4
Riksdagens skrivelse Nr 55.
Nr 55.
Uppläst och godkänd i första kammaren den 2 mars 1914.
» » » i andra kammaren den 2 mars 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående rätt för ordförande i
■pensionsnämnd att i tjänsteärenden använda tjänstefrimärken
och tjänstebrevkort.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)
(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion liar gjorts framställning, att
ordförandena i rikets pensionsnämnder måtte beredas rätt att för postförsändelser
och korrespondens i tjänsteärenden begagna tjänstefrimärken
och tjänstebrevkort.
Den i motionen gjorda framställningen avser att befria kommunerna
från utgifterna för ifrågavarande brevväxling och att i stället
överflytta dessa utgifter på staten.
Ett bifall till motionen kan enligt riksdagens mening icke betraktas
såsom något principiellt avvikande steg utom den gräns för rätten att
använda tjänstefrimärken och tjänstebrevkort, som angives i gällande
kungl. förordning den 15 juni 1900 rörande postavgifter för försändelser
i tjänsteärenden. Pensionsnämndernas ordförande, vilka tillsättas
av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, böra nämligen i detta hänseende
kunna jämnställas med taxeringsnämndernas och valnämndernas
ordförande, vilka åtnjuta tjänstebrevsrätt,
5
Riksdagens skrivelse Nr 55.
Medgivandet av sådan rätt åt pensionsnämndernas ordförande torde
också kunna medföra vissa fördelaktiga verkningar. Det vore nämligen
icke lyckligt, om den korrespondens från ordförandens sida, som kräves
för en riktig tillämpning av gällande föreskrifter om folkpensioneringen,
möjligen på något håll till sin uppfattning påverkades av kommunal
sparsamhetskänsla.
Ehuru det för närvarande lärer vara omöjligt att beräkna antalet
av här ifrågakommande försändelser, synes det dock riksdagen vara
tydligt, att den ekonomiska uppoffring, som från statens sida nu ifrågasattes,
icke är av beskaffenhet att behöva väcka betänkligheter. Svårigheten
att avgöra, för vilka försändelser tjänstebrevsrätten skulle få
komma till användning, torde ej heller bliva större i detta fall än i
andra.
På grund av vad sålunda anförts och då den allmänna pensioneringen
måste anses främja ett statsintresse, får riksdagen anhålla, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes medgiva ordförande i pensionsnämnd rätt
att för postförsändelser och korrespondens i tjänsteärenden använda
tjänstefrimärken och tjänstebrevkort samt utfärda nödiga föreskrifter
härom.
Stockholm den 2 mars 1914.
Med undersåtlig vördnad.