1

Kung],. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 82.

Nr 82.

Kung]. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
överförande av visst belopp till den i 19 § av lagen angående
rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar
den 4 juli 1910 omförmäla fond; given Stockholms
slott den 1 maj 1914.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att till den i 19 § av lagen angående rätt till pension för tjänstemän
vid statens järnvägar den 4 juli 1910 omförmälda fond må, utöver
vad som enligt 20 § i samma lag med tillhörande övergångsbestämmelser
kan komma att till bestridande av pensioneringskostnaden utgå
av trafikmedel, för år 1915 av sådana medel överföras ett belopp av

500,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens 4
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Oscar von Sydow.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 50 käft. (Nr 82.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 1 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Enligt 20 § av lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar och 22 § i nådiga kungörelsen
samma dag med övergångsbestämmelser till lagen skall av statens järnvägars
trafikmedel årligen gäldas så stor del av utgående pensioner,
som den i 19 § i lagen omförmälda fond enligt matematisk utredning
ej är i stånd till att bestrida.

I skrivelse den 27 november 1913 med förslag till beräkning
av den behållna inkomst av statens järnvägar, som må upptagas i riksstaten
för år 1915, har järnvägsstyrelsen meddelat, att st}^relsen låtit

3

Kung!.. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 82.

verkställa en matematisk utredning rörande vad av trafikmedel skulle
i detta hänseende utbetalas för år 1915; och skulle enligt den sålunda
verkställda utredningen, för vilken lagts till grund en räntefot av 3,8 £,
såsom bidrag till pensionskostnaden för nämnda år utgå ett belopp av

1,758,000 kronor.

Vidare har järnvägsstyrelsen i samma skrivelse hemställt, att härutöver
måtte för år 1915 av trafikmedel avsättas ett belopp av 500,000
kronor, vilket belopp skulle inräknas bland driftkostnaderna.

Med avseende å denna fråga tillåter jag mig erinra, att riksdagen
i sin skrivelse den 31 maj 1910, vari anmäldes dess beslut i pensionsfrågan,
anmärkt, att det belopp, vartill samtliga pensionskostnader framdeles
skulle komma att uppgå, därest ej åtgärder vidtoges att låta den
närvarande tiden bestrida mer än de faktiskt utgående pensionerna, skulle
bliva så stort, att riksdagen ansett sig böra hos Kungl. Maj:t anhålla om
utredning och förslag i ärendet, omfattande all statens järnvägars
ordinarie personal, såväl den nu anställda som den, vilken efter den
ifrågavarande pensionslagens trädande i kraft vinner anställning vid
statsbanorna.

Riksdagen ansåg sig dock härvid böra skilja mellan, å ena sidan,
de statens pensionskostnader, som kunna anses vara en naturlig följd
av personalens pensionering enligt den vid bestämmandet av storleken
av personalens pensionsavgifter antagna principen, att staten vid normal
pensionering skulle betala ungefär det dubbla av personalens bidrag,
och, å andra sidan, den brist i pensionsfondens tillgodohavande,
som med nämnda utgångspunkt enligt gjorda beräkningar torde förefinnas.
Under det att riksdagen ej ansett sig böra föreslå några
åtgärder med avseende på den förra delen av pensionskostnaden, fann
riksdagen den senast angivna bristen vara av sådan natur, att någon
tvekan ej torde förefinnas rörande olämpligheten av, att den kastas på
framtiden, utan att densamma småningom borde avbetalas.

En sådan avbetalning kunde enligt riksdagens mening äga rum
på olika sätt, och även i detta avseende ansåge riksdagen, att en utredning
lämpligen borde verkställas av Kungl. Maj:t och förslag i ämnet
framläggas för riksdagen. Dock var riksdagen av den åsikten,
att början av bristens amortering ej längre kunde uppskjutas, då beräkningarna
påtagligen visade, att i annat fall bristen med varje år
hastigt ökades.

Enligt approximativa beräkningar, som riksdagen låtit verkställa,
hade befunnits, att för avamortering av den beräknade bristen lämp -

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.

ligen borde för år 1911 av trafikmedel såsom ytterligare bidrag till
pensionskostnaderna avsättas ett belopp av 500,000 kronor. Riksdagen
beslöt därför, att till den i 19 § av lagen angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar omförmälda fond skulle, utöver
vad som enligt 20 § i lagen kunde komma att till bestridande av pensioneringskostnaden
utgå av trafikmedel, för år 1911 av sådana medel
överföras ett belopp av 500,000 kronor. Därjämte anhöll riksdagen,
att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning, i vad mån åtgärder lämpligen
borde vidtagas för åvägabringande av en jämnare fördelning av
utgifterna dels för täckande av den del av pensioneringskostnaden, för
vilken nyssnämnda fond enligt av riksdagen angivna grunder borde
anses svara, dels eventuellt för bestridande av ifrågavarande pensionering
i övrigt, samt till riksdagen inkomma med de förslag, vartill ifrågavarande
utredning kunde föranleda.

Sedermera har Kungl. Maj:t, enligt nådigt brev den 16 december
1910, anbefallt statskontoret att med biträde av högst två sakkunniga,
dem statskontoret skulle äga tillkalla, verkställa den i riksdagens skrivelse
avsedda utredning samt att därefter, sedan fullmäktige i riksgäldskontoret
beretts tillfälle att yttra sig i ärendet, till Kungl. Maj:t inkomma
med yttrande och förslag i ämnet.

Jämväl riksdagarna 1911—1913 hava beslutat, att till omförmälda
fond, utöver vad som enligt § 20 av lagen angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar kunde komma att till bestridande
av pensioneringskostnaden utgå av trafikmedel, av sådana medel överföra
för vart och ett av åren 1912, 1913 och 1914 ett belopp av

500,000 kronor.

Genom proposition till innevarande års första riksdag den 24 januari
1914, nr 51, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att medgiva överförande
av 500,000 kronor utav trafikmedel till ovannämnda fond, men
hann riksdagen ej före sin upplösning att behandla detta ärende.

Med anledning härav och då jag i likhet med min företrädare i
ämbetet icke har något att erinra mot järnvägsstyrelsens förenämnda,
i skrivelsen den 27 november 1913 avgivna förslag, får jag
— på enahanda grund, som i riksdagens ovanberörda skrivelse den
31 maj 1910 omförmälts, och i avvaktan på resultatet av den igångsatta,
men ännu icke slutförda utredningen rörande sättet för amortering
av ovan omförmälda brist — hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.

5

att till den i 19 § av lagen angående rätt till
pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4
juli 1910 omförmälda fond må, utöver vad som enligt
20 § i samma lag med tillhörande övergångsbestämmelser
kan komma att till bestridande av pensioneringskostnaden
utgå av trafikmedel, för år 1915
av sådana medel överföras ett belopp av 500,000
kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 50 käft. (Nr 82.)

2