Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

1

Nr 94.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående
pension till vissa förmän och arbetare vid statens järnvägar;
given Stockholms slott den 23 maj 1914.

Under åberopande av härvid fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att en var av nedannämnda vid statens järnvägsbyggnader anställda
personer, nämligen förmännen Lars Gustaf Johansson Boström, Sven
Olausson och Nils Johan Mattisson, stenarbetarna Johan August Andreasson
(eller Andersson) Bolander, Per August Andersson och Karl Johan
Richard Lindqvist samt arbetarna Oskar Persson Hultman, Karl Bodin
Brelin, Johannes Sundberg, Johan August Johansson, Gustaf Karlsson,
Fredrik August Johansson Hjelte, Anders Gustaf Eriksson, Karl August
Rosén, Johan Svensson och Olaus Andersson må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas eller entledigats från sin anställning
vid statens järnvägar — dock icke i något fall för tid före
den 1 januari 1914 — under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp av 300 kronor, under villkor
emellertid att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning
mot avlöning av statsmedel, uppgående till ett för en var beräknat årligt
medelinkomstbelopp av respektive 1,200 kronor för förman och
yrkesarbetare samt 900 kronor för vanlig arbetare eller därutöver, pensionen
skall, så länge sistnämnda anställning varar, upphöra att utgå
samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen skall
minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp
än nämnda medelinkomst.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Oscar von Sydow.

Bihang Ull senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 62 höft. (Nr 94.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

Liknande pensionsfrågor

vid 1906,
1907, 1909,
1910, 1911,
1912 och 1913
års riksdagar.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 23 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde vidare:

I underdånig skrivelse den 24 april 1914 har järnvägsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva pension åt
nedannämnda vid statens järnvägsbyggnader anställda förmän och arbetare,
nämligen förmännen Lars Gustaf Johansson Boström, Sven Olausson
och Nils Johan Mattisson, stenarbetarna Johan August Andreasson
(eller Andersson) Bolander, Per August Andersson och Karl Johan
Richard Lindqvist samt arbetarna Oskar Persson Hultman, Karl Bodin
Brelin, Johannes Sundberg, Johan August Johansson, Gustaf Karlsson,
Fredrik August Johansson Hjelte, Anders Gustaf Eriksson, Karl August
Rosén, Johan Svensson och Olaus Andersson.

Innan jag övergår till att närmare redogöra för innehållet i järnvägsstyrelsens
ifrågavarande skrivelse, må omförmälas de av Kungl.
Maj:t vid 1906, 1907, 1909, 1910, 1911, 1912 och 1913 års riksdagar
gjorda framställningar i liknande syfte samt riksdagens i anledning därav
fattade beslut.

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition Nr 94.

Q

O

Vid 1906 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition nr 114;
riksdagen medgiva, att åtskilliga arbetsförmän och arbetare vid statens
järnvägsbyggnader samt en extra pumpare vid statens järnvägar finge
under vissa villkor från och med månaden näst efter den, varunder de
av järnvägsstyrelsen entledigades eller entledigats från anställning vid
statens j ärnvägsbyggnader, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årliga pensioner till belopp av respektive 400,
325, 300 och 250 kronor.

Med anledning av denna Kungl. Maj:ts framställning förklarade
riksdagen (skrivelse nr 146), ehuruväl i ärendet icke förekommit något
därom, att de till erhållande av pensioner föreslagna förmän och arbetare
i följd av ålderdom, sjukdom eller eljest vore oförmögna att genom arbete
förvärva sitt uppehälle, sig anse billigheten fordra, att dessa personer
av statsmedel tillerkändes något understöd med anledning av deras
långvariga arbete vid statens järnvägsbyggnader.

Riksdagen fann emellertid icke samtliga omförmälda förmän och arbetare
böra beviljas pensioner att utgå för deras återstående livstid utan
ansåg, att de jämförelsevis yngre och fullt arbetsföra bland dem lämpligen
borde erhålla det ifrågasatta understödet såsom gratifikation för en
gång till hjälp vid bestridande av deras eget och familjernas uppehälle
vid återflyttningen till hemorten samt under den tid, som kunde åtgå,
innan annat arbete erkölles; och förklarade sig riksdagen finna skäligt,
att livstidspensioner beviljades de förmän och arbetare, vilka uppnått
minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.

Beträffande pensionernas belopp sökte riksdagen finna en annan
beräkningsgrund för pensionsbeloppens storlek än den av Kungl. Maj:t
använda. I sådant hänseende erinrade riksdagen, att, enligt lagen angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901,
arbetsgivare vore skyldig att åt arbetare, varmed i nämnda lag förstodes
jämväl arbetsförman, utgiva en årlig livränta av 300 kronor, därest
arbetaren genom olycksfall i arbetet för framtiden mist arbetsförmågan.
Vid sådant förhållande och då staten som arbetsgivare i nu förevarande
fall icke syntes böra vidkännas större underhållsskyldighet vid ifrågavarande
arbetares avskedande, än om dessa skulle genom olycksfall i arbetet
mist arbetsförmågan för framtiden, fann riksdagen nämnda belopp,
300 kronor, skäligen böra bestämmas för de pensioner, som beviljades
åt en var arbetsförman och arbetare.

Jämväl vid 1907 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition nr
140) riksdagen medgiva, att åtskilliga förmän och arbetare vid statens

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

järnvägsbyggnader måtte å allmänna indragningsstaten få åtnjuta årlig
pension, därvid Kungl. Maj:t på grund av riksdagens beslut år 1906
föreslog beloppet för dessa pensioner till 300 kronor. Såsom villkor
för pensionernas åtnjutande föreslog Kungl. Maj:t vidare, att, därest
pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning mot avlöning av
statsmedel, uppgående till det för en var beräknade årliga medelinkomstbelopp
av respektive 1,200 kronor inom gruppen förmän och
yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga arbetare eller därutöver,
pensionen skulle, så länge anställningen varade, upphöra att
utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen skulle
minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppginge till högre
belopp än nämnda medelinkomst.

Denna Kungl. Maj:ts framställning blev av riksdagen bifallen (skrivelse
nr 10).

I statsverkspropositionen till 1909 års riksdag föreslog Kung].
Maj:t riksdagen medgiva pension åt två förmän och tre arbetare vid
statens järnvägsbyggnader med samma belopp och under enahanda
villkor, som godkänts vid 1907 års riksdag.

Med anledning av berörda framställning yttrade riksdagen (skrivelse
nr 10), att i avseende å de tre arbetarna den lämnade utredningen
icke gåve vid handen annat, än att de skulle fortfarande vara,
åtminstone i förhållande till sin ålder, arbetsdugliga. Ehuru riksdagen
ansåge, att deras levnadsålder, som utgjorde respektive 62, 56 och 58
år, icke borde i och för sig anses föranleda pensionering, ville riksdagen
dock icke underlåta att bifalla förevarande framställning, då den
i viss mån hade stöd uti förut av riksdagen fattade beslut i likartade
fall. Beträffande de bägge förmännen, som ådragit sig svår och på
deras arbetsförmåga menligt inverkande sjuklighet, hade riksdagen intet
att erinra mot meddelande av de för dem föreslagna pensionerna. Riksdagen
uttalade därjämte det antagandet, att de av ifrågavarande förmän
och arbetare, som ännu vore arbetsföra, bleve bibehållna i statens järnvägars
tjänst.

Slutligen hava särskilda av Kungl. Maj:t till 1910, 1911, 1912 och
1913 års riksdagar gjorda framställningar (proposition nr 134 år 1910,
statsverkspropositionen, tionde huvudtiteln, punkten 20, år 1911, proposition
nr 189 år 1912 och proposition nr 141 år 1913) om pension åt
vissa förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader, att utgå med
samma belopp och efter enahanda grunder som de av 1907 års riksdag
tillämpade, blivit av riksdagen bifallna (skrivelser nr 10 åren 1910, 1911,
1912 och 1913).

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 94. 5

I nu föreliggande skrivelse den 24 april 1914 bar järnvägsstyrelsen meddelat,
att, i likhet med vad förut ägt rum, ansökningar om utverkande av statsunderstöd
till styrelsen inkommit från åtskilliga förmän och arbetare, vilka samtliga
under längre tid med goda vitsord arbetat vid statens järn vägsbyggnadsföretag
och av vilka flertalet enligt företedda intyg därjämte genom sjukdom eller kroppsskada
lått sin arbetsförmåga i mer eller mindre hög grad minskad.

Beträffande ifrågavarande sökandes tjänstetid har järnvägsstyrelsen anmärkt,
att fullständiga förteckningar å de vid järnvägsbyggnaderna under den
gångna tiden anställda arbetare saknas, vartill kommer, att en stor del av arbetsbefälet
antingen avlidit eller lämnat tjänsten. Det har för övrigt befunnits omöjligt
för befälet att lämna detaljerade uppgifter rörande varje särskild, kanske för
lång tid tillbaka anställd arbetares tjänstetid. Tjänstetidens längd har således
icke kunnat genom officiella handlingar bestyrkas, utan har styrelsen härvidlag,
såsom vid avgivande av enahanda framställning rörande de arbetare, som år 1913
tilldelades understöd, ansett sig kunna utgå från av sökandena själva lämnade
tjänsteförteckningar, vilka utförligt angiva tiden och platsen för anställningen;
och detta så mycket hellre, som berörda uppgifter, i den mån de kunnat kontrolleras,
visat sig vara riktiga.

I avseende å vederbörandes lönevillkor har styrelsen i detta sammanhang
meddelat, att medelavlöningen för ifrågavarande förmän och arbetare kan beräknas
hava uppgått, för de förra till 1,200 kronor och för de senare till 900 kronor
för år.

Styrelsen har även utgått från det antagandet, att huvudsakligen enahanda
villkor med avseende å levnads- och tjänstålder m. m., vilka under de senaste
åren varit för Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmande vid beviljande av pensioner
åt järnvägsbyggnadsarbetare, jämväl nu skulle komma till tillämpning.

Emellertid har styrelsen funnit det vara med billigheten överensstämmande,
att, då särskilda omständigheter föreligga, avvikelse i någon mån borde kunna
äga rum från nyss nämnda grunder. En av de sökande, arbetaren Karl Bodin
Brelin, som är född den 27 oktober 1860 och sålunda uppnått endast omkring
53V2 levnadsår, skulle enligt angivna grunder icke vara berättigad till erhållande
av pension, oaktat han innehar ej mindre ä,n 27 tjänstår. Av ett vid hans ansökan
fogat läkarbetyg inhämtas, att Bodin Brelin, som den 10 september 1913 genom
olycksfall i arbete vid statens järnvägar ådragit sig »deformerande inflammation
i ryggkotornas leder», till följd därav är »fullständigt oförmögen till sitt
vanliga eller annat verkligt arbete». Vid sådant förhållande och då Bodin Brelins
levnadsålder högst obetydligt understiger den för erhållande av pension
fastslagna, under det han i avseende å antalet tjänstår icke blott fyller utan
väsentligt överskrider det mått, som i sådant hänseende befunnits skäligt, har
styrelsen ansett sig böra redan nii föreslå honom till erhållande av pension.
Bodin Brelin åtnjuter för närvarande sjukavlöning.

Med tillämpning av förberörda grunder med av styrelsen ovan angiven
modifikation i visst fall skulle pension komma att utgå till de i nedanintagna
tabell upptagna förmän och arbetare. I tabellen har jämväl angivits det antal
levnads- och tjänstår, en var uppnått; och framgår av densamma tillika, huruvida
de fortfarande äro i arbete vid statens järnvägsbyggnader eller icke:

Järnvägs styrelsens framställning.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

Statskontorets

utletande.

Namn och befattning.

Levnadsår.

Tjänstår.

Anmärkningar.

Oskär Persson Hultman, arbetare ......

60

9 24

i

O ,

Åtnjuter sjukavlöning.

Karl Bodin Brelin, arbetare...............

53 Vs

27

D:o

Johannes Sundberg, arbetare ............

60

*) 26

JEj i arbete vid statens järnvägs-\ byggnader.

Johan August Johansson, arbetare......

72

57

46

34

D:o

(Fortfarande i arbete vid statens järn-\ vägsbyggnader.

Fredrik August Johansson Hjelte, arbe-

(Ej i arbete vid statens järnvägs-\ byggnader.

tare .........................................

62

a) 29

Johan August Andreasson (Andersson)

Bolander, stenarbetare ..................

55

56

a)29

32

(Fortfarande i arbete vid statens järn-\ vägsbyggnader.

fEj i arbete vid statens järnvägs-

Anders Gustaf Eriksson, arbetare ......

i byggnader.

Per August Andersson, stenarbetare ...

55

34

D:o

58

37

(Fortfarande i arbote vid statens järn-

Karl August Rosen, arbetare ...........

( vägsbyggnador.

Lars Gustaf Johansson Boström, förman

58

25

D:o

Sven Olausson, förman.....................

Karl Johan Richard Lindqvist, sten-

56

35

B:o

55

32

I):o

Johan Svensson, arbetare..................

56

35

D:o

Olaus Andersson, arbetare ..............

56

26

D:o

Nils Johan Mattisson, förman............

60

24

JEj i arbete vid statens järnvägsbygg-\ nader.

'') Förutom 4 är vid Bodens fästningsbyggnad.

2) » 5 »> » » »

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva, att en var av nämnda förmän och arbetare måtte från
och med månaden näst efter den, varunder han entledigas eller entledigats från
anställning vid statens järnvägar — dock icke i något fall för tiden före 1914
års början — under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
årlig pension till belopp av 300 kronor under enahanda förbehåll, som tidigare
gjorts.

Över järnvägsstyrelsens nu ifrågavarande framställning har statskontoret
den 13 maj 1914 avgivit infordrat utlåtande och däri förklarat
sig, på grund av vad järnvägsstyrelsen i ärendet meddelat och anfört,
icke hava något att erinra mot avlåtande av proposition till riksdagen
i överensstämmelse med styrelsens förslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 04.

7

Då riksdagen sedan år 1906 i ett stort antal liknande fall beviljat Departements
begärda pensioner, anser jag i likhet med järnvägsstyrelsen och stats- cherfae“jeytt''
kontoret pension med föreslaget belopp böra beredas nu ifrågavarande
förmän och arbetare, vilka samtliga uppnått den tjänstålder och, med
undantag för Bodin Brelin, jämväl den levnadsålder, som i allmänhet
ansetts böra utgöra villkor för pensions erhållande. Enligt de av järnvägsstyrelsen
beträffande den sistnämnde lämnade upplysningarna torde
emellertid i fråga om honom sådana särskilda omständigheter få anses
föreligga, som redan vid föregående tillfällen ansetts böra föranleda till
undantag från de eljest tillämpade huvudgrunderna för beviljande av
sådan pension, varom här är fråga. Jag anser mig därför på de av
järnvägsstyrelsen i detta avseende anförda skäl böra förorda den
gjorda framställningen jämväl beträffande Bodin Brelin. Beträffande
den årliga medelavlöningen för yrkesarbetare, till vilka ovan uppräknade
stenarbetare äro att hänföra, har denna, enligt vad järnvägsstyrelsen
upplyst, av styrelsen beräknats hava uppgått till samma belopp som för
förmän eller till 1,200 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att en var av nedannämnda vid statens järnvägsbyggnader
anställda personer, nämligen förmännen
Lars Gustaf Johansson Boström, Sven Olausson och
Nils Johan Mattisson, stenarbetarna Johan August
Andreasson (eller Andersson) Bolander, Per August
Andersson och Karl Johan Richard Lindqvist samt
arbetarna Oskar Persson Hultman, Karl Bodin Brelin,

Johannes Sundberg, Johan August Johansson, Gustaf
Karlsson, Fredrik August Johansson Hjelte, Anders
Gustaf Eriksson, Karl August Rosén, Johan Svensson
och Olaus Andersson må från och med månaden näst
efter den, varunder han entledigas eller entledigats
från sin anställning vid statens järnvägar — dock icke
i något fall för tid före den 1 januari 1914 — under
<* sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp av 300 kronor, under
villkor emellertid att, därest pensionstagare framdeles
skulle erhålla anställning mot avlöning av statsmedel,
uppgående till ett för en var beräknat årligt medelinkomstbelopp
av respektive 1,200 kronor för för -

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

man och yrkesarbetare samt 900 kronor för vanlig
arbetare eller därutöver, pensionen skall, så länge sistnämnda
anställning varar, upphöra att utgå samt att,
vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen
skall minskas, så att densamma jämte avlöningen icke
uppgår till högre belopp än nämnda medelinkomst.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall och förordnade,
att till riksdagen skulle avlåtas proposition i ärendet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Stälhammar.

T

Stockholm, K. L. Bockmana Boktryckeri, 1914.