800 kronor eller alltså från 417,500 kronor till
451,300 kronor.

9:o) Eders Kungl. Magt har under punkt 10 av huvudtiteln föreslagit
riksdagen att till undervisningsmateriell för lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av

3,000 kronor.

Till undervisningsmateriell för lantbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp har riksdagen på extra stat för vart och ett av aren 1908
1914 anvisat ett anslag av 3,000 kronor. Då behovet av extra anslag
till undervisningsmateriell vid nämnda institut icke torde komma att
under år 1915 visa sig mindre än de föregående åren, har riksdagen, i
likhet med vad under senare åren skett, till undervisningsmateriell för
lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp å extra stat för år 1915 anvisat
ett anslag av 3,000 kronor.

10:o) I överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts under punkt 11
av förevarande huvudtitel gjorda framställning och under erinran att riksdagen
för innevarande år för ifrågavarande ändamål anvisat ett anslag''8-befopp av 7,000 kronor, därav 3,500 kronor finge användas till täckande
av förskottsvis bestridda utgifter för samma ändamål under år 1913, får
riksdagen härigenom anmäla, att riksdagen till hovbeslagsskolan vid
Alnarp anvisat å extra stat för år 1915 ett anslag av 3,500 kronor.

12

Riksdagens skrivelse Nr 9.

ll:o) Under punkt 12 av ifrågavarande huvudtitel har Eders Kung].
Maj:t föreslagit riksdagen att för bestridande av kostnaderna för vissa
ändringsarbeten i sjukstallet vid veterinärinstitutionen vid lantbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av
3,100 kronor, ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må för ändamålet under
år 1914 låta förskottsvis av tillgängliga medel utanordna detta belopp.

Då de ifrågasatta förändringarna synts riksdagen väl behövliga för
att sjukstallet skall bliva försatt i ett tillfredsställande och nutidens
krav på detta område motsvarande skick och för att detsamma skall bliva
till avsedd nytta vid undervisningen samt riksdagen icke heller haft något
att erinra mot det för ändamålet äskade belopp, får riksdagen för Eders
Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen för bestridande av kostnaderna för
vissa ändringsarbeten i sjukstallet vid veterinärinstitutionen vid lantbruks-
och mejeriinstitutet vid Alnarp å extra stat för år 1915 anvisat
ett anslag av 3,100 kronor, ävensom medgivit, att Kungl. Maj:t må för
ändamålet under år 1914 låta förskottsvis av tillgängliga medel utanordna
detta belopp.

12:o) Under punkten 13 bär Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att till anordnande av utbildningskurser för kontrollassi sten ter å extra stat
för år 1915 anvisa ett anslag av 14,800 kronor.

Anslag för ifrågavarande ändamål har av riksdagen förut beviljats
för vartdera av åren 1911 och 1912 med 9,550 kronor, för år 1913 med
11,900 kronor samt för innevarande år med 14,800 kronor. Då sistnämnda
belopp torde vara erforderligt jämväl för år 1915, har riksdagen,
i likhet med vad skett för innevarande år, till anordnande av utbildningskurser
för kontrollassistenter å extra stat för år 1915 anvisat ett
anslag av 14,800 kronor.

13:o) Med bifall till vad Eders Kungl. Maj:t underpunkten 14 föreslagit
riksdagen, har riksdagen, i likhet med vad skett för vart och ett
av åren 1913 och 1914, till anordnande av utbildningskurser för ladugårdsförmän
å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 18,800 kronor.

14:o) Under punkt 15 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t vidare föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1915 bevilja, att
av Kungl. Maj:t i mån av behov användas, såsom bidrag till anställande av
dels tolv jordbrukskonsulenter i Dalarne och Norrland under villkor att
konsulenternas rese- och traktamentsersättning bekostas av landsting,

13

Riksdagens skrivelse Nr 9.

hushållningssällskap eller eljest 30,000 kronor, dels eu jordbrukskonsulent
inom vartdera av Kalmar Läns norra och Gottlands läns hushållningssällskaps
områden under enahanda villkor och under törutsättning därjämte
att vederbörande hushållningssällskap bidrager till konsulentens
avlöning med minst 1,250 kronor 2,500 kronor, dels ock tolv jordbrukskonsulenter
i övriga delar av södra och mellersta Sverge under villkor
att konsulenternas rese- och traktamentsersättning bekostas av landsting,
hushållningssällskap eller eljest samt att vederbörande hushållningssällskap
under samma år på egen bekostnad och utan anlitande till någon del
av statsbidraget anställer en eller flera ytterligare jordbrukskonsulenter

30.000 kronor eller tillsammans 62,500 kronor, ävensom medgiva, att
Kung!. Magt må för bidrag från detta anslag stadga de villkor i övrigt,
Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

Såsom bidrag till tolv jordbrukskonsulenter i Dalarne och Norrland
har riksdagen på extra stat för vart och ett av åren 1908—1911 anvisat
ett anslag" av 30,000 kronor att av Kungl. Maj-.t i mån av behov för
ändamålet användas.

Vidare har riksdagen år 1910 medgivit, att ett belopp av högst

25.000 kronor av anslaget till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket
finge, med en beräkning av 2,500 kronor till vart och ett av
tio hushållningssällskap inom mellersta och södra Sverge, användas lör
anställande inom sällskapets område av en jordbrukskonsulent lör det
mindre jordbruket.

På grund av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade
1911 års riksdag anslag för år 1912 för båda torenämnda ändamål till
enahanda belopp och på samma villkor som för år 1911 bestämts, och
sammanfördes därvid anslagen under en gemensam anslagstitel.

1 enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade
därefter 1912 års riksdag på extra stat för år 1913 anslag för samma
ändamål allenast med den förändring, att antalet jordbrukskonsulenter i
södra och mellersta Sverge, till vilkas avlöning bidrag från anslaget
finge utgå, bestämdes till tolv samt att anslaget höjdes till 60,000
kronor. Samma belopp har på enahanda villkor anvisats för innevarande
år.

Ifrågavarande statsbidrag utgår med 2,500 kronor till varje konsulent.

I avseende å villkoren för erhållande av dylikt statsbidrag stadgas
i nu gällande kungörelse den 1 november 1912, att konsulenternas reseoch
traktamentsersättning skall bekostas av landsting, hushållningssällskap
eller eljest, och, vad angår konsulenterna i södra och mellersta Sverge,

14

Riksdagens skrivelse Nr 9.

att vederbörande hushållningssällskap under det år, för vilket statsbidrag
sökes, på egen bekostnad och utan anlitande till någon del av
statsbidraget anställer en eller flera ytterligare jordbrukskonsulenter.

Sistnämnda villkor uppställdes först i kungörelsen den 28 oktober
1910 angående statsanslag till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket
och har sedermera årligen — i likhet med förstnämnda villkor
— av riksdagen bundits vid anslaget.

Mot nyssnämnda särskilda villkor i fråga om anslag till jordbrukskonsulenter
i södra och mellersta Sverge hava riktats anmärkningar uti
motioner, som väckts vid riksdagarna åren 1911 och 1913. I motionerna
vid 1913 års riksdag hemställdes också att ifrågavarande villkor måtte
upphävas.

Med anledning av detta förslag yttrade jordbruksutskottet år 1913,
att det syntes icke kunna förnekas, att såtillvida ett missförhållande förelåge
i avseende å användningen av anslaget, att hushållningssällskapsområden,
vilka icke hade behov av mer än en jordbrukskonsulent
och på deri grund icke kunde erhålla bidrag från anslaget, komme
i en ogynnsammare ställning än andra dylika områden, vilka vore
i behov av flera sådana konsulenter. Det skulle därför kunna ifrågasättas,
huruvida icke i fråga om hushållningssällskapsområden i södra
och mellersta delarna av landet med ringa folkmängd, exempelvis
Gottlands, undantag skulle kunna medgivas från de nu bestämda villko
ren och beträffande dessa områden stadgas, att statsbidrag till avlöning
av jordbrukskonsulenter finge utgå med viss del av samma
avlöning. Då emellertid en förändring av nu antydd art i förberörda
villkor icke syntes böra vidtagas utan en föregående utredning om
verkan av dylika förändrade bestämmelser, ansåge sig utskottet i
avsaknad av en sådan utredning icke för det dåvarande kunna biträda
motionen i denna del.

I enlighet med utskottets hemställan blevo motionerna av riksdagen
avslagna.

Enligt vad departementschefen i nu förevarande ärende till statsrådsprotokollet
anfört, har vid en därefter inom jordbruksdepartementet verkställd
utredning framgått, bland annat, att beträffande folkmängden — härvid
har hänsyn tagits allenast till folkmängden på landsbygden — denna
endast inom tre hushållningssällskaps områden i södra och mellersta Sverge
understege 100,000 invånare, nämligen inom Gottlands läns med omkring
45,000, Kalmar läns norra med omkring 65,000 och Uppsala läns med ungefär

98,000 invånare. Detta betydde, att den ensamme jordbrukskonsulenten i
Gottlands län hade att verka bland en befolkning, som vore mindre än som

15

Riksdagens skrivelse Nr .9.

belöpte på vardera av två konsulenter inom varje annat sällskaps område
med undantag- av Kalmar läns norra sällskaps, ocb konsulenten inom
sistnämnda område hade mindre folkmängd inom sin verkningskrets än
vardera av två konsulenter inom tolv sällskaps områden. I fråga om
folkmängden intoge följaktligen dessa bägge sällskap en särställning och
deras behov av två konsulenter Unge anses vida mindre än de övrigas.
Även vad beträffade de ekonomiska resurserna, som skulle sätta sällskapen
i stånd att bära omkostnaderna för två konsulenter, visade utredningen,
att ifrågavarande tvenne sällskap i fråga om såväl inkomster som
behållen tillgång vore sämre ställda än övriga hushållningssällskap.
Sålunda hade hushållningssällskapens inkomster av bränn vinsten sälj ningsmedel
och av egna tillgångar under år 1911 för alla sällskap överstigit

50,000 kronor utom för Gottlands läns, som blott haft ej fullt 26,000
kronor och för Kalmar läns norra, som haft något över 36,000 kronor.
Och beträffande sällskapens behållna tillgångar efter avdrag av skulderna
hade alla sällskapen mer än 100,000 kronor i behållning utom Gottlands
läns med omkring 51,000 kronor och Kalmar läns norra med nära 82,000
kronor samt Kristianstads läns — vilket senare dock hade jämförelsevis
stora inkomster. Departementschefen, som funnit starka skäl tala för
att för sällskap med ringa folkmängd undantag borde medgivas från
omförmälda villkor och statsbidrag utgå med viss del av jordbrukskonsulents
avlöning, har därför förordat, att statsbidrag till hälften av
det vanliga beloppet eller alltså med 1,250 kronor måtte utgå till
avlönande av en jordbrukskonsulent inom vartdera av Gottlands och
Kalmar läns norra hushållningssällskaps områden utan villkor om anställande
av ännu en konsulent på sällskapets bekostnad.

Mot beviljande på oförändrade villkor jämväl för nästkommande
år av det sedan en följd av år utgående statsbidraget till anställande
av tolv jordbrukskonsulenter i Dalarne och Norrland samt tolv jordbrukskonsulenter
i södra och mellersta Sverge har riksdagen icke haft något att
erinra. Då det, såsom riksdagens vederbörande utskott redan förra året
i anledning av den då i ämnet väckta motionen framhöll, måste anses
med billigheten överensstämmande att. hushållningssällskap i södra och
mellersta Sverge med riuga folkmängd befrias från den för hushållningssällskap
i övrigt i dessa delar av landet stadgade skyldigheten att själva
på egen bekostnad och utan anlitande av någon del av statsbidraget
anställa ytterligare eu eller liera konsulenter, har riksdagen följaktligen
icke heller haft något att erinra mot förslaget om beviljande av statsbidrag
till anställande av eu jordbrukskonsulent inom vartdera av Kalmar läns

16

Riksdagens skrivelse Nr 9.

norra och Gottlands läns hushållningssällskaps områden med befrielse för
sagda hushållningssällskap från förenämnda skyldighet. Riksdagen får
därför för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen å extra stat för år
1915 beviljat, att av Kungl. Maj:t i mån av behov användas, såsom
bidrag till anställande av

dels tolv jordbrukskonsulenter i Dal ar ne och Norrland under villkor
att konsulenternas rese- och traktamentsersättning bekostas av landsting,
hushållningssällskap eller eljest 30,000 kronor,

dels en jordbrukskonsulent inom vartdera av Kalmar läns norra
ocli Gottlands läns hushållningssällskaps områden, under enahanda villkor
och under förutsättning därjämte att vederbörande hushållningssällskap
bidrager till konsulentens avlöning med minst 1,250 kronor, 2,500 kronor,
dels ock tolv jordbrukskonsulenter i övriga delar av södra och
mellersta Sverge under villkor att konsulenternas rese- och traktamentsersättning
bekostas av landsting, hushållningssällskap eller eljest samt
att vederbörande hushållningssällskap under samma år på egen bekostnad
och utan anlitande till någon del av statsbidraget anställer en eller flera
ytterligare jordbrukskonsulenter 30,000 kronor
eller tillsammans 62,500 kronor,

ävensom medgivit, att Kungl. Maj:t må för bidrag från detta
anslag stadga de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

15:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t under punkt 16 av förevarande
huvudtitel föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1915 anvisa, att
av Kungl. Magt i män av behov användas, dels ett anslag av 21,000
kronor såsom bidrag till avlöning åt vandringsrättare i Dalarne och
Norrland, dels ock ett anslag av 15,000 kronor såsom bidrag till avlöning
åt vandringsrättare i södra och mellersta Sverge, under villkor, beträffande
båda anslagen, att övriga kostnader för vandringsrättärna bestridas
av landsting, hushållningssällskap eller eljest, samt på de villkor
i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

För år 1912 anvisade riksdagen på grund av väckt motion å
extra stat ett anslag av 18,000 kronor att av Kungl. Maj:t i mån av
behov användas såsom bidrag till avlönande av vandringsrättare i
Dalarne och Norrland under villkor, att övriga kostnader för desamma
bestriddes av landsting, hushållningssällskap eller eljest, samt på de
villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva. Samma
belopp har av riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag för enahanda ändamål
och på oförändrade villkor jämväl beviljats för åren 1913 och 1914.

I anledning av vid 1912 års riksdag väckta motioner anvisade

1?

Riksdagens skrivelse Ur 9.

riksdagen jämväl såsom bidrag till avlöning åt vandringsrättare i södra
och mellersta Sverge å extra stat för år 1913 ett belopp av 9,000
kronor under samma villkor som för det förra anslaget; och har riksdagen
på förslag av Kungl. Maj:t även för år 1914 anslagit sistnämnda
belopp för samma ändamål.

För nästkommande år har nu begärts förhöjning av båda ifrågavarande
anslag, nämligen 3,000 kronor i det förra och 6,000 kronor i
det senare.

Att införandet av vandringsrättarinstitutionen varit till stort gagn
för höjandet av landets jordbruk såväl i Norrland och Dalarne som i
södra och mellersta Sverge torde vara obestridligt. Vad särskilt
beträffar det mindre jordbruket synes också denna undervisningsform
på grund av sin praktiska läggning vara synnerligen väl ägnad att
hos småbrukaren väcka och bibehålla intresset för hans närings förkovran.
Riksdagen finner därför denna institution väl förtjänt av fortsatt
understöd från statens sida. Vid sådant förhållande och då de
nuvarande anslagen, på sätt av utredningen framgår, visat sig otillräckliga,
får riksdagen, som icke haft något att erinra i fråga om beloppet av
den begärda anslagsökningen, för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen
å extra stat för år 1915 anvisat, att av Kungl. Maj:t i mån av
behov användas,

dels ett anslag av 21,000 kronor såsom bidrag till avlöning åt
vandringsrättare i Dalarne och Norrland,

dels ock ett anslag av 15,000 kronor såsom bidrag till avlöning
åt vandringsrättare i södra och mellersta Sverge,

under villkor, beträffande båda anslagen, att övriga kostnader för
van dringsr ättar na bestridas av landsting, hushållningssällskap eller eljest,
samt på de villkor i övrigt, Kung]. Maj:t kan finna gott föreskriva.

16:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom under punkten
17 gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad skett för vart
och ett av åren 1911—1914, till utbildande av eu stipendiat i boskapsskötsel
och mejerihushållning å extra stat för år 1915 anvisat ett anslagav
1,500 kronor.

17:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts under punkten 18 gjorda
framställning har riksdagen, i likhet med vad för innevarande år skett,
såsom statsbidrag åt Fredrika-Bremerförbundets lanthushållningsskola
vid Rimforsa för utbildande av lärarinnor å extra stat för år 1915 beviljat
ett anslag av 8,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 9 käft. (Nr 9). 3

18

Riksdagens skrivelse Nr 9.

18:o) 1 anslutning till Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 19
gjorda framställning har riksdagen vidare, i likhet med vad för innevarande
år ägt rum, till beredande av statsbidrag åt Uppsala enskilda
läroverks fackskola för huslig ekonomi för utbildning av lärarinnor i
lanthushållning å skolans lantgård Brogård å extra stat för år 1915
beviljat ett anslag av 5,500 kronor.

19:o) Under punkt 20 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att höja det i staten för stuteriöverstyrelsen
upptagna anslag till vaktmästares avlöning och expenser m. m. från 950
kronor med 450 kronor till 1,400 kronor, i följd varav statens slutsumma
skulle komma att uppgå till 14,800 kronor.

Nu gällande stat för stuteriöverstyrelsen är av Kungl. Maj:t och
riksdagen fastställd år 1909 samt slutar på 14,350 kronor. I staten
upptages ett belopp av 950 kronor till vaktmästares avlöning och
expenser m. m. Av detta sistnämnda anslag utgår för närvarande 300
kronor till avlöning åt vaktmästare, vadan alltså för bestridande av de
löpande expensutgifterna återstå 650 kronor. Då detta belopp befunnits
för knappt tilltaget, har nu ifrågasatts en ökning av anslaget med 450
kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot den begärda anslagsökningen,
har höjt det i staten för stuteriöverstyrelsen upptagna anslag
till vaktmästares avlöning och expenser in. m. från 950 kronor med 450
kronor till 1,400 kronor, i följd varav statens slutsumma kommer att
uppgå till 14,800 kronor.

Genom detta riksdagens beslut har reservationsanslaget till hästavelns
förbättrande undergått motsvarande höjning. Härtill återkommer
riksdagen under nästa punkt.

20:o) I punkt 21 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att höja det å ordinarie stat upptagna reservationsanslaget
till hästavelns förbättrande, nu 291,050 kronor, med 77,900
kronor.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen år 1913
medgivit, att samtliga till Strömsholms hingstdepå nu anslagna fastigheter
med undantag av dels det jordområde vid Strömsholm, varå själva depåbyggnaderna
med tillhörande anläggningar äro belägna, jämte dessa
byggnader och anläggningar ävensom så stor del av f. d. lönejordarna,
som erfordras för depåpersonalens behov, dels ock den till den
14 mars 1924 utarrenderade egendomen Strömsvik må från och med

19

Riksdagens skrivelse Nr 9.

deri 14 mars 1914 frångå depån. Vissa av de sålunda avsedda fastigheterna
skola försäljas och de för dem inflytande köpeskillingarna tillföras
domänfonden. Därest och i den mån samma fastigheter icke försålts
med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1914, skola fastigheterna
själva tillföras nämnda fond, vilket från sistnämnda dag även skall
äga rum med samtliga övriga fastigheter, som icke enligt vad ovan
angivits skola behållas för depån.

Tillika har riksdagen år 1913 på Kungl. Maj:ts förslag beträffande
de nu till Flyinge hingstdepå anslagna fastigheterna medgivit, att
vissa till Flyinge och Dalby kungsgårdar hörande områden må försäljas och
att de efter försäljningen återstående ägorna av Dalby kungsgård ävensom
Linnebjers hage må från och med den 14 mars 1914 tillföras
domänfonden. De köpeskillingar, som komma att inflyta vid försäljning
från Flyinge kungsgård av ägolotterna Aa—Am, må användas till inlösen
av arrendatorn tillhöriga byggnader å arrendelotten Flyinge nr 1—
5, kallad Valleberg, ävensom till bestridande av kostnaden för erforderliga
nybyggnader å samma arrendelott. Köpeskillingarna för övriga till
försäljning bestämda områden skola tillföras domänfonden.

Genom de sålunda beslutade förändringarna komma för tiden efter
den 14 mars 1914 icke längre några inkomster att tillföras vederbörande
hingstdepåer från de fastigheter, som skola försäljas eller tilläggas
statens domäners fond. Såsom vederlag för den inkomstminskning, som
depåerna härigenom få vidkännas, har nu föreslagits ökade statsanslag.
I sådant hänseende har tagits i betraktande dels tiden efter 1915 års
ingång, dels ock tiden från den 14 mars 1914 till samma års slut.

Vad beträffar tiden efter 1915 års ingång eller de normala förhållandena
i framtiden har till grund för stuteriöverstyrelsens beräkning
i ämnet lagts särskilda av redogörarna vid de bägge hingstdepåerna
upprättade tablåer, utvisande verkliga avkastningen i medeltal per år
under femårsperioden 1908—1912 från de fastigheter, som nu skola
frångå depåerna. Ifrågavarande tablåer utvisa eu årlig nettoinkomst
beträffande Strömsholm av kronor 62,826.15 och beträffande Flyinge av
kronor 17,221.06. Härtill borde, enligt stuteriöverstyrelsens förmenande,
läggas ett belopp av 2,575 kronor 94 öre, utgörande skillnaden mellan
den nuvarande arrendeinkomsten av den till Flyinge hingstdepå hörande
egendomen Valleberg och den arrendeinkomst, som kunde beräknas
komma att utgå från sagda egendom från den 14 mars 1914, sedan
vissa lotter av egendomen blivit försålda. Inkomstminskningen för
depåerna ansåg alltså stuteriöverstyrelsen böra beräknas till i runt tal
82,700 kronor.

20 Riksdagens skrivelse Nr 9.

Mot stuteriöverstyrelsens beräkningar beträffande Strömsholm har
departementschefen, som anser hela frågan om vederlag för depåerna i
första rummet böra bedömas med hänsyn till depåernas verkliga behov,
icke haft annat att erinra än att departementschefen med anledning av
en av domänstyrelsen gjord anmärkning funnit beloppet böra jämkas
till 62,639 kronor 47 öre. Beträffande Flyinge har departementschefen
dels minskat den av stuteriöverstyrelsen beräknade medelnettoinkomsten
med 1,044 kronor 66 öre, utgörande förut utgående omkostnader för de
till denna depå hörande Dalbo hage och Linnebjers hage, vilka omkostnader
komma att för framtiden försvinna, dels och, vid det av domänstyrelsen
upplysta förhållande att egendomen Valleberg för ny tjuguårsperiod
utarrenderats för depåns räkning för ett med 956 kronor förhöjt
kontant arrende samt samma mängder naturaprodukter som hittills,
avdragit berörda kontanta arrendeökning från det belopp, som skall
representera inkomstminskningen. Detta belopp blir då 15,220 kronor
40 öre.

För Strömsholm och Flyinge sammanlagt har departementschefen
sålunda kommit till ett belopp av 77,859 kronor 87 öre eller i jämnat
tal 77,900 kronor. Då departementschefen ansett, att detta belopp bör
betraktas såsom ett depåernas inkomstbehov, som framdeles icke
kan tillgodoses på samma sätt som hittills, och att detta behov får anses
vara av stadigvarande natur, har han föreslagit, att från och med år 1915
det å ordinarie stat upptagna reservationsanslaget till hästavelns förbättrande
höjes med motsvarande belopp.

Vad därefter beträffar tiden från den 14 mars 1914 till samma års
slut har stuteriöverstyrelsen upptagit inkomstminskningen för denna tid
till ett belopp av 65,689 kronor 15 öre. Styrelsen har därvid utgått
från beräkningar, som för nästan alla poster upptagit beloppen i samma
förhållande till helårsbeloppen, som antalet månader från den 14 mars
till årets slut eller enligt proportionen nio och en halv till tolv månader.
Beloppen äro alltså nästan överallt nitton tjugufjärdedelar av helårsbeloppen.
Emellertid har departementschefeu ansett, att då stuteriöverstyrelsen
redan omedelbart efter ingången av år 1915 kan, vid bifall
till ovannämnda höjning av det ordinarie anslaget till hästavelns förbättrande,
disponera full ersättning för den inkomstminskning, som
eljest skulle inträtt under kalenderåret 1915, i varje fall icke någon
annan inkomstminskning kan för tiden 14 mars—31 december 1914
inträda för depåerna, än som utgöres av inkomster, som enligt
hittillsvarande arrendekontrakt och andra förhållanden skolat inflyta eller
erhållas under sistnämnda tid, men som nu utebli. Ifall ersättning"erhålles

21

Riksdagens skrivelse Nr 9.

för dessa inkomster, liar departementschefen framhållit, få ju depåerna
ända till utgången av år 1914 vad de brukat få, och efter det nya årets
ingång komma de så till vida i ännu bättre ställning än förut, som de
redan i början av januari få fullt vederlag för inkomster, som eljest skulle
influtit först senare under året.

Beträffande vilka inkomster, som hittills under den förut omnämnda
femårsperioden 1908—1912 tillflutit depåerna under tiden mellan den 14
mars och samma års slut, har departementschefen, efter undersökning, kommit
till ett belopp, beträffande Strömsholm, av 14,300 kronor och beträffande
Flyinge av 5,800 kronor eller för båda depåerna sammanlagt 20,100
kronor, vilket belopp departementschefen ansett böra anvisas såsom anslag
på extra stat för år 1915 med rätt för Kungl. Maj:t att låta utanordna
beloppet redan under innevarande år.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att hela frågan
om vederlag till stuteriöverstyrelsen för den inkomstminskning, som
styrelsen kan komma att vidkännas på grund av den av 1913 års riksdag
beslutade förändrade dispositionen utav vissa till Strömsholms och
Flyinge hingstdepåer anslagna fastigheter, i främsta rummet bör bedömas
med hänsyn till depåernas verkliga behov. Då emellertid
depåernas hittillsvarande inkomster visat sig fullt erforderliga för depåernas
drift och behöriga vidmakthållande samt, enligt vad departementschefen
uppgivit, depåerna fortfarande torde tarva inkomster till samma
belopp som hittills, har riksdagen icke något att erinra mot att vederlaget
bestämmes till ett belopp, motsvarande den genom förändringen
inträdande inkomstminskningen. Icke heller har riksdagen haft något
att erinra mot den av departementschefen gjorda beräkningen av ifrågavarande
inkomstminskning, vare sig i vad den avser tiden efter 1915
års början eller tiden 14 mars — 31 december innevarande år. Då det
behov av ökat årligt anslag, som sålunda föreligger, får anses vara av
stadigvarande natur, finner riksdagen det riktigt att behovet i sådan
ordning tillgodoses, att det å ordinarie stat upptagna reservationsanslaget
till hästavelns förbättrande från 1915 års början höjes med motsvarande
belopp, medan det för år 1914 erforderliga beloppet anvisas
såsom anslag å extra stat för år 1915 med rätt likväl för Kungl. Maj:t
att redan innevarande år låta utanordna beloppet. Då riksdagen icke
heller i övrigt funnit anledning till erinran mot Eders Kling!. Maj:ts förevarande
framställning, får riksdagen, som i nästa punkt återkommer till
frågan om det för innevarande år för ifrågavarande ändamål erforderliga
belopp, anmäla, att riksdagen höjt det å ordinarie stat upptagna reserva -

22 Riksdagens skrivelse Nr 9.

tionsanslaget till hasta velns förbättrande, nu 291,050 kronor, med 77,900
kronor.

Genom riksdagens beslut under punkterna 19 och 20 bar nu
ifrågavarande anslag höjts med sammanlagt 78,350 kronor eller alltså
till 369,400 kronor samt hela anslaget till hästavelns förbättrande, vilket
förutom omförmälda reservationsanslag består av ett förslagsanslag,
friheter, å 1,070 kronor, böjts till 370,470 kronor, därav, liksom förut,
särskilt 160,000 kronor till prisbelöningar av hästar.

21:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 22
gjorda framställning och under hänvisning till vad i näst föregående
punkt i ärendet anförts, får riksdagen för Eders Kungl. Maj:t anmäla,
att riksdagen såsom ersättning till statens hingstdepåer för minskning
i inkomster under år 1914 till följd av ändrad disposition av vissa till
depåerna förut anslagna kronoegendomar å extra stat för år 1915 anvisat
ett anslag av 20,100 kronor ävensom medgivit, att Kungl. Maj:t må under
år 1914 förskottsvis av tillgängliga medel för ändamålet utanordna detta
belopp.

22:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
bar riksdagen, i likhet med vad för vart och ett av åren 1911—1914
skett, för bestridande av kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepå
å extra stat för år 1915 beviljat ett anslag av 4,630 kronor.

23:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 24
gjorda framställning har riksdagen vidare, i likhet med vad skett för
innevarande år, å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 20,000
kronor att under de villkor, Kungl. Magt må bestämma, utgå för tillvaratagande
och utveckling av sådana i Sverge förekommande s. k. lanthästar,
som kunna innefattas under benämningen »inhemska häststammar».

24:o) Vidare och i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts framställningunder
punkt 25 av förevarande huvudtitel har riksdagen, i likhet med
vad för innevarande år skett, å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag
av 10,000 kronor att under de villkor, Kung]. Maj:t må bestämma,
utgå för understödjande av stamboksföring rörande hästar.

25:o) Under punkt 26 av ifrågavarande huvudtitel bär Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att till arvode åt en statsinspektör över köttkontrollen
å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av 5,800 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 9. 23

Sedan 1913 års riksdag antagit lag angående köttbesiktning och
slakthus samt jämte denna lag åtskilliga andra bestämmelser av Kungl.
Maj:t utfärdats angående besiktning och stämpling av kött samt angående
exportslakterier och kontroll vid utförsel av kött, hava legala
föreskrifter av djupt ingripande betydelse i olika hänseenden åvägabragts
till åstadkommande av ett välordnat slakthus- och köttbesiktningsväsende
samt en förbättrad och konkurrenskraftig köttexport. För
att det med dessa bestämmelser åsyftade ändamål skall kunna vinnas
är det uppenbarligen nödvändigt att en sakkunnig och effektiv kontroll
i avseende å efterlevnaden av de utfärdade bestämmelserna utövas.
Något organ för utövandet av en dylik kontroll finnes emellertid icke.
Det vill därför synas som om anställandet i Sverge, liksom tidigare
skett exempelvis i Danmark, av en statsinspektör över köttkontrollen
i riket skulle vara av behovet väl påkallat samt att en dylik inspektör
skulle få störa och viktiga uppgifter att fylla. Sålunda torde en
inspektör av nu ifrågasatt slag kunna bliva av icke ringa betydelse
i avseende å befordrandet och säkerställandet av vårt lands i utveckling
stadda köttexport ävensom kunna sättas i stånd att utöva en välbehövlig
inspektion över våra köttimportförhållanden, vilka för närvarande torde
lämna åtskilligt övrigt att önska. Kiksdagen, som sålunda finner sig
böra bifalla den ifrågasatta anordningen, anser, i likhet med medicinalstyrelsen
och lantbruksstyrelsen, att, då anordningen ännu är för
Sverge ny och oprövad, densamma bör till en början givas allenast en
mera provisorisk karaktär, samt att fördenskull tillsättningen av befattningen
bör ske endast genom ett av Kungl. Maj:t meddelat förordnande
att tills vidare bestrida befattningen. Mot den föreslagna avlöningen åt
den ifrågasatta inspektören, vars verksamhet framdeles skulle närmare
regleras av Kungl. Maj:t, har riksdagen icke haft annat att erinra än
att densamma synts riksdagen böra minskas med 200 kronor, motsvarande
vad ifrågavarande befattningshavare, därest han varit å ordinarie stat,
skolat hava att erlägga i pensionsavgifter.

På grund av vad sålunda anförts, och då riksdagen icke i övrigt
haft något att erinra mot förevarande framställning, får riksdagen anmäla,
att riksdagen till arvode åt en statsinspektör över köttkontrollen
å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 5,600 kronor.

26:o) Under punkt 27 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att för avlönande av eu kärantänsvakt vid karantänsanstalten
i Haparanda för husdjur samt för bestridande av anstaltens

24

Riksdagens skrivelse Nr 9.

kostnader för bränsle, lyse, telefon och desinfektionsmedel m. m. å extra
stat för år 1915 anvisa ett anslag av 750 kronor.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning beviljade
1910 års riksdag på extra stat för år 1911 ett anslag av 13,600
kronor till uppförande av en karantänsanstalt i Haparanda för husdjur.
Sedan anstalten i fråga år 1912 fullbordats och trätt i verksamhet, har
Kungl. Maj:t av anslaget till förekommande och hämmande av smittosamma
sjukdomar bland husdjuren för vart och ett av åren 1913 och 1914 utanordnat
medel till avlönande av en karantänsvakt samt till bestridande
av kostnaderna för anstaltens behov av bränsle, lyse, telefon, desinfektionsmedel
in. m., för vart och ett av åren 1913 och 1914 utgörande
tillsammans 750 kronor. Enär dessa utgifter ansetts komma att bliva
av stadigvarande natur, har nu föreslagits beloppets uppförande på stat,
varvid emellertid departementschefen, med hänsyn till att den hittills
vunna erfarenheten icke lämnat tillräcklig ledning för bedömande av
anslagsbehovet för någon längre tid framåt samt till möjligen inträdande
ändrade förhållanden i övrigt, ansett beloppet icke nu böra uppföras på
ordinarie stat.

Då ifrågavarande av staten bekostade karantänsanstalt anses böra
framgent bibehållas för sitt ändamål, varigenom utgifter för avlönande av
en karantänsvakt samt till täckande av kostnader för bränsle, lyse m. m.
icke lära kunna undvikas, torde det också vara riktigast att särskilt anslag
för ändamålet anvisas. Riksdagen, som icke haft något att erinra emot
det begärda anslagsbeloppets storlek eller beskaffenhet i övrigt, får
därför anmäla, att riksdagen för avlönande av en karantänsvakt vid
karantänsanstalten i Haparanda för husdjur samt för bestridande av
anstaltens kostnader för bränsle, lyse, telefon och desinfektionsmedel
m. in. å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 750 kronor.

27:o) Under punkt 28 av huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen dels att såsom bidrag till upprätthållande av de år 1911 utsedda
avelscentra för nötboskap å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag
av 11,000 kronor, dels ock att såsom bidrag till bestridande av
kostnaderna för den år 1913 beslutade förnyade tävling för utseende av
avelscentra för nötboskap å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av

14,000 kronor, varigenom det anslag, som skulle erfordras för år 1915,
komme att sammanlagt uppgå till 25,000 kronor.

År 1902 begärde Kung]. Maj:t första gången hos riksdagen anslag
till bildande och upprätthållande av avelscentra för nötboskap och

25

Riksdagens skrivelse Nr 9.

anvisade riksdagen för vart och ett av åren 1903—1910 medel för detta
ändamål. Efter tävlan ntsågos dylika avelscentra år 1906.

År 1908 gjorde Kungl. Maj:t framställning till riksdagen om anordnande
efter ny plan av förnyad tävlan för utseende av avelscentra.
Kostnaderna för dessa tävlingar jämte upprätthållande av de vid dem
utsedda avelscentra beräknades till 112,000 kronor, därav 27,000 kronor
skulle under åren 1911 —1915 tagas från avkastningen av fonden för
svenska hornboskaps- och fåravelns förädling samt återstående 85,000
kronor avsågos skola av riksdagen såsom anslag å extra stat anvisas
med visst belopp under vart och ett av åren 1909—1915, varav för år
1915 beräknades ett belopp av 11,000 kronor. Riksdagen har i enlighet
härmed för ändamålet anvisat 12,000 kronor för vartdera av åren
1909 och 1910, 17,000 kronor för år 1911 och 11,000 kronor för vart
och ett av åren 1912—1914.

Sedan Kungl. Maj:t den 29 juni 1908 fastställt föreskrifter i fråga
om bildande och upprätthållande av avelscentra för nötboskap, utsagos
den 21 april 1911 avelscentra vid denna tävling.

År 1913 framlade Kungl. Maj:t proposition till riksdagen om anordnande
av ytterligare en tävling för utseende av avelscentra enligt
plan, som innefattade åtskilliga förändringar i förut gällande bestämmelser.
Kostnaderna för dessa tävlingar beräknades till 122,000 kronor,
varav 27,000 kronor skulle tagas från avkastningen av fonden för svenska
hornboskaps- och fåravelns förädling samt återstående 95,000 kronor
beräknades skola av riksdagen anvisas med 16,000 kronor för år 1914,

14,000 krouor för år 1915, 17,000 kronor för år 1916 samt 12,000
kronor för vart och ett av åren 1917 — 1920. Riksdagen anvisade härtill
16,000 kronor för år 1914.

Då Eders Kungl. Maj:ts förevarande äskande överensstämmer med
de för riksdagen förut framlagda och av riksdagen gillade planer för
anordnande av tävlan för utseende av avelscentra, får riksdagen härigenom
anmäla, att riksdagen anvisat

dels såsom bidrag till upprätthållande av de år 1911 utsedda
avelscentra för nötboskap å extra stat för år 1915 ett anslag av 11,000
kronor,

dels ock såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för den år
1913 beslutade förnyade tävling för utseende av avelscentra för nötboskap
å extra stat för år 1915 ett anslag av 14,000 kronor;

eller sålunda sammanlagt 25,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 9 höft. (Nr 9.)

4

26

Riksdagens skrivelse Nr 9.

28:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 29
gjorda framställning kar riksdagen, i likhet med vad för vart och ett
av åren 1907—1914 ägt rum, till främjande av nötboskapsaveln inom
Norrbottens län anvisat å extra stat för år 1915 ett anslag av 5,000
kronor.

29:o) Under punkt 30 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att dels å extra stat för år 1915 till Kungl.
Maj:ts förfogande ställa ett anslag av 100,000 kronor, att användas till förekommande
och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, med
rätt för Kungl. Maj:t att härav låta för dylika åtgärder under innevarande
år förskottsvis av tillgängliga medel under samma år utanordna högst

10,000 kronor, dels ock medgiva, att vad vid utgången av år 1914 möjligen
icke blivit använt av tidigare för ändamålet beviljade anslag må under
år 1915 användas för enahanda ändamål.

Riksdagen har för varje år från och med år 1898 anvisat anslag
å extra stat till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos
nötkreaturen. Anslagens belopp hava växlat allt efter behoven för året
och tillgången på besparade medel för ändamålet. På 1914 års stat
har riksdagen för ifrågavarande ändamål uppfört ett anslag av 60,000
kronor, varjämte riksdagen medgivit, att vad vid utgången av år 1913
möjligen icke blivit använt av tidigare för ändamålet beviljade anslag
finge för år 1914 användas för enahanda ändamål.

För ifrågavarande ändamål under innevarande år behövliga medel
har av lantbruksstyrelsen beräknats till 90,000 kronor. Enär under
sagda år finnas tillgängliga allenast 80,000 kronor, skulle alltså en brist
av 10,000 kronor uppstå. Med beräkning under år 1915 av enahanda
belopp som under år 1914 skulle alltså för tuberkuloskampens bedrivande
erfordras ett anslag för år 1915 av 100,000 kronor, därav
under innevarande år borde få förskottsvis utanordnas högst 10,000
kronor.

Då verksamheten för bekämpande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen
med oförminskat intresse omfattas från lantmännens och veterinärernas
sida samt alltjämt fortgår med goda resultat, torde det vara
av vikt att tillräckliga medel finnas tillgängliga för fortsatt främjande av
detta arbete. Och som riksdagen icke haft något att erinra mot beloppet
av det för ändamålet äskade anslaget eller i övrigt, får riksdagen anmäla,
att riksdagen

27

Riksdagens skrivelse Nr 9.

dels å extra stat för år 1915 till Kungl.- Maj:ts förfogande ställt
ett anslag av 100,000 kronor att användas till förekommande och hämmande
av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, med rätt för Kungl. Maj:t
att härav låta för dylika åtgärder under innevarande år förskottsvis av
tillgängliga medel under samma år utanordna högst 10,000 kronor,

dels ock medgivit, att vad vid utgången av år 1914 möjligen icke
blivit använt av tidigare för ändamålet beviljade anslag må under år
1915 användas för enahanda ändamål.

30:o) Under punkt 31 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att till åtgärder för höjande av landets svinavel
å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av 30,000 kronor.

Till åtgärder för höjande av landets svinavel har riksdagen på
framställning av Kungl. Maj:t anvisat å extra stat för vart och ett av
åren 1912—1914 anslag av 30,000 kronor eller enahanda belopp, som
nu äskats för nästkommande år.

I detta sammanhang har emellertid riksdagen till behandling förehaft
tvenne inom riksdagen väckta, likalydande motioner, i vilka hemställts,
att riksdagen ville besluta, att det under nionde huvudtiteln
nu utgående extra anslaget å 30,000 kronor till åtgärder för höjande
av landets svinavel måtte höjas med 20,000 kronor och för år 1915
anvisas att utgå med 50,000 kronor.

Till stöd för denna framställning har anförts följande:

))B’örst under de allra senaste åren ha från det allmännas sida vidtagits
åtgärder för höjande av en bland de viktigaste grenarna av vår
husdjursskötsel, nämligen svinskötseln. 1911 års riksdag beviljade ett
anslag av 30,000 kronor att användas för premiering av svin och till
organisationsanslag åt svinavelsföreningar ävensom till understöd av upprättade
avelscentra eller svinavelsstationer. Detta belopp har sedermera
årligen utgått, och i årets statsverksproposition begäres samma anslag
som det ursprungliga eller 30,000 kronor.

Intresset för svinskötseln har för varje år ökats, och vid 1913 års
utgång hade alla hushållningssällskap utom två beviljat anslag för svinskötselns
höjande. Från hushållningssällskapen vid årets slut avlåtna
ansökningar om bidrag till åtgärder för svinskötselns höjande år 1914
representera en summa av tillsammans 48,225 kronor. Härtill komma
de medel, som erfordras till tryckning av riksstambok över avelssvin,
vilka medel utgå av statsanslaget.

Det förtjänar anmärkas, att så gott som alla åtgärder för svinskötselns
höjande avse att främja det mindre jordbruket. Fargaltar pre -

28

Riksdagens skrivelse Nr 9.

mieras endast om de tillhöra huvudsakligen av mindre jordbrukare bildade
svinavelsföreningar, och frisedlar utdelas endast till hondjur, som
tillhör mindre jordbrukare, vilken på samma gång är medlem i svinavelsförening.
Antalet svinavelsföreningar ökas synnerligen raskt, och
redan bildade svinavelsföreningar vinna ökad tillslutning på grund av
de åtgärder, som från det allmännas sida vidtagits. Av de utdelade
premierna och organisationsanslagen skola minst hälften utgå av anslag
från vederbörande hushållningssällskap eller landsting.

Då svinskötseln är en näringsgren, som förtjänar uppmuntran, och
den inom alltför stora områden av vårt vidsträckta land bedrives i alltför
ringa utsträckning och i allmänhet med alltför bristfälligt avelsmaterial,
då de åtgärder, som vidtagits från det allmännas sida, äro synnerligen
behövliga och betydelsefulla och bristande statsanslag med säkerhet
torde medföra en motsvarande nedsättning av såväl premier som organisationsanslag
från hushållningssällskapens sida, vilket å andra sidan
torde medföra användande av svagare avelsdjur och motverka bildandet
av svinavelsföreningar, vilja undertecknade vördsammast hemställa, att
riksdagen ville besluta — —»

Bland de olika slagen av husdjursskötsel torde svinaveln, rätt
handhavd, särskilt för de mindre jordbrukarna, utgöra en av de säkraste
och mest givande inkomstkällorna. Det glädjande uppsving, som
svinskötseln under senaste åren haft att uppvisa och vilket bland annat
givit sig tillkänna genom ökat exportöverskott av fläsk, torde till stor
del få betraktas såsom en direkt frukt av de åtgärder, som från statens
och det allmännas sida vidtagits för denna närings höjande. Svinavelns
utveckling befinner sig emellertid ännu i sitt första skede och kan icke,
utan fara för tillbakagång, avvara fortsatt understöd från det allmännas
sida. Tvärtom torde, för att denna småbrukarnas speciella näringsgren
skall kunna vidare utvecklas, ökat understöd vara av nöden. Enligt
vad av motionärerna påvisats, uppgår det av hushållningssällskapen för
innevarande år begärda stat sbidragsbeloppet till över 48,000 kronor,
under det att det för ändamålet anvisade anslaget utgör
allenast 30,000 kronor. Och, enligt vad riksdagen erfarit, synes det
ock vara att befara, att många av hushållningssällskapen — vilka av
egna medel skola tillskjuta minst lika stort belopp som statsbidraget —
skola finna sig nödsakade att inskränka sina anslag till svinaveln, därest
icke ökat statsanslag ställes till förfogande. Detta skulle emellertid icke
kunna undgå att i hög grad menligt inverka på svinavelsarbetets fortgång
och utveckling samt rubba allmänhetens förtroende till statens

29

Riksdagens skrivelse Nr 9.

åtgärder i detta syfte. Vid sådana förhållanden och då, enligt vad
meddelats riksdagens vederbörande utskott, det ökade behovet av statsbidrag
för innevarande år icke lärer hava varit för lantbruksstyrelsen
känt, då styrelsen haft att avgiva förslag i fråga om anslagsbeloppet
för år 1915, har riksdagen ansett sig böra, i anledning av de väckta
motionerna, medgiva en höjning av anslaget. Dock har riksdagen icke
ansett det nödigt att anslaget på en gång höjes ända till 50,000 kronor,
utan synes en ökning med 10,000 kronor tills vidare vara tillfyllest,
detta med hänsyn jämväl till den jämförelsevis korta tid, som det nuvarande
anslagsbeloppet utgått. Riksdagen får därför anmäla, att riksdagen,
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts framställning samt de i
ämnet väckta motionerna, till åtgärder för höjande av landets svinavel
å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 40,000 kronor.

31:o) Vidare och i överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts
framställning i ämnet har riksdagen, i likhet med vad för vart och ett
av åren 1909—1914 skett, till fjäderfäavelns befrämjande anvisat å
extra stat för år 1915 ett anslag av 20,000 kronor.

32:o), 33:o) Med bifall till vad Eders Kungl. Maj:t under
punkterna 33 och 34 föreslagit, har riksdagen, i likhet med vad under
senare åren ägt rum, å extra stat för år 1915 anvisat

dels såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för allmänna
lantbruksmöten 7,500 kronor,

dels och till prisbelöningar vid allmänna lantbruksmöten 17,500
kronor.

34:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts under punkt 35 gjorda
framställning har riksdagen, i likhet med vad skett för vartdera av
åren 1913 och 1914, till fortsatt uppehållande av maskin- och redskapsprovningsanstalterna
vid Ultima och Alnarp å extra stat för år 1915
anvisat ett anslag av 21,000 kronor.

35:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts under punkt 36 framställda
förslag, har riksdagen, i likhet med vad för år 1914 senast ägt
rum, å extra stat för år 1915 anvisat såsom bidrag till underhåll av åtta
kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behov — inom de
orter, dill’ landsting eller hushållningssällskap, vart för sig eller i iörening,
förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta ej mindre lokal lör
detta jämte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent än även av -

30

Riksdagens skrivelse Nr 9.

löningen till dessa och laboratorietjänaren ävensom de årliga utgifterna
för laboratoriets underhall samt till inköp av böcker och inventarier för
stationens behov — 6,000 kronor för varje station eller tillhopa 48,000
kronor.

36:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts under punkt 37 gjorda
framställning bar riksdagen, i likhet med vad skett för år 1913 samt
för innevarande år, såsom bidrag till underhåll av en för övre Norrland
avsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län —
under villkor att från länets landsting och hushållningssällskap eller
eljest bidrag lämnas till anstaltens underhåll med sammanlagt minst
8,250 kronor — å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av
13,750 kronor.

37:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts framställning under punkt
38 av förevarande huvudtitel har riksdagen, i likhet med vad för innevarande
år ägt rum, till understöd åt svenska mosskulturföreningen
å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 50,000 kronor.

38:o) I anslutning till Eders Kungl. Maj:ts under punkt 39 därom
gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad för vart och ett
av åren 1887—1914 ägt rum, å extra stat för år 1915 till Kungl. Maj:ts
förfogande anvisat ett anslag av 10,000 kronor för att — med högst

1,000 kronor för varje anstalt — användas till understöd åt sådana
frökontrollanstalter, som av landsting eller hushållningssällskap, vart
för sig eller i förening, understödjas med minst samma belopp som
statsbidraget och vilka anstalter vilja underkasta sig de villkor och föreskrifter
i avseende på analysmetoder och övriga förhållanden, som av
Kungl. Maj:t fastställas.

39:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har riksdagen vidare, i likhet med vad för innevarande år skett,
såsom bidrag till åtgärder för befordrande av den inhemska odlingen
av frö utav klöver, gräs och foderrotfrukter å extra stat för år 1915 anvisat
ett belopp av 20,000 kronor.

40:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts under punkt 41 därom
gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad som skett för vart
och ett av åren 1912 —1914, till anställande av en statskonsulent i fröodling
å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 6,500 kronor.

31

Riksdagens skrivelse Nr 9.

41 ro) Under punkt 42 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, med godkännande av i statsrådsprotokollet
omförmälda villkor, å extra stat för år 1915 bevilja Sverges utsädesförening
ett anslag av 66,000 kronor såsom bidrag till uppehållande av
föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet.

Såsom bidrag till uppehållande av Sverges utsädesförenings praktiskt
vetenskapliga verksamhet har riksdagen på extra stat beviljat för vart
och ett av åren 1905—1912 ett anslag av 25,000 kronor, för år 1913
ett anslag av 35,000 kronor och för år 1914 ett anslag av 66,000 kronor.
Därutöver har Kungl. Maj:t årligen till föreningen anvisat 15,000
kronor, som utgått från anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk
och lantmannanäringar.

Då det ansetts rättvisligen böra från det allmännas sida krävas,
att, samtidigt med att staten iklädde sig ökade kostnader för anstaltens
uppehållande, även i anstaltens organisation vidtoges sådana förändringar,
att staten därigenom bereddes möjlighet att i fråga om det sätt,
varpå verksamheten vid anstalten utövades, göra sitt inflytande gällande
i kraftigare mån än som dittills kunnat ske, godkände 1913 års riksdag
åtskilliga av Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagna villkor för statsbidragets
åtnjutande. Sålunda skulle föreningens stadgar på sådant sätt
ändras, att ledningen av föreningens angelägenheter anförtroddes åt en styrelse
av sju personer, av vilka fem — däribland ordföranden -— skulle utses
av Kungl. Magt; att Kungl. Maj:t skulle tillsätta två av de tre revisorerna
samt två av de tre ledamöterna i den kommission, som har att handlägga
frågor rörande överlåtelse av föreningens stammar; att föreskrifter
skulle meddelas för vinnande av ökat samarbete med centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet, samt att föreningens stadgar även
i vissa andra hänseenden skulle ändras^. Vidare skulle föreskrift utfärdas
därom att, därest föreningens inkomster från allmänna svenska utsädesaktiebolaget,
vilket för närvarande enligt kontrakt äger övertaga de av
föreningen frambragta stammar och föra dem i handeln mot viss avgift
till föreningen, skulle under visst år överstiga vad som beräknats i föreningens
stat för samma år, föreningen icke skulle äga att under året
disponera det sålunda uppkomna överskottet, utan borde detta överskott
reserveras och upptagas såsom inkomst i det statförslag, som upprättades
för kommande år. Därjämte borde i likhet med föregående år vissa
ytterligare villkor för statsanslagets utgående stadgas, nämligen angående
gottgörelse till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna och
revisorerna, angående inspektion och redogörelse för verksamheten samt

32 Riksdagens skrivelse Nr 9.

därom, att föreningens filialer icke finge nedläggas utan lantbruksstyrelsens
medgivande.

För tillgodonjutande av de till föreningen under senare åren beviljade
statsanslag har av Kungl. Maj:t vidare föreskrivits, att föreningen
skulle hava att ställa sig till efterrättelse bestämmelserna i den mellan
bolaget och föreningen för en tid av tio år från den 1 juli 1909 avtalade
överenskommelsen angående överlåtande av från föreningen utgående nya
stammar och sorter av lantbruksväxter. Enligt vad departementschefen
anmälde till statsrådsprotokollet i förevarande ärende år 1913, hade
emellertid med bolagets styrelse förhandlingar inletts i syfte att berörda
överenskommelse måtte varda ersatt med en ny sådan. Förslag till nytt
kontrakt emellan bolaget och föreningen hade även upprättats. Då detta
förslag dock enligt departementschefens förmenande icke ansågs böra i
oförändrad form godkännas, utan föranleda till fortsatta underhandlingar
med bolagets styrelse, föreslogs för det dåvarande ingen ändring av det
i förevarande hänseende förut stadgade villkor.

Såsom bidrag till uppehållande av föreningens verksamhet under
nästkommande år har nu begärts statsanslag till enahanda belopp, som
beviljats för innevarande år, eller 66,000 kronor. Samtidigt har departementschefen
meddelat, att, efter ytterligare förda förhandlingar, sådana
jämkningar i ovan omförmälda förslagskontrakt numera ernåtts, att han
för sin del funnit sig kunna tillstyrka godkännande av kontraktet sådant
detsamma föreligger i ett den 12 december 1913 å föreningens och
bolagets vägnar undertecknat vid statsrådsprotokollet fogat avtal. Såsom
villkor för tillgodonjutande av det föreslagna statsbidraget för år 1915
har föreslagits, att föreningen skulle ställa sig till efterrättelse såväl
bestämmelserna i ovanberörda förslag till kontrakt mellan föreningen
och bolaget angående överlåtande av från föreningen utgående nya
stammar och sorter av lantbruksväxter som ock övriga ovannämnda av
1913 års riksdag godkända anslagsvillkor.

Med hänsyn till den stora betydelsen för vårt lands jordbruk av
den praktiskt vetenskapliga verksamhet, som av Sverges utsädesförening
bedrives vid Svalöv, synes det riksdagen riktigt, att ifrågavarande anstalt
fortfarande av staten beredes understöd för sin verksamhet. Mot det i
sådant hänseende för nästkommande år äskade belopp har riksdagen icke
haft något att erinra. Då riksdagen icke heller funnit anledning till
erinran vare sig mot det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till kontrakt
mellan föreningen och bolaget, genom vilket kontrakt föreningen kommer
att tillförsäkras avsevärt ökade avgifter från bolaget, eller mot

33

Riksdagens skrivelse Nr 9.

framställuingen i övrigt, får riksdagen anmäla, att riksdagen, med godkännande
av i statsrådsprotokollet angivna villkor, å extra stat för år
1915 beviljat Sverges utsädesförening ett anslag av 66,000 kronor såsom
bidrag till uppehållande av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet.

42:o) Med anledning av Eders Kung! Maj:ts därom under punkt
43 av huvudtiteln gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad
skett för innevarande år,

dels å extra stat för år 1915 till åtgärder för höjande av det
mindre jordbruket anvisat ett anslag av 270,000 kronor,

dels ock medgivit, att Kungl. Maj:t må för dylika åtgärder under
år 1915 disponera jämväl vad som vid utgången av år 1914 möjligen
icke blivit använt av tidigare för enahanda ändamål anvisade anslag.

43:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 44
gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad för vart och ett av
åren 1910—1914 skett, till anställande av en statskonsulent för det
mindre jordbruket å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 6,500
kronor.

44:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
får riksdagen vidare anmäla, att riksdagen, i likhet med vad som
för vart och ett av åren 1912—1914 ägt rum, såsom bidrag till åtgärder
för främjandet av ordnad bokföring vid mindre jordbruk, å extra stat
för år 1915 anvisat ett förslagsanslag av 15,000 kronor.

45:oj På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 46
gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad under senare åren
skett, å extra stat för år 1915 anvisat

dels till ökat statsbidrag till fortgående smörprovningar ett anslag
av 10,000 kronor,

dels ock till bestridande av kostnaderna för kontrollen över vattenhalten
i svenskt exportsmör ett anslag av 6,000 kronor

eller sålunda tillhopa 16,000 kronor.

46:o) Under punkt 47 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1915 ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande, under benämning norrländska avdikningsanslaget, till
understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av myrBihang
till riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 9 höft. (Nr 9). 5

34

Riksdagens skrivelse Nr 9.

utdikningar och vattenavtappningar inom Norrland och Dalarna, vare sig
ändamålet med arbetsföretaget är uppodling av till åker eller äng lämpligjord
eller minskning av frostländighet för närliggande bygd, ett belopp
av 1,900,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att härav under år 1914
låta av tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna 400,000
kronor samt med företrädesrätt för sökande från Gävleborgs län och
Dalarna att av det för år 1915 avsedda beloppet erhålla bidrag till
högst 100,000 kronor.

Sedan lång tid hava statsanslag utgått till understödjande av myrutdikningar
och vattenavtappningar. Anslagens omfattning och benämning
hava under årens lopp växlat och anslagsbeloppens storlek har stadigt ökats.

För varje år från och med år 1874 till och med år 1906 anvisade
riksdagen anslag till understödjande medelst anslag utan återbetalningsskyldighet
av sådana myrutdikningar och vattenavtappningar, vilkas
ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd. Detta
anslag avsåg landet i dess helhet. Anslagets belopp ökades småningom
från 80,000 kronor till 700,000 kronor.

Vid 1906 års riksdag vidtogs den ändringen beträffande anvisandet
av medel för motsvarande ändamål för år 1907, att två särskilda anslaganvisades,
det ena under benämning »norrländska avdikningsanslaget»
och det andra under namn av »allmänna frostminskningsanslaget». Det
förra av dessa anslag skulle avse understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vattenavtappningar
inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
vare sig ändamålet med företaget var uppodling av till åker eller äng
lämplig jord eller minskning av frostländighet. Det senare anslaget
avsåg däremot understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
av sådana myrutdikningar och vattenavtappningar inom övriga
delar av riket, vilkas ändamål var att minska frostländigheten. Det
förra av dessa anslag utgick för år 1907 med ett belopp av 500,000
kronor, för varje av åren 1908—1911 med 700,000 kronor och för år
1912 med 800,000 kronor. Det senare av nyssnämnda bägge anslag
utgick till och med år 1911 med 200,000 kronor årligen, men sänktes
för år 1912 till 150,000 kronor. Därjämte ställde riksdagen år 1911,
på grund av enskild motion, till Kungl. Maj:ts förfogande för år 1912 ett
anslag av 300,000 kronor under benämning »allmänna avdikningsanslaget»,
till understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av
myrutdikningar och vattenavtappningar inom andra delar av riket än
de »fyra» norrländska länen, vare sig ändamålet med arbetsföretaget

35

Riksdagens skrivelse Nr 9.

vore uppodling av till åker och äng lämplig jord eller minskning av
frostländighet för närliggande bygd.

Vid 1912 års riksdag skedde ånyo förändringar i dessa anslag, i
det att riksdagen i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Mapts
förslag i ämnet anvisade på extra stat för år 1913 dels under benämning
»norrländska avdikningsanslaget» till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldigket av myrutdikningar och vattenavtappningar
inom Norrland och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
vore uppodling av till åker eller äng lämplig jord eller minskning
av frostländighet för närliggande bygd, ett belopp av 1,100,000
kronor, med företrädesrätt för sökande från Gävleborgs län och Dalarna
att av detta belopp erhålla bidrag till högst 100,000 kronor, dels ock
under benämning »allmänna avdikningsanslaget» till understöd] ande medelst
statsbidrag utan återbetalningsskyldigket av myrutdikningar och vattenavtappningar
inom andra delar av riket än Norrland och Dalarna, vare
sig ändamålet med arbetsföretaget vore uppodling av till åker eller äng
lämplig jord eller minskning av frostländighet för närliggande bygd,
ett belopp av 450,000 kronor, därav högst 150,000 kronor finge utgå
till avdikning av sådan mark, vars torrläggning avsåge endast minskning
av frostländighet för närliggande bygd. Något »allmänt frostminskningsanslag»
utgick däremot ej längre, enär de fördelar, detta anslag avsett
att medföra, framdeles kunde vinnas genom bidrag ur någotdera av
nyssnämnda bägge anslag.

Anslag å samma belopp hava beviljats även för år 1914.

Emellertid hava de för Norrland avsedda anslagsmedlen, trots dessa
högst betydliga höjningar i anslagsbeloppet, icke blott årligen till fullo
åtgått utan visat sig otillräckliga, i det att ansökningar å mycket stora
belopp måst av brist på medel årligen undanskjutas, varigenom en
högst avsevärd balans uppkommit, Framställningar om åtgärder i syfte
att genom ökning av de tillgängliga medlen ansökningarna om bidrag
från norrländska avdikningsanslaget må vinna snabbare behandling hava
också inkommit från flera norrländska korporationer och myndigheter.

Någon höjning i det normala årsbeloppet av 1,100,000 kronor,
som numera torde få anses vara tills vidare fastslaget, har emellertid
icke av någon utav de i ärendet hörda ansetts vara behövlig. Enligt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och lantbruksstyrelsens uppgift hava
de ansökningar, som inkommit under år 1912, avsett företag, som
beräknats betinga en kostnad av 2,000,000 kronor, och för år 1913
hava styrelserna beräknat ett motsvarande kostnadsbelopp av 1,070,000
kronor. Om alla dessa ansökningar bifölles till de högsta tillåtna be -

36

Riksdagens skrivelse Nr 9.

loppen, skulle därtill åtgå respektive högst 1,000,000 och 835,000 kronor.
Då emellertid alltid en del. ansökningar, ofta av den anledning att de
avse torrläggning av jord, som uteslutande tillhör bolag, avslås och
beloppen för en del ansökningar bliva av olika anledningar nedsatta,
kunna de anslagsbelopp, som på grund av ovan anförda ansökningar
komma att utgå, antagligen beräknas till och med icke obetydligt lägre
än ovan sist angivna bägge belopp.

Då emellertid balansen av inneliggande ansökningar enligt uppgift
representerar eu anslagssumma av icke mindre än 4,400,000 kronor,
ifrågasättes nu en tillfällig höjning i anslaget för beredande av möjlighet
till balansens avarbetning. I sådant hänseende hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt lantbruksstyrelsen föreslagit, att för år 1915
måtte anvisas ett belopp av sammanlagt 2,100,000 kronor, varav högst
1,000,000 kronor borde få utanordnas redan under innevarande år.
Departementschefen har emellertid funnit det belopp, som sålunda skulle
såsom tillökning upptagas i riksstaten för år 1915, med hänsyn till
andra angelägna statsutgifter icke kunna sättas högre än till 800,000
kronor, varav halva beloppet eller 400,000 kronor borde utanordnas
redan under år 1914.

Med anledning av vid 1913 års riksdag väckta motioner om beviljande
för nu ifrågavarande ändamål av tillfällig höjning för år 1914
av norrländska avdikningsanslaget uttalade riksdagens vederbörande utskott,
att utskottet för sin del till fullo erkände betydelsen för Norrlands
framtida utveckling av att medel till nu ifrågavarande ändamål av staten
anvisades i så stor utsträckning, som det med tillbörligt tillgodoseende
av andra berättigade krav från statens sida vore för densamma möjligt.
Ehuru utskottet sålunda livligt bekjärtade syftet med de då förevarande
motionerna, ansåge sig utskottet emellertid icke kunna tillstyrka, att
ytterligare så stora belopp som de begärda anvisades utöver de av
Kungl. Magt för ändamålet äskade. Det syntes nämligen utskottet
mindre lämpligt, att riksdagen på initiativ av enskilda motionärer beslutade
om utgifter av den storlek, att genom dylika beslut avsevärd
rubbning kunde befaras uppstå i den av Kungl. Maj:t uppgjorda budgeten;
utan torde därför enligt utskottets mening anslag av den storlek
som de ifrågavarande icke böra beviljas, innan de blivit föremål för
Kungl. Maj:ts prövning i sammanhang med andra statsutgifter. Utskottet
ansåge sig därför böra avstyrka motionerna, vilka också av riksdagen
avslogos.

Då riksdagen finner det behjärtansvärt och av behovet i hög grad

Riksdagens skrivelse Nr 9. 37

påkallat att genom tillfällig ökning i anslagsmedlen en snabbare behandling
av det stora antalet inneliggande ansökningar om bidrag från ifrågavarande
anslag må kunna möjliggöras samt riksdagen icke haft något
att erinra mot storleken av det föreslagna tilläggsanslaget eller mot
framställningen i övrigt, får riksdagen härigenom anmäla, att riksdagen
å extra stat för år 1915 ställt till Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning
norrländska avdikningsanslaget, till understödjande medelst
statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vattenavtappningar
inom Norrland och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
är uppodling av till åker eller äng lämplig jord eller minskning
av frostländighet för närliggande bygd, ett belopp av 1,900,000 kronor
med rätt för Kungl. Maj:t att härav under år 1914 låta av tillgängliga
medel förskottsvis för ändamålet utanordna 400,000 krouor samt med
företrädesrätt för sökande från Gävleborgs län och Dalarna att av det för
år 1915 avsedda beloppet erhålla bidrag till högst 100,000 kronor.

47:o) Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 48
gjorda framställning och under åberopande av vad i näst föregående
punkt anförts, får riksdagen vidare anmäla, att riksdagen, i likhet med
vad skett för vartdera av åren 1913 och 1914, å extra stat för år 19lo
ställt till Kungl. Maj:ts förfogande under benämning allmänna avdikningsanslaget
till understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
av myrutdikningar och vattenavtappningar inom andra delar
av riket än Norrland och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
är uppodling av till åker och äng lämplig jord eller minskning av frostländighet
för närliggande bygd, ett belopp av 450,000 kronor därav
högst° 150,000 kronor må utgå till avdikning av mark, vars torrläggning
avser endast minskning av frostländighet för närliggande bygd.

48:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
och under erinran att riksdagen för innevarande år för ifrågavarande ändamål
anvisat medel till belopp av 5,000 kronor får riksdagen för Eders
Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen medgivit, att Kungl. Maj:t må för
vidtagande'' av sådana åtgärder, som kunna finnas vara ägnade att främja
lösningen av frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i
landets torvmossar befintliga tillgång på bränntorv, torvströ in. m., under
år 1915 i män av behov disponera vad vid utgången av år 1914 icke
blivit använt av de tidigare för samma ändamål å extra stat beviljade
medel.

38

Riksdagens skrivelse Nr 9.

49:o) Under punkt 50 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att för anställande av en förste torvingenjör,
tre torvingenjörer och en torvassistent å extra stat för år 1915 anvisa
ett anslag av 27,000 kronor.

Sedan anslag för några år utgått för anställande av en torvingenjör
och en torvassistent, beviljade riksdagen år 1904 anslag för anställande
av en förste och en andre torvingenjör samt två torvassistenter
med rätt för Kungl. Maj:t att av för ändamålet anvisade medel utanordna
visst belopp för anställande av en andre torvingenjör och ytterligare
en torvassistent från och med den 1 maj 1904. År 1907 beviljades
ökat anslag för anställande jämväl av en tredje torvassistent från
och med den 1 juli 1907. Alla dessa anslag hava anvisats å extra stat.
Under senare år har anslagsbeloppet varit 25,000 kronor. Arvode har
utgått till förste torvingenjören med 6,000 kronor, till andre torvingenjören
med 3,000 kronor och till en var av torvassistenterna med 2,000 kronor.

För beredande åt de båda äldsta torvassistenterna, vilka antagits
i tjänst första gången år 1903 samt så gott som ständigt varit förordnade
att utföra torvingenjörstjänst, av anställning såsom torvingenjörer
med åtnjutande av samma årsarvode som den nuvarande andre torvingenjören
eller 3,000 kronor, har nu föreslagits eu höjning i anslaget
med 2,000 kronor.

Då riksdagen funnit fullgoda skäl blivit anförda för den förordade
förändringen samt riksdagen icke haft något att erinra mot beloppet av
den begärda anslagshöjningen eller framställningen i övrigt, har riksdagen
för anställande av en förste torvingenjör, tre torvingenjörer och en
torvassistent å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 27,000 kronor.

50:o) På grund av Eders Kungl. Majrts därom gjorda framställning
har riksdagen vidare av det av 1912 års riksdag beviljade anslag å

35,000 kronor till upprätthållande av en torvskola under åren 1913 —
1917 å extra stat för år 1915 anvisat ett belopp av 7,000 kronor.

51:o) I överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts därom under
punkt 52 gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad under en
följd av år ägt rum, å extra stat för år 1915 anvisat

dels till anställande av en andre instruktör i husslöjd 2,000 kronor,
dels ock såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören Jonas
Wallander, därest han fortfarande i denna egenskap med gott vitsord
tjänstgör, 1,500 kronor

eller tillhopa 3,500 kronor.

39

Riksdagens skrivelse Nr 9.

52:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 53
gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad skett för vart och
ett av åren 1912—1914, för lindring av fraktkostnaderna vid transport å
,''rnväg av kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets behov, å extra
stat för år 1915 anvisat, såsom förslagsanslag, 380,000 kronor.

Fiskeriväsendet.

53:o) I anslutning till vad Eders Kungl. Maj:t under punkten 54
föreslagit har riksdagen, i likhet med vad för vartdera av åren 1913
och 1914 ägt rum, såsom bidrag till anordnande av undervisningskurser
och hållande av föredrag i navigation m. m. för bohuslänska fiskare,
under förutsättning att av Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
eller landsting eller eljest för ändamålet tillskjutas minst 1,150
kronor, å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 1,400 kronor
med rätt för Kungl. Maj:t att utav detta belopp förskottsvis under innevarande
år av tillgängliga medel utanordna 700 kronor.

54:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 55
gjorda framställning har riksdagen vidare, i likhet med vad för innevarande
år skett, till understöd åt södra Sverges fiskeri förening å extra
stat för år 1915 anvisat ett anslag av 18,500 kronor, därav till upprätthållande
av föreningens fiskeriskola 8,500 kronor och såsom bidrag
till föreningens försöks- och fiskodlingsverksamhet 10,000 kronor.

55:o) Under punkt 56 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att till utförande av hydrografisk-biologiska
undersökningar av de S ver ge omgivande haven å extra stat för år 1915
bevilja dels till omkostnader för tiden från och med den 1 maj 1915 till
och med den 30 april 1916 25,000 kronor, dels ock till täckande av
Sverges andel i kostnaderna för en internationell hydrografisk-biologisk
centralanstalt med laboratorium för tiden från och med den 22 juli 1915
till och med den 21 juli 1916 5,100 kronor, eller tillsammans 30,100 kronor.

För utförande av hydrografisk-biologiska undersökningar av de
Sverge omgivande haven har riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag anvisat
medel å extra stat för vart och ett av åren 1901—1914. Från och
med år 1905 hava dessa anslag utgått med 26,100 kronor årligen, därav

40

Riksdagens skrivelse iSr 9.

5,100 kronor till täckande av Sverges andel i kostnaden för en internationell
hydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium och 21,000
kronor till omkostnader för de undersökningsarbeten, som det enligt
uppgjord arbetsfördelning ålegat Sverge att utföra. Enär det till undersökningskostnader
avsedda anslaget på grund av utvidgning av de
fiskeribiologiska undersökningarna numera befunnits otillräckligt, har
en förhöjning i nämnda anslag av 4,000 kronor föreslagits.

Då ifrågavarande, på Sverges initiativ tillkomna och av samtliga
stater vid Östersjön, Nordsjön och norra Atlanten numera omfattade
fiskeriundersökningar utföra ett i såväl vetenskapligt som praktiskt
ekonomiskt hänseende synnerligen viktigt arbete, bör givetvis Sverge
icke undandraga sig att till fullo utföra och bekosta de undersökningsarbeten,
som enligt fastställd arbetsfördelning tillhöra detsamma. Att
den begärda anslagsförhöjningen är väl behövlig för undersökningarnas
fortsatta bedrivande har riksdagen också funnit av utredningen fullt
ådagalagt. Riksdagen får fördenskull anmäla, att riksdagen till utförande
av hydrografisk-biologiska undersökningar av de Sverge omgivande
haven å extra stat för år 1915 beviljat

dels till omkostnader för tiden från och med den 1 maj 1915 till
och med den 30 april 1916 25,000 kronor,

dels ock till täckande av Sverges andel i kostnaderna för en internationell
hydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium för tiden
från och med den 22 juli 1915 till och med den 21 juli 1916 5,100
kronor,

eller tillsammans 30,100 kronor.

56:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkten
57 gjorda framställning och under erinran att riksdagen för innevarande
år för ifrågavarande ändamål anvisat ett anslagsbelopp av 41,800
kronor, varav dock för reparationskostnader beräknats 5,800 kronor, får
riksdagen anmäla, att riksdagen, till underhålls- och driftkostnad lor
fartyget Skagerak, avsett för hydrografisk-biologiska undersökningar av
de Sverge omgivande haven samt för tillsyn och bevakning vid Sverges
havsfisken under annan tid av året än vintermånaderna, å extra stat
för år 1915 anvisat ett anslag av 36,000 kronor.

57:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,
har riksdagen vidare, i likhet med vad för vart och ett av åren 1906—

41

Riksdagens skrivelse Nr 9.

1914 ägt ram, till bestridande av kostnader för försäkring av fartyget
Skagerak å extra stat för år 1915 anvisat 5,200 kronor.

58:o) Med bifall till Eders Kungl. Majrts under punkten 59 gjorda
framställning bar riksdagen, i likhet med vad för vart och ett av åren
1912 —1914 ägt rum, för bestridande av underhålls- och driftkostnad
för det för fiskeriadministrationens behov byggda fartyget Eystrasalt å
extra stat för år 1915 beviljat ett anslag av 8,500 kronor.

59:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 60
gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad skett för innevarande
år, för stationerande under vintern 1914—1915 av ett armerat
ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande av ordning och skydd
vid fiskets bedrivande, å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av

33,000 kronor.

60:o) Under punkt 61 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att av det utav 1911 års riksdag beviljade an slaget
å 2,788,000 kronor till bestridande av kostnaderna för utförande av vissa
utav fiskehamnskommissionen föreslagna hamnar å extra stat för år 1915
anvisa ett belopp av 620,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter,
Kungl. Maj:t må finna gott meddela, för ifrågavarande ändamål användas
under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva området för
hamnarna än även av det område i land, som med hänsyn till den
rörelse, som är avsedd att i hamnarna bedrivas, bör för det gemensamma
behovet avsöndras.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t under punkten 62 föreslagit riksdagen
att för byggande av en fiskehamn vid Ostra Torp i Malmöhus län bevilja
ett anslag av 180,000 kronor och därav å extra stat för år 1915
anvisa 100,000 kronor att av Kungl. Maj:t för ändamålet användas under
villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva området för hamnen
än även av det område i land, som med hänsyn till den rörelse, som
är avsedd att bedrivas i hamnen, bör för det gemensamma behovet avsöndras.

Sedan riksdagen år 1905 med bifall till Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställning beviljat anslag för verkställande av undersökning
av de lokala förhållandena å Sverges kuster med hänsyn till behovet
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 9 käft. (Nr 9). 6

42

Riksdagens skrivelse Nr 9.

av och betingelserna för anläggning av nya och förbättring av redan
befintliga fiske- och mindre hamnar, förordnade Kungl. Maj:t den 16
juni 1905, att en kommission skulle tillsättas med uppdrag att företagaen
sådan undersökning samt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
lantbruksstyrelsen avgiva en på de gjorda iakttagelserna grundad utredning
i ämnet.

Sedan denna kommission, den s. k. fiskehamnskommissionen, i
februari 1909 avslutat sina arbeten och till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
avlämnat den verkställda utredningen, avgav denna styrelse
gemensamt med lantbruksstyrelsen i februari 1910 utlåtande i ärendet.

I sitt betänkande framställde kommissionen förslag därom, att
staten skulle själv bygga och för framtiden underhålla hamnanläggningar,
huvudsakligen för fiskets behov, vid 44 närmare angivna platser utmed
rikets kuster, ävensom att staten därjämte skulle lämna ett anslag en
gång för alla till hamnarbeten å 35 andra platser, varest hamnarna
skulle under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kontroll byggas och för
framtiden underhållas av intressenterna själva. Statens kostnader beräknades
inalles till 5,885,100 kronor, därav 5,085,100 kronor för själva
arbetena och bidragen samt 800,000 kronor för anskaffande av arbetsmateriel.

Av omförmälda 79 hamnar voro emellertid, enligt kommissionens
åsikt, 31 av beskaffenhet att böra i första hand komma till utförande.
Återstående 48 hamnar skulle däremot kunna anstå och utföras först i
andra hand. Samtliga arbetena beräknades kunna fullbordas inom en
tid av 5 år. Av nämnda 31 hamnar skulle 24 anläggas och underhållas
av staten men de 7 övriga av intressenterna själva med statsbidrag.
Den ordningsföljd, vari berörda 31 hamnar enligt kommissionens uppfattning
borde komma i fråga att byggas, och de av kommissionen härför
beräknade kostnaderna framgå av följande förteckning, i vilken
namnen på hamnar, som skulle erhålla statsbidrag allenast en gång för
alla, kursiverats:

Riksdagens skrivelse Nr 9.

43

Kronor.

Kronor.

1. Träslöv, Hallands län............................................................

315,000

—

2. Glommen » » ............................................................

292,000

—

3. Grandsund, Göteborgs och Bohus län ....................................

224,000

—

4. Kivik, Kristianstads län........................................................

67,000

—

5. Hönö-Klåva, Göteborgs och Bohus lön ...................................

99,000

—

6. Gislöv, Malmöhus län..........................................................

174,000

—

7. Grönhögen, Kalmar län.........................................................

136,000

—

8. Hellevik, Blekinge län .........................................................

259,000

—

9. Nogersund » » .........................................................

58,700

—

10. Herrevik, Gottlands » .........................................................

155,000

—

11. Smögenholmarna, Göteborgs och Bohus län..............................

170,000

—

12. Barsebäck, Malmöhus län ...................................................

30,000

13. Båå » » ...................................................

_

100,000

14. Värskär, Kalmar län ...........................................................

45,000

—

15. Byxelkrok » » ............................................................

217,000

—

16. Pråstgrundet, Gävleborgs län .............................................

—

10,500

17. Gäddbäcksund, Västemorrlands län .......................................

80,000

—

18. Stenshamn, Blekinge län ......................................................

70,000

—

19. Bergö, Gävleborgs län............................................................

30,000

—

20. Fågelsund, Uppsala län........................................................

87,000

—

21. Utvalnäs, Gävleborgs län ...................................................

—

20,000

22. Sanna å Bremön, Yästernorrlands län ....................................

160,000

—

23. Lutterhorn, Gottlands län ......................................................

37,000

—

24. Kapelludden » » .....................................................

60,000

—

25. Vändborg » » ....................................•_.................

—

15,000

26. Faludden » » ......................................................

—

11,000

27. Agb, Gävleborgs län............................................................

—

15,000

28. Grisslan, Yästernorrlands län ...............................................

10,000

—

29. Stendörren, Södermanlands län......................................

5,800

—

30. Långö, Sävsundet » » .......................................

5,200

—

31. Bokö » » .......................................

3,600

—

Summa

2,760,300

201,500

Uti väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt lantbruksstyrelsens
förenämnda gemensamma utlåtande, varmed ämbetsverkeu till Kungl.
Maj:t överlämnade fiskehamnskommissionens betänkande och förslag,

44

Riksdagens skrivelse Nr 9.

framhöllo ämbetsverken, bl. a., att den av kommissionen överslagsvis
beräknade anläggningskostnaden, 5,085,100 kronor, med hänsyn till framdeles
möjligen inträdande prisstegringar, arbetskvantiteternas''delvis mera
svårarbetade beskaffenhet samt kostnaden för anskaffande och underhåll
av materialier m. m. finge beräknas komma att ökas till i runt tal inemot

9.660.000 kronor, samt att även dessa sistnämnda beräkningar, såsom
delvis beroende av sådana faktorer, som icke vore eller kunde vara
kända, endast kunde giva en antydan om, vartill kostnaderna möjligen
kunde tendera att uppgå för såväl anläggningen som framtida underhållet
av de utav kommissionen förordade hamnarbetena.

I framställning till 1911 års riksdag begärde Kungl. Maj:t anslag
till utförande av de hamnanläggningar, som i ovan intagna förteckning
utmärkts med nr 1—6, nämligen hamnarna vid Träslöv och Glommen i
Hallands län, Grundsund och Hönö-Klåva i Göteborgs och Bohus län,
Kivik i Kristianstads län samt Gislöv i Malmöhus län. Kostnaden för
dessa sex hamnar hade av kommissionen beräknats till sammanlagt

1.171.000 kronor. Med en procent förhöjning, avsedd att täcka vissa
utgifter för förberedande arbeten, skulle sammanlagda kostnaden ''för
samma hamnar uppgå till i runt tal 1,183,000 kronor. Då detta belopp
ansågs böra fördelas på en tid av sex år med början år 1912, äskades
för sistnämnda år ett belopp av 198,000 kronor.

Vid 1911 års riksdag föreslogs emellertid av enskilda motionärer,
att redan vid sagda riksdag beslut skulle fattas om utförandet av samtliga
de av kommissionen till utförande i första hand förordade hamnarna,
som skulle helt och hållet bekostas av staten. Riksdagen ansåg
sig böra bifalla motionärernas framställning i förevarande hänseende;
och skulle alltså för ändamålet erfordras ett anslag — beräknat på sätt
av såväl Kungl. Maj:t som motionärerna ifrågasatts, d. v. s. de av kommissionen
beräknade kostnaderna med tillägg av en procent därav för
täckande av vissa utgifter för förberedande arbeten, mot vilken beräkningsgrund
riksdagen ej haft något att erinra — av i runt tal 2,788,000
kronor, varav för år 1912 skulle, vid antagande av den av motionärerna
förslagsvis beräknade tid för arbetenas utförande av 12 år, erfordras ett
belopp, likaledes i avrundat tal, av 232,000 kronor.

I enlighet härmed beviljade 1911 års riksdag, till bestridande av
kostnader för utförande i huvudsaklig överensstämmelse med de av fiskehamnskommissionen
uppgjorda planer av hamnbyggnader vid Träslöv,
Glommen, Grundsund, Kivik, Hönö-Klåva, Gislöv, Grönhögen, Hellevik,
Nogersund, Herrevik, Smögenholmarna, Värskär, Byxelkrok, Gäddbäcksund,
Stenshamn, Bergö, Fågelsund, Sanna (å Bremön), Lutterhorn,

45

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Kapelludden, Grisslan, Stendörren, Långö (vid Sävsundet) och Bokö ett
anslag av 2,788,000 kronor samt anvisade därav på extra stat för år
1912 ett belopp av 232,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter,
Kungl. Maj:t funne gott meddela, för ifrågavarande ändamål användas
under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva området för
hamnarna än även av det område i iand, som med hänsyn till den
rörelse, som vore avsedd att i hamnarna bedrivas, borde för det gemensamma
behovet avsöndras.

Tillika anhöll riksdagen bl. a., i anledning av i ämnet väckt motion,
att Kungl. Maj: t måtte efter verkställd utredning för riksdagen framlägga
förslag om anläggande av en fiskehamn i Östra Torp i Malmöhus län.

På framställning av Kungl. Maj:t anvisade därefter 1912 års riksdag
till bestridande av kostnaderna för byggandet av fiskehamnar enahanda
belopp, som anvisats år 1911 eller 232,000 kronor, varjämte riksdagen,
likaledes på Kungl. Maj:ts förslag, på extra stat för år 1913
anvisade ett anslag av 30,000 kronor för utförande av vissa av fiskehamnskommissionen
föreslagna arbeten vid Barsebäcks hamn i Malmöhus
län.

Enligt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med skrivelse den
8 november 1912 överlämnade arbetsplaner för fiskehamnsanläggningar
vid Träslöv och Glommen i Hallands län samt Grundsund och HönöKlåva
i Göteborgs och Bohus län, av vilka den för fiskehamnsanläggning
vid Grundsund upprättade planen omfattade två alternativ, avseende,
det ena, alternativet A, en hamnanläggning av den utav fiskehamnskommissionen
föreslagna storlek, och det andra, alternativet B,
eu anläggning med väsentligen rymligare hamnbassäng än uti förstnämnda
alternativ angivits, skulle utförandet å omförmälda fyra platser
av hamnanläggningar betinga eu anläggningskostnad av 1,865,100
kronor, därest för hamnanläggningen vid Grundsund det mindre alternativet
A valdes, men ända till 2,285,300 kronor, därest för sistnämnda
anläggning det större alternativet B skulle komma till utförande.

Dessa fyra hamnanläggningar, vilka uti den av fiskehamnskommissionen
föreslagna byggnadsföljden upptagits under nr 1, 2, 3 och 5,
hade emellertid av kommissionen beräknats draga eu sammanlagd byggnadskostnad
av allenast 930,000 kronor, en kostnadssumma, som enligt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar alltså skulle komma att
stiga till mera än dubbla beloppet, även om endast det mindre alternativet
för hamnanläggningen vid Grundsund komrne till utförande.

Vid avlåtandet av framställning till riksdagen om anvisande av
medel för år 1914 för nu ifrågavarande ändamål framhöll departements -

46

Riksdagens skrivelse Nr 9.

chefen att, oaktat sålunda betydligt större kostnader än förut antagits
säkerligen komme att krävas för anläggandet av icke blott de fyra
hamnar, beträffande vilka definitiva arbetsplaner då förelåge, utan även
övriga beslutade hamnar, desamma likväl syntes honom böra komma
till utförande i enlighet med av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter
grundliga undersökningar å ort och ställe upprättade arbetsplaner, såvitt
dessa i avseende å hamnarnas storlek och omfattning stode i överensstämmelse
med kommissionens förslag. I enlighet härmed äskade Kungl.
Maj:t för år 1914 ett anslag av 464,000 kronor.

T sitt med anledning härav fattade beslut, anförde 1913 års riksdag,
bland annat, att riksdagen för sin del ansåge, att de redan beslutade
hamnanläggningarna — såväl de, om vilka då närmast vore fråga,
som övriga här ovan om förmälda — borde, därest icke särskilda oberäknade
förhållanden skulle inträffa, komma till stånd och att därvid
avvikelse ej borde ske från den ursprungligen fastställda ordningsföljden.
Riksdagen, som ej haft något att erinra mot, att de tre hamnanläggningarna
vid Träslöv, Glommen och Hönö-Klåva komme till utförande
i enlighet med de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utarbetade
planer och kostnadsförslag, hade däremot beträffande hamnanläggningen
vid Grundsund, vilken Kungl. Maj it föreslagit skola utföras enligt det med
A betecknade alternativet, icke blivit övertygad att med ett sådant verkställande
av anläggningen i fråga fiskläget Grundsunds berättigade intressen
skulle bliva fullt tillgodosedda. På grund av vad riksdagen inhämtat av de
till ärendet hörande handlingarna och i övrigt kommit till riksdagens
kännedom syntes det nämligen kunna ifrågasättas, huruvida genom ett
dylikt utförande tillräckligt utrymme i hamnen ens komme att beredas
de för närvarande vid fiskläget befintliga fartyg och båtar, och det syntes
i allt fall, då dessas antal väl komme att väsentligt ökas med den
utveckling, som fiskläget efter hamnens inrättande med visshet finge
antagas komma att gå till mötes, icke utan skäl kunna betvivlas, att
hamnen, så som den nu blivit föreslagen att inrättas, för framtiden
skulle erbjuda möjlighet att hysa alla fisklägets fartyg och båtar. Därest
emellertid möjlighet förefunnes att genom en mindre kostsam uppmuddring
av de inre delarna av hamnen utvidga densamma, skulle
måhända med det ökade utrymme, som härigenom vunnes, plats kunna
beredas åt ytterligare ett ej ringa antal båtar och på sådant sätt hamnen,
även om den i övrigt byggdes enligt alternativet A, bliva för
fiskläget fullt tillfredsställande. Skulle det emellertid visa sig, att en
tillfyllestgörande utvidgning av hamnen, såsom nu blivit ifrågasatt, icke
kunde äga ram, borde frågan om sättet för hamnanläggningens utförande

47

Riksdagens skrivelse Nr 9.

tagas under förnyat övervägande, därvid avseende särskilt borde fästas
å såväl det nuvarande som framtida behovet av utrymme för de till
fiskläget hörande fartygen och båtarna. Innan ifrågavarande hamnanläggning
bringades till utförande, borde därför ytterligare utredning i
ärendet ske och med det definitiva beslutet om sättet för hamnens byggande
anstå i avbidan på denna utredning, vilken borde kunna ske så
snart, att förslag kunde föreläggas 1914 års riksdag.

Vad riksdagen sålunda anfört i fråga om den föreslagna hamnanläggningen
vid Grundsund borde emellertid icke föranleda någon
minskning i det av Kungl. Maj it för fiskehamnars byggande äskade
anslag; förty anvisade riksdagen för byggande av fiskehamnar för år
1914 det av Kung!. Maj:t äskade beloppet, 464,000 kronor.

I skrivelse den 17 september 1913 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat, att densamma, efter det anbud genom offentligt
utbjudande i föreskriven ordning infordrats, den 25 juni och 18 augusti
1913 avslutat kontrakt om utförande av hamnarbetena vid Träslöv,
Glommen och Kivik, — vartdera arbetet för en entreprenadsumma,
understigande den beräknade kostnaden — och att alla tre dessa arbeten
därefter vore påbörjade. Därjämte hade undersökningsarbetena för upprättande
av arbetsplaner för de beslutade 24 fiskehamnarna under samma
år fortgått och så fortskridit, att arbetsplanerna till samtliga dessa fiskenamnar
skulle kunna föreligga färdiga under år 1914.

För att klargöra vilket anslagsbelopp, som komme att erfordras
för år 1915, därest fiskehamnsanläggningarna skulle kunna bedrivas med
behörig kraft och icke av brist på anvisade byggnadsmedel få bedrivas
långsammare än som annars vore möjligt och riksdagen år 1911 avsett,
hade upprättats dels en tablå över byggnadsåren för de beslutade
fiskehamnarna, dels en tablå över de anslagsmedel, som erfordrades för
de särskilda åren 1912 till och med 1915.

Av förstnämnda tablå inhämtas, att styrelsen beräknat byggnadsarbetet
för de beslutade 24 fiskehamnarna fördelat på olika år på följande
sätt.

48

Riksdagens skrivelse Nr 9.

År.

År.

Träslöv ...................................

1913—1916

Byxelkrok.................................

1918—1921

Glommen .................................

1913—1916

Gäddbäcksund ........................

1919—1920

Grundsund ..............................

1914—1917

Stenshamn ..............................

1919—1922

Kivik .......................................

1913-1914

Bergö.......................................

1920

Hönö-Klåva ..............................

1915—1917

Fågelsund.................................

1921—1923

Gislöv.......................................

1915—1917

Sanna ....................................

1921—1923

Grönhögen.................................

1915—1917

Lutterhorn ..............................

1921

Hellevik....................................

1916-1919

Kapelludden..............................

1921—1922

Nogersund.................................

1916—1917

Grisslan .................................

1922

Herrevik .................................

1917—1920

Stendörren ..............................

1923

Smögenholmarna........................

1917—1919

Långö ....................................

1923

Värskär....................................

1918—1920

Bokö.......................................

1923

Härvid är att märka att, under det riksdagen år 1911 ansett
arbetena böra fördelas på en tid av 12 år, förestående tablå upptager
en arbetstid av allenast 11 år.

Styrelsen har i sin ifrågavarande skrivelse vidare anfört, att medan
för nskehamnsanläggningar för åren 1912—1913 anvisats

sammanlagt ...................................................................kronor 464,000: —

under dessa år erfordrades sammanlagt..................... » 321,500: —,

varför för år 1914 kunde för arbetena disponeras

från sagda medel .......................................................

.. kronor

142,500: —

jämte för sistnämnda år redan anvisade..................

»

464,000: —

eller sammanlagt ..........................................................

.. kronor

606,500: —,

samt att, då det under år 1914 skulle erfordras

585,500: —

komme att för år 1915 erfordras, utöver behåll -

ningen från år 1914 ................................................... kronor 21,000: —

ett ytterligare belopp av ............................................... » 1,079,000: —

Summa kronor 1,100,000: —.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har på grund härav föreslagit,
att av det till de beslutade fiskehamnsanläggningarna beviljade anslaget
å 2,788,000 kronor å extra stat för år 1915 under samma villkor som
hittills måtte anvisas ett belopp av 1,079,000 kronor.

Med skrivelse den 25 september 1913 har därefter väg- och vatten -byggnadsstyrelsen överlämnat verkställd förnyad utredning rörande sättet
för fiskehamnsanläggning vid Grundsund. Däri har styrelsen anfört,
att den utväg, till vilken riksdagen här ovan hänvisat såsom en eventuell

49

Riksdagens skrivelse Nr 9.

möjlighet att vinna ett större hamnutrymme vid Grundsund än som
kunde ernås med förslaget alt. A, även syntes vara den enda, som platsförhållandena
kunde medgiva. Det framginge nämligen av de redan
för alt. A och B verkställda undersökningarna, att ingen minskning av
anläggningskostnaden vore att vinna genom att för den erforderliga
vågbrytaren välja något läge mellan de därför i alt. A och B föreslagna
lägena. Djupförhållandena vore nämligen sådana, att både enligt alt. A
och B vågbrytarna komme på grundare vatten än vad fallet bleve för
varje mellanvarande läge, samtidigt med att vågbrytarlängden på djupare
vatten jämväl bleve längre för ett sådant mellanläge.

Det hade därför synts återstå att söka utnyttja förberörda uppslag,
om därigenom skulle yppa sig en möjlighet att på samma gång minska
anläggningskostnaden under den för alt. B beräknade och tillräckligt öka
utrymmet i hamnen utöver det, som stode att ernå med alt. A. — Den
ytterligare utredning i ärendet, som nu verkställts, hade sålunda avsett
att klargöra, dels huru ökat utrymme i hamnen skulle kunna erhållas
genom en uppmuddring av de inre delarna av denna, dels i vad mån
anläggningskostnaden därvid skulle understiga den för alt. B beräknade.

Genom uppmuddring av den grunda innersta delen av Grundsundsviken,
eller den så kallade Kolbommen, till ett djup av 4 meter under
medelvatten, skulle utrymmet i hamnen komma att ökas med omkring

5.000 kvadratmeter och skulle, om hamnen i övrigt byggdes enligt
alt. A, erhållas ett totalt utrymme av ungefär 21,000 kvadratmeter,
därav 9,000 kvadratmeter med minst 5 meters vattendjup och

12.000 kvadratmeter med 4 meters vattendjup under medelvattenytan.
Den yttre hamnbassängen skulle då komma att stå i förbindelse med
den inre bassängen i Kolbommen förmedelst en kanal av ungefär 70
meters längd och en bottenbredd av 8 meter.

De bergiga stränderna utmed Kolbommen, vilka begränsade denna
försänkning i terrängen, lade hinder i vägen för en ännu mera omfattande
utvidgning därstädes. Ytterligare ökat hamnutrymme kunde
däremot erhållas genom uppmuddring i den tämligen rymliga Valbyfjorden,
som västerifrån skure in i Skaftölandet strax söder om Kolbommen.
Från Kolbommen skulle då uppmuddras en förbindelsekanal
av 8 meters bottenbredd och en längd av omkring 230 meter, varefter
man vore inne i Valbyfjorden, där genom muddring till 4 meters djup
skulle åstadkommas en tredje bassäng av ungefär 400 meters längd och
en bredd av omkring 80 meter, varigenom vunnes ett ökat utrymme av
ungefär 32,000 kvadratmeter. Genom uppmuddring av Kolbommen till
en brodd av 30 till 40 meter och av en del av Valbyfjorden till en
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 9 käft. (Nr 9). 7

50

Riksdagens skrivelse Nr 9.

genomsnittsbredd av 80 meter skulle sålunda, om hamnen i övrigt
byggdes enligt alt. A, erhållas ett totalutrymme av ungefär 53,000
kvadratmeter, därav då lämpligen hela den yttre hamnbassängen eller

16,000 kvadratmeter kunde erhålla 5 meters djup och de inre två bassängerna
i Kolbommen och Yalbyfjorden, eller sammanlagt 37,000 kvadratmeter,
4 meters vattendjup under medelvattenytan. Därest i en framtid
än större utrymme skulle visa sig erforderligt, gåves tillfälle till utvidgning
av bassängen i Valbyfjorden genom en utsträckning av muddringen
till större bredd. — Detta nya alternativ har betecknats med alt. C.

Den vid Grundsund hemmahörande fiskeflottan utgjordes enligt
uppgift för närvarande av 3 större skonare av intill 27 meters längd
och 6.5 meters bredd, 37 kuttrar av 24 meters längd och 6 meters bredd
samt 45 jakter av omkring 12 meters längd och 5 meters bredd. Skulle
hamnen erbjuda samtidigt utrymme åt alla dessa fiskefartyg under sådana
förhållanden, som krävdes i en modern fiskehamn, måste så stort utrymme
beräknas för varje fartyg, att det kunde förtöjas eller lämna sin
förtöjningsplats, utan att andra fartyg skulle för att möjliggöra detta
behöva samtidigt undanhalas eller rubbas från den förtöjningsplats, de
intoge. Vidare måste från hamnens innersta delar en genomfartsled ut till
hamninloppet lämnas fri för in- och utgång, så att rörelsen i hamnen icke
hindrades genom att fartygen måst förankras även i denna hamnränna,
som ständigt borde hållas fri, jämväl för att medgiva, att stormdrivna
fartyg, som ville söka skydd i hamnen, också skulle kunna ingå där och
finna plats samt icke finna hamnen blockerad av fisklägets egna fartyg.

Skulle hamnen på dylikt tidsenligt sätt motsvara de fordringar på
behövligt utrymme, som man borde ställa på densamma, skulle i flen
yttre hamnen och i Kolbomsbassängen erhållas behövligt utrymme till
föga mer än hälften av de nuvarande 85 fiskefartygen. För de återstående,
uppgående till nära hälften, skulle plats behöva beredas i den
innersta bassängen i Valbyfjorden, där av den omkring 400 meter långa
bassäng, som kunde erhållas, 140 å 150 meter då skulle erfordras för
att tillsammans med yttre hamnbassängen och Kolbomsbassängen kunna
med samma fordringar på utrymme tillgodose den vid fiskläget redan
befintliga fartygsflottan. För att möta den stora utveckling, som efter
hamnens inrättande säkerligen vore att emotse, skulle då i första hand
förefinnas en ytterligare bassänglängd i Valbyfjorden av minst 250 meter
med utrymme för ungefär 70 nya jakter av samma storlek som de nu-,
varande eller ett antal större fartyg i proportion samt dessutom ytterligare
utvidgningsmöjligheter föreligga, i det att denna bassäng skulle i
mån av framtida behov kunna alltmer och mer vidgas genom ökad ut -

51

Riksdagens skrivelse Nr 9.

sträckning av muddringsområdet i denna fjord. — För att icke bassängen
i Valbyfjorden skulle hastigt grunda igen, finge det smala sund, som
förbunde Valbyfjorden med havet, fördjupas till samma djup, som denna
bassäng och kanalen från Kolbommen, så att genom bassängerna och
förbindelsekanalerna kunde uppstå en viss strömning, som i möjligaste
mån skulle hindra eu igengrundning. Därvid finge rännan genom sundet
givas samma bottenbredd av 8 meter som de båda förbindelsekanalerna
mellan hamnbassängerna för att strömningen icke skulle hämmas och
bliva mindre effektiv i följd av förträngning i sundet genom därstädes
använd mindre bottenbredd. Emellertid skulle antagligen icke djupet i
Valby fjordsbassängen kunna bibehållas utan genom tid efter annan behövlig
muddring, varpå man således finge vara beredd. — Med de sålunda
erforderliga djup- och breddimensionerna kunde i lugnt väder rännan
genom sundet begagnas som utgångsled från den för de mindre fartygen,
jakterna, avsedda innersta bassängen i Valbyfjorden. Genom nödvändigheten
att giva rännan genom sundet samma bottenbredd och djup
som kanalen mellan Kolbomsbassängen och Valbyfjordsbassängen, för
att i möjligaste mån motverka eu igengrundning av denna senare, undanröjdes
sålunda på samma gång olägenheten av att fartygen ej kunde
mötas i kanalen mellan Kolbommen och V albyfjorden.

Kostnaden för anordnandet av fiskehamnen vid Grundsund enligt
denna plan alt. C, med inre hamnbassänger av 4 meters vattendjup i
Kolbommen och Valbyfjorden samt hela yttre bassängen med 5 meters
vattendjup under medelvattenytan, skulle komma att uppgå till 846,400
kronor. — Eu uppmuddring av de inre delarna av hamnen till den
omfattning, som skulle erfordras, därest hamnen skulle tillfredsställa de
moderna kraven på utrymme och bliva för fiskläget fullt tillfredsställande,
skulle alltså, företagen till förenämnda djup av 4 meter i de inre
bassängerna, ställa sig så pass kostsam, att, även om hamnen i övrigt
byggdes enligt alt. A, kostnaden för hamnens anordning på detta sätt
icke skulle komma att understiga anläggningskostnaden enligt alt. B
med mera än omkring 17,100 kronor.

Om däremot bassängen i Valbyfjorden och de båda anslutande
kanalerna från Kolbomsbassängen och ut till havet upptoges med endast
3 meters djup under medel vattenytan, skulle anläggningskostnaden, om
såsom förut bassängen i Kolbommen och kanalen till yttre hamnbassängen
uppnmddrades med 4 meters vattendjup och hela ytterbassängen
till 5 meters vattendjup samt hamnen i övrigt byggdes enligt alt. A,
nedbringas till ett belopp av 763,500 kronor.

Ansåge man sig däremot, för att få anläggningskostnaden be -

52 Riksdagens skrivelse Nr 9.

gränsad till ett lägre belopp, kunna avstå från fordringarna på det för
en bekväm rörelse i hamnen erforderliga utrymmet och åtnöja sig allenast
med att alla lägets fiskefartyg endast kunde hopträngas i hamnen
och där finna plats men utan önskvärd rörelsefrihet, när de alla vore
där tillstädes, så kunde, om hamnen i övrigt byggdes enligt alt. A,
dock med 5 meters vattendjup i hela yttre bassängen, tillökningen därutöver
inskränkas till utförandet av den inre bassängen i Kolbommen
med 4 meters vattendjup, i vilket fall anläggningskostnaden kunde
beräknas uppgå till 604,300 kronor.

Av de verkställda utredningarna framginge sålunda såsom det
slutliga resultatet,

att den rymligaste och för rörelsen bekvämaste hamnen skulle
erhållas enligt alt. B med 68,000 kvadratmeters utrymme med 5 och 4
meters vattendjup för eu beräknad kostnad av 863,500 kronor,

att eu i avseende å utrymmet fullt tillfredsställande hamn, ehuru
både häruti och i bekvämlighet för rörelsen underlägsen alt. B, skulle
enligt alt. C erhållas med ett utrymme av 53,000 kvadratmeter — nämligen
16,000 kvadratmeter med 5 meters vattendjup, 5,000 kvadratmeter
med 4 meters vattendjup och 32,000 kvadratmeter med respektive 4
eller 3 meters vattendjup, för en beräknad kostnad av respektive 846,400
eller 763,500 kronor, samt

att såsom en första utbyggnad av denna sistnämnda hamnplan
kunde för en beräknad kostnad av 604,300 kronor erhållas en hamn
med ett utrymme av 21,000 kvadratmeter, vilken likvisst erbjöde ett
trångt utrymme utan önskvärd rörelsefrihet ens för de fiskefartyg, som
redan förefunnes vid Grundsunds fiskläge, om de alla samtidigt skulle
kunna ligga i hamnen.

Då det syntes vara antagligast, att utvecklingen komme att gå i
den riktningen, att fartygsnyanskafiningen komme att avse större och
mera djupgående fartyg, som måste förutsättas för ett verkligt storsjöfiske,
så skulle antagligen snart nog en sådan första utbyggnad av hamnplanen
enligt alt. C få efterföljas av den ytterligare bassängen i Valbyfjorden
med vattendjupet därstädes förr eller senare uppmuddrat till 4
meter, varefter anläggningskostnaden vore nära nog densamma som för
det större förslaget alt. B. — Slutresultatet bleve då en hamn nära nog
lika kostsam, men det oaktat icke så rymlig och bekväm för rörelsen,
som därest hamnen byggts enligt alt. B, som icke blott gåve den rymligaste
och bekvämaste hamnen, utan jämväl innebure de största möjligheterna
till en framtida utveckling. Med ett från början väsentligen
större utrymme (68,000 kvadratmeter) än enligt alt. C (53,000 kvadrat -

53

Riksdagens skrivelse Nr 9.

meter) kunde i mån av växande behov alt. B utvidgas med en inre
bassäng i Kolbommen och slutligen med även den innersta bassängen i
Valbyfjorden — därest i eu framtid utvecklingen skulle taga sådana
dimensioner, att man finge behov av ända till 73,000 kvadratmeter,
motsvarande alt. B, utvidgat med bassäng i Kolbommen, eller av till
och med 105,000 kvadratmeter, motsvarande alt. B, utvidgat med
bassänger i både Kolbommen och Valbyfjorden.

I utlåtande den 8 december 1913 över hamnförslagen vid Grundsund
har lantbruksstyrelsen anfört huvudsakligen följande.

För att taga kännedom om ortsförhållandena och höra befolkningens
önskningar i avseende på den ifrågavarande hamnbyggnaden
hade styrelsens ledamot, byråchefen O. F. Nordqvist tillsammans med
fiskeriintendenten i västra distriktet K. A. Andersson besökt Grundsund
den 2 december 1913, varvid sammanträde hållits med ortens fiskare,
vid vilket medlemmar av hamnstyrelsen och ett 50-tal fiskare varit närvarande.
Vid detta sammanträde hade upplysts:

att lägets fiskeflotta sedan sommaren ökats med en ny motorjakt;
att fiskefartygen läge högst 12 fot =3.5G meter djupt; samt
att utrymmet vid eu hamnbyggnad enligt fiskehamnskommissionens
förslag skulle bliva alldeles otillräckligt.

Vidare hade de närvarande enhälligt uttalat, att alt. C vore att
föredraga framför alt. B, emedan fiskläget utvecklade sig inåt Valbyfjorden
men ej utåt havet och skulle utvecklas ännu hastigare, om hamn inrättades
i Valbyfjorden. Utvecklingen utåt försvårades av de höga stränderna.

Fn hamn utanför Grundsundsviken enligt alt. B hade dessutom
ansetts icke bliva lika lugn som de inre hamnarna i Kolbommen och
Valbyfjorden.

Beträffande det behövliga vattendjupet i Valbyfjorden hade de närvarande
uttalat, att 3 meters djup vore otillräckligt. Däremot hade ansetts,
att hamnen i Grundsundsviken icke behövde vara 5 meter djup
överallt, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, utan endast
i den yttre delen och 4 meter djup i den inre delen.

Lantbruksstyrelsen anför vidare, hurusom genom den snabba utveckling,
som Grundsunds fiskeflotta undergått, sedan fiskehamnskommissionen
uppgjorde sitt förslag till hamn vid nämnda fiskläge, hamnanläggningen
skulle, enligt vad den föregående utredningen gåve vid handen, om densamma
utfördes efter kommissionens förslag, redan från början bliva
otillräcklig för fisklägets behov och således ännu mindre kunna tillgodose
de större krav, som lägets ytterligare utveckling komme att ställa på

54

Riksdagens skrivelse Nr 9.

densamma. Lantbruksstyrelsen ansåge därför, att eu större hamnanläggning
än den av fiskehamnskommissionen föreslagna borde där utföras.
För att åstadkomma en sådan kunde på grund av terrängförhållandena
endast två huvudalternativ väljas, nämligen antingen en utvidgning av
hamnen utåt sjön enligt alt. B eller också en utvidgning inåt genom
uppmuddring och utgrävning av Grundsundsvikens innersta del, den så
kallade Kolbommen, och Valbyfjorden samt dessa vattens förenande med
Grundsundsviken och havet genom kanaler enligt alt. C. Vartdera förslaget
omfattade själva Grundsundsvikens uppmuddring och det senare
förslaget, alt. C, dessutom uppmuddring av det sund, som åt väster förenade
Valbyfjorden med havet.

Det förstnämnda förslaget, alt. B, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förordade, gåve ett större vattenområde. Däremot erbjöde detta
förslag mindre tillfälle till fartygens förtöjande utom själva Grundsundsviken
till följd av strändernas betydliga höjd och branthet utanför
nämnda vik. Fisklägets utvidgning hade därför även, såsom vid ovan
nämnda sammanträde framhållits, försiggått inåt i riktning åt Valbyfjorden
men icke utåt havet. Om också en hamn enligt alt. B skulle
komma att lämna tillräcklig säkerhet för där liggande fartyg, syntes
dock vara uppenbart, att hamnbassängerna i Kolbommen och Valbj^fjorden
bleve ännu lugnare.

Ett ytterligare skäl för alt. C vore, att detta alternativ bleve billigare
än alt. B. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade framhållit, att
man enligt alt. B finge en hamn med 68,000 kvadratmeters utrymme
för 863,500 kronor, medan alt. O endast skulle giva ett utrymme av

53,000 kvadratmeter för 846,400 kronor, och att alt. B dessutom erbjöde
tillfälle till framtida utvidgning enligt alt. C. Enligt såväl ortsbefolkningens
som lantbruksstyrelsens mening erbjöde emellertid alt. C för
närvarande och för en lång tid framåt ett fullt tillräckligt utrymme.
Tillfälle till utvidgning funnes dessutom i Valbyfjorden.

Om alltså lantbruksstyrelsen ansåge, att det fördelaktigaste för
Grundsund vore, att hamnen genast byggdes i överensstämmelse med
alt. C, såge sig styrelsen dock böra framhålla, att till en början en
väsentlig inbesparing kunde göras i detta förslag därigenom, att någon
vågbrytare icke byggdes. Genom att uppmuddra 32,000 kvadratmeter i
Valbyfjorden och . 5,000 kvadratmeter i Kolbommen till 4 meters djup
skulle nämligen erhållas två hamnbassänger om tillsammans 37,000
kvadratmeter och tillräckligt djup för fisklägets samtliga nuvarande fartyg.
Såsom redan blivit nämnt kunde detta utrymme vid behov ytterligare
förökas genom uppmuddring av en större del av Valbyfjorden.

55

Riksdagens skrivelse Nr 9.

För att kunna komma in till dessa inre hamnbassänger måste den yttre
hamnen, d. v. s. Grundsundsviken, uppmuddra^ till 5 meters djup, såsom
i alt. G vore förutsatt, samt kanaler grävas och uppmuddra^ i överensstämmelse
med detta alternativ. Då vågbrytaren enligt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens förslag beräknats till 312,985 kronor, skulle
minst denna post men sannolikt dessutom en del av utgifterna för
arbetets övervakande och kontroll m. m. kunna avdragas från hela den
beräknade kostnaden 846,400 kronor. När en gång i en framtid de
inre bassängerna icke vidare kunde utvidgas och mera utrymme behövdes,
kunde sådant erhållas genom att uppföra en vågbrytare i enlighet
med antingen alt. C eller alt. B.

Av det anförda framginge, att det enligt lantbruksstyrelsens åsikt
vore lämpligare att först till fiskehamn utnyttja de inre bassängerna,
medan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordat att börja med den
yttre hamnen.

På o-rund av vad sålunda blivit anfört har lantbruksstvrelsen hem O

v .

ställt, att åtgärder måtte vidtagas för utförande av en hamnanläggning
vid Grundsund i enlighet med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uppgjorda förslaget, alt. C, dock med uteslutande tillsvidare av den därtill
hörande vågbrytaren.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vars yttrande infordrats med
anledning av vad lantbruksstyrelsen anfört, har i utlåtande den 2 januari
1914 till en början meddelat, att kostnaden för en hamnanläggning vid
Grundsund enligt alt. C men med uteslutande av den däri ingående
vågbrytaren skulle uppgå till ett beräknat belopp av 470,800 kronor.

Då lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande yttrade, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skulle förorda att börja med den yttre hamnen, så
syntes detta bero på en missuppfattning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hade tidigare i valet mellan de båda förslagen alt. A och B
avgjort förordat det större förslaget alt. B, men vid överlämnandet av
det sedermera upprättade tredje förslaget alt. C hade styrelsen endast
anställt en jämförelse mellan de båda förslagen alt. B och C, utan att
därför förorda alt. B till utförande framför alt. C, då även alt. C skulle
giva en i avseende å utrymmet fullt tillfredsställande hamn, ehuru både
häruti och i bekvämlighet för rörelsen underlägsen alt. B.

Då nu tanken på en begränsning av anläggningens omfattning
genom uteslutande av vågbrytaren blivit framkastad, ville styrelsen framhålla
följande.

Att de inre bassängerna i Kolbommen och V alby fjorden skulle,

56

Riksdagens skrivelse Nr 9.

även om ingen vågbrytare byggdes, erbjuda lugna förtöjningsplatser för
fiskefartygen, sedan de väl inkommit i dessa bassänger, syntes ej kunna
betvivlas. Men däremot skulle frånvaron av en vågbrytare utanför
Grundsundsviken göra det mer än vanskligt, om ens möjligt, att vid
svåra stormar från N. till N. V. kunna ingå i dessa bassänger. Det
skulle säkerligen vara förenat med allvarlig fara och de största svårigheter
att utsatt för den hårda sjö, som vid svåra stormar från N. N. Y.
eller från N. ända till N. V. pressade in i den trånga hamnviken, söka
sig rätt in i den endast 8 meter breda inloppskanalen till Kolbomsbassängen,
och lika liten möjlighet förefunnes att söka sig in genom
det lika smala, oskyddade inloppet direkt från havet till Valbyfjordsbassängen.
Just när det framför allt skulle behövas för Grundsundsfiskarna
att söka skydd i sin hamn undan den svåraste sjön och stormen
från N. N. V., skulle det visa sig som vanskligast och måhända omöjligt.

Funnes däremot en vågbrytare, som skyddade och avstängde Grundsundsviken
från den svåra sjön vid stormtillfällen, så skulle Grundsundsfarkosterna
icke blott utan svårighet eller fara kunna finna skydd i
Kolboms- och Valbyfjordsbassängerna, utan även, såväl som främmande
fiskefartyg och vinddrivare, finna skydd innanför vågbrytaren i den
yttre hamnbassängen (alt. C) eller å den rymliga redden innanför vågbrytarna
(alt. B), där de kunde ankra upp.

Dessa vore skälen varför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sin
del icke kunnat och icke kunde tillråda, att hamnanläggningen vid Grundsund
skulle inskränkas till ett utförande av allenast de inre hamnbassängerna
i Kolbommen och Valbyfjorden. Valet måste enligt styrelsens
mening sålunda gälla hamnanläggningens utförande, endera efter förslaget
alt. B eller alt. C i dess helhet. Och när valet gällde dessa bägge
alternativ, ville väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förorda utförandet
enligt ait. C, då hamnen enligt detta förslag skulle erhålla ett fullt tillräckligt
utrymme -för närvarande och för en lång tid framåt, med tillfälle
till utvidgning av bassängen i Valbyfjorden, när i framtiden behov
därav kunde uppstå, samt hamnstyrelsen och ortsbefolkningen i val
mellan alt. B och alt. C förklarat det senare vara att föredraga med
hänsyn till den utveckling inåt Valbyfjorden, som enligt deras meningvore
att förutse.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet i nu förevarande ärende
har departementschefen bland annat anfört, att han, beträffande det
anslagsbelopp, som borde anvisas för år 1915, i varje fall icke kunde
tillstyrka, att det sattes så högt, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit. Att inskränka anslaget till samma belopp, som av riksdagen

57

Riksdagens skrivelse Nr 9.

beviljats för innevarande år, eller 404,000 kronor, skulle däremot enligt
hans mening innebära en alltför stark reduktion. Då det av riksdagen
år 1911 för ändamålet beviljade anslaget utgjorde 2,788,000 kronor,
samt härav redan vore anvisade för åren 1912—1914 tillhopa 928,000
kronor, återstode alltså av anslaget att anvisa ett belopp av 1,800,000
kronor. Ifall man nu i avvaktan på en mer detaljerad anvisningsplan
beräknade detta belopp lika fördelat till utgående under tre år, skulle
på år 1915 belöpa tredjedelen med 020,000 kronor. Sistnämnda summa
ansåg departementschefen sig därför böra tillstyrka till anvisande för
sagda år. Vad hamnanläggningen vid Grundsund beträffade, ansåg
departementschefen vid valet mellan alt. B och det nya alt. C det senare
alternativet hava bestämda företräden. Gent emot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
bestämda avstyrkande, fann han sig dock icke kunna
förorda lantbruksstyrelsens förslag om vågbrytarens uteslutande, ehuru
kostnaden skulle därigenom nedbringas högst väsentligt. Det synes
honom knappast antagligt, att utan vågbrytare en hamnanläggning, som
i övrigt utfördes enligt alt. C, skulle kunna bereda sådana fördelar,
som svarade mot kostnaderna, enär det ju just vore för beredande av
skydd vid hårt väder, isynnerhet från nordväst, som hamnens förbättrande
vore behövligt, men inlöpandet i de inre, skyddade delarna
av densamma And sådant väder skulle utan vågbrytarens skydd vara
synnerligen vanskligt. Hamnanläggningen enligt alt. C syntes honom
böra genast utföras i hela den utsträckning, som kostnadsförslaget å
846,400 kronor avsåge.

I fråga om hamnen i Ostra torp, beträffande vars anläggning 1911
års riksdag hos Kung!. Maj:t anhållit om utredning och förslag, har på
Ådig- och v ätten by ggn ad s s ty r el s e n s föranstaltande arbetsplaner och kostnadsförslag
utarbetats och hava kostnaderna för ifrågavarande hamnanläggning
beräknats till 180,000 kronor. De i ärendet hörda myndigheterna
hava, under framhållande av behovet och nyttan av en fiskehamn
å denna plats, tillstyrkt hamnanläggningen ifråga. Det för anläggningen
beräknade kostnadsbelopp, 180,000 kronor, har departementschefen funnit
icke behöva amnsas till utgående i sin helhet under ett och samma år
utan kunna fördelas med 100,000 kronor under det första och 80,000
kronor under det andra året.

1 detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft en
inom riksdagen väckt motion, i vilken hemställts, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kuugl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida
Barsebäcks hamn, vars iståndsättande på ett fullt betryggande sätt
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 9 höft. (Nr 9). 8

58

Riksdagens skrivelse Nr 9.

synes erfordra betydligt större kostnader än fiskehamnskommissionen
1909 hade beräknat och riksdagen år 1911 uttalat sig för, lämpligast
borde byggas och underhållas av staten samt för riksdagen framlägga det
förslag, som utredningen kunde motivera.

Till stöd för den gjorda framställningen har anförts följande:

»I enlighet med fiskehamnskommissionens förslag äskade Kungl.
Maj:t vid 1911 års riksdag i anslag en gång för alla 30,000 kronor
till Barsebäcks hamn, avsett för fördjupning av yttre hamnbassängen.
Framställningen bifölls av riksdagen.

Vid enskilda tillfällen har Barsebäcks hamn av statsmedel erhållit
anslag för anläggning, förbättring och utvidgning. Färdigbyggd år
1879 för en totalkostnad av 18,706 kronor och 73 öre, därav statsbidrag
kronor 9,100, blev nämnda hamn år 1893 fördjupad och förbättrad
för en sammanlagd kostnad av 24,894 kronor 35 öre, varvid
staten bidrog med 8,000 kronor. 1902 års ’julstorm’ åstadkom här
likaväl som på åtskilliga andra ställen vid våra kuster betydande skador,
som nödvändiggjorde omfattande reparationsarbeten, vilka avslutades
först 1906. Kostnaderna härför uppgingo till kronor 110,851
och 31 öre, varav bidrag av statsmedel utgick med ett belopp av 79,220
kronor 25 öre.

Vid den sistnämnda, för hela hamnanläggningen ytterst genomgripande
om- och tillbyggnaden, som verkställdes i överensstämmelse med
ett av major W. Gagner utarbetat förslag, förkortades den norra hamnarmen
cirka 30 meter. Därigenom kom hamninloppet, vilket dittills
legat jämförelsevis skyddat, att ligga öppet för vindar från V. och N. V.
med påföljd, att vid friskare vind en våldsam sjö uppkommer i hela
yttre hamnbassängen. Därigenom göres hela denna avdelning av hamnen
fullkomligt oanvändbar för fiskefarkoster. Dessa äro därför hänvisade
att uteslutande förläggas i den trånga, av hamnintressenterna
själva bekostade rännan i den inre hamnavdelningen.

Vid fiskehamnskommissionens besök under sommaren 1908 framförde
fiskarena sina bekymmer med anledning av den försämring i
hamnens skyddsanordningar, som inträtt efter ifrågavarande reparationsarbeten.

Deras önskemål behjärtades av kommissionen, som på sammanträde
i Ystad beslöt att förorda statsbidrag för avhjälpande av den anförda
olägenheten genom en isolerad vågbrytare eller på annat sätt. Vid
ett senare sammanträde modifierades detta beslut på så sätt, att kommissionen
i stället förordade en förbättring av hamnen, som huvudsakligen
skulle bestå i fördjupning av yttre och delvis norra hamnbassän -

59

Riksdagens skrivelse Nr 9.

gen för eu beräknad kostnad av 30,000 kronor. Samtidigt ansåg sig
kommissionen böra tillstyrka anstånd med den förut föreslagna vågbry
tareanordningen, tills det korame att visa sig, att den verkligen vore
behövlig. Kommissionens majoritet synes nämligen ha hyst den uppfattningen,
att den föreslagna fördjupningsanordningen skulle bliva tillfyllest
vid dämpande av ingående sjön. Mot detta beslut anmälde
emellertid den med de lokala förhållandena förtrogne ledamoten
H. Råmsten sin reservation, under yrkande att vågbrytaren måtte med
understöd av statsverket i första hand komma till anläggning, innan
annan förbättringsåtgärd iscensattes.

Emellertid har uppfattningen bland ortens fiskarbefolkning allt
mera stadgats, att enda sättet att åstadkomma lugn i hamnen är att
vidtaga sådana åtgärder, att de nu vid västlig storm inbrytande brottsjöarne
utestängas från yttre hamnbassängen. Såsom förhållandena
under det senaste året utvecklat sig, framstår ett snart ingripande i
detta syfte som en ofrånkomlig nödvändighet. Under en storm i början
av december förlidet år har nämligen bålverket i mittbron i yttre hamnbassängen
till större delen sönderslagits, varigenom den bakomliggande
fyllningen delvis spolats ut i bassängen. Faran att en ny storm skall
ytterligare ramponera mittkajen och delvis utfylla ytterbassängen med
lera och sand är således överhängande nog. Ja, man kan till och med
befara, att hela mittbron vid en starkare storm genombrytes och även
den södra bassängen utfylles, då fiskebåtarna skulle berövas det enda
skyddade läge, som den jämförelsevis stora hamnen för närvarande
bjuder. — Fn ombyggnad av kaj förhållandena, som samtidigt ger ökat
skydd åt ytterbassängen, torde sålunda icke utan risk kunna uppskjutas.

1 syfte att kunna anvisa en framkomlig väg för avhjälpande av
nuvarande brister hava fiskarena låtit distriktsingenjören i Södra vägoch
vattenbyggnadsdistriktet, kapten E. Salilén, verkställa utredning
och utarbeta förslag till hamnens förstärkning och förbättring, vilket
förslag vidfogas som bilaga. (Tillhörande kartplan och ritningar tillhandahållas
vederbörande utskott.) Därjämte hava fiskarena, enligt vad
jag erfarit, ingått till Kungl. Maj:t med underdånig framställning om
utverkande av förhöjt anslag för hamnens ordnande i enlighet med kapten
Sahléns förslag.

Vid personligt besök å platsen ha vi förvissat oss om behovet av
ett snart och ordentligt iståndsättande av Barsebäcks hamn. Aven
håller jag för troligt, att kapten Sahléns förslag innebär eu rationell
lösning. Kostnaderna skulle i så fall springa upp till 142,000 kronor
i stället för beviljade 30,000 kronor.

60

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Att de verkliga kostnaderna för utförandet av de planlagda fiskehamnsbyggnaderna
över huvud taget komma att betydligt överskrida de
ursprungliga kostnadsberäkningarna, dels emedan de faktiska byggnadskostnaderna
stigit, men dels och förnämligast därför, att man kommit
underfund med att mycket solidare byggnader erfordras för att motstå
stormarna, därom fick riksdagen ett tydligt besked i fjolårets statsverksproposition.
Då äskade nämligen Kungl. Maj:t anslag till påbörjande
av de första fyra fiskehamnarna, Träslöv, Gflommen, Grundsund
och Hönö-Klåva. Vid en förnyad undersökning hade det visat sig, att
utförandet av dessa fyra hamnar skulle komma att draga en kostnad
av 1,865,000 kronor (alternativt 2,285,300 kronor) i stället för av
fiskehamnskommissionen 1909 beräknade 930,000 kronor. Av den förnyade
utredning angående byggnadssätt och kostnader, som överstlöjtnanten
O. Z. Ekdahl utfört beträffande ifrågavarande fyra hamnar,
övertygades riksdagen om den krävande förändringen och biföll i
huvudsak Kungl. Maj:ts proposition. Som motiv för ett förändrat och
solidare byggnadssätt hade överstlöjtnant Ekdahl bland andra exempel
på allt för svagt utförda hamnanläggningar anfört detta:

))Barsebäcks hamn fullbordades år 1879 och efter 3 år voro vågbrytarna
delvis utrasade och ödelagda. Sedan de reparerats och försetts
med betonöverbyggnad på den lösa stenfyllningen som undergrund,
blevo de snart ånyo skadade och måste ånyo ombyggas och repareras.»

Att nu Barsebäcks hamn för att sättas i gott och för framtiden
hållbart skick även skulle komma att draga betydligt ökade kostnader
är sålunda en naturlig följd av det ändrade sakläget. Och, som förut
sagts, hava fiskarena i sina bekymmer vänt sig till regeringen med en
petition om hjälp.

Emellertid vill det synas oss, som om den redan förebragta utredningen
vore så pass vägande, att ett allvarligt upptagande av frågan,
huruvida ej lämpligast staten borde bygga och underhålla även Barsebäcks
hamn i likhet med Träslöv, Glommen m. fl., vore på sin plats.
Det förefaller föga troligt, att intressenterna själva med det beviljade
anslaget av 30,000 kronor skulle kunna utföra det nödvändiga, och alldeles
omöjligt för dem att åstadkomma betryggande hamn. Fullkomligt
oriktigt och oekonomiskt torde det vara att låta fiskläget kasta bort

30,000 kronor på en uppmuddring, som första starka väst- eller nordväststorm
kan sopa bort spåren av.»

Vad beträffar den motionsvis gjorda framställningen rörande hamnanläggningen
vid Barsebäck får riksdagen först erinra om att ifrågavarande

61

Riksdagens skrivelse Nr 9.

hamn tinnes uppförd såsom den tolfte i ordningen bland de fiskehamnar,
som ansetts i första hand böra komma till utförande, men att hamnen i fråga
ansetts böra tillhöra den kategori av hamnarbeten, till vilka staten borde
lämna ett anslag en gång för alla med skyldighet för intressenterna själva
att bygga och underhålla respektive hamnar. Med anledning av det av
motionärerna upplysta förhållandet, att ifrågavarande hamn under eu storm
i början av december månad nästlidet år avsevärt raserats, samt frågan om
denna hamnanläggning därigenom följaktligen kan sägas hava kommit i
ett annat läge än det, vari den befann sig, då fiskehamnskommissionen
undersökte densamma, anser sig riksdagen icke böra motsätta sig en utredning
av frågan, huruvida staten tilläventyrs borde bygga och underhålla
även ifrågavarande hamn, vars iståndsättande på ett fullt betryggande sätt,
enligt vad motionärerna påvisat, synes erfordra betydligt större kostnadsbelopp
än fiskehamnskommissionen beräknat och 1911 års riksdag för
ändamålet beviljat. Likväl anser riksdagen det böra betonas, att riksdagen
givetvis icke genom att anhålla om eu dylik utredning i något
avseende nu tagit ståndpunkt till frågan, huruvida ifrågavarande hamnanläggning
över huvud bör övertagas av staten eller icke.

Riksdagen får härigenom för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen

dels av det utav 1911 års riksdag beviljade anslaget å 2,788,000
kronor till bestridande av kostnaderna för utförande av vissa utav
fiskehamnskommissionen föreslagna hamnar å extra stat för år 1915 anvisat
ett belopp av 620,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter,
Kungl. Maj:t må finna gott meddela, för ifrågavarande ändamål användas
under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva
området för hamnarna än även av det område i land, som med hänsyn
till den rörelse, som är avsedd att i hamnarna bedrivas, bör för det
gemensamma behovet avsöndras,

dels ock för byggande av eu fiskehamn vid Östra Torp i Malmöhus
län beviljat ett anslag av 180,000 kronor och därav å extra stat för År 1915
anvisat 100,000 kronor att av Kungl. Maj:t för ändamålet användas under
villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva området för hamnen
än även av det område i land, som med hänsyn till den rörelse, som är
avsedd att bedrivas i hamnen, bör för det gemensamma behovet avsöndras.

Vidare får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Magt måtte låta verkställa
utredning, huruvida Barsebäcks hamn, vars iståndsättande på ett
fullt betryggande sätt synes erfordra betydligt större kostnader än fiskehamnskommissionen
1909 beräknat och riksdagen år 1911 uttalat sig
för, lämpligast bör byggas och underhållas av staten samt för riksdagen
framlägga det förslag, som utredningen kan motivera.

62

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Skogsväsendet.

61:o) Under punkt 65 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att till personligt lönetillägg åt tillförordnade
lektorn i matematik och skogshushållning vid skogsinstitutet Tor William
Jonson på extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av 500 kronor att
utgå med en tolftedel i månaden, så länge han under samma år bestrider
nämnda befattning.

Då riksdagen funnit de skäl, som anförts för att Jonson må komma
i åtnjutande av ålderstillägg å sin lön, väl grundade samt riksdagen icke
haft något att erinra mot det föreslagna sättet för beloppets anvisande,
har riksdagen till personligt lönetillägg åt tillförordnade lektorn i matematik
och skogshushållning vid skogsinstitutet Tor William Jonson å
extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 500 kronor att utgå med
en tolftedel i månaden, så länge han under samma år bestrider nämnda
befattning.

62:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 68
gjorda framställning får riksdagen vidare anmäla, att riksdagen, i likhet
med vad för vart och ett av åren 1905—1914 ägt rum, för skogsodlingens
befrämjande å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 100,000
kronor, att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i mån av tillgång
tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser, till vilka landsting eller
hushållningssällskap för ändamålet lämnat bidrag, eller i landstingsområde,
där sådan styrelse icke finnes, landsting eller hushållningssällskap,
under iakttagande att i intetdera fallet statsbidrag må till något landstingsområde
utgå med högre belopp än det, varmed landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ettdera av dem till ändamålet bidragit,
samt att landsting eller hushållningssällskap, som undfått dylikt bidrag,
skall vara skyldigt att efter årets utgång till Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshavande avgiva redogörelse över användningen av de utav
staten samt av landsting eller hushållningssällskap lämnade bidrag.

63:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 69
gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad för vart och ett av
åren 1910—1914 ägt rum, såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
för uppehållande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, å extra stat för
år 1915 anvisat ett anslag av 67,500 kronor.

63

Riksdagens skrivelse Nr 9.

64:o) Under punkt 71 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att dels för bestridande av kostnader för reglering
av flottleder inom riket å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag
av 285,000 kronor ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må av tillgängliga
medel låta härav under år 1914 förskottsvis utanordna högst 185,000
kronor, varav högst 85,000 kronor för ersättande av utav domänfonden
förskotterade medel till täckande av brist för år 1913, dels ock medgiva,
att under år 1915 inflytande flottningsavgifter må användas till bestridande
av kostnader för reglering av flottleder inom riket.

Till bestridande av kostnaden för reglering av flottleder i de norrländska
länen ävensom i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län
har Riksdagen under en följd av år till och med år 1907 å extra stat för
påföljande år anvisat anslag å 100,000 kronor ävensom medgivit, att de
avgifter, som lades å flottningen, finge disponeras för enahanda ändamål.

Enligt 1906 ars bokslut förefanns å ifrågavarande anslag en avsevärd
behållning. Av sådan anledning äskades icke något särskilt anslag
för ändamålet för år 1909, varemot riksdagen, på framställning
av Kungl. Maj:t, medgav, att under år 1909 inflytande flottningsavgifter
finge användas till bestridande av kostnader för reglering av flottleder
inom riket ävensom att de medel, som av ifrågavarande anslag för
föregående år funnes disponibla vid 1908 års slut, finge under år 1909
användas till enahanda ändamål utan begränsning till vissa län.

Liknande medgivande har lämnats av riksdagen jämväl för åren
1910—1914.

I avseende å behovet av medel för nästkommande år har domänstyrelsen
anfört följande.

För åren från och med 1891 till och med 1908 hade riksdagen
på Kungl. Maj:ts upprepade äskanden anslagit belopp å tillsammans

1,350,000 kronor för reglering av vattendrag för flottningens bedrivande,
av vilka regleringsarbeten statsverket självt skulle få betydande fördelar
genom möjliggjord eller underlättad avsättning av effekter från dess
skogar. Ifrån att anslaget ursprungligen avsett allenast åstadkommande
av flottleder i de nordligaste delarna av landet, hade det senare beslutats,
att såväl de lämnade anslagen som ock från flottlederna inflytande amorteringsavgifter
finge användas till regleringar även inom sydligare belägna
trakter av landet. Enär den fond, som genom dessa anslag och
amorteringsavgifter bildats, vid 1908 års slut uppgått till kontant 741,095
kronor 94 öre, hade för därefter följande år inga ytterligare anslag

64 Riksdagens skrivelse Nr 9.

begärts eller beviljats. Genom de fortsatta omfattande regleringsarbeteua
hade därför fondens kontanta medel undan för undan minskats, så att
desamma vid 1912 års ingång utgjort 258,566 kronor 88 öre. De närmaste
åren därförut hade omfattningen av statens flottledsregleringar
mycket stegrats, så att medan kostnaderna härför år 1909 hållit sig nere
vid 119,000 kronor i runt tal, hade de åren 1910—1911 stigit till
respektive 210,000 kronor och 382,000 kronor, likaledes i runt tal. I
sistnämnda belopp inginge emellertid 150,000 kronor, som jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1911 skulle erläggas för inlösen
av flottledsbyggnader i Pite och Mattaure älvar. Domänstyrelsens den
11 augusti 1913 avslutade huvudbok för år 1912 utvisade, att regleringskostnaderna
sistnämnda år uppgått till det oväntat höga beloppet av
omkring 304,000 kronor. Till bestridande av dessa kostnader hade
funnits tillgängliga dels från år 1911 balanserade 258,566 kronor 88
öre, dels under året influtna amorteringsavgifter till belopp av 64,920
kronor 95 öre. Alltså utgjorde den till år 1913 utbalanserade behållningen
av flottledsmedlen allenast 19,625 kronor 67 öre. Under år 1913
hade domänstyrelsen för avslutande av förut påbörjade regleringar eller
för nya sådana givit anvisning å belopp, utgörande tillhopa 214,342
kronor 75 öre, häri inbegripen en summa av 24,775 kronor 75 öre, med
vilken enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 april 1913 de enskilda personer
tillhöriga flottledsbyggnaderna i Rokåns och Lillpite älvar skolat inlösas.
Härtill komme arvoden och reseersättningar åt flottledspersonalen med
tillhopa omkring 20,000 kronor. För att bestrida dessa kostnader om
tillsammans omkring 235,000 kronor ägde styrelsen tillgång till allenast
dels den till år 1913 inbalanserade behållningen 19,625 kronor 67 öre,
dels de under samma år till flottledsfonden ingående medel, vilka, om
bland desamma inräknades ett till flottledsfonden år 1913 återbetalt, av
Kungl. Maj:t den 11 mars 1910 beviljat förlagslån å 50,000 kronor
jämte ränta för reglering av Jösseälven i Värmlands län, syntes kunna
beräknas till omkring 135,000 kronor. Medeltillgången för år 1913 utgjorde
alltså sammanlagt blott omkring 150,000 kronor och därför skulle
i alla händelser uppstå en brist av omkring 85,000 kronor. Skulle framdeles
under året oförutsedda förhållanden inträffa, vilka krävde ytterligare
kostnader, komme behovet av medel att bliva i motsvarande grad större.

För täckande av den sålunda uppkomna bristen har Kungl. Maj:t
genom beslut den 10 oktober 1913 bemyndigat domänstyrelsen att av
domänfondens medel under samma år för reglering av flottleder utöver
för detta ändamål eljest tillgängliga medel förskottsvis utanordna ett

65

Riksdagens skrivelse Nr 9.

belopp av intill 85,000 kronor att återgäldas av framdeles inflytande
eller eljest anvisade medel till reglering av flottleder.

För beredande av erforderliga medel till fortsättande av arbetena
på flottledsregleringar har nu begärts anvisande för år 1915 av ett anslagsbelopp
av sammanlagt 285,000 kronor, varav 85,000 kronor äro avsedda
att användas till ersättande av ovan omförmälda utav domänfonden
förskot.terade medel till täckande av den under år 1913 uppkomna bristen
samt 100,000 kronor skulle, i likhet med vad tidigare under en följd
av år varit fallet, utöver inflytande avgifter finnas för ändamålet tillgängliga
under vart och ett av åren 1914 och 1915.

I likhet med departementschefen finner riksdagen uppenbart, att
det nuvarande arbetssättet för handhavande av kronans flottledsangelägenheter
och förandet av räkenskaper över de för detta ändamål avsedda
medel icke äro tillfredsställande. Detta visar sig därav att domänstyrelsen,
enligt vad departementschefen uppgiver, vid avlåtande den 30
september 1912 av förslag till framställning till riksdagen i denna-fråga
för år 1914 kunnat antaga, att en avsevärd behållning å äldre anslag
jämte tidigare influtna avgifter skulle förefinnas vid 1914 års ingång
och att på grund därav särskilt anslag icke ens för sistnämnda år skulle
behövas, under det att i verkligheten den äldre behållningen redan vid
slutet av år 1912 smält ihop till knappt 20,000 kronor. Av riksdagens
år 1911 församlade revisorer hava ock grava anmärkningar gjorts mot
de bristfälliga räkenskaperna rörande de till reglering av flottleder
anvisade medlen, och riksdagen har i anledning av dessa anmärkningar
i skrivelse den 26 april 1912, bland annat, anhållit om vidtagande av
erforderliga åtgärder i syfte att uppbörd och redovisning av inflytande
avgifter för flottning i vattendrag, som blivit på statens bekostnad flottbargjorda,
måtte, där vattendraget blivit inrättat till allmän flottled, underkastas
sådan kontroll, som i flottningsstadgan föreskreves, och i övriga
fall kontrolleras, på sätt eljest kunde finnas ändamålsenligt, ävensom
att den hos domänstyrelsen förda räkenskap över nu ifrågavarande medel
måtte varda så uppställd, att av densamma omedelbart framginge ej
endast beloppet av utbetalade rensningskostnader och inflytande amorteringsavgifter
för varje flottled och distrikt, än även kvarstående, icke
amorterade sådana kostnader.

Riksdagen, som finner det beklagligt att den av Kungl. Maj:t i
anledning av riksdagens förenämnda skrivelse begärda utredningen
rörande nu anmärkta förhållanden ännu icke kunnat av domänstyrelsen
avgivas, har emellertid, sedan Eders Kungl. Maj:t nu har uppmärksamBihang
till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 9 höft. (Nr 9). 9

66

Riksdagens skrivelse Nr 9.

heten, riktad på frågan, ansett sig böra inskränka sig till att uttala sin
bestämda förväntan, att hithörande förhållanden må så lort ske kan ordnas
på ett mera tillfredsställande sätt.

Då riksdagen ansett sig icke böra göra någon erinran i fråga om
det för nästkommande år för reglering av flottleder av Eders Kungl.
Maj:t nu äskade anslagsbelopp, får riksdagen anmäla, att riksdagen

dels för bestridande av kostnader för reglering av flottleder inom
riket å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 285,000 kronor
ävensom medgivit, att Kungl. Maj:t må av tillgängliga medel låta härav
under år 1914 förskottsvis utanordna högst 185,000 kronor, varav högst

85,000 kronor för ersättande av utav domänfonden förskotterade medel
till täckande av brist för år 1913,

dels ock medgivit, att under år 1915 inflytande flottningsavgifter
må användas till bestridande av kostnader för reglering av flottleder
inom riket.

\

'' Jjant ms ät eri väsende t.

65:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 72
gjorda framställning har riksdagen, i likhet med vad skett för vartdera
av åren 1913 och 1914, å extra stat för år 1915 ställt till Kungl. Maj:ts
- förfogande ett anslag av 36,300 kronor att användas till lantmäteriundervisningens
ordnande och bedrivande under läsåret 1914—1915 i huvudsaklig
överensstämmelse med det av lantmäteristyrelsen den 6 november
1909 framställda, i statsrådsprotokollet för den 8 april 1910 närmare
angivna förslag, med rätt för Kungl. Maj:t att utav sagda belopp under
år 1914 av tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna
erforderligt belopp.

66:o) Under punkt 73 av ifrågavarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att till bestridande av kostnaderna för vissa av
distriktslantmätare företagna tjänsteresor m. m. å extra stat för år 1915
anvisa ett förslagsanslag av 30,000 kronor.

På extra stat för vart och ett av åren 1910—1914 har riksdagen
på framställning av Kung]. Maj:t beviljat förslagsanslag å 30,000 kronor
till bestridande av kostnaderna för vissa av distriktslantmätare företagna
tjänsteresor.

Enär de för ändamålet anvisade anslagen endast i mycket obetydlig
utsträckning kommit till användning, framhöll föredragande departements -

67

Riksdagens skrivelse Nr 9.

chefen vid hemställan om äskande av dylikt anslag för år 1914, att
berörda omständighet syntes böra föranleda till att bestämmelserna
angående bidrag från anslaget ändrades och 1913 års riksdag, som fann
den ringa användningen av anslaget kunna antagas bero därpå, att bestämmelserna
rörande sättet och villkoren för åtnjutande av bidrag från detsamma
icke torde vara fullt lämpliga, ansåg den av departementschefen
ifrågasatta revisionen av berörda bestämmelser böra snarast möjligt komma
till stånd.

Enligt nu gällande bestämmelser skall lantmäteristyrelsen årligen
fördela anslagsbeloppet, 30,000 kronor, å de särskilda länen. Det åligger
distriktslantmätare att en gång varje år företaga en tjänsteresa inom
distriktet för handläggande av sådana, enskild sakägare rörande förrättningar,
vilka upptagits i fastställd resplan. Ersättning till distriktslantmätaren
för resekostnad samt gottgörelse för kost och tidspillan gäldas
därvid av statsverket, dock icke i den mån de belöpa på resa mellan
förrättningsställe, som ej är beläget vid de i resplanen upptagna vägarna,
och närmaste i resplanen ingående skjutsstation, gästgivargård, järnvägseller
ångbåtsstation. Sistnämnda ersättningar skola nämligen gäldas
av vederbörande sakägare. Av beskaffenhet att böra intagas i resplan
äro jordavsöndringar ävensom andra mindre lantmäteriförrättningar.
Vid resplanens upprättande skola i främsta rummet medtagas sådana
förrättningar, som kunna utföras på kortare tid och i avseende å vilka
reseersättningen skulle, utan bidrag av statsmedel, bliva i förhållande till
det utförda arbetet och fastighetsvärdet särskilt betungande för sakägaren.
Resan bör i allmänhet företagas i ett sammanhang, men kan dock på grund
av särskilda förhållanden företagas i skilda avdelningar, om kostnaden icke
därigenom ökas. Den, som önskar få förrättning upptagen i årets resplan,
skall före den 1 februari göra skriftlig ansökan därom hos distriktslantmätaren.
Ansökningen skall innefatta tydlig uppgift å den begärda
åtgärden, fastigheten, förrättningsstället, närmaste skjuts-, järnvägs- eller
ångbåtsstation, tillgängliga kartor och handlingar, samt det antal dagar,
sökanden anser erforderligt för förrättningen. Därjämte böra angivas
och om möjligt styrkas skäl för den åsyftade kostnadslindringen. t örrättning,
som ingår i resplan, skall alltid utföras av distriktslantmätare
oberoende av de bestämmelser, lantmäteristyrelsen kan hava meddelat
angående distrikts- och extra lantmätares inbördes tjänstgöringsskyldighet.
Distriktslantmätaren uppgör förslag till plan för resan, ^vilken i
allmänhet icke må beräknas taga längre tid än sex veckor. Förslaget
insändes till förste lantmätaren, som granskar detsamma och fastställer
resplan med iakttagande att statsverkets kostnad ej överskrider den länet

68

Riksdagens skrivelse Nr 9.

tilldelade andelen av anslaget. Före den 1 mars överlämnar förste
lantmätaren alla resplaner till Kungl. Majrts befallningshavande för intagande
i länskungörelserna. Ett exemplar av vederbörande resplan
tillställes distriktslantmätaren, som låter införa densamma i ortstidning.
Kostnaderna härför bestridas av nionde huvudtitelns expensanslag. Distriktslantmätares
räkning å sådan resekostnad, som skall bestridas av
allmänna medel, insändes till Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet,
som äger att, sedan räkningen granskats av förste lantmätaren, utanordna
beloppet av de härför anvisade medel.

Utav en av lantmäteristyrelsen lämnad redogörelse för de resor,
som med bidrag från anslaget företagits under åren 1910—1912 framgår,
att några dylika resor icke under nämnda tid ägt rum inom Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands, Gottlands, Kristianstads, Malmöhus
och Hallands län, innefattande tillhopa 18 lantmäteridistrikt. Inom övriga
län hava dylika resor ej heller förekommit inom 54 distrikt. Endast
inom återstående 38 distrikt hava sådana resor utförts. Därvid hava
verkställts inalles 376 förrättningar, varav 213 avsöndringsförrättningar.
Av. de olika länen har Kalmar län att uppvisa det största antalet vid
dylika resor utförda förrättningar eller tillhopa 94. Därefter komma
Norrbottens, Skaraborgs, Västerbottens och Kronobergs län. För övriga
län understiger antalet förrättningar 20. Statsverkets andel i kostnaderna
för dessa förrättningar har uppgått till inalles 4,230 kronor 69 öre.
Vederbörande sakägares kostnadsandelar hava däremot uppgått till 12,599
kronor 37 öre, därav 1,078 kronor 49 öre för resekostnader och 11,520
kronor 88 öre i förrättningskostnad. %

Under år 1913 här anslagets användning icke ökats utan snarare
tvärtom. Under nämnda år hava resor ägt rum endast inom 16 av
rikets 110 lantmäteridistrikt, nämligen inom ett distrikt i varje av Jönköpings,
Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands
län, inom två distrikt i Kalmar län, inom tre distrikt i Västerbottens
län och inom sex distrikt i Norrbottens län. V id dessa resor hava handlagts
inalles 83 förrättningar, varav 33 avsöndringsförrättningar och 26
rågångsutstakningar. Av de olika länen är i avseende å förrättningarnas
antal Norrbottens län främst, därefter Kalmar och Västerbottens län.
förrättningarna i Norrbottens län hava, liksom även under åren 1910—
1912, huvudsakligen avsett rågångsutstakningar. Statsverkets andel i
kostnaderna har utgjort sammanlagt 1,339 kronor 46 öre, under det
att sakägarnas kostnader uppgått inalles till 3,693 kronor 70 öre, därav
296 kronor 50 öre för resekostnader och 3,397 kronor 20 öre i förrättningskostnad.

69

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Anledningen till att ifrågavarande anslag tagits i anspråk i så
ringa grad, som skett, tiar lantmäteristyrelsen ansett huvudsakligen böra
sökas uti följande omständigheter.

Under tiden närmast före omorganisationen av lantmäteristaten
hade lantmätarnas resekostnader uppgått till i runt tal 127,000 kronor
årligen. År 1910 hade dessa kostnader nedgått till 111,000 och hade
för år 1912 utgjort 99,000 kronor. Redan den i samband med omorganisationen
genomförda distriktsindelningen hade alltså medfört en
avsevärd nedsättning i jordägarnas utgifter för lantmätarnas resor. Detta
förhållande tillika med förefintliga järn vägskommunikationer och båtleder
finge antagas inom flertalet distrikt hava medfört, att resekostnaderna
numera i flertalet fall icke uppginge till några större belopp. När
härtill komme, att statsbidrag endast beviljats för resor efter de större
kommunikationslederna, för vilka resor kostnaderna för varje förrättning,
till följd av befintliga järnvägs- och båtförbindelser samt lantmätarens
skyldighet att fördela samma kostnader på de särskilda förrättningarna,
i regel uppginge till obetydliga belopp, under det att de ofta större
utgifterna för den återstående sträckan till förrättningsstället måst gäldas
av sakägarna vid de särskilda förrättningarna, hade den fördel, som
stått att vinna genom anslagets anlitande, synts för obetydlig i förhållande
till de besvär och olägenheter, som därav föranleddes. Bestämmelserna
om skriftlig ansökan och vad densamma borde innehålla både
förefallit svåra att fullgöra. Tiden, inom vilken ansökan om förrättnings
upptagande i resplan skulle göras, hade visat sig olämplig, då
det företrädesvis syntes vara på våren, som de flesta upplåtelser skedde,
varom här kunde vara fråga. Detta förhållande hade därför ställt
vederbörande i valet mellan ett rätt obetydligt understöd och en väntetid,
som kunnat uppgå till halvtannat år. Utgången av detta val hade
blivit att man avstått från kostnadslindring i syfte att undvika uppskov.
Utan betydelse syntes icke heller vara, att kännedomen om anslagets
befintlighet icke blivit tillräckligt spridd oaktat de åtgärder, som härför
vidtagits såväl av lantmäteristyrelsen genom utfärdade cirkulär och meddelanden
i tidningspressen som av tjänstemän inom lantmäteristaten.

För lantmätarnas del hade anslagets anlitande medfört en del
expeditionsgöromål, varför de icke kunnat erhålla någon ersättning.
Fullföljande av en resplan hade synts ägnad att inverka störande på
deras verksamhet i övrigt. De arvoden, de kunnat införtjäna vid en
tjänsteresa av ifrågavarande slag, kunde antagas endast undantagsvis
komma att uppgå till mer än 10 kronor för dag, under det att kostnaden
för mat och husrum visat sig bliva större än eljest. Anslagets

70

Biksdagens skrivelse Nr 9.

användning hade medfört skyldighet för lantmätaren att förskottera de
kostnader, som skulle gäldas av statskontoret, och han hade kunnat
motse en rätt lång väntetid, innan han återfått ersättning för förskjutna
medel. Härvid hade han även haft att räkna med avdrag till följd av
gjorda anmärkningar samt skriftväxling. Farhåga syntes även hava
förefunnits för förlust av arvode under pågående resa för dagar, som
icke kunnat användas till handläggning av förrättning. Slutligen borde
framhållas, dels att anslagets anlitande ansetts kunna förrycka den bestämda
arbetsfördelningen mellan distriktslantmätaren och inom distriktet
tjänstgörande extra lantmätare, dels ock att man syntes hava utgått
ifrån att resan skulle ske i ett sammanhang och att detta utgjorde hinder
för att lantmätarens stationsort inginge i resplanen annorledes än såsom
utgångs- och slutpunkt.

För avlägsnande av de anmärkta olägenheterna har man nu å
vissa håll velat gå så långt, som att fullständigt förändra anslagets
användningssätt, så att det skulle utgå såsom bidrag till vissa lantmäterikostnader
för mindre bemedlade och alltså ställas oberoende av lantmätarnas
resor. Från andra håll har förordats, att åtminstone bestämmelserna
om resplan måtte borttagas. Lantmäteristyrelsen har emellertid
hållit före att bestämmelsen om resplan, vilken ingått såsom en väsentlig
förutsättning vid anslagets beviljande, icke borde övergivas förr än det
på ett. övertygande sätt blivit ådagalagt att ändamålet ej stode att vinna
med bibehållande därav, något som hittills ej vore fallet. Styrelsen utgick
alltså från att resplan borde bibehållas. Däremot har lantmäteristyrelsen
ansett åtskilliga ändringar böra vidtagas, bland annat följande.

Bestämmelserna borde anvisa möjlighet att företaga resa efter resplan
i skilda avdelningar samt även att företaga mer än en dylik resa.

Då den skedda utredningen syntes visa, att utan statsbidrag för
hela resan till förrättningsstället ändamålet med ifrågavarande anslag
icke stode att vinna, tillstyrkte lantmäteristyrelsen dylik utsträckning
av statsbidraget.

Inom lantmäterikåren kunde någon obenägenhet antagas vara till
finnandes för tillämpning av bestämmelserna angående resplan. Detta
hade enligt lantmäteristyrelsens mening sin nära till hands liggande
förklaring i svårigheten att beräkna den tid, som erfordrades för en
förrättning. Särskilt syntes det hava förekommit lantmätarna tvivelaktigt,
om och av vem ersättning skulle bekommas för överskottstid
eller sådana dagar, som ej användes vare sig till resa eller till förrättningsgöromål.
Därest ersättning för sådan tid icke kunde på grund

71

Riksdagens skrivelse AV 9.

av gällande bestämmelser erhållas av sakägare, ansåge styrelsen, att
statsverket skäligen borde vidkännas för ändamålet erforderlig utgift.

Från åtskilliga håll hade framhållits önskvärdheten av att mindre
bemedlade måtte erhålla hjälp även till själva förrättningskostnaden.
Med avseende å avsöndringar syntes detta önskemål hava något stöd i
de uttalanden, som gjorts vid anslagets beviljande. Lantmäteristyrelsen
hade icke tvekat att för sin del i nu berörd utsträckning understödja
detta önskemål. Beträffande frågan i vilken omfattning dylikt understöd
borde lämnas ansåge lantmäteristyrelsen, att detsamma, i de fall, då
det förekomme, borde utgå till hela beloppet. Styrelsens förslag innefattar
därför, att även arvode för själva avsöndrings förrättningen må
gäldas av statsmedel, därest sakägaren genom intyg av kronofogde,
länsman, pastor eller ordförande i kommunalstämma eller kommunalnämnd
styrker sig vara obemedlad eller mindre bemedlad.

Att befolkningen flerstädes hade svårt att komma sig för med en
sådan åtgärd som att tillkalla en ämbets- eller tjänsteman vore ett känt
förhållande. Den omständigheten att ansökan om lantmätares biträde
ej g''jorts från en ort vore därför intet bevis för att i samma ort något
behov av biträde av lantmätare ej förefunnes. Mången gång kunde förhållandet
antagas vara motsatt. Detta framginge därav, att en lantmätare,
som av en eller annan anledning komme att besöka trakten,
ofta överhopades av uppdrag av större eller mindre omfattning. På
grund härav hade lantmäteristyrelsen funnit det vara av behovet påkallat,
att, om anledning förekomme till antagande att befolkningen å
avlägset belägen ort hade behov att rådgöra med lantmätaren eller att
dennes inställelse å sådan ort skulle vara till nytta för befrämjande av
ordning och reda i avseende å jorddelningen, sådan ort finge upptagas i
resplan, även om någon förrättning därstädes ej påkallats, samt att
undantagsvis resplan även finge uteslutande upptaga dylika orter. Enligt
styrelsens mening stode dessa bestämmelser även i full överensstämmelse
med anslagets ändamål. Vidare föresloge styrelsen, att det skulle åligga
lantmätare att under resa, varom nu vore fråga, biträda allmänheten
även med åtgärder, som icke vore upptagna i resplanen, samt på begäran
lämna råd och upplysningar, såvitt sådant kunde ske utan väsentlig
rubbning av resplanen.

Den uppfattningen syntes flerstädes hava gjort sig gällande, att
en resplan ovillkorligen skulle uppgöras så, att lantmätarens stationsort
ej finge ingå däri på annat sätt än som begynnelse- och slutpunkt.
Om man härtill förutsatte en resa med en varaktighet av fem eller sex
veckor, kunde man oj förundra sig över, om distriktslantmätarna rent

72

Riksdagens skrivelse Nr 9.

av velat undvika en sådan resa. Förhållandet bleve i viss mån påtagligt,
om man toge i betraktande betydelsen för distriktslantmätaren att under
tiden kunna leda och övervaka pågående arbeten med andra förrättningar.
Styrelsen föresloge därför, att resan visserligen i allmänhet borde ske
i ett sammanhang, men att den dock finge företagas i skilda avdelningar,
därest resan eljest skulle komma att räcka mer än tre veckor eller särskilda
förhållanden därtill föranledde och avsevärd ökning i kostnaden
därigenom icke förorsakades.

Genom framflyttande av tiden för ansökning om förrättnings upptagande
i resplan till den 1 april borde flertalet av de förrättningar,
som vore avsedda att utföras före slåtter- och skördetiden, kunna medtagas.
Det borde icke oundgängligen fordras att i ansökningen uppgåves
befintliga kartor och handlingar eller att det erforderliga antalet
dagar för förrättningen beräknades, men om möjligt borde dock upplysning
härom lämnas. Blanketter till ansökning borde tillhandahållas
genom ordförandena i kommunalstämma och kommunalnämnd. Kungl.
Maj:ts befallningshavande borde årligen i februari och mars månader
införa kungörelser i ortstidningarna angående anslagets befintlighet, upplysning
om de ändamål, vartill det finge användas, sättet för ansökning
in. m. Dessa ändringar ansåge lantmäteristyrelsen böra komma att
väsentligt bidraga till anslagets användning.

Vidare har styrelsen föreslagit att, om senare under året ansökan
inkomme eller anledning eljest förekomme att företaga tjänsteresa i
enlighet med resplan, förnyad resa skulle kunna äga rum. Härmed
avsåges att fylla det behov, som förut under året av eu eller annan
anledning icke kunnat tillgodoses. I realiteten innebure stadgandet bifall
till önskemålet om två eller tre tjänsteresor. Genom denna bestämmelse
och den föreslagna framflyttningen av tiden för ansökning ansåge
styrelsen, att verkliga behov borde kunna tillfredsställas.

Då anslaget vore uppfört såsom förslagsanslag, kunde detsamma
givetvis överskridas. Det syntes emellertid lämpligt, att ett övervakande
ägde rum, och syntes sådant lämpligen böra ske sålunda, att när genom
förrättnings upptagande i resplan det för länet bestämda beloppet av
ifrågavarande anslag syntes skola komma att överskridas, ärendet skulle
underställas lantmäteristyrelsen. Arvodena för verkställande av avsöndringar
skulle emellertid icke bliva föremål för övervakande på detta sätt.
Dylikt arvode skulle utbetalas av Kungl. Maj:ts befallningshavande till
lantmätaren mot av förste lantmätaren granskad räkning, vid vilken
fogats förberörda intyg att förrättningssökanden vore obemedlad eller
mindre bemedlad.

73

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Lantmätare borde ta rättighet att lyfta förskott å reseersättningen.

Kostnaderna för omförmälda kungörelser borde utgå från nionde
huvudtitelns expensanslag.

Slutligen har styrelsen föreslagit, att bestämmelserna måtte tillämpas
även på extra lantmätare med visst tjänstgöringsområde.

Departementschefen har förklarat sig i de flesta hänseenden kunna
ansluta sig till lantmäteristyrelsens förslag. Särskilt framhåller departementschelen
att det icke synts honom tillräckligt att bestämmelserna
blott erbjöde möjlighet att företaga mer än en resa årligen, utan att
det borde åläggas vederbörande lantmätare såsom en skyldighet att
årligen företaga minst två och, där så erfordrades, flera tjänsteresor genom
distriktet. Departementschefen har vidare funnit det påtagligt, att de nuvarande
omständliga formerna för ansökningen måste avsevärt förenklas
samt ansett det kunna ifrågasättas, om icke ansökning i vissa fall borde
kunna göras muntligen, i telefon eller på annat dylikt sätt och alltså
skriftlig form icke nödvändigtvis fordras.

Ehuru i regel ansökningar borde vara ingivna före den 1 april,
borde dock även senare inkomna ansökningar så vitt möjligt vinna beaktande
vid förnyad resa, varjämte under pågående resa framställning
om lantmäteriåtgärd borde kunna göras direkt hos lantmätaren, som då
borde tillmötesgå densamma, i den mån tid och övriga omständigheter
medgåve det. I likhet med lantmäteristyrelsen anser departementschefen
att jämväl resekostnaden mellan järnvägsstationen och själva förrättningsstäliet
bör bestridas av statsmedel samt att vid jordavsöndringar för
obemedlades och mindre bemedlades räkning även själva förrättningsarvodet
bör bekostas av staten, varjämte departementschefen anser det
mer än hittills böra framhållas, att vid avgörandet av frågan, huruvida
statsbidrag må utgå, hänsyn skall tagas till sökandens ekonomi.

Då ifrågavarande statsbidrag 1 ill bestridande av resekostnadsersättningar
vid mindre lantmäteriförrättningar tillkommit i syfte att genom
beredande av lindring, särskilt för de mindre jordägarna, i de ofta
dryga omkostnaderna för lantmäteriförrättningar främja uppkomsten av
småbruk och egna hem i vårt land, måste det givetvis anses såsom ett
missförhållande att anslaget i fråga hittills icke tagits i anspråk i den
utsträckning som avsetts samt i hög grad önskvärt att sådana ändringar
i villkoren för bidragets åtnjutande vidtagas, att det med anslaget avsedda
ändamål må kunna vinnas i högre grad än hittills. De i sådant
syfte i ärendet föreslagna åtgärder av varjehanda slag, såsom ökning
av antalet tjänsteresor, förkortning av ansökningstiden, förenklingar i
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 9 höft. (Nr 9). 10

74

''Riksdagens skrivelse Nr 9.

formerna för ansökningen m. m. synas ock riksdagen vara ett steg i
rätt riktning. I likhet med departementschefen anser riksdagen ock, att vid
avgörandet av frågan, huruvida statsbidrag skall utgå, mer än hittills
hänsyn bör tagas till sökandens ekonomi. Enär huvudändamålet med
nu ifrågavarande statsbidrag är att därigenom underlätta egnahemsbildandet
och uppkomsten av småbruk, synes det kunna ifrågasättas,
huruvida icke villkoren för åtnjutande av detta statsbidrag lämpligen
borde fixeras i överensstämmelse med vad skett beträffande åtskilliga
andra liknande statsbidrag på andra områden av jordbruket eller bestämmas
sålunda, att bidrag skulle få utgå vid förrättningar, som avsåge
en viss mindre areal exempelvis högst 40 eller 50 hektar,o dock endast
till sökande, som visades vara i behov av dylikt bidrag. A andra sidan
synes det skäligt att bidraget, för att detsamma skall bliva av någon
egentlig betydelse, utsträckes till att omfatta såväl resekostnaden emellan
järnvägsstation och själva förrättningsstället som ock kostnaden för
själva förrättningen antingen i dess helhet eller till viss del. Genom
en förändring av villkoren i nu antydd riktning torde anslaget icke
endast komma att med fördel av jordägarna anlitas i avsevärt större
utsträckning än hittills än även verkligen komma dem till godo, för
vilka detsamma är avsett.

Riksdagen, som icke haft något att erinra i fråga om beloppet av
det för nästkommande år för nu ifrågavarande ändamål äskade anslag,
har därför till bestridande av kostnaderna för vissa av distrikslantmätare
företagna tjänsteresor m. in. å extra stat för år 1915 anvisat ett förslagsanslag
av 30,000 kronor.

67:o) I anslutning till Eders Kungl. Maj:ts framställning under
punkt 74 av huvudtiteln har riksdagen, i likhet med vad för vartdera
av åren 1913 och 1914 ägt rum, till fortsatt reparation och renovation
av kartor i lantmäteri kontoren i länen å extra stat för år 1915 anvisat
ett anslag av 20,000 kronor.

68:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom underpunkt 75 gjorda
framställning och under erinran att riksdagen för innevarande år för
ifrågavarande ändamål anvisat ett anslagsbelopp av 18,000 kronor,
får riksdagen härigenom för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen
till uppläggande av nya registratur och arkivens ordnande i lantmäterikontoren
i länen å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 10,000
kronor.

75

Riksdagens skrivelse Nr 9.

69:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkten 76 föreslagit
riksdagen att till inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen
å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av 5,000 kronor; och har
riksdagen, i likhet med vad skett för innevarande år, till inbindning
av handlingar i lantmäterikontoren i länen å extra stat för år 1915
anvisat ett anslag av 5,000 kronor.

70:o) Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkten
77 gjorda framställning har riksdagen vidare, i likhet med vad skett för
innevarande år, till anskaffande för lantmäterikontorets i Umeå räkning
av kopior utav vissa skifteskartor med tillhörande handlingar å extra
stat för år 1915 anvisat ett anslag av 9,000 kronor.

71:o) Under punkt 78 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj;t föreslagit riksdagen att för beredande av skrivhjälp å lantmäterikontoren
i länen å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av 12,000 kronor.

Kostnaderna för beredande av biträdeshjälp vid lantmäterikontoren
i länen hava hittills bestritts från nionde huvudtitelns expensanslag, från
vilket medel till lantmäterikontorens övriga expenser utgå. Den biträdeshjälp,
som sålunda förekommer vid lantmäterikontoren, är, frånsett vaktmästarebiträdena,
huvudsakligen av två slag, nämligen dels vid vissa
kontor biträde av mera kvalificerad art, för vars utförande erfordras
examinerade biträden, och dels skrivhjälp. Det förra slaget har en mera
tillfällig karaktär, väsentligen beroende på det nu pågående arbetet med
jordregistrets uppläggande, under det att det senare har mera stadigvarande
egenskap. Enligt vad av statsrådsprotokollet framgår, vore
avsett, att kostnaderna för avlöning åt examinerade biträden fortfarande
skulle anvisas från expensanslaget. För bestridande av kostnaderna för
erforderlig skrivhjälp vid lantmäterikontoren har däremot nu av riksdagen
begärts särskilt anslag av 12,000 kronor, vilket tills vidare skulle uppföras
på extra stat..

1 likhet med departementschefen anser riksdagen det innebära en
misshushållning med förste lantmätarens för viktigare värv avsedda
arbetskraft att låta honom personligen verkställa en så stor mängd
enkla och till avsevärd del rent mekaniska göromål, som utredningen
visar nu vara händelsen, och varigenom han urståndsättes att i tillräcklig
utsträckning och på ett tillfredsställande sätt fullgöra övriga
honom tillhörande åligganden av mera krävande art. Ifrågavarande
enklare göromål synas lämpligen böra här, liksom skett inom andra om -

76

Riksdagens skrivelse Nr .9.

råden av statsförvaltningen, överlåtas till utförande av skrivbiträden. Och
då behovet av skrivhjälp förefinnes i nästan alla län samt synes vara av
stadigvarande natur, finner riksdagen även riktigt att särskilt anslag för
ändamålet anvisas, vilket dock tills vidare lämpligen torde böra anvisas å
extra stat. Riksdagen, som icke halt något att erinra i fråga om beloppet
av det begärda anslaget eller mot framställningen i övrigt, får därför
anmäla, att riksdagen för beredande av skrivhjälp å lantmäterikontoren
i länen a extra stat för ar 1915 anvisat ett anslag av 12,000 kronor.

72:o) Under punkt 79 av ifrågavarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att till en inom lantmäteristyrelsen anordnad
försöksanstalt för fotomekanisk reproduktion av lantmäterikartor å extra
stat för år 1915 anvisa ett anslag av 15,500 kronor, därav 2,500 kronor
må användas till täckande av på grund av Kungl. Maj:ts beslut den
5 september 1913 förskottsvis bestridda utgifter för anstalten, ävensom
medgiva, att av anslaget i övrigt Kungl. Maj:t må äga att under år
1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna erforderligt belopp.

Den s. k. skiftesstadgekommittén hemställde i skrivelse den 1 februari
1909, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda huruvida och på vilket sätt
autografisk reproduktion av kartor skulle kunna införas i det svenska
lantmäteriväsendet. Till stöd för denna framställning anförde kommittén,
bland annat, följande.

Enligt gällande skiftesstadgas 115 § vore lantmätare skyldig att
senast inom ett år efter skiftes fastställelse till delägarna överlämna
renoverad karta. Det genom detta stadgande medgivna uppskovet med
avlämnande av karta syntes i allmänhet till huvudsaklig del bliva taget
i anspråk. Endast i sällsynta undantagsfall bleve kartor till sådana
lantmäteriförrättningar, som skulle undergå fastställelse, överlämnade till
delägarna före fastställelsen. Flera skäl medverkade härtill. Intill dess
förrättningen fastställts, förelåge alltid någon osäkerhet huruvida icke
ändringar eller rättelser i kartan kunde komma i fråga. Kartan bleve
icke heller fullständig för sitt ändamål att tjäna till rättelse för äganderättsförhållanden,
förrän beviset om fastställelsen tecknats å densamma.
Vid samtidig handläggning av flera förrättningar folie det sig vidare i
allmänhet för lantmätaren förmånligast att samla och något uppskjuta de
inomhusgöromål, som kunde anstå, varibland särskilt renovationsarbetet.

Den omständigheten, att skifteskartan sålunda enligt gällande bestämmelser
i allmänhet bleve för delägarna tillgänglig först någon tid
efter skiftets fastställelse, medförde emellertid, vid det förhållande, att
besvärstiden utgick redan efter 60 dagar eller sålunda innan kartan vore

77

Riksdagens skrivelse Nr 9.

tillgänglig för delägarna, en obestridlig fara för att delägarnas rätt och
intresse därigenom skulle åsidosättas.

Möjlighet att bereda delägarna tidigare tillgång till skifteskartan
syntes emellertid numera förefinnas därigenom, att under de sista åren
uppstått alltmer fulländade metoder för autografisk reproduktion av kartor.
Visserligen återgåves icke kartans färgläggning vid en sådan kopieringsmetod.
Befintligheten av färglagda ytor å konceptet gjorde däremot
kopiorna otydliga. Färgläggning av konceptkartan borde därför ske
först efter kopieringen. Vad kopiorna beträffade, skedde den erforderliga
färgläggningen lämpligast för hand. Det vore emellertid att märka, att
färgläggning för många ändamål icke vore oumbärlig, utan kunde i viss
mån ersättas genom lämplig påskrift å ägofigurerna.

Ett dylikt sätt för kartors reproduktion skulle göra det möjligt att
för en kostnad, som betydligt understege kostnaden vid kopiering för
hand av ett exemplar av en karta, erhålla ett flertal exemplar. Så
framginge av kommitténs skrivelse bilagda priskuranter, att kopiering i
10 exemplar av en karta med en kvadratmeters yta kunde beräknas till
omkring 25 kronor eller 2.5 0 kronor för varje exemplar. Enligt vad
kommittén inhämtat, uppginge kostnaden vid kopiering för hand av ett
exemplar — oberäknat färgläggning — i vanliga fall till 50 å 75 kronor.

Tillämpades en autografisk reproduktionsmetod vid lantmäterikartors
kopiering, skulle varje jordägare oftast utan ökad kostnad kunna erhålla
ett exemplar av kartan. Kartan kunde utan större olägenhet utlämnas
senast vid skiftets avslutande, så att den under besvärstiden vore tillgänglig
för delägarna. Fastställelsebevis finge tecknas å det exemplar,
som för delägarnas gemensamma räkning fortfarande syntes böra efter
fastställelsen avlämnas för att förvaras med skifteshandlingarna.

Genom införandet av autografisk reproduktion av lantmäterikartor
skulle vinnas beaktansvärda fördelar även i andra avseenden än de, som
närmast föranlett kommitténs skrivelse.

Främst borde därvid framhållas den ökade tryggheten mot att alla
exemplar av kartan över ett laga skifte eller annan viktig lantmäteriförrättning
genom eldsvådor, slitning in. m. förstördes. Under nu rådande
förhållanden vore faran härför obestridlig. Sannolikheten att för en längre
framtid kunna bevara dessa viktiga urkunder vore givetvis större, ju
flera exemplar det funnes av dem.

En avsevärd nationalvinst vore att påräkna genom besparat personligt
arbete för renovationer av lantmäterikartor.

Vidare skulle möjliggöras, att alla kartor, således även de, som
nu ej underginge publik renovation, och vilka ofta vore av stor bety -

78

Riksdagens skrivelse Nr 9.

delse, såsom t. ex. klyvnings- och styckningskartor, kunde samlas i
generallantmäterikontorets arkiv och underlätta förekommande utredningar
samt utgöra ett lätt tillgängligt material för rikets allmänna kartverks
fortskridande.

I häröver infordrat utlåtande den 14 mars 1912 anförde lantmäteristyrelsen,
bland annat, att för införandet av ett modernt sätt för den
mängd av kartor, som ständigt måste kopieras i lantmäteristyrelsens
arkiv, i länens lantmäterikontor och hos rikets lantmätare, förelåge sedan
åtskilliga år tillbaka sådant behov, att det snarast möjligt borde tillgodoses.
De arbeten med renovation av kartor i länens lantmäterikontor
och med kopiering för lantmäterikontorets i Umeå räkning av kartor i
lantmäteristyrelsens arkiv, för vilkas utförande anslag då dels redan beviljats,
dels begärts, skulle göra samma behov än mer trängande. Skiftesstadgekommitténs
förslag den 28 juli 1911 till lag om skifte av jord
m. in. vore delvis baserat på kartors kopiering på modernt sätt och
gjorde kravet på reproduktionsfrågans lösning oavvisligt. Det av särskilda
sakkunniga den 30 september 1911 avgivna förslaget angående
fastighetsregister för stad m. m. skulle ock, i händelse det antoges, föranleda
mångfaldigande av kartor i sådan utsträckning, att deras ritande
för hand skulle innebära verklig misshushållning.

Lantmäteristyrelsen lämnade därefter en framställning angående
de olika reproduktionssätten och framhöll såsom sin mening, att den
direkta kopieringen ägde många företräden framför andra reproduktionssätt,
samt utgjorde ett billigare och tillförlitligare reproduktionssätt
än andra dittills brukliga. Kostnaden för kopiering av kartor direkt från
originalet medelst modern reproduktion ställde sig mångfaldigt lägre än
för handkopiering på hittills vanligt sätt. Vid sådant förhållande syntes
uppenbart att införandet av ett billigare reproduktionssätt skulle iända
landets jordägande befolkning till stort gagn och särskilt vara välkommet
och välbehövligt för den egnahemsbildande delen därav. Men även för
tillgodoseendet av statens eget ansenliga kartbehov skulle saken givetvis
vara av avsevärd ekonomisk betydelse. På grund härav och då allmänt
införande av direkt kopiering av lantmäterikartor skulle innebära en
årlig minskning i arbetskostnader för dylika kartors kopiering inom hela
landet till belopp av 300,000 kronor eller mer, syntes frågan om införande
av ett dylikt kopieringssätt vara av stor nationalekonomisk betydelse
och därför tarva en snar lösning.

Av lantmäteristyrelsens utredning funne styrelsen framgå, att införandet
av ett tidsenligt sätt för reproduktion av lantmäterikartor skulle
medföra bland andra följande fördelar:

79

Riksdagens skrivelse Nr .9.

1) avsevärd årlig nationalvinst, då den direkta kopieringen kunde
utföras många gånger snabbare och billigare än hittills bruklig kopiering
för hand;

2) lantmäteriförrättningars snabbare utförande, i det att ägomätning
och kartläggning, gradering och delning av jord med tillhjälp av modern
kartkopiering kunde utföras på kortare tid men dock lika tillförlitligt
som hittills;

3) fullt riktiga kartkopior, ett förhållande, som särskilt vid utförande
av sekundära delningar vore av stor betydelse;

4) ökat material för det sammandragande allmänna kartverket och
övriga på grund av dess stomkartor arbetande översiktskartverk jämte
en avsevärd minskning i dessa kartverks arbeten, särskilt därigenom att
karttransportering för hand av lantmäterikartor från och till olika skalor
till stor del kunde ske i samband med den direkta kopieringen av dylika
kartor, varigenom transporteringskostnaderna till stor del bortfölle;

5) möjliggörandet av kartors hållande å jour med å marken skeende
förändringar av ägogränser m. m.; samt

6) befrämjandet i övrigt av hela det svenska lantmäteri- och kartväsendets
utveckling i modern anda.

Lantmäteristyrelsen ansåg emellertid, att till en början blott en
försöksanstalt av miusta möjliga omfattning borde anordnas.

Vid en dylik provisorisk anstalt skulle verkställas kopiering

1) av i lantmäteristyrelsens arkiv befintliga kartor, av vilka kopior
för det allmännas räkning rekvirerades eller av enskilda begärdes, och
varför erforderligt belopp vore beräknat i styrelsens anslag till extra
tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning;

2) av kartor, som erfordrades såsom bilagor vid utlåtanden och
utredningar, som verkställdes av styrelsen;

3) av kartor i styrelsens arkiv, som erfordrades i länens lantmäterikontor
till ersättande av där befintliga originalkartor, som vore
så bristfälliga, att de icke genom lagning kunde göras användbara och
ej heller kunde läggas till grund för kopiering. För sådant ändamål
och för lagning av kartor i länens lantmäterikontor hade riksdagen
beviljat anslag, och hade för ifrågavarande båda ändamål av lantmäteristyrelsen
beräknats eu sammanlagd kostnad av 100,000 kronor, därav
omkring 40,000 kronor för renovation eller kopiering av trasiga kartor;

4) av i styrelsens arkiv befintliga, till Västerbottens län hörande
kartor för anskaffande åt lantmiiterikontoret i Umeå av kopior av vissa
skifteskartor i ersättning för dem, som gått förlorade vid eldsolycka år
1888. Den sammanlagda kostnaden för ifrågavarande ändamål hade

80

Biksdagens skrivelse Nr 9.

lantmäteristyrelsen ansett sig kunna beräkna till 45,000 kronor, under
förutsättning att fotografisk reproduktionsmetod skulle användas i de
fall, då sådant läte sig göra;

5) av lantmätares konceptkartor till den omfattning, sådant kunde
ske, och på de villkor, Kungl. Maj:t på framställning av lantmäteristyrelsen
kunde finna gott bestämma.

Lantmäteristyrelsen ansåge sig icke genast böra föreslå någon viss
reproduktionsmetod till användning, utan syntes det böra bero på styrelsen
att efter fortsatta undersökningar antaga den metod, som prövades
lämpligast. Efter vad styrelsen gjort sig underrättad om, kunde utövningsrätt
av dylik metod förvärvas för 2,000 kronor eller möjligen något
mindre belopp.

Genom beslut den 3 augusti 1912 fann Kungl. Maj:t gott dels
ställa till lantmäteristyrelsens förfogande för inköp av patent- eller
utövningsrätt till lämplig metod för autografisk reproduktion av kartor
ett belopp av högst 2,000 kronor från nionde huvudtitelns allmänna
besparingar, dels ock medgiva styrelsen rätt att till bestridande av övriga
kostnader för igångsättande inom stj^relsen av en försöksanstalt för dylik
reproduktion använda intill 5,050 kronor av det under riksstatens nionde
huvudtitel uppförda anslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.

Sedan lantmäteristyrelsen under hösten 1912 verkställt utredning
angående vilka av de i utlandet mest använda reproduktionsmetoder
kunde anses vara lämpligast för svenska förhållanden samt inköpt utövningsrätt
till två varandra kompletterande metoder, påbörjades arbetet
med försöksanstaltens igångsättande i slutet av år 1912, varefter försöksarbetena
togo sin början i medlet av februari månad 1913. Rörande
dessa arbetens gång och resultat samt behovet av medel för deras fortsättande
har styrelsen i underdånig skrivelse den 30 juni 1913 bland
annat anfört följande.

Till följd därav att dels papperet i äldre kartor i allmänhet likasom
i de uti styrelsens arkiv förvarade kartrenovationer, från vilka
kopior till lantmäterikontoret i Umeå måste tagas, dels ock uppritningen
och färgläggningen av äldre kartor ofta vore ur reproduktionssynpunkt
synnerligen otillfredsställande, kunde endast ett begränsat antal äldre
kartor med fördel undergå autografisk eller fotomekanisk reproduktion.
Storleken av detta antal vore emellertid även beroende på tryckarens
skicklighet. Denna styrelsens erfarenhet hade under de dittills utförda
försöksarbetena blott vidare bestyrkts.

Då emellertid införande av fotomekanisk kartreproduktion i det
svenska lantmäteriväsendet krävde, att anstalten genom omfattande för -

81

Riksdagens skrivelse Nr 9.

söksarbeten gjordes skicklig till utförande av dylik reproduktion, skulle
det bliva nödvändigt att hädanefter framför allt verkställa reproduktion
av nya kartor samt försök med förstoring och förminskning av kartor
på fotografisk väg. För sådant ändamål borde vid försöksanstalten
kopiering äga rum -ej blott av lantmätares kartor, utan även av kartor,
upprättade av andra tjänstemän och myndigheter, ävensom tabeller m. m.
Emellertid borde givetvis fortfarande försök ske med reproduktion av
äldre kartor till lantmäterikontoret i Umeå ävensom till andra län, men
dylika försök borde dock anställas endast där kartreproduktion därigenom
kunde erhållas för en å själva kopieringen samt retuschering
och färgläggning beräknad kostnad, som bleve lägre än kostnaden för
en färglagd handkopia. Då, såsom med kopieringen av ifrågavarande
äldre kartor vore fallet, endast en enda kopia erfordrades, ställde sig
nämligen ritning för hand ofta billigare än fotomekanisk reproduktion,
helst då retusch av kopiorna fordrades, vilket naturligtvis inträffade
oftare beträffande äldre kartor än i fråga om nya.

Styrelsen hade redan efter fyra månaders försöksarbeten kommit
till den uppfattning, att mera omfattande försök än dittills borde verkställas,
särskilt med reproduktion av nya kartor. Styrelsen hade emellertid
inga särskilda medel till bekostande av dylika arbeten. Och då
de till styrelsens disposition ställda anslag för renovation av kartor till
lantmäterikontoret i Umeå samt till länens lantmäterikontor ansåges böra
anlitas endast i den mån mot kostnaden fullt svarande arbetsprodukt
kunde erhållas i form av användbara kartkopior samt styrelsens anslag
till extra tjänstemän och biträden m. m. i anseende till sin knapphet
ej heller ansetts böra vidare belastas för rena försöksarbetens utförande,
hade dessa inställts i slutet av juni månad 1913 i avvaktan på nödiga
medel till försökens fortsättning och anställande därefter av en i fotomekanisk
reproduktion skicklig zinktryckare i stället för en från början
av sparsamhetsskäl och till följd av svårigheten att inom landet erhålla
fullt kompetent person försöksvis anställd och i facket ej fullt utbildad
arbetare, som samtidigt entledigades.

Enligt av lantmäteristyrelsen i senare avlåten underdånig skrivelse
lämnade beräkningar skulle avlöningen för försöksanstaltens personal,
nämligen två tryckare, ett kvinnligt rit- och skrivbiträde samt en lärling
och springpojke uppgå till högst 150 kronor i veckan eller omkring
600 kronor i månaden eller 7,200 kronor för helt år. Den ökade personalen
borde kunna av styrelsen anställas från den 1 juli 1914. Försöksarbetena
kunde ej antagas vara slutförda på kortare tid än två å
tre år och i varje fall ej före 1915 års utgång. T anledning härav
Bihang till riksdagens ''protokoll 1914. 14 samt. 9 käft. (Nr 9). It

82

Riksdagens skrivelse Nr 9.

ansåge lantmäteristyrelsen, att anslaget till försöksarbetena under åren
1914 och 1915 ej borde tilltagas lägre än 10,800 kronor.

Till nödig komplettering under dessa år av maskiner, instrument
och materialier behövdes emellertid även statsmedel. Beloppet därav
hade styrelsen beräknat till 2,500 kronor. Därest å de beräknade avlöningsbeloppen
eventuellt uppkommande besparingar finge användas
till nämnda inköp, syntes dock nyssnämnda belopp kunna nedsättas till
2,200 kronor.

Sammanlagt skulle alltså erfordras ett belopp för tiden intill utgången
av år 1915 av 13,000 kronor. Då departementschefen ansett
härtill böra läggas det förskott å 2,500 kronor, som statskontoret förut
anbefallts att av under händer varande medel utanordna för försökens
fortsättande, skulle alltså nu behövas ett anslag av 15,500 kronor.

Införandet av en tidsenlig och praktisk metod för reproduktion
av lantmäterikartor i vårt land i likhet med vad förut skett i de flesta
andra länder finner riksdagen synnerligen önskvärt, då därigenom skulle
vinnas en högst avsevärd kostnadsbesparing, främst för den jordägande
befolkningen men även för statsverket, ävensom en vida högre grad av
snabbhet och säkerhet i avseende å kartexemplarens åstadkommande än
vad för närvarande genom handkopiering är möjligt. Åven om det, av
de hittills gjorda försöken i nu förevarande hänseende att döma, icke
kan påräknas att fullt i den utsträckning, som förut ställts i utsikt, på
fotomekanisk väg erhålla de kopior, som erfordras för den renovation
av kartor i lantmäterikontoren, som för närvarande pågår med anlitande
av för ändamålet anvisade anslag, anser riksdagen likväl, då förevarande
fråga i allt fall får anses hava sin största betydelse i avseende å de kartor
som framdeles upprättas, lämpligt och önskvärt att de påbörjade försöken
fortsättas för utrönande av, huruvida beträffande nyare kartor samt kartor,
som framdeles upprättas, och vilka senare i avseende å kartpapper och
i övrigt kunna lämpas för metoden, den fotomekaniska reproduktionen
må kunna med framgång tillämpas samt frågan om reproduktionen av
våra lantmäterikartor på denna väg vinna en tillfredsställande lösning.
Riksdagen anser det även lämpligast, att försöken fortfarande försiggå
vid en inom lantmäteristyrelsen anordnad försöksanstalt under berörda
styrelses överinseende. Mot det för ändamålet såsom erforderligt beräknade
beloppet har riksdagen icke haft något att erinra, då det måste
anses av vikt att för försökens utförande erhålla fullt kompetent personal.
Riksdagen, som icke heller i övrigt funnit anledning till erinran
mot Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, får fördenskull an -

83

Riksdagens skrivelse Nr y.

mala, att riksdagen till en inom lantmäteri styrelsen anordnad försöksanstalt
för fotomekanisk reproduktion av lantmäterikartor å extra stat
för år 1915 anvisat ett anslag av 15,500 kronor, därav 2,500 kronor må
användas till täckande av på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 5 september
1913 förskottsvis bestridda utgifter för anstalten, ävensom medgivit,
att av anslaget i övrigt Kungl. Maj:t må äga att under år 1914
av tillgängliga medel förskottsvis utanordna erforderligt belopp.

Rikets allmänna kartverk.

73:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts framställning har riksdagen,
i likhet med vad under en följd av år ägt rum, till bestridande
av kostnader för namngranskning för rikets allmänna kartverks
behov å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 3,000 kronor.

74:o) Under punkt 81 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att för fortsatt anskaffning av instrument och
inventarier för rikets allmänna kartverks geodetiska avdelning anvisa å
extra stat för år 1915 ett anslag av 13,400 kronor.

För komplettering av instrumentutrustningen vid rikets allmänna
kartverks geodetiska avdelning anvisade riksdagen på Kungl. Maj:ts
förslag å extra stat för år 1910 30,950 kronor, för år 1911 2,700 kronor
och för år 1912 16,150 kronor eller alltså tillhopa 49,800 kronor, vilket
belopp av professorn vid generalstaben år 1907 samt av kartverkskommissionen
på grund av då gällande priser beräknats såsom behövligt för
utrustningens kompletterande.

På grund av efter tiden för kostnadsberäkningarnas verkställande
inträdd prisstegring på föremål av nu ifrågavarande slag har emellertid
befunnits, att de geodetiska instrumentens komplettering icke kan ske
för den ursprungligen beräknade kostnaden av 49,800 kronor utan att
för ändamålet erfordras 56,530 kronor. För beredande av medel för
bestridande av denna ökade kostnad ävensom av kostnaden för modernisering
av vid avdelningen använda universalinstrument har nu begärts
ett ^ anslag av 13,400 kronor.

Då de instrument, vilkas inköp riksdagen redan medgivit, icke kunnat
anskaffas för det för ändamålet anvisade anslagsbeloppet på grund av
att priset för dylika instrument stegrats, samt den nu föreslagna moderniseringen
av vissa andra instrument synts riksdagen välbehövlig och lämplig,

84

Riksdagens skrivelse Nr 9.

får riksdagen, som icke haft något att erinra mot den nu gjorda kostnadsberäkningen
eller mot framställningen i övrigt, härigenom anmäla, att
riksdagen för fortsatt anskaffning av instrument och inventarier för
rikets allmänna kartverks geodetiska avdelning anvisat å extra stat för
år 1915 ett anslag av 13,400 kronor.

(teologiska och hydrografiska undersökningar.

75:o, 76:o) Under punkterna 84 och 85 av förevarande huvudtitel
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels av det utav riksdagen
för nyanskaffning och omändring av möbler och montrer m. m. till Sverges
geologiska undersöknings under byggnad varande nya lokaler vid Frescati
beviljade anslag å 117,700 kronor å extra stat för år 1915 anvisa återstående
97,700 kronor, dels ock för bestridande av kostnaden för transport
av undersökningens samlingar och inventarier från dess nuvarande
till de nya lokalerna å extra stat för år 1915 anvisa ett anslao- av
8,675 kronor.

I proposition den 7 mars 1913 nr 108 föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att för nyanskaffning och omändring av möbler och montrer
m. m. till Sverges geologiska undersöknings under byggnad varande nya
lokaler vid Frescati bevilja ett anslag å 120,000 kronor och därav för
år 1914 anvisa 20,000 kronor. Riksdagen, som ansåg användandet av
spegelglas i inredningen böra inskränkas, beviljade anslag för ändamålet
med ett till 117,700 kronor nedsatt belopp samt anvisade därav för år
1914 20,000 kronor. Enär byggnaden i fråga är avsedd att tagas i
bruk under år 1915, har nu återstoden av det beviljade anslaget, 97,700
kronor, äskats på extra stat för år 1915.

Till bestridande av flyttningskostnaderna har undersökningens chef
beräknat ett belopp av 8,675 kronor enligt inhämtat anbud från möbeltransportflrman
Freys express. Åven medel härtill har nu äskats, enär
flyttningen lärer komma att äga rum under år 1915.

Mot anvisande för nästkommande år av hela återstående beloppet
av det av 1913 års riksdag för nyanskaffning och omändring av möbler
och montrer m. m. för Sverges geologiska undersöknings nya lokaler
beviljade anslag har riksdagen icke haft något att erinra. Då riksdagen
icke heller ansett sig böra göra erinran mot det för flyttningskostnaderna
beräknade beloppet eller i övrigt, får riksdagen för Eders Kungl. Magt
anmäla, att riksdagen

85

Riksdagens skrivelse Nr 9.

dels av det utav riksdagen för nyanskaffning och omändring av
möbler och montrer m. m. till Sverges geologiska undersöknings under
byggnad varande nya lokaler vid Frescati beviljade anslag å 117,700
kronor å extra stat för år 1915 anvisat återstående 97,700 kronor,

dels ock för bestridande av kostnaden för transport av undersökningens
samlingar och inventarier från dess nuvarande till de nya
lokalerna å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 8,675 kronor.

V eteriiiärväseudet.

77:o) Sedan under punkten 88 av nu ifrågavarande huvudtitel
tillkännagivits, att Eders Kungl. Maj:t beslutat att avlåta särskild
proposition till riksdagen angående stat för veterinärhögskolan m. in.
och därvid föreslå riksdagen att uppföra det under anslagstiteln »veterinärundervisningen))
upptagna anslaget till veterinärinstitutet under förändrad
benämning: veterinärhögskolan, med ett till 174,600 kronor eller
sålunda med 92,800 kronor höjt belopp, har Eders Kungl. Maj:t därefter
i en till riksdagen den 14 januari 1914 avlåten proposition, nr 46,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag föreslagit riksdagen att

dels godkänna det i statsrådsprotokollet framlagda förslaget till
stat för veterinärhögskolan, att tillämpas från och med år 1915, ävensom
de villkor och bestämmelser, som föreslagits för åtnjutande av
de i avlöningsstaten för ordinarie befattningshavare vid högskolan upptagna
avlöningsförmåner;
dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år 1915 tillträder
ordinarie befattning vid veterinärhögskolan, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar vid veterinärinstitutet,
vilka icke före den 1 november 1914 anmäla, att de vilja
övergå till avlöningsstaten för veterinärhögskolan samt underkasta sig
de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och
som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola vara bibehållna vid
dem enligt hittills gällande ordinarie stat för veterinärinstitutet tillkommande
avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes
av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension, vid den rätt till pension, som hittills tillkommit dem;

dels medgiva, ej mindre att besparingar, som under ett år upp -

86

Riksdagens skrivelse Nr 9.

komma å anslagsbelopp under den i staten för högskolan upptagna
omkostnadsstaten, må användas till bestridande av utgifter under ett
kommande år, än även att det belopp, varmed högskolans inkomster
utöver statsanslag överskjuta den summa av 12,000 kronor, som vid
statsanslagets bestämmande avsetts för bestridande av högskolans utgifter
enligt fastställd stat, må efter Kungl. Maj:ts beprövande användas
för högskolans behov, dock icke för beredande av ökad ersättning åt
befattningshavare, för vilken avlöning finnes uppförd å högskolans stat;

dels ock uppföra det under anslagstiteln »veterinärundervisningen»
å ordinarie stat under nionde huvudtiteln upptagna anslaget till veterinärinstitutet
under förändrad benämning: veterinärhögskolan, med ett
från 81,800 kronor till 174,600 kronor eller sålunda med 92,800 kronor
höjt belopp, varigenom anslagstiteln »veterinärundervisningen» kornme
att i sin helhet höjas med motsvarande belopp eller från 86,200 kronor
till 179,000 kronor.

Genom beslut vid 1906 års riksdag bestämdes, att veterinärinstitutets
dåvarande område, beläget i närheten av Karlaplan i Stockholm,
finge föryttras samt att av inflytande försäljningsmedel finge användas
dels tillhopa 2,000,000 kronor till återförvärvande av besittningsrätten
till lägenheten Kräftriket å Djurgården, inlösen av därvarande byggnader
och uppförande därstädes av nya byggnader för institutet och dels

250,000 kronor till inredning av de nya byggnaderna ävensom till
inventarier i desamma. De nya byggnaderna blevo färdiga att tagas i
bruk i början av hösten år 1911.

Nu gällande stat för veterinärinstitutet antogs av Riksdagen år
1907 och har följande utseende.

Riksdagens skrivelse Nr 9.

87

1 rektor ....................................................................

1 professor....................................................................

4 professorer.................................................................

1 lektor ........................................................................

1 » ..........................................................................

1 adjunkt ...................................................................

i assistent vid den stationära kliniken och polikliniken......

1 assistent vid den anatomisk-fysiologiska avdelningen ......

1 assistent vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska

avdelningen ...............................................................

1 lärare i kött- och mjölkkontroll ..................................

i kamrerare ..................................................................

För uppehållande av sekreterargöromål hos direktionen .....

För uppehållande av bibliotekariegöromål ........................

För undervisning i ridning och körning .........................

1 vaktmästare och konservator .......................................

1 » på kemiska avdelningen ...........................

1 fodermarsk..................................................................

1 port- och telefonvakt ..................................................

Betjäning i övrigt ........................................................

Stipendier åt elever......................................................

Byggnaders och stängsels underhåll ..............................

Till diverse utgifter ......................................................

Summa kronor

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Arvode

Summa

1,000

1,000

4,000

2,000

—

6,000

16,000

8,000

—

24,000

2,600

1,400

—

4,000

2,600

1,400

—

4,000

2,000

1,000

—

3,000

—

—

3,000

3,000

—

—

3,000

3,000

_

_

2,500

2,500

—

—

1,500

1,500

—

—

1,500

1,500

—

—

500

500

—

—

500

500

—

—

—

1,200

900

600

200

1,700

900

600

—

1,500

900

600

—

1,500

700

500

—

1,200

—

—

—

5,000

—

—

—

4,000

—

—

—

3,000

—

—

—

10,000

—

—

—

83,600

Anm. 1. För professor kan lönen höjas efter 5 år med 500 kronor och efter ytterligare 5 år
likaledes med 500 kronor.

» 2. För lektor och adjunkt kan avlöningen höjas efter 5 år med 500 kronor och efter ytter ligare

5 år likaledes med 500 kronor samt efter nya 5 år med ytterligare 500 kronor
och efter än ytterligare 5 år ånyo med 500 kronor. Av varje sådant ålderstillägg skola
350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar.

» 3. För port- och telefonvakt kan lönen efter 5 år höjas med 100 kronor.

» 4. Därest ordinarie lärare åtnjuter fri bostad, skola å lönen avdragas 500 kronor årligen.

» 5. Därest assistent åtnjuter fri bostad, skola å arvodet avdragas 300 kronor årligen.

» 6. Därest vaktmästare, fodermarsk eller port- och telefonvakt åtnjuter fri bostad jämte

bränsle, skola å lönen avdragas 250 kronor årligen.

Enär bostadsavdragen beräknades till inalles 1,800 kronor, bestämdes
anslagsbeloppet allenast till 81,800 kronor.

För åtnjutande av de i staten för rektor, övriga professorer,
lektorer, adjunkt, vaktmästare, fodermarsk samt port- och telefonvakt
upptagna avlöningsförmåner godkände riksdagen vissa villkor och bestämmelser,
vilka äro offentliggjorda genom kungörelse den 5 juli 1907.
Dessa villkor innehålla bestämmelser dels därom, att innehavare av
lärarbefattningar vid institutet icke äga att utan direktionens med -

88

Riksdagens skrivelse Nr 9.

givande utöva enskild praktik, och dels därom att den, som tillträtt
den nya avlöningsstaten, är skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande eller minskning i extra inkomster, som
kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed.

Gällande stadgar för veterinärinstitutet äro utfärdade den 31
januari 1908.

I dessa stadgar (§ 1) angives institutets ändamål vara att såsom
fullständig läroanstalt bilda skickliga veterinärer och hovslagare.

För behörighet till professors-, lektors- eller adjunktstjänst vid
institutet, vilka tjänster tillsättas av Kungl. Maj:t (§ 15) efter förslag
av institutets direktion, erfordras (§ 16): 1) att hava avlagt veterinärexamen,
vilken likväl med avseende å lektorstjänst i kemi kan ersättas
av medicine kandidat- eller apotekarexamen; 2) att äga för den sökta
lärarbefattningen erforderliga kunskaper och skicklighet; 3) att avlägga
två offentliga föreläsningsprov och ett praktiskt prov, vilket likasom
det ena föreläsningsprovet bestämmes av kollegiet.

Undervisningen vid institutet skall enligt 20 § i stadgarna, sådan
denna paragraf lyder enligt kungörelsen den 11 december 1908, bestridas av:

en professor i anatomi och fysiologi med undervisningsskyldighet
därjämte i zoologi;

en professor i husdjursskötsel jämte husdjursavel, raslära, stuterikunskap,
ytterlära och veterinärrättsvetenskap;

en professor i kirurgi, som tillika förestår den kirurgiska kliniken
vid institutet;

en professor i patologi och terapi jämte epizootilära, farmakodynamik,
toxikologi och recepturkonst, med åliggande tillika att vara föreståndare
för institutets medicinska klinik;

en professor i histologi och patologisk anatomi, med skyldighet
tillika att övervaka och leda obduktionerna vid institutet;

en lektor i botanik, fysik, kemi, farmakologi och farmaci, med
åliggande tillika att utöva tillsynen över institutets medikamentförråd;

en lektor i obstetrik med den undervisningsskyldighet därjämte,
som kan bliva honom av direktionen ålagd, samt med åliggande tilllika
att, enligt närmare av direktionen på lärarkollegiets förslag utfärdad
instruktion, leda institutets ambulatoriska klinik;

en adjunkt för undervisning i hovens sjukdomar samt hovbeslagsläran
och dess utövning;

en assistent vid den stationära kliniken och polikliniken;
en assistent vid den anatomisk-fysiologiska avdelningen;

89

Riksdagens skrivelse Nr 9.

en assistent vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska
avdelningen;

en lärare i kött- och mjölkkontroll; samt

en lärare i bakteriologi.

Lärarkollegiet är medgivet att, efter omständigheterna och om
sådant finnes lända till nytta för undervisningen, med direktionens tillstånd
fördela läroämnena på annat sätt, dock alltid så, att varje professor
bibehålies vid sina huvudsakliga läroämnen.

Därjämte bör, i den mån sig göra låter, undervisning i ridning
och körning beredas eleverna.

Såsom lärare i bakteriologi tjänstgör laboratorn vid den veterinärbakteriologiska
anstalten (§ 14, enligt kungörelsen den 11 december
1908).

Professor är skyldig att meddela eleverna undervisning eller praktisk
handledning minst aderton timmar varje vecka äyensom att med
biträde av vederbörande assistent vårda till hans lärostol hörande
samlingar och undervisningsmateriel (§ 22).

Adjunkten åligger att undervisa och öva elever såväl som civila
hovslagarlärlingar i det praktiska av hovbeslagskonsten, att hava närmaste
tillsyn över institutets smedja, att tillse, att erforderliga verktyg
hållas i ordentligt skick, att leda och övervaka skoningen i smedjan,
ävensom att under ansvar och ersättningsskyldighet vårda smedjans
förråd och inventarier samt redovisa dess inkomster och utgifter (§ 23).

Till biträde vid undervisningen, huvudsakligen vid repetitioner
samt vid handledning i de praktiska övningarna, äger lärarkollegium,
på förslag av vederbörande professor, antaga några bland de äldsta
och skickligaste eleverna (§ 24).

Läsåret räknas från den 15 augusti och indelas i två lästerminer,
nämligen höstterminen från och med nämnda dag till den 15 december
och vårterminen från och med den 15 januari till den 15 juni. Sjukvården
och de praktiska övningarna fortgå dock vid institutet utan
avbrott hela året, varför den ledighetstid, som bör tillkomma varje
lärare, skall så ordnas, att de kliniska och praktiska övningarna kunna
ostörda alla tider fortsättas (§ 26).

Lärokurserna böra så inrättas, att fullständig veterinärbildning
kan meddelas på fyra år; men de elever, som på denna tid ej förvärvat
fullgoda kunskaper och skicklighet, kunna därutöver erhålla högst två
års förlängning av lärotiden (§ 27).

Enligt stadgarna (§ 29) skola vid institutet finnas för undervisRihang
till riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 9 höft. (Nr 9) 12

90 Riksdagens skrivelse Nr 9.

ningen erforderliga, under vederbörande lärares vård ställda hjälpmedel,
nämligen:

a) bibliotek, som under rektors inseende ställes under närmaste
vård och tillsyn av en av lärarkollegiet därtill utsedd lärare och hålles
för begagnande och utlåning tillgängligt på tider och villkor, som bestämmas
av lärarkollegiet;

b) anatomisal jämte anatomiskt museum;

c) kemiskt laboratorium jämte samlingar av kemiska och farmakologiska
preparater;

d) botanisk trädgård, om lägenhet därtill finnes;

e) samling av kirurgiska instrument och bandager samt av hovbeslag
m. m.;

f) ett för veterinärbehov fullständigt medikamentsförråd, varifrån
jämväl läkemedel må utlämnas för de djur, som erhålla behandling
vid institutet; •

g) instruktionssmedja med nödiga verktyg och materiel.

Den sjukvård, som för institutets ändamål är förenad med detsamma,
omfattar (§ 30):

a) å institutets sjukvårdsanstalter intagna djur (stationär klinik);

b) de djur, som uppvisas vid institutet och för vilkas behandling
upplysningar och råd begäras (poliklinik); samt

c) djur, som genom institutets försorg vårdas utom detsamma
(ambulatorisk klinik).

För att antagas såsom elev fordras att hava avlagt sådan examen,
som berättigar till inskrivning såsom studerande vid universitet (§ 32).

Sapitliga elever äga rättighet att utan avgift erhålla undervisning.
De bland dem, som äro utsedda till biträde vid undervisningen och den
praktiska handledningen, skola därjämte åtnjuta fri bostad med ljus
och ved; och skall det bero på utrymme och tillgångar, åt huru många
för övrigt av de två högsta klassernas elever denna förmån må kunna
beredas (§ 33).

Även hovslagarlärlingarna erhålla kostnadsfri undervisning (§ 48).

I samband med institutets överflyttning till de nya byggnaderna
uppstod fråga om vidtagande av väsentliga ändringar i institutets gällande
stat. I avbidan å denna frågas slutliga avgörande äskade Kungl.
Maj:t av 1911 års riksdag dels ett extra anslag å 51,000 kronor att
användas till uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet efter inflyttandet
i de nya byggnaderna dels ock ett belopp, likaledes å extra
stat, av 5,000 kronor till inköp av en för institutets försöksladugård

91

Riksdagens skrivelse Nr 9.

erforderlig nötkreatursbesättning. Riksdagen biföll förslaget om anvisande
av 51,000 kronor för uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet
samt beviljade för inköp av nötkreatur ett anslag av 3,000
kronor.

På Kungl. Maj:ts förslag ställde 1912 års riksdag på extra stat
för år 1913 till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag å 68,000 kronor
att användas till uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet, med
rätt för Kungl. Magt att utav sagda anslag under år 1912 av tillgängliga
medel förskottsvis för ändamålet utanordna 17,000 kronor.

I proposition till 1913 års riksdag framlade därefter Kungl. Maj:t
förslag till förändring av veterinärinstitutets organisation samt till
reglering av löneförhållandena vid institutet. Då emellertid propositionen
inkom till riksdagen först den 22 april samt riksdagen först
den 16 maj blev i tillfälle att påbörja behandlingen av densamma, fann
riksdagen det, med hänsyn till den långt framskridna tiden, icke möjligt
att ingå på närmare granskning av de omfattande förändringar beträffande
organisation och lönestat för veterinärinstitutet, som i propositionen
föreslagits. För beredande av medel, utöver det ordinarie
anslaget av 81,800 kronor, till bestridande av kostnaderna för uppehållandet
av veterinärinstitutets verksamhet intill utgången av år 1914
anvisade emellei‘tid riksdagen dels för ersättande av utav statskontoret
under år 1912 förskottsvis bestridd utgift för uppehållande av veterinärinstitutets
verksamhet under år 1912 ett anslag av 15,103 kronor samt
för uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet under år 1913,
utöver förut beviljade anslag, ett anslag av 17,200 kronor, dels ock
för uppehållande av institutets verksamhet under år 1914 samma årsbelopp,
som förut beviljats, eller 51,000 kronor samt därutöver till
täckande av beräknad brist under år 1914 ett belopp av 16,130 kronor,
eller alltså sammanlagt ett anslag å extra stat för år 1914 av 99,433
kronor med rätt för Kungl. Maj:t att utav sagda anslag under år 1913
av tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna 17,200
kronor.

Uti nu förevarande proposition har Eders Kungl. Maj:t på nytt
framlagt förslag till omorganisation av veterinärinstitutet samt till ny
stat för anstalten. Den föreslagna nya staten för ifrågavarande anstalt,
vilken hädanefter skulle benämnas veterinärhögskolan, har följande utseende: -

92

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Lön.

Tjänst-

görings-

Orts-

Arvode.

Summa.

Kronor.

pen-

ningar.

Kronor.

tillägg.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Avlöningsstat.

1 rektor .........................................................

_

—

—

1,000

1,000

1 professor i anatomi och histologi.....................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i fysiologi och kemi ........................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i patologisk anatomi......................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i medicin, tillika föreståndare för medi-

cinska kliniken och kliniken för

smärre husdjur....... .........

5,000

2,500

—

7,500

1 „ i kirurgi, tillika föreståndare för kirur-

giska kliniken ........................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i husdjurslära.................................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i läran om nötkreaturens sjukdomar

(bujatrik) och obstelrik, tillika
föreståndare för ambulatoriska

kliniken ................................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 lärare i hovbeslag och läran om hovens sjuk
domar, tillika föreståndare för hovbeslagssmed

jan och hovslagarskolan .............................

3,600

2,000

—

—

5,600

1 prosektor vid anatomiska och histologiska av

delningen ..................................................

—

—

—

4,000

4,000

1 laborator i kemi .........................................

—

—

—

4,000

4,000

1 klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighe
vid medicinska kliniken och kli

niken för smärre husdjur ........

—

—

— .

4,000

4,000

1 ., „ vid kirurgiska kliniken ...........

—

—

—

4,000

4,000

1 assistent vid patologisk-anatomiska och bakterio

logiska avdelningarna..............

—

—

—

2,500

2,500

1 „ ambulatoriska kliniken ...........

—

—

—

2,500

2,500

1 lärare i kött- och mjölkkontroll ....................

—

-

—

1,500

1,500

För undervisning i ridkonst och körning ...........

—

—

—

—

1,200

För uppehållande av den del av rektors under
visningsskyldighet, från vilken han med hänsyn

till rektorsgöromålen befrias ......................

—

—

—

—

1,000

För uppehållande av bibliotekariegöromål...........

—

—

—

—

500

,, „ ,, sekreterargöromål..............

—

—

—

—

1,000

„ „ „ kamrera göromål ..............

2,000

Riksdagens skrivelse Nr .9.

93

Tjänst-

görings-

Orts-

Arvode.

Summa.

pen-

tillägg.

ningar.

''

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1 vaktmästare och preparator ...........................

900

000

150

1,650

1 verkmästare vid hovbeslagssmedjan..................

900

600

150

—

1,650

1 vaktmästare vid ekonomiska avdelningen .........

900

450

150

—

1,500

1 fodermarsk vid kirurgiska avdelningen ............

900

450

150

—

1,500

1 „ „ medicinska avdelningen, tillika

hundskötare.............................................

900

450

150

—

1,500

1 sjukvårdare vid kirurgiska avdelningen.........

900

450

150

—

1,500

1 ladugårdsförman ........................................

900

450

150

—

1,500

1 maskinist..................................................

900

450

150

—

1,500

1 vaktmästare vid kemiska avdelningen ............

700

350

150

—

1,200

1 „ vid patologisk-anatomiska avdelningen

700

350

150

—

1,200

1 port- och telefonvakt ....................................

700

350

IpO

—

1,200

Till biträde vid port- och telefonvaktsgöromålen...

—

—

—

—

200

Drängar och extra betjäning.............................

—

—

—

6,800

Stipendier åt studerande....................................

—

—

—

—

4.000

Tillhopa

—

—

114,200

Övergångsstat.

1 lektor i obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken: lön 2,600

kronor, tjänstgöringspenningar 1,400 kronor, tillhopa ....

4.000

Omkostnadsstat.

Anslag för de särskilda avdelningarna.

Biblioteket ....................................................

kr. 3,200

Anatomiska och histologiska avdelningen...........

„ 2,800

Till inköp av djur för dissektioner och operationsövningar

„ 2,500

Fysiologisk-kemiska avdelningen ......................

„ 2,000

Undervisningen i bakteriologi............................

„ 1,000

Patologisk-anatomiska avdelningen ....................

„ 1,700

Kirurgiska avdelningen.....................................

„ 1,000

Medicinska avdelningen och kliniken för smärre husdjur ...

„ 1,000

Avdelningen för husdjursskötsel .......................

„ 1,000

Exkursioner.....................................................

„ 500

Avdelningen för nötkrealurssjukdomar (bujatrik),

obstetrik

och ambulatorisk

klinik ..................................................

„ 1.500

Avdelningen för hovbeslag och hovsjukdomar .....

„ 1,000

Avdelningen för kött- och mjölkkontroll..............

„ 500

Anspannslära ..................................................

„ 150

19,850

Allmänt anslag för bränsle, belysning, renhållning in. in............

58,000

Summa kronor

190,050

94

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Anmärkningar.

1. För professor kan lönen höjas efter 5 år med 600 kronor.

2. För läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar kan lönen höjas efter 5 år med
500 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor.

3. För vaktmästaren och preparatorn samt verkmästaren vid hovbeslagssmedjan an lönen
höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.

4. För vaktmästaren vid ekonomiska avdelningen, fodermarskarna, sjukvårdaren vid kirurgiska
avdelningen, ladugårdsförmannen samt maskinisten kan lönen höjas etter 5 år med 100 kronor.

5. För vaktmästaren vid kemiska avdelningen, vaktmästaren vid patologisk-anatomiska
avdelningen samt port- och telefouvakten kan lönen höjas etter 5 år med 100 kronor och efter
ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.

6. Lektorn i obstetrik å övergångsstat har, utom sin ovan upptagna avlöning, rätt till 4
åldersiillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10. 15 och 20 år, skolande av varje sådant ålderstillägg
350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar. samt, så länge han på
förordnande uppehåller undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik). eif tilläggsarvode
av 2,500 kronor, dock alt lektorns samtliga avlöningsförmåner, tilläggsarvodet inbegripet,
icke må överstiga 7,000 kronor. Niimnda tilläggsarvode utgår av den i staten uppförda avlöningen
för en professor i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) in. m.

7. Befattningen såsom assistent vid den ambulatorisk:! kliniken tillsättes först, sedan
lektoratet, i obstetrik ä övergångsstat vid nuvarande innehavarens avgång indragits.

8. Den av professorerna, som tillika är lektor vid institutet, skall vara skyldig att bebo
den för rektor avsedda bostadslägenheten därstädes och skall för densamma ävensom lör dess
uppvärmning vidkännas avdrag ä professorslönen med 1,500 kronor årligen.

9. Professorn i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) m. in., lektorn i obstetrik å
övergångsstat, läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar samt den av professorerna
eller laboratorerna i medicin eller i kirurgi, beträffande vilken sådant varder av institutets styrelse
bestämt, skola var för sig vara skyldiga att bebo den av de för lärare vid institutet avsedda
familjebostäderna, som av styrelsen anvisas. För bostaden ävensom för dess uppvärmning skall
avdrag göras, för professor, lektorn och läraren i hovbeslag m. in. å lönen samt för laborator å
arvodet, med belopp, motsvarande det beräknade årliga hyresvärdet och utgörande för sexrumslägenhet
1.200 kronor, för femrumslägenhet 900 kronor och för fyrarumslägenhet 600 kronor.

10. Vaktmästare, verkmästare, fodermarsk, sjukvårdare, ladugårdsförman, maskinist samt
port- och telefonvakt skola var för sig efter styrelsens bestämmande vara skyldiga att begagna
bostad vid institutet; skolande, därest dylik befattningshavare sålunda får sig anvisad hostad jämte
bränsle, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

Så länge nuvarande innehavaren av lektoratet å övergångsstat
komme att på förordnande uppehålla undervisningen i läran om nötkreaturens
sjukdomar, skulle besparingar komma att uppstå å den i
staten uppförda avlöningen för eu professor i samma ämne in. in.

För åtnjutande av de i förestående avlöningsstat för ordinarie
befattningshavare upptagna avlöningsförmåner skulle, i överensstämmelse
med vad löneregleringskommittén föreslagit och med tillägg av rätt för
läraren i hovbeslag in. in. att för ålderstillägg fä tillgodoräkna sig
föregående tjänstgöring såsom adjunkt, fastställas följande villkor och
bestämmelser, nämligen:

att innehavare av ordinarie befattning vid veterinärhögskolan skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändring i högskolans

95

Riksdagens skrivelse Sr 9.

organisation eller verksamhet eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,
samt i sådant hänseende vara pliktig att, med bibehållande av den tjänsteställning
och den avlöning, han innehar, i enlighet med nya eller förändrade
föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål;

att lärare vid veterinärhögskolan skola vara skyldiga att uppehålla
undervisning icke blott i de huvudsakliga ämnen, som i staten finnas
angivna såsom tillhörande deras befattningar, utan även därutöver i
enlighet med vederbörligen fastställda instruktioner och undervisningsplaner; att

med ordinarie befattning vid veterinärhögskolan icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid veterinärhögskolan ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit
såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst,
såframt ej, vad angår professor, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare
av annan befattning, högskolans styrelse uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej
må anses inverka hinderlig^ för tjänstgöringen vid högskolan, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att innehavare av lärarbefattningar vid högskolan icke äga att
utan styrelsens medgivande utöva enskild praktik;

att tjänstgöringspenningar eller arvode få uppbäras endast för den
tid, befattnings innehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester
eller därmed jämförlig ledighet, men skola för den tid, han eljest varit
befriad från tjänstgöring, utgå till den, som uppehållit befattningen,
där ej, vad arvode beträffar, annorlunda varder av Kungl. Maj:t bestämt;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, därest sådant förekommer, men
att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller
andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring
eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan
förpliktas att under ledigheten, utöver tjänstgöringspenningar och i förekommande
fall arvode, avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som
för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till tjänstinnehavare för tid, varunder
han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

96

Riksdagens skrivelse Nr 9.

att, därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att, därest förhöjning av lön efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester eller därmed jämförlig ledighet,
och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas
förrän vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade
tjänståldern blivit uppnådd;

att tjänstinnehavare må äga att för rätt till löneförhöjning tillgodoräkna
sig ordinarie tjänstgöring i samma eller jämförlig befattning
vid veterinärinstitutet före avlöningsstatens för veterinärhögskolan
trädande i kraft;

att dessutom befattningshavare, som vid statens för veterinärhögskolan
ikraftträdande är anställd såsom extra vaktmästare eller annan
likställd befattningshavare vid veterinärinstitutet och antages till ordinarie
dylik befattning å den nya staten, äger att för åtnjutande av
löneförhöjning räkna sig till godo den tid, han därförinnan innehaft
stadig anställning i förenämnda egenskap;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som berättigar
honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att en var vaktmästare eller likställd befattningshavare vid veterinärhögskolan
må årligen, i den mån sådant kan ske utan kostnad för
det allmänna och utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta
semester under femton dagar;

att emellertid, där det erfordras för beredande av sådan ledighet,
befattningshavare av nyssberörda slag skall vara skyldig att, utan särskild
ersättning utöver den honom eljest tillkommande avlöningen,
jämte egen tjänst bestrida göromål, tillhörande annan befattning av
nämnda slag vid veterinärhögskolan;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, ent -

Riksdagens skrivelse Nr 9. 97

ledigande eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägg utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga
om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgat; samt

att den, som tillträder avlöningsstaten för veterinärhögskolan,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
upphörande av eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja
tjänstbefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Om från den föreslagna statens slutsumma, 196,050 kronor, dragas
dels 2,500 kronor, utgörande i staten upptaget arvode till assistenten vid
den ambulatoriska kliniken, vilket för närvarande icke behövde tagas i
anspråk, dels 6,950 kronor, motsvarande värdet av bostadsavdrag för
rektor, tre andra lärare och elva betjänte vid anstalten, dels ock 12,000
kronor, motsvarande beräknade beloppet av vid anstalten utöver statsanslaget
inflytande inkomster,'' skulle såsom behövligt statsanslag alltså
återstå ett belopp av 174,600 kronor, vilket motsvarar en förhöjningav
det nuvarande anslaget, 81,800 kronor, med 92,800 kronor. Hela
anslagstiteln »veterinärundervisningen)), vari jämväl ingår ett belopp
av 4,400 kronor till veterinärinrättningen i Skara — i vilket sistnämnda
belopp någon förändring nu icke ifrågasattes — skulle sålunda höjas till

179,000 kronor. Däremot skulle icke, såsom hittills för veterinärinstitutets
uppehållande skett, erfordras anvisandet av extra anslag; för innevarande
år har dylikt anslag beräknats till 67,130 kronor.

Såsom på flera ställen i det vid ifrågavarande proposition fogade
statsrådsprotokollet framhålles, hava, sedan veterinärinstitutet numera
inflyttat i sina nya, med tidsenliga anordningar och moderna hjälpmedel
utrustade lokaler, ökade möjligheter till forskning och vetenskaplig livaktighet
öppnats för den veterinära undervisningen i vårt land. Den
ledande tanken i de förslag angående institutets framtida organisation,
som av myndigheterna nu avgivits, har ock varit den att läroanstalten
i fråga bör, i enlighet med vad som uttalades redan under förberedelserna
för byggnadsföretaget, bliva icke blott ett institut för utbildning
av veterinärer utan ock en härd för vetenskaplig forskning inom det
veterinära kunskapsområdet.

De vidgade uppgifter, som sålunda skulle tillkomma ifrågavarande
läroanstalt samt arten och omfattningen av det arbete, som där borde
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 9 käft. (Nr 9). 13

98

Biksdagens skrivelse Nr 9.

bedrivas, bar departementschefen också funnit utgöra giltiga skäl för att
berörda anstalt även i fråga om benämningen borde bliva likställd med
andra högskolor i riket. Riksdagen, som delar denna departementschefens
uppfattning och som håller före att samma skäl, som år 1912 föranledde
riksdagen att godkänna namnet skogshögskolan för det omorganiserade
skogsinstitutet, även här tala för benämningen högskola, anser sålunda
jämväl för sin del, att namnet veterinärinstitutet lämpligen bör utbytas
mot veterinärhögskolan.

Yad därefter beträffar den för veterinärhögskolan föreslagna nya
avlöning sstaten har riksdagen icke haft något att erinra mot att avlöningen
till professorerna vid högskolan beräknats till likhet med universitetsprofessorernas
avlöning, då nämligen redan vid 1907 års omreglering av veterinärinstitutets
stat institutets professorer i avlöningshänseende blevo likställda
med universitetsprofessorerna samt 1912 års riksdag därefter för professorer
vid den blivande skogshögskolan samt för avdelningsföreståndare
vid statens skogsförsöksanstalt godkänt avlöning efter enahanda grunder.

Vidkommande de olika lärarebefattningarna samt läroämnenas fördelning
på olika lärare har Eders Kungl! Maj:t först föreslagit, att de för
närvarande till en professur förenade ämnena anatomi och fysiologi skulle
särskiljas och förläggas till tvenne särskilda huvudlärare, båda professorer,
att vidare med professuren i anatomi skulle förenas läroämnet
histologi —- för närvarande hörande till professuren i patologisk anatomi
— samt att professorn i fysiologi skulle övertaga ämnet kemi,
i vilket en av institutets lektorer för närvarande är huvudlärare. Därjämte
skulle nuvarande assistentbefattningen vid anatomisk-fysiologiska avdelningen
utbytas mot en prosektor stjänst vid anatomiska och histologiska
avdelningen samt i stället för ovanberörda lektorat inrättas eu laboratorsbefattning
i kemi. Då de sålunda ifrågasatta anordningarna synts
riksdagen välbetänkta och lämpliga, har riksdagen icke haft något att erinra
mot Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag. Ej heller har riksdagen
haft något att invända mot de av Eders Kungl. Maj:t för prosektor, laboratorer
och assistenter vid högskolan föreslagna arvodesbelopp. Vad angår
undervisningen i bakteriologi, vilken för närvarande uppehälles av laboratorn
vid den veterinärbakteriologiska anstalten och varuti departementschefen
icke, åtminstone för närvarande, ansett sig böra föreslå någon
förändring, har i en inom riksdagen väckt motion hemställts, att ifrågavarande
undervisningsskyldighet måtte överflyttas från bemälde laborator
till professorn i patologisk anatomi. Av vad i denna fråga av myndigheter,
korporationer samt inom riksdagen anförts har riksdagen ock
blivit övertygad om att en dylik anordning skulle med hänsyn till

99

Riksdagens skrivelse Nr 9.

de båda ifrågavarande ämnenas nära inbördes samband bliva till verkligfördel
för undervisningen samt jämväl ur andra synpunkter befinnas
lämplig. Ehuru riksdagen sålunda till fullo instämmer med motionens
syftemål har riksdagen likväl, då riksdagen icke har sig bekant, huruvida
en dylik anordning låter sig genomföra utan ökade kostnader, icke
ansett sig lämpligen kunna, såsom i motionen föreslagits, i den nya
staten omedelbart genomföra den föreslagna förändringen. Emellertid
har riksdagen velat uttala den bestämda förväntan, att Eders Kungl.
Maj:t vid tillsättandet av professuren i patologisk anatomi må tillse, att
den blivande innehavaren av denna befattning jämväl är kompetent att
undervisa i bakteriologi samt att skyldighet stadgas för honom att, om
så påfordras, övertaga undervisningen jämväl i berörda ämne.

Mot förslaget om uppförande i den nya staten av en professor i
medicin, eu professor i kirurgi samt en professor i husdjurslära, vilka
samtliga befattningar, ehuru i stadgarna på annat sätt benämnda, redan
finnas i nu gällande stat upptagna, har riksdagen icke haft något att
erinra. Icke heller har riksdagen haft något att invända mot förslaget
om anställande, såsom medhjälpare åt professorn i medicin, av en laborator
samt såsom hjälp åt professorn i kirurgi, av likaledes en laborator,
därvid den nuvarande assistentbefattningen vid den stationära kliniken
och polikliniken skulle indragas.

Vidkommande ordnandet av undervisningen i läran om nötkreaturens
sjukdomar och obstetrik, vilken för närvarande uppehälles av den
ene av institutets lektorer, biträder riksdagen Eders Kungl. Majrts förslag
därom att eu professur bör upprättas i dessa ämnen samt att professorn
bör till sitt biträde vid den ambulatoriska kliniken hava en tjänsteman med
assistents åligganden. Beträffande frågan, huru vid sådant förhållande
skall ordnas med den nuvarande innehavaren av lektoratet i obstetrik,
får riksdagen i huvudsak ansluta sig till det av departementschefen i
sådant hänseende framställda förslag, enligt vilket lektorn, därest han
inom viss, av Eders Kungl. Maj:t bestämd tid vederbörligen styrker sin
kompetens till den ifrågavarande professuren, skall äga att utan ansökan
varda utnämnd till dess innehavare, varemot, därest han icke inom sagda
tid styrker dylik kompetens, professuren skall anslås ledig och lektorn
antingen kvarstå å övergångsstat eller förflyttas till indragningsstat.
Härvid anser sig dock riksdagen böra framhålla, att det med hänsyn till
den nuvarande lektorns av samtliga myndigheter bestyrkta duglighet
både som lärare i ifrågavarande ämnen och som föreståndare för den
ambulatoriska kliniken måhända varit med rättvisa och billighet mest
överensstämmande, därest frågan ordnats sålunda, att lektorn framgent,

100

Riksdagens skrivelse JVr 9.

med bibehållande av undervisningen i berörda ämnen, ställts på överg’ångsstat,
med rätt för honom dock att, om han så förmådde, styrka sin
kompetens för professuren, samt att, om och när så skett, utan tävlan
bliva utnämnd till innehavare av befattningen. I varje fall anser
emellertid riksdagen att den tid, inom vilken lektorn skall hava att styrka
sin kompetens till professuren, icke bör tillmätas för knappt utan avvägas
med hänsyn till att hans göromål i tjänsten äro synnerligen ansträngande
och tidskrävande. Beträffande förslaget om undervisningens uppehållande
intill dess professor i ämnet varder utnämnd, har riksdagen icke
haft något att erinra.

Riksdagen har vidare icke haft något att invända mot förslaget
om uppförande i den nya staten av en särskild befattning såsom lärare
i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar, motsvarande den i nu
gällande stat upptagna adjunktsbefattningen, eller mot den av Eders
Kung!. Maj:t för denna befattningshavare föreslagna avlöning. Aven
synes det riksdagen rättvist och billigt att den nuvarande innehavaren
av befattningen förklaras berättigad att vid övergång å den nya
staten för ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom
adjunkt.

Vad därefter beträffar de till betjäntpersonalen hörande befattningar,
vilka i den nya staten upptagits till ett antal av elva mot fyra
i den nu gällande staten, har riksdagen icke funnit anledning till erinran
mot det i staten upptagna ökade antalet befattningar, enär samtliga
nya befattningar i verkligheten, ehuru icke på ordinarie stat, förefunnits
alltsedan år 1911 och fortfarande torde vara behövliga. Vidkommande
den i staten upptagna vaktmästaren och preparatorn, för vilken Eders
Kungl. Maj:t föreslagit avlöning med 1,650 kronor, förutom ålderstillägg,
finner riksdagen skäl icke föreligga för någon förhöjning av det av
Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppet. Vad angår avlöningen till verkmästaren
vid hovbeslagssmedjan, av Eders Kungl. Maj:t likaledes föreslagen
till 1,650 kronor, har i en inom riksdagen väckt motion hemställts,
bland annat, att verkmästaren utom den fasta avlöningen måtte
tillerkännas 10 procent av smedjans nettoinkomst. Enär, såsom i motionen
ock påvisats, avlöningen till verkmästaren vid hovslagarskolorna
i Alnarp och Skara utgår med högre belopp än det av Eders Kungl.
Maj:t för verkmästaren vid veterinärhögskolan nu föreslagna samt
ifrågavarande verkmästarebefattning ovedersägligen är avsevärt mera
maktpåliggande än befattningar i betjäntgraden i allmänhet, anser
riksdagen skäligt att den föreslagna avlöningen för densamma något
höjes. En dylik förhöjning anser riksdagen i likhet med vad *i

101

Riksdagens skrivelse Nr 9.

motionen föreslagits lämpligen böra beredas i sådan ordning att
verkmästaren tillerkännes 10 procent av nettoinkomsten för smedjan,
en avlöningsform, som, enligt vad riksdagen har sig bekant, förekommer
vid kovslagarskolorna i både Alnarp och Skara. Enär en
av hovbeslagssmedjans främsta uppgifter är att genom undervisning
i bovbeslag kunna erbjuda ett rikhaltigt materiel, är det givetvis i
detta avseende av största vikt, att verksamheten vid densamma blir
så livlig som möjligt. Och då vidare den större eller mindre frekvensen
vid en hovbeslagssmedja är fullständigt beroende av det sätt på vilket
arbetet därstädes utföres och detta å sin sida helt avhänger av den,
som har övervakandet och ansvaret härvid om händer eller i detta fall
verkmästaren, så synes det lämpligt och även med billigheten överensstämmande
att verkmästaren tillförsäkras viss inkomst av den verksamhet
han kan förskaffa hovbeslagssmedjan.

Av de övriga nio i staten uppförda betjäntbefattningarna hava
sex föreslagits till avlöning av 1,500 kronor samt tre till avlöning av
1,200 kronor, ålderstillägg oräknat. Härutinnan har riksdagen godkänt
Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Mot de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för beräknandet
av hyresavdragen för de bostadslägenheter vid högskolan, som i
fortsättningen skulle upplåtas åt befattningshavare vid anstalten, har
riksdagen icke haft något att erinra. Icke heller i övriga, här ovan
icke berörda punkter har riksdagen funnit anledning till erinran mot
Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande avlöningsstaten.

Vad därefter angår de i den nya staten upptagna anslag till omkostnader
har riksdagen ansett sig icke böra göra någon erinran mot
beräkningen därav, vare sig i vad avser anslag till de särskilda avdelningarna
eller de allmänna anslagen. Icke heller har riksdagen något
att erinra mot att, såsom i den nya staten skett, de allmänna anslagen
sammanföras till en gemensam anslagspost. Likaledes anser riksdagen
sig böra medgiva, att besparingar, som under ett år uppkomma
å anslagsbelopp under omkostnadsstaten, må få användas
till bestridande av utgifter under ett kommande år ävensom att det
belopp, varmed högskolans inkomster utöver statsanslaget överskjuta
den summa av 12,000 kronor, som nu tagits i beräknande för bestridande
av högskolans utgifter enligt staten, må efter Kungl. Majrts beprövande
användas för högskolans behov, dock icke för beredande av ökad ersättning
åt befattningshavare, för vilken avlöning finnes uppförd å högskolans
stat.

Vad riksdagen sålunda anfört i fråga om de olika utgiftsposterna

102

Riksdagens skrivelse Nr 9.

i den av Eders Kungl. Maj:t för veterinärhögskolan föreslagna nya
staten föranleder icke ändring, i statens slutsumma samt icke heller i
övrigt annan ändring, än att under rubriken »anmärkningar» i staten
synts böra införas bestämmelse därom, att verkmästaren vid hovbeslagssmedjan
skall äga uppbära 10 procent av smedjans nettoinkomst, varförutom
riksdagen i anslutning till vad här ovan anförts i anledning
av en i ämnet väckt motion ansett ordet bakteriologi böra i staten
införas vid professuren i patologisk anatomi. Mot de av Eders KungL
Maj:t föreslagna villkor och bestämmelser för åtnjutande av i avlöningsstaten
för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner har
riksdagen icke haft något att erinra. Då riksdagen icke heller i övrigt,
i andra hänseenden än här ovan sagts, haft anledning till erinran mot
Eders Kungl. Maj:ts föreliggande framställning, får riksdagen härigenom
för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen,

dels godkänt följande stat för veterinär högskolan, att tillämpas
från och med år 1915.

Riksdagens skrivelse Nr 9.

103

Tjänst-

Lön.

görings-

Orts-

Arvode.

Summa.

pennin-

tillägg.

gar.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Avlöningsstat.

1 rektor ........................................................

—

—

—

1,000

1,000

1 professor i anatomi och histologi.....................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i fysiologi och kemi ........................

5,000

2,500

—

—

7,500

i „ i patologisk anatomi (och bakteriologi)

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i medicin, tillika föreståndare för medi-

cinska kliniken och kliniken för

smärre husdjur........................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i kirurgi, tillika föreståndare för kirur-

giska kliniken .......................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i husdjurslära .................................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 „ i läran om nötkreaturens sjukdomar

(bujatrik) och obstetrik, tillika

föreståndare för ambulatoriska

kliniken .................................

5,000

2,500

—

—

7,500

1 lärare i hovbeslag och läran om hovens sjuk-

domar, tillika föreståndare för hovbeslagssmed-

jan och hovslagarskolan ..............................

3,600

2,000

—

—

5,600

1 prosektor vid anatomiska och histologiska av-

delningen ...................................................

—

—

—

4,000

4,000

1 laborator i kemi ..........................................

_

—

—

4,000

4,000

1 klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet

vid medicinska kliniken och kli-

niken för smärre husdjur .........

—

—

—

4,000

4,000

1 „ „ vid kirurgiska kliniken ...........

—

—

—

4,000

4,000

1 assistent vid patologisk-anatomiska och bakterio-

logiska avdelningarna..............

—

—

—

2,500

2,500

1 „ „ ambulatoriska kliniken ............

—

—

—

2,500

2,500

1 lärare i kött- och mjölkkontroll .....................

—

—

—

1,500

1,500

För undervisning i ridkonst och körning ............

—

—

—

—

1,200

För uppehållande av den del av rektors under-

visningsskyldighet, från vilken han med hänsyn

till rektorsgöromålen befrias... .......................

—

—

—

—

1,000

För uppehållande av bibliotekariegöromål............

—

—

—

—

500

„ „ ,, sekreterargöromål...............

—

—

—

—

1,000

„ „ „ kamrerargöromål ...............

—

—

—

—

2,000

104

Riksdagens skrivelse Nr 9.

i

1 -vaktmästare och preparator ...................

1 verkmästare vid hovbeslagssmedjan .......

1 vaktmästare vid ekonomiska avdelningen .

1 fodermarsk vid kirurgiska avdelningen ....

1 „ „ medicinska avdelningen,

hundskötare.....................................

1 sjukvårdare vid kirurgiska avdelningen...

1 ladugårdsförman .................................

1
1

1 „ „ patologisk-anatomiska avdelninge

1 port- och telefonvakt ..................................

Till biträde vid port- och telefonvaktsgöromålen.

Drängar och extra betjäning............................

Stipendier åt studerande...............................

maskinist...
vaktmästare vid kemiska avdelningen

Tjänst-

Lön.

görings-

Orts-

Arvode.

Summa.

pennin-

tillägg.

gar.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

900

600

150

1,650

900

600

150

—

1,650

900

450

150

—

1,500

900

450

150

—

1,500

900

450

150

—

1,500

900

450

150

—

1,500

900

450

150

—

1,500

900

450

150

—

1,500

700

350

150

—

1,200

700

350

150

—

1,200

700

350

150

—

1,200

1 _

_

—

—

200

—

—

—

—

6,800

—

—

—

—

4,000

-

—

—

114,200

Tillhopa
Övergångsstat.

1 lektor i obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken: lön 2,600
kronor, tjänstgöringspenningar 1,400 kronor, tillhopa..........................................

''

4,000

Omkostnadsstat.

Anslag för de särskilda avdelningarna,

Biblioteket..........................................................................

Anatomiska och histologiska avdelningen .............................

Till inköp av djur för dissektioaer och operationsövningar .....

Fysiologisk-kemiska avdelningen ............

Undervisningen i bakteriologi ..................

Patologisk-anatomiska avdelningen .........

Kirurgiska avdelningen...........................

Medicinska avdelningen och kliniken för smärre husdjur ...........................

Avdelningen för husdjursskötsel...............................................................

Exkursioner ..........................................................................................

Avdelningen för nötkreaturssjukdomar (bujatrik), obstetrik och ambulatorisk

klinik .............................................................................................

Avdelningen för hovbeslag och hovsjukdomar ..........................................

Avdelningen för kött- och mjölkkontroll ...................................................

Anspannslära ....................................................................................... „ 150 19,850

Allmänt anslag för bränsle, belysning, renhållning m. m..................................... 58,000

kr. 3,200
2,800

2.500
2,000
1,000
1,700
1,000
1,000
1,000

500

1.500
1,000

500
150

Summa kronor; 196,050

Riksdagens skrivelse Nr 9.

105

Anmärkningar.

1. För professor kan lönen höjas efter 5 år med 600 kronor.

2. För läraren i liovbeslag och läran om hovens sjukdomar kan lönen höjas efter 5 år
med 500 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor.

3. För vaktmästaren och preparatorn samt verkmästaren vid hovbeslagssmedjan kan lönen
höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor. Verkmästaren
vid hovbeslagssmedjan äger tillgodonjuta 10 procent av nettoinkomsten från smedjan.

4. För vaktmästaren vid ekonomiska avdelningen, fodermarskarna, sjukvårdaren vid kirurgiska
avdelningen, ladugårdsförmannen samt maskinisten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor.

5. För vaktmästaren vid kemiska avdelningen, vaktmästaren vid patologisk-anatomiska
avdelningen samt port- och telefonvakten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter
ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.

6. Lektorn i obstetrik å övergångsstat har, utom sin ovan upptagna avlöning, rätt till 4
ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10, 15 och 20 år, skolande av varje sådant ålderslillägg
350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar, samt, så länge lian på
förordnande uppehåller undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik), ett tilläggsarvode
av 2,500 kronor, dock att lektorns samtliga avlöningsförmåner, tilläggsarvodet inbegripet,
icke må överstiga 7,000 kronor. Nämnda tilläggsarvode utgår av den i staten uppförda avlöningen
för en professor i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) m. m.

7. Befattningen såsom assistent vid den ambulatorisk a kliniken tillsättes först, sedan
lektoratet i obstetrik å övergångsstat vid nuvarande innehavarens avgång indragits.

8. Den av professorerna, som tillika är rektor vid institutet, skall vara skyldig att bebo
den för rektor avsedda bostadslägenheten därstädes och skall för densamma ävensom för dess uppvärmning
vidkännas avdrag å professorslönen med 1,500 kronor årligen.

9. Professorn i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) m. m., lektorn i obstetrik å
övergångsstat, läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar samt den av professorerna
eller laboratorerna i medicin eller i kirurgi, beträffande vilken sådant varder av institutets styrelse
bestämt, skola var för sig vara skyldiga att bebo den av de för lärare vid institutet avsedda
familjebostäderna, som av styrelsen anvisas. För bostaden ävensom för dess uppvärmning skall
avdrag göras, för professor, lektorn och läraren i hovbeslag m. m. å lönen samt för laborator å
arvodet, med belopp, motsvarande det beräknade årliga hyresvärdet och utgörande för sexrumslägenhet
1,200 kronor, för femrumslägenhet 900 kronor och för fyrarumslägenhet 600 kronor.

10. Vaktmästare, verkmästare, fodermarsk, sjukvårdare, ladugårdsförman, maskinist samt
port- och telefonvakt skola var för sig efter styrelsens bestämmande vara skyldiga att begagna
bostad vid institutet; skolande, diirest dylik befattningshavare sålunda får sig anvisad bostad jämte
bränsle, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

dels godkänt följande villkor och bestämmelser för åtnjutande av
de i avlöningsstaten för ordinarie befattningar upptagna avlöningar,
nämligen,

att innehavare av ordinarie befattning vid veterinärhögskolan skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändring i högskolans
organisation eller verksamhet eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,
samt i sådant hänseende vara pliktig att, med bibehållande av den
tjänsteställning och den avlöning, han innehar, i enlighet med nya
eller förändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål;

att lärare vid veterinärhögskolan skola vara skyldiga att uppehålla
undervisning icke blott i de huvudsakliga ämnen, som i staten iinnas
angivna såsom tillhörande deras befattningar, utan även därutöver i
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 9 höft. (Nr 9). 14

106 Riksdagens skrivelse Nr 9.

enlighet med vederbörligen fastställda instruktioner och undervisningsplaner; att

med ordinarie befattning vid veterinärhögskolan icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid veterinärhögskolan ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Majrts oktroj försett eller blivit
såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst,
såframt ej, vad angår professor, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare
av annan befattning, högskolans styrelse uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej
må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid högskolan, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att innehavare av lärarbefattningar vid högskolan icke äga att utan
styrelsens medgivande utöva enskild praktik;

att tjänstgöringspenningar eller arvode få uppbäras endast för den
tid, befattningsinnehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester
eller därmed jämförlig ledighet, men skola för den tid, han eljest varit
befriad från tjänstgöring, utgå till den, som uppehållit befattningen, där
ej, vad arvode beträffar, annorlunda varder av Kungl. Maj:t bestämt;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, därest sådant förekommer, men
att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller
andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring
eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten, utöver tjänstgöringspenningar och i förekommande
fall arvode, avstå sä mycket av lönen eller ortstillägget, som
för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till tjänstinnehavare för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att, därest förhöjning av lön efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

107

Riksdagens skrivelse. Nr 9.

att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin
egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last
den tid, han åtnjutit semester eller därmed jämförlig ledighet, och för
andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma
villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid början
av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit
uppnådd;

att tjänstinnehavare må äga att för rätt till löneförhöjning tillgodoräkna
sig ordinarie tjänstgöring i samma eller jämförlig befattning vid
veterinärinstitutet före avlöningsstatens för veterinärhögskolan trädande
i kraft;

att dessutom befattningshavare, som vid statens för veterinärhögskolan
ikraftträdande är anställd såsom extra vaktmästare eller annan
likställd befattningshavare vid veterinärinstitutet och antages till ordinarie
dylik befattning å den nya staten, äger att för åtnjutande av löneförhöjning
räkna sig till godo den tid, han därförinnan innehaft stadig
anställning i förenämnda egenskap;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som berättigar
honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att envar vaktmästare eller likställd befattningshavare vid veterinärhögskolan
må årligen, i den mån sådant kan ske utan kostnad för det
allmänna och utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester
under femton dagar;

att emellertid, där det erfordras för beredande av sådan ledighet,
befattningshavare av nyssberörda slag skall vara skyldig att, utan särskild
ersättning utöver den honom eljest tillkommande avlöningen, jämte
egen tjänst bestrida göromål, tillhörande annan befattning av nämnda
slag vid veterinärhögskolan;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägg utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga
om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är vid tiden för don nya lönestateus ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgat; samt

108

Riksdagens skrivelse Nr .9.

att den, som tillträder avlöningsstaten för veterinärhögskolan, skall
vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande
av eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstbefattning
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed;

dels förklarat att envar, som med eller efter ingången av år 1915
tillträder ordinarie befattning vid veterinärhögskolan, skall vara pliktig
att underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser;

dels förklarat, att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar
vid veterinärinstitutet, vilka icke före den 1 november 1914
anmäla, att de vilja övergå till avlöningsstaten för veterinärhögskolan
samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor
och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola
varda bibehållna vid dem enligt hittills gällande ordinarie stat för veterinärinstitutet
tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat
föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som hittills tillkommit dem;

dels medgivit, ej mindre att besparingar, som under ett år uppkomma
å anslagsbelopp under den i staten för högskolan upptagna
omkostnadsstaten, må användas till bestridande av utgifter under ett
kommande år, än även att det belopp, varmed högskolans inkomster
utöver statsanslag överskjuta den summa av 12,000 kronor, som vid
statsanslagets bestämmande avsetts för bestridande av högskolans utgifter
enligt fastställd stat, må efter Kungl. Maj:ts beprövande användas för
högskolans behov, dock icke för beredande av ökad ersättning åt befattningshavare,
för vilken avlöning finnes uppförd å högskolans stat;

dels ock uppfört det under anslagstiteln »Veterinärundervisningen»
å ordinarie stat under nionde huvudtiteln upptagna anslaget till veterinärinstitutet
under förändrad benämning: veterinärhögskolan, med ett från
81,800 kronor till 174,600 kronor eller sålunda med 92,800 kronor höjt
belopp.

Genom förevarande beslut har anslagstiteln »Veterinärundervisningen»
i sin helhet höjts med motsvarande belopp eller från 86,200
kronor till 179,000 kronor.

78:o) Under punkt 89 bär Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, med godkännande av i statsrådsprotokollet framlagt förslag till stat
för statens veterinärbakteriologiska anstalt för år 1915, för uppehållande
av anstaltens verksamhet under samma år å extra stat för år 1915
anvisa ett anslag av 38,520 kronor.

Till 1908 års riksdag avlät Kungl. Maj:t förslag om inrättande

109

Riksdagens skrivelse Nr ,9.

av en veterinärbakteriologisk anstalt. Den för anstalten förslagsvis uppgjorda
staten för år 1909 slutade på 22,200 kronor. Riksdagen biföll
förslaget om anstaltens inrättande, men gjorde vissa ändringar i avseende
å avlöningsförmånerna för föreståndaren och vaktmästaren, varigenom
statens slutsumma nedbringades till 21,320 kronor.

För vart och ett av åren 1910—1912 ställde därefter riksdagen å
extra stat sistnämnda belopp till Kungl. Majtls förfogande för anstaltens
uppehållande under samma år samt förklarade, att den för år 1909
godkända staten skulle fortfarande gälla.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag godkände riksdagen år 1912
ny stat för anstalten, slutande å 31,320 kronor, samt anvisade detta
belopp å extra stat för år 1913.

För innevarande år har riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag anvisat
för enahanda ändamål ett anslag av 38,020 kronor samt godkänt ny
stat för anstalten av följande utseende.

Arvode till föreståndaren..................................................... kronor 7,250:

» )) laboratorn........................................................... » 4,000:

» » assistenten .................................................... » 3,000:

Till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar m. m. » 4,200: —-

Arvode till en vaktmästare .............................................. » 1,470:

Till beredning av tuberkulin och sera, nyanskaffning

och ombyte av djur m. m................................. » 10,000: —

» instrument, förbrukningsartiklar, reagentier, emballage,
böcker och tidskrifter, skrivmaterial,

telefon m. m............................................................. » 4,000:

» belysning, bränsle, gas, vatten, renhållning m. m. » 3,000: —

» fraktkostnad för insända prov, misstänkta för

tuberkulos in. m...................................................... » 1,100: —

Summa kronor 38,020: —

Under staten äro såsom särskilda »anmärkningar» införda bestämmelser
rörande den del av ovan upptagna arvoden, som skola anses
såsom tjänstgöringspenningar, samt angående bostadsavdrag för föreståndare,
laborator, assistent och vaktmästare ävensom beträffande avlöningsvillkor
för föreståndaren och vaktmästaren.

1 den nuvarande staten har av medicinalstyrelsen föreslagits eu
förhöjning av 2,500 kronor för nästkommande år. Departementschefen
har emellertid ansett sig kunna tillstyrka allenast en höjning av 500
kronor, nämligen beträffande anslagsposten till belysning, bränsle, gas,

Ilo

Riksdagens skrivelse Nr 9.

vatten, renhållning m. ra., för närvarande upptagen till 3,000 kronor.
Enär anstalten numera fått kylrum iordningställt för förvaring av sera,
tuberkulin, substrat och insänt material, vilket icke genast hinner bearbetas,
varigenom förbrukningen av elektrisk ström och vatten m. m.
komme att avsevärt ökas, har nyssnämnda anslagspost ansetts böra
höjas till 3,500 kronor.

Vidare har departementschefen med anledning av framställning från
anstaltens föreståndare föreslagit en sammanslagning av de båda särskilda
posterna »till beredning av tuberkulin och sera samt nyanskaffning och
ombyte, av djur m. m.» samt »till instrument, förbrukningsartiklar,
reagentier, emballage, böcker och tidskrifter, skrivmaterialier, telefon
m. m.» till en enda anslagspost i staten, dock utan någon förändring
i beloppet.

Den föreslagna staten har följande utseende:

Arvode till föreståndaren ...................................

kronor

7,250: —

» » laboratorn ............................ ......................

»

4,000: —

» » assistenten...........................................

»

3,000: —

Till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar m. m.

»

4,200: —

Arvode till en vaktmästare ...........................

»

1,470: —

Till beredning av tuberkulin och sera samt nyanskaff-

ning och ombyte av djur ävensom till instru-

ment, förbrukningsartiklar, reagentier, embal-

läge, böcker och tidskrifter, skrivmaterialier,

telefon m. in.....................................................

»

14,000: -

» belysning, bränsle, gas, vatten, renhållning m. m.

»

3.500: —

» fraktkostnad för insända prov, misstänkta för

tuberkulos m. in......................................................

»

1,100: —

Summa

kronor

38,520: —

I fråga om de såsom »anmärkningar» under nu gällande stat upptagna
bestämmelserna föreslås icke någon ändring.

Då den föreslagna förhöjningen i anslagsposten till belysning,
bränsle m. m. föranletts av en särskild nytillkommen omständighet,
nämligen tillkomsten av kylrummet, samt anstalten givetvis icke bör sakna
erforderliga medel att kunna draga avsedd nytta av detta för anstaltens
verksamhet synnerligen viktiga förvaringsrum, har riksdagen icke haft
något att erinra mot ifrågavarande anslagsförköjning. Då riksdagen icke
heller haft något att invända mot den i den nya staten gjorda sam -

in

Riksdagens skrivelse Nr 9.

manslagningen av tvenne förut var för sig i staten upptagna anslagsposter
eller i övrigt, får riksdagen anmäla, att riksdagen, med godkännande
av i statsrådsprotokollet framlagt förslag till stat för statens
veterinärbakteriologiska anstalt för år 1915, för uppehållande av anstaltens
verksamhet under samma år å extra stat för år 1915 anvisat ett
anslag av 38,520 kronor.

Vägunderhållet och skjut* väsende t.

79:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har riksdagen, i likhet med vad som skett för närmast föregående åren,
å extra stat för år 1915 anvisat, för bestridande av statsverkets andel i
kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 35,000 kronor.

80:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har riksdagen, i likhet med vad skett under vart och ett av åren 1907
1914, till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt, å
extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 150,000 kronor.

Fattigvård.

81:o) Under punkt 92 av förevarande huvudtitel har Eders KunglMaj:t
föreslagit riksdagen att höja förslagsanslaget till fattigvården i
allmänhet, nu 260,000 kronor, med 90,000 kronor till 350,000 kronor.

Då, enligt vad i statsrådsprotokollet meddelas, det under nionde
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till fattigvården i allmänhet, vilket
år 1912 höjdes från 175,000 kronor till sitt nuvarande belopp, 260,000
kronor, oaktat denna höjning visat sig otillräckligt och måst betydligt
överskridas, får riksdagen anmäla, att riksdagen höjt förslagsanslaget
till fattigvården i allmänhet, nu 260,000 kronor, med 90,000 kronor
till 350,000 kronor.

82:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 93
gjorda framställning, har riksdagen, i likhet med vad skett för innevarande
år, till understöd åt svenska fattigvårdsförbundet å extra stat för år
1915 anvisat ett anslag av 17,000 kronor, därav 3,000 kronor såsom
bidrag till ordnande av konsulentverksamhet för barnavård.

112

Riksdagens skrivelse Nr 9.

Diverse.

83:o) Under punkt 94 av ifrågavarande huvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att för befrämjande av jaktvård å extra stat
för år 1915 anvisa ett anslag av 5,000 kronor att användas enligt de
bestämmelser, Kung], Magt kan finna skäligt föreskriva,

Riksdagen vill icke bestrida, att en rationell jaktvård kan vara av en
viss nationalekonomisk betydelse; likväl torde, enligt riksdagens förmenande,
jakten, såsom näring betraktad, näppeligen kunna tillmätas så stor vikt
och betydelse, att det med fog kan begäras, att staten skall direkt understödja
densamma, Därest i något fall understöd från det allmännas sida
i nu förevarande hänseende tilläventyrs skulle finnas erforderligt och lämpligt,
torde vederbörande hushållningssällskap icke underlåta att taga denna
sak i beaktande. Vad i framställningen anförts i fråga om betydelsen av ökad
kunskap bland lantbefolkningen om en rätt jaktvård, finner riksdagen
beaktansvärt; dock torde även spridandet av dylik kunskap i första hand
böra tillhöra det privata initiativet. Emellertid kan det ifrågasättas,
huruvida icke någon undervisning i jaktvård i samband med undervisningen
i skogsskötsel lämpligen skulle kunna lämnas vid de med statsmedel
understödda lantbruks- och lantmannaskolorna, vilka som bekant
avse att utbilda såväl större som mindre jordbrukare. Ett dylikt indirekt
understöd från statens sida åt ifrågavarande upplysningsverksamhet skulle
tvivelsutan bliva för saken lika verksamt som ett direkt statsbidrag.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att Eders
Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke vunnit riksdagens bifall.

84:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har riksdagen, i likhet med vad för vart och ett av åren 1912—1914
ägt rum, till anordnande av j ord fönned li ngsbyråer för egnahemsrörelsen
å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 20,000 kronor.

85:o) Vidare har riksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts
därom under punkt 96 gjorda framställning, i likhet med vad skett för
vart och ett av åren 1913 och 1914,

dels till insamlande av jordbruksstatistiska uppgifter genom lokalundersökningar
å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av 25,000
kronor,

i i .

113

v» i • -13. l''A il

Riksdagens skrivelse Nr 9.

i< • I . i : i

dels ock medgivit, att vad vid utgången av år 1914 möjligen icke
blivit använt av tidigare för ändamålet beviljade anslag må under år
1915 användas för enahanda ändamål.

''i{s'' • “ '' ■ ''• • ; V‘- *> • ■ f • ? .* ■'' i i\., i,n . > it ;

86:o) På grund av Eders Kungl. Maj:.ts därom under punkt 97
gjorda framställning och med erinran att riksdagen för innevarande år
för ifrågavarande ändamål anvisat ett anslagsbelopp av 34,000 kronor,
varav dock 5,000 kronor skulle få förskottsvis utgå under år 1913, får
riksdagen anmäla, att riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat ett
anslag av 29,000 kronor att av Kungl. Maj:t användas till befrämjande
av avsättningen i främmande länder av alster av svenska lantbruket
och dess binäringar samt fiskerinäringen.

t. v . . i •- . ■ i * i • . ., > .. . 1 i . j ’j; *

87:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkt 98 av huvudtiteln
föreslagit riksdagen att dels till bestridande av kostnaden för Sverges
deltagande uti internationella lantbruksinstitutet i Rom å extra stat för år
1915 anvisa ett anslag av 7,000 kronor, dels ock medgiva,, att vad vid
utgången av år 1914 möjligen icke blivit använt av tidigare för. ändamålet
beviljade anslag må under år 1915 användas för enahanda ändamål.

Riksdagen anvisade, på Kungl. Maj;ts förslag, ; för vart och ett av
åren 1907—1913 å extra stat ett belopp av 5,000 kronor för bestridande
av kostnaden för Sverges deltagande i internationella lantbruksinstitutet
i Rom. Enär årsbidragen till ifrågavarande institut, för Sverges
del utgörande 5,000; francs, under första åren utgått med nedsatta belopp,
hade å de av riksdagen sålunda beviljade anslagen uppstått så pass
stora besparingar, att något ytterligare anslag för år 1914 icke erfordrades.
Emellertid medgav 1913 års riksdag, att Kungl. Maj:t .fingei under år
19.14 till bestridande av kostnaden för ifrågavarande ändamål använda
erforderligt belopp av vad som vid samma års ingång icke blivit använt
av tidigare för samma ändamål anvisade anslag. ,

För nästkommande år har nu ett anslagsbelopp av 7,000 kronor
äskats.

Under erinran, att staternas bidrag till ifrågavarande institut
komma att från och med innevarande år utkrävas med fidla beloppet
samt att därtill komma dels kanslikostnader i Stockholm, dels kostnader
för utsändande av ombud till generalförsamlingen vartannat år, får
riksdagen, som icke haft något att erinra mot storleken av det för nästkommande
år begärda an slagsbeloppet, eller i övrigt, härigenom anmäla,

att riksdagen

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 9 käft. (Nr 9).

15

114

Riksdagens skrivelse Nr 9.

dels till bestridande av kostnaden för Sverges deltagande uti internationella
lantbruksinstitutet i Rom å extra stat för år 1915 anvisat ett
anslag av 7,000 kronor,

dels och medgivit, att vad vid utgången av år 1914 möjligen icke
blivit använt av tidigare för ändamålet beviljade anslag må under år
1915 användas för enahanda ändamål.

88:o) Under punkt 99 av förevarande huvudtitel har Eders Kungl.
Magt föreslagit riksdagen att för ersättning till hushållningssällskapen
för till statsverket indragna brännvin stör sälj ningsmedel å ordinarie stat
under nionde huvudtiteln uppföra ett anslag av 2,100,000 kronor.

Med anledning av Kungl. Maj:ts förslag till åtgärder för kommunernas,
landstingens och hushållningssällskapens frigörande från deras
ekonomiska beroende av från rusdryckshanteringen härflytande medel
samt minskande av statens beroende av inkomster från sagda hantering,
antog 1913 års riksdag vissa författningsförslag, bland andra förslag
till förordning angående ersättning till städer och vissa köpingar,
landsting och hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel,
i vilken förordning stadgas bland annat, att, sedan
samtliga brännvinsförsäljningsmedel indragits till statsverket, hushållningssällskapen
skola årligen av statsmedel erhålla tillhopa 2,100,000
kronor, samt att till grund för fördelningen mellan hushållningssällskapen
skall tillsvidare läggas hushållningssällskapsområdenas folkmängd.

Med anledning härav och då en bland förutsättningarna för Kungl.
Maj:ts och riksdagens ifrågavarande beslut var, att erforderliga medel
till gäldande av ersättning till hushållningssällskap skulle anvisas i form
av anslag å riksstaten, får riksdagen härigenom anmäla, att riksdagen
för ersättning till hushållningssällskapen för till statsverket indragna
brännvinsförsäljningsmedel å ordinarie stat under nionde huvudtiteln
uppfört ett anslag av 2,100,000 kronor.

89:o) Eders Kungl. Maj:t har under punkt 101 föreslagit riksdagen,
att till täckande av åtskilliga av statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter, anvisa å extra stat för år 1915 ett anslag av 144,244 kronor.
Riksdagen har, till täckande av ovan omförmälda, av statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter, anvisat å extra stat för år 1915 ett anslag
av 144,244 kronor.

115

Biksdagens skrivelse Nr 9.

90:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 102
gjorda framställning har riksdagen höjt förslagsanslaget till rese- och
traktamentspenningar, nu 100,000 kronor, med 50,000 kronor till 150,000
kronor.

9l:o) Slutligen har Eders Kungl. Maj:t under punkt 103 föreslagit
riksdagen att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet över
finansärenden den 14 januari 1914 angivna grunder, av extra lönetilläggför
innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte vid under jordbruksdepartementet
lydande verk och stater, å extra stat för år 1915 anvisa
såsom förslagsanslag ett belopp av 5,000 kronor.

Liknande framställningar hava av Eders Kuugl. Maj:t i årets
statsverksproposition gjorts beträffande andra departement underlydande
verk och stater. I anledning härav har riksdagen, jämlikt redan fattade
beslut, för beredande av extra lönetillägg för innevarande år åt en del
statstjänstemän och betjänte under andra huvudtitlar på extra stat för år
1915 anvisat -särskilda'' förslagsanslag, att utbetalas enligt de i ovannämnda
statsrådsprotokoll angivna grunder.

I anledning av Eders Kungl. Maj:ts under nu ifrågavarande punkt
av statsverkspropositionen gjorda framställning har riksdagen, i överensstämmelse
med vad för innevarande år skett, för beredande, i enlighet
med de i statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 januari 1914
angivna grunder, av extra lönetillägg för innevarande år åt en del
tjänstemän och betjänte vid under jordbruksdepartementet lydande verk
och stater, å extra stat för år 1915 anvisat såsom förslagsanslag ett
belopp av 5,000 kronor.

Stockholm den 2 mars 1914.

Med undersåtlig vördnad.