Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
1
Nr 79.
»
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen,
§§ 6, 10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt
1 § 4:o tryckfrihetsförordningen; given Drottningholms
slott den 14 maj 1914.
Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed till Riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning
framlägga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6, 10,
20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt
1 § 4:o tryckfrihetsförordningen.
Regeringsformen.
§ 4.
Konungen äger — — — — rena evangeliska läran. Ej må fader
och son eller bröder på en gång vara ledamöter av statsrådet.
§ 5.
För särskilda grenar av rikets styrelse skola finnas statsdepartement
till det antal, lägst åtta och högst tio, som bestämmes i särskild av
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 47 käft. (Nr 79.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad lag, vilken tillika angiver
varje departements benämning och huvudsakliga verksamhetsområde.
Den närmare fördelningen av ärendena, departementen emellan,
bestämmes av Konungen genom en särskilt utfärdad, offentligen kungjord
stadga.
För varje departement utser Konungen bland statsrådets ledamöter
en chef och föredragande. Chefen för det departement, till vilket utrikes
ärendena höra, är minister för utrikes ärendena.
§ 6.
Statsrådet skall bestå av cheferna för departementen samt tre statsråd
utan departement. Bland de tre statsråden utan departement böra
minst två hava förvaltat civil beställning.
Av statsrådets ledamöter utnämne Konungen en att vara statsminister
och statsrådets främste ledamot.
Statsrådets ledamöter äga att alla i statsrådet förekommande ärenden
övervara.
§ 15-
Kommandomål, varmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap
av högste befälhavare över krigsmakten till lands och sjöss, omedelbarligen
besörjer, må Konungen, då han själv förer riksstyrelsen, avgöra
i närvaro av chefen för det departement, dit ärendet hörer. Honom
åligge — — — — Honom gott synes.
Riksdagsordningen.
§ 6.
1. Första kammarens — — — — valet skett.
2. Varje landstingsområde — —--rikets folkmängd.
3. För valkrets — — -- — en riksdagsman.
4. Därest det — — — — en riksdagsman.
5. Det antal — — — — utöva riksdagsmannakallet.
6. Upphör stad — — — — tillkomma staden.
7. Åro icke — — — — genom lottning inför chefen för det
departement, till vilket justitieärendena höra, i närvaro av — — — —
fullmäktige i riksgäldskontoret.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
3
§ 10.
För en var — — — — det andra insändes till det departement,
till vilket justitieärendena höra.
§ 20.
För en var — — — — det andra insändes till det departement,
till vilket justitieärendena höra.
§ 32.
1. Innan Riksdagen sammanträder, företages inför chefen för det
departement, till vilket justitieärendena höra, eller den — — — —
granskning av de till departementet inkomna — — — — genast
verkställas.
2. Vardera kammaren — — — — obehörig förklarad.
§ 33.
1. Så snart Riksdagen----granskning blivit av chefen
för det departement, till vilket justitieärendena höra, eller den-----
vice talman.
2. Då i — — — — vice talman.
3. Innan sådant — — — — levnadsåren äldst.
4. Vid samtidigt — — — — förfallet upphört.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer — — — — omförmälda
stadga.
2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgiva förslag i
anledning av dit hänvisade frågor angående stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av lagar och författningar rörande statsrådets ansvarighet,
om statsdepartementen, om förvärvande och förlust av medborgarrätt,
om rikets vapen och flagga och om allmänt kyrkomöte så ock av kommunallagarna.
3. Utskottet åligger — — — — regeringsformen stadgat.
4. Utskottet tillkommer----vägrar proposition.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
§ 43.
1. Jordbruksutskottet, som — — — — i vad den angår jordbruksärenden,
åligger att granska — — — — hänvisade jordbruksärenden.
2. Utskottet åligger —--— och skjutsväsende.
Tryckfrihetsförordningen.
§ 1.
4:o. Utgivare av dagblad eller periodiska skrifter aninäle sig,
jämte titeln och tryckningsorten, bos chefen för justitiedepartementet,
med vilken i denna lag förstås chefen för det departement, vartill justitieärendena
höra. Denne äger att, såvida----utgivande förekommer.
Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Berndt Hasselrot.
Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79-
5
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 14 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Efter gemensam beredning med övriga departementschefer anmälde
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot, dels ett av kommitterade
för statsdepartementens organisation m. m. — departementalkommitterade
— den 31 december 1912 avgivet betänkande med förslag
till den svenska centralförvaltningens omorganisation och dels departementalkommitterades
gemensamt med kommittén för kommerskollegiets
organisation — kommerskollegiikommittén — den 5 juli 1913 avgivna
betänkande med detaljerat förslag i fråga om organisationen av ett
departement för handel, industri och sjöfart (handelsdepartementet).
Härefter anförde departementschefen, statsrådet Hasselrot:
Genom införandet år 1840 av departementalstyrelsen, vilken framgick
såsom resultat av de olika förslag till reformer med avseende å
Historik.
6 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.
statsrådets sammansättning och verksamhet, som tid efter annan framträtt
alltsedan tillkomsten av 1809 års regeringsform, lades en fast och
varaktig grund till den svenska centrala förvaltningens organisation i
högsta instans. Att emellertid denna organisation därmed icke var eller
kunde vara slutgiltigt fastställd, ligger i sakens natur. Ty samhällslivets
fortgående utveckling i såväl allmänt kulturellt som ekonomiskt och tekniskt
hänseende har med nödvändighet fört med sig, att den utformning beträffande
statsförvaltningens organ, som en gång givits, måste, för att
förvaltningen skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sina uppgifter,
tid efter annan undergå förändringar och omdaningar. Det är sålunda att
betrakta allenast såsom en naturlig företeelse, att jämväl efter departementalreformens
genomförande eu mångfald reformförslag uti här ifrågavarande
hänseende sett dagen, vilka alla, ehuru på olika vägar, sökt
ernå det gemensamma målet: den högsta statsförvaltningens bästa möjliga
anpassning efter förhandenvarande tids- och samhällsförhållanden. En
av de vägar, på vilka man sökt vinna nämnda mål, har varit inrättande
av nya statsdepartement, varmed ock understundom förbundits frågan
om sammanslagning av redan befintliga departement, en annan har
åsyftat avskiljande från departementens handläggning av sådana grupper
av ärenden, som ansetts lämpligen kunna och böra av annan myndighet
handläggas. I förstnämnda hänseende avläts från Kungl. Maj:ts sida
vid 1856—58, 1868 och 1885 års riksdagar propositioner om inrättande
av nya departement. Vid 1856—58 års riksdag avsåg framställningen ett
departement för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter, vid 1868
års riksdag ett departement för näringar, kommunikationer och allmänna
arbeten samt vid 1885 års riksdag ett departement för lantbruk, industri
och handel. Ingen av dessa framställningar ledde till åsyftat resultat.
Däremot inrättades, på förslag av Kungl. Maj:t, år 1900 jordbruksdepartementet,
genom vars tillkomst antalet statsdepartement ökades
från det förutvarande sju till åtta. Men därmed hade ingalunda departementsfrågau
ens för den närmaste tiden fått sin lösning. Från målsmännen
för de näringsgrenar — handel, industri och sjöfart — vilkas
intressen icke kunnat särskilt tillgodoses vid det nya departementets
bildande och vilka under senare tider företett ett synnerligen livligt
uppsving, framställdes krav på representation genom ett särskilt departement;
de sociala ärendenas växande betydelse påvisade behovet av särskilda
anordningar för dessa ärendens behöriga handläggning inom
administrationen; och slutligen gjorde sig den allt sedan det första
byggandet av statsjärnvägar i Sverige uppställda fordran på ett bättre tillvaratagande
av kommunikationsväsendets angelägenheter alltjämt gällande.
7
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 79.
Dessa olika strävanden fingo sitt uttryck i tre särskilda riksdagsskrivelser,
nämligen skrivelsen den 19 maj 1905, däri anhölls, att Kungl. Maj:t
måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till inrättande
av ett nytt statsdepartement, omfattande handel, industri och sjöfart,
den 20 mars 1907, vari riksdagen hemställde, att Kungl. Maj:t, vid
prövningen av spörsmålet om inrättande av ett nionde statsdepartement,
eller ett departement för handel, industri och sjöfart, även ville taga
under omprövning frågan om sociala regeringsärendens sammanförande
under ifrågavarande eller annat departement, med angivande i benämningen
å departementet av detta dess verksamhetsområde, och till riksdagen
avgiva de förslag till grundlagsändringar, vartill denna prövning
kunde föranleda, samt den 22 maj 1908, däri riksdagen anhöll, att
Kungl. Maj:t ville vid behandlingen av frågan om omreglering av statsrådet
och inrättande av nya statsdepartement särskilt taga i övervägande,
vilka åtgärder kunde anses lämpliga för tillgodoseendet av kravet på en
mera enhetlig och sakkunnig behandling av de ärenden, som anginge
kommunikationer och allmänna arbeten.
Jämsides med nu nämnda krav på omläggningar inom departementsorganisationen
hade reformarbetet inriktats på de förut omförmälda åtgärderna
beträffande sammanslagning av befintliga departement samt
avskiljande från departementen av vissa grupper av ärenden. Frågan om
sammanslagning har avsett lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen.
Tanken på en dylik förening av de båda försvarsdepartementen uttalades
första gången av konstitutionsutskottet vid 1868 års riksdag och frågan
har därefter vid upprepade tillfällen genom inom riksdagen väckta
motioner dragits under riksdagens prövning. År 1894 uppdrog Kungl.
Maj:t åt en kommitté att verkställa utredning, huruvida de båda försvarsdepartementen
kunde och borde förenas till ett departement. Denna
kommitté avgav påföljande år betänkande i ämnet och uttalade sig därvid
för en förening av departementen under vissa av kommittén angivna
villkor och förutsättningar. Tre av kommitténs sju medlemmar hyste
emellertid en motsatt uppfattning och avstyrkte på angivna grunder en
sådan sammanslagning; och vid framläggande av proposition om inrättande
av jordbruksdepartementet fann Kungl. Maj:t ej skäligt föreslå
riksdagen någon ändring i den nuvarande anordningen med två försvarsdepartement.
Frågan om försvarsdepartementens sammanslagning har senast
varit föremål för behandling vid 1911 års riksdag.
Beträffande slutligen spörsmålet om utsöndring från departementen
av en del grupper av ärenden hade förslag i sådant avseende vid flera
Departementalkommitterades
uppdrag.
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
föregående tillfällen blivit framställda, till dess år 1909, på framställning
av Kung!. Maj:t, följde upprättandet av en särskild regeringsrätt,
till vars prövning ock avgörande överlämnats det stora flertalet av
de förut utav Kungl. Maj:t i statsrådet handlagda administrativa besvärsmålen.
Medan det förslag till grundlagsändringar, som avsåg inrättandet
av regeringsrätten, ännu var vilande, uppdrog Kungl. Maj:t den 11
december 1908 åt särskilda sakkunniga — departementalkommitterade —
att verkställa en allsidig undersökning angående de förändringar, vilka,
under förutsättning att en regeringsrätt komme till stånd, kunde finnas
erforderliga eller lämpliga i statsdepartementens genom grundlag fastställda
indelning såväl som i personalen och arbetssättet inom departementen
samt den närmare fördelningen av ärendena departementen
emellan, därvid jämväl borde komma under övervägande, huruvida för
vissa ärenden annan ordning för deras beredning och avgörande än den
nu gällande kunde vara av förhållandena påkallad. Därjämte uppdrogs
åt kommitterade att avgiva förslag till lönestater för departementen, i
vilket avseende det uppdrag, som lämnats den s. k. löneregleringskommittén,
avskilts från nämnda kommitté och överlämnats till ifrågavarande
kommitterade.
Vid departementalkommitterades tillsättande erinrade dåvarande
chefen för justitiedepartementet om de tre i det föregående omförmälda
riksdagsskrivelserna av år 1905 rörande inrättande av ett nytt departement
för handel, industri och sjöfart, år 1907 om de sociala ärendenas
sammanförande inom ett departement samt år 1908 angående en mera
enhetlig och sakkunnig behandling av ärenden rörande kommunikationer
och allmänna arbeten. Likaså berörde departementschefen frågan om
de båda försvarsdepartementens sammanslagning, därvid departementschefen
bragte i erinring, att denna fråga behandlats av den av mig
förut omnämnda, år 1894 tillsatta kommittén, vars utlåtande, såsom nyss
sagts, icke föranledde någon framställning till riksdagen. Det läge,
vari frågan om överflyttande av en betydande del av de administrativa
besvärsmålen till regeringsrätten vid tiden för kommitterades tillsättande
befann sig, ansågs utgöra ännu ett skäl för verkställande av den åt
kommitterade anförtrodda utredningen, då regeringsrättens tillkomst förutsattes
komma att göra en ändrad fördelning av ärendena mellan
departementen önskvärd och sålunda ägde samband med de spörsmål,
vilka genom berörda riksdagsskrivelser underställts Kungl. Maj:ts
prövning.
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
Det uppdrag, som lämnats departementalkommitterade, innefattar,
såsom av det förut sagda framgår, förutom en lönereglering för departementen,
två huvudsakliga uppgifter, nämligen att verkställa undersökning
rörande erforderliga eller lämpliga förändringar i departementsindelningen
— den högsta statsförvaltningens uppdelning på särskilda departement
och den därav beroende fördelningen av ärendena departementen emellan
— samt att utföra sådan undersökning beträffande departementens inre
organisation och arbetssätt samt ordningen för regeringsårendenas beredning
och avgörande.
Det förslag, som kommitterade på grundvalen av nyssnämnda uppdrag
numera avgivit, innebär en djupgående och i detalj utarbetad omläggning
av nu bestående förhållanden i omförmälda hänseenden. Förslaget
innehåller även, förutom övriga författningsförslag, sådana ändringar
i rikets grundlagar, som av kommitterade ansetts nödiga för genomförande
av de utav kommitterade härutinnan åsyftade reformerna. Slutligen
ingår ock i förslaget en lönereglering för departementen.
Jag torde till en början få i korthet angiva själva de huvudgrunder,
på vilka kommitterades synnerligen omfattande betänkande är byggt,
därvid jag dock utelämnar frågan om departementens lönereglering.
Beträffande departementsindelningen hava kommitterade, efter angivande
av vissa allmänna synpunkter för densamma, hemställt:
att ett nytt departement inrättas för handel, industri och sjöfart
(handelsdepartementet);
att likaledes ett nytt departement bildas för samfärdselsanstalter och
allmänna arbeten (kommunikationsdepartementet);
att lantförsvars- och sjö försvar sdepartementen förenas till ett departement
(försvarsdepartementet);
att ärenden av social natur i så stor omfattning, som lämpligen
kan ske, sammanföras i civildepartementet;
att för ärenden rörande allmän undervisning, vetenskap och konst
bildas ett särskilt undervisning sdepartement; samt
att ecklesiastikdepartementet, efter utsöndring av sistnämnda samt
vissa andra ärenden, sammanslås med justitiedepartementet till ett justitieoch
kyrkodepartement.
Vid detta förslag till departementsindelning hava kommitterade
utgått från, att övriga nu befintliga departement skola bestå, dock med
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 47 käft. (Nr 79.) 2
Departementalkommitterades
betänkande.
Departements
indelningen.
10
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 79.
de förändringar i avseende å förvaltningsområden, vilka föranledas av
nämnda förslag eller eljest i samband därmed funnits nödiga eller lämpliga.
Då alltså enligt förslaget å ena sidan två nya departement skola
skapas, men å andra sidan lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen sammanslås
till ett försvarsdepartement, kommer departementens antal att ökas
från åtta till nio och, under förutsättning att någon rubbning beträffande
statsrådets sammansättning i övrigt icke sker, stats)''ådsledamöternas antal
att höjas från elva till tolv.
Vad särskilt beträffar de till inrättande föreslagna två nya departementens
blivande förvaltningsområden, hava kommitterade hemställt, att
följande ärendesgrupper skulle överföras till
Handelsdepartementet:
från finansdepartementet: de ärenden angående handel, industri och
sjöfart, som nu handläggas i detta departement;
från justitiedepartementet: ärenden angående tillämpning av lagen
om skydd för varumärken;
från utrikesdepartementet: den kommersiella informationen samt
frågor om ersättning till konsuler för utgifter för sjömän in. m.;
från sjöförsvarsdepartementet: ärenden angående lots- och fyrinrättningen
med livräddningsanstalterna vid rikets kuster, sjökarteverket och
nautisk-meteorologiska byrån, skeppsmätning samt bildnings- och undervisningsanstalter
för sjöfartsnäringen;
från civildepartementet: ärenden rörande elektriska anläggningar,
eldfarliga oljor och explosiva varor samt koncessioner å bearbetning av
stenkolsfy ndigheter;
från ecklesiastikdepartementet: ärenden angående den lägre tekniska
undervisningen 1;
från jordbruksdepartementet: ärenden rörande torvindustrien, vissa
ärenden angående husslöjd, vissa gruvärenden (kronans jordägarn ridt-1 i
gruva, åtgärder för inmutning för kronans räkning av malmfyndigheter
m. m.) ävensom geologiska ärenden.
1 Kommerskollegiikommittén har i sitt gemensamt med departementalkommitterade
avgivna betänkande angående organisationen av handelsdepartementet såsom sin mening
uttalat, att jämväl ärenden rörande ien tekniska högskoleundervisningen böra med övriga
yrkesutbildningsfrågor läggas till handelsdepartementet.
11
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 79.
Kommunikationsdepartementet:
från civildepartementet: ärenden rörande järnvägar, post, telegraf
och telefon, väg-, kanal-, farleds- och hamnanläggningar ävensom
kommunikationsväsendet i övrigt, vattenfall, i den mån sådana ärenden
ej tillhöra annat departement, byggnadsväsendet och stadsplaneväsendet;
från finansdepartementet: ärenden rörande staten tillhöriga byggnader
och tomter, i den mån dessa ärenden icke tillhöra annat
departement;
från jordbruksdepartementet: ärenden rörande väg-, färje- och brohåll
ningsskyldighet, skjutsväsendet och gästgiverier, allmän flottning,
byggande i kongsådra, vatteuavlednings-, avdiknings- odlings- och frostminslcningsföretag
samt hydrografiska färskvattensundersökningar; samt
från ecklesiastikdepartementet: ärenden rörande ritningar till kyrkor
och kyrkliga föremål.
Förutom den omgruppering av ärenden, som är en omedelbar följd
av kommitterades förslag till departementsindelning, hava kommitterade
ansett sig böra göra särskilda framställningar om en del större ärendesöverflyttningar
de olika departementen emellan, varibland må omnämnas
utsöndring till andra departement av vissa lagstiftningsärenden, som nu
tillkomma justitiedepartementet, och sammanförande i jordbruksdepartementet
av ärenden rörande den jordegendom, som tillhör staten eller varöver
staten eljest har vård och inseende och som i allmänhet är avsedd
för jordbruk.
Till de av kommitterade föreslagna grundlagsändringar, som betingas
av eller stå i samband med kommitterades hemställan beträffande
departementsindelningen, skall jag i det följande återkomma.
Med avseende å statsdepartementens inre organisation och arbetssätt
samt ordningen för reg er ing särendenas beredning och avgörande hava kommitterade
såsom grundprincip för den av kommitterade föreslagna departementsorganisationen
— vilken icke avser utrikesdepartementet —
uppställt, att de centrala ämbetsverken förenas med de statsdepartement,
till vilka de höra, och organiseras såsom beståndsdelar av dessa departement
under benämning departementsavdelning eller departementskontor.
Kommitterade göra emellertid härvid undantag dels för tre mera betydande
ämbetsverk, nämligen kammarkollegiet, statskontoret och kammarrätten,
vilka av särskilda skäl ställts utanför departementsorganisa
-
Departementens
inre organisation
tn. m.
12
Departe
mentschefens
yttrande.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.
tionen, och dels för en del smärre ämbetsmyndigheter, som hava att
fullfölja mera speciella statsändamål och åt vilka givits den generella
benämningen anstalter.
De i departementen såsom avdelningar eller kontor inorganiserade
centrala ämbetsverken skola, med bibehållande av sina nuvarande
uppgifter och befogenheter såsom centrala verk, för sina regeringsärendens
vidkommande därjämte övertaga den departementen nu åliggande
beredningen, föredragningen och expedieringen av dessa ärenden.
För tillvägagångssättet härvid hava kommitterade i särskilda författningsförslag
lämnat detaljerade bestämmelser. På samma gång skulle
vid sidan av de inflyttade verken inom varje departement ställas ett
departementskansli under en generalsekreterare som chef för handläggning
av ärenden, som icke lämpligen borde omhänderhavas av verken, samt
framför allt för bevakande av konstitutionella och formella synpunkter samt
för upprätthållande av kontinuitet och tradition i departementsarbetet.
Åt cheferna för departementsavdelningarna har med hänsyn till
deras föreslagna befattning med regeringsärendena givits en generell
benämning, departementsdirektörer; och då generalsekreterarens uppgifter
ansetts betinga, att han sättes i samma tjänsteställning som avdelningscheferna,
har även han upptagits såsom departementsdirektör.
Enligt kommitterades uppfattning är vid genomförandet av den
utav kommitterade föreslagna departementsorganisationen av väsentlig
betydelse, att de olika departementsavdelningarna och departementskontoren,
förutom i de fall, där särskilda omständigheter påkalla undantag,
få lokaler åt sig upplåtna under samma tak som eller i omedelbar närhet
av departementschefens och generalsekreterarens ämbetsrum; och departementens
lokalfråga bör följaktligen enligt kommitterades mening
lösas i samband med organisationsfrågan.
Jag har icke ansett mig behöva i detta sammanhang i vidare mån
än som nu skett redogöra för departementalkommitterades förslag till
förändrad departementsindelning och departementsorganisation, enär den
framställning till nu instundande riksdag, som på grundvalen av föreliggande
förslag bör avlåtas, synes mig av skål, vilka i det följande
skola angivas, böra inskränkas till sådana ändringar i grundlag, som
utgöra den nödvändiga förutsättningen för erforderliga reformer beträffande
departementsindelningen. Innan jag närmare ingår på sistnämnda
fråga, anhåller jag emellertid att fä något beröra departementalkommitterades
förslag till departementens inre organisation ävensom
departementens lönereglering.
13
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.
Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, innebär departementalkommitterades
förslag till departementens inre organisation en
genomgripande omläggning av nuvarande förhållanden och har ansetts
icke kunna genomföras utan vidtagande av vissa grundlagsändringar.
Det är självfallet, att ett förslag av den stora betydelse och räckvidd
som det förevarande fordrar en sorgfällig omprövning och en ingående
granskning ur olika synpunkter. Uppgiften vid en reform av denna
art måste gå ut på att söka råda bot för de mest kännbara olägenheter,
som äro förbundna med det nuvarande förvaltningssystemet, utan att
förspilla de väsentliga fördelar, som detta system onekligen innebär.
Departementalkommitterades förslag uti ifrågavarande avseende har av
det vida övervägande antalet centrala verk, som yttrat sig över detsamma,
mötts av betänkligheter, huvudsakligen utmynnande i farhågan,
att den oberoende och självständiga ställning, som de centrala verken
nu intaga icke blott i den förvaltning, som är åt dem anförtrodd, utan
även med avseende å regeringsärendenas handläggning, skulle genom
verkens inflyttning i departementen åtminstone i sistnämnda avseende
gå förlorad eller väsentligen försvagas. Därjämte har framhållits, bland
annat, att föredragningen av regeringsärendena genom centralverkens
tjänstemän skulle verka förryckande på arbetet inom verken och i allt
fall öka behovet av dessas arbetskrafter. Utan att vilja ingå i bedömande
av betydelsen av dessa erinringar anhåller jag få meddela, att
jag, särskilt i betraktande av den korta tidrymd, som stått mig till
buds för att taga närmare kännedom om denna fråga, för närvarande
icke är beredd att i förevarande hänseende göra någon som helst framställning
till Kungl. Maj:t. Ett ytterligare skäl för mig att icke taga
definitiv ståndpunkt till kommitterades förslag beträffande departementens
inre organisation ligger däri, att kommitterade ansett departementens
lokalfråga böra lösas i samband med organisationsfrågan. Det
sålunda uppkastade tekniskt-ekonomiska spörsmålet, som givetvis har en
betydande räckvidd, är icke för närvarande utrett. Av dessa anledningar
kau jag icke nu inlåta mig på, i vilken riktning och omfattning
ändringar i statsdepartementens inre organisation böra ifrågasättas.
Beträffande frågan om lönereglering för departementen har av
departementalkommitterade, såsom förut nämnts, framlagts ett förslag i
sådant hänseende. Detta förslag är i första hand uppgjort i anslutning
till kommitterades allmänna organisationssystem och avser allenast departementskanslierna
i deras av kommitterade förordade gestaltning. Vid
föredragning den 14 nästlidna januari inför Kungl. Maj:t av fråga om
Departementens
inre organisation.
Departe
mentens
löneregle
ring.
Departementsindelningen
och
därav beroende
grundlagsändringar.
14 Kungl. Maj ts Nåd. Proposition Nr 79.
fortsatt tillämning under år 1915 av den provisoriska lönereglering för
befattningshavare i departementen, som varit gällande från och med år 1911,
förutsatte dåvarande chefen för justitiedepartementet, att de förändringar
i departementens organisation, som funnes böra genomföras, kunde
komma till stånd först under loppet av år 1915, därvid departementschefen
vidare anförde, att den slutliga omregleringen av löneförhållandena
samtidigt därmed kunde träda i verket, men att efter all sannolikhet
härmed torde få anstå till början av år 1916. Vid sådant förhållande
borde jämväl för år 1915 under vederbörande huvudtitlar begäras
medel å extra stat till den provisoriska regleringen.
Framställningar om extra anslag för ifrågavarande ändamål hava
ock till den i mars månad innevarande år upplösta riksdagen gjorts å
de särskilda huvudtitlarna och, i den mån dessa huvudtitlar av nämnda
riksdag slutbehandlats, blivit bifallna. Vid sådant förhållande torde man
icke nu böra ingå på det av kommitterade uppgjorda förslaget i förevarande
avseende.
I fråga om departementsindelningen är i det föregående omförmäla
hurusom från riksdagens sida framställningar i särskilda riksdagsskrivelser
gjorts år 1905 om inrättande av ett nytt departement för handel,
industri och sjöfart, år 1907 om de sociala ärendenas sammanförande inom
ett departement och år 1908 om en mera enhetlig och sakkunnig behandling
av ärenden rörande kommunikationer och allmänna arbeten.
Departementalkommitterade hava för sin del ansett, att dessa framställningar
borde tillmötesgås på sådant sätt, att två njm departement bleve
inrättade, ett för handel, industri och sjöfart (handelsdepartementet) och
ett för samfärdselsanstalter och allmänna arbeten (kommunikationsdepartementet)
samt att ärenden av social natur i så stor omfattning,
som lämpligen kunde ske, sammanfördes i civildepartementet.
Vad de sociala ärendena beträffar, tillåter jag mig erinra, att det
av riksdagen uttalade önskemålet i huvudsak redan blivit förverkligat
genom antagandet vid 1912 års riksdag av Kungl. Maj:ts förslag
om inrättande från och med år 1913 av en socialstyrelse såsom
ett centralt ämbetsverk under civildepartementet. Detta förslag var
grundat på ett av departementalkommitterade gemensamt med kommerskollegiikommittén
den 18 november 1911 avgivet betänkande i ämnet,
därvid dock socialstyrelsen avsågs att ingå såsom en avdelning av
nämnda departement. I berörda betänkande hade ock åt socialstyrelsens
ämbetsbefattning givits en större omfattning, i det att däri inrymts
även ärenden rörande allmän fattigvård m. m. Det lärer vara givet och
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
har vid socialstyrelsens inrättande jämväl förutsatts, att det av de båda
kommittéerna sålunda avgivna förslaget kommer att tagas i förnyat
övervägande i samband med prövningen av departementalkommitterades
organisationsplan i dess helhet.
Till prövning föreligga sålunda nu närmast departementalkommitterades
förslag till inrättande av ett handels- och ett kommunikationsdepartement
och, beträffande handelsdepartementet, departementalkommitterades
och kommerskollegiikommitténs i särskilt betänkande avgivna
framställning i fråga om organisationen av detta departement.
Därjämte ingår i departementalkommitterades förslag beträffande departementsindelningen,
såsom förut nämnts, en hemställan om lantförsvarsoch
sjöförsvarsdepartementens förening till ett departement, försvarsdepartementet.
Samtliga nu nämnda framställningar äro av beskaffenhet
att förutsätta ändringar i rikets grundlagar, vartill kommitterade jämväl
avgivit förslag.
I sådant hänseende hava kommitterade — efter erinran att i § 6 ■
regeringsformen föreskrives, att av statsrådets ledamöter åtta skola vara
chefer och föredragande, var för sitt av de i samma paragraf uppräknade,
nu bestående departementen — anfört följande.
»Statsdepartementens antal och benämningar äro sålunda enligt
gällande svensk statsrätt fastslagna i grundlag. Att emellertid bestämmelserna
härom icke äro av grundlags natur, synes kommitterade påtagligt.
Deras betydelse är närmast att angiva normerna för det sätt,
varpå centralförvaltningen skall vara för sin verksamhet i högsta instans
uppdelad, och bestämmelserna i fråga äga följaktligen icke konstitutionell,
utan administrativ karaktär. Deras historiska tillkomst synes ock giva
vid handen, att de influtit i grundlagen huvudsakligen av den anledning,
att de utgöra ett led i det system, de partemen talstyrelsen, som år 18-10
genomfördes, och bildade en motsvarighet till statssekreterarnas förut i
grundlag beskrivna särskilda verksamhetsområden.
Men frånsett de nu anförda mera teoretiska invändningarna mot
departementsindelningens inrymmande i grundlag, har för kommitterade
vid denna frågas bedömande en annan omständighet av praktisk innebörd
varit bestämmande. Det synes nämligen kommitterade otvivelaktigt
att, med hänsyn till vikten av statsförvaltningens anpassning efter
samhällsutvecklingens krav, det ofta nog måste framstå såsom en kännbar
olägenhet, att ifrågavarande stadgande!! äro bundna vid de tunga former,
som äro gällande för ändring av grundlag. För sådan ändrings genomförande
erfordras nämligen, att sammanstämmande beslut fattas av
4, 5 och 6
rcfjcringsf
ormen.
16
Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.
Konungen och två lagtima riksdagar samt att mellan de båda riksdagarna
nya val i hela riket förrättats till andra kammaren.
Det torde vara så mycket mera angeläget, att förevarande stadganden
bliva i samband med den nu ifrågasatta departementsreformen
uteslutna ur regeringsformen, som behovet av rörligare och smidigare
former uti ifrågavarande avseende helt visst framgent kommer att starkare
framträda i bredd med en livligare växelverkan mellan statsförvaltningen
och samhällslivet i det hela.
Denna fråga har redan vid ett tidigare tillfälle varit föremål för
uppmärksamhet. Med anledning av propositionen till 18C8 års riksdag
om inrättande av ett nytt departement för näringar, kommunikationer
och allmänna arbeten avgav konstitutionsutskottet ett förslag till grundlagsändringar,
innefattande, förutom annat, att departementens antal och
namn skulle ur grundlagarna försvinna och göras till föremål för en av
Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Utskottet anförde därvid,
bland annat, att man därigenom vunne den fördelen att, efter den plan,
som för förvaltningens ordnande kunde komma att utstakas, densamma
finge efter hand utveckla sig utan hinder av några bestämmelser i grundlagen;
och Kungl. Maj:t skulle på så sätt lämnas friare händer att, om
Kung!. Magt så funne för gott, företaga den jämnare fördelning av
ärendena mellan de särskilda departementen, som enligt utskottets förmenande
vore av behovet påkallad, men som nu kunde möta hinder
redan av departementens i grundlag utsatta namn. Konstitutionsutskottets
förslag vana emellertid ej riksdagens bifall.
Går man till utlandet, finner man, att de europeiska ländernas
statsförfattningar i allmänhet ej innehålla några bestämmelser om departementsindelningen.
Endast Sachsen och Wiirttemberg torde härifrån utgöra
undantag. Föreskrifter om departementsindelningen äro i andra
länder vanligen utfärdade i administrativ väg genom beslut, meddelade
av statsöverhuvudet, som därvid endast bindes av representationens rätt
till anslags beviljande (så i Norge, Danmark, Preussen, Bayern, Österrike,
Frankrike, Belgien, Nederländerna och Italien).
Vid övervägande, huru förevarande spörsmål, under den av kommitterade
antagna förutsättningen, att bestämmelserna om departementsindelningen
ur grundlagarna uteslutas, lämpligast bör lösas, kan ifrågasättas,
om ej bestämmandet av departementsindelningen helt och hållet
borde läggas i Kungl. Maj:ts hand. Härigenom vunnes, icke blott att
en omläggning kunde, när så vid regeringsbildande eller eljest funnes
ändamålsenligt, genom en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga vidtagas
med avseende å departementens antal och namn, utan ock att Kungl.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
Maj:t ägde full frihet att i nämnda ordning genomföra de förändringar
beträffande ärendenas fördelning i övrigt mellan departementen, som
föreliggande förhållanden kunde betinga. Men om ock en dylik anordning
ur angivna synpunkter skulle medföra beaktansvärda fördelar,
hava kommitterade icke ansett tillrådligt, att ett sådant steg nu tages,
särskilt i betraktande därav, att en dylik utsträckt rätt för Kungl. Maj:t,
ehuru tillämpad i de flesta europeiska stater, icke överensstämmer med
våra förvaltningsförhållanden, sådana de historiskt utvecklat sig. Kommitterade
hava vid sådant förhållande trott, att förevarande spörsmål
bör lösas på följande sätt. I regeringsformens § 6 utsäges allenast, att
statsdepartement skola finnas för de särskilda förvaltningsgrenarna. Härmed
är departementalstyrelsens princip i grundlag fastslagen. Vidkommande
departementens antal hänvisas därefter i regeringsformen till
en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Härigenom
har man å ena sidan lättat bestämmelserna om departementsindelningen
från de tyngande garantier, med vilka grundlagsbud äro omgärdade,
och å andra sidan genom dessa bestämmelsers klädande i lagform berett
den stadga åt departementsindelningen, som kan anses erforderlig och
lämplig. Ur synpunkten av förvaltningens stabilitet har det ock synts
kommitterade önskvärt, att i omförmälda lag i allmänna ordalag angivas
statsdepartementens huvudsakliga verksamhetsområden; och ett omnämnande
av denna omständighet har då jämväl ansetts böra intagas i
§ 6 regeringsformen.»
Departementalkommitterade hava vidare föreslagit, att ett av kom
mitterades nu nämnda hemställan betingat tillägg måtte göras till § 6
regeringsformen av innehåll, att chefen för det departement, till vilket
utrikes ärendena höra, kallas minister för utrikes ärendena. Kommitterade
hava härom anfört:
»Det i § 6 regeringsformen nu förekommande stadgandet därom,
att ett visst antal av statsrådets ledamöter skall vara chefer och föredragande,
var för sitt av de i samma paragraf angivna departementen,
innehåller ock den föreskrift, att ministern för utrikes ärendena skall
vara chef för utrikesdepartementet. Då omförmälda stadgande i sin
helhet av kommitterade ur paragrafen uteslutits och ersatts med i det
föregående angivna bestämmelser, har härav blivit en följd, att jämväl
benämningen minister för utrikes äi''endena å chefen för utrikesdepartementet
ur paragrafen bortfallit. Ifrågavarande benämning, vilken närmast
torde hava föranletts av behovet för chefen för nämnda departement att
i den utrikes brevväxlingen bära denna titel och även har sitt berättigande
däri, att han i olikhet med de övriga departementscheferna utövar verkBihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 47 käft. (Nr 79.) 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
liga ministerfunktioner, förekommer även i andra paragrafer i regeringsformen
(§§ 11 och 34) och kan sålunda anses hava vunnit hävd i vår
grundlagsstiftning.))
Kommitterade hava med hänsyn härtill ansett, att till § 6 regeringsformen
bör fogas ett tillägg av nyss angivet innehåll.
I samband med departementsindelningen hava departementalkommitterade
till behandling upptagit frågan om statsrådets sammansättning
i det hela. Därvid hava kommitterade av angivna skäl förklarat sig,
principiellt sett, hålla före, att en minskning i det nuvarande antalet
konsultativa statsråd icke bör äga rum, och kommitterade hava alltså
utgått från, att statsrådet skall bestå av tolv medlemmar, nämligen nio
departementschefer och tre konsultativa statsråd.
»Om ock en sådan sammansättning av statsrådet — fortsätta
kommitterade — bör betraktas såsom det normala och i regel måste
anses ur det allmännas synpunkt vara mest tillfredsställande, synes
det dock givet, att undantagsfall kunna inträffa, då svårigheter möta
att bilda en homogen regering av ett så stort antal ledamöter. Det
kan vid ett sådant tillfälle befinnas lämpligt, att chefskapet för två
av departementen, vare sig för längre eller kortare tid, lägges i händerna
på en person eller att de konsultativa statsrådens antal inskränkes
eller ock möjligen, att båda dessa eventualiteter samtidigt
inträffa. Nämnda svårigheter vid regeringsbildande ökas naturligen,
i den mån Konungens rådgivare med den fortgående utvecklingen mera
än hittills erhålla karaktären av en politisk ministär. Man kan ock
förutse, såsom väl under gångna tider vid enstaka tillfällen förekommit,
att vid en statsrådsledamots avgång ur regeringen vanskligheter yppa
sig att finna en lämplig efterträdare åt honom och att vid sådant förhållande
den bästa utvägen befinnes vara att inom det kvarvarande statsrådet
verkställa en genom avgången påkallad omreglering, utan att någon
ny statsrådsledamot utses. Redan nu har hänt, att en departementschef
vid vakans tillfälligt förestått två departement, ehuru tvivelaktigt torde
vara, huruvida detta varit förenligt med den nuvarande lydelsen av § 6
regeringsformen. Vad särskilt en eventuell minskning i de konsultativa
statsrådens antal beträffar, låter det sig exempelvis väl tänka, att en
regering, i vilken ett avsevärt antal ämbetsmän inginge, skulle kunna
under kortare tid fungera på ett tillfredsställande sätt, utan att den
räknade fullt antal konsultativa statsråd.
På grund härav hysa kommitterade den uppfattningen, att antalet
statsrådsledamöter icke bör såsom nu i grundlagen fixeras, utan att åt
Konungen bör lämnas rätt att efter vid varje särskilt tillfälle sig före
-
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
teende omständigheter bestämma detsamma, dock med den begränsning,
att antalet icke får överstiga tolv eller understiga tio. Härigenom har
möjlighet beretts att vid vissa undantagsfall bilda en mindretalig regering
— i allmänhet torde icke kunna förutsättas, att antalet statsrådsledamöter
kommer att understiga det nuvarande antalet elva — på samma gång
man genom bestämmandet av minimiantalet statsrådsledamöter till tio
givit uttryck däråt, att nämnda antal med hänsyn till statsförvaltningens
uppdelning på nio departement är det lägsta, som kan anses bjuda
erforderlig trygghet för förvaltningens behöriga handhavande. Stadgandet
om statsrådsledamöternas antal har av kommitterade flyttats från
§ 5 till § 4 regeringsformen av anledning, att genom dess införande
i sistnämnda paragraf med minsta redaktionsförändring tydligt blir utsagt,
att bestämmandet av antalet ligger i Konungens hand. Föreskriften
därom, att fader och son eller bröder ej på en gång må vara
ledamöter av statsrådet, har i samband med bestämmelsen om statsrådsledamöternas
antal jämväl överförts från § 5 till § 4. I följd härav har
§ 5 regeringsformen undergått nödig jämkning i redaktionen. Slutligen
har i § 6 regeringsformen intagits den allmänna bestämmelsen, att
Konungen bland statsrådets ledamöter utnämner chefer och föredragande
för de olika departementen.»
Kommitterade hava därjämte erinrat att, då kommitterades förslag
förutsätter, att de konsultativa statsråden kunna vara färre än tre, den
i § 6 regeringsformen intagna föreskriften därom, att bland dem minst
två böra hava förvaltat civil beställning, redan av denna anledning icke
kunnat kvarstå i sin nuvarande form. Kommitterade hava funnit denna
bestämmelse mindre tillfredsställande jämväl ur den synpunkten att, även
då tre konsultativa statsråd ingå i regeringen, det icke synes böra oundgängligen
fordras, att två av dem uppfyllt berörda villkor. Med hänsyn
härtill och av i övrigt anförda skäl har ifrågavarande stadgande av
kommitterade knutits till regeringskollegiet i dess helhet. Nu omhandlade
föreskrift har fått sin plats i § 4 regeringsformen.
På grund av vad sålunda från kommitterades sida anförts, hava
kommitterade föreslagit, att §§ 4, 5 och 6 regeringsformen måtte erhålla
följande ändrade lydelse:
§ 4.
Konungen äger att allena styra riket på det sätt, denna regeringsform
föreskriver; inhämte dock, i de fall, här nedanföre stadgas, underrättelse
och råd av ett statsråd. Till ledamöter av statsrådet kallar
20
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.
och utnämner Konungen minst tio, högst tolv kunnige, erfarne, redlige
och allmänt aktade, infödde svenske män av den rena evangeliska läran.
Ej må fader och son eller bröder på en gång vara ledamöter av statsrådet.
Av statsrådets ledamöter böra minst två hava förvaltat civil
beställning.
§ 5.
Statsrådets ledamöter äga att alla i statsrådet förekommande ärenden
övervara. Konungen utnämne en av dem att vara statsminister
och statsrådets främste ledamot.
§ 6.
För de särskilda förvaltningsgrenarna skola finnas statsdepartement
till det antal, som bestämmes genom en av Konungen och Kiksdagen
gemensamt stiftad lag, vilken tillika angiver varje departements huvudsakliga
verksamhetsområde.
Den närmare fördelningen av ärendena, departementen emellan,
bestämmes av Konungen genom en särskilt utfärdad, offentligen kungjord
stadga.
Bland statsrådets ledamöter utnämner Konungen chefer och föredragande
för de olika departementen. Chefen för det departement, till
vilket utrikes ärendena höra, kallas minister för utrikes ärendena.
Av de centrala verk och andra myndigheter, som avgivit utlåtanden
över departementalkommitterades betänkande, hava endast de,
vilkas förvaltningsområden beröras av de föreslagna nya handels- och
kommunikationsdepartementen eller av den ifrågasatta sammanslagningen
av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen, yttrat sig i fråga om
kommitterades förslag till departementsindelning. Någon meningsskiljaktighet
har därvid icke yppat sig bland ifrågavarande myndigheter
beträffande lämpligheten att inrätta särskilda handels- och kommunikationsdepartement.
Däremot har förslaget att förena de båda försvarsdepartementen
till ett departement avstyrkts av samtliga marina myndigheter
ävensom av chefen för generalstaben.
Av det förut sagda framgår, huruledes frågan om ändringar i
departementsindelningen sedan lång tid tillbaka stått på dagordningen,
och det lärer ej lida något tvivel, att denna fråga, sedan densamma
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
blivit underkastad en ingående behandling av departementalkommitterade
och, såvitt angår det föreslagna handelsdepartementet, jämväl av kommerskollegiikommittén,
nu befinner sig i det läge, att åtgärder böra vidtagas
för att bringa den till lösning. Det måste anses vara av så mycket
större intresse, att åtgärder i sådant syfte snarast möjligt åvägabringas,
som denna angelägenhet givetvis är av genomgripande betydelse för
arbetet inom statsförvaltningen. Effektiviteten av detta arbete synes
mig nämligen i väsentlig mån vara beroende därav, att åt de olika större
eller mindre grenarna av förvaltningen beredas den plats och det utrymme
inom organisationen, som deras vikt kräver. Det lärer ock vara
påtagligt, att genom den snabba utveckling, som under de senare årtiondena
gjort sig gällande inom nästan alla samhällslivets områden,
icke minst i ekonomiskt avseende, i förening med den starka tendens
till utvidgad statsverksamhet, vilken gått hand i hand med denna utveckling,
behovet av reformer i departementsindelningen numera blivit
i särskilt hög grad framträdande.
Med hänsyn därtill, att de konstitutiva bestämmelserna rörande
departementsindelningen och, i samband därmed, statsrådets sammansättning
äro inrymda i §§ 4, 5 och 6 regeringsformen, måste den
närmaste åtgärden för förverkligandet av det angivna syftemålet vara
att genomföra nödiga ändringar i dessa lagrum ävensom sådana ändringar
i vissa andra paragrafer av grundlagarna, som därav bliva en
följd. Gången av detta ärendes behandling skulle då bliva att, under
förutsättning att Kungl. Maj:t ville till den nu sammanträdande riksdagen,
vilken är den sista i löpande treårsperiod för andra kammaren,
avlåta framställning rörande de grundlagsändringar, om vilka jag i det
följande ärnar göra hemställan, och förslag i ämnet av nämnda riksdag
antages såsom vilande, detta förslag kunde slutgiltigt bifallas av 1915
års riksdag. Sistnämnda riksdag skulle därefter lå till sig liänskjutna
de lagstiftnings-, organisations- och anslagsfrågor, vilka må betingas av
en reformerad departementsindelning.
Såsom jag redan förut anfört, anser jag frågan om departementens
inre organisation icke ännu vara mogen för avgörande. Jämväl
spörsmålet om förändrad departementsindelning torde, såvitt angår det
närmare bestämmandet av sättet för dess ordnande, behöva underkastas
förnyat övervägande. Det förslag till grundlagsändringar, som jag har
för avsikt att nu framlägga, bör därför enligt min mening vara så avfattat,
att det såvitt möjligt lämnar statsmakterna fria bänder att vidtaga
de reformer med avseende å departementsindelningen, som efter prov
-
22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
ning av alla därpå inverkande omständigheter kunna befinnas vara do
mpli gaste.
Åven en annan synpunkt synes mig vid uppgörandet av förevarande
förslag till grundlagsändringar böra vinna beaktande, den nämligen,
att i förslaget icke böra ingå andra ändringar än sådana, som med
nödvändighet betingas av de reformer i departementsindelningen, som
kunna ifrågakomma att genomföras. Grundlagarnas egen natur bjuder,
att de icke böra rubbas i något hänseende, försåvitt icke sådan rubbning
är ovillkorligt påkallad av föreliggande behov.
Efter angivande av dessa allmänna synpunkter anhåller jag få
övergå till granskning av departementalkommitterades förslag till ändringar
i §§ 4, 5 och 6 regeringsformen.
Kommitterade hava till en början föreslagit, att de nu i § 6 regeringsformen
intagna bestämmelserna om departementens antal och benämningar
skola flyttas från regeringsformen till en av Konungen och
Riksdagen gemensamt stiftad lag. Vad kommitterade till stöd för detta
sitt förslag anfört är givetvis förtjänt av beaktande. Det kan sålunda
ej förnekas, att nämnda bestämmelser i väsentlig mån äro av administrativ
art samt att ett frigörande av dessa bestämmelser från deras
karaktär av grundlagsstadganden skulle bereda en ökad och understundom
behövlig möjlighet att anordna departementsindelningen efter de särskilda
krav, som vid olika tidslägen föreligga. Det oaktat kan jag ej
ansluta mig till kommitterades förslag, såsom helhet betraktat. Jag håller
nämligen före, att departementsindelningen icke bör helt berövas den
stadga, som sammanhänger med de nuvarande bestämmelsernas egenskap
av grundlagsstadganden. Ett antagande av kommitterades förslag skulle
enligt mitt förmenande innebära ett större avsteg från nu bestående
förhållanden än som kan anses erforderligt och lämpligt. Den föreliggande
frågan synes mig i stället böra lösas på sådant sätt, att i
regeringsformen inrymmes stadgande, dels att för särskilda grenar av
rikets styrelse skola finnas lägst åtta, högst tio statsdepartement och dels
att departementens antal bestämmes inom dessa gränser i särskild av
Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad lag, vilken tillika angiver
varje departements benämning och huvudsakliga verksamhetsområde. Det
av kommitterade framhållna behovet av rörligare och smidigare former
i avseende å departementsindelningen lärer i fullt tillräcklig mån bliva
tillgodosett även med det av mig nu framställda förslaget.
Genom bestämmandet av departementens antal till lägst åtta —
det nuvarande antalet — och högst tio, har givits eu ram, inom vilken
departementsindelningen otvivelaktigt skall kunna på ett fullt tillfreds
-
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
ställande sätt ordnas. Maximiantalet medger sålunda inrättande av två
nja departement med bibehållande av samtliga de nu bestående departementen
(exempelvis inrättande av ett handels- och ett kommunikationsdepartement
med bibehållande, jämte övriga departement, av lantförsvars-
och sjöförsvarsdepartementen såsom skilda departement).
Mot införande i regeringsformen av det utav kommitterade förordade
tillägget beträffande ministern för utrikes ärendena har jag i sak
icke något att erinra. Ordalydelsen av detta synes mig dock erhålla en
lämpligare avfattning, därest det formuleras sålunda: »Chefen för det departement,
till vilket utrikes ärendena höra, är minister för utrikes ärendena.»
Kommitterade hava vidare hemställt, att antalet statsrådsledamöter
icke måtte såsom nu i grundlagen fixeras, utan att åt Konungen måtte
lämnas rätt att efter vid varje särskilt tillfälle föreliggande omständigheter
bestämma detsamma, dock med den begränsning, att antalet icke finge
understiga tio eller överstiga tolv. I utvecklingen av detta sitt förslag
hava kommitterade omförmält, hurusom vid regeringsbildande eller eljest
kunde finnas lämpligt, att chefskapet för två av departementen vare sig för
längre eller kortare tid lades i händerna på en person eller att de konsultativa
statsrådens nuvarande antal inskränktes eller ock möjligen, att
förändring i båda dessa avseenden samtidigt vidtoges; och kommitterades
grundlagsändringsförslag har ock formulerats i syfte att möjliggöra
sådana jämkningar i statsrådets sammansättning.
Med hänsyn till vad jag i det föregående yttrat därom, att andra
grundlagsändringar icke böra genomföras än sådana, som ovillkorligt
betingas av den nu ifrågasatta reformen, anser jag mig icke kunna
biträda kommitterades uppfattning vare sig i det avseendet, att en departementschef
skulle kunna på ett mera stadigvarande sätt förestå två departement
eller att bland statsrådets ledamöter skulle kunna ingå färre konsultativa
statsråd än tre; och jag finner kommitterades förslag i dessa
delar jämväl ur andra synpunkter icke vara att förorda.
Beträffande förstnämnda spörsmål är, som bekant, i § 6 regeringsformen
i dess nuvarande lydelse fastslaget, att i spetsen för varje departement
skall stå en statsrådsledamot som chef och föredragande. Denna
grundsats är enligt min mening av den betydelse för statsförvaltningens
behöriga handhavande, att densamma icke — låt vara endast i undantagsfall
— bör eftergivas. Med den betydande omfattning, som regeringsärendena
under nuvarande förhållandena äga, skulle säkerligen en
alltför stor och till sitt innehåll alltför olikartad arbetsbörda komma
att vila på den statsrådsledamot, som samtidigt stode i spetsen för två
departement, för att erforderlig garanti skulle föreligga, att denne
24 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 79.
skulle kunna utöva en planmässig och initiativkrafti g ledning inom
vederbörande förvaltningsgrenar. Det synes mig ock, som skulle en
dylik anordning kunna komma att motverka syftet med inrättandet
av nya departement, då ju betydelsen och gagnet av ett nytt departement
icke minst består däri att de samhällsintressen, som departementet
kommer att företräda, bliva tillförsäkrade att alltid erhålla en särskild
representant inom statsrådet. I allt fall bör väl någon tid§ erfarenhet,
efter det ett eller flera nya departement inrättats, avvaktas i fråga om
behovet av den utav kommitterade sålunda ifrågasatta reformen, innan
man skrider till vidtagandet av en dylik för våra förvaltningsförhållan
den
främmande åtgärd. . . ,
Såsom nyss nämndes, finner jag mig icke heller kunna ansluta
mig till kommitterades tanke att bereda väg för eu anordning, varigenom
möjliggöres, att de konsultativa statsrådens antal bleve mindre
än tre. Det maktpåliggande och ansvarsfulla arbete, som vilar på de
konsultativa statsråden och som av kommitterade själva starkt betonats,
synes mig med nödvändighet kräva, att deras antal icke förutsattes
vid något tillfälle bliva lägre än det nuvarande. Och för visso kommer
detta arbete i betraktande av den snabbt fortgående samhällsutvecklino-en
och vid en eventuell tillkomst av ett eller flera nya departement
att alltjämt ökas. Kommitterade hava också för sin del i princip
givit sitt erkännande åt behövligheten av tre konsultativa statsrådsledamöter
Det torde även förtjäna uppmärksammas, att varken vid jordbruksdepartementets
tillkomst eller vid regeringsrättens inrättande, vid
vilka båda tillfällen frågan om nedsättning av de konsultativa statsradsledamöternas
antal var före, någon åtgärd ansetts böra vidtagas i nu
nämnt syfte. . „ ,, .
Kan jag sålunda icke understödja kommitterades uppiattnmg i nu
nämnda båda avseenden, följer därav, att kommitterades hemställan, att
antalet statsrådsledamöter måtte i regeringsformen bestämmas _ till minst
tio och högst tolv, icke heller kan av mig biträdas. Enligt min mening
bör liksom för närvarande är fallet, i regeringsformen uttryckligen angivas
att en statsrådsledamot skall vara chef och föredragande för
varje departement ävensom att i statsrådet skola ingå tre konsultativa
statsrådsmedlemmar. Statsrådsledamöternas antal, som med de nuvarande
åtta departementen är elva, kommer alltså enligt det av mig
avgivna förslaget att höjas i den mån nya departement tillskapas, därest
ej ''samtidigt reduktion ''av de nuvarande departementens antal genomföres.
En begränsning i antalet är dock i varje fall given genom bestämmelsen
om, att departementens antal icke får överstiga tio.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
Vid det förhållandet att enligt det av mig sålunda framställda förslaget
någon minskning av de konsultativa statsrådens antal icke skulle
inträda, synes anledning icke föreligga att, på sätt kommitterades förslag
innebär, vidtaga ändring av det i § 6 regeringsformen intagna stadgandet,
att bland de konsultativa statsråden minst två böra hava förvaltat
civil beställning.
Föreskrifterna om departementsindelningen, med deras av mig föreslagna
innehåll, torde böra flyttas från § 6 till § 5 av det skäl, att dessa
föreskrifter bliva grundläggande för bestämmelserna om statsrådets
sammansättning och därför böra i regeringsformen föregå stadgandena
därom; varefter dessa sistnämnda stadganden, med de ändringar, som
föranledas av vad här ovan anförts, böra inrymmas i § 6 regeringsformen.
På sätt kommitterade hemställt, bör därjämte bestämmelsen, att
fader och son eller bröder ej må på en gång vara ledamöter av statsrådet,
få sin plats i § 4 i stället för, såsom nu är fallet, i § 5.
Därest min i det föregående i enlighet med departementalkommitterades
förslag gjorda framställning därom, att departementens benämningar
skola ur regeringsformen uteslutas, vinner Kungl. Maj:ts
bifall, följa härav, på sätt jämväl av kommitterade framhållits, såsom
omedelbar konsekvens vissa mindre ändringar i andra paragrafer såväl
i regeringsformen som i riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen.
Sådana konsekvensändringar böra vidtagas i § 15 regeringsformen,
§§ 6, 10, 20, 32, 33 och 43 riksdagsordningen samt 1 § 4:o tryckfrihetsförordningen.
Den här åsyftade förändringen i § 15 regeringsformen, vilket lagrum
omhandlar sättet för kommandoärendenas handläggning, avser, att
orden »den bland krigsdepartementens chefer, till vars departement
ärendet hörer» skola utbytas mot »chefen för det departement, dit ärendet
hörer».
Denna formulering, som av kommitterade förordats under den
antagna förutsättningen, att lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
bleve sammanslagna till ett departement, lämpar sig väl även för den
händelse att de båda försvarsdepartementen komma att bibehållas såsom
skilda departement. Då formuleringen sålunda ej föregriper organisationen
av lånt- och sjöförsvarets högsta förvaltning, har jag icke något
att däremot erinra.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 47 höft. (Nr 79) 4
§ 15 regeringsformen.
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
§§ 6, 10, 30, I §§ 6, 10, 20, 32 och 33 riksdagsordningen synes ordet »justitie
''
32riksda ''f departementet» böra ersättas med »det departement, till vilket justitieordrdngen.
ärendena höra», av den nyss nämnda anledningen, att departementens
benämningar äro avsedda att flyttas ur grundlagarna till en av Konungen
och riksdagen gemensamt stiftad lag.
§ 43 riksdags- I § 43 mom. 1 riksdagsordningen, vari jordbruksutskottets åliggan
ordning
c n. den äro angivna, böra enligt kommitterades förslag i stället för »de
under jordbruksdepartementet lydande ärenden» insättas »ärenden rörande
jordbruk, domäner och skogar» av det skäl, att dessa ärenden närmast
motsvarade inbegreppet av jordbruksdepartementets förvaltningsområde.
Då emellertid de särskilda departementens huvudsakliga verksamhetsområden
föreslås skola bestämmas genom en särskild lag, synes
den av kommitterade föreslagna avfattningen vara mindre lycklig, enär
därigenom i grundlag varder, lat vara indirekt, fastslaget, vilka ärendesgrupper
skola utgöra det huvudsakliga området för jordbruksdepartementets
verksamhet. Det torde däremot vara lämpligt att utbyta ifrågavarande
uttryck mot ordet »jordbruksärenden», vilket så mycket mindre
synes kunna giva anledning till misstolkning, som detsamma är använt
redan i § 39 mom. 1 riksdagsordningen såsom åsyftande alla till jordbruksdepartementet
hörande ärenden och i övrigt redan nu förekommer
i § 43 mom. 1 riksdagsordningen. Härav är eu följd, att jag icke kan
biträda ett av kommitterade på nyss angiven grund framställt förslag,
att i stället för ordet »jordbruksärenden» i § 39 mom. 1 riksdagsordningen
skulle insättas »ärenden rörande jordbruk, domäner och skogar».
; § 4.0 tryck- Vidtagandet av den utav mig föreslagna ändringen i §§ 6, 10,
friketsförord- 32 och 33 riksdagsordningen skulle konsekvent medföra, att ordet
»justitiedepartementet» på alla i tryckfrihetsförordningen förekommande
ställen (1 § 4:o, 5:o och 8:o, 4 § l:o, 2:o, 3:o, 4:o, 5:o, 6.0, 10.0, 11.o
och 12:o samt 5 § 8:0, ll:o, 12:o och 13:o) utbyttes mot »det departement,
till vilket justitieärendena höra». Då emellertid tryckfrihetsförordningen,
om ock av grundlags natur, icke kan anses äga den fundamentala
betydelse som övriga grundlagar samt densamma lärer inom en nära
framtid komma att" undergå en behövlig revision, i vilket hänseende
särskilda kommitterade inom justitiedepartementet den 20 december 1912
avgivit betänkande, har det synts mig mindre lämpligt att nu genomföra
en sådan ändring i samtliga dessa lagrum. Därjämte är att märka,
att fråga av nyssnämnda kommitterade väckts därom, att den befattning
med övervakandet av skrifters allmängörande och med de s. k. ordnings
-
27
Kungl. Maj:ts Kåd. Proposition Kr 79.
målen, som nu enligt tryckfrihetsförordningen är tillagd chefen för
justitiedepartementet, borde överflyttas till andra myndigheter. Det synes
mig med hänsyn härtill vara tillfyllest att i detta sammanhang vidtaga
endast den ändring i tryckfrihetsförordningen, att omedelbart efter orden
»chefen för justitiedepartementet» i 1 § 4:o — där justitiedepartementet
först omnämnes i tryckfrihetsförordningen — infogas följande tillägg:
»med vilken i denna lag förstås chefen för det departement, vartill
justitieärendena höra».
Departementalkommitterade hava vidare ansett, att den lag, till § 38 riksdag».
vilken i regeringsformen hänvisas beträffande departementsindelningen, bör or(,mniientillhöra
konstitutionsutskottets handläggning, samt hemställt, att en härav
föranledd ändring i § 38 mom. 2 riksdagsordningen måtte vidtagas. Kommitterade
hava därvid erinrat, att vid den reglering av de ständiga riksdagsutskottens
verksamhet, som år 1909 genomfördes och som närmast
avsåg att råda bot för arbetsmaterialets ojämna fördelning mellan dessa
utskott, från lagutskottet till konstitutionsutskottet överftyttats kommunallagstiftningen
ävensom en del speciella lagstiftningsfrågor, vilka hava
konstitutionell innebörd. Det har synts kommitterade, att man borde
fortgå på den sålunda inslagna vägen samt att det även sakligt sett
vore lämpligt, att konstitutionsutskottet finge hand om ifrågavarande lag.
Enligt den av mig föreslagna nya lydelsen av § 5 regeringsformen
skola i berörda lag bestämmas departementens antal inom de i sagda
paragraf angivna gränserna ävensom varje departements benämning och
huvudsakliga verksamhetsområde. Förslag till sådan lag kan icke för
närvarande framläggas, då det av mig avgivna förslaget till grundlagsändringar,
såsom i det föregående är framhållet, endast avser att vid
nästinstundande riksdag bereda väg för den förändrade departementsindelning,
som vid en därefter följande riksdag må komma att beslutas.
Beträffande förevarande lag, vilken lämpligen synes kunna erhålla
rubriken »lag om statsdepartementen», bör givetvis stadgande i riksdagsordningen
intagas, vilket av de ständiga utskotten har att behandla frågor
om stiftande, ändring, förklaring och upphävande av densamma. Denna
lags natur samt hänsynen till en lämplig arbetsfördelning mellan de
ständiga utskotten synas mig böra föranleda, att nämnda frågors handläggning,
på sätt av kommitterade föreslagits, överlämnas till konstitutionsutskottet.
Ett härav betingat tillägg till § 38 mom. 2 riksdagsordningen
har följaktligen upptagits bland de grundlagsändringar, varom
jag nu anhåller att få göra framställning.
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.
Övriga av departementalkommitterade föreslagna ändringar i grundlagarna
synas mig icke vara av beskaffenhet, att de böra i detta sammanhang
upptagas till prövning.
Departementschefen uppläste härefter förslag, uppgjort i enlighet
med vad ovan anförts, till ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen,
§§ 6, 10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt 1 § 4:o
tryckfrihetsförordningen; och hemställde departementschefen, att omför—
mälda förslag måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig
ordning.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga . .. vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Fogelmarck.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.