Riksdagens skrivelse Nr 8.

1

Nr 8.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 2 mars 1914.
» » » i Andra kammaren den 2 mars 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och
förslag i fråga om rått för församling att utse ordförande
i skolrådet.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8.)

Till Konungen.

Yid innevarande års riksdag hava enskilda motionärer hemställt, att
riksdagen ville besluta att i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t ville låta utreda, under vilka förhållanden och
förutsättningar församling må erhålla rätt att själv å kyrkostämma utse
ordförande i skolrådet, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen kan giva anledning.

Alltsedan våra kommunalförfattningars tillkomst har gång efter
annan inom riksdagen framförts det önskemålet, att pastors självskrivenhet
såsom ordförande i skolrådet måtte upphöra. Också tillvunno
sig under tiden närmast efter representationsreformens genomförande
de i nämnda riktning framställda förslagen stora sympatier,
i det att under 1860- och 1870-talen, då frågan vid åtta olika
riksdagar var under omprövning, ej blott merendels vederbörande
utskott utan ock vid olika tillfällen såväl första som andra kammaren

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 8 höft. (Nr 8.)

1

2

Riksdagens skrivelse Nr 8.

gav sill anslutning till tanken på självskrivenketens upphävande, ehuru
meningarna voro delade i fråga om det lämpligaste sättet för förändringens
genomförande. Sedermera har frågan ånyo vid ett flertal riksdagar upptagits,
dock utan att — så som den då framfördes — någon lösning lyckats
tillvinna sig kamrarnas bifall. Senast förelåg motion i ämnet vid 1912 års riksdag,
då första kammaren avslog, men andra kammaren biföll en av konstitutionsutskottet
tillstyrkt hemställan om skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med
begäran om förslag till lagändringar i syfte att skolrådets ordförande må av
församlingen å kyrkostämma väljas. — Inalles har frågan efter år 1866 vid
icke mindre än fjorton riksdagar av kamrarna förehafts till prövning.

Den ihärdighet, varmed kravet på upphörande av pastors självskrivenhet
såsom skolrådsordförande sålunda gjorts gällande, tyder enligt
riksdagen förmenande ovedersägligen på att den nuvarande ordningen
ej kan anses i allo tillfredsställande. Jämväl den föreliggande motionen
tager sikte på önskvärdheten av självskrivenhetsprincipens brytande.
Samtidigt är emellertid motionens hemställan så formulerad, att den medgiver
en utredning, vilken även beaktar de erinringar, som vid frågans
föregående behandling i riksdagen framkommit.

Riksdagen finner det naturligt, att med skolväsendets stigande
utveckling på olika håll en allt starkare önskan framträder, att det
obligatoriska sambandet mellan kyrkoherdebefattningen och ordförandeskapet
i skolrådet upplöses. Även bortsett från den möjligheten, att
pastor, som valt sitt levnadskall ur andra än skolväsendet direkt vidkommande
synpunkter, saknar fallenhet och intresse för den honom pålagda
uppgiften, måste det nämligen numera allt oftare inträffa, att pastor,
även med bästa vilja, dock saknar möjlighet att jämte sina övriga, egentliga
tjänsteåligganden på ett nöjaktigt sätt ombesörja jämväl med ordförandeskapet
i skolrådet förenade bestyr. Särskilt gäller naturligen det sagda
i de fall, att pastor på grund av sjuklighet eller hög ålder har sin
arbetsförmåga nedsatt, eller att redan hans prästerliga ämbetsgöromål
helt utfylla hans tid. Att ett sådant förhållande, där det förekommer,
måste ej blott för skolväsendet verka ogynnsamt utan ock för vederbörande
prästman själv kännas mycket otillfredsställande, ligger utan
vidare i öppen dag.

Å andra sidan lära de även av motionärerna framhållna betänkligheter,
som man särskilt från kristendomsundervisningens och allmänbildningens
synpunkter framställt emot upphörande av pastors självskrivenhet
som skolrådets ordförande, väsentligen bortfalla, därest — såsom

3

Riksdagens skrivelse Nr 8.

motionärerna förutsätta och jämväl riksdagen finner riktigt — pastor
alltjämt förblir självskriven ledamot av skolrådet, då detta därigenom
fortfarande kommer att äga tillgång till hans sakkunskap och bildningsintresse.
Det torde väl ock i verkligheten komma att visa sig, att även
efter den ifrågasatta förändringens genomförande pastor i det stora flertalet
fall blir den, som utses att bekläda ordförandeposten i skolrådet.

Slutligen må det påpekas, att lagstiftaren redan i visst fall frångått
självskrivenhetsprincipen i fråga om ordförandeskapet i de kommunala
korporationer, åt vilka vården av folkskoleväsendet är uppdragen, i det
att de folkskolestyrelser, som jämlikt lagen den 25 juni 1909 angående
folkskoleväsendet i vissa städer kunna få skötseln av folkskolans angelägenheter
sig anförtrodd, själva äga välja ordförande, medan kyrkoherden
allenast är självskriven ledamot av styrelsen.

På grund av vad sålunda anförts hemställer riksdagen, att Eders
Kungl. Maj:t ville låta utreda, under vilka förhållanden och förutsättningar
församling må erhålla rätt att själv å kyrkostämma utse ordförande
i skolrådet, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 2 mars 1914.

Med undersåtlig vördnad.