Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

1

Nr 95.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ärligt
understöd åt förre stationsinspektoren vid statens
järnvägar Carl Edvard Jungbergs änka Ida Erika Junqberg,
född Eng strö mer; given Stockholms slott den 1
maj 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
eivilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att till förre stationsinspektoren vid statens järnvägar Carl Edvard
Jungbergs änka Ida Erika Jungberg, född Engströmer, må av trafikmedel
utbetalas ett årligt understöd av 500 kronor att utgå från och
med den 1 januari 1914 i enlighet med de grunder, som i § 7 av
reglementet för statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa den 6 september
1872 stadgats rörande pensioner åt änkor efter delägare i
nämnda kassa.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Oscar von Sydow.

Bihang till senare riksdagens jwotokoll 1914. 1 sand. 6''6’ höft. (Nr 95.)

1

2

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 95.

Järnvägs styrelsen.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet d
Stockholms slott den 1 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Becic-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I skrivelse den 20 mars 1914 har järnvägsstyrelsen gjort framställning
om beredande av årligt understöd åt förre stationsinspektoren Carl
Edvard Jungbergs änka Ida Erika Jungberg, född Engströmer.

Till stöd för framställningen har järnvägsstyrelsen anfört följande.

Stationsinspektoren Jungberg, som var född den 16 juni 1847, antogs
till elev vid statens järnvägar år 1863, befordrades till biljettör
1864, till kontorsskrivare 1868, till stationsinspektor vid Heby 1873, vid
Sollefteå 1886, vid Bollnäs 1888 och vid Uppsala 1896, i vilken tjänst
han kvarstod till den 1 april 1908, då han erhöll avsked med pension.
Jungberg avled den 24 mars 1913 och efterlämnade därvid såsom stärbhusdelägare
sin bemälda änka, med vilken han varit förenad i äktenskap
sedan den 16 juni 1878, samt fyra myndiga barn.

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 95.

Ankan Jungberg, som är född den 24 april 1848, lider av kronisk
bröstsjukdom samt fortvarande allmän svaghet och är på grund härav
och på grund av sin ålder, enligt vad järn vägsläkaren C. G. Leczinsky
i ett den 9 mars 1914 avgivet intyg förklarat, oförmögen att med arbete
bidraga till sitt uppehälle. Den efter Jungbergs död förrättade
bouppteckningen har givit vid handen, att behållningen i boet efter
Jungberg uppgått till 7,022 kronor 25 öre. Enligt vad järnvägsstyrelsen
inhämtat, förefinnes icke något inbördes testamente mellan makarna.

Enligt ett vid järnvägsstyrelsens skrivelse fogat intj^g av distriktssekreteraren
L. H. Gyllenhaal och överinspektören Nils Nilsson, är änkan
Jungberg i behov av det pensionsunderstöd, varav hon möjligen kan
komma i åtnjutande.

Järnvägsstyrelsen meddelar vidare, att, ehuru Jungberg vid bildandet
av statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa år 1872 hade rättighet
att ingå i denna kassa, han dock underlåtit detta med påföljd, att hans
änka vid hans frånfälle gått miste om förmånen av pension från kassan.
Därest Jungberg vid sin död varit delägare i kassan, hade änkan bekommit
en pension av 1,007 kronor om året, motsvarande 25 % av
Jungbergs avlöning. Jungberg hade nämligen från och med den 1 januari
1902 intill sin avgång ur tjänsten uppburit ett arvode av 3,500
kronor jämte fri bostad och bränsle, vilken förmån i och för beräkning
av änkepension enligt det vid Jungbergs avgång ur tjänsten gällande
reglemente skulle hava uppskattats till 15 % av arvodet.

Ehuru änkan Jungberg icke har någon som hälst rätt till pension,
då staten naturligen icke har skyldighet att hålla henne skadeslös för
den inkomst, hon gått miste om genom mannens underlåtenhet att inträda
i förenämnda änkekassa, håller järnvägsstyrelsen dock före, att,
med hänsyn till mannens långvariga anställning vid statens järnvägar
samt på grund av de små omständigheter, vari hon befinner sig, något
årligt understöd bör beredas henne.

Till ytterligare stöd för denna uppfattning framhåller järnvägsstyrelsen,
hurusom 1913 års riksdag beviljat årligt understöd åt stationsinspektoren
Johan Axel Theodor Petersohns änka. Petersohn, som likaledes
underlåtit att begagna sig av sin rätt att ingå i ovannämnda
änke- och pupillkassa, hade vid tiden före avgången ur statens järnvägars
tjänst uppburit ett årligt arvode av 2,100 kronor jämte fri bostad
och bränsle. Med hänsyn till att pension i berörda fall skulle utgå till
ensam änka, hemställde järnvägsstyrelsen i underdånig skrivelse den 9
april 1912, att en årlig pension av 400 kronor måtte av trafikmedel
tilldelas änkan Petersohn, vilket belopp, motsvarande ungefär 16,5 % av

Statskontoret.

Departements chefen.

4 Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 95.

mannens avlöning, även av statsmakterna tillerkändes henne såsom årligt
understöd.

Vidkommande änkan Jungberg skulle ett årligt understöd av 650
kronor utgöra ett belopp, avvägt i ungefär enahanda förhållande till den
avlidne mannens avlöning, som gäller beträffande den änkan Petersohn
tillerkända pensionen.

Med stöd av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att till änkan Jungberg
måtte av trafikmedel utbetalas ett årligt understöd av 650
kronor, att utgå från och med den 1 januari 1914 i enlighet med de
grunder, som i § 7 av reglementet för statens järnvägstrafiks änke- och
pupillkassa den 6 september 1872 stadgats rörande pensioner åt änkor
efter delägare i nämnda kassa.

Efter remiss har statskontoret den 31 mars 1914 avgivit utlåtande
i ärendet. Med hänsyn till mannen Jungbergs långvariga anställning
vid statens järnvägar har statskontoret väl ansett billigt, att hans änka
erhölle något årligt understöd, men dock funnit det av järnvägsstyrelsen
föreslagna beloppet väl högt tilltaget. Den omständigheten att, såsom
av järnvägsstyrelsen erinrats, ett förut beviljat understöd åt en änka
efter en stationsinspektor uppgått till omkring 16,5 procent av mannens
sammanlagda avlöningsförmåner, kan nämligen, enligt statskontorets
mening, icke få anses föranleda därtill, att i varje liknande fall samma
proportion till avlöningen bör uppehållas. Principen om att änkepension
skall stå i visst konstant förhållande till avlöningen tillämpas visserligen
vid den regelmässiga pensioneringen, men då det, såsom här, är fråga
om en nådegåva, finner statskontoret denna grundsats givetvis icke skäligen
kunna göras gällande. Å andra sidan torde den mera ansvarsfulla
tjänst och högre avlöning, som av mannen Jungberg innehafts,
böra föranleda ett något högre understöd åt änkan Jungberg än åt
änkan Petersohn, och anser statskontoret i sådant avseende ett belopp
av 500 kronor vara lämpligt.

På anförda grunder har statskontoret tillstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens
framställning med nedsättning av understödsbeloppet till 500
kronor.

På sätt järnvägsstyrelsen framhållit, har staten givetvis ingen som
helst skyldighet att hålla änkan Jungberg skadeslös för förlusten av den
pension, varom hon genom mannens förvållande gått miste. Emellertid
har riksdagen, såsom av det ovan anförda framgår, i ett fullkomligt lik -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95. °

artat fall år 1913 beviljat pensionsunderstöd åt änkan efter en stationsinspektor.
Då i förevarande fall samma starka billighetsskäl mannens
långvariga anställning i statens järnvägars tjänst samt änkans
sjuklighet och oförmåga att med arbete försörja sig som i det nyssnämnda
fallet tala för understöds beviljande, anser jag mig böra förorda
den gjorda framställningen. Jag tillåter mig därvid erinra därom, att
ett bifall till densamma icke torde medföra några vittgående konsekvenser
för framtiden, enär genom ovan åberopade reglemente den 6 september
1872 stadgats, att en var, som därefter anställes i statens järnvägstrafiks
ordinarie tjänst, skall vara delägare i omförmälda änke- och
pupillkassa. De analoga fall, som framdeles kunna inträffa, torde därtör

bliva ytterligt få. .

i'' fråga om understödsbeloppets storlek ansluter jag mig till statskontorets
mening. _ .

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj it måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att till förre stationsinspektoren vid statens järnvägar
Carl Edvard Jungbergs änka Ida Erika Jungberg,
född Engströmer, må av trafikmedel utbetalas ett årligt
understöd av 500 kronor att utgå från och med den
1 januari 1914 i enlighet med de grunder, som i § 7
av reglementet för statens järnvägstrafiks änke- och
pupillkassa den 6 september 1872 stadgats rörande
pensioner åt änkor efter delägare i nämnda kassa.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 93 höft. (hr 55.)

•>