RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1914. Andra kammaren. Nr 83.
Lördagen den 12 september, f. m.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Anmäldes och godkändes särskilda utskottets nr 3 förslag till
riksdagens skrivelser till Konungen, nämligen:
nr 261, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket samt förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande
av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket m. m., dels ock
åtskilliga i anledning av propositionen väckta motioner;
nr 262, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
av lånemedel för gäldande av kostnader för införande av statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket; samt
nr 263, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad
lydelse av rubrikerna nr 195—197 för tobak i gällande tulltaxa
m. m.
§ 2.
Till avgörande förelåg särskilda utskottets nr 1 utlåtande, nr 28, Ang. ombudi
anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 58 angående ny härord- nin9 av ri,:ets
ning med flera propositioner i fråga om ordnandet av rikets för- Jörsvarsvarsväsen,
ävensom i anledning av de inom riksdagens kamrar
väckta motioner i dithörande ämnen.
Till särskilda utskottets nr 1 behandling hade överlämnats följande
Kungl. Maj:ts propositioner, nämligen:
nr 58 angående ny härordning;
» 59 med förslag till värnpliktslag;
» 60 angående sjöförsvarets ordnande;
» 61 med förslag till lag angående förlängd tjänstgöring i
vissa fall för värnpliktiga, tillhörande flottan;
» 80 med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 2 i
förordningen den 1 juni 1912 om understöd i vissa fall
åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd);
» 81 med förslag till lag om förbud i vissa fall mot värnplik
tigs
skiljande från tjänst eller arbete;
Andra kammarens protokoll vid senare riksdagen 1914. Nr 83. 1
Nr 83. 2
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
» 85 med förslag till förordning om värnskatt m. m.;
» 138 angående vissa engångskostnader för lantförsvarets ordnande;
»
149 angående särskild ersättning till personal tillhörande
infanteriregementes reserv och till viss övertalig personal
vid infanteriregemente samt angående tillägg för vicekorpralsbeställning
eller särskilda befälsarvoden till vissa
volontärer vid infanteriet i anledning av övning vid
armén av årsklassen 1914 yngre;
» 153 angående riksdagens samtycke till antagande av ett utav
svenska pansarbåtsföreningen gjort erbjudande av medel
såsom bidrag till anskaffning av pansarbåtar;
» 156 angående vissa engångskostnader för sjöförsvarets ordnande;
»
159 angående upprättande av reservstater vid armén;
» 163 angående ändring i gällande grunder för pensionering
av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående
tiden för avgång ur tjänst;
» 230 angående anvisande av medel till vissa byggnadsföretagvid
armén;
» 246 angående upprättande av reservstater vid marinen;
» 247 angående ändring i och tillägg till gällande grunder för
pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar;
samt
» 275 med förslag till ändrad lidelse av 9 och 24 §§ i det av
Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda förslaget till förordning
om värnskatt.
Därjämte hade till utskottet överlämnats följande inom riksdagens
kamrar väckta motioner, som stode i samband med den ifrågasatta
ombildningen av försvaret, nämligen:
inom första kammaren:
nr 40 av herr Klefbeck, om ändring av 16 § 2 mom. värnpliktslagen;
nr
54 av herr II. H. K. Ericson och greve A. H. Wachlmeister
om upprensning av östra farleden i Karlskrona;
nr 64 av herrar Forssman och av Ekenstam, om uppförande å
kommendantsstaten av en platsbefälhavare i Tingstäde;
nr 65 av herr L. J. K. Larsson m. fl., i anledning av Kungl.
Maj:t proposition, nr 58, angående ny härordning;
nr 66 av herr II. II. K. Ericson m. fl., i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition, nr 60, angående sjöförsvarets ordnande;
nr 67 av friherre Gripenstedt, om ändring av § 27 värnpliktslagen;
nr
68 av friherre Fleming, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 58, angående ny härordning;
nr 69 av herr Kvarnzelius m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 58, angående ny härordning;
Lördagen den 12 september, f. m.
3 Nr 88.
nr 70 av greve C. B. Hamilton m. fl., i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition, nr 58, angående ny härordning;
nr 71 av herr Kvarnzelius m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 59, med förslag till värnpliktslag;
nr 72 av greve C. B. Hamilton och friherre Fleming, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 59, med förslag till värnpliktslag;
nr
73 av greve C. B. Hamilton, och friherre Fleming, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 59, med förslag till värnpliktslag;
nr
74 av herr Kvarnzelius m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 80, med förslag till förordning om ändrad lydelse
av § 2 i förordningen den 1 juni 1912 om understöd i vissa fall åt
värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd);
nr 75 av herr Kvarnzelius m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 60, angående sjöförsvarets ordnande;
nr 79 av herr Rosén, angående skrivelse till Kungl. Maj:t med
begäran om utredning beträffande möjligheten av förkortad övningstid
för vissa värnpliktiga, tillhörande frivilliga skytteföreningar;
nr
83 av herr Bondeson, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 85, med förslag till förordning om värnskatt m. m.; samt
nr 84 av herrar Bergström och Kobb, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition, nr 85, med förslag till förordning om värnskatt
m. m.
inom andra hammaren:
nr 15 av herrar Carlson i Herrljunga och Olausson, om förhöjning
av de värnpliktiges dagavlöning under rekrytutbildningen;
nr 32 av herr Olausson m. fl., om meddelande av undervisning
i navigation åt de vid flottan inskrivna värnpliktiga;
nr 151 av herr Hagberg, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 59, med förslag till värnpliktslag;
nr 167 av herr Holmdahl, om upprensning av östra inloppet till
Karlskrona;
nr 173 av herr Månsson, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
förändring i grunderna för officerskårens rekrytering;
nr 174 av herr vice talmannen D. Persson m. fl., om rätt för
värnpliktig att under sommarrekrytskolan åtnjuta viss tids skörde,
permission;
nr 175 av herr Magnusson i Tumhult m. fl., med förslag att
•det värnpliktig tillkommande penningbidrag måtte bestämmas till
■ 50 öre om dagen under all tjänstgöring;
nr 176 av herr Thorsson, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 58, angående ny härordning;
nr 177 av herr Thorsson m. fl., om avslag å Kungl. Maj:ts förslag
angående ökning av de värnpliktiges övningstid m. m.;
nr 178 av herr Staaff m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 58, angående ny härordning;
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts
Nr 88. 4
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombildning
av rikets
Jörsvar.
(Forts.)
nr 179 av herr Staaff m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 59, med förslag till värnpliktslag;
nr 180 av herr Staaff m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 80, med förslag till förordning om ändrad lydelse av
§ 2 i förordningen den 1 juni 1912 om understöd i vissa fall åt värnpliktigs
hustru och barn (familjeunderstöd);
nr 181 av herr Staaff m. fl., om anslag till byggande av krigsfartyg
m. m.;
nr 183 av herr Lundgren, om rätt för underofficer att vinna befordran
till reservofficer;
nr 184 av herr Gustafsson i Örebro, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition, nr 58, angående ny härordning;
nr 185 av herr Wijk, om ökat antal repetitionsövningar för vissa,
värnpliktige;
nr 186 av herr Wijk, i anledning av bestämmelserna i § 26-mom. 2 och 3 i Kungl. Maj:ts förslag till värnpliktslag;
nr 187 av herr Wijk, om ändring i de uti Kungl. Maj:ts proposition,
nr 59, med förslag till värnpliktslag upptagna bestämmelser
angående de värnpliktiges övningstid;
nr 188 av herr Johansson i Brånalt m. fl., om anordnande för
de värnpliktige av frivillig undervisning i vissa ämnen;
nr 189 av herr Molin i Dombäcksmark, i anledning av Kungl..
Maj :ts proposition, nr 59, med förslag till värnpliktslag;
nr 190 av herr Rydén, om anslag till byggande av krigsfartyg
m. m.;
nr 191 av herr E. A. Nilson i Örebro, angående omorganisation
av väg- och vattenbyggnadskåren;
nr 192 av herr Karlsson i Mo, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 58, angående ny härordning;
nr 193 av herr Åkerman i Stockholm, om uppförande av 12
överstelöjtnantsbeställningar å gemensam stat för infanteriet;
nr 194 av herr Åkerman i Stockholm m. fl., med visst förslagi
avseende å underofficersstaterna vid infanteriregementena;
nr 195 av herr Åkerman i Stockholm, om inrättande av 6 departementsskrivarebeställningar
vid intendenturkåren;
nr 196 av herr Åkerman i Stockholm m. fl., om uppförande å
kommendantsstaten av en platsbefälhavare i Tingstäde;
nr 201 av herr Lindhagen, med anledning av Kungl. Maj :ts
proposition, nr 59, med förslag till värnpliktslag;
nr 203 av herr Holmdahl m. fl., i anledning av Kungl. Maj:tsproposition,
nr 60, angående sjöförsvarets ordnande;
nr 219 av herr Indebetou m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 85, med förslag till förordning om värnskatt m. m.;
nr 220 av herr Thorsson, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 85, med förslag till förordning om värnskatt m. m.;
nr 221 av herr Karlsson i Fjät, angående avsättning av visst
belopp för inlandsbanans framdragande m. m.;
nr 222 av herr Karlsson i Fjät, angående den ifrågasatta värnskattens
storlek;
Lördagen den 12 september, f. m.
5 Nr 88.
. . nr 228 av herr Leander, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 156, angående vissa engångskostnader för sjöförsvarets
ordnande; samt
nr 245 av herr Vahlquist, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 230, angående anvisande av medel till vissa byggnadsföretag
vid armén.
Utskottet hemställde:
i Avd. 1, angående värnpliktslagen,
l:o) att riksdagen — under förutsättning att riksdagen fattade
beslut, som av Kungl. Maj:t godkändes, om antagande av ny härordning
— med förklarande att Kungl. Maj:ts förslag till värnpliktslag
icke kunnat av riksdagen oförändrat antagas, måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 59, för sin del besluta antaga
vid punkten fogat förslag till värnpliktslag;
2;o) att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj :t ville lata verkställa utredning, huruvida
sådana för förseelser mot den militära strafflagen upprepade gånger
■straffade värnpliktiga, vilka kunde antagas öva ett demoraliserande
inflytande å övriga värnuliktiga, lämpligen skulle kunna, avskildi
från övriga värnpliktiga, vapenövas för sig själva eller användas
till lämpliga för statens räkning erforderliga arbeten, ävensom för
riksdagen framlägga det förslag, vartill rämnda utredning kunde
giva anledning;
3:o) att riksdagen, i anledning av herr Thorssons m. fl. motion
nr 177, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj :t täcktes lata utreda, huru genom lämpliga bestämmelser trygghet
kunde vinnas för att vid arbetskonflikter militär icke måtte
till ordningens upprätthållande utkommenderas annat än i sådana
fall, då fara för oordningar av den omfattning, att tillgänglig civil
ordningsmakt icke ansåges tillräcklig, vore för handen, samt till
riksdagen inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda;
4:
o) att
a) herr Klefbecks motion nr 40,
b) friherre Gripenstedts motion nr 67,
c.) herr Kvarnzelius m. fl. motion nr 71,
d) greve Hamiltons och friherre Flemings motion nr 72,
e) greve Hamiltons och friherre Flemings motion nr 73,
f) herr Roséns motion nr 79,
g) herr Olaussons m. fl. motion nr 32,
h) herr Hagbergs motion nr 151,
i) herr D. Perssons m. fl. motion nr 174,
j) herr Thorssons m. fl. motion nr 177,
k) herr Staaffs m. fl. motion nr 179,
l) herr Wijks motion nr 185,
m) herr Wijks motion nr 186.
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
Nr 88. 6
Lördagen den 12 september f. m.
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Fojts.)
n) herr Wijks motion nr 187,
o) herr Johanssons i Brånalt m. fl. motion nr 188,
p) herr Molins i Dombäcksmark motion nr 189 och
q) herr Lindhagens motion nr 201.
måtte, i den mån de icke kunde anses besvarade genom utskottets
hemställan under punkten l:o), icke föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt
5:o) att riksdagen — under förutsättning av bifall till utskottets
hemställan under punkten l:o) — måtte, i anledning av
herr Kvarnzelius m. fl. motion nr 69, herrar Carlssons i Herrljunga
och Olaussons motion nr 15, herr Magnussons i Tumhult m. fl.
motion nr 175 och herr Staaffs m. fl. motion nr 178, besluta,.
dels att det värnpliktig jämlikt § 35 mom. 2 och § 39 mom.
1 värnpliktslagen tillkommande penningbidrag skulle, i och med
att den nya värnpliktslagens bestämmelser rörande tjänstgöringstiden
trädde i tillämpning, utgå under tjänstgöring i linjen med 50 öre
om dagen och under reservtruppövning och landstormsövning med
1 krona om dagen,
dels ock att det värnpliktig jämlikt § 35 mom. 2 värnpliktslagen
tillkommande penningtillskott skulle utgå med 25 öre omdagen
utom under tredje repetitions-(regements-) övningen vid fotfolket
då detsamma skulle utgå med 50 öre om dagen till dem, som
tjänstgjorde såsom underbefäl och uttagits enligt § 26 mom. 2 värnpliktslagen;
i
Avd. II, angående härordningen,
A) att riksdagen — under förutsättning, att riksdagen fattade
beslut, som av Kungl. Maj:t godkändes, om antagande av ny värnpliktslag
— under förklarande att Kungl. Maj :ts proposition nr
58 angående ny härordning icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas, måtte bifalla vad utskottet, i anledning av samma proposition
ävensom herr Kvarnzelius m. fl. motion nr 69 och herr
Staaffs m. fl. motion nr 178 i fjorton särskilda under A) intagna
punkter föreslagit beträffande den nya härordningen;
B) att riksdagen måtte, i anledning av herr Kvarnzelius m. fl.
motion nr 69 och herr Staaffs m. fl. motion nr 178, uti skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om verkställande av utredning angående
de omständigheter, under vilka personal i underbefäls ställning vid
armén och marinen vid yngre år skulle kunna vinna befordran till
officer och reservofficer, ävensom för riksdagen framlägga det förslag,
vartill nämnda utredning kunde giva anledning;
C) att riksdagen måtte, i anledning av herr Nilssons motion
nr 191, uti skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t taga under övervägande, huruvida väg- och vattenbyggnadskåren
lämpligen borde omorganiseras i syfte att höja dess militära
användbarhet och göra den till en vid krigstillfälle duglig officersreserv
till fortifikationen;
Lördagen den 12 september, f. in.
7 Nr 83.
D) att riksdagen måtte i anledning av herr Kvarnzelius m. fl.
motion nr 69, herr Thorssons motion nr 176 och herr Staaffs m. fl.
motion nr 178, nti skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och, om möjligt, för 1915 års riksdag
framlägga förslag till sådan omorganisation av arméns musik, att
kostnaderna för densamma komme att uppgå till högst två tredjedelar
av statsverkets nuvarande utgifter för,densamma;
E) att riksdagen måtte, i anledning av herr Kvarnzelius m. fl.
motion nr 69, herr Thorssons motion nr 176 och herr Staaffs m. fl.
motion nr 178, uti skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
dels att från kavalleriet och artilleriet utrangerade stamhästar
måtte, i den mån de för ändamålet kunde befinnas lämpliga, för
fortsatt användning överföras till infanteriet och trängen,
dels ock att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda ej mindre i vad
mån och enligt vilka grunder officerare, som tillhörde generalstaben,
övriga staber och kavalleriet och som åtnjöte lönetillägg odi furageersättning
för tjänstehästar, skulle kunna göras beridna på kronan
tillhöriga stamhästar, än även, huruvida och enligt vilka grunder
det för statsverket kunde befinnas fördelaktigt att för artilleriets
behov anskaffa kronan tillhöriga draghästar, ävensom för riksdagen
framlägga det förslag, vartill nämnda utredning kunde giva anledning;
samt
F) att
l:o) herrar Forssmans och av Ekenstams motion nr 64,
2:o) herr Larssons m. fl. mption nr 65,
3:o) friherre Flemings motion nr 68,
4:o) greve Hamiltons m. fl. motion nr 70,
5:o) herr Månssons motion nr 173,
6:o) herr Thorssons motion nr 176,
7 :o) herr Lundgrens motion nr 183,
8:o) herr Gustafssons motion nr 184,
9:o) herr Karlssons motion nr 192,
10 :o) herr Åkermans motion nr 193,
11 :o) herr Åkermans m. fl. motion nr 194,
12 :o) herr Åkermans motion nr 195, och
13 :o) herr Åkermans m. fl. motion nr 196
måtte, i den män de icke kunde anses besvarade genom utskottets
hemställan under punkterna A)—E), icke föranleda någon riksdagens
åtgärd;
i Avd. 111, angående sjöförsvarets ordnande,
A) att riksdagen — under förklarande att Kungl. Maj:ts propositioner
nr 60 angående sjöförsvarets ordnande, nr 153 angående
riksdagens samtycke till antagande av ett utav Svenska pansarbåtsföreningen
gjort erbjudande av medel såsom bidrag till anskaffning
av pansarbåtar samt nr 156 angående vissa engångskostnader
för sjöförsvarets ordnande icke kunnat oförändrade av riks
-
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
Nr 88. 8
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. om bildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
dagen bifallas — måtte, i anledning av samma propositioner samt
herr Kvarnzelius m. fl. motion nr 75 och herr Staaffs m. fl. motion
nr 181 ävensom herr Rydéns motion nr 190, besluta
beträffande flottan
1. att för nyanskaffning under åren 1915—1919 av krigsfartygsmateriel:
a)
bevilja ett anslag av 32,000,000 kronor och därav på extra
stat för år 1915 anvisa ett belopp av 6,400,000 kronor;
b) medgiva att Kungl. Maj:t finge disponera de av 1911 års
riksdag för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel beviljade, ännu
icke använda medel, 3,880,000 kronor, ävensom av 1912 och 1913
års riksdagar till krigsfartygsmateriel avsatta medel, tillhopa
3,550,000 kronor, eller således sammanlagt 7,430,000 kronor;
c) likaledes medgiva, att Kungl. Maj:t finge mottaga den av
Svenska pansarbåtsföreningen erbjudna gåvan, såvitt anginge två
pansarbåtar, alltså till ett belopp av 2,500,000 kronor; samt
d) under förutsättning att vad utskottet hemställde i anledning
av Kungl. Maj:ts propositioner angående ny värnpliktslag och sjöförsvarets
ordnande samt angående värnskatt och värnskattefond
vunne riksdagens bifall, bevilja ett ytterligare anslag av 3,302,000
kronor, att utgå av värnskattemedel, samt därav för år 1915 anvisa
ett belopp av 100,000 kronor;
2. att de under punkterna 1. a), b), c) och d) här ovan upptagna
belopp skulle användas dels till byggande av två pansarbåtar och
fyra jagare dels till byggande av undervattensbåtar för en sammanlagd
beräknad kostnad av 9,750,000 kronor och dels för påbörjande
eller byggande av ytterligare krigsfartygsmateriel av slag, varom
framdeles av Konung och riksdag bestämdes.
3. att, under förutsättning att vad utskottet hemställde i anledning
av Kungl. Maj:ts propositioner angående ny värnpliktslag och
sjöförsvarets ordnande samt angående värnskatt och värnskattefond
vunne riksdagens bifall:
a) till anskaffning av bärgningsmateriel för undervattensbåtar
för år 1915 bevilja ett anslag av 250,000 kronor, att utgå av värnskattemedel,
med rätt för Kungl. Maj:t att i mån av behov redan
under år 1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna detta
belopp;
b) för ändringsarbeten å l:a klass pansarbåtarna Oden, Thor.
Niord, Dristigheten, Äran, Wasa, Manligheten och Oscar II bevilja
ett anslag av 590,500 kronor, att utgå av värnskattemedel, och därav
för år 1915 anvisa ett belopp av 297,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att av sistnämnda belopp under år 1914 av tillgängliga medel
i mån av behov förskottsvis utanordna 192,000 kronor;
c) till ombyggnad av två torpedkryssare till depåfartyg för
undervattensbåtar för år 1915 bevilja ett anslag av 385,000 kronor,
att utgå av värnskattemedel, med rätt för Kungl. Maj:t att av detta
9 Nr SS.
Lördagen den 12 september, f. in.
belopp under år 1914 av tillgängliga medel i mån av behov förskotts
vis
utanordna 210,000 kronor; försvar.
d) för anskaffning av torpedmateriel för flottan bevilja ett an- (jort,.)
slag av 300,000 kronor, att utgå av värnskattemedel, samt därav
för år 1915 anvisa ett belopp av 50,000 kronor;
e) för anskaffning av minmateriel för flottan bevilja ett anslag
av 300,000 kronor, att utgå av värnskattemedel, samt därav för år
1915 anvisa ett belopp av 50,000 kronor; _
f) för anläggande av ny docka vid flottans station i Stockholm,
vilken anläggning beräknats kosta 1,400,000 kronor, av värnskattemedel
för år 1915 avsätta ett belopp av 300,000 kronor;
g) för anläggande av en örlogsdepå vid Härnösand bevilja ett
anslag av 1,700,000 kronor, att utgå av värnskattemedel, och därav
för år 1915 anvisa ett belopp av 100,000 kronor: samt
h) till bestridande av kostnaderna för övning vid flottan av
värnpliktiga, tillhörande årsklasserna 1914 yngre och 1915 äldre,
bevilja ett anslag av 1,450,000 kronor, att utgå av värnskattemedel,
samt därav för år 1915 anvisa ett belopp av 560,000 kronor;
4. att år 1919 i staten för flottans officerskår halva antalet
underlöjtnantsbeställningar skulle hava ersatts med ett motsvarande
antal fänriksbeställningar;
beträffande kustartilleriet
5. att efter genomförd organisation år 1919 den med fasta avlöningsförmåner
anställda stampersonalen skulle utgöras av
1 chef för kustartilleriet (generalsperson); samt
följande på Yaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen
samt Älvsborgs och Hemsö kustartillerikårer fördelade personal,
nämligen:
2 överstar,
4 överstelöjtnanter,
8 majorer,
28 kaptener av l:a klassen,
24 kaptener av 2:a klassen,
49 löjtnanter,
13 underlöjtnanter,
12 fänrikar,
67 underofficerare av l:a graden,
133 underofficerare av 2:a graden,
253 manskap i l:a lönegraden,
353 manskap i 2:a lönegraden,
425 manskap i 3:e lönegraden,
257 manskap i 4:e lönegraden,
1 regementspastor och
1 fästningspredikant;
6. att, under förutsättning att vad utskottet hemställde i anledning
av Kungl. Maj:ts propositioner angående ny värnpliktslag och
Nr 88. 10
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombild- sjöförsvarets ordnande samt angående värnskatt och värnskattefond
nm%rsvarkeU vunne riksdagens bifall:
(Forts) a) till bestridande av kostnaderna för övning vid kustartilleriet
av värnpliktiga, tillhörande årsklassen 1914 yngre, bevilja ett anslag
iav 819,700 kronor, att utgå av värnskattemedel, och därav för år
1915 anvisa ett belopp av 386,200 kronor;
b) till nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande av
det fasta kustförsvaret med undantag av Fårösunds kustposition bevilja
ett anslag av 13,748,690 kronor, att utgå av värnskattemedel,
och därav för år 1915 anvisa ett belopp av 2,750,000 kronor, med
rätt för Kung!. Maj :t att av sistnämnda summa under år 1914 av
tillgängliga medel utanordna för arbetenas påbörjande erforderliga
belopp; samt
e) av värnskattemedel för år 1915 avsätta ett belopp av 225,000
kronor, att användas till försvarsanstalter på Gottland, på sätt framdeles
av Konung och riksdag närmare bestämdes; samt
7. att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag, att
framläggas för 1915 års riksdag, huruvida Fårösunds kustposition
lämpligen skulle kunna ersättas av andra försvarsanstalter;
B) att
l:o) herr Ericsons och greve Wachtmeisters motion nr 54,
2:o) herr Ericsons m. fl. motion nr 66,
3:o) herr Holmdahls motion nr 167,
4:o) herr Holmdahls m. fl. motion nr 203 och
5:o) herr Leanders motion nr 228
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
i Avd. /!'', angående förlängd tjänstgöring i vissa fall för flottans
värnpliktiga, att Kungl. Maj:ts proposition nr 61 icke måtte av
riksdagen bifallas;
i Avd. V, angående familjeunderstöd, att riksdagen, under förklarande
att Kungl. Maj:ts proposition nr 80 icke kunnat oförändrad
antagas, måtte, i anledning av samma proposition ävensom herr
Kvarnzelius m. fl. motion nr 74 och herr Staaffs m. fl. motion nr
180, för sin del godkänna ett av utskottet framlagt förslag till förordning
om ändrad lydelse av § 2 i förordningen den 1 juni 1912
om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd);
i
Avd. VI, angående förbud mot värnpliktigs skiljande från
tjänst eller arbete, att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 81, måtte för sin del antaga ett av utskottet framlagt
förslag till lag om förbud i vissa fall mot värnpliktigs skiljande från
tjänst eller arbete;
i Avd. VII, angående upprättandet av reservstater vid armén,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 159, måtte
godkänna upprättandet av reservstater vid armén i huvudsaklig överensstämmelse
med vissa av utskottet förordade allmänna grunder;
Lördagen den 12 september, f. m.
11 Nr 83.
i Avd. Vill, angående ändring i pensionerings grunderna för -Ang. ombildarméns
befäl och underbefäl, att riksdagen, under förklarande att mn3f™n ” e *
Kungl. Maj :ts proposition nr 163 icke kunnat oförändrad bifallas, (ports.)
måtte, i anledning av samma proposition, för sin del godkänna ett av
utskottet framlagt förslag till kungörelse om ändrad lydelse av
punkterna 6, 7 och 8 i de av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna
grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl med vederlikar
samt angående tiden för avgång ur tjänst;
i Avd. IX, angående upprättande av reservstater vid marinen,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 246,
måtte godkänna upprättandet av reservstat vid marinen i huvudsaklig
överensstämmelse med vissa av utskottet förordade allmänna
grunder;
i Avd. X, angående ändring i pensionering sgrunderna för marinens
befäl och underbefäl, att riksdagen, under förklarande att
Kungl. Haj:ts proposition nr 247 icke kunnat oförändrad bifallas,
måtte, i anledning av samma proposition, för sin del godkänna av
utskottet framlagt förslag till kungörelse om vissa ändringar i och
tillägg till de av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna grunder för
pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar m. m.;
i Avd. XI, angående värnskatten,
1 :o) att riksdagen, under förklarande att Kungl. Maj :ts uti propositionerna
nr 85 och 275 framlagda förslag till förordning om
värnskatt icke kunnat oförändrat bifallas, måtte, i anledning av
samma propositioner, antaga i punkten intaget förslag till förordning
om värnskatt;
2:o) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen
nr 85 därom framställda förslag, måtte antaga i punkten
intaget förslag till förordning angående statsverkets värnskattefond;
3 ro) att
a) herr Bondesons motion in 83,
b) herrar Bergströms och Kobbs motion nr 84,
c) herr Indebetous m. fl. motion nr 219,
d) herr Thorssons motion nr 220,
e) herr Karlssons i Fjäl motion nr 221 samt
f) herr Karlssons i Fjäl motion nr 222
måtte, i den mån de icke kunde anses besvarade genom utskottets
hemställan under punkten l:o), icke föranleda någon riksdagens
åtgärd;
i Avd. XII, angående vissa engångskostnader för lånt för svarets
ordnande,
att riksdagen — under förutsättning av bifall till utskottets
hemställan under avdelning I angående ny värnpliktslag, punkten
1, avdelning II angående ny härordning, punkten A, samt avdelning
XI angående värnskatt och värnskattefond, punkterna 1 och
2 — måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 138,
Nr 88. 12
Lördagen den 12 septenioer, f. m.
ombud- dels till bestridande av kostnaderna för övning vid armén av
mn9förLa,''ketS ä^klasscn 1914 yngre bevilja ett anslag av 11,098,186 kronor att
(Forts) utSa av värnskattemedel samt härav för år 1915 anvisa ett belopp
av 6,643,682 kronor med rätt för Kung! Maj:t att av sistnämnda
belopp under år 1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna
55.000 kronor;
dels, utöver det å fjärde huvudtiteln i statsverkspropositionen
för år 1915 upptagna belopp av 225,000 kronor för ordnande av
landstormsförråd, till anskaffande av intendenturmateriel bevilja ett
anslag av 12,775,887 kronor att utgå av värnskattemedel samt
härav för år 1915 anvisa ett belopp av 3,775,000 kronor ävensom
medgiva, att avtal å kronans vägnar finge i föreskriven ordning
träffas med leverantörer om leveranser av intendenturmateriel för
13,000,887 kronor, på villkor beträffande betalningstiden att betalning
erlades år 1915 med högst 4,000,000 kronor eller det belopp,
som i statsverkspropositionen och av utskottet sammanlagt föreslagits
till anvisning för ifrågavarande ändamål under år 1915, år
1916 med högst 4,000,000 kronor, år 1917 med högst 4,000,000 kronor
och år 1918 med högst 1,000,887 kronor;
dels, utöver de å fjärde huvudtiteln i statsverkspropositionen
för år 1915 upptagna belopp av 600,000 kronor för fortsatt anskaffning
av mobiliseringsammunition för eldhandvapen samt uppförandeav
behövliga förrådslokaler därför, av 165,000 kronor för fortsatt anskaffning
av nya eldhandvapen (gevär och karbiner) och av 30,000
kronor för fortsatt anskaffning av pistoler m. m., till anskaffande
av artillerimateriel bevilja ett anslag av 10,632,600 kronor att utgå
av värnskattemedel samt härav för år 1915 anvisa ett belopp av
2.705.000 kronor ävensom medgiva, att avtal å kronans vägnar finge
i _ föreskriven ordning träffas med leverantörer om leveranser av artillerimateriel
för 11,427,600 kronor, på villkor beträffande betalningstiden
att betalning erlades år 1915 med högst 3,500,000 kronor
eller det belopp, som i statsverkspropositionen och av utskottet sammanlagt
föreslagits till anvisning för ifrågavarande ändamål under
år 1915, år 1916 med högst 3,500,000 kronor, år 1917 med högst
3.500.000 kronor och år 1918 med högst 927,600 kronor:
dels till anskaffande av ingenjörmateriel bevilja ett anslag av
3.050,242 kronor att utgå av värnskattemedel samt härav för år
1915 anvisa ett belopp av 1,016,748 kronor ävensom medgiva, att
avtal å kronans vägnar finge i föreskriven ordning träffas med
leverantörer om leveranser av ingenjörmateriel för 3,050,242 kronor,
på villkor beträffande betalningstiden att betalning erlades år
1915 med högst 1,016,748 kronor eller det belopp, som av utskottet
föreslagits till anvisning för ifrågavarande ändamål under år 1915.
ar 1916 med högst 1,016,747 kronor och under år 1917 med högst
1,016.747 kronor;
dels till anskaffande av sjukvårds- och veterinärmateriel bevilja
ett anslag av 650,000 kronor att utgå av värnskattemedel samt härav
för år 1915 anvisa ett belopp av 325,000 kronor ävensom medgiva,
att avtal a kronans vägnar finge i föreskriven ordning träffas
Lördagen den 12 september, f. m.
13 Nr 88.
med leverantörer om leveranser av sjukvårds- och veterinärmateriel Ano- ombudför
(550,000 kronor, på villkor beträffande betalningstiden att be-tU
talning erlades år 1915 med högst 325,000 kronor eller det belopp, (j>orti.)''
som av utskottet föreslagits till anvisning för ifrågavarande ändamål
under år 1915, och år 1916 med högst 325,000 kronor;
dels utöver det a fjärde huvudtiteln i statsverkspropositionen
för år 1915 upptagna belopp av 170,000 kronor, till befästningsarbeten
m. m. vid Boden för år 1915 anvisa ett belopp av 1,498,000
kronor att utgå av värnskattemedel;
dels ock till befästningsarbeten m. m. vid Tingstäde för år
1915 anvisa ett belopp av 774,000 kronor att utgå av värnskattemedel;
i
Avd. XIII angående vissa byggnadsföretag vid armén,
l:o) att riksdagen — under förutsättning av bifall till vad utskottet
hemställt under avdelning I punkten l:o) om ny värnpliktslag,
under avdelning II punkten A. om ny härordning, under avdelning
XI punkterna l:o) och 2:o) om värnskatt och värnskattefond
och under avdelning XII om vissa engångskostnader för lantförsvarets
ordnande — måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 230,
dels för vissa byggnadsföretag vid armén m. m. bevilja av
utskottet föreslagna anslagsbelopp;
dels ock förklara att samtliga ifrågavarande belopp, som anvisades
eller avsattes för år 1915, skulle förskottsvis utgå av värnskattemedel
och sedermera ersättas av lantförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål eller annan fond, dit köpeskillingarna
för nu till lantförsvaret anslagna fastigheter, vilka med
riksdagens samtycke försåldes, kunde komma att inflyta;
dels slutligen bemyndiga Kungl. Maj:t att i man av behov
redan under år 1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna
högst en femtedel av det belopp, som för vart och ett av de i
punkten omförmälda ändamål anvisats.
2:o) att herr Vahlquists motion nr 245 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt
i Avd. XIV, angående ersättning till reservpersonal vid armén
för viss tjänstgöring under år 1915, att riksdagen — under förutsättning
av bifall till vad utskottet under avdelningen XII hemställt
rörande vissa engångskostnader för lantförsvarets ordnande
— måtte lämna vissa medgivanden beträffande ersättning till reservpersonal
vid armén för viss tjänstgöring under år 1915.
Vid utlåtandet voro emellertid fogade:
dels reservationer beträffande utskottets förslag i dess helhet
av herrar Staaff, D. K. Bergström, Kvarnzelius, K. M. B. Hellberg,
Kobb, B. A. Petrén, E. A. Nilson i Örebro och Adelswärd;
av herr D. K. Bergström; samt
Nr 83. 14
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombud-. av herrar A. C. Lindblad, Branting, Thorsson, Rydén och Lars
™9föZarketS
son i Västerås;
(Forts) dels ock åtskilliga reservationer beträffande utskottets hemstäl
lan
under de särskilda avdelningarna.
Sedan herr talmannen anmält ärendet till handläggning begärdes
ordet av
Herr Staaff som yttrade: Herr talman! Jag tillåter mig
föreslå, att utskottets hemställanden måtte föredragas avdelning efter
avdelning och punkt efter punkt inom varje avdelning, i den
ordning de i utlåtandet finnas upptagna, samt att vid behandlingen
av utskottets hemställan under punkt l:o) i avdelning I överläggningen
måtta få röra sig om alla de ämnen utlåtandet innefattar.
Denna hemställan bifölls av kammaren.
Avd. I.
Runhten l:o).
Enligt utskottets förslag skulle nedannämnda paragrafer i värnpliktslagen
lyda sålunda:
§ 3.
1. Värnplikten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen
delas i första och andra uppbådet. Tjänstetiden i beväringen
är femton år, elva år i första och därefter fyra år i andra uppbådet.
I krigstid bestämmer dock endast behovet tjänstetidens längd
för de inkallade.
2. Under den tid, värnpliktig icke tillhör beväringen, tillhör han
landstormen.
§ 6.
1. Yngling må redan det år, då han fyller nitton år, anmäla sig
till att inskrivas för utbildning till underbefäl eller fackman vid fotfolket,
trängen eller intendenturtrupperna eller att för utbildning vid
Norrbottens regemente uttagas från annat regementes inskrivningsområde.
För bifall härtill fordras, att han är vapenför och i övrigt lämplig
till den tjänstgöring, vartill han anmäler sig.
2. Yngling, vilken avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg
från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid
annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen
förordnar, skall anses däremot svara, ävensom yngling, vilken
vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller å
maskinistavdelning annan examen än maskinistexamen av tredje klass,
må redan det år, då han fyller aderton eller nitton år, anmäla sig till
inskrivning.
För bifall härtill fordras att vara vapenför; dock må jämväl sådan
i detta moment nämnd till krigstjänst duglig men icke vapenför
yngling inskrivas, som med visshet kan förutses icke bliva vapenför
till inträdet i värnpliktsåldern.
Lördagen den 12 september, f. m.
15 Nr 83.
3. Annan yngling, än i mom. 2 avses, må ock redan det år, då
lian fyller aderton eller nitton år, anmäla sig till inskrivning för utbildning
till plutonchef eller motsvarande befattning, där lian, på
sätt Konungen förordnar, visar sig äga förutsättningar för dylik utbildning.
För bifall till sådan anmälan fordras att vara vapenför.
4. För en var enligt mom. 1, 2 eller 3 inskriven räknas den i §
3 mom. 1 angivna tjänstetiden i beväringen från och med det år, då
han fyllde tjugu år.
5. Yad i denna lag stadgas om värnpliktiga gäller i tillämpliga
delar för de enligt denna § inskrivna, även innan de i värnpliktsåldern
inträtt.
§ 24.
Värnpliktig är skyldig att tjänstgöra vid det truppslag av hären
eller uti den tjänst vid marinen, vartill han inskrivits eller överförts,
dock att i de fall, Konungen prövar erforderligt, värnpliktig skall
vara skyldig att även vid annat truppslag eller i annan tjänst fullgöra
tjänstgöring, där sådant ej medför förändring av tjänstgöringstiden.
§ 26.
1. Värnpliktiga tilldelas fotfolket, rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna,
trängen och intendenturtrupperna samt tjänst i marinen,
på sätt §§ 19 och 22 bestämma.
2. Av fotfolket och trängen i egentlig trängtjänst samt intendenturtrupperna
tilldelade vapenföra värnpliktiga uttagas högst fjorton
procent för utbildning till underbefäl eller fackmän.
3. Av trängen i sjukbärartjänst och i egentlig sjukvårdstjänst
tilldelade vapenföra värnpliktiga uttagas högst tio procent för utbildning
till underbefäl eller fackmän.
§ 27.
1. Vapenför värnpliktigs utbildningstid.
A. Vapenför värnpliktig, med undantag av dem, som nämnas
under B, C eller D i detta moment, är, sedan han blivit inskriven,
skyldig att under fredstid för sin utbildning tjänstgöra det antal
dagar, som nedan angives, nämligen:
a) vid fotfolket i sammanlagt trehundrafyrtio dagar, vilken
tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:
med en första tjänstgöring om tvåhundrafemtio dagar, som tager
sin början under första året, samt
med en repetitions-(regements-) övning om trettio dagar under
vart och ett av andra, tredje och fjärde åren; dock att
värnpliktiga, som ut tagits för utbildning till underbefäl eller
fackmän, skola tjänstgöra i sammanlagt fyrahundra dagar, vilken
tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:
Ang. ombilda
ning av rikets
försvar.
(Forts.)
Nr 88. 16
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
med en första tjänstgöring om trehundratio dagar, som tager
sin början under första året, samt
med en repetitions-(regements-) övning om trettio dagar under
vart och ett av andra, tredje och fjärde åren;
h) vid rytteriet i sammanlagt trehundrasextiofem dagar, vilken
tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:
med en första tjänstgöring om tvåhundraåttioen dagar, som tager
sin början under första året, samt
med en repetitions-(regements-)övning om fyrtiotvå dagar under
vart och ett av andra och tredje åren;
c) vid fältartilleriet och positionsartilleriet i sammanlagt trehundrasextiofem
dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare
förordnar, skall fullgöras:
med en första tjänstgöring om tvåhundraåttioen dagar, som tager
sin början under första året, samt
med en repetitions-(regements-)övning om fyrtiotvå dagar under
vart och ett av andra och tredje åren;
d) vid fästning sartilleriet och fästningsingenjörtrupperna i sammanlagt
trehundrasextiofem dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen
närmare förordnar, skall fullgöras:
med en första tjänstgöring om tvåhundranittiofem dagar, som tager
sin början under första eller andra året, samt
med en repeitions-(regements-)övning om trettiofem dagar under
vart och ett av tredje och fjärde åren;
e) vid fältingenjör- och fälttelegraftrupperna i sammanlagt trehundrasextiofem
dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare
förordnar, skall fullgöras:
med en första tjänstgöring om tvåhundranittiofem dagar, som tager
sin början under första året, samt
med en repetitions-(regements-) övning om trettiofem dagar under
vart och ett av andra och tredje åren;
f) vid trängen och intendenturtrupperna i sammanlagt tvåhundrafyrtio
dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar,
skall fullgöras:
vid trängen i egentlig trängtjänst och i sjukbårar tjänst:
med en första tjänstgöring om etthundrafemtio dagar, som tager
sin början under första eller andra året, samt
med tre repetitions-(regements-)övningar, var och en om trettio
dagar, före utgången av fjärde eller femte året;
vid trängen i egentlig sjukvårdstjänst:
med en första tjänstgöring om etthundraåttio dagar, som tager
sin början under första året, samt
med en repetitions-(regements-)övning om trettio dagar under
vartdera av andra och fjärde åren; samt
vid intendenturtrupperna:
med en första tjänstgöring om tvåhundratio dagar, som tager
sin början under första eller andra året, samt
med en repetitions-(regements-)övning om trettio dagar under
fjärde året; dock att
Lördagen den 12 september f. m.
17 Nr 88.
värnpliktiga, som vid trängen eller intendenturtrupperna uttagits
för utbildning till underbefäl eller fackmän, skola tjänstgöra i
sammanlagt trehundrasextiofem dagar, vilken tjänstgöring, på sätt
Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:
med en första tjänstgöring om tvåhundrasjuttiofem dagar, som
tager sin början under första eller andra året, samt
med tre repetitions-(regements-) övningar, var och en om trettio
dagar, före utgången av fjärde eller femte året;
g) vid mannen i nedan angivna antal dagar, vilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:
av de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga i trehundrasextio
dagar i en följd med början under första året, samt
av de å sjömanshus icke inskrivna värnpliktiga:
om de inskrivits till sjötjänst eller stationstjänst, i trehundrasextio
dagar, antingen i en följd med början under första eller andra
året eller ock, där Konungen till följd av särskilda omständigheter
prövar nödigt, med en första tjänstgöring om tvåhundrasextio dagar
under första eller andra eller under första och andra året samt en
repetitionsövning om etthundra dagar under fjärde året;
om de inskrivits till kustartilleritjänst, i trehundrasextiofem
dagar, med en första tjänstgöring om trehundratjugutre dagar, som
tager sin början under första eller andra året, och en repetitionsövning
om fyrtiotvå dagar under fjärde året.
B. Vapenför värnpliktig, vilken avlagt studentexamen eller erhållit
avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk
eller som vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått,
som, enligt vad Konungen förordnar, skall anses däremot syara, så
ock vapenför värnpliktig, som vid navigationsskola avlagt sjökaptenseller
styrmansexamen eller å maskinistavdelning annan examen än
maskinistexamen av tredje klass, är, sedan han blivit inskriven, skyldig
att under fredstid för sin utbildning tjänstgöra det antal dagar,
som nedan angives, nämligen:
a) vid hären i sammanlagt fyrahundraåttiofem dagar, vilken
tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:
med en första tjänstgöring om minst fyrahundra dagar, som
tager sin början under första året, samt
med en repetitions-(regements-) övning under vart och ett av
andra och tredje åren;
b) vid marinen i femhundra dagar, vilken tjänstgöring, på sätt
Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:
i annan tjänst än kustartilleritjänst i en följd med början under
första året samt
i kustartilleritjänst med en första tjänstgöring om fyrahundrafemtioåtta
dagar, som tager sin början under första året, och med en
repetitions-(regements-)övning om fyrtiotvå dagar under tredje året.
C. Vapenför värnpliktig, vilken vid inskrivningsförrättningen,
pa sätt Konungen närmare förordnar, visar sig äga förutsättningar
för utbildning till plutonchef eller motsvarande befattning, må fullgöra
sin värnpliktstjänstgöring på sätt under B föreskrives, ändå att
Andra kammarens protokoll vid senare riksdagen lOlJf. Nr 83. 2
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
ffr 88. 18
Lördagen den J2 september, f. m.
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
han icke avlagt där omförmält kunskapsprov. Har sådan värnpliktig,
enligt vad i § 6 mom. 3 sägs, blivit inskriven redan det år,
då han fyllde aderton eller nitton år, är han skyldig att fullgöra
sin värnpliktstjänstgöring enligt bestämmelserna under B.
D. Idkar värnpliktig, som i punkten B avses, vid någon statens
högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt studier
för utbildning till läkare, tandläkare, veterinär eller maskiningenjör
eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna vara till särskilt
gagn för krigsmakten, eller gör i nämnda punkt avsedd värnpliktig
sannolikt, att han kommer att idka sådana studier, må, där
hans insikter anses bliva bättre tillgodogjorda genom värnpliktstjänstgöringens
fullgörande i annan ordning än i sagda punkt föreskrives,
Konungen förordna, att, enligt de närmare bestämmelser
Konungen meddelar, tjänstgöringen skall, med rätt till avbrott under
viss tid för studiekursens fullföljande, fullgöras med dels militärutbildning
dels fackutbildning och facktjänstgöring, varvid den värnpliktige
må åtnjuta högst fyrtiofem dagars minskning av den enligt
detta moment för honom bestämda tjänstgöringstiden. Har ej den
värnpliktige före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen
fått avbrytas, avlagt de studieprov Konungen bestämmer, skall den
värnpliktige, enligt vad Konungen föreskriver, fullgöra den tjänstgöring,
som på grund av bestämmelserna under B åligger honom; och
räknas därvid genomgången militärutbildning honom till godo på
sätt Konungen prövar skäligt.
E. Under A avsedd värnpliktig, som tillhör fotfolket, rytteriet,
fältartilleriet, positionsartilleriet, fältingenjör- eller fälttelegraftrupperna,
äger, sedan han påbörjat honom åliggande första tjänstgöring,
på därom gjord framställning kvarstanna i tjänstgöring intill slutet
av första repetitionsövningen.
Vapenför värnpliktig, som för utbildning vid Norrbottens regemente
eller Gottlands infanteriregemente uttagits från annat regementes
inskrivningsområde, må, på sätt Konungen finner gott förordna,
fullgöra honom ålicrnande första tjänstgöring samt en, två
eller tre repetitionsövningar i en följd med början under första eller
andra året.
Vapenför värnpliktig, som tilldelats Karlskrona eller Vaxholms
grenadjärregemente, fästningsartilleriet eller fästningsingenjörtrupperna,
må, på sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra honom
åliggande första tjänstgöring och första repetitionsövning i eu följd
med början under första eller andra året.
Vapenför värnpliktig, som för utbildning vid Norrbottens kavallerikår
uttagits från annat än Norrbottens regementes inskrivningsområde,
må, på sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra
honom åliggande första tjänstgöring samt repetitionsövningar i en
följd.
E. Repetitionsövning må icke, där ej Konungen finner nödigt
att för särskilda fall annorlunda förordna, äga rum
vid de inom Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Väster -
Lördagen den 12 september, f. m.
19 Jfr 83.
Lottens och Norrbottens län förlagda fotfolksregementen under tiden
från och med den 11 juli till och med den 31 augusti, samt
vid övriga fotfolksregementen under tiden från och med den 11
juli till och med den 9 september.
2. Icke vapenför värnpliktigs utbildningstid.
A. Icke vapenför värnpliktig, med undantag av dem, som
nämnas under B eller C i detta moment, är, sedan han blivit inskriven,
skyldig att, på sätt Konungen närmare förordnar, under
fredstid för sin utbildning tjänstgöra sammanlagt tvåhundrafyrtio
dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras antingen i en följd med
början under första eller andra året eller ock med en första och en
andra tjänstgöring under de tre första åren.
B. ^ Icke vapenför värnpliktig, vilken avlagt studentexamen eller
erhållit avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt
läroverk eller som vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått,
som, enligt vad Konungen förordnar, skall anses däremot svara, är,
sedan han blivit inskriven, skyldig att, på sätt Konungen närmare
bestämmer,'' under fredstid för sin utbildning tjänstgöra trehundrasextiofem
dagar i en följd med början under första eller andra året.
C. Icke vapenför värnpliktig, som vid navigationsskola avlagt
sjökaptens- eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning annan
examen än maskinistexamen av tredje klass, är, sedan han blivit inskriven,
skyldig, att-, på sätt Konungen närmare förordnar, under
fredstid för sin utbildning tjänstgöra i trehundrasextio dagar i en
följd med början under första eller andra året.
_D. Beträffande värnpliktig, som i punkten B sägs, skall, där
han idkar eller gör sannolikt att han kommer att idka sådana studier,
som i mom. 1 D. avses, vad i sistnämnda lagrum stadgas äga motsvarande
tillämpning: och må för värnpliktig, som inom föreskriven tid
fullgjort de studieprov Konungen bestämmer, den i punkten B av
detta moment stadgade tjänstgöringstiden minskas med högst sextio
dagar samt värnpliktig, som icke i behörig tid avlagt de föreskrivna
studieproven, vid fullgörande av den honom enligt samma punkt åliggande
tjänstgöring räkna sig genomgången militärutbildning till godo
på sätt Konungen prövar skäligt.
E. Värnpliktig, vilken inskrivits såsom vapenför, men senare
befinnes icke vapenför, är skyldig tjänstgöra i sammanlagt det antal
dagar, som i detta moment för varje fall sägs. Sådan värnpliktig
äger att såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig den
tid, han tjänstgjort såsom vapenför.
3. Reservtruppövning.
Vapenför värnpliktig, vilken tilldelats hären, med undantag av
dem, som nämnas i mom. 1 B av denna §, är skyldig att, på sätt Konungen
närmare förordnar, deltaga i reservtruppövning:
vid fotfolket, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna,
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
Nr 83. 20
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
trängen och intendenturtrupperna i högst femton dagar under nionde
eller tionde året, samt
vid rytteriet, fältartilleriet, positionsartilleriet samt fältingenjör-
och fälttelegraftrupperna i högts tjugufem dagar under femte
eller sjätte året.
4. Särskilda bestämmelser.
Varder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindrat att återkomma
till station av flottan och bliva avmönstrat, innan tiden för den
tjänstgöring, till vilken den värnpliktige inkallats, gått till ända, är
denne likväl skyldig att tjänstgöra ombord, till dess avmönstringen
ägt rum. Ersättning för den överskjutande tjänstgöringstiden erhåller
den värnpliktige enligt särskilda bestämmelser.
Har värnpliktig under i mom. 1, 2 eller 3 föreskriven tjänstgöring
blivit fälld till straff för rymning eller för olovligt undanhållande
av minst ett dygns varaktighet, eller har hans tjänstgöring avbrutits
för verkställighet av straffarbete eller omedelbart ådömt fängelsestraff,
skall den tid, under vilken han var rymd eller olovligen undanhöll
sig eller hans tjänstgöring sålunda var avbruten, ej tillgodoräknas
honom såsom tjänstgöringstid, där ej Konungen för särskilda
fall annorledes förordnar. I vad mån den värnpliktige må tillgodoräkna
sig fullgjord del av tjänstgöringen, samt i vilken ordning han
skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet, bestämmer Konungen.
§ 28.
1. Då rikets försvar det kräver, så ock när det erfordras till stillande
av uppror, må Konungen, efter statsrådets hörande, till tjänstgöring
inkalla beväringens första uppbåd eller de större eller mindre
delar därav, som finnas behövliga.
2. Därest i anseende till krig eller för avvärjande av befarat
eller börjat angrepp det för rikets försvar finnes nödigt, att beväringens
andra uppbåd, eller någon del därav i skilda orter eller vid
olika truppslag av hären eller vid marinen, inkallas, må Konungen
därom förordna, sedan han statsrådet hört och, såvida riksdagen ej är
samlad eller inom trettio dagar skall sammanträda, låtit utfärda riksdagskallelse.
Vad nu stadgats angående ordningen för andra uppbådets inkallande
har icke tillämpning i fråga om delar därav, vilka tillhöra Gottlands
inskrivningsområde eller må vara avsedda att utgöra besättningar
i rikets fästningar, utan gäller i avseende å sådana delar av
andra uppbådet vad i mom. 1 föreskrivits.
3. Utom rikets gränser må beväringens första uppbåd^vid hären
användas endast till rikets försvar, och efter det att statsrådet, blivit
hört samt riksdagskallelse utfärdats. Utan riksdagens medgivande
må beväringens andra uppbåd vid hären icke användas utom rikets
gränser.
21 Nr 83.
Lördagen den 12 september, f. m.
§ 34.
1. Värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller
marinen eller vid härens eller marinens reserv under sammanlagt
minst två år, skall efter avgången från sagda anställning, så länge
han i följd av sin värnplikt kvarstår i beväringen, tillhöra dess första
uppbåd. Detsamma gäller ock värnpliktig, som innehaft fast anställning
vid hären eller dess reserv under kortare tid än två år, så framt
han undergått rekrytutbildning samt deltagit i två repetitionsöynin
gar.
2. I mom. 1 nämnd värnpliktig anses hava fullgjort den i § 27
föreskrivna första tjänstgöring, men är skyldig att med vederbörlig
åldersklass deltaga i repetitionsövning samt reservtruppövning.
Har den fasta anställningen vid hären eller marinen eller vid härens
eller marinens reserv uppgått till minst tre år, anses den värnpliktige
hava fullgjort all den i § 27 mom. 1 eller 2 föreskrivna tjänstgöring,
men är, om han tillhör hären, skyldig att med vederbörlig åldersklass
deltaga i reservtruppövning. Detsamma gäller ock den, som,
under fast anställning vid hären eller dess reserv, undergått rekrytutbildning
samt deltagit i tre repetitionsövningar, ävensom den, vilken
såsom värnpliktig fullgjort första tjänstgöring och en repetitionsövning
samt därefter varit fast anställd under minst två år.
Icke vapenför värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären
eller marinen eller vid härens eller marinens reserv, äger att såsom
fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig det antal dagar,
han varit fast anställd.
I vad mån fast anställning vid krigsmakten i övriga fall må
anses motsvara tjänstgöring i beväringen, bestämmer Konungen.
3. Värnpliktig, som omförmäles i § 27 mom. 1 B eller C eller
mom. 2 B eller C. tillhör första uppbådet under hela sin tjänstetid i
beväringen.
4. Den, som avlagt medicine kandidatexamen samt fullgjort därefter
följande föreskrivna propedeutiska kurser och grundläggande
tjänstgöring, tillhör beväringens första uppbåd under hela sin värnpliktstid.
§ 54.
1. Beträffande värnpliktig, som inskrivits år 1899 eller tidigare,
skola bestämmelserna i § 27 och § 36 mom. 1 icke tillämpas.
Beträffande värnpliktig, som inskrivits under något av åren
1900—1907, skola bestämmelserna i § 27 icke tillämpas.
Beträffande värnpliktig, som inskrivits under något av åren
1908—1913 eller som år 1914 inskrivits enligt bestämmelserna i den
äldre lagen, skall vad i § 27 mom. 1, 2 och 4 av denna lag stadgas
icke vinna tillämpning.
I fråga om värnpliktig, som ovan i detta moment avses, galle
vad i § 27 av den äldre lagen stadgas.
2. Föreskrifterna uti § 27 mom. 1 A a) skola icke tillämpas beträffande
vapenför värnpliktig, som år 1914 inskrives enligt § 52 och
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
Nr 88. 22
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
tilldelas fotfolket, utan är sådan värnpliktig i stället skyldig att under
fredstid för sin utbildning tjänstgöra sammanlagt tvåhundrasjuttio
dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall
fullgöras:
med en första tjänstgöring om etthundraåttio dagar under andra
året samt
med en repetitions-(regements-) övning om trettio dagar under
vart och ett av andra, tredje och fjärde åren.
Vid tillämpning beträffande värnpliktiga, som år 1914 inskrivas
enligt § 52, av övriga bestämmelser i § 27 skall år 1915 vara första
tjänstgöringsåret och tjänstgöringen under de följande åren jämkas
i enlighet härmed.
3. Beträffande sådan å sjömanshus inskriven värnpliktig, som
inskrives under år 1915 och tilldelas marinen, skola föreskrifterna uti
§ 27 mom. 1 A g) icke tillämpas. Sådan värnpliktig är i stället skyldig
att för sin utbildning tjänstgöra under fredstid trehundrasextio
dagar i en följd med början under första eller andra året.
Uti eu vid denna punkt fogad reservation hade herrar A. C.
Lindblad, Branting, Thorsson, Rydén och Larsson i Västerås, i anslutning
till vad som anförts i deras reservation beträffande utskottets
förslag i dess helhet och med anledning av herr Thorssons m. fl. motion
nr 177, förklarat sig anse, att ifrågavarande paragrafer bort
hava följande lydelse:
§ 3.
1. Värnplikten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen
delas i första och andra uppbådet. Tjänstetiden i beväringen
är femton år, tio år i första och därefter fem år i andra uppbådet.
I krigstid bestämmer dock endast behovet tjänstetidens längd
för de inkallade.
2. Under ------- landstormen.
§ 6.
1. Yngling må redan det år, då han fyller nitton år, anmäla
sig till att inskrivas för utbildning till underbefäl eller fackman
vid fotfolket, trängen eller förplägnadstrupperna eller att för utbildning
vid Norrbottens regemente uttagas från annat regementes
inskrivningsomåde.
För bifall härtill fordras, att han är vapenför och i övrigt lämplig
till den tjänstgöring, vartill han anmäler sig.
2. Annan yngling må ock redan det år, då han fyller aderton
eller nitton år, anmäla sig till inskrivning för utbildning till plutonchef
eller motsvarande befattning, där han, på sätt Konungen förordnar,
visar sig äga förutsättningar för dylik utbildning.
För bifall till sådan anmälan fordras att vara vapenför.
För en var enligt mom. 1 eller 2 inskriven räknas den i § 3
Lördagen den 12 september, f. m. 23 Är 83*
mom. 1 angivna tjänstetiden i beväringen från och med det år, då An9■ »mbild
han
fyllde tjugu ar. . försvar.
3. Vad i denna lag stadgas om värnpliktiga gäller i tillämpliga (Fortej
delar för de enligt denna § inskrivna, även innan de i värnpliktsåldern
inträtt.
§ 24.
Värnpliktig är skyldig att tjänstgöra vid det truppslag av hären
eller uti den tjänst vid marinen, vartill han inskrivits eller överförts,
dock att i de fall, Konungen prövar erforderligt, icke vapenför värnpliktig
skall vara skyldig att även vid annat truppslag eller i annan
tjänst fullgöra tjänstgöring.
§ 26.
1. Värnpliktiga tilldelas---lika med utskottet--♦ ■— ''
bestämma.
2. Av fotfolket och trängen i egentlig trängtjänst samt mtendenturtrupperna
tilldelade vapenföra värnpliktiga uttagas, på sätt
Konungen närmare förordnar, vid inskrivningen högst tio procent
för utbildning till underbefäl eller fackmän.
3. Av trängen —---lika med utskottet---fackmän.
§ 27.
1. Vapenför värnpliktig är, sedan han blivit inskriven, skyldig
att för sin utbildning tjänstgöra under fredstid i det antal dagar,
som här nedan angives, nämligen:
a) vid fotfolket i sammanlagt etthundraåttio dagar, vilken
tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:
med en första tjänstgöring om etthundratjugu dagar, som tager
sin början under första året, samt
med en repetitions-(regements-)övning om tjugu dagar under vart
och ett av första, andra och tredje åren; dock att härifrån göras
följande undantag, nämligen:
att värnpliktiga, som uttagits för utbildning till underbefäl
eller fackmän, skola tjänstgöra i sammanlagt trehundrasextiofem
dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar,
skall fullgöras:
med en första tjänstgöring om trehundrafem dagar, som tager
sin början under första året, samt
med en repetitions-(regements-)övning om tjugu dagar under vart
och ett av andra, tredje och fjärde åren; _
att värnpliktiga vid fästningsinfanteriet och till kulsprutetjänst
uttagna skola tjänstgöra i sammanlagt tvåhundrafyrtio dagar, fördelade
på sätt Konungen närmare förordnar; samt
att värnpliktiga, som uttagits för utbildning till skidlöpare och
hjulryttare vid Bodendetachementet skola tjänstgöra i sammanlagt
trehundrasextiofem dagar, att fullgöras i eu följd, pa sätt Konungen
närmare förordnar;
Nr 88. 24
Lördagen den 12 september, f. m.
ni/7'' av ''rikets b vid r&tteriet, fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraf -nmförsvar.e S trupperna^ i sammanlagt trehundrasextiofem dagar, vilken tjänst(Forts.
) Spring, på Sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras;
med en första tjänstgöring om tvåhundraåttioen dagar, som
tager sin början under första året, samt
med en repetitions-(regements-)övning om fyrtiotvå dagar under
vart och ett av andra och tredje åren;
c) vid fästning sartilleriet och fästningsingenjör trupperna i sammanlagt
tvåhundrafyrtio dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen
närmare förordnar, skall fullgöras:
med en första tjänstgöring om etthundrafemtio dagar under
andra året, samt
med en repetitions-(regements-)övning om trettio dagar under
vart och ett av andra, tredje och fjärde åren;
_#d) vid trängen och intendenturtrupperna i sammanlagt etthundraåttio
dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar,
skall fullgöras:
vid trängen i egentlig trängtjänst och i sjukbår ar tjänst:
med en första tjänstgöring om etthundratjugu dagar, som tager
sin början under första eller andra året, samt
med tre repetitions-(regements-)övningar, var och en om tjugu
dagar, före utgången av fjärde eller femte året;
vid trängen i egentlig sjukvårdstjänst:
med en första tjänstgöring om etthundratjugu dagar, som tager
sin början under första året, samt
med en repetitions-(regements-)övning om tjugu dagar under
vartdera av första, andra och tredje åren; samt
vid intendenturtrupperna:
med^ en första tjänstgöring om etthundrasextio dagar, som tager
sin början under första eller andra året samt
med en repetitions-(regements-)övning om tjugu dagar under
fjärde året; dock att
_ värnpliktiga, som vid trängen eller intendenturtrupperna uttagits
för utbildning till underbefäl eller fackmän skola tjänstgöra
i sammanlagt trehundrasextiofem dagar, vilken tjänstgöring, på sätt
Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:
med en första tjänstgöring om trehundrafem dagar, som tager
sin början under första eller andra året, samt
med tre repetitions-(regements-)övningar var och en om tjugu
dagar, före utgången av fjärde eller femte året;
e) vid marinen i sammanlagt trehundra dagar, vilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:
av de i § 25 mom. 1 a) och b) nämnda vänpliktiga i en följd
under första och andra året eller, där Konungen till följd av särskilda
omständigheter prövar nödigt, under allenast andra året,
av dem, som jämlikt § 25 mom. 1 c) tilldelats flottan och som därvid
inskrivits till sjötjänst, jämväl i en följd under andra året eller,
där Konungen till följd av särskilda omständigheter prövar nödigt,
med en första tjänstgöring om tvåhundra dagar under första eller
Lördagen den 12 september, f. m.
25 Nr 88.
andra eller under första och andra året samt med en repetitionsövning
om etthundra dagar under fjärde året,
av till kustartilleritjänst inskrivna värnpliktiga med en första
tjänstgöring- om tvåhundrafemtioåtta dagar, som tager sin början
under första eller andra året, och med en repetitionsövning om fyrtiotvå
dagar under fjärde året, samt
av flottans övriga värnpliktiga med en första tjänstgöring om
tvåhundra dagar under första eller andra eller under första och andra
året samt med en repetitionsövning om etthundra dagar under fjärde
året.
f) Värnpliktig, som avlagt medicine kandidatexamen och fullgjort
därefter följande föreskrivna propedeutiska kurser och grundläggande
tjänstgöring, ävensom värnpliktig, vilken avlagt tandläkareexamen,
må, på sätt Konungen förordnar, fullgöra två eller flera
repetitionsövningar i en följd.
g) Repetitionsövning må icke, där ej Konungen finner nödigt att
för särskilda fall annorlunda förordna, äga rum
vid de inom Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län förlagda fotfolksregementen under tiden
från och med den 11 juli till och med den 31 augusti samt
vid övriga fotfolksregementen, med undantag av de för kustbefästningarna
avsedda, under tiden från och med den 11 juli till
och med den 9 september.
2. Icke vapenför värnpliktig är, sedan han blivit inskriven,
skyldig att, på sätt Konungen närmare förordnar, för sin utbildning
tjänstgöra under fredstid i sammanlagt etthundraåttio dagar,
vilken tjänstgöring skall fullgöras antingen i en följd med början
under första eller andra året eller med en första och en andra tjänstgöring
under de tre första åren.
Värnpliktig, vilken inskrivits såsom vapenför, men senare befinnes
icke vapenför, är skyldig tjänstgöra i sammanlagt det antal
dagar, som ovan i detta mom. sägs. Sådan värnpliktig äger att såsom
fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig den tid, han
tjänstgjort såsom vapenför.
3. Vapenför värnpliktig, vilken tilldelats hären, är skyldig
att, på sätt Konungen närmare förordnar, under nionde året i högst
tio dagar deltaga i reservtruppövning.
4. Varder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindrat att återkomma
till station av flottan och bliva avmönstrat, innan tiden för
den tjänstgöring, till vilken den värnpliktige inkallats, gått till ända,
är denne likväl skyldig att tjänstgöra ombord, till dess avmönstringen
ägt rum.
Ersättning för den överskjutande tjänstgöringstiden erhåller
den värnpliktige enligt särskilda bestämmelser.
5. Har värnpliktig under i mom. 1, 2 eller 3 föreskriven tjänstgöring
blivit fälld till straff för rymning eller för olovligt undanhållande
av minst ett dygns varaktighet, eller har hans tjänstgöring
avbrutits för verkställighet av .straffarbete eller omedelbart ådömt
fängelsestraff, skall den tid, under vilken han var rymd eller olov
-
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
Nr 88. 26
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
ligen undanhöll sig eller hans tjänstgöring sålunda var avbruten,
ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid, där ej Konungen
för särskilda fall annorledes förordnar. I vad mån den värnpliktige
må tillgodoräkna sig fullgjord del av tjänstgöringen, samt i vilken
ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet, bestämmer
Konungen.
§ 28.
1. Då rikets försvar det kräver, må Konungen, efter statsrådets
hörande,- till tjänstgöring inkalla beväringens första uppbåd
eller de större eller mindre delar därav, som finnas behövliga. _
2. Därest —--lika med utskottet---föreskrivits.
3. Utom--- — lika med utskottet —---gränser.
§ 34.
1. Arärnpliktig---lika med utskottet---repeti
tionsövningar.
2. I mom. 1 nämnd--- — lika med utskottet---- be
stämmer
Konungen.
3. Den, som under minst två år varit inskriven såsom studerande
vid universitet eller annan statens högskola eller som vid navigationsskola
avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning
annan examen än maskinistexamen av tredje klass,
tillhör första uppbådet under hela sin tjänstetid i beväringen.
4. Den, som —---lika med utskottet---- sin väm
pliktstid.
§ 54.
1. Beträffande — — — lika med utskottet — — •—- lagen
stadgas.
(1. och 2. utgå.)
Efter föredragning av punkten anförde:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld: Herr
talman, mina herrar! Det utlåtande, som nu föreligger till kamrarnas
handläggning, är synnerligen betydelsefullt. Utskottets
hemställan innebär lösning av försvarsfrågan, vilken, efter vad
med varje dag framstår allt mera klart, för vårt folk utgör en
livsfråga i ordets bokstavligaste och egentligaste mening. Denna
hemställan har också förenat män av vitt skilda politiska
åskådningar. Om, såsom är att hoppas och vänta, den inom några
korta stunder bifalles av riksdagen, kommer den 12 september
1914 att räknas bland märkesdagarna i vår historia.
Det emotsedda beslutet skall, i den män det hinner genomföras,
för vårt fosterland skapa en trygghet, som det nu saknar.
Bedan beslutets fattande är ägnat att i väsentlig mån stärka vår
ställning.
Lördagen den 12 september, f. m.
27 Nr 88.
Intrycket av försvarsreformen kan endast befästas därige- ^ng. ombildnom,
att det förslag, som av Kungl. Maj:t framlagts och som nu e(“
blivit av utskottet i huvudsak tillstyrkt, icke upprättats ^ un- (forts.)
der inflytande av vapenbuller, men på en tid, då fred ännu rådde
i Europa. Den rustning, som Sverige aktar nödigt att ikläda
sig, har icke beräknats efter nu rådande, mer än vanligt hotande
omständigheter. Den överskrider på intet sätt gränserna för
vad som även under förutvarande, lugnare förhållanden måste
anses nödvändigt. Svenska folkets försvarsvilja får icke heller
anses bero på en övergående känslostämning; det är en manlig
föresats, som skall växa allt djupare in i sinnena.
Bland dem, vilka det varit förunnat att bidraga till förverkligande
av denna vår försvarsvilja, finnes helt säkert icke
någon, som gör anspråk på erkänsla eller berömmelse för vad han
gjort eller offrat för den stora saken. Ingen må dock förtänka
mig, om jag i denna stund känner mig manad att uttala ett enkelt
tack till alla, inom och utom riksdagen, vilka satt handen
till plogen.
Det torde vara bekant, att enighet om försvarsreformen uppnåtts
genom förhandlingar, för vilka ministären icke stått främmande.
Resultatet av dessa förhandlingar är sådant, att vi anse
oss kunna tillstyrka förslagets godkännande, icke blott i
de punkter, där kvarstående skiljaktigheter utjämnats under vår
förmedling, utan även i delar, där denna medverkan icke tagits
i anspråk. I några avseenden torde de av utskottet förordade ändringarna
kunna av alla erkännas, som förbättringar, och i det
hela finna vi ändringarna icke vara av sådan art eller av så
avgörande betydelse, att de böra rubba det vitsord, som det kungl.
förslaget avsåg att förtjäna: att man av dess genomförande kunde
hoppas ett effektivt försvar. Skulle under utskottets forcerade
slutarbete några smärre oegentligheter hava till följd
av förbiseende insmugit sig, kunna de helt säkert utan svårighet
rättas.
Skrivelseförslag, som inom riksdagen väckas, pläga ju på
goda grunder icke bliva föremål för uttalanden från statsrådsbänken.
Det lärer emellertid tillåtas mig att nu göra ett undantag
för sådana av utskottet förordade skrivelser, vilkas tillkomst
förutsatts under nyssnämnda förhandlingar. I detta avseende
får jag då uttala, att jag, givetvis utan att i någon man
föregripa resultatet av de äskade utredningarna, finner till
sitt syfte beaktansvärda de förordade skrivelserna angående omorganisation
av arméns musik — de föreslagna staterna böra
tydligen snarast möjligt kompletteras med erforderlig musikpersonal
— samt angående dispositionen av vissa utrangerade
stamhästar, angående officershästar och angående artilleriets
draghästar. Detsamma gäller även skrivelsen angående underbefäls
befordran till officer eller reservofficer — varvid emellertid
i anledning av utskottets motiver erinras, att de i propo
-
Nr 88. 28
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombud- sitionen föreslagna studiestipendierna utgöra ett och måhända
nm%rsvarketS lämpligaste medlet för ändamålets vinnande.
Då ia£ mähända icke får anledning att vidare yttra mig
'' °r '' under behandlingen av detta utlåtande, kan jag ej underlåta
att nu till sist uttala den varma förhoppning, att det blivande
beslutet skall bereda kraftigt värn åt ett folk, vilket förstår
att inför det stora, som förenar, glömma det lilla, som vill
söndra. Ur faror, som nu omgiva oss, och ur faror, som stunda,
skall med Guds hjälp Sverige då kunna stiga starkt och ärat,
städse fritt, huru än onda tider må växla med goda.
Herr S t a a f f: Herr talman! Det må vara mig tillåtet
att vid detta tillfälle beledsaga det yrkande, jag kommer att
göra, med några korta uttalanden och reflexioner, delvis byggda
på den reservation, som jag tillsammans med andra utskottsledamöter
har vidfogat utskottets utlåtande, och delvis av en
mera allmän innebörd.
Då detta förslag innefattar en mycket väsentlig utvidgning
av övningstiden för de värnpliktige särskilt vid infanteriet,
så ha vi trott, att det skulle vara skäl att, såsom vi gjort i
reservationen, framhålla, att det då också måste förutsättas,
att den tid, som sålunda gives, varder i allo väl och ändamålsenligt
utnyttjad. Den militära sakkunskapen har om denna
tid förklarat, att den är tillräcklig. Det får då icke inträffa,
att den genom brist i ändamålsenlig användning skulle befinnas
otillräcklig. Ett alldeles särskilt önskemål ha vi därvid
också velat framhålla därutinnan, att officerarne borde ägna
ett större personligt arbete och större personlig tillsyn åt själva
utbildningen än vad nu är fallet, detta så mycket mera motiverat,
som officerskadrerna blivit avsevärt utökade.
Vi ha jämväl framhållit nödvändigheten av att de värnpliktiges
behandling blir fullt tillfredsställande. I det avseendet
har man ju att glädja sig åt tvenne av denna riksdag
fattade beslut, som stå i närmaste närhet till själva försvarets
ordnande. Jag menar beslutet om reformering av krigslagarna,
som sä länge varit ett varmt önskemål från vänsterns sida, ävensom
det grundläggande beslutet om inrättande av en folkrepresentativ
kontroll över militärväsendet. Men för visso skall det
parti, jag har äran tillhöra, städse låtit sig angeläget vara att i
fortsättningen vaka över att tillämpningen blir sådan, som man
önskar, i fråga om de värnpliktige.
Beträffande flottan har från det liberala partiet hittills
Starkt framhållits nödvändigheten av att då man går in för
en nybyggnad av flottan, man också har klart för sig även för
en lång tid framåt, hur man vill ha planen lagd. Man har
med den fulla planmässigheten på detta område just avsett en sådan
för avsevärd framtid sig sträckande flottplan. Detta förslag
Lördagen den 12 september, f. m.
29 Nr 83.
•upptar emellertid endast en plan för fem år, och detta med full ombildanslutning
från den liberala sidan. Förhållandet är nämligen mn9fd™v™ket‘
det, att vad som under normala förhållanden skulle vara full- ,Fort,‘
komligt riktigt, ja det enda riktiga, har blivit så långt ifrån
riktigt under de förhållanden, som nu råda, att nu tvärt om
man måste anse det enda riktiga vara att begränsa sig till
en relativt kort period och ingalunda på något sätt i sina planer
föregripa de erfarenheter och lärdomar, som hela världen väntar
av det snart väntade stora sjökriget.
Med tillfredsställelse måste vi för vår del betona, att såväl
regeringens förslag som ju också utskottets förslag i det
avseendet ansluta sig till försvarsberedningarnas uppfattning, att
allt fortfarande armén framstår såsom huvudvapnet för Sveriges
försvar. Och en ytterligare anledning till tillfredsställelse ha
vi däri, att utskottet i en viktig del frångått regeringens förslag
och efter vår mening på ett riktigare och lyckosammare
sätt ordnat den flottplan, som uppgjorts, därutinnan nämligen
att, medan propositionen gav en mycket övervägande, man kanske
kunde säga överväldigande vikt åt artillerifartygen, visar
utskottets förslag en betydande förskjutning till förmån för torpedvapnet,
ja en så betydande, att detta vapen kunnat vinna en
ökning till mer än det dubbla av vad regeringens förslag innebar.
Den typ, som nu föreslås till utförande beträffande pansarbåtar,
nämligen »Sverige»-typen, av vilken två båtar skola under
femårsperioden byggas, har varit föremål för mycken tvekan
och många invändningar från det liberala hållet. Orsaken
varför vi ansett oss nu både kunna och böra ansluta oss till detta
förslag är följande. Den livliga farhåga, som förefunnits, att denna
typ/ skulle vara olämplig för våra förhållanden så till vida,
som båtar av densamma icke skulle vara väl framkomliga i
våra hemliga leder, denna farhåga har blivit väsentligen hävd
genom de noggranna och fullständiga utredningar, som härom
förekommit och förelagts utskottet. Icke blott utlåtanden från
två myndigheter har i det avseendet verkat lugnande utan dessutom
ha två sjöofficerare, vilka alldeles särskilt sysslat med
de hemliga lederna, inför utskottet avgivit synnerligen fullständiga,
utförliga och detaljerade yttranden vilka varit av den art,
att vi ansett denna farhåga vara hävd. Då därtill kommer,
att kostnadssynpunkten genom de erbjudna gåvomedlen förlorat i
betydelse samt att ritningar nu föreligga till »Sverige»-typen, så
att arbetet med nya båtar kan omedelbart sättas igång, hava vi
ansett oss kunna ansluta oss ''till byggandet av tvenne båtar av
denna typ.
De årliga försvarskostnaderna komma att betydligt stegras
genom det förslag som nu föreligger, om det vinner riksdagens
bifall. I det avseendet måste vi redan nu bestämt framhålla att,
vid täckandet av dessa kostnader, i fortsättningen måste komma
till tillämpning den grundsats, som vi så länge och så ivrigt
Nr 88. 30
lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombud- sökt att hävda, nämligen att beskattningen skall rättas efter
mng av rikets olika samhällslagrens bärkraft. Denna grundsats har ju därte?
'' or '' särskilt omfattande värnskatt blivit lagd på de större förmögenheterna
och de större inkomsterna uteslutande; men jämväl
i fråga om de årliga kostnaderna måtte samma grundsats
bliva tillämpad, om vi också icke nu kunna uttala oss om de
närmare formerna och detaljerna för dess genomförande.
Herr talman! Jag har icke ordat om och jag behöver icke
orda om, vilka de huvudskäl äro, som bestämt mig jämte många
meningsfränder att, med stor eftergift av egna ståndpunkter,
biträda det förslag, som nu föreligger. Alla veta, att det är
hänsynen till det utrikespolitiska läget och till nödvändigheten
att söka utjämna den djupa splittring, som försvarsfrågan hos
oss framkallat. Frågan måste vinna en lösning, på det att vi
skulle kunna i möjligaste enighet möta situationens allvar och
faror. Och på grund av omständigheter, på vilka jag ej nu
skall ingå, fanns ej någon annan utväg att med säkerhet åstadkomms,
denna lösning än att biträda det nu föreliggande förslaget,
till vilket jag yrkar bifall.
Då emellertid de utrikespolitiska hänsynen här verkat avgörande,
och icke minst känslan av huru nödvändigt det vore
att enigt slå vakt kring vår neutralitet, må det tillåtas mig
att med några ord beröra själva de grundsatser, som böra bestämkomma
denna lösning än att biträda det nu föreliggande förslaget,
För månget folk skulle, då en betydande utvidgning av
dess försvarsväsenae vore under behandling, den frågan lätteligen
framställa sig: vartill skall denna militära makt an
vändas
? Skall den måhända kunna bliva använd till äventyrliga,
för folkets sanna intressen främmande ändamål?
Hos oss höra vi icke behöva göra en sådan fråga. Omtänksamma
och kloka händer hava i själva vår regeringsform —
dess 74 § — inlagt en oförtydbar fingervisning därom, att vår
krigsmakt allenast skall tjäna att avvärja ett befarat eller
börjat, angrepp samt att upprätthålla rikets neutralitet, därest
den, vid krig mellan främmande makter, av någon bland de
krigförande skulle hotas eller kränkas.
Och detta bud är ej blott inskrivet i grundlagen, det är
ock inskrivet i det svenska folkets sinnen, tänkesätt och hela
åskådning. Att så förhåller sig, det hava vi i gärning bevisat.
Stor och lockande syntes vid 1905 års kris för mången frestelsen
att söka krigets falska ära i stället för den fredliga uppgörelsens
mindre lysande men sannare och hållfastare förmån. Den kultur,
vårt folk under en sekellång uppfostrande fredsperiod förvärvat,
höll dock provet, och halvöns båda stater gåvo världen
exemplet av huru även mycket djupgående stridigheter kunna
lösas på den fredliga överenskommelsens väg — ett exempel,
som världen till sin och odlingens stora skada icke så som
vederbort tagit till efterföljd.
Lördagen den 12 september, f. in.
31 Ifr 83.
Och det svenska folket bevarar säkerligen alltjämt den Ån9- ombilduppriktiga
fredskärlek det den gången i handling ådagalade. mn9fö“”v™''eta
Endast mot den brottslige, som avser att kränka dess rätt och (Forts.)''
störa dess lugn, vill det rikta sina vapen.
Jag slutar med att uttala den vissa förhoppningen, att nu
och framgent vårt folk skall, såvitt på detsamma ankommer, fullfölja
sin gamla fredspolitik, med energiskt fasthållande av sin
fulla självbestämmelserätt avvisa alla lockelser till äventyrspolitik
samt särskilt under krig mellan främmande makter, väl
vaktande sig för att i ord eller gärning taga parti för någondera,
orvggligen och till det yttersta hävda sin nutralitet.
Herr Christiernsson: Herr talman! Det kan ju synas
förmätet av mig att en dag som denna, då partierna i kamrarna
företrädas av sina ledare i försvarsfrågan och diskussionen förmodligen
kommer att inskränka sig till deras uttalanden, att
gå upp vid ett sådant tillfälle. Men jag har icke ansett mig
kunna tiga, därför att det är åtskilliga skäl, som synas nödvändiggöra,
att jag personligen deklarerar min röstning.
Jag vill då först göra den bekännelsen, att när jag blev
kallad att deltaga i försvarsberedningarnas arbete, jag var övertygad
om, att det skulle vara möjligt att genom ett^ sorgfälligt
arbete inom dem verkligen åstadkomma lättnader på^ åtskilliga
punkter av försvarshördan. Men det dröjde icke så länge, i
den mån arbetet fortskred, förrän jag började se, att förhoppningarna
på en nedsättning blevo allt mindre och mindre, och
snart eller åtminstone ganska snart blev det tydligt för mig,
att det skulle vara tvivelaktigt, om man över huvud skulle
kunna genomföra någon nedsättning i stort sett; till slut såg
jag tydligt, att därtill fanns ingen möjlighet, utan det som
tedde sig för mig såsom det nödvändiga var vissa utökningar.
Jag fann, att vårt försvarsväsende led av betänkliga brister,
att det på många avgörande punkter var så svagt, att man med
ängslan tänkte på den dag, då vårt försvarsväsende skulle utsättas
för den allvarliga prövning, som ett krig medför. Den
punkt, som jag fann svagast och som på grund av min ställning
inom beredningarna, så att säga, för mig. föll sig naturligast
att taga befattning med, var frågan om infanteriets ställning.
Det är en sak, som numera alla veta, men jag vill ändå säga
det här, att först och främst fann jag vårt infanteri vara i
saknad av den utbildning, som är nödvändig i ett land, där halva
året är vinter. Den saken var omöjlig att komma ifrån, att
vår armé var — det låter kanske som en överdrift, men jag
kan icke underlåta att säga det — i vissa stycken en operettarmé,
det var en armé, som aldrig kunde vara att^ räkna med
vid ett vinterfälttåg. Jag kan icke neka till, att då detta stod
klart och tydligt för mig, det kändes bittert. Men vidare famn
jag också, att armén kvantitativt icke stod i riktig proportion
Nr 83. 32
Lördagen den 12 september f. m.
Ang. ombud- till vårt folks storlek. Jag fann alltså, att vår armé kvalitativt
n,n9försva^ket'' V^ssa håll oc^ kvantitativt över hela linjen led av sådana
(F rts? brister, att det måste ske en ändring, och jag fann också, att
( or '''' det var omöjligt att åstadkomma denna utan att utsträcka infanteriets
första utbildning. För mig syntes det oryggligt,
att om man skall ha en armé, så måste dess första utbildning
vara av så grundläggande beskaffenhet, att den står sig i så
många år som man begär, att den vapenföra befolkningen skall
stå till landets förfogande. Då kom jag till det resultatet,
att man icke kunde nöja sig med den hittillsvarande rekrytskolan,
och att den var för kort och saknade dessutom den vinterutbildning,
som var alldeles nödvändig. Vidare fann jag — och
det var detta, som gjorde det lättare för mig att komma över
de svårigheter i fråga om övningstidens utsträckande, som givetvis
för mig såsom socialdemokrat voro ganska stora — att de
sociala skälen talade mot en förläggning av rekrytutbildningen,
såsom den hittills varit förlagd. Jag säger det nu, och jag
säger det fortfarande efter den diskussion, som under det sista
året ägt rum, att alla sociala skäl tala med styrka för en omläggning
av denna utbildning från det halvår, då vårt näringsliv
arbetar under högtryck, till huvudsakligast den del av året,
då våra näringar icke arbeta med samma intensitet. Och när
jag då vägde alla dessa skäl för och emot, fann jag, att det
skulle varit av mig som ledamot av beredningarna besynnerligt,
om jag efter en sådan prövning, som jag gjort, skulle kommit och
sagt, att vi kunna nog lappa ihop saken på något sätt efter
det gamla systemet; utan jag måste säga ifrån, att vi kunna
icke längre stå kvar i den gamla villfarelsen, huru smärtsamt
ett sådant uttalande naturligtvis än månde vara. Vi måst©
söka åstadkomma en förändring, och jag ansåg det bättre, att
detta skedde i tid än att det skedde senare.
När jag nu granskar det utskottsbetänkande, som i dag föreligger
till kammarens behandling, så tror jag icke det är för
mycket, om jag säger, att man däri möter så många tankar från
försvarsberedningarna, nu omsatta i handling, ja, jag skulle
nästan fresta mig att påstå, att kanske en del av det bästa,
som finnes i denna nya härordning, framgått ur tankar, som en
gång uppstått och vuxit starka inom försvarsberedningarna, och
att det bärande i härordningsförslaget icke är tankar, som sedan,
i strid med försvarsberedningarnas resultat och deras arbete
skapat detta förslag. Jag vädjar till kammarens ledamöter,
och jag vädjar till dem, som varit med på den sida, där man sagt
så mycket ont om försvarsberedningarna: kan det icke sägas,
att försvarsberedningarna lyft försvarsfrågan ur dess försumpning,
och beror icke den omständigheten, att vi i dag verkligen stå vid
en sådan punkt, att ett beslut kan fattas, i långt högre grad
än man vanligen vill erkänna just på de förkättrade försvarsberedningarna?
Min övertygelse är — och jag tror att jag kan
framföra den, därför att jag väl får betraktas som skild från
Lördsgeu dcc 12 september, f. in.
33 Nr 88.
arbetet med den svenska försvarsfrågan, ty politiskt sett torde
jag mycket litet fa taga befattning med den saken — min övertygelse
är, att när man en tid härefter skall döma över denna fråga,
man nog torde komma att giva försvarsberedningarna betydligt
mera. erkännande än man velat göra under dagens hetsiga politiska
strider. Och då vill jag säga, att den man. som är försvå
rsberedningstankens upphovsman, herr Staaff, är värd erkännande
för detta. Han är värd ett stort erkännande för att
han som regeringschef tillsatt försvarsberedningarna, och jag
kan göra detta uttalande med så mycket större skäl, som det
icke torde vara obekant, att jag på många punkter anser, att den
liberala ledningen icke lyckats i dess helhet förverkliga den
tanke, som låg i försvarsberedningarnas tillsättande. Därför tror
jag, att. man med så mycket större skäl kan säga, att herr Staaff
är värd mycken ära för detta, och att en kommande tid verkligen
också skall erkänna detta, även om man icke för närvarande
vill göra det.
Bland det bästa, som försvarsberedningarna kanske skapat
ute i landet, är förvissningen om att Sverige lian försvara sig,
och jag skall be att särskilt till en ledamot av det socialdemokratiska
partiet, herr Verner Rydén, få framföra ett tack för det
utmärkta sätt, på vilket han inom vårt parti visat just detta,
att Sverige kan försvara sigv om dess folk vill göra det. Jag
tror, att han mer än någon verkligen lyckats visa just denna
sak, som man förut, starkt tvivlat pa, och som kanske mer än
något annat bidragit till, att det socialdemokratiska partiet varit
så likgiltigt för försvaret. Och jag ber på samma gång få säga,
att denna likgiltighet bottnar ytterst — det känner jag själv —
däri, att detta partis valmän och de fattigare klasserna i Sverige
ha känt sig som styvbarn i samhället. Att nu en kantring här
ägt rum ifråga om åsikterna torde i sin män innebära en maning
till dem. som ha makten i samhället, att se till, att känslan hos
en klass, att de äro styvbarn i samhället, utplånas och icke
får näring. ■
Beträffande vår armés kvantitativa egenskaper har ju en
socialdemokrat kanske mer än någon annan under pressdiskussionen
pekat, på nödvändigheten av att man i det avseendet kommer
till något bättre. Det är herr Branting, som vid mer än ett
tillfälle, då man talat om socialdemokraternas bristande försvarsvillighet,
sagt, att det kan väl icke betvivlas, att ett parti, som
dock vill vara med om sådana åtgärder, varigenom vår svenska
er mes försvarskraft skulle fördubblas, icke kan vara med om
att taga mot. beskyllningen, att det icke är försvarsvilligt.
Jag hade idet längsta hoppats, att vänstern skulle bli
det parti, som löste försvarsfrågan. Den tanken hade jag, som
sagt, länge, och jag tror, att det i landet skulle sett litet
annorlunda ut politiskt, om detta kunnat ske. Jag skall icke
orda om anledningarna till att så icke varit fallet, icke är
Andra kammarens protokoll vid senare riksdagen 191J,. Nr 83. 3
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
Nr 83. 34
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
fallet, jag bara beklagar det på det djupaste. Jag tror, att det
för hela den framtida utvecklingen bär i landet varit av stor
betydelse, om vänstern verkligen lyckats lösa försvarsfrågan
och icke, som man ju i dag får konstatera, det blir ett annat
parti, som i viss mån har lösningen i sin hand.
Mot det förslag, som nu föreligger här, får jag för min
del säga, att det finnes åtskilliga rent tekniska anmärkningar
att göra, men jag medger, att utskottet avhjälpt åtskilliga
av de tekniska brister, som vidlådde förslaget i Kungl. Maj :ts
formulering. Jag skall icke taga tiden för mycket i anspråk
genom att framdraga några exempel, men jag vill bara såga,
att den organisation eller utbildning, som Kungl. Maj :t hade
tänkt tillämpa vid artilleriet, skulle, om den trätt i kraft, ha
inneburit en högst avsevärd försämring av det svenska artilleriet.
Men vad jag beklagar idet föreliggande förslaget är,
att på en punkt ha de sociala synpunkterna vunnit så litet
beaktande, och det är i det stycket, där det bestämmes, att
det första regementsmötet skulle äga rum samma år, som rekrytskolan
tar slut, och vidare att vid alla vapen, kan man
säga, har man fått en sådan här glugg, ett tomrum mellan
rekrytskolan och regementsmötets början, sa att de värnplikt
tiga visserligen då få stanna i kasernerna, om de vilja, men å
andra sidan ha rättighet att gå ut i det civila livet. Jag vill
beteckna en sådan ordning som ur sociala synpunkter synnerligen
riskabel, och jag hade trött, att man inom utskottett
skulle kompromissat mellan de sociala och militära synpunkterna,
som kräva regementsmötets förläggande till så hög ålder
som möjligt, och att man kunnat vinna en möjlighet till överenskommelse,
varigenom i det nuvarande förslaget de bestämmelser
undvikits, som göra, att de värnpliktiga, sedan de slutat
rekrytskolan, få en och annan månads tvångspermission och
sedan komma in igen. Ur social synpunkt torde det aldrig
tillstädjas att under här angivna förhållanden de värnpliktiga
nödgades fullgöra sitt första regementsmöte samma år de
avslutat sin rekryttjänstgöring. Det kan ju hända, att det
för människor, som stå högt i socialt avseende, icke är lätt
att förstå, att det kan vara obehagligt för folk att kastas ut
på arbetsmarknaden en 4, 6, 8 veckor, men den, som känner
var skon klämmer, vet, att systemet innebär mycket stora olägenheter
och är i bög grad att beklaga.
Vidare vill jag rikta en annan anmärkning mot rörslaget,
nämligen att i första uppbådet upptagits sä många klasser.
Det är den s. k. linjereservbataljonen som kräver detta. Jag
tror, att detta är en av de olyckligaste militära tankar, som
någonsin tänkts här i landet; att den s. k. fjärde bataljonen
så envist fasthålles verkar, tycker jag, som ett skämt, fastän
ett något olyckligt skämt. När man läser den kungl. propositionen
finner man å sid. 156, att däri på tal om första uppbådets
storlek och Sveriges försvar ordas om »vare sig kriget
Lördagen den 12 september, f. in.
35 Nr 83.
erhåller större eller mindre omfattning». Ja g tror, efter vad
som nu utspelas i Europa, att ett krig för oss endast kan få
— den största omfattning, och att därför en sådan halvmesyr,
som ligger i förslaget om linjereservbataljoner är något, som
de militära myndigheterna så snart som möjligt borde låta
gå i papperskorgen för att i stället fullfölja den enda bärande
tanken, nämligen att inom värnpliktens ram taga ut allt vad
som kan uttagas, och icke i småportioner. Jag skall icke ingå
på detta vidare.
Jag hade tänkt, att när försvarsfrågan avgjordes, det skulle
finnas ett förslag, som icke vore ytterlighetens, högerns, utan
ett förslag, som verkligen hade varit resultatet av ett samarbete,
ett arbete, omkring vilket även andra än dess upphovsmän
kunnat samlas med en viss entusiasm. Men tyvärr
är ju ställningen sådan, att här icke finnes, ''praktiskt taget, mer
än ett härordningsförslag, och det är det, som ligger i utskottets
förslag. Det kommer att kosta svenska folket mycket.
Jag vill för min ringa del uttala den förhoppningen, att när
betalningen kommer att utkrävas av det svenska folket för
denna härordning, de, som särskilt drivit den fram, då icke
glömma att också lägga bördorna på deras axlar, som verkligen
äro i stånd att bära dessa bördor, så att icke hågkomsten av
denna härordning skall bliva endast hågkomsten av ökade
skatter för de minst bemedlade i samhället, utan att man verkligen
en gång skall kunna visa, att försvarsvilja är icke en
vilja, som i hög grad går ut över de minst bemedlade, utan att
kärleken till landet är så stor, att den kan förmå de förmögnare
till stora ekonomiska offer. Jag tror, att det vore det
bästa sättet att bevara den försvarsvilja, som hans excellens
herr statsministern talade om i dag. Ty det vill jag säga,
att skulle det i fortsättningen visa sig, att bördorna läggas,
såsom de ofta hittills lagts, på de svagare skuldrorna, då blir
icke den 12 september 1914 en dag, som svenska folket tänker
på utan bitterhet, utan det blir en dag, som kommer att bliva
oss till en plåga. Jag skulle vilja rikta den vädjan till den
närvarande regeringen, såsom representant för de besittande
klasserna här i samhället, att den icke med det beslut, som i
dag fattas, betraktar frågan som slutgiltigt löst, utan att lösningen
kommer först den dag, då kalaset också är betalt.
Jag har förut sagt, att jag praktiskt taget icke kan se
mer än ett härordningsförslag föreligga i dag, och då bör det
kanske synas klart för kammarens ledamöter, att det icke är
så svårt att bestämma sig för, huru man skall rösta. Men jag
vill säga, att för mig har det varit ganska svårt att bestämma
mig, så svårt, att jag under de nio år, jag suttit i riksdagen,
aldrig haft så svårt att bestämma mig.
Men när jag till slut bestämt mig för att med min röst
bidraga till genomförandet av utskottets förslag, har det varit
därför, att jag anser att frågan måste lösas; och då man icke
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
Nr 83. 36
Lördagen den 12 september, f. in.
Ang. ombud- skapat fram ett förslag, som det vunnits samling omkring på
ning av rikets vänsterhåll, har jag intet annat att gorå. Det kan synas som
föisvar. en kapitulation, men jag hoppas åtminstone som en kapitula(Forte.
) tion utan några nesliga villkor, utan som en kapitulation underså
hederliga former, som det överhuvud taget är möjligt att en
dylik kan äga rum. Men en kapitulation är icke alltid den
kapitulerandes skull, det kan finnas orsaker på annat håll
och omständigheter som icke medgiva mer än ett val. Så är
det i dag för mig.
Herr Lindman: Herr talman, mina herrar! Ja, det är
utan tvivel ett betydelsefullt betänkande, som nu ligger^ framför
oss på kammarens bord. Vi ha redan hört och känna för övrigt
alla till, att det betänkandet är frukten av en överenskommelse
mellan det liberala partiet och de båda högerpartierna i
riksdagen. Det är intet tvivel om, att icke genom detta förslags
genomförande väsentliga förbättringar kommit vårt försvar till
godo.
Då jag nu begärt ordet, har det varit därför, att jag med
några få ord på mitt partis vägnar velat framhålla skälen, varför
vi varit med om den överenskommelse, som här föreligger. Bland
de skälen står som det främsta, att förslaget icke medför någon
väsentlig minskning i den försvarskraft, som av Kungl. Maj :t
föreslagits.
Vad de olika huvudpunkterna i förslaget beträffar^ så vill
jag beträffande övningstiden och dess förläggning framhålla, att
orsakerna varför vi anse, att den bör så förläggas, som här skett,
äro dels militära och dels sociala. Bland de militära skälen är
först och främst det, att vi ansett det vara nödvändigt särskilt
för vårt infanteris utbildning att erhålla en bättre allmän soldatutbildning.
Redan i 1901 års förslag, som — jag vill nämna
det — i allt väsentligt var likartat i detta hänseende med
det förslag, som här föreligger, tillmättes en väsentligt längre
övningstid åt infanteriets värnpliktige, men som vi alla känna
till, blev det förslaget beskuret och kom icke till stånd, till skada
för detta vapenslag, som dock har en så stor och mångsidig användning,
som är härens stora huvudvapen och ett vapen, på
vilket år från år ställas allt större fordringar i fysiskt hänseende
beträffande härdning och träning.
Men vidare ha vi ansett, att den sammanhängande linjen
även har, beträffande det av alla numera erkända behovet av vinterutbildning
det företrädet, att den ger denna utbildning i ett
sammanhang med den övriga utbildningen och så, att hela utbildningen
erhålles före repetionsövningarna, vilket vi anse
vara en fördel. Slutligen ha vi varit av den meningen, att i
rent socialt avseende är denna linje att föredraga, därför att övningstiden
därigenom infaller under den del av året, då^ likväl,
trots allt vad som nu kan sägas, den största bristen på arbete
Lördagen den 12 september, f. m.
37 Sr 83.
är rådande. Detta» ha vi ansett vara både för den värnpliktige,
för arbetsmarknaden och för landet av en betydande fördel.
Vi ha sålunda — för att nu göra en sammanfattning av allt
detta betraktat saken sa, att militära och sociala skäl enligt
vår mening tala för det kungl. förslagets företräde framför den
delade linjen.
Vad slutligen härordningen beträffar, utgöres kärnpunkten
i Kungl. Maj :ts förslag av organiserandet av härens reserver.
Även 1901 års härordning avsåg uppsättande av reser vtrupper,
men hade endast i mycket ringa omfattning kunnat förverkliga
denna avsikt, enär förutsättningarna därför så gott som alldeles
saknats. Kungl. Maj :ts förslag har nu velat avhjälpa detta genom
åtskilliga anordningar, nämligen genom att förlänga övningstiden,
varom jag redan talat, genom en särskild reservtruppövning,
genom upprättande av reservtruppstater, genom
utbildning av värnpliktigt underbefäl samt genom
ökning av den aktiva kadern. Vi ha nu särskilt i sistnämnda
hänseende ansett, att vi icke kunde biträda någon väsentlig nedsättning
i den aktiva kadern, om man nämligen ville komma
därhän, att reservorganisationerna skulle bli verkliga organisationer
och icke endast organisationer på papperet. Då emellertid
utskottet i det allra närmaste gått med på Kungl. Maj :ts förslag
i detta hänseende, har jag icke något vidare att därom anföra.
Jag vill endast till sist beträffande sjöförsvaret framhålla,
att jag, sedan pansarbåtarnas typ nu blivit av utskottet bestämd,
såsom här skett, icke har något att därom säga. Såsom en eftergift
från vår sida maste betraktas, att antalet pansarfartyg icke
blivit satt så högt som i Kungl. Maj :ts förslag. Detta beklagas
av oss, och att vi kunnat gå in på utskottets förslag i alla
fall beror därpå, att anslaget för nybyggnader blivit bibehållet
enligt Kungl. Maj :ts förslag. Härigenom uppkommer nämligen
ett överskott för användning under femårsperioden 1914—1919.
Det är alldeles givet, att man skall taga erfarenheter från det
krig, som nu pågår, såväl beträffande typer som beträffande
antalet, fartyg av varje slag, men om dessa omständigheter icke
giva något annat vid handen, kan likväl det överskott på fyra
miljoner, som här uppkommer, användas för påbörjande av byggande
„ av ett pansarfartyg redan under den perioden.
Såsom ett slutligt omdöme om det föreliggande förslaget
vill jag uttala, att detsamma kommer att i avsevärda delar
öka vår försvarskraft och därmed vårt lands trygghet och säkerhet.
Därför, herr talman, är det parti, som jag tillhör, enigt
i sin önskan att förslaget nu må varda antaget, och därför ber
jag nu fä yrka bifall till den föredragna punkten.
Herr Rydén: Herr talman! Det hade ju helt naturligt varit
mycket kärt för mig, om jag liksom en liel rad av talare före
mig kunnat tända offereldar inför den lösning av försvarsfrågan,
som nu förestår. Det har emellertid icke varit mig och mina
kamrater inom försvarsutskottet möjligt att biträda det före
-
Ang. ombudning
av rikets
försvar.
(Forte.)
Nt 83. 38
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
liggande förslaget, därtill står denna uppgörelse i försvarsfrågan
i alltför skriande motsats mot hela den uppfattning, som
demokratien i allmänhet och särskilt socialdemokratien i Sverige
har hyst och alltjämt omfattar i föreliggande fråga.
Jag behöver ju bara i grova drag angiva, att detta förslag
upptager den ettåriga värnplikten, förstärkt för den studerande
ungdomen och åtskilliga av våra intelligentare arbetare och
bondsöner till en tid av 500 dagar. Vi ha i detta förslag än vidare
F-båltsflottan, låt vara med ännu ett frågetecken för den fjärde
båten, men i alla fall denna fartygstyp med sin dyrhet och med
sin — enligt vår uppfattning — olämplighet för det svenska försvaret.
Vidare innebär denna uppgörelse i försvarsfrågan, när
försvarsbyggnaden en gång står färdig, en försrarsbudget på
säkert 100 miljoner kronor årligen och mabända åtskilligt därutöver.
Liberalerna ha, som deras ledare här redan antytt, ansett
sig av den utrikespolitiska situationen nödsakade att medverka
till denna uppgörelse, och jag kan ju mycket väl förstå,
att det parti, som i sina allmänna yrkanden i försvarsfrågan
dock befunnit sig så nära högerlinjen som de liberala gjort, kunnat
gå ifrån sin ståndpunkt under en sådan situation som denna.
Men, mellan den mening, som vi socialdemokrater i detta fall
företräda såväl i fråga om den kostnadsram, inom vilken ett
försvarsväsen ,i Sverige får lov att begränsa sig som i fråga
om möjligheterna för landet att bära tungan för försvaret, emellan
denna ståndpunkt säger jag och den mening i hithörande
ting, som föreligger i denna uppgörelse, är ju som var oen en
inser ett så stort svalg befäst, att det varit omöjligt för oss att
komma över detta. Vi ha sålunda icke kunnat godtaga den uppgörelse,
som här är åstadkommen mellan de borgerliga partierna.
Vår avslagsståndpunkt är för det första framkallad av
ekonomiska skäl, av hänsynen till de bördor, som denna försvarsreform
kommer att lägga på vårt folk. Det blir, därom kan
ju ingen tvekan råda, så, att när denna försvarsuppgörelse har
hunnit verka och fått växa ut till sin fulla kostnad, kommer
vårt land att bära de största ekonomiska bördor för försvaret,
som något litet folk i Europa, ja kanske i hela världen, underkastar
sig. Vid den utredning, som man verkställde i första
försvarsberedningen, där man dock räknade med en hel rad av
nya skatter, begränsade man den ekonomiska ramen för försvarsväsendet
under de närmaste axen till en kostnadssumma av i
medeltal 87 miljoner kronor årligen. Och dock krävde även det förslaget
— såsom nyss nämndes — en hel rad av nya skatter, av
vilka somliga visserligen träffade de förmögnare, men även åtskilliga
de mindre bemedlade klasserna. — Nu kommer detta
förslag med ett ytterligare påbröd på denna liberala försvarsplan,
och dock finnes icke i denna uppgörelse ens en halv antydan
om, var pengarna skola tagas till detta. Var skola de ökade
skatter, som måste bli en följd av ett förverkligande av detta
förslag, tagas ut ? Det finnes ingen garanti i denna uppgörelse
Lördagen den 12 september, f. in.
39 Jir 88.
för att dessa ökade utgifter för försvarsväsendet komma att
ens i någon mån tagas ut där bärkraften verkligen finnes. Detta,
är en allvarlig sak. Den, som i likhet med mig, har deltagit i försvarsberedningarnas
arbete, och därvid tänker jag särskilt på den
finansiella utredningen, bevarar nog ett starkt intryck av att vårt
land är ett mycket hårt beskattat land. Skattetrycket, vare
sig det är fråga om direkta eller indirekta skatter, är hos oss
mycket större än till och med i militärlandet par preference,
Tyskland. Därför är det nödvändigt att i dag betona, att när
nu de borgerliga partierna lösa försvarsfrågan med påläggande
av denna ofantliga ekonomiska börda, så måste det även vara
de borgerliga partiernas, de burgna klassernas skyldighet att
tillse, att dessa ökade ekonomiska bördor komma att läggas på
de förmögnares axlar. De hä att göra sig förtrogna med tanken
på att värnskatten, som man på många håll redan nu klagat över,
ej blir en övergångsskatt utan måste bli permanent.
Sålunda, ur ekonomisk synpunkt ha, vi ej kunnat biträda
det föreliggande förslaget.
Med hänsyn återigen till de personliga bördor, som den föreliggande
uppgörelsen kommer att lägga på den svenska ungdomen,
har det inte heller varit oss möjligt att biträda densamma.
Det yttrades visserligen här nyss av en talare, som tillhör
samma parti som jag, att här förelåg strängt taget för honom
ej mer än ett härordnings- och försvarsförslag. Jag tror inte
blott, att han inom vårt parti ät alldeles ensam om denna uppfattning,
utan jag är säker på, att envar känner, att detta yttrande
från hans sida innebär en så ofantlig överdrift, att jag vill
för min del härmed bestämt tillbakavisa ett sådant uttalande.
Det kan väl ej bestridas av den, som läst exempelvis fjärde försvarsberedningens
utredningar angående det sätt varpå övningstiden
användes, att denna utredning otvetydigt ådagalägger med
klara och tydliga fakta, att det sätt, varpå värnpliktstiden nu
användes, ej är tillfredsställande. Det råder stor brist på planmässighet,
och det finnes i det nu föreliggande förslaget ingen
garanti för att detta fel kommer att avhjälpas. Det kan ej heller
bestridas, om man håller sig till de fakta, som föreligga, från
den fjärde försvarsberedningens utredning, att åtskilligt av de
värnpliktigas övningstid användes för sådana saker, som ej ha
direkt sammanhang med utbildandet av fältsoldaten. Och så
starkt var — det bör denna dag antecknas till denna kammares
protokoll — på sin tid intrycket inom fjärde försvarsberedningen
av dessa förhållanden, att beredningen i november lj)12 voterade
sju månaders övningstid för de värnpliktiga, och i detta
beslut deltog även högerns representant i fjärde beredningen.
Detta var innan partipolitiken och agitationen hade kommit att
spela in i denna, sak. Vi socialdemokrater ha tagit konsekvenserna
av den verkställda utredningen. Vi förmena, att om övningstiden
fullt utnyttjas och utbildningen väl planlägges, så behöver man
ej gå till utökning av övningstiden utan kan, inom en kortare ut
-
Ang. ombudning
av rikets
försvar.
(Forts.)
Nr 83. 40
Lördagen dea 12 se p tern bo i
m.
Ang. ombud- bildningstid än den nuvarande vinna en tillfredsställande förn>n9f&rsvcir
etS svarselfiektivitet.
försvar. För det tredje anse vi socialdemokrater oss ej kunna biträda
(Forts.) r|en föreliggande uppgörelsen med tanke på sjöförsvaret. Det är
visserligen — och jag skall bär skynda att erkänna det — så, att
den föreliggande uppgörelsen gjort betydande eftergifter åt dén
åskådning och det program för sjöförsvaret, som finnes angivet
i den socialdemokratiska motionen. Regeringsförslaget hade så
gott som uteslutande tagit sikte på pansarbåtsflottan och på ett
orimligt, sätt undanskjutit torpedvapnet. Detta har blivit i väsentliga
avseenden omjusterat vid uppgörelsen, i det att det
föreliggande förslaget inskränkt antalet pansarbåtar och på samma
gång givit en mycket betydande, mer än fördubblad styrka
åt torpedvapnet. I så måtto är denna uppgörelse seger för den uppfattning,
som socialdemokraterna i främsta rummet hävdat angående
riktlinjerna för sjöförsvarets utveckling. Men vi kunna
dock ej förbise, att det förslag vi utarbetat och som framlagts i
min motion, medför eu årlig ^byggnadskostnad av 4 miljoner
och en samlad kostnad av ungefär 20 miljoner kronor om året.
Det nu föreliggande förslaget, med en årlig nybyggnadskostnad
av 6,400.000 kronor och med en antaglig årlig underhållssumma
av 30 miljoner kronor innebär ju så väsentligt mycket större årliga
kostnader, att det är klart, att det erkännande jag måst
giva förslaget, då jag tänker på det tillmötesgående som gjorts
åt våra synpunkter, måste i väsentlig mån minskas inför så
betydande ökningar i kostnaderna, detta så mycket mer, som man
därmed efter min uppfattning icke giver sjöförsvaret en ökad
effektivitet i jämförelse med vad det fått enligt vårt förslag.
Även i fråga om kustbefästningarna — jag begagnar tillfället
att nu tala över hela ämnet, då jag ej tänker begära ordet sedan
för att 3''ttra mig angående de olika punkterna — i fråga om
vilka jag av naturliga skäl ej kan här inför kammaren gå. in
på några som helst detaljer, innebär den uppgörelse som nu är
träffad på en punkt efter vår uppfattning mycket viktiga framtida
konsekvenser, och därför ha socialdemokraterna i sin reservation
utmönstrat denna del av den nu framlagda hemliga
befästningsplanen.
Här har jag, herr talman, i korthet framlagt några skäl till
att vi socialdemokrater, som parti betraktat, ej kunna godtaga
den uppgörelse som här är träffad mellan de borgerliga
partierna. Vi komma också för vår del att rösta för avslag å det
föreliggande uppgörelseförslaget och bifall till vår reservation f
detta hänseende.
Men jag kan icke underlåta att som ett skäl ytterligare
för ett sådant yrkande framhålla det, att vad som nu beslutas i
dag kan — möjligen utöver en viss effekt med hänsyn till
utlandet — ej ha någon som helst betydelse för de svenska försvarskraf
temas verkliga tillstånd, i den nu föreliggande situationen.
Den första årsklass som kommer att övas efter detta
Lördagen den 12 september, f. m.
41 Jfr 88.
beslut blir ju ej färdigövad förrän 1916, och innan man får hela An3- ombiidarmén
utbildad enligt den nya ordningen, dröjer det en hel rad
av år. Utsträckningen av övningstiden har alltså ingen som (Forts_\
helst betydelse med hänsyn till den nu föreliggande situationen.
Detsamma gäller om flottan. De föreslagna fartygen hinna ej
bli färdiga på åtskilliga år. De betyda följaktligen ej heller
någonting för den nu föreliggande situationen.
Man kan väl ej heller blunda för, att ett krig sådant som det
nuvarande, där olika härorganisationer, olika utbildningssystem,
olika tekniska hjälpmedel mäta sig med varandra ute på slagfältet,
naturligtvis kommer att giva erfarenheter, som kanhända
kunna bli av revolutionerande betydelse. Och vi ha från socialdemokraternas
sida ej kunnat underlåta att framhäva den tanken,
att det hade varit bra orimligt, att man skulle sitta här åtminstone
så länge som högern avvisade alla liberalernas försök till
enighet — och strida och besluta om detaljer i en försvarsreform,
då man kanhända skulle om några månader finna, ätt krigets
blodiga erfarenheter hade givit till resultat, att en lösning av
försvarsfrågan bort gå efter helt andra linjer.
Slutligen, mina herrar, vill jag för min del ifrågasätta, om
det efter detta krig, då många hundratusen hem i Europa ha
skakats av underrättelsen om kära anförvanters död på slagfältet
eller av deras återvändande därifrån som invalider, skulle
vara förmätet att hoppas, att efter denna nu levande generations
bittra erfarenhet om krigets olyckor de röster i Europa och hela
världen, som tala för freden människorna emellan, borde komma
att vinna i ökad styrka? Jag kan för min del ej underlåta att
uttala den förhoppningen åtminstone, att människorna väl i all
rimlighets namn måtte taga lärdom av dessa olyckor, så att
fredsviljan bland folken ändå växer ut som en frukt av det drama,
som nu utspelas på kontinenten.
Nu har detta förslag från vår sida blivit avvisat. V i stå
inför ett beslut i försvarsfrågan. Jag vägar då säga, att om
det beslutet inom vissa lager av vårt folk motses med en känsla
utav att det givit ökad trygghet åt vårt land, så röra sig på
många andra håll inom vårt folk helt andra känslor. Oro har gripit
många sinnen. Det kan ej undvikas — och det bör sägas vid
detta tillfälle, när de olika partierna deklarera sina ståndpunkter
i försvarsfrågan — att i stora lager av folket det väckt
bittra känslor, att det stora och mäktiga parti, som framför allt
ptgiver sig för att det arbetar för »Sveriges väl» och att det
före alla andra skulle företräda rent fosterländska tänkesätt
och intressen, uppträder på sätt som skett. Hur skall det vara
möjligt att; undvika, att det väcker beklämmande och bittra
känslor, när man ser. att detta parti, högerpartiet — medan liberalerna
ansett sig böra uppoffra sina meningar i försvarsfrågan
på ett sätt som till och med skadat partiets anseende bland
valmännen, medan liberalerna, säger jag, ansett sig böra göra
dessa offer för landets skull — att detta högerparti står full
-
Nr 83. 42
Lördagen den 12 september, f. in.
Mg. ombud- ständigt avvisande mot varje yrkande från vår sida om att
”‘“yl, mönstra ut ur lagstiftningen sådana moment, som verka direkt
(Forts) 1111 nationell söndring och åstadkomma bitterhet mot försvaret,
så som t. ex. stadgandet om att värnpliktsarmén skall kunna användas
mot Sveriges egna barn vid vissa tillfällen. Nog hade
högern kunnat göra den eftergiften av egna fördomar — ty det
är ingenting ^annat — ^vid ett tillfälle som detta, att partiet
åtminstone gått med på att ur värnpliktslagen mönstra ut en
sådan sak, som det stadgade i 28 § värnpliktslagen, vilket Adolf
Hedin en gång kallade för en fläck på samma lag. I detta hänseende
har emellertid högern ej gått med på ens den oskyldigt
skrivelse, som innebär ett upprepande av andra kammarens beslut,
att fredliga arbetare ej skulle kunna komma att se emot
sig utkommenderad militär. Intet som helst offer av egna fördomar
och den egna klassegoismen har högern i dag velat frambära
för att för sin del jämna vägen till en samling kring försvarsfrågan
utav även de klasser av vårt folk, som uti de socialdemokratiska
representanterna se sina politiska banerförare.
Men även ur en annan synpunkt motses på många, håll
dagens beslut med oro. Den militära kastandan i vars skydd
de övergrepp mot den värnpliktiga ungdomen växa upp, vilka
tidningarna anse sig nu böra förtiga men om vilka vi dock få
mottaga berättelser från olika håll, denna militära kastanda
kan känna sig ha ytterligare fått luft under vingarna genom
den uppgörelse i försvarsfrågan som nu föreligger. Jag gör
gärna min honnör för den liberala partiledarens uppslag och
arbete att här tillskapa en militieombudsman, men jag tror, att
det är nödvändigt, att eu dag som denna socialdemokraterna,
och vänsterpartierna i allmänhet, lova landet att på denna punkt
bli militieombudsmannens frivilliga medarbetare, ty aldrig någonsin
skola vi kunna fördraga, att de stora offer, som nu bäras
fram för försvaret, måhända komma att medföra även här i
landet ett uppväxande av det knektvälde, av vilket vi som sagt
sett utslag under sista dagarna.
Men slutligen och framför allt mottages denna iörsvarsuppgörelse
från de socialdemokratiska arbetarvalmännen med oro
med tanke på att den blir så ekonomiskt betungande. Den
kommer förmodligen att för långa tider förhålla folket, de fattiga
klasserna, det sociala reformarbete, som ä,r nödvändigt. Och
jag ber eder, mina herrar av de borgerliga partierna, enkannerligen
högern, som nu helt visst av fullt hjärta glades över det
beslut, som kommer att fattas, jag ber eder övertänka, om det
icke är så, att ett folks verkliga värnkraft icke bara beror
på mängden av de miljoner, som offras på försvaret, icke bara
beror på den förstärkning av de tekniska hjälpmedlen, man kan
anskaffa, och på antalet månader man kan tillmäta för värnpliktsövningarna;
utan att folkets försvarskraft, dess verkliga
vilja och förmåga att i farans stund värna sig framför allt
beror på hela andan hos det folk, som kallas under fanorna.
Lördagen den 12 september, f. ro.
43 Nr 88.
Den är beroende på, om detta folk besjälas av en levande foster- “S,
1 andskärlek. icke bara en fosterlandskärlek, som ar en lapparnas Jförsvar
bekännelse eller eu skådefrukt, som man tager fram vid högtid- u)
liga tillfällen och i festtal, utan som är en levande och djup
känsla, som ytterst bottnar däri, att folket känner, att dess
land bjuder dem mera än vad något annat land bjuder, och som
gör det för dem till ett levande medvetande, att om dess land
förlorar sin tillvaro som självständig nation, så förlora även
de fattigaste lagren inom detta land verkliga värden. Då säger
jag er, mina herrar: skola vi tänka oss, att man ute hos folkets
breda lager, hos de fattiga klasserna verkligen skall få fram denna
djupa känsla för fosterlandet, där är det nödvändigt, att vi
icke på detta sätt överbelasta oss ekonomiskt för försvarsändamål,
så att det sociala reformarbete till fattigdomens bekämpande,
som är nödvändigt för att framkalla ett djupt och verkligt
fosterlandssinne, blir förkvävt och undanskjutet. Det duger da
ej att militarismen och försvaret sluka allting. Jag vet visserligen,
herr talman, att det har emot oss framkastats i högerpressen
och på andra håll den beskyllningen, att vi äro fosterlandslösa.
Ja. mina herrar, det är icke så många solvarv, som förrunnit,
sedan Tysklands socialdemokrater fingo sig slungat i ansiktet
att de voro »vaterlandslose Gesellen». I detta ögonblick sta
mellan 3 och 4 miljoner tyska socialdemokrater under fanorna.
Det är allom bekant, att hundratusental av våra tyska partivänner
hava frivilligt anmält sig som deltagare i detta fälttag. I
Frankrike har funnits en stark principiell försvarsnihilism, företrädd
av mvcket verksamma förkämpar. Frankrikes socialdemokrater
stå i detta ögonblick enade i kampen för sitt lands frihet
och självständighet. Det bottnar naturligtvis ytterst däri,
att dessa våra tyska och våra franska bröder hava tor det
första en levande övertygelse om, att de kämpa för sitt lands
frihet och för sitt lands oberoende, men det beror också dac pa,
att i Tyskland hell Frankrike har man inom ledande kretsar
icke bara kämpat för »försvaret främst», utan man har även
under högerregementet, till och med i Tyskland, åtminstone vid
sidan om detta program haft till program: »försvar och re
former».
Våra bröder där känna sin meddelaktighet i aet gemensamma
landet, och det är det som gör, att de liksom alla andra
gi ut för att kämpa för sitt land. I detta avseende finnes helt
säkert ingen grundskillnad mellan de svenska socialdemokraterna
och deras meningsfränder i de båda landen, om vilka jag nu talat,
och andra land också förresten. Men skall man kunna få fram
hos vårt svenska folks fattiga klasser en verkligt djup och levande
känsla, som giver åt även vårt försvar i farans.stund hela
den moraliska kraft, utan vilken intet försvar har sitt verkliga
och fulla värde, d''å får man icke glömma att det är nödvändigt
att man avmäter försvarsbördorna på sådant sätt, att
man icke stänger, skjuter undan och bekämpar detta arbete
för fattigdomens bekämpande, som är nödvändigt icke minst
i ett land som vårt, där man alltför mycket försummat detta.
Nr 88. 44
Lördagen den 12 september, f. in.
försvor.
(Forts.)
nila å^Åklt- • P,et är’ hcrr talman’ från dessa utgångspunkter, som vi
fÅrsvnr socialdemokrater hava utarbetat vårt försvarsprogram. Vi ha
försöko utarbeta en försva-rsreform, som inom en ekonomisk ram,
vilken vi anse motsvara landets bärkraft, utan att dessa nödvändiga
intressen, särskilt de sociala komma att undanskjutas, dock
giver landet ett sammanhängande och ett planmässigt irppbyggt
försvarssystem, som i viktig-a avseenden innebär betydliga förbättringar
i förhållande till det nuvarande. Vårt parti är i
dag redo att votera för ett positivt försvarsprogram. För flertalet
av oss innebär detta ett fullföljande av en länge buren
övertygelse. För någon av oss innebär det beträdande av nya
vägar, dit ett fördjupat studium av försvarsproblemet fört oss.
Sverige skall försvaras. I detta avseende stå vi eniga med
övriga partier. Men försvarsbördorna böra ej göras så tyngande,
at-t de förkväva hela det arbete för uppbyggande av nationens
inre växt, som är nödvändigt icke minst med hänsyn till skapandet
av en verklig förmåga och vilja att i farans stund värna
trygghet och oberoende.
Lr dessa synpunkter, herr talman, kunna jag och mina partivänner
icke biträda det föreliggande förslaget, utan yrka bifall
till de reservationer, som av herr Lindblad m. fl. äro avgivna
vid detta betänkande.
Herr Thorsson: Herr talman, mina herrar! I)å jag deltager
i denna debatt, så är det för att göra några bemärkningar
till det betänkande, som nu föreligger för riksdagens avgörande,
bemärkningar i organisatoriskt hänseende. Jag har tillåtit
mig att framföra en motion, vari jag har försökt få eu organisation
av vår armé byggd på sådant sätt, att den i sig
upptager landets samlade värnkraft uti det avgörande ögonblicket
a ena sidan, och som å andra sidan är uti själva fredsorganisationen
så lagd, att den icke kräver mera av befäl än
vad som är erforderligt för den egentliga trupputbildningen.
Den härorganisation, som vi nu gå att avlösa, har enligt
min uppfattning tilltagits både för stor och för liten. Man utelämnade
i 1901 års härordning möjligheten att vid sidan om
den egentliga organisationen skapa en tillräckligt stark reservstats-
och reservorganisation. Detta återigen förde med sig,
att man för att täcka mobiliseringsbehovet måste på stat anstälfa
ett större antal officerare än man oundgängligen behövde för
det verkliga utbildningsarbetet. Till detta knöts av helt naturliga
skäl också strävan att i den organisation, som man
då utformade, redan under rekrytskolan tillskapa de formationer
man i fält skulle uppställa. I förening med den då godkända
arméindelningen tillskapades det enligt mitt sätt att se i
varje fältinfanteriregemente alltför många kompanier. Man gick
ut- från, att man redan vid första början skulle ha utbildningen
inom 12 kompanier. Då räknade man delvis med en obefintlig
folktillgang. och resultatet har icke uteblivit. De värnplikts
-
Lördagen deu 12 september, f. in.
45 Nr 88.
skaror, man ansåg skulle fylla kompanierna, hava i högst va- Ana- ombildsentlig
grad uteblivit, och ännu, 14 år efter beslutet, söker man nmy0“vvarT,kets
efter tillräckligt antal värnpliktiga för att under rekrytskolan
kunna utforma ett kompani, så att man kan driva verklig kom- or
paniutbildning. Det ligger då nära till hands, efter mitt sätt
att se, att då vi nu skulle gå att bygga en ny härordning, vi
skulle med hämtad lärdom från det förflutna bygga den nya
organisationen så, att man gjorde sig kvitt olägenheterna i den
gamla organisationen och byggde den nya efter principer, varigenom
man, samtidigt som man kunde utnyttja landets värnkraft,
också (Ordnade det så, att man kunde bedriva utbildningen
efter billigare metoder. Det nuvarande förslaget innebär en
ytterligare utökning av kompaniernas antal. 4 nya kompanier
skola uppsättas vid vardera av de båda sjöfästningsinfanteriregementena,
och därutöver skall vid varje infanteriregemente kontingenter
avdelas till kulspruteformationer, jämte ökat antal värnpliktiga
uttagas till ingenjör- och intendenturtrupperna.
Dessa nya formationer måste ovillkorligen minska tillgången
på värnpliktiga för de egentliga fältinfanterikompanierna,
men ändå har ifrågasatts, att man under rekrytskolan skall bibehålla
det gamla antalet kompanier pr regemente. Man har
icke allenast ifrågasatt detta, utan man har därutöver ifråga om
antalet officersbeställningar, ifrågasatt att utöver den fjärde
bataljonschefen, om vars anskaffande vi alla varit eniga, utöka
kompaniofficerarnas antal vid varje regemente med icke mindre
än 5 beställningar. Det förefaller mig, att, har man svårt för
att skaffa sysselsättning under kompaniutbildningen åt det antal
officerare, som man nu har, så skall det bli svårare, att i fortsättningen
skaffa full sysselsättning till alla på stat anställda
officerare, som man i den nya ordningen ifrågasätter. Men även
ur ren utbildningssynpunkt finner jag för min del en påtaglig
svaghet i den organisation, som nu ligger före. Ty det är ganska
naturligt, att, har man före upprättandet av de nya kompanierna,
före upprättandet av kulspruteformationerna ansett sig under
visst utbildningsstadium behöva sammanslå flera kompanier för
att därav bilda någorlunda fältstarka kompanier, så måste ett
dylikt behov i än högre grad framträda hädanefter, och det
måste enligt mitt sätt att se avsevärt inverka på själva utbildningsarbetet,
därigenom att man under ett synnerligen viktigt
stadium av utbildningen skiljer befäl och manskap åt i betänklig
grad och ställer en del kompaniofficerare utan verklig sysselsättning,
ställer till vissa kompaniofficerares förfogande manskap,
som på ett tidigare stadium erhållit utbildning av andra
officerare o. s. v. Jag finner en betänklig svaghet i detta, men
jag finner även eu svaghet i själva organisationen. Jag anser
det nämligen nödigt, att en liten nation, som skall tillvarataga
all tillgänglig försvarskraft, den måste ha själva organisationen
så byggd, att den redan under fredsutbildningen, under senare
delen av fredsutbildningen vid regementsmötena, kan ernå en
Nr 88. 46
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombild- kraftig utsvallning, som så nära som möjligt ansluter sig till den
ning av rikets organisation man vill tillämpa i fält. Därför har jag trött, att
jorsvai. skulle vara lyckligare, om vi inskränkte oss till att ha re
(
or ■) krytutbildningen på 8 kompanier på varje regemente och hade
dessa så organiserade, att de under regementsmötet kunde utsvälla
till 16 kompanier. En armé, som skall bygga på det förhållandet,
att den så att säga redan på ett tidigt stadium
måste för försvaret taga ut kanske 20 årsklasser på en gång,
den måste i sin läggning vara sådan, att man kan anlita uti
betydligt hög grad reservstatsbefäl och reservbefäl. Vid sådant
förhållande måste man ha arméns organisation så lagd,
att man varje år -— jag håller på det, varje år — skall kunna
inkalla dessa reservstatofficerare och underofficerare samt ett
avsevärt antal reservofficerare till tjänstgöring under regementsmötena.
Men om de skola få någon sysselsättning i den funktion,
som de ha att fullgöra vid det tillfälle, när man ställer
manskap till deras förfogande, så förefaller det mig, att organisationen
måste vara så lagd, att de icke allenast kunna placeras
i tjänstgöring utan i verklig trupptjänstgöring under regementsmötet.
För min del har jag svårt för att finna, att
man med 15 eller 16 på stat varande kaptener på ett regemente
och med 12 kompanier skall kunna få sysselsättning för reservstatskaptenerna,
vilka man kallar in till tjänstgöring. Nu kan
man visserligen säga det, att reservstatskaptenerna sätter man
in i tjänstgöring därigenom, att man ger en på stat varande
kapten tjänstledighet under den tid reservstatsbefälet tjänar.
Men, mina herrar, regementsmötena äro huvudsakligen till för
att befälet skall utbilda sig och få en aning om, vad det vill
säga att föra folk i fält. Vid sådant förhållande finner jag
det vara en betänklig svaghet, att man lagt organisationen så,
att man skall behöva entlediga den på stat varande officeren
för att placera en reservstatsofficer, som inkallats.
Det är därför jag på rent sakliga grunder icke har kunnat
ge min anslutning till det förslag, som föreligger, i vad det
gäller organisationen av infanteriet. I fråga om kavalleriet
vill jag för min del villigt erkänna, att, ha vi råd att ställa upp
så stora kavallerimassor, som från vissa håll önskas, ja, då är
det ju klart, att en man transporteras fortare fram till häst, och
han är också mera rörlig. Men då detta vapen ''är av utomordentlig
dyrhet, och då vårt försvar till huvudsaklig del måste lita på
infanteriet, och då det därjämte finnes medel, genom vilka man
numera ganska hastigt kan framkasta infanteristyrkor, så finner
jag för min del det icke vara förenligt med klok hushållning
med landets värnkraft att försöka åstadkomma ett kavalleri, som
samtidigt som det skall vara kavalleri också skall försöka vara
infanteri, utan jag finner det vara med klokheten mera överensstämmande,
att vi inskränka vår kavalleristyrka till det som
oundgängligen är nödigt i och för spaningstjänst och i stället
söka tillgripa de medel, som äro möjliga för att framflytta
Lördagen den 12 september, f. m.
47 Nr 83.
infanteriet i behörig tid, detta i känsla av att en väl väpnad Ang. ombiidinfanterist
betyder mera. då det gäller att tillbakaslå ett anfall, nins'' ™
än eu kavallerist, som under utbildningstiden skall ägna sig '' ™ ''
icke uteslutande åt en utbildningsgren utan även åt en annan, 1 0
och för övrigt är sämre utrustad för eldgivning. Därför har
jag för min del icke kunnat biträda det förslag, som går ut på
att fortfarande behålla den skånska kavallerifördelningen.
Det hade varit lyckligare om man vid utformandet av detta
förslag ägnat mera uppmärksamhet åt en annan gren av det
mera rörliga försvaret, än vad man verkligen gjort, jag åsyftar
hjulryttartrupper och skidlöpartrupper. Därför har jag biträtt
ett förslag, som är ägnat att tillfredsställa detta behov,
men jag har trott, att just på denna del av vårt försvarsområde
skulle det vara lämpligt att vid sidan av kavalleriet kunna sätta
en kontingent infanterister på cyklar under sommaren och på
skidor under vintern. Jag har trott, att det skulle vara en lämplig
avvägning, om man till detta detachement pa två skvadroner
lada två kompanier hjulryttare- och skidlöparetrupper. Oavsett
att dessa genom sin blotta tillvaro skulle utgöra en förstärkt
säkerhetsbesättning för Boden av ganska betydande värde, så
skulle de ju genom själva sin förläggning ha en viss möjlighet
att med sin rörlighet så att säga kunna bevaka andra punkter
däruppe i denna del av landet. Det är min livliga övertygelse,
att, när vi antagit detta förslag, så kommer det ej att dröja
länge, icke på långt när så länge som övergångstiden, förrän
det ligger före ett förslag, avsett att efter ganska kostsamma
metoder organisera särskilda hjulryttare- och skidlöparetrupper.
Vid sådant förhållande hade dét varit riktigt, att man upptagit
dessa spörsmål, när man nu gått att lösa hela denna fråga. Utgående
ifrån, att varje arméfördelning skall hava sina vapenslag
avpassade efter de olika vapenslagens uppgifter i kriget, har
jag för min del föreslagit, att vi skulle utöka kavalleriregementena
inom varje fördelning med ett visst antal hästar och manskap,
för att dessa regementen därigenom skulle sättas i tillfälle
att även för reservformationerna uppsätta det oundgängligen
nödiga kavalleriet.
Ifråga om artilleriet har jag icke kunnat giva min anslutning
åt det- förslag, som ligger före. Det har ju på ett tidigare
stadium varit föremål för ingående debatt, om det skulle vara
riktigt att förena arméns tunga artilleri med fältartilleriet.
Såväl i det liberala partiets motion som i den av mig väckta
motionen, ha hävdats den uppfattningen, att det skulle vara
riktigt, att det tunga artilleriet fördelades ut på arméfördelningarna
i så stor omfattning, som detta kunde med den organisation,
som artilleriet skulle få, vara förenligt. Detta har från
vissa håll mycket strängt bekämpats.
Och slutligen har man i överenskommelsen slutit det avtalet,
att positionsartilleriet som sådant fortfarande skall vara
ett truppförband för sig. Jag måste för min del säga, att sedan
Sr 83. 48
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombud- positionsartilleriet övergått från att vara ett positionsartilleri
U1f&rlcavketS * egentlig mening till att bliva ett i verklig mening tungt
nTT? fältartilleri, som man allt mer och mer söker utnyttja i samband
or '' med övriga vapenslag, har jag bibragts den uppfattningen, att
det skulle vara riktigt, om positionsartilleriets tunga haubitsdivisioner
utlades på det sättet, att man placerade en i Skåne,
en i Stockholm och en i Östersund, därför att detta vapen kunde
i högst väsentlig grad därigenom disponeras för olika ändamål,
utan att det på något som helst sätt lades hinder i vägen för
armécheferna att disponera det på sätt, som de ha ifrågasatt.
Vid ordnandet av vårt artilleri har ju utskottet, därom är jag
fullt enig med utskottet, gått ut ifrån, att Bodens artilleri så
långt som möjligt skall vara en självständig organisation för
sig, men man har icke vågat taga steget fullt ut, utan man har
fortfarande hållit på den uppfattningen, att sjätte arméfördelningens
artilleri skall vara så förlagt, att en del skall vara
förlagd i Östersund och en annan del i Boden. Det finner
jag vara en svaghet i organisationen av sjätte arméfördelningen,
ett försvagande ur flera synpunkter. Det måste tänkas
en sådan situation, att det artilleri, som egentligen
tillhör sjätte arméfördelningens artilleriregemente, och förlagts
till Boden, icke kan därifrån utbrytas och tjänstgöra till
fördelningens försvar. Vid sådant förhållande måste sjätte arméfördelningen
gå i fält med betydligt försvagat artilleri.
Men jag har även mot den uppgörelse, som nu är träffad,
eu direkt anmärkning att göra i fråga om placeringen av olika
pjässlag. Man har överenskommit om, att hädanefter skola till
Östersund förläggas tre divisioner flackbanepjäser och i Boden
skall bibehållas den haubitsdivision, som regementet skall förfoga
över. Jag måste för min del säga, att nog vore väl sjätte
arméfördelningen mera betjänt med, att det hade sin haubitsdivision
i Östersund och finge avstå en av flackbanedivisionerna
i stället. Därför är enligt mitt sätt att se detta ett högst väsentligt
försvagande, ty jag måste ställa den frågan för mig:
är haubitsdivisionen ägnad att på samma sätt gagna försvaret
på en framskjuten plats i Boden, är haubitsdivisionen avsedd att
på samma sätt försvara Boden utanför det område, dit Bodens
kanoner nå, är den ägnad att försvara på samma sätt, som en
flackbanedivision vore det i denna terräng ? Det kan hända,
att jag som civil har tagit fel i detta stycke, och då får jag
naturligtvis böja mig för den militära sakkunskapen, men tills
vidare kan jag icke värja mig för den tanken, att detta är en
svaghet.
Sedan vill jag säga, att med den organisation, som nu ligger
före, där man fortfarande vill bibehålla positionsartilleriet,
naturligtvis då under namnet positionsartilleri, och verkligen
vill ha det ordnat till positionsförsvar, kan jag icke förstå att
man lägger en kår i Karlsborg, vars vapenslag i viss del måste
stå mycket nära tillsammans med åtminstone eu del av de vapen,
Lördagen den 12 september, f. m.
49 Jfr 83.
som. jag förmodar, att man fortfarande vill bibehålla hos positionsartilleriet,
att man vill upprätta en särskild kår i Karlsborg.
Jag kan för min del icke se någon annan strävan härutinnan,
än att man därigenom vill försäkra sig om, att man i fortsättningen
skall få lov att ha positionsartilleriet i huvudstaden,
enligt mitt förmenande den olämpligaste plats i riket för förläggningen
av ^detta regemente. Det hade varit riktigare, när
man gar ut från, att man fortfarande skall hålla detta vapen
tillsammans, att man sammanfört positionsartilleriregementet
med den division, som avses förlagd till Karlsborg till ett
förband förlagt i Karlsborg, Skillingaryd eller Marma.
Vidare kan jag för min del icke godkänna det förslag, som
innebäres uti den föreslagna organisationen av ingenjörtrupperna.
Genom det förslag, som nu ligger före, har man ju uttalat,
att mankill försöka fördela ingenjörtrupperna så, att de föriäggas^
så mycket som möjligt över hela riket, och det förefaller
mig da, att samma skäl, som tala för förläggningen av ingenjörtrupperna
utöver olika delar av riket, även måste vara talande
för, att fälttelegraftrupperna få följa med. Jag har därför icke
fhr min del kunnat biträda den föreliggande organisationen
i denna del, ehuru jag nu har varit med om alla de utvidgningar
som föreslagits för ingenjörvapnet. Därför att jag är livligt
övertygad om, att det är oundgängligen nödvändigt för arméns
operationer.
I fråga om trängkårerna hyser jag fortfarande den uppfattningen,
att det skulle vara möjligt att sköta utbildningen på
ett kompani. Emellertid har man här återgått till det gamla
förslaget att ha tva trängkompanier på varje fördelning. Jag
skall icke länge fördjupa mig i detta. Jag har trött, att med
den organisation, som man nu ifrågasätter, varigenom man på
helt annat sätt än hittills skulle kunna utnyttja reservformationerna,
det skulle varit möjligt att även med ett förminskat
antal stamofficerare, med tillhjälp av den tilltänkta reservformationen
sköta mobiliseringen för trängen.
I fråga om arméns hästar har utskottet föreslagit en skrivelse
angående officerarnes tjänstehästar och angående utrangeringen
av hästar. Jag har tillåtit mig yrka, att samtliga officerare
skola vara beridna på kronans hästar. Mot denna uppfattning
har utskottet rest den invändningen, att det skulle vara
lämpligare, att generalstabsofficerare och regementschefer med
flera i sådan ställning skulle äga rätt att vara beridna på egna
tjänstehästar. Jag hyser den uppfattningen, att vi anskaffa
hästar för att halla både chefer och andra vederbörligen beridna
för tjänstens skull. Vid sådant förhållande drager jag ut konsekvensen
ur denna^ min tankegång och säger, att då skall ingen
annan ^än kronan halla hästar till dessa. Det kan annars komma
att stå oss dyrt i det verkligen avgörande ögonblicket, ty med
den tanken, att cheferna skola hålla sig själva med tjänstehästar,
far jag tänka mig, att da skola de även hålla sig med tjänste
Andra
kammarens protokoll vid senare riksdagen 1914. Nr 83. 4
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
Nr 88. 50
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombud- hästar ute på slagfältet, och då blir det synnerligen svårt för
ning av rikets d€m ute pä slagfältet kunna i hast skaffa sig ersättning
försvar. £gr g^Upa(je tjänstehästar. De lära väl då få taga första bästa
(Forts.) hands varande kronohäst för att göra sig beridna på, ty det
är klart, att chefen måste i första hand vara beriden, om han
tillhör ett beridet vapenslag, i fall maskineriet skall kunna
fungera. Då detta just i farans ögonblick är sa viktigt, förefaller
det mig också viktigt, att dessa herrar äro beridna på
kronan tillhöriga hästar.
I samband med spörsmålet om arméns hästar har man nu
ingått för, att samtliga kompanichefer skulle göras beridna
på kronans hästar. Jag tvivlar för min del på, att det är riktigt
att göra samtliga kompanichefer beridna, men även om denna
sak ur militär synpunkt kan sägas ha sina fördelar, så måste
jag säga, att det sätt, som Kungl. Maj :t i sin proposition föreslagit
och utskottet sedan tillstyrkt att göra kompanicheferna
beridna, det förefaller mig vara det dyraste hästanskaffningssätt
för infanteriet, som man någonsin sett. Här har man gått
ut från, att, när kavalleriet har dresserat hästarna, skola de
tjänstgöra två år vid kavalleriet, och sedan skola de uttagas
till infanteriet. Såvitt icke denna hästuttagning inskränker sig
till en försvinnande liten procentdel av kavalleriets häststyrka,
så måste det betraktas som en olägenhet för kavalleriet att bli
av med sina hästar just vid den tiden, när hästarna äro, som man
säger, mest ägnade för sina kavalleristiska uppgifter. Det hade
varit riktigt, om förslaget inneburit, att man vidtagit en strängare
kassation inom kavalleriet och från kavalleriet utmönstrat
hästar i ett senare stadium och överfört dem till infanteriet.
Denna fråga spelar en ofantlig roll ur ekonomisk synpunkt, ty
hästmaterialet är ju ett av de dyraste material vi ha.
Vidare ifrågasätter jag, om det kan vara riktigt, när man
nu skall ha så mycket hästmaterial till infanteriet och förresten
öka hästmaterialet i samtliga vapenslag, det i fortsättningen
kan tillämpas samma rekryteringsmetod som hittills, så att
man skall låta hela häststammen gå Igenom remontdepåerna.
Jag har därför för min del i högst väsentliga stycken anmärkningar
att göra mot det föreliggande förslaget, som bibehåller
1901 års härordnings svagheter i väsentliga delar och gör denna
organisation ofantligt dyr.
Då jag nu har ordet, ber jag att med några ord fa beröra
frågan om landstormens utrustning. Jag har tillåtit mig att i
utskottet tillsammans med mina partikamrater reservera mig
till förmån för högre anslag för utrustningsändamål. Till utskottets
bedömande ha förelegat tre olika förslag om anslagsbelopp
för intendenturutrustning. Jag har för min del ansett,
att det vore riktigt, att man biträdde det förslag, som kräver det
största anslaget. Det kan ju synas märkvärdigt, att en socialdemokrat,
som strävar efter billighet, väcker ett förslag, vilket
i sig innebär högre kostnader, men jag skall be att få angiva
Lördagen den 12 september, f. m.
51 Nr 88.
skälen. Under den mobilisering, som nu ägt rum, har en på- A’‘g- ombildtaglig
brist gjort sig gällande. Vi ha nödgats att på enskild nm9fö°^,^‘kets
väg genom insamlingar och även genom direkta statsanslag (i”™?
avhjälpa de närmast liggande bristerna i fråga om utrustnin- or
gen av vår landstorm, och ändå skall man vara något hemma
i styckena för att i vissa fall kunna bedöma, huruvida man har
en krigsman framför sig eller en civil person. Inför det som
upprullats under de senaste dagarna, när krigförande under angivande
av att civila personer på obehörigt sätt deltagit i försvaret,
ansett sig kunna bränna och skövla gamla städer, så
blir man nog en smula betänksam, om vi vid avgörandet av
detta ärende skola inskränka oss till att utrusta landstormen
efter de principer som innebäras i det förslag, som biträtts av
utskottet, vilket stött sig på Kungl. Maj :ts framställning. Jag
har icke såsom civil vågat avgöra, vilket som skulle vara det
lämpligaste plagget för landstormen. Det är härvidlag av helt
naturliga skäl två synpunkter, som måste tagas med i beräkningen
: den ena att skaffa landstormsmännen en praktisk utrustning,
vilken samtidigt innehåller möjlighet att skydda honom
mot köld, blåst och regn, den andra att taga hänsyn till kostnadsfrågan.
Därför har jag fått nöja mig med att vilja ställa
till Kungl. Maj :ts förfogande omkring 3,700,000 kronor utöver
vad som i utskottets utlåtande är avsett för utrustningsändamål.
Man kan ju tänka sig, att det kan vara lämpligare att
bibehålla en lättare kostym, man kan också tänka sig, att det
är lämpligt att ha en kappa till varje man, men dessa saker
äro spörsmål, som måste bliva föremål för föregående utredning,
ty jag förstår fullt väl, att vi icke utan vidare kunna
bara köpa en massa materiel att läggas upp i förråd, utan
vi måste ha cirkulation därpå, så att det kan vederbörligen
omsättas. Då således detta spörsmål icke kan avgöras i ett
enda tag nu, såsom det blivit framställt i en motion, har jag
för min del nöjt mig med att yrka på, att ett större .''anslag
ställes till Kungl. Maj :ts förfogande för att sedan efter föregående
prövning kunna på lämpligaste sätt användas. Men
en sak är jag livligt övertygad om: så snart som vi skola börja
att omsätta de beslut, som här fattas, måste ordnandet av landstormsspörsmålen
bli en av de frågor, som ganska tidigt måste
tagas med till avgörande. När jag för några dagar sedan besökte
min hemtrakt, mötte jag en hel del landstormsmän, som
icke ens voro försedda med landstormshattar utan voro fullständigt
civilt utrustade med undantag av det lilla landstormsmärket
på deras privata huvudbonad och armbindeln. Jag säger:
inför vad som skett har denna fråga framstått med ett
sådant allvar, att jag på det bestämdaste vill mana andra kammaren
att här biträda den reservation, som jag bär tillåtit
mig framställa.
I samband med prövningen av detta ärende har jag tilllåtit
mig väcka en motion avseende att öka den föreslagna värn
-
Kr 83. 52
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombud- skatter, med 33V3 De nu rådande ekonomiska förhållandena
ning av rikets tillsammans med den verkligheten, att de 75 miljonerna räcka till
försvar för täcka de närmaste årens anskaffningar, hava gjort, att
(Forts.) för tillfället avstått från att fullfölja mitt yrkande^ men
jag vill här på samma gång understryka, vad som framhållits
i vår reservation, att detta icke innebär, att jag för min del avstår
från tanken på att återkomma till detta ärende vid lämplig
tidpunkt. Jag är ännu icke övertygad om annat än att en del
av de kostnader, som n,u äro avsedda att täckas genom vanliga
skatteåtgärder, äro av den beskaffenhet, att de höra hemma
‘under värnskatten. Utöver detta måste jag såsom avslutning
på mitt anförande understryka vad som här under flera föregående
anföranden framhåliits, nämligen att då vi nu gå att
besluta i en fråga, vars verkningar, att. döma efter vad som
redan skett på tidigare stadium, måste innebära en årlig ökning
av minst 12 miljoner utöver vad som nu åtgår till försvarsändamål,
så måste vi allvarligen upptaga till prövning,
huru dessa nya 12 miljoner kronor skola uttagas, och intill
dess detta spörsmål är vederbörligen uppklarat, vill jag för
min del hålla vämskattetanken öppen. Jag har nämligen den
orubbliga tron och uppfattningen i detta stycke, att den enda
förutsättningen för att den merkraft, som den nya organisationen
avser att giva oss, varder till sista stycket uttagen,
ligger däruti, att de förmögna samhällsklasserna hädanefter härå
minst dessa ökade kostnader i vår försvarsbörda.
När vi slutligen komma att votera i de olika spörsmålen,
kommer jag att framställa ett yrkande om bifall till min motion
uti den första punkten, som berör härordning-sfrågan. Jag gör
det, därför att jag vill se, hur många av kammarens ledamöter
som vilja giva sin anslutning åt den uppfattning, som jag har
givit .uttryck åt.
Herr vice talmannen D. Persson: Herr talman, mina
herrar! Under fruktansvärda världshändelser och en allvarstyngd
tid gå vi i dag till lösning av en utav vårt lands viktigaste
frågor. Och vi ha ingen garanti för att inte ändå allvarligare
tider kunna stunda för vårt land. Under sådana
förhållanden är det nu mera än någonsin en bjudande plikt för
oss att med orubbligt lugn noga pröva vad som lämpligast
kan och bör göras för tryggande av vårt lands självständighet
och oberoende. Det är därför som jag med djup ledsnad nödgas
konstatera, att det förslag till försvarsfrågans lösning, som
framförts av liberala samlingspartiet, vid frågans förberedande
behandling, av anledningar, som jag helst undviker att beröra,
icke vunnit sådant understöd eller blivit så utarbetat, att yrkande
om bifall till detsamma nu lämpligen kan framställas. De
omständigheter och förhållanden, som därvid spelat in, känna
vi alla, och jag behöver sålunda inte ingå på någon historik i
Lördagen den 12 september, f. m.
53 Jfr 83.
det avseendet. Och. jag skall icke heller tillåta mig att uttala
klander emot någon. Men jag är både berättigad och pliktig
att med harm tillbakavisa den beskyllningen, som riktats mot
mig: och med mig liktänkande, att vi skulle vara likgiltiga för
vårt lands försvar.
Jag har anslutit mig till förslaget om den första rekrytutbildningstidens
förläggning till våren och sommaren, emedan jag
ansett och fortfarande anser, att det förslaget ur utbildningssynpunkt,
sålunda militäriskt sett, är starkare, ur social synpunkt
fördelaktigare och från moralisk och sedlig synpunkt
mycket att föredraga framför regerings- eller utskottsförslaget
med ^ty åtföljande kasernliv. Stundens allvar och de kritiska
förhållandena kunna väl ej rimligen åberopas som motiv för
antagande av ett svagare förslag framför ett starkare.
Till stöd för att liberala samlingspartiets förslag angående
infanteriets rekrytutbildning är starkare än regeringsförslaget,
kan jag åberopa den militära sakkunskapen, den ocensurerade
militära sakkunskapen. Inom försvarsberedningarna voro nämligen
de tillkallade sakkunniga, framstående officerare av olika
grader, eniga därom, att man på två vår- eller sommardagar
i utbildningsresultat skulle vinna minst lika mycket som på
tre höst- eller vinterdagar, varjämte de voro lika eniga därom,
att vinterövningen borde föregås av en ej allt för kort
sommarövning. Detta kan emellertid icke ske genom att bifalla
regeringsförslaget.
Under sådana förhållanden och med hänvisning till vad jag
i övrigt anfört, torde min ställning till det föreliggande förslaget
vara motiverad. Det är mig visserligen icke obekant,
att den militära sakkunskapen för tillfället slår vakt om nämnda
förslag, ^ men jag har icke velat dölja, att denna sakkunskap
också gått i en annan riktning.
Då, såsom jag redan anfört, vår- och höstförläggningstiderna
enligt sakkunniges uppgift, förhålla sig till varandra
som talen tre till två, är det lätt uträknat, att höstförläggningen
kräver en mycket längre övningstid, och att den på
grund därav blir även socialt ofördelaktig.
I sanningens intresse måste jag dock meddela, att de inom
försvarsberedningarna tillkallade sakkunniga gåvo ett militärt
företräde åt höstförläggningen, och det bestod däri, att genom
den längre utbildningstid, denna förläggning krävde, skulle man
kunna bibringa, rekryterna den militära andan. Vid detta tillfälle
skall jag icke närmare ange min uppfattning om den militära
andan, utan jag vill blott säga, att jag inte är så övertygad
om att den andan, sådan den i många fall framträtt,
kan skapa vårt folks lycka.
Av vad jag sålunda i korthet yttrat, kunna herrarna väl
förstå, att jag icke kunnat ansluta mig till regeringsförslaget
eller finna det innefatta den bästa lösningen på denna viktiga
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
Lördagen den 12 september, f. m.
Nr 83. 54
Ang. ombud■ fråga, men jag anser mig i detta sammanhang ock höra saga,
ning av rikets jag ej ens kan reflektera på socialdemokraternas förslag.
försvar Frågan måste dock lösas nu, och jag vet, att den blir
(Forts.) löst i d ev£Wj jag därtill medverkar eller icke. Mm bestamda
uppfattning är dock den, att genom ett ömsesidigt tillmötesgående
från de olika partierna skulle frågan ha fått en lyckligare
och mera tillfredsställande lösning, än som nu är möjlig,
och därigenom skulle mycket missnöje och många anledningar
till klander blivit undanröjda.
Nu återstår emellertid för mig ingenting annat ^an en innerlig
önskan, att sinnena måtte lugnas hos de manga, som
känna sig besvikna, och att det må bli klart för hela vänlden,
att vi vilja försvara vårt gamla kära Sverige samt att det
beslut, som i dag fattas, måtte bliva lyckosamt för vart älskade
fosterland.
Häruti instämde herrar Hamilton, Andersson i Milsmaden, Igel,
Eklund, Mossberg, Sandberg, Sjöberg, Karlsson i Fjöl, Molin i Dombäcksmark,
Lundgren, Olofsson i Digernäs, Wedin, Torgen, Hellberg,
Bäckström, Behn, Sundström, Hansson, Jonsson i Dumboda, Wikström,
Bengtsson i Norup, Bosson, Hamrin, Bålsson, Olausson, Ifvarsson
och Osberg.
Herr Olofsson i Åvik: Herr talman! Sedan vi här i landet
övergått ifrån indelta soldater och värvade trupper till allmän
värnplikt, har det ständigt varit min syn pa saken, att
man haft ovillkorlig skyldighet tillse, att de värnpliktige finge
i första hand en praktisk utbildning och i andra hand en sa
grundlig utbildning, som vara förhallanden kunde medgiva.
Då jag nu granskar det föreliggande utskottsförslaget, ståller
lag mig den frågan, huruvida detta förslag tillgodoser dessa
krav. Jag finner då, att den s. k. rekrytutbildningen skall börja
på hösten för infanteriet — jag talar om detta^vapenslag såsom
varande det som mest intresserar mig, och då det ju a.r vart
största — och jag antager, meningen är, att de värnpliktiges inryckning
skall äga rum clen 1 november, och att sedan utbildningen
skall fortsättas under vintern. Jag hemställer, huruvida det
finnes någon i denna kammare, som kan tro, att^denna årstid är
lämplig för att uppnå ett gott resultat i förhållande till den
tidslängd, som här åtgår. Litet var torde känna till våra vintrar
och de svåra förhållanden, som da äro radande. Det star åtminstone
för mig klart, att den utbildning för infanteristen, som da
skall äga rum, måste bli av så underordnad beskaffenhet, att han
svårligen på grund av denna sedan behörigen övad skall kunna
uppträda i en fältarmé. . .
Det är ju tämligen tydligt, att en person i mm ställning
icke kan ha någon sakkunskap i det avseendet, men det hindrar
icke, att man kan tänka sig in 1 saken och försöka se hur den
ställer sig, och under sådana förhallanden kan även den, som icke
Lördagen den 12 september, f. m.
55 Nr 83.
sitter inne med sakkunskapen, använda sitt, om jag så får säga An9- °mbildbondförstånd,
så gott han förmår, och även på den vägen komma”"''^”
till ett gott resultat. Dessutom skall jag be få åberopa ,Fo]r”
ett sakkunnigt utlåtande, som är gjort av en mycket intresserad
militär, nämligen överstelöjtnant G. Hedengren. Jag tror, att
rätta förnamnet är Gabriel, vilket jag nämner därför, att det
lär finnas två bröder Hedengren, som äro överstelöjtnanter. Han
uttalade i detta avseende för något år sedan följande:
»De flesta föreliggande förslagen ta in den värnpliktige
till tjänstgöring omkring 1 november. Sedan låter man honom
förbli under fanorna till vinterns slut eller — de modigare —
till början av juni eller juli. Detta innebär en fullkomlig omkastning
av hela vår utbildning, ty allt sedan värnplikten infördes
i vårt land ha övningarna fått äga rum under den ljusa och varma
delen av året, då de kunna drivas intensivt, och det är endast tack
vare denna omständighet som vi kunnat nå den ståndpunkt där
vi nu befinna oss. En omläggning betyder att jag måste driva de
grundläggande övningarna, som fordra långvarigt stillastående eller
krypande på marken, under de mest otjänliga väderleksförhållanden.
Nu i höstas t. ex. spöregnade det i november. Ute kan
man då ej hållas av hälsoskäl. Var skola då 600 man driva den
fältmässiga utbildning varom man så gärna talar ? Sen kommer
kölden. Just den tid då jag skall börja göra mannen till skytt.
Hur skall han på kammarskjutnings- och skolskjutnings-banan
bibringas förtroende för sitt vapen och träffsäkerhet, då fingrarna
äro stela av köld? När man väl kommit litet i gång är julen över
en. Alla skola hem till över trettondagen. Så är det att börja om
igen, i snöyran på skjutbanorna eller på magen ute i drivorna i
terrängen. Men vinterutbildningen gör sig påmint. Snön är numera
eu opålitlig gäst, och man törs därför ej uppskjuta de speciella
vinterövningarna, fast rekryterna varken hunnit utgymnastiseras
i tillräcklig grad eller tillägnat sig de första grunderna
för uppträdande i skog och mark. När de sex veckornas vinterövningar
äro förbi täcker snön fortfarande jorden eller ha källossningen
börjat. Vilketdera som helst, är man inskränkt till kaserngården
och uppställningskorridorerna. Så ha vi ju påsk och
pingst. I de bättre förslagen har man lågt till ett par månader,
maj och juni, då väderlek och mark ypperligt ägna sig för de
grundläggande militäriska övningarna och då man väl får söka
ta igen något av vad som försummats i detta avseende. Men är
inte detta liksom att slänga jästen efter brödet in i ugnen ?»
Ja, så uttalar sig en fackman om den saken, och jag bör för
min del tillägga, att då de två månader på våren komma, som
han anser vara av så stor betydelse, vad har då inträffat? Redan
efter den kännedom jag har om dessa förhållanden, så ha de
ynglingar, som legat i kasern hela vintern, under den tiden hunnit
bli så uttröttade av kasernlivet och så förslöade, att allt intresse,
för utbildningen hos dem försvunnit, och jag vill nästan påstå,
att en ren försvarsolust har inträtt. Och detta inträffar just vid
Nr 83. 56
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
då rekryten skulle få börja de grundläggande övningarna. Jag
tror, att i det avseendet innebär det föreliggande förslaget sådadana
brister i fråga om de värnpliktiga, gent emot vilka vi ha
de största skyldigheter, att jag icke kan för min del rösta för
detsamma.
I likhet med herr Rydén vill jag också påpeka de ekonomiska
förhållanden, som bli rådande till följd av detta dyra förslag.
Han har tydligt framhållit det, och jag tror, att vid avgörandet
av denna fråga man även måste taga detta i beräkningen.
Det finnes också en annan omständighet, som icke här blivit
påpekad, men som tyvärr är grundad på den uppfattning, som
finnes i bygderna och ute i landet, och det är den, som jag hörde
en äldre lantman uttala, när dessa förslag framlades. Han sade
nämligen, att om riksdagen ginge med på vinterförläggningsförslaget,
så vore han övertygad om att detta förslag komme att
innebära en sådan moralisk förvildning och försämring av de värnpliktiga,
som finge ligga i kasern under hela vintern, att han för
sin del komme att skicka sina fem söner till Amerika. Den person,
till vilken han yttrade detta, var kyrkoherden i församlingen,
och då denne förehöll honom det ofosterländska i ett sådant beteende,
påstod lantmannen, att han hade mycket noga övervägt
saken, och att han vore så övertygad om att pojkarna skulle
komma förvildade hem efter en vinter i kasernen, att han toge
det ansvaret på sig. Det är naturligt, att ett sådant uttalande
kan vara av bra ringa betydelse, men jag är för min del övertygad
om att många i landet hysa samma uppfattning.
När jag nu hör, att kammaren är synnerligen orolig för att
jag kanske skall säga något, som herrarna icke tycka om, så
skall jag sluta så att herrarna få prata på, så mycket ni önska,
men jag vill endast uttala, att de skäl och omständigheter, jag här
framhållit, äro för mig avgörande, varför jag icke kan lämna
min röst för utskottets förslag lika litet som för det av socialdemokraterna
framlagda.
Herr Lindhagen: Herr talman! Jag skall be att få
yttra några- ord i anledning av förevarande förslag.
Det är nu jämnt hundra år sedan sista världskriget avslutades.
Det gångna seklet har varit en väldig omdaningens
tid i tekniskt och ekonomiskt avseende. Men trots detta ekonomiska
uppsving har det i alla fall nu vid sin utgång gjort
konkurs. Ett av de största fallissemang, som världen upplevat,
har inträffat. Vad är då anledningen? Jo, anledningen
är ensidigheten i utveckling och upplysning. Maktsträvandena
av alla slag sitta i högsätena, rätten och demokratin äga fortfarande
på långa vägar icke lika mycket -att säga. Upplysningen
om rätten har ringaktats och förhånats av de officiella och officiösa
institutionerna, och det har varit det privata initiativet
här och var förbehållet att upprätthålla densamma.
/De svenska statsmakterna ha varit ivrigt sysselsatta den
sista tiden med att upprätta även den svenska konkursstaten över
Lördagen den 12 september, f. m.
57 Nr 83.
det gångna seklet. Det har här kunnat ske i laga ordning, och Än9- ombildden
föreligger nu enligt min uppfattning i detta digra betän- nmsL^t ” ets
bände. Man har samlat ihop allting vad man kunnat av (FortSt)
seklets rika ekonomiska produktion. Våldstankarne och den andliga
förmörkelsen, speciellt representerad av militarismen, ha
upptagits som prioriterade fordringsägare till huvudparten av
tillgångarna. De oprioriterade fordringsägarna, förnuftet och
rättvisan, få praktiskt taget ingen utdelning. Man har redan
sagt ifrån, att vi icke ha råd och hjärta att giva dem något.
Man har vid denna riksdag sagt ifrån, att fullständiga medborgerliga
rättigheter icke kunna beviljas; man har sagt ifrån, att
någon social lagstiftning skola vi icke ha utan där skola vi
bromsa; man har sagt ifrån, att fredsfrågan och framtidens
förhoppningar icke intressera oss.
Jo, det är sant, när man gått att bevilja dessa många hundratal
miljoner, har verkligen genom gemensam omröstning anslagits
också 2,000 kronor till ett fredsmonument vid svensk-norska
gränsen. Men även detta mot första kammarens vilja och under
protester från ett stort och mäktigt parti i riksdagen. Vi ha
också fått i utdelning till de oprioriterade en militieombudsman,
en beskedlig herre, som kommer att göra sitt bästa, men
icke rå med det väsentliga. Vi ha fått en liten beskärning
av Akarpslagen, men endast en liten del av vad som krävdes.
Vi ha också fått en liten formell omläggning av den stränga arrestens
tillämpning i krigslagarna. Slutligen har litet skenfagert
socker strötts på ett av de beska pillren, de 75,000,000 kronor
extra försvarskostnader. Det är alltsammans.^
I den föreliggande konkursstaten, som ligger p^å kammarens
hord, framställes även knappast någon fordran på social etik.
1901 års härordnnig köptes åtminstone med löften, som visserligen
till stora delar icke infriats. Men den nuvarande härordningen
har icke ens köpts med väsentligare löften. Det finnes
visserligen några små förhoppningar antecknade i betänkandet.
Så hoppas liberalerna i sin reservation, att övningarna skola
förnuftigt användas på många sätt. Ack, varför hängiva sig
åt sådana illusioner! Vad tjänar det till? Det är något omöjligt.
Militarismen är ju oförnuftet, och man kan icke begära
det förnuftiga av oförnuftet.
Vidare bär det liberala partiet och även socialdemokraterna
naturligtvis uttalat den förhoppningen, att varje ny beskattning,
som föranledes av härordningsförslaget, skall läggas på de mest
bärkraftiga skuldrorna. Det är en viktig sak, och jag hoppas
även för min del, att den skall fullföljas. Men även detta är i
stort sett endast illusioner. Tänk, om man kunnat använda
dessa penningar i stället såsom bidrag till att avskaffa fattigdomen!
Då hade det blivit ett helt annat värde, om staten fått
övertaga nämnda tillgångar. Nu tager man bara bort dem från
de enskilda och använder dem till försvarets improduktiva ändamål,
och på samma gång bli de enskilda skattebetalame ur
stånd att bättre använda samma pengar för det allmänna väl
-
Är 83. 58
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombud- ståndet och i den allmänna samfärdseln. För övrigt är det lilla
nmgförs''var ‘ * socker’ man 1111 lägger på saken för att så mycket lättare kunna
(Forts.) svalla det beska pillret, också som sagt en illusion. Affärsmännen
komma naturligtvis att fortast möjligt lägga utlagan
på sina varors pris, och löntagarna komma i sin tur att kräva
löneförhöjningar. Hur man bär sig åt, komma dock alla sådana
bördor i snört sett att ga ut över oss alla. J ag skulle också
vilja såga, att da det framhalles i den liberala reservationen,
att det är nya skatter för militära ändamål, som skola läggas
på den större förmögenheten kan även detta kringgås ge°nom
att man för att undgå skatteförhöjning inskränker på andra
omistliga ändamål. Det vore tydligare och i någon mån mera
betryggande om det uttalats, att varje nytt belopp, som behövs
för militärväsendet, skall ovillkorligen uttaxeras på de
högre förmögenheterna.
Sa förekommer också i en socialdemokratisk reservation ett
framhållande av att militären icke bör användas mot arbetare
vid arbetskonflikter och dylikt. Också detta är en god sak,
men även denna reservation kallar den i detta avseende föreslagna
skrivelsen för en oskyldig skrivelse. Den är också
eu småsak i vederlag emot det hela, som nu överlämnas till
militärväsendet.
Emellertid finnes en ljuspunkt i förslaget, och det är den
socialdemokratiska reservationens positiva förslag. Den innebär
ju icke något direkt skattande åt rättstanken, som saknas i förslaget,
men det är ju i alla fall en vacker frammarsch i någon
mån emot det mal, vi vilja komma till, nämligen förverkligande
av programmet: successiv avrustning fram mot avväpning. Och
därför gläder jag mig åt denna reservation, fastän den icke går
så långt, som jag hade önskat, och fastän där som sagt icke framhål
les en annan sak, som jag nu ber att få komma till. Det
är nämligen bara en gradskillnad mellan detta förslag och. de
andra, men enligt min uppfattning hade även här bort komma
fram en artskillnad.
Nu säger man, att om det föreliggande förslaget bör man
tala så litet som möjligt, att det helst skall vara tystnad kring
det beslut, som nu skall fattas av riksdagen. Ja, om det är
nedslagenhetens tystnad över vad som sker, så kan jag förstå
det. . Själv kan jag dock icke deltaga i denna tystnad, därföi
att jag är icke nedslagen; mina illusioner om rättens seger
äro starkare nu än någonsin. Men är det bara av klokhet,
vi nu skola vara tysta, da är jag ännu mindre med därpå, ,ty
da betyder det blott, att det sista århundradets parlamentarism
vill visa, att även den vill vara med på ett hörn i den stona
bankrutten. Ty varför skola vi vara tysta just i detta ögonblick,
då så mycket märkvärdigt händer i världen och så stora
saker måste komma efteråt? Yi skola icke föra bara fram nedslagenhetens
politik och icke heller bara de små reformernas
politik, utan vi skola väl just föra fram också de stora idéerna,
Lördagen den 12 september, f. m.
59 Nr 88.
så att de mogna småningom i våra sinnen och så att det bildas
opinion för dem, när den stora uppgörelsen en gång Korn- förnarmer.
Det är ju i alla fall på det sättet, att en jordbrukare, (Yot\&.)
som vill ha god äring på sin åker, rycker upp ogräset med rotterna.
Nu se vi våldsmakterna i världen ga till sin handling
med sitt yttersta mått av kraft. Då kunna vi icke mota detta
på annat sätt, än att som motvikt framhalta, att för rättens seger
måste man rycka upp även samhällsogräset med rötterna.
Det borde visserligen vara klart, att vy icke skola taga
parti för någon av de krigförande makterna såsom sadana, fastän
många gorå det, den ene för ''den ena makten och den andre
för den andra. För min del kan jag åtminstone icke första, hur
man kan göra det, ty ingen av dessa krigförande stormakter har
rätt, och man skall ju bara taga parti för rätten. Jag skulle
icke kunna taga parti för doktor Franks folk emot Jaures
folk eller för Jaurés’ folk emot doktor Franks. — Talaren avbröts
här av *herr Talmannen, som yttrade: Jag skall anhålla,
att talaren återgår till ämnet, varpå och da talaren härtill
genmäle: Detta är en mycket neutral ståndpunkt, herr
Talmannen ånyo erinrade, att det icke hörde till ämnet. — härefter
fortsatte talaren: Jo, enligt min uppfattning gör det det
i hög grad. Jag säger således, att vi icke skola taga parti tor
någon av de krigförande makterna. Men icke får man därtör
vara alldeles passiv; något måste man taga parti för, och vad vi
i tid måste taga parti för, det är rätten. Det maste vi alltid
göra. Vi måste taga parti för rätten, för att det skall uppstå
en rättsordning även i världssamhället. ,
Nu är det så i de enskilda staterna, att av de tre frihetsbejgreppen,
den ekonomiska friheten, den politiska friheten och
den inre andliga friheten, ha vi i någon mån natt den politiska
friheten, och på den bygga vi våra rättsordningar inom de
särskilda statssamfunden. Men vi sakna den ekonomiska och
den inre andliga friheten. I världssamhället är ingen enda av
dessa tre friheter garanterad. Det vill således till att skatta
världssamhället den politiska friheten, frihet för världssamhällets
personer. Bristen därpå är till väsentlig del och närmast
anledningen till de krigiska förvecklingarna. Vad är det sålunda
nu, som i världssamhället bör närmare berett tillvaratagas?
Jo, det är dess medlemmars rättighet att ha sm frihet.
Och dessa medlemmar äro nationaliteterna, det är deras liv vi
måste tillvarataga. Det måste föras ut i världen, att varje nation
bör ha rätt att leva sitt eget fria liv. Vi se nu klarare
än någonsin, vilken betydelse detta har. Da herr talmannen nu
tittar så skarpt på mig, vågar jag icke såsom jag ämnat närmare
utveckla den saken. Jag skulle annars kunna gorå det,
och min uppfattning där är sa vitt jag förstår fullt opartisk.
Men herr talmannen ser så bister ut och hans hand griper sa
krampaktigt omkring klubban, att jag icke vagar gorå det.
Nr 83. 60
Lördagen den 12 september, f. m.
Rfif1;, dock Z sak’ som verkligen vore förtjänt av att bli ut
Jörsvar.
veciiia^- ur rattens^ synpunkt.
(Forte.) . Så mycket må dock erinras, att vid Napoleons fall 1814
tick arrondermgspolitiken inom vår världsdel en dödsstöt. Under
det redan gangna århundradet har utvecklingen mest inriktat
sig pa att frigöra undertryckta nationaliteter. Mycket återstår
dock och vad. nu inträffat, är fortfarande till sin närmaste
orsak utbrott av kränkningar utav nationalitetsrätten. Det är sålunda
±or denna vi skola taga parti, för att alla undertryckta
ioik i världen, var de befinna sig, måtte återvinna sin frihet.
11 arav komma i själva verket också de stater, som förtrycka
nationer, att vinna de allra största fördelar.
Men vidare måste vi taga parti för alla folk gentemot det,
som förtrycker dem och håller (Tern nere i okunnighet. Det finnes
val ingen, som kan förneka, att världen behöver alla de olika
nationernas olika anlag för sin kulturutveckling. Vi behöva
de latinska folkens klarhet och livliga intelligens; vi behöva
den germanska rasens organisatoriska kraft i tanke och handling,
vi behöva den sammansmältning av dessa egenskaper, som
linnés hos den anglosachsiska rasen. Vi behöva de slaviska folken
med deras rika drömmande anlag, frigjorda nr sitt tvång;
vi behöva de semitiska folken, som byggt sin kultur under årtusenden,
pa jord och arbete. Det måste framhållas i hela världen,
att alla folk hava rätt att »leva i solen», och icke bara
vissa folk.
Vad är det då, som förtrycker folken i allmänhet? Jag ber
nu herr talmannen höra noga på, ty nu blir det farligt. Det
ar först militansmen, dess falska anda och falska ideal. Militarisnnm
känner icke rätten. Det har aldrig uttalats en rättstanke
från densamma. Därifrån ha vi aldrig hört något sådant
som att nationaliteterna skulle ha någon rätt. Den allmänna
värnplikten särskilt är en av den nyare tidens mest kulturfientliga
skapelser. Det är icke nog med, att militarismen härskår
i de övre klasserna i samhället och i legohärarna, utan sedan
har den genomförts som en skola för hela folket, som skall
uppfostras i dess tankegång och anda, i förakt för rättvisan,
oen i kärlek till våldshandlingar. Den allmänna värnplikten
är som sagt en väldig fiende till kulturen, och då vi nu gå att
utvidga den, så böra vi åtminstone icke glädja oss över det dådet,
och med hänförelse även för vår del bidraga till det o-amla
seklets bankruttförklaring. Jag skulle också i likhet med en
del amerikanska tidningar vilja närmare framhålla, hurusom
de gamla europeiska tronerna, militarismens speciella skyddsvakt,
hava sm dryga skuld i olyckorna. Men jag skall icke vidare
fortsätta, herr talman, på den vägen.
..,P®n Politiska situationen hos oss är den, att vårt utrikespolitiska
läge är jämförelsevis gott till skillnad från andra länii''S''
b1 oss 1 €n trakt av världen, där vi avvecklat alla
oklara förbindelser med våra grannar, och därför har det heller
Lördagen den 12 september, f. m.
61 Nr 83.
inte inträffat, att vi ännu åtminstone äro med i världskriget, -f™?- ombudOch
det ser ju också ganska lovande ut, att vi icke skola kom- m''l!fg°”v”kett
ma med. Men vi se av erfarenheten, vad den väpnade freden J‘
lett till. Den har icke lett till fred utan till krig. Vapnen 1 0
äro till för att användas, ju mera vapen, dess större fara för
krig och krigsförvecklingar. Vi ha också sett, vad den väpnade
neutraliteten innebär. Det kan verkligen vara ett spörsmål att
framställa, huruvida ett litet folk är tryggare med beväpnad eller
obeväpnad neutralitet. Belgiens exempel talar verkligen ett sådant
språk, att man har rättighet att uppställa det problemet.
För min del lutar jag starkt åt den uppfattningen, att den obeväpnade
neutraliteten för ett mindre folk innebär ett långt större
värn än den beväpnade.
Jag kan till följd av den allmänna otåligheten i kammaren
inför en sak, som är på förhand avgjord, nu icke närmare
utveckla mina synpunkter i denna fråga, men jag vill i alla
fall åter en gång i detta ämne åberopa min gamla motståndare
i utrikespolitiska frågor, andra kammarens femte tillfälliga utskott.
Detta utskott har nyligen dels förklarat, att man icke
bör inlåta sig på frågan om den beväpnade eller obeväpnade neutralitetens
företräden förrän efter världskriget, då först kan
man se, vad som behövs, dels också uttalat, att det är tydligt, att
för fredens upprättande nu bör beträdas andra vägar än de som
lett till världskrig.
Världskriget är en ny händelse, och efter detsamma måste
följa en lång fred på grund av den allmänna utmattningen,
och från många håll inom de olika krigförande länderna har det
också uttalats, att man hoppas, att detta skall bli Europas
sista krig. I varje fall kan det förslag, som nu ligger på liamrarnes
bord, icke komma till användning förrän efter den stora
uppgörelsen, och då är det icke rätt, synes mig, att nu binda
svenska folket vid dessa ofantliga bördor. Allra minst är det
rätt, att man gör det utan något som helst vederlag, Titan att
ens försöka uppdraga några grundlinjer för rättens förverkligande
åtminstone inom landet.
Jag delar således den uppfattning, som fått ett uttryck i
den socialdemokratiska reservationens motivering, att det nog
varit riktigast att för närvarande avslå det hela. Och jag kan
i det nuvarande läget icke få något exakt och tillfredsställande
uttryck för detta mitt åskådningssätt annat än genom att yrka
avslag på utskottets hemställan. Jag har visserligen kompromissvis
varit med om det socialdemokratiska förslaget, och skall
också rösta för det.
Men jag hade hoppats, att den motion jag väckt samtidigt
med försvarsfrågans lösning för tillfället borde tagas under
omprövning, hur vi böra inrätta oss för framtiden, skulle upptagas
till behandling i samband med härordningsfrågan. Men
då den motionen blev remitterad till ett tillfälligt utskott,
har jag nu icke möjlighet att samtidigt rösta både för den so
-
Nr 83. 62
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Förta.)
Lördagen den 12 september, f. m.
cialdcmokratiska reservationen och för ett förslag i den nämnda
riktningen.
Vid sådant förhållande och då enligt min uppfattning det för
svenska, folket och dess framtid vore lyckligast, att man avvaktar
händelserna för att se, vad som behöver och bör göras efter
världskriget, kan jag alltså icke förena mig med utskottets
hemställan. Genom ett uppskov skulle också vår säkerhet bli
större. Det säges nämligen, att Sverige är ett misstänkt land,
och varför? Jo, man frågar: mot vilka skola ni rikta edra
vapen, eller vilka skola ni hjälpa med dem. Denna misstanke
upphör icke genom att det nu föreliggande förslaget antages, utan
snarare ökas densamma, även om man uttrycker sin neutralitets
vil ja på ett så förträffligt sätt, som herr Staaff gjorde i
sina slutord.
Jag måste alltså, herr talman, ur alla synpunkter, på samma
gång jag ber om ursäkt för att jag belastat kammaren med detta
tal, bo att få hemställa om avslag på utskottets hemställan i
denna punkt.
Herr Branting: Herr talman! Det skall icke falla mig
in att med ett enda ord bemöta den utläggning, vartill kammaren
nyss har lyssnat eller icke lyssnat, men jag anser det
vara nödvändigt, att det nedlägges en bestämd protest mot det
efter min mening otillständiga sätt, som den senaste talaren
tillåtit sig gent emot talmannen, vilken är i det läge, att han
ju icke själv kan svara på replikar, som slungas till honom.
Det är endast detta, som jag här velat säga. Jag tror, att
kammarens värdighet kräver, att kammaren håller sin talman
om ryggen.
Herr Lindhagen: Herr talman! Jag skulle ha önskat,
att den siste talaren hade haft något att säga angående den
sakliga behandlingen av ämnet. I stället har han begagnat
sig av min så kallade förlöpning för att komma förbi hela saken
och därigenom vunnit en av dessa segrar över idépolitiken,
som han är van att alltid vinna.
Jag skall, herr talman, irriterad som jag måste vara av
talmannens ingripande, av d,en ofantliga påtryckning, som gjorts
mot mig, att icke säga något, och av kammarens otålighet
inför ett ämne av den stora vikt, som jag här berört, icke vidare
inlåta mig på detta herr Brantings angrepp. Och ehuru jag har
en känsla av att vad jag sade var riktigt och rättvist och icke
bort bli föremål för något ingripande från herr talmannens
sida, skall jag dock be herr talmannen på det varmaste om
ursäkt för att jag kanske icke tillräckligt behärskat denna
min sinnesstämning, som gav herr Branting ett övertag att
försöka som vanligt slå ned min idépolitik.
Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställ -
Lördagen den 12 september, f. m.
63 Nr 83.
de propositioner på: l:o) bifall till utskottets hemställan i föreva- An9-rande punkt, 2:o) bifall till berörda hemställan med de ändringar,""y0-r“”a”
som innefattades i den av herr A. C. Lindblad m. fl. avgivna, vid (Forts.) ‘
punkten fogade reservationen samt 3:o) avslag å såväl utskottets
hemställan som Kungl. Maj:ts framställning i ämnet; och förklarade
herr talmannen sig anse svaren hava utfallit med övervägande ja för
den förstnämnda propositionen. Votering begärdes emellertid, i anledning
varav och sedan till kontraproposition antagits den under 2 :o)
upptagna propositionen, nu uppsattes, justerades och anslogs denna
voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller första särskilda utskottets
hemställan i avd. I punkten 1 :o) av utskottets förevarande utlåtande
nr 28, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan
med de ändringar, som innefattas i den av herr A. C. Lindblad
m. fl. avgivna, vid punkten fogade reservationen.
Omröstningen utföll med 127 ja mot 70 nej, vadan kammaren
bifallit utskottets hemställan.
Punkten 2:o).
Utskottets hemställan bifölls.
Härpå föredrogs punkten 3:o). Därvid yttrade:
Herr Lindman: Herr talman! Såsom kammaren beha
gade
finna, har vid den föredragna punkten en reservation avgivits
av högerns ledamöter inom utskottet. Med anledning
av denna reservation, som jag biträtt, ber jag endast att få
yrka avslag på det skrfvelseförslag, varom hemställan gjorts
i punkt 3 :o).
Herr Branting: Hem talman, mina herrar! Det har
redan under generaldebatten ifrån vårt partis talemän framhållits,
hur det förslag, som nyss voterats igenom, lägger börda
på börda och kommer, efter vår syn på saken, att verka alltför
mycket nedtyngande pa den försvarskraft i vårt land, som vi
också äro lika angelägna som någon, att den måtte finnas, ifall
prövningens stund skulle komma. Det har visserligen därutöver
varit två fullkomligt skilda stämmor, »om ha hörts också från
det socialdemokratiska lägret, den ena slutande med ett bifalls
-
Nr 88. 64
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombud- yrkande till utskottets förslag, den andra med ett avslags*mförsvar.
Jakande på alltsammans. Jag vågar emellertid framhålla, att
(Forts.) vart P.artl ocl1 .var riksdagsgrupp Jia stått eniga om den linje,
som vi här följt. Jag vill framhålla, att det har endast varit
ett rent personligt tillkännagivande från den för detta medlemmen
av försvarsberedningarna, som hade ordet här, då han
framlade sin ståndpunkt, och att denna uppfattning för visso
icke delas inom partiet i övrigt. Det är ju redan förut väl
bekant, att på den punkten en meningsskiljaktighet har rått
mellan den ärade talaren och vårt parti. Det är numera likaledes
riksbekant, att den ståndpunkt, som av herr Lindhagen
intages i åtskilliga frågor, är en personlig ståndpunkt, en vildeståndpunkt,
som han själv betecknat den, för vilken icke det
parti, där han slagit upp sina bopålar, kan göras ansvarigt.
Således är det att konstatera, att även i detta avseende man icke
har rätt att gorå vårt parti på minsta sätt ansvarigt för de
självuppgivelsens vägar, åt vilka den talaren syntes vilja giva
ganska mycken uppmuntran.
När jag konstaterat detta, så vill jag emellertid här framhalta
rörande den punkt, som nu föredragits, att det verkligen
skulle ha varit synnerligen väl på sin plats, om man hade
kunnat i denna punkt åtminstone åstadkomma något av den
nationella samling, om vilken så vackra ord talats, men för vars
åstadkommande, när det gäller, det nog är svårt att förmå
partierna att gorå offer. Här skulle emellertid för visso icke bort
hava varit något som helst verkligt offer för högern. Det är
ju ingenting annat, som här begäres, än att man skall ge något
erkännande åt den sunda tanken, att ett lands försvarskraft
dock icke bygges upp blott med de yttre hjälpmedlen, med en
större eller mindre övningstid, med större eller mindre antal
miljoner, utan att det behöves denna inre solidaritet, som gör,
att folket känner sig i den stund, då påfrestningen kommer,
kunna med glatt mod stå såsom en man, visst om att från alla
samhällslager det kan kännas, antingen att där finnes något,
som redan är ofantligt dyrbart och värdefullt att försvara’
eller, om icke detta framträder så starkt hos dem, som leva
längst bort från solsidan, att det åtminstone finnes förhoppningar
om att en fortsatt utveckling skall bringa även dem ännu mera
av sådana värden. Här fanns en möjlighet att på denna punkt
gå till mötes, säger jag, därför att den ju ligger alldeles utanför
den meningsstrid, som kan föras angående härordningen
och de rent militära förhållandena i övrigt. De, vilkas själ
och hjärta egentligen längta till den tvååriga värnplikten, skulle
i denna punkt kunnat lika väl vara med som vi, vilka ansett
oss kunna stanna vid betydligt mindre bördor.
Det som det här gäller, är ju att se till, att man riktigt
gör klart för folket, att meningen med hela den tunga börda,
som de militära anspråken lägga på detsamma, är endast och
allenast värnet av det gemensamma fäderneslandet utåt. Det
Lördagen den 12 september, f. m.
65 Nr 88.
förslag, som härför av utskottets majoritet i denna punkt har Ang. ombiidframlagts,
är efter vårt sätt att se det minsta möjliga. Det ärnUu
i sig självt icke fullt tillfredsställande. Vi kämpade för ett J
par år sedan här i kammaren mellan olika formuleringar av '' or
olika starka nyanseringar av denna grundtanke. Jag stod då
mot det förslag, som blev kammarens beslut, och som nu återupptagits
av utskottet. Men den rättvisan måste givas däråt,
att det — om än i mycket svaga former — dock pekar på, att
allt icke är bra, som det för närvarande är på denna punkt.
Det pekar ändå på en god vilja att söka göra något till en förbättring
i detta avseende. Men det parti, pom nu väsentligen
genomdrivit sin vilja i denna stora fråga, vill icke vara med
— synep det — ens om att på denna punkt, som kunde hållits
utanför, räcka en hand till mötes. Det är en enig högerreservation,
som föreligger. Och det är bekant, att första kammaren
redan har, såsom det vill synas av röstsiffrorna, med obrutna
partilinjer följt reservationen och sålunda sörjt för att den
skrivelse, som har ifrågasatts, icke kommer att avlåtas denna
gång såsom riksdagsskrivelse.
Jag vill för min del icke tro ledande svenska män i dessa
tider om den onda viljan att i detta fall icke göra vad de
skulle anse sig kunna göra för ett tillmötesgående. Men vad
man således måste konstatera, när den förklaringen lämnas å
sido, är, att det alldeles saknas insikt och förmåga att se, huru
dessa förhållanden måste te sig i deras ögon, som stå där nere
i samhället. Den förmågan fattas på ett rent bedrövligt sätt,
och det är ett varsel om att det fortfarande blir bittra och hårda
strider, när så oförstående synpunkter äro gällande inom de
kretsar, som äro de bestämmande i medkammaren.
Det är lika fullt ett faktum, att då arbetare i en konflikt
nu få se, huru relativt underordnade myndighetspersoner kunna
tillkalla militär, under förhållanden att kanhända deras opartiskhet
i arbetarskarornas ögon gent emot t. ex. ett mäktigt,
på platsen dominerande bolag icke är höjt över varje tvivel,
måste detta väcka bittra känslor. Den tanken måste smyga
sig in, att här icke är verklig opartiskhet, utan att här tager
samhällsmakten parti emot arbetarna; och således blir det en
bitterhet, som är ägnad att undergräva varje känsla för att man
verkligen vill ha ett militärförsvar av den styrka, som kan
krävas ur andra synpunkter. Sådana stämningar, som det här
är fråga om, ge vatten på den blinda antimilitarismens kvarnar,
och de understryka den föreställningen, att det icke är meningen
blott att använda militär för de syften, vi här avse, utan att
det kan tyvärr också hända, att den tillkallas i våra inre
sociala konflikter på ett sätt, mot vilket arbetarklassens alla
känslor och hela väsende måste resa en flammande protest.
Ja, det är ytterst beklagligt och det måste väcka fruktansvärd
bitterhet — det säger jag öppet — ute i bygderna bland arbe
Andra
kammarens protokoll vid senare riksdagen 191J). Nr 88. 5
Nr 83. 66
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombud- tarskarorna, att första kammaren icke ens i en sådan allvarning
av rikets stund som ''den nuvarande kan höja sig till vad som för oss
försvar. ^er g-g s^som en verklig fosterländsk syn på dessa ting, utan
(Fort®-) proklamerar, att det är bra, som det är, att det finns ingenting
att klaga över, att allt har vid alla tillfällen varit, såsom det
borde vara, även när man från arbetarhåll sett dessa ting på
rakt motsatt sätt.
Jag vill för visso icke dölja, att i klassamhället — så
länge vi ha ett sådant — är det omöjligt att komma till full
solidaritet. Skiljaktigheterna och klyftorna finnas där i alla
händelser. Men man måste då vara desto mera angelägen om
att försöka mildra och utjämna på de punkter, där sådant
dock är möjligt, bara med offer av en smula fördomar, bara
med offer av den synpunkten, att de goda vänner, som ibland
skött om detta förut, alltid förfarit på det klokaste och bästa
sättet.
Nej, här bör det ifrån den svenska riksdagens sida sägas
ifrån, att det icke kan få fortsätta på det sätt; som det hittills
understundom skeft. Första kammaren har visserligen redan
för sin del omöjliggjort en samlad opinionsyttring ifrån riksdagen.
Men det kan dock tänkas, att intrycket av andra kammarens
mening skulle kunna bliva starkt nog, ifall man här
ville visa något bättre förståelse för huru denna sak ligger,
än vad fallet varit i medkammaren. Vi hade ett exempel för
icke länge sedan, då det gällde en annan ganska viktig, ganska
upprörande fråga, nämligen fattigvårdsstreckets nuvarande tillämpning,
och då visade det sig, att även inom den höger, som
är företrädd här i kammaren, funnos åtskilliga, som icke ville
göra sig solidariska i det stycket med sitt partis extrema ståndpunkt,
åtskilliga, vilka önskade i stället låta försoningens röst
tala och visa det tillmötesgående, som då krävdes. Om det
kunde vinnas någonting liknande nu, om det kunde visa sig, att
andra kammaren icke blott med den vänstermajoritef, som här
finnes, utan även med eftergifter ifrån en del av dem, som höra
högern till, skulle för sin del vilja besluta denna skrivelse, så
tror jag, att detta dock icke skulle förfela att göra intryck
och ett intryck av det göda slaget, som gånge ut över landet.
I en stund som den närvarande vore det önskvärt, om detta
intryck kunde komma såsom ett ringa tillmötesgående, men
dock ett tillmötesgående emot de stora skaror i vårt land, som
nu med bitterhet se. att efter deras mening allt för tunga bördor
komma att för framtiden påläggas dem, utan att detta ens
på minsta sätt hjälper deras trygghet för ögonblicket.
När så är fallet, när vi måste säga oss, att vad som Jean
vinnas av enighet bör vinnas, vågar jag här vädja till kammaren
att med största möjliga anslutning gå fram för utskottets
förslag i denna punkt. Jag vågar tro, att en och annan, ;som
förut stått ovillig häremot, ändock skall säga sig, att i ett
67 Nr 83.
Lördagen den 12 september, f. m.
ögonblick som detta bör dock något göras i enighetens riktning Ang.
inom vårt folk. Ty ett enigt folk är också ett starkt folk. försvar.
(Forts.)
Herr Christiernson instämde häruti.
Herr Lindhagen: Jag uppträder högst ogärna i denna
fråga; ty det ser ut, som om debatterna från år 1912 skulle
komma att upprepas. Men jag vill såga, att jag är tacksam för
att herr Branting, följande min erinran, i sitt senaste anförande
inlåtit sig åtminstone något på själva saken, ty det är av särskild
betydelse att speciellt ur socialdemokratisk synpunkt
bedöma de synpunkter, som jag framhållit.
Herr Branting förklarade, att det var en rent personlig
mening, som herr Lindhagen här frambar. Därav skulle man
möjligen kunna draga den slutsatsen, att den mening, herr Branting
förfäktade, var opersonlig och partipolitisk. Men herr
Branting gjorde sig själv orätt, även hans mening är en personlig
mening. Skillnaden är endast den, att hem Branting pa
grund av sina stora förtjänster om partiet och sin ledande ställning
alltmer samlat i sin hand maktmedlen inom detsamma och
därför vant sig vid och med en viss rätt kan fordra, att hans
mening blir partiets mening. Men därav följer ju icke, att
hans mening verkligen alltid är partiets mening, och i detta
fall kan. jag försäkra herr Branting, att då han i själva verket
antydde, att jag i denna fråga stode utom partiet, det kan
vara tvivel underkastat, vem som därvidlag står mera utanför
partiet, herr Branting eller jag. Jag erkänner visserligen, som
sagt, att herr Branting på grund av sina maktmedel står mera
inom partiet än jag, men i de ideella politiska fragorna, sådana
jag uppfattat dem från partiets gamla klang- och jubeldagar, då
det gäller, huru vi skulle få ett nytt bättre samhälle, kan det
ifrågasättas, vem som står mest inom partiet, han eller jag.
För övrigt vill jag säga: huru skall man kunna fa denna framtidsstaten
förverkligad — denna framtidstanke, som så många
tänkare drömt om och som fört även mig till detta parti
huru skall någonsin detta kunna genomföras, om man icke skall
få uttala några rättstankar, utan att det skall anses som en
självuppgivelse, om dessa framföras, pa samma gång som man,
i överensstämmelse för övrigt med den socialdemokratiska reservationens
motivering, framhåller, att det lämpligaste ^ vore,
att för närvarande yrka avslag på alltsammans och så vill
jag tillägga som motiv till mitt uppträdande, att min avsikt
varit att söka samla oss så många som möjligt om rättens och
framtidens krav och icke bara om ett större eller mindre stycke
militarism och om våldstankarna.
Sålunda kan jag, herr talman, icke finna mig^ i detta uttalande
från partiets ordförande, att jag i denna fråga, ja tydligen
även i andra frågor icke skulle stå inom partiet. Han
Nr 83. 68
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombud- får val underställa saken partikongressen, och då få vi se,
nmg av rikets }luru Jet kan. gå.
försvar. °
(Forts.)
Herr Lindman: Herr talman! Jag ber som reservant i
denna punkt med anledning av det anförande, som hållits av
herr Branting, att i korthet få motivera den ståndpunkt, som
reservanterna intagit.
Herrarna torde erinra sig, att denna fråga varit före en
gång förut, nämligen 1912. Det utskott, som då avgav betänkande
i saken, formulerade sin hemställan fullständigt likalydande
med det skrivelseförslag, som nu föreligger till behandling.
Jag vill tillägga, att utskottsbetänkandet av år 1912 var dikterat
av de liberala ledamöterna i utskottet och att såväl socialdemokraterna
som de moderata hade reserverat sig. Mot
detta utskottets betänkande uttalades en mycket skarp kritik av
herr Branting, därför att det enligt hans uppfattning icke gick
långt nog. Han sade bland annat, att detta liberala .utlåtande
om själva huvudfrågan uttalade absolut intet. Det var herr
Brantings uppfattning då i en fråga, till vars lösning han nu
vill bidraga i form av en riksdagens skrivelse.
Mina herrar! Anledningen till att vi reservanter icke velat
vara med om detta är i första hand, att vad som begäres är
något, som redan finnes. I den instruktion, som gäller för
landshövdingarna, finnas bestämmelser, som innehålla, att konungens
befallningshavande äger att rekvirera militär handräckning,
då sådan för ordningens upprätthållande är av nöden.
Det, som begäres i skrivelsen, finnes alltså i instruktionen för
konungens befallningshavande. Det har självfallet införts däri
såsom en nödfallsåtgärd, och det uttalas också uttryckligen,
att militär icke må användas utom då detta är av nöden för Ordningens
.upprätthållande.
Jag vill vidare säga, att efter vår uppfattning skall man
här icke peka på något, som rör en särskild klass av människor,
utan bestämmelserna, sådana de nu äro, gälla alla, och det är
efter vår uppfattning egentligare och riktigare. Anse de myndigheter,
som ha att upprätthålla ordningen i landet, att den
vanliga civila polis- eller ordningsmakten icke är tillräcklig för
att möta befarade oordningar, så äro de ju berättigade och förfpliktigade,
efter vår uppfattning, att i den allmänna samhällsordningens
intresse begära erforderligt biträde åt denna
civila ordningsmakt. Men naturligtvis äro vi alldeles bestämt
av den uppfattningen, som år 1912 också av mig uttalades och
som fanns uttalad i högerreservationen till samma års betänkande,
att sådana åtgärder icke borde vidtagas onödigtvis och
icke heller ske på ett utmanande sätt. Men det behöver icke
ligga någon utmaning däri, att myndigheterna vidtaga vissa
säkerhetsåtgärder. Om en myndighet har att svara för lugn
och säkerhet i samhället, så bör man icke förmena den att vid
-
Lördagen den 12 september, f. m.
69 Nr 83.
taga sådana åtgärder, sådana mått och steg, som därför äro er- ombud
p
.. ° tung av vite st s
iorderliga. . försvar.
Jag har med detta endast velat uttala den meningen, som (Forte.)
reservanterna haft, då de avgivit sin reservation.
Herr Staaff: Med erinran, herr talman, om vad också
den föregående ärade talaren erinrade om, nämligen att denna kammare
för två år sedan beslöt en skrivelse av liknande innehåll,
som nu föreligger, anhåller jag i korthet få yrka bifall till
.utskottets hemställan i denna punkt.
Efter härmed slutad överläggning gav herr talmannen propositioner
först på bifall till utskottets hemställan i förvarande punkt
samt vidare på avslag å samma hemställan; och blev utskottets
hemställan av kammaren bifallen.
Punkterna 4 och 5.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Avd. II—X.
Utskottets i dessa avdelningar gjorda framställningar biföllos
av kammaren.
Avd. XI.
Punkten l:o).
Uti sitt yttrande vid avdelningen XI hade utskottet, bland annat,
förklarat sig icke kunna tillstyrka herr Karlssons i Fjöl i
motionen nr 221 framlagda förslag, att viss del av kostnaderna för
inlandsbanans färdigbyggande skulle bestridas av värnskattemedel.
Häremot hade reservation avgivits av herrar Staaff, D. K. Bergström,
Kvarnselius, X. M. B. Hellberg, Kobb, B. A. Petrén och
E. A. Nilson i Örebro, vilka ansett, att utskottets yttrande i denna
del bort hava annan, i reservationen angiven lydelse.
Sedan punkten föredragits, yttrade:
Herr Staaff: Herr talman, mina herrar. I avgivna motioner
har ledamoten av denna kammare herr Karlsson i Fjäl föreslagit, att
ett belopp skulle avsättas till snabbare fortsättande av inlandsbanan
samt att detta belopp även skulle uttagas av värnskattemedel.
Utskottet har avstyrkt dessa motioner, och med avseende å själva
slutet är utskottet enhälligt, men icke så i avseende å motiveringen.
Utskottets motivering, som återfinnes på sid. 535 lyder sålunda:
Kr 83. 70
Lurdagen den 12 september, f. m.
Ang. ombild- »Utskottet tiar icke heller kunnat tillstyrka herr Karlssons i Fjäl
försvar *** årslag, att viss del av kostnaderna för inlandsbanans färdigbyg(Forts)
gande skulle bestridas av värnskattemedel.» Gent emot denna motivering
har jag jämte åtskilliga meningsfränder avgivit en reservation,
som återfinnes på sid. 608, och hava vi ansett, att utskottets
uttalande bort hava följande lydelse:
»Ehuru ett skyndsamt färdigbyggande av inlandsbanan, särskilt
ur försvarssynpunkt, måste anses högeligen önskvärt, och ehuru
kostnaderna för denna banas utförande, med hänsyn till dess stora
strategiska betydelse, till sin natur synas hänförliga till och jämförliga
med de extra utgifter till försvarets stärkande, som skola
täckas av värnskattemedel, så anser sig likväl utskottet, på samma
skäl som ovan anförts beträffande herr Thorssons motion, böra avstyrka
herr Karlssons i Fjäl motion nr 222.»
Beträffande herr Thorssons ifrågavarande motion har nämligen
utskottet i sin motivering hänvisat till, att vämskattebeloppet är i
sig självt betydligt och att den nu rådande världskrisen med säkerhet
kommer att vålla stora svårigheter för många av dem, som skola utgöra
ifrågavarande skatt.
Saken ligger sålunda på det sättet, att utskottet velat helt och
hållet avvisa herr Karlssons i Fjäl motion, under det att reservanterna
velat giva ett principiellt erkännande åt den i motionen uttalade
tanken, att denna banas fortsättande är av en så utomordentlig
strategisk betydelse, att kostnaderna därför väl förtjänat att till
en del täckas av värnskattemedel och sålunda betraktas såsom kostnader
för försvaret.
Jag^ vill erinra om, att motionären såsom stöd för sitt förslag
i viss måu har att åberopa den uppfattning, som uttalades av Kung!.
Maj:t uti det trontal, varmed första riksdagen i år inleddes, ty där
tillkännagav sig Kungl. Maj:t överväga, huruvida icke till denna
banas snabbare fortsättande med hänsyn till dess stora försvarsbetydelse
något belopp borde avsättas av värnskattemedel.
Reservanterna äro för sin del förvissade om, att denna uppfattning
är riktig, och de ha icke kunnat undgå att erinra sig, med
vilken utomordentlig energi den militära sakkunskapen på sin tid
framhållit den stora strategiska betydelsen av denna bana. Jag
tror knappast, att jag misstager mig, ehuru jag icke har ordalydelsen
här, då jag säger, att generalstabschefens yttrande gick därpå ut,
att näppeligen några åtgärder kunde för övre Norrlands försvar
anses vara av så stor vikt som fortsättandet av inlandsbanan. Man
torde väl kanske icke behöva uppehålla sig vid att betona den synpunkten,
att järnvägar i vår tid faktiskt utgöra en del av försvarsberedskapen.
Det är emellertid tydligt och påtagligt -—- och därom
ha reservanterna icke på minsta sätt råkat i någon meningsskiljaktighet
med utskottets majoritet — att därutav naturligtvis icke
får slutas, att vilken bana som helst borde kunna anläggas med medel,
avsedda för försvaret. Men väl bör en bana, som är lagd på
sadana orter, att den icke kan, så vitt man kan se, på en överskådlig
framtid förränta det däri nedlagda kapitalet eller ens bära drift
-
Lördagen den 12 september, f. m.
71 Nr 83.
kostnaderna, kunna, då den är av så stor strategisk betydelse som
här är fallet, påräkna bidrag även från försvarsmedel. försvar.
Det är ur dessa synpunkter, som jag vill hemställa, att kam- (p0rts.)
maren behagade giva sitt gillande åt det principiella uttalande, som
reservanterna avgivit till stöd för motionärens uppfattning, genom
att godkänna den av oss gjorda reservationen.
Herr Lindman: Herr talman! Utan att inlåta mig något vidare
på denna sak vill jag endast i korthet tillkännagiva, att vi, som
i utskottet haft en annan uppfattning i detta fall icke kunna dela
den mening, som här blivit uttalad, och därför ber jag endast att få
yrka bifall till utskottets hemställan ävensom till dess motivering uti
denna punkt.
Vidare anfördes ej. Efter det herr talmannen givat propositioner
å de under överläggningen framkomna yrkandena, biföll kammaren
utskottets hemställan med den ändring beträffande motiveringen,
om framställts i den av herr Staaff m. fl. vid punkten
fogade reservationen.
Punkterna 2:o) och 3:o).
Vad utskottet hemställt bifölls.
Avd. XII.
Ifråga om utskottets hemställan under denna avdelning hade
reservation avgivits av herrar A. C. Lindblad, Branting, Thorsson,
Rydén och Larsson i Västerås, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen — — (lika med utskottet) — — förevarande
proposition nr 138,
dels till bestriclande--(lika med utskottet)--utanordna
55,000 kronor;
dels, utöver det å fjärde huvudtiteln i statsverkspropositonen
för år 1915 upptagna belopp av 225,000 kronor för ordnande av
landstormssförråd, till anskaffande av intendenturmateriel bevilja ett
anslag av 16,600,887 kronor att utgå av värnskattemedel samt härav
för år 1915 anvisa ett belopp av 4,775,000 kronor ävensom
medgiva, att avtal å kronans vägnar finge i föreskriven ordning
träffas med leverantörer om leveranser av intendenturmateriel för
16,825,887 kronor, på villkor beträffande betalningstiden att betalning
erlades år 1915 med högst 5,000,000 kronor, eller det belopp,
som i statsverkspropositionen och av utskottet sammanlagt föreslagits
till anvisning för ifrågavarande ändamål under år 1915, år
1916 med högst 5,000,000 kronor, år 1917 med högst 5,000,000
kronor och år 1918 med högst 1,825,887 kronor ;
dels, utöver de å fjärde huvudtiteln--(lika med utskottet)
— — 774,000 kronor att utgå av värnskattemedel.
Nr 88, 72
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombud- Utskottets hemställan, föredrogs, varefter
ning av rikets
Herr Rydén yttrade: Herr talman, mina herrar! Sedan den
'' 0 '' första voteringen i denna fråga ägt rum har jag och mina kamrater
enats om att icke påkalla kammarens uppmärksamhet för yrkanden
och voteringar beträffande de övriga punkter där vi äro skiljaktiga
från utskottet, då vi förmena, att voteringen i den första punkten
helt säkert var utslagsgivande med avseende å ställningen här i kammaren.
Men i den nu föredragna punkten ha vi reservationsvis framställt
ett yrkande, som det är vår avsikt att här i kammaren fullfölja
och för vilket vi vilja söka vinna understöd även utanför vårt parti.
Denna vår reservation gäller andra stycket nederst på sid. 570,
där det är fråga om beviljande av penningar för anskaffande av viss
intendenturmateriell. I denna intendenturmateriell ingår materiell såväl
för linjen som för reserven och för landstormen. Herr Thorsson
lämnade i det anförande, som han för en stund sedan höll här i kammaren,
en utredning angående skiljaktigheten mellan vår ståndpunkt
och den ståndpunkt, som de övriga intaga i fråga om denna
punkt, och jag skall därför icke annat än i störa drag nu erinra
om, vad herr Thorsson då yttrade.
I den kungl. propositionen nr 138 har framlagts en redogörelse
för tre olika alternativ för anskaffandet av intendenturmateriell, nämligen
dels ett alternativ A, som Kungl. Maj:t för sin del förordat,
men utskottet återigen frångått, dels ett alternativ B, som innebär nyanskaffning
i något större omfattning och vilket förslag utskottet nu
förordat i den förevarande punkten, dels slutligen ett alternativ O,
som ställer sig 3,700,000 kronor dyrare. Detta alternativ C avser
i främsta rummet att utöka anskaffningen av intendenturmateriellen
för armén så att landstormen skulle bli på ett annat sätt tillgodosedd
än vad fallet skulle bli enligt den kungl. propositionen och enligt
utskottets förslag. Det kan måhända icke anses lämpligt att nu ingå
i en detaljerad redogörelse för skiljaktigheten mellan de olika förslagen
-— jag är icke fullt på det klara med, om det här gäller militära
hemligheter — men jag vill emellertid framhålla, att därest utskottets
förslag segrar, kommer exempelvis icke ytterplagg att ingå
i landstormens utrustning, utan en hel del av de fattiga landstormsmän,
som skulle komma ut utan att vara försedda med sådana plagg
skulle alltjämt vara hänvisade till att undergå ganska svåra lidanden
under tjänstgöringen. Jag kan för min del icke finna auuat än,
att det bästa är att ordna denna sak, när vi nu göra denna allmänna
stora uppgörelse och då det är så ställt, att värnskatten kan ge 80
miljoner kronor lika väl som 75 miljoner. Den saken är ju omöjlig att
bedöma: det är. såsom vi säga i vår reservation, riktigast att tillsvidare
hålla frågan om värnskattens slutliga omfattning öppen. Yi ha dock
för vår del icke ansett det vara riktigt att man skall lämna landstormen
i hög grad bristfällig utrustning, utan vi hålla för vår del före, att
vi böra bifalla det längst gående av de nu föreliggande alternativen,
nämligen det, enligt vilket av de genom värnskatten inflytande medlen
ytterligare 3,700,000 kronor skulle tagas i anspråk för att tillför
-
Lördagen den 12 september, f. m.
73 Nr 83.
säkra landstormen en mera tillfredsställande beklädnad. Jag tycker, AnfJ- ombitdatt
herrarna gärna skulle kunna gå med på detta vårt förslag, och ",B? “” "****
icke minst med hänsyn till de erfarenheter, som man vunnit under Ä,
de mobiliseringar, som vi alla ha bevittnat, borde man här kunna ^ 0 ''
sträcka sig så långt, som vi i vår reservation föreslagit.
Jag ber således för min del, herr talman, att uti denna punkt
få yrka avslag å utskottets hemställan i vad den skiljer sig från
vår reservation och i stället bifall till denna sistnämnda.
Vidare anförde:
Herr E. A. Nilson i Örebro: Herr talman, mina herrar!
Det är för mig icke så synnerligen angenämt att uti denna punkt
nödgas yrka bifall till utskottets hemställan, då jag såväl i tredje
försvarsberedningen som jämväl sedermera inom utskottet har hävdat
just de synpunkter, som av den närmast föregående ärade talaren
här ha uttalats. Då jag det oaktat nu yrkar bifall till utskottets
hemställan, är detta endast och allenast beroende på de
ekonomiska förhållandena, som nu rådande krisen utomlands, vilken
ju även berört Sverige, har framkallat. Jag ber även att få
erinra om det förhållandet att kammaren nyss bestämde värnskattens
belopp och därvid beräknade, att densamma skulle lämna 75
miljoner kronor. De engångskostnader, som utskottet i varje fall
har tillstyrkt, gå emellertid utöver 75 miljoner kronor. Ätt då,
innan man vet vad värnskatten slutligen kan komma att giva likväl
bestämma, att av de genom densamma influtna medlen skall
ytterligare tagas ett belopp å närmare 4 miljoner kronor, synes mig
bära vittne om en sangvinism, som är så stor, att den för närvarande
saknar sitt berättigande. Jag ber att få säga min ärade
kamrat från utskottet, som här yrkade bifall till reservationen, att
om det framdeles kommer att visa sig, att värnskatten lämnar ett
så pass stort överskott, som skulle vara erforderligt för att täcka
det behov, vars tillgodoseende han med mycken styrka och med
mycken rätt framhöll, skall jag, om jag vid den tidpunkten har
något som helst inflytande på avgörandet här i kammaren, vara
den förste, som medverkar till sakens genomförande. Och jag vill
gå ännu ett steg längre och säga, att när bättre ekonomiska förhållanden
inträda, kommer jag för min del att mycket strängt hålla
på, att de krav, som den ärade talaren här ville tillgodose, även
komma att tillgodoses och det på ett sådant sätt, att i enlighet med
den allmänna mening, som jag har, kostnaderna därför skola komma
att bäras av den del av landets skattdragande invånare, som bär
den största förmågan att bära desamma.
Jag nödgas alltså i det läge, vari vi nu befinna oss, anhålla om
kammarens bifall till utskottets hemställan.
Herr Thorsson: Herr talman! Jag beklagar, att jag icke
kunnat följa den siste ärade talaren. Jag tror icke, att det är riktigt
att behandla det föreliggande ärendet på det sättet, att man säger: nu
Andra kammarens protokoll vid senare riksdagen 1914. Nr 83. C
Nr 83. 74
Lördagen den 12 september, f. ni.
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
ha vi beslutat så och så inånga miljoner till utgifter, och därför skola
vi nu icke ordna för landstormen i detta avseende. Det är ett av de
spörsmål, som allra först böra ordnas. Den värnpliktslag, som nu är
antagen, medgiver ju rätt för Kungl. Maj :t att till bevakningstjänst
utkalla landstormen allra först för att vederbörande i lugn och ro
skola få företa mobilisering av linjetrupperna, och när man då har
pålagt denna kontingent av de värnpliktige ökade bördor, som de i
första hand skola ikläda sig, kunna vi icke rätt gärna besluta det
föreliggande förslaget, utan att vi ordnat så, att även denna del av
de värnpliktige får sin utrustning. Och alla de där funderingarna, att
herrarna slutat avtal och att högern icke vill ikläda sig mer än de
78 miljonerna, få vi ställa i andra rummet; här gäller att fatta ett
beslut, som ger möjlighet för Kungl. Maj:t att ordna denna fråga.
Slutuppgörelsen beträffande värnskatten kommer i varje fall icke att
ske förrän 1917 eller 1918, och om då de medel, som influtit efter de
beräknade grunderna, icke skulle hinna till, så tror jag, att den saken
nog låter rangera sig.
Det ä.r icke allenast landstormen, som skulle i detta stycke bättre
behöva tillgodoses. Från sjöförsvarets målsman har man här försummat
alt i tid föra fram spörsmålet om anskaffning av vinterutrustning
för manskapet vid flottan och kustartilleriet. Även där ha
vi ett krav, som nu behövde tillgodoses, men de belopp, som åtgå för
detta ändamål, äro dock icke av större omfattning, än att Kungl. Maj :t
skall kunna ordna den sidan av saken under den närmaste tiden, utan
att man nu skall behöva fatta något särskilt beslut därom. Det är
kanske svårare att sedan få fram ett omfattande förslag till ordnandet
av landstormen, och för övrigt måste jag säga, att principiellt
sett är det väl sådana kostnader som de nu ifrågavarande, vilka böra
ersättas med värnskattemedel.
Jag ber sålunda, herr talman, att få tillstyrka yrkandet på bifall
till reservationen.
Herr Lundgren instämde häruti.
Herr E. A. Kilson i Örebro: I anledning av vad den näst
föregående ärade talaren nu anfört vill jag, till vad jag förut yttrade,
endast göra en erinran om det förhållandet, att.en icke oväsentlig
del av den utrustning, varom här är fråga, i varje fall redan har
tillgodosetts, eller, i den mån som så icke ännu har skett, under den
närmaste tiden kommer att tillgodoses genom användandet av det
50-miljonerkronorskreditiv, som ställts till Kungl. Maj :ts förfogande.
Jag har genom personliga förfrågningar hos herr statsrådet och
chefen för lantförsvarsdepartementet förvissat mig om, att denna utrustning
delvis avser även landstormen, som den ärade talaren här
nyss talade om och vars behov i det avseendet han enligt min mening
med mycken rätt ansåg borde med nödvändighet tillgodoses.
Detta gör, att jag anser mig ha goda skäl att vidhålla det yrkande,
som jag här förut framställt.
Lördagen den 12 september, f. m.
75 Nr 83.
Herr Lindman: Herr talman! Det torde kanske vara obe- Ang. ombildhövligt
efter det yttrande, som vi nu senast hört, att vidare ordanin,J av rikets
om denna sak. Jag vill emellertid här blott meddela, att jag för försvarmin
del i detta fall hyser samma uppfattning som den siste ärade (Forts0
talaren, nämligen att en tillfredsställande beklädnad för landstormen
bör komma till stånd; det råder väl, förmodar jag, icke mer än en
mening här i denna kammare om, att så bör ske. Det vill jag tillkännagiva
gent emot de talare, herrar Thorsson och Rydén, som yttrat
sig, men ställningen är ju faktiskt sådan, att detta behov kan
icke tillgodoses på detta sätt, eller vi veta åtminstone icke, om det
kan tillgodoses på detta sätt. Engångsutgiftema uppgå till 75 miljoner
kronor, och värnskatten är beräknad till 75 miljoner kronor.
Värnskatten skall således täcka engångskostnaderna och betala dem.
Först när värnskatten influtit, får man veta, om det blir något överskott.
Om^ det blir det, skall detta överskott tillfalla staten. Det
skall icke återgå till dem, som betalat skatten, utan det är statens
pengar, som skola användas för något statens ändamål av detta slag.
Om pengarna räcka till, kunna de ju användas till detta ändamål,
men att bestämma det redan nu kan icke vara riktigt, ty det kan
hända, att det behov, om vilket herr Rydén talade, kan behöva tillgodoses
i annan ordning redan tidigare.
Jag ber därför herr talman, att få instämma i herr Nilsons
yrkande.
Herr Thorsson: Herr talman! Ja, det är mig icke obekant,
att de medel, som Kungl. Maj:t fått sig anvisade i avsevärd
mån använts för inköp av utrustningspersedlar för såväl linjen som
landstormen i syfte att avhjälpa de mest trängande behoven, uppköpen
för linjen skola självklart i sinom tid likvideras med värnskattemedel,
men här framträder icke endast det spörsmålet, utan
också den frågan, att dessa utgifter, som betingas av landstormsutrustningen,
framför allt skola betalas med värnskattemedel, och
därför måste jag även ur rent principiell synpunkt vidhålla mitt
yrkande.
Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr talmannen
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan i förevarande
avdelning, dels ock på bifall till den av herr A. C. Lindblad
m. fl. avgivna, vid avdelningen fogade reservationen; och förklarade
herr talmannen sig anse svaren hava utfallit med övervägande ja för
den förra propositionen. Då votering emellertid begärdes, blev nu
uppsatt, justerad och. anslagen en så lydande omröstningsproposition:
-
Den, som vill, att kammaren bifaller tredje särskilda utskottets
hemställan i avd. XII av utskottets förevarande utlåtande nr 28, röstar
Ja;
Jir 88. 76
Lördagen den 12 september, f. m.
Ang. ombildning
av rikets
försvarets.
)
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit den av herr A. C. Lindblad
m. fl. avgivna, vid avdelningen fogade reservationen.
Voteringen utvisade 114 ja mot 97 nej; och hade kammaren alltså
bifallit utskottets hemställan.
Avd. XIII.
Punkten l:o).
Utskottets hemställan bifölls.
Efter föredragning härpå av -punkten 2:o), begärdes ordet av
Herr Vahlquist, som yttrade; Herr talman, mina herrar!
Jag skall tillåta mig yttra ett par ord i denna punkt.
Som herrarna funnit, har jag i anledning av denna byggnadsfråga
väckt en motion, nr 245, i vilken jag framställt vissa synpunkter,
till vilka jag anser hänsyn borde tagas vid uppförande av
bostäder för underofficerarna.
Orsaken till att jag gjort detta är att enligt mitt förmenande,
allt för liten uppmärksamhet ägnats denna bostadsfråga. Vi må
komma ihåg, att underofficerarna med sina familjer äro hänvisade
till dessa kasernbostäder under en lång följd av år. Det ligger
därför stor vikt på, att bostäderna så ordnas, att de i möjligaste
mån bidraga till att höja hemtrevnaden för dessa familjer. Och
i övrigt anser jag bostadsfrågans tillfredsställande ordnande i hög
grad inverka på, huruvida det skall lyckas att på ett tillfredsställande
sätt rekrytera underofficerskårerna.
Utskottet har emellertid beklagligt nog, fäst mycket liten vikt
vid denna min motion och har helt snävt yrkat avslag^ å densamma.
Jag kommer emellertid ej att nu framställa något yrkande,
om bifall till motionen, men jag hoppas, att herr statsrådet och
chefen för kungl. ^^försvarsdepartementet, trots utskottets snäva
avspisande av motionen och med beklagande av den oförståelse,
som utskottet därigenom visat i denna fråga, skall taga saken under
allvarlig omprövning och, med beaktande av de synpunkter jag i
motionen framhållit, göra allt vad göras kan för att söka bereda
dessa underofficerare med familjer så goda och hemtrevliga bostäder
som möjligt.
Herr talman! Jag har som sagt intet yrkande att göra.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Lördagen den 12 september, f. m.
77 Nr 83.
Avd. XIV.
Utskottets hemställan bifölls.
o Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,48 e. m. för att
åter sammanträda kl. 7 e. m., da enligt utfärdat anslag detta plenum
komme att fortsättas.
In fidem
Ver Cronvall.
Ang. ombildning
av rikets
försvar.
(Forts.)
Andra kammarens protokoll vid senare riksdagen 1914. Nr 88.
7