Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

1

Nr 66.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
ändring av § 7 i avlöning sreglementet för tjänstemän vid
telegrafverket; given Stockholms slott den 13 maj 1914.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att besluta sådan ändring av § 7 i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid telegrafverket av den 11 oktober 1907, som framgår
av det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till nådig kungörelse i
ämnet.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Oscar von Sydow.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 36 höft. (Nr 66.)

]

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr'' 66.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 13 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I skrivelse den 29 september 1913 har telegrafstyrelsen föreslagit
ändring av pensionsbestämmelserna för verkets tjänstemän. Sedan förarbetena
i detta ämne avslutats, ber jag nu att få anmäla frågan till avgörande.

Jag erinrar då till en början, att telegrafverkets personal icke är
underkastad 1907 års pensionslag, utan att beträffande pensioneringen av

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

3

denna tjänstemannagrupp bestämmelser meddelats i § 7 av det för verket
år 1907 fastställda avlöningsreglemente jämte det av Kungl. Maj:t utan
riksdagens medverkan den 17 juni 1908 utfärdade reglemente för telegrafverkets
pensionsinrättning. Nyssnämnda avlöningsreglemente undergick
vid 1912 års riksdag en ganska genomgripande revision. I den
skrivelse av den 24 november 1911, vari telegrafstyrelsen framlade sitt
förslag till ändring i avlöningsreglementet, uttalade sig styrelsen efter
samråd med de av styrelsen för revision av avlöningsreglementet tillkallade
sakkunniga på följande sätt.

Enligt gällande avlöningsreglemente vore för varje befattning bestämt
ett visst pensionsunderlag, beräknat med hänsyn till tjänstens
vikt och betydelse och alltså stående i visst förhållande till den för
tjänsten utgående hela avlöningen. Härav följde, att då slutavlöningen
för en tjänst höjdes, också borde tagas i övervägande, huruvida pensionsunderlaget
borde i motsvarande mån ändras. Då de sakkunniga
hade gripit sig an därmed, visade det sig emellertid, att denna fråga
med hänsyn till de vidlyftiga och kostsamma matematiska och statistiska
utredningarna icke kunde då medhinnas, helst det även befunnits
önskvärt att jämka de för vissa andra grupper av tjänstemän bestämda
pensionsunderlagen till större likhet med pensionerna för jämställda
tjänstemän inom andra statens verk. Denna frågas lösning vore ju
heller ingalunda av så trängande behov påkallad som de föreslagna
avlöningsförbättringarna, utan syntes fastmera böra anstå, till dess
Kung!. Maj:t och riksdagen fattat beslut i anledning av vad styrelsen
föreslagit rörande avlöningarna. Vid övei''vägande av dessa synpunkter
fann styrelsen lämpligast att då icke föreslå andra ändringar i avlöningsreglementets
pensionsföreskrifter, än att dels den nyinrättade professor^’änsten
i pensionshänseende likställdes med telegrafdirektör av
l:a lönegraden, dels den nyinrättade förrådsbokhållartjänsten i pensionshänseende
likställdes med assistentbefattning, för vilka båda tjänster
avlöningarna vore föreslagna till lika belopp, och dels i stället för »verkstadskassör»
provisoriskt infördes den nya befattningen »kontorschef
vid verkstaden», ehuruväl denna senare tjänst med hänsyn till avlöningen
framdeles borde tillhöra en annan pensionsgrupp än den verkstadskassören
tillhörde.

I följd härav blevo pensionsunderlagens belopp oförändrade vid den
år 1912 beslutade avlönings förhöjningen.

I sin nu föreliggande skrivelse av den 29 september 1913 anför
telegrafstyrelsen, att styrelsen icke medhann att i sammanhang med

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 66.

Pensions underlag.

Telegraf styrelsen.

sitt statförslag för år 1914, vilket styrelsen erhållit föreläggande att avgiva
senast den 15 oktober 1912, inkomma med förslag till ändrade
pensionsbestämmelser. Styrelsen ansåg därjämte ett års ytterligare
dröjsmål icke innebära någon allt för stor olägenhet för telegrafverkets
personal, alldenstund det syntes styrelsen uppenbart, att blivande nya
pensionsföreskrifter måste erhålla retroaktiv karaktär och således lända
alla de verkets tjänstemän tillgodo, som kommit i åtnjutande av de från
och med 1913 års ingång gällande högre avlöningarna. Nu hade emellertid
styrelsen utarbetat och till Kungl. Maj:t överlämnat förslag till nya
pensionsbestämmelser för telegrafverkets tjänstemän.

Sedermera har styrelsen, efter inhämtande av yttrande av fullmäktige
för delägarna i telegrafverkets pensionsinrättning samt direktionen
över telegrafverkets pensionsanstalter, underställt Kungl. Maj:ts prövning
förslag till de ändringar, som erfordras i det den 17 juni 1908 fastställda
reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning, vilket förslag
jag framdeles torde få anmäla till Kungl. Maj:ts avgörande.

Vad ändringarna i avlöningsreglementet angår, har styrelsen beträffande
pensionsbeloppen, vilka regleras i mom. l:o—4:o av § 7 i avlöningsreglementet
anfört följande.

''»Mom. l:o och 2:o äro oförändrade.

Mom. 3:o angiver pensionsunderlagens storlek. Enligt lagen den
11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,
vilken lag gäller för, bland andra, statskontorets och generalpoststyrelsens
tjänstemän, motsvarar pensionsunderlaget såsom regel den del av
avlöningen, som utgör lön. Av slutavlöningen utgör åter lönen en
procent, varierande från 62,5 till 69,o eller i medeltal omkring två tredjedelar
av hela avlöningen. Enligt lagen den 4 juli 1910 angående rätt
till pension för tjänstemän vid statens järnvägar utgör pensionen 70
procent av avlöningen, varmed förstås det ordinarie arvodet, ökat med
20 procent. Av det ordinarie arvodet åter är lönen respektive Va, 3A
eller 4/s, allt efter som arvodet överstiger 3,900 kronor eller understiger
detta belopp men överstiger 2,100 kronor eller slutligen understiger
sistnämnda summa. Ersättningen för bostad och bränsle, vilken växlar
mellan 20 och 40 procent av arvodet, tillhör alltid lönen. Vad slutligen
beträffar telegrafverket, har — såsom i det av särskilt tillkallade
sakkunniga den 14 januari 1907 avgivna betänkande angående förändrad
organisation av telegrafstyrelsen m. m. yttras — »för varje befattning
bestämts ett visst pensionsunderlag, beräknat med hänsyn till innehavande
tjänsts vikt och betydelse eller, vilket blir detsamma, den för
tjänsten utgående hela avlöningen, men detta pensionsunderlag är full -

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

komligt oberoende av avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar.
» För telegrafverkets tjänstemän utgör lönen en förhållandevis
mindre del av avlöningen än fallet är inom andra statens verk.
Detta gäller i alldeles särskilt hög grad dels de provisionsberättigade
tjänstemännen, vilkas lön, i medeltal räknat, under år 1912 uppgick till
60 procent av hela avlöningen, och dels icke provisionsberättigade
tjänstemän med avlöning om 4,200 kronor eller högre belopp, för vilka
lönen likaledes utgör jämnt 60 procent av hela avlöningen. Av avlöningsbelopp,
som understiger 4,200 kronor, utgör lönen en något större
del, exempelvis 66,67 procent (två tredjedelar) å avlöning om 3,000
kronor, 75 procent (tre fjärdedelar) å avlöning om 1,800 kronor och 80
procent (fyra femtedelar) å avlöning om 900 kronor.

Då styrelsen gått att avgiva förslag till reglering av pensionsunderlagen,
har styrelsen givetvis tagit hänsyn till de för likställda
befattningshavare i andra statens verk gällande pensionsunderlagen.
Med det ovanstående har styrelsen emellertid velat påvisa, att — enär
för flertalet av telegrafverkets tjänstemän lönen utgör en mindre del av
slutavlöningen, än förhållandet är beträffande tjänstemän inom andra
statens verk — man vid fastställandet av pensionsunderlag för telegrafverkets
tjänstemän rättvisligen bör helt och hållet bortse från, huru
pensionsunderlaget förhåller sig till vederbörande befattningshavares lön,
och endast fasthålla, att pensionsunderlaget skall stå i lämplig proportion
till slutavlöningen samt att man likaledes, vid jämförelser mellan
pensionsunderlagen för å ena sidan telegrafverkets tjänstemän och å
andra sidan tjänstemän i övriga verk, bör taga sikte på relationstalet
mellan pensionsunderlaget och slutavlöningen i dess helhet.

För byråchef, vars slutavlöning är 9,000 kronor, utgör pensionsunderlaget
nu 5,500 kronor. Styrelsen föreslår, att detsamma måtte
höjas till 5,600 kronor eller samma belopp, som gäller för statskommissarie
i statskontoret med slutavlöning å 8,700 kronor samt för byråchef
i generalpoststyrelsen, vars slutavlöning utgör 9,000 kronor. Pensionsunderlaget
för byråchef hos telegrafstyrelsen skulle då, liksom för byråchef
i generalpoststyrelsen, komma att utgöra 62,2 procent av slutavlöningen,
under det att detsamma för statskommissarie uppgår till
64,4 procent.

För professorn, vilken tjänst nyinrättats från och med år 1913,
bestämdes avlöningen i så nära likhet med avlöningen till universitetsprofessor,
som den inom telegrafverket gällande avlöningsskalan tillät.
Under det att universitetsprofessors avlöning utgör 7,500 kronor med
ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem år, erhöll nämligen professorn

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

vid telegrafverket samma begynnelseavlöning men 500 kronors ålderstillägg
att utgå efter tre år, vadan hans slutavlöning understiger de
förras med 100 kronor. Denna ringa skillnad i slutavlöning bör givetvis
icke föranleda någon skillnad i pensionsunderl agets storlek, utan
torde detta även för professorn vid telegrafverket böra sättas till 5,600
kronor. För honom kommer då pensionsunderlaget att utgöra 70 procent
av slutavlöningen, under det att detsamma för universitetsprofessor utgör
69,1 procent.

Telefondirektör och telegrafdirektör av l:a lönegraden hava för närvarande
ett pensionsunderlag av 4,600 kronor. Dessa tjänstemäns slutlön
utgör likaledes 4,600 kronor, men därutöver uppbära de provision
å respektive stationers uppbörd, vilken provision under år 1912 för de
två telefondirektörerna i Stockholm och Göteborg något översteg och
för telegrafdirektören av l:a lönegraden i Stockholm något understeg
slutlönen. Linjedirektör, vars slutavlöning före år 1913 utgjorde 7,000
kronor men nu höjts till 8,000 kronor, kvarstår med ett pensionsunderlag
av endast 4,200 kronor. Det synes styrelsen lämpligt, att pensionsunderlaget
bestämmes till samma belopp för telefondirektör och telegrafdirektör
av l:a lönegraden som för linjedirektörer samt att, liksom slutavlöningen
för de sistnämnda sattes lika med slutavlöningen till postdirektör,
även postdirektörs pensionsunderlag, 5,000 kronor, blir gällande
för nu ifrågavarande tjänstemän vid telegrafverket. Pensionsunderlaget
för linjedirektör kommer då att, liksom för postdirektör, utgöra 62,5
procent av slutavlöningen. Till ytterligare jämförelse torde böra framhållas,
att bau-, maskin- och trafikdirektör vid statens järnvägar, vilkas
slutavlöning, inklusive ersättning för bostad och bränsle, utgör 8,400 å
8,700 kronor, erhålla pension till belopp av 5,796 kronor eller 69 å
66,7 procent av nämnda slutavlöningar.

De tre telegrafdirektörerna av 2:a lönegraden i Göteborg, Malmö och
Sundsvall hava pensionsunderlag till belopp av 4,200 kronor. Deras
slutlön uppgår till samma belopp, men därtill kommer uppbördsprovision,
som under år 1912 för två av dem översteg men för den tredje understeg
slutlönen. Då pensionsunderlaget för postmästare av klass 1 A
med en slutavlöning av 7,000 kronor utgör 4,600 kronor, synes telegrafdirektörs
av 2:a lönegraden pensionsunderlag böra höjas till samma
belopp. Härigenom vinnes även en i förhållande till slutlönerna lämplig
proportion mellan pensionsunderl agen för telegrafdirektörerna av l:a och
2:a lönegraden.

Från och med år 1913 äro byråtjänstemännen uppdelade i två avlöningsgrupper,
den ena omfattande sekreterare, kamrerare, sekreterare och

7

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

aktuarie, byråingenjör, förrådsintendent och byråkontrollör med slutavlöning
å 7,000 kronor samt den andra omfattande aktuarie, föreståndare
för undervisningsanstalten, huvudkassör, notarie, ombudsman,
revisorer och statistiker med slutavlöning av 6,000 kronor. Pensionsunderlaget
är nu lika — 3,700 kronor — för alla byråtjänstemän, beroende
därpå, att före år 1913 samtliga byråtjänstemän tillhörde en
och samma avlöningsgrupp, dock med rätt för vissa av dem att såsom
ersättning för särskilt uppdrag åtnjuta arvode till belopp av 1,000
kronor för år. De till den högre graden nu hörande byråtjänstemännen
äro i avseende å slutavlöningen jämställda med kamrer och sekreterare
i generalpoststyrelsen, vilkas pensionsunderlag utgör 4,600 kronor, men
åtnjuta något högre slutavlöning än tjänstemän av 2:a lönegraden i
statskontoret, vilkas slutavlöning är 6,8(30 kronor och pensionsunderlag
4,600 kronor. Härav torde böra följa, att även för den högre gradens
byråtjänstemän i telegrafstyrelsen pensionsunderlaget bör sättas till 4,600
kronor, motsvarande liksom för de nämnda två tjänstemännen i generalpoststyrelsen
65,7 procent av slutavlöningen; för 2:a gradens tjänstemän
i statskontoret utgör pensionsunderlaget 67,6 procent av slutavlöningen.

Den lägre graden byråtjänstemän i telegrafstyrelsen hava 500 kronor
lägre slutavlöning än förste aktuarie, intendent och ombudsman i generalpoststyrelsen,
vilka tjänstemäns pensionsunderlag är 4,300 kronor eller
66,2 procent av slutavlöningen, men 500 kronor högre slutavlöning än
första lönegradens tjänstemän i statskontoret samt aktuarie, förrådsförvaltare,
notarie, registrator och revisor i generalpoststyrelsen, vilka
alla hava pensionsunderlag å 3,700 kronor eller 67,3 procent av slutavlöningen.
Styrelsen föreslår ifrågavarande byråtjänstemans pensionsunderlag
till 3,900 kronor, utgörande 65 procent av slutavlöningen.

Kontorschefen vid verkstaden, vilken numera är i avlöningshänseende
likställd med byråtjänstemän av den lägre graden, torde i likhet med
dessa böra tillerkännas ett pensionsunderlag å 3,900 kronor.

För kontrollörer av l:a respektive 2:a lönegraden utgör slutavlöningen
5,500 respektive 5,000 kronor. Då styrelsen nu föreslår pensionsunderlag
till belopp av 3,600 kronor för kontrollör av l:a lönegraden och
3,300 kronor för kontrollör av 2:a lönegraden eller 65,5 procent av slutavlöningen
för de förra och 66 procent för de senare, är detta beroende
därpå, att för motsvarande befattningshavare i postverket fastställts förhållandevis
något högre pensionsunderlag, nämligen för förste kontrollör,
med slutavlöning om 6,000 kronor, pensionsunderlag av 4,000 kronor
eller 66,7 procent samt för kontrollör, med slutavlöning om 5,000

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

kronor, pensionsunderlag av 3,400 kronor eller 68 procent av slutavlöningen.

Slutlönen ock uppbördsprovisionen för de fyra graderna manliga
kommissarier, varmed förstås föreståndare för förenade telegraf- och
telefonstationer, ställa sig för närvarande sålunda:

Slutlön.

Provision i

medeltal

år 1912.

Summa.

Kommissarie av l:a grad...................

3,800

2,625

6,425

» » 2:a » ..................

3,400

1,926

5,326

» » 3:6 » ..................

3,000

1,594

4,594

» » 4:e » ..................

2,800

1,342

4,142

För manliga postmästare gälla följande slutavlöningar och pensionsunderlag: -

Slutavlöning.

Pensions-

underlag.

Postmästare av klass 1 B..............................................

6,500

4,300

» » » 2 A.............................................

6,000

4,000

» » » 2 B..............................................

5,500

3,700

» » » 3 .............................................

5,000

3,400

» » » 4 ..............................................

4,600

3,100

Det synes styrelsen lämpligt, att pensionsunderlaget för kommissarier
av l:a lönegraden sättes något lägre än för postmästare av klass 1 B
eller till 4,200 kronor, att pensionsunderlaget för kommissarier av 2:a
lönegraden, som äro i tjänsteställning likställda med kontrollörer av l:a
lönegraden vid telegrafverket, sättes till samma belopp som för dessa
och således något lägre än för postmästare av klass 2 B eller till 3,600
kronor, att pensionsunderlaget för kommissarier av 3:e lönegraden, vilka
äro i tjänsteställning likställda med kontrollörer av 2:a lönegraden vid
telegrafverket, sättes till samma belopp som för dessa och således något
lägre än för postmästare av klass 3 eller till 3,300 kronor samt att
pensionsunderlaget för kommissarier av 4:e lönegraden sättes något lägre
än för postmästare av klass 4 eller till 3,000 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

9

Linje- och verkstadsingenjörerna fingo genom kungörelsen den 29
juni 1912 sina avlöningar höjda till nära överensstämmelse med avlöningarna
för ban- och maskiningenjörer av 2:a klass vid statens järnvägar.
Slutavlöningen sattes nämligen till 6,500 kronor för linje- och
verkstadsingenjörer, under det att de nämnda tjänstemännen vid statens
järnvägar åtnjuta en högsta avlöning av, inklusive ersättning för bostad
och bränsle, 6,300 å 6,600 kronor. Då pensionsunderlaget för de senare
utgör 4,284 kronor eller 68 respektive 64,9 procent av slutavlöningen,
torde linje- och verkstadsingenj örernas pensionsunderlag icke höra
sättas lägre än till 4,000 kronor, motsvarande 61,6 procent av slutavlöningen.

Materialförvaltaren vid verkstaden fick genom 1912 års lönereglering
sin högsta avlöning ökad från 3,000 kronor till 4,200 kronor. 1 följd
härav torde pensionsunderlaget för denne tjänsteman böra höjas från
nuvarande 2,000 kronor till 2,700 kronor, utgörande 64,3 procent av
hans slutavlöning.

Assistenterna åtnjuta genom nyssnämnda lönereglering numera alldeles
samma slutavlöning som manliga postexpeditörer eller 3,800 kronor,
vadan pensionsunderlaget även torde böra sättas till samma belopp för
assistenterna som för postexpeditörerna, nämligen 2,700 kronor, motsvarande
71,1 procent av slutavlöningen.

Förrådsbokhållarna, vilkas tjänster nyinrättades från och med år
1913, åtnjuta 400 kronor lägre slutavlöning än assistenter. Om pensionsunderlaget
för dem sättes till 2,400 kronor, kommer relationstalet mellan
pensionsunderlag och slutavlöning att bliva ungefär detsamma för dem
som för assistenterna eller 70,6 procent.

Verkmästarnas vid verkstaden slutavlöning höjdes med 1913 års
ingång från 3,000 till 3,800 kronor. Härförutom uppbära de hyresbidrag
med 570 kronor per år. Deras pensionsunderlag utgör för
närvarande 1,800 kronor eller 60 procent av den förutvarande slutavlöningen,
hyresbidraget oberäknat. Därest samma procenttal skulle
med den höjda slutavlöningen bibehållas, skulle pensionsunderlaget
komma att utgöra nära 2,300 kronor. Då emellertid verkmästarna
icke uppnå ordinarie befattning förrän vid rätt framskriden ålder, bleve
följden härav, att de komme att betungas med mycket dryga pensionsavgifter,
särskilt som deras pensionsålder, såsom nedan vidare omförmäles,
skulle sänkas från 65 till 60 levnadsår. Styrelsen anser därför,
att i dessa tjänstemäns eget intresse pensionsunderlaget bör bestämmas
till 2,000 kronor, utgörande 52,7 procent av slutavlöningen.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 36 höft. (Nr 66.)

2

10

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

Pensionsunderlagen för linjeunderbefälet och reparatörerna torde böra
behandlas i ett sammanhang. Om man bortser från dyrortstillägget till
linjemästare av l:a lönegraden, till linjeförman av l:a lönegraden samt
till reparatörer av såväl l:a som 2:a lönegraden, utgöra ifrågavarande
tjänstemäns slutavlöningar, inklusive hyresbidrag å billigaste ort, efter
1912 års lönereglering följande belopp:

linjemästare av l:a grad

» T> 2:a b

linjeförman )) l:a b

» » 2:a »

reparatör » l:a ))

» 5> 2:a »

kronor 3,175: —

» 2,850: —

» 2,175: —

» 2,050: —

b 1,900: —

» 1,725: —

I betraktande därav att linjemästare av 2:a lönegraden och linjeförmän
av 2:a lönegraden utöver ovan angivna belopp uppbära året om
traktamente med tre respektive två kronor per dag, emedan de icke äro
fast placerade å någon ort utan följa arbetslagen från plats till plats,
synes det styrelsen vara klart, att pensionsunderlagen böra sättas till
ett och samma belopp för alla linjemästare och även till lika belopp för
alla linjeförmän. Den ringa skillnaden i slutavlöning till de båda graderna
reparatörer synes ej böra utgöra hinder för den eljest eftersträvansvärda
åtgärden, att pensionsunderlaget sättes till ett och samma
belopp även för alla reparatörer. Vidkommande härefter pensionsunderlagens
storlek, har styrelsen funnit sig böra föreslå: för linjemästare
1,900 kronor, motsvarande 59,9 respektive 66,67 procent å ovan angivna
slutavlöningar, för linjeförmän 1,400 kronor eller 64,3 respektive 68,3
procent av slutavlöningarna samt för reparatörer 1,200 kronor, utgörande
63,2 respektive 69,6 procent av slutavlöningarna. För jämförelses
skull torde här böra angivas pensionsbeloppen för en del tjänstemän av
lägre grad vid statens järnvägar, ehuruväl man icke kan säga, att linjemästare,
linjeförmän och reparatörer äro fullt likställda med några av
dessa. Pensionen uppgår till 2,250 kronor för lokomotivmästare, 2,268
kronor för vagnmästare, 1,764 kronor för överbanmästare, lokomotivförare
och maskinist, 1,512 kronor för banmästare av l:a klass, förrådsmästare,
bangårdsmästare och tågmästare, 1,260 kronor för banmästare
av 2:a klass, vagnförman, stallförman, konduktör och stationsförman samt
1,159 kronor för lokomotiveldare, vagnskötare, förrådsförman samt
maskin- och pannskötare. Såsom härav framgår, är det av styrelsen
föreslagna pensionsunderlaget för linjemästare betydligt lägre än pensionen
för lokomotivmästare och vagnmästare men något högre än pen -

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

11

sionen för överbanmästare, lokomotivförare och maskinist, vilket med
hänsyn till linjemästarnas tjänsteställning även torde vara riktigt. Pensionsunderlaget
för linjeförmännen skulle enligt styrelsens förslag bliv
ungefär 100 kronor lägre än pensionen för banmästare av l:a klass,
förrådsmästare, bangårdsmästare och tågmästare samt pensionsunderlaget
för reparatörer komma att ligga ungefär mitt emellan pensionsbeloppen
för å ena sidan banmästare av 2:a klass och med dem jämställda samt
å andra sidan lokomotiveldare, vagnskötare, förrådsförmän samt maskinoch
pannskötare. Att pensionsunderlagen således icke tilltagits högre
än vad skäligt och nödigt är, torde vara tydligt.

Stations för männen åtnjuta, förutom dyrortstillägg, en slutavlöning
av 1,500 kronor, vartill kommer hyresbidrag med lägst 450 kronor, tillhopa
således lägst 1,950 kronor eller något högre belopp än reparatör
av l:a lönegraden. Pensionsunderlaget torde därför för stationsförmän
böra sättas till samma belopp som för reparatör eller 1,200 kronor, motsvarande
61,5 procent å slutavlöningen. Närmast jämförbara befattningar
inom postverket äro förste postvaktmästare och förste postiljon,
vilkas slutavlöning utgör likaledes 1,950 kronor och pensionsunderlag
1,200 kronor.

Stationsbiträdenas slutavlöning, dyrortstillägget oberäknat, utgör
1,380 kronor, vartill kommer hyresbidrag med lägst 225 kronor eller
således tillhopa 1,605 kronor. För dem torde pensionsunderlaget böra
utgöra samma belopp som för de likställda postvaktmästarna och postiljonerna,
vilkas slutavlöning utgör 1,650 kronor och pensionsunderlag
1,000 kronor. Relationstalet mellan pensionsunderlag och slutavlöning
skulle då för stationsbiträdena bliva 62,3 procent, under det att detsamma
för postvaktmästare och postiljoner utgör 60,6 procent.

Av de manliga tjänstemännen i telegrafverket återstår slutligen
vaktmästarna hos styrelsen. Deras avlöningar äro desamma som avlöningarna
till vaktmästare hos generalpoststyrelsen eller högst 1,650
kronor, och lärer samma pensionsunderlag böra bliva gällande för telegrafstyrelsens
vaktmästare som för generalpoststyrelsens, nämligen 1,000
kronor, motsvarande 60,6 procent av slutavlöningen.

De kvinnliga tjänstemännen äro dels provisionsberättigade, nämligen
kommissarier av 5:e, 6:e och 7:e lönegraderna, dels ock icke provisionsberättigade,
nämligen föreståndaren för katalogexpeditionen hos
styrelsen, telegrafister, vaktföreståndare, kassörer av l:a och 2:a lönegraderna,
kontorsskrivare hos styrelsen, bokhållare och interurbantelefonister.
Vad först de provisionsberättigade vidkommer, utgöra deras
slutlöner och uppbördsprovision, för år 1912 räknat, följande belopp:

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

Slutlön.

Provision
i medeltal
år 1912.

Summa.

Kommissarie av 5:e grad......................................

1,800

1,211

3,011

» » 6:e »

1,500

790

2,290

» » 7:0 » .............................................

1,350

450

1,800

Därutöver åtnjuta de kvinnliga stationsföreståndarna fri bostad
jämte fri uppvärmning och belysning eller ock hyresbidrag med högst
300 kronor per år.

Kvinnliga postmästares slutavlöningar äro, för postmästare av klass
3 3,400 och för postmästare av klass 4 3,100 kronor. Deras pensionsunderlag
uppgår till 1,900 respektive 1,800 kronor. Styrelsen föreslår
pensionsunderlagen till 1,800 kronor för kommissarie av 5:e lönegraden,
1,600 kronor för kommissarie av 6:e lönegraden och 1,500 kronor för
kommissarie av 7:e lönegraden. Det kan synas, som om härigenom
pensionsunderlagen för 6:e och 7:e lönegradens kommissarier skulle bliva
något högre än som vederborde. Då emellertid av skäl, som nedan
anföras, pensionsunderlaget för telegrafister icke kan sättas lägre än till

1.500 kronor, bör kommissarie av 7:e lönegraden, som är föreståndare
för station, givetvis icke hava lägre pensionsunderlag än dessa, och beträffande
kommissarie av 6:e lönegraden, som är överordnad i förhållande
till telegrafist, måste rättvisan fordra, att pensionsunderlaget bestämmes
till åtminstone 100 kronor högre belopp än för telegrafist.

Föreståndaren för katalogexpeditionen åtnjuter en högsta avlöning av
2,400 kronor eller således ungefär samma belopp som för närvarande
utgör slutavlöningen för kommissarie av 6:e lönegraden. 1 anledning
härav och då för kvinnlig förste postexpeditör, vars slutavlöning är

2.500 kronor, pensionsunderlaget utgör 1,700 kronor eller 68 procent
av nämnda slutavlöning, torde pensionsunderlaget för föreståndaren för
katalogexpeditionen böra bestämmas till 1,600 kronor, motsvarande 66,7
procent av slutavlöningen.

Telegrafister, vakt/öreståndare och kassörer av l:a lönegraden åtnjuta
lika avlöning eller, dyrortstillägget oberäknat, högst 2,100 kronor.
Kvinnlig postexpeditör åtnjuter slutavlöning till belopp av 2,200 kronor
och har pensionsunderlag motsvarande 71,6 procent därav eller 1,575
kronor. I anledning härav måste rättvisligen pensionsunderlaget för
telegrafist, vaktföreståndare och kassör av l:a lönegraden sättas till lägst

1.500 kronor eller 71,4 procent av dessa tjänstemäns slutavlöning.

/

13

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

Kontor sskrivarna i telegrafstyrelsen fingo från och med år 1913 sin
slutavlöning höjd till 1,950 kronor. Styrelsen föreslår, att pensionsunderlaget
för dem sättes till 1,400 kronor eller 71,8 procent av högsta
avlöningen. Till jämförelse må framhållas, att pensionsunderlaget utgör:

1,575 kronor för kvinnlig postexpeditör och kontorsskrivare i postsparbanken,
vilkas högsta avlöning är 2,200 kronor, 1,512 kronor för kvinnlig
kontorsskrivare i järnvägsstyrelsen, vilkas slutavlöning är, inklusive
ersättning för bostad och bränsle, 2,200 kronor, och 1,300 kronor för
skrivbiträde av 2:a graden i statskontoret, vilka åtnjuta en högsta avlöning
av 2,000 kronor.

För kassörer av 2:a lönegraden, vilkas slutavlöning utgör 1,800 kronor,
anser styrelsen pensionsunderlaget böra bestämmas till 1,300 kronor
eller 72,2 procent av slutavlöningen.

Bokhållarna, vilkas avlöning är oförändrad såsom den gällt från
och med år 1908 eller högst 1,650 kronor, torde böra bibehållas vid
det för dem nu gällande pensionsunderlaget av 1,200 kronor, utgörande
72,7 procent av nämnda högsta avlöningsbelopp.

Vidkommande slutligen interurbantelefonisterna, som från och med
år 1913 fått sin slutavlöning, dyrortstillägget oberäknat, höjd från 1,260
till 1,380 kronor, synes pensionsunderlaget böra undergå en motsvarande
förhöjning från 900 till 1,000 kronor, vilket skulle utgöra 72,5 procent
av slutavlöningen.»

Beträffande mom. 4:o föreslår styrelsen icke andra ändringar, än att
för tydlighetens skull dels orden »vid tiden för hans avgång från tjänsten
gällande» utbytas mot »i mom. 3:o angivna», dels ock orden »som i
detta reglemente avses» utbytas mot »vid telegrafverket».

I en tabell, som torde få fogas vid protokollet, upptagas nuvarande
och föreslagna pensionsunderlag jämte deras förhållande till respektive
slutavlöningar.

Statskontoret har i infordrat utlåtande av den 21 november 1913 statskontoret,
anfört följande beträffande själva beloppen:

»Mot beloppen av de i mom. 3 föreslagna pensionsunderlagen anser
sig statskontoret böra framställa följande erinringar:

de för professor samt för kommissarie av 3:e och av 4:e lönegraden
föreslagna pensionsunderlagen förefalla i förhållande till slutavlöningarna
väl högt beräknade;

för höjningen av förrådsbokhållares pensionsunderlag synas icke
samma skäl tala som för höjning av pensionsunderlaget för assistent;

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

verkmästares pensionsunderlag, sådant det av styrelsen föreslagits,
synes innebära en allt för avsevärd avvikelse från det belopp, som
skulle föranledas av slutavlöningen med en beräkning av ungefär 2''3 av
denna såsom pensionsunderlag, och de skäl, styrelsen anfört till stöd för
framställningen i denna del, torde icke heller vara av beskaffenhet att
böra föranleda ett så betydligt sänkt pensionsunderlag. Förutsättningen
för förslaget — vederbörande tjänstinnehavares framskridna levnadsålder
vid tillträdet till tjänsten — lärer nämligen icke med någon större säkerhet
kunna antagas vara till finnandes hos framtida tjänstinnehavare,
och komme härigenom förslaget att framstå såsom uppgjort mera i ändamål
att bereda lättnad åt den nuvarande personalen än med tagen
hänsyn till efterkommande tjänstinnehavares berättigade intresse att erhålla
ett pensionsunderlag, svarande mot den med tjänsten förenade slutavlöningen.
Så mycket mindre torde avseende böra fästas vid endast nuvarande
tjänstinnehavares önskningar, som dessa, enligt förslaget, skulle
lämnas frihet att välja, huruvida de vilja ingå på de nya pensionsbestämmelserna
eller icke;

för kontorsskrivare i styrelsen är föreslaget ett pensionsunderlag av
1,400 kronor. Då avlöningen för dem emellertid understiger den avlöning,
2,000 kronor, som kan åtnjutas av kvinnliga biträden av högre
tjäll stegrad, exempelvis i statskontoret, för vilka högsta pensionsunderlaget
uppgår till 1,300 kronor, torde pensionsunderlaget för telegrafstyrelsens
kvinnliga biträden åtminstone icke sättas högre än för de förut
nämnda;

beträffande slutligen kassörer av 2:a lönegraden har styrelsen icke
anfört något skäl, varför dessa tjänstinnehavare, för vilka i 1912 års
avlöningsreglemente avlöningen bibehållits oförändrad, skulle anses vara
förtjänta av ett högre pensionsunderlag än det som tillkom dem enligt
1907 års avlöningsreglemente, varför någon förändring därvidlag icke
synes böra vidtagas.

Att telegrafister, vaktföreståndare och kassörer av l:a lönegraden
genom förslaget tilldelats ett proportionsvis högt pensionsunderlag, har
icke undgått statskontorets uppmärksamhet. Men i betraktande av det
låga belopp, som för dessa tjänstinnehavare skulle komma att utgå i
pension, därest ovan angivna förhållande mellan slutavlöning och pensionsunderlag
skulle tillämpas, anser sig statskontoret mot förslaget i
denna del icke böra göra någon anmärkning, så mycket mindre som
dessa tjänstinnehavares pensionsålder föreslagits att framflyttas från 55
till 60 år.

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

Med hänsyn till vad här ovan yttrats beträffande telegrafister, anser
statskontoret ävenledes lämpligt att för kommissarier av 7:e graden fast-*
ställes ett pensionsunderlag lika med och för kommissarier av 6:e graden
ett dylikt, som med 100 kronor överstiger det för telegrafister bestämda,
oaktat för dessa båda kommissarietjänster pensionsunderlaget skulle
komma att ställa sig högt i förhållande till de flesta övriga tjänstinnehavares
vid telegrafverket.»

I anledning härav har telegrafstyrelsen i utlåtande av den 5 januari
1914 anfört följande:

»Angående pensionsunderlag för professorn. Såsom av nådiga propositionen
till 1912 års riksdag nr 96 (sid. 20—21 och 24) samt av nådiga
instruktionen för telegrafstyrelsen § 31 mom. 1, enligt dess lydelse i
nådiga kungörelsen den 1 november 1912, framgår, är professorstjänsten
icke avsedd för telegrafverkets tjänstemän utan förbehållen dem, som
äga kompetens till högskoleprofessur. För att erhålla kompetenta innehavare
av denna tjänst måste tydligen ej mindre avlöningen än även
pensionen sättas så lika som möjligt med högskoleprofessors. Då nu
avlöningen för professorn vid telegrafverket visserligen är till sitt begynnelsebelopp
lika med högskoleprofessors, men, på grund av den vid
telegrafverket gällande avlöningsskalan, måst till sitt slutbelopp sättas
100 kronor lägre än för högskoleprofessor, ligger det så mycket större
vikt uppå, att åtminstone pensionen icke blir lägre, eller således 5,600
kronor. Att härigenom pensionen för telegrafverkets professor skulle
komma att utgöra något större del av slutavlöningen än för andra i
avlöningshänseende något så när jämställda tjänstemän vid telegrafverket,
synes icke böra tillmätas så stor betydelse, emedan professorstjänsten,
såsom förut erinrats, intager en alldeles fristående ställning inom telegrafverket.

Angående pensionsunderlag för kommissarier av 3:e och 4:de lönegraden.
Enligt telegrafstyrelsens, av statskontoret biträdda förslag måste
pensionsunderlaget för kontrollör av 2:a lönegraden sättas till minst
3,300, motsvarande 65,5 procent av slutavlöningen, emedan motsvarande
tjänstemän vid postverket — kontrollörer — åtnjuta 3,400 kronors pensionsunderlag,
utgörande 68 procent å deras slutaviöning. Då nu — såsom
även framhålles i det utav särskilt tillkallade sakkunniga den 14 januari
1907 avgivna betänkande angående förändrad organisation av telegrafstyrelsen
m. m. sid. 81—82 — kontrollörer av 2:a lönegraden äro i
tjänsteställning likställda med kommissarier av 3:e lönegraden, kan pensionsunderlaget
för dessa kommissarier icke gärna sättas lägre än för

Telegraf styrelsen.

16 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 66.

nämnda kontrollörer. Ej heller kan skäligen skillnaden mellan pensions*
underlagen för kommissarier av 3:e oeh 4:e lönegraden göras större än
300 kronor (för närvarande är denna skillnad endast 200 kronor), enär
skillnaden i löneinkomster icke utgör mera än omkring 450 kronor. En
jämkning beträffande nu ifrågavarande kommissariers pensionsunderlag
skulle för övrigt helt och hållet rubba den proportion, som måste upprätthållas
dels uppåt i förhållande till kommissarier av 2:a lönegraden,
dels nedåt i förhållande till assistenter.

Angående pensionsunderlag för förrådsbokhållare. Förrådsbokhållartjänsterna
äro nyinrättade från och med år 1913. Deras pensionsunderlag
blev icke föremål för någon som helst prövning i sammanhang med
tjänsternas inrättande, utan inrangerades förrådsbokhållarna i pensionshänseende
utan vidare bland assistenterna, emedan deras slutavlöningar
voro av telegrafstyrelsen föreslagna till samma belopp eller 3,800 kronor,
vilket belopp emellertid av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen sänktes
för förrådsbokhållarna till 3,400 kronor. Då enligt telegrafstyrelsens, av
statskontoret biträdda förslag assistenternas pensionsunderlag satts till
2,700 kronor, utgörande 71,1 procent av deras slutavlöning, synes det
icke vara annat än rimligt att förrådsbokhållarnas pensionsunderlag bestämmes
till det av styrelsen föreslagna beloppet 2,400 kronor, motsvarande
70,6 procent av deras slutavlöning.

Angående pensionsunderlag för verkmästare. Telegrafstyrelsen har
givetvis i princip intet att invända mot, att verkmästarnas pensionsunderlag,
som av styrelsen på angivna grunder föreslagits så lågt som
till endast 52,7 procent av deras slutavlöning eller 2,000 kronor, bestämmes
enligt statskontorets åsikt till omkring 2A av deras slutavlöning
eller således i avrundat tal till 2,500 kronor. Styrelsen vill gärna medgiva,
att styrelsens nämnda förslag är, såsom statskontoret säger, »uppgjort
mera i ändamål att bereda lättnad åt den nuvarande personalen än
med tagen hänsyn till efterkommande tjänstinnehavares berättigade intresse
att erhålla ett pensionsunderlag, svarande mot den med tjänsten
förenade slutavlöningen». Förhållandet är nämligen, att för närvarande
finnas endast tre verkmästare, vilka inträda i pensionsåldern, en år 1926,
en år 1929 och en år 1930, att den först avgående verkmästaren med
allra största sannolikhet icke kommer att ersättas med någon tjänsteman
på ordinarie stat utan med en förman, samt att alltså de pensionsunderlag,
som nu komma att fastställas, icke torde komma att tillämpas
å andra än de nuvarande verkmästarna, förrän den verkmästare inträder
i pensionsåldern, vilken skall efterträda den år 1929 avgående av de nuvarande
verkmästarna, eller således förrän om 50 år eller mera härefter.

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

På grund av nu angivna säregna förhållanden torde det få anses riktigt,
att vid bestämmandet av pensionsunderlag för verkmästarna endast taga
hänsyn till de nuvarande tjänstinnehavarnas bästa, och har styrelsen
därför ansett lämpligt att genom verkstadsdirektören införskaffa upplysning
från dem, huruvida de, med fästat avseende å pensionsavgifternas
storlek, föredroge det av styrelsen ifrågasatta pensionsunderlaget å 2,000
kronor eller det av statskontoret föreslagna å 2,500 kronor. I motsats
till vad styrelsen haft anledning antaga, hava verkmästarna därvid uttalat
sig för det högre pensionsunderlaget, vars beviljande styrelsen
därför nu tillstyrker.

Angående pensionsunderlag för kvinnliga kontorsskrivare hos styrelsen.
Telegrafstyrelsen har icke underlåtit att i sin skrivelse framhålla, vad
statskontoret påpekat, nämligen att pensionsunderlaget för kvinnliga biträden
av högre grad i statskontoret, vilkas slutavlöning är 2,000
kronor, icke är högre än 1,300 kronor. Det har emellertid synts styrelsen
vara av större vikt, att pensionsunderlagen för telegrafverkets
tjänstemän lämpades så mycket som möjligt efter likställda tjänstemäns
i de andra kommunikationsverken pensionsunderlag än efter pensiousunderlagen
för dylika tjänstemän i andra statens verk. Då kvinnliga
postexpeditörer hos generalpoststyrelsen, kvinnliga kontorsskrivare hos
postsparbanken och kvinnliga kontorsskrivare hos järnvägsstyrelsen åtnjuta
pensionsunderlag å respektive 1,575, 1,575 och 1,512 kronor, motsvarande
respektive 71,6, 71,6 och 68,7 procent av slutavlöningarna, borde
telegrafstyrelsens kvinnliga kontorsskrivare kunna tillerkännas ett pensionsunderlag,
som i avrundat tal uppginge till 1,400 kronor eller 71,8
procent av deras slutavlöning. Relationstalet mellan pensionsunderlag
och slutavlöning skulle för dem ändock icke uppgå till det enligt redan
nu gällande bestämmelser för bokhållare fastställda eller 72,7 procent.

Angående pensionsunderlag för kvinnliga kassörer av 2:dra lönegraden.
Telegrafstyrelsens skäl för förslaget om höjning av pensionsunderlaget
för kassörer av 2:a lönegraden från 1,200 till 1,300 kronor är det, att,
om det nuvarande pensionsunderlaget bibehölles, detta skulle komma att
utgöra ett i förhållande till slutavlöningen allt för ringa belopp, nämligen
endast 2/s, under det att exempelvis kassörernas närmaste underordnade,
bokhållarna, redan nu åtnjuta 72,7 procent av sin slutavlöning
i pension. Det torde ock vara rättvist, att en slutavlöning å 1,800
kronor, som de ifrågavarande kassörerna hava, skall medföra rätt till
något högre pension än bokhållarnas slutavlöning å 1,650 kronor.»

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 36 höft. (Nr 66.) 3

18

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

Vad föret beträffar pensionsunderlaget för professorn vid telegrafstyrelsen
måste jag naturligtvis giva statskontoret rätt däruti, att den
av telegrafstyrelsen föreslagna pensionen, 5,600 kronor, är väl hög i förhållande
till slutavlöningen, 8,000 kronor, varav nämnda pensionsunderlag
utgör 70 procent. Emellertid gjordes med styrka gällande av styrelsen
i dess framställning år 1911 om befattningens inrättande, att
innehavaren av densamma måste vara vetenskapligt fullt kvalificerad
och att man måste, så vitt med hänsyn till telegrafverkets löneskala läte
sig göra, likställa honom i avlöningsförmåner med tekniska högskolans
professorer. Det oaktat hava emellertid redan visat sig svårigheter
att kunna behålla en lämplig innehavare på platsen, i det att den nyligen
tillsatta professorn mottagit utnämning till professor vid tekniska
högskolan. Så mycket större betänkligheter synes det därför möta att
i pensionsavseende sätta professorn vid telegrafverket efter sina kolleger
vid högskolan. Då det vidare av den redogörelse, styrelsen i dess nyssnämnda
framställning lämnade för de tjänster, den nu avgångne innehavaren
redan gjort telegrafverket, framgår, att ett lyckligt besättande av platsen
torde kunna vara av stor ekonomisk betydelse för verket, samt inga farhågor
framkommit i det avseendet, att den föreslagna högre pensionen
för denne befattningshavare skulle draga med sig liknande anspråk
på annat håll, ansluter jag mig till telegrafstyrelsens förslag.

Beträffande kommissarierna av tredje och fjärde lönegraderna har
styrelsen åberopat en jämförelse med kontrollörstjänsten av andra lönegraden
samt mellan de två kommissarielönerna inbördes. Förhållandet
torde tydligast framgå av vidfogade tabell. En jämförelse med ledning
därav synes mig giva vid handen att, om nedsättning sker i de av styrelsen
föreslagna pensionsbeloppen, de sålunda sänkta pensionerna ej så
väl som de av styrelsen föreslagna låta sig inpassa i serien av pensioner.
Jag tillstyrker därför telegrafstyrelsens förslag.

Vad åter förrådsbokhållarna beträffar äro dessa de enda befattningarna
i telegrafverkets avlöningsreglemente med slutavlöning å 3,400
kronor. Denna slutavlöning ligger närmast under verkmästarnas, vilka
hava en slutavlöning av 3,800 kronor. Då nu styrelsen har blivit enig
med statskontoret om att tilldela de sistnämnda ett pensionsunderlag på
omkring två tredjedelar av slutavlöningen eller 2,500 kronor, mot vilket
belopp jag ej har något att erinra, förefaller det mig lämpligt att även
bestämma förrådsbokhållarnas pensionsunderlag efter samma beräkningsgrund.
Med avrundning uppåt skulle detta utgöra 2,300 kronor, vilket
jag alltså anser mig böra förorda i stället för det av styrelsen föreslagna
pensionsunderlaget 2,400 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 60.

19

Angående pensionsnnderlag för kontor sskrivare i styrelsen och kassörer
av andra lönegraden kan det icke förnekas, att statskontorets anmärkningar
äga ett visst fog för sig. Jag vill även påpeka, att de av
telegrafstyrelsen omnämnda högre pensionsunderlagen för kvinnliga postexpeditörer
samt för kontorsskrivare hos postsparbanken och i järnvägsstyrelsen
svara mot en slutavlöning för dessa befattningshavare, som är
högre än kontorsskrivarnas vid telegrafverket. Emellertid visar en närmare
granskning, att, om man, på sätt statskontoret föreslagit, sänker
pensionsunderlaget för kontorsskrivarna till 1,300 kronor och för kassörerna
av andra lönegraden bibehåller pensionsunderlaget vid 1,200 kronor,
serien av pensionsunderlag för de kvinnliga befattningshahavarna
skulle komma att förete ganska stora ojämnheter. Såsom av vidfogade
tabell framgår, skulle nämligen efter telegrafister, vaktföreståndare och
kassörer av första lönegraden, samtliga med pensionsunderlag av 1,500
kronor, utgörande 71,4 procent av slutavlöningen, 2,100 kronor, följa
kontorsskrivare med pensionsunderlag av 1,300 kronor, motsvarande
66,67 procent av slutavlöningen, 1,950 kronor, kassörer av andra lönegraden
med pensionsunderlag av 1,200 kronor, motsvarande 66,67 procent
av slutavlöningen, 1,800 kronor, bokhållare med pensionsunderlag av
likaledes 1,200 kronor, utgörande 72,7 procent av slutavlöningen, 1,650
kronor, och interurbantelefonister med pensionsunderlag av 1,000 kronor,
utgörande 72,5 procent av slutavlöningen, 1,380 kronor. De av telegrafstyrelsen
föreslagna pensionsunderlagen giva däremot eu större jämnhet
mellan pensionsunderlagen för de kvinnliga befattningshavarna, varför
jag anser mig böra förorda telegrafstyrelsens förslag i denna del.

I mom. 5:o, som innehåller stadgande!! rörande den för rätt till
åtnjutande av hel pension gällande levnads- och tjänstålder, föreslår
styrelsen några ändringar. Styrelsen anför härom följande.

»Såsom regel gäller nu för manliga tjänstemän, att rätten till
hel pension inträder vid uppnådda 65 levnads- och 35 tjänstår. Undantag
härifrån utgöra dels styrelsens samtliga tjänstemän, vilka undfå
rätt till hel pension vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår, dels
ock linjeingenjörer, verkstadsingenjörer, assistenter, linjemästare, linjeförmän
och reparatörer, vilkas rätt till hel pension iuträder vid uppnådda
60 levnads- och 35 tjänstår. I enlighet med ett av samtliga
linjedirektörer samt linje- och verkstadsingenjörer framställt yrkande
anser styrelsen nämnda undantag icke vidare böra gälla linje- och
verkstadsingenjörer. Visserligen yttrade 1907 års sakkunniga härom,
att den tidigare pensionsåldern motiverades därav, att linje- och verkstadsingenjörernas
arbete krävde större fysisk motståndskraft och att

Pensions ålder.

Telegraf styrelsen.

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

å dem måste ställas särskilda anspråk, som vid högre ålder endast
mera undantagsvis kunde fyllas. Men då linjedirektörerna, på vilka
måste ställas minst lika stora krav, anses kunna kvarstå i tjänst till
uppnådda 65 levnadsår, torde detsamma även böra gälla linje- och verkstadsingenjörerna,
vilka också därigenom skulle erhålla en välbehövlig
lättnad i sina nu rätt dryga pensionsavgifter.

Detta skäl talar även för medgivandet åt assistenterna att få kvarstå
i tjänst till uppnådda 65 levnadsår. Om dem anförde 1907 års
sakkunniga, att ehuruväl en tjänsteman endast mera sällan komme att
kvarstå i assistentgraden till pensionsåldern, denna dock borde, med
hänsyn till att assistenternas arbete huvudsakligen vore apparattjänstgöring,
sättas till 60 levnadsår. Följden härav är ju den, att en tjänsteman,
så länge han står i den lägre graden med små löneinkomster,
bär att erlägga stora pensionsavgifter, beräknade för en pensionsålder
av 60 år, men sedermera vid befordran till de bättre avlönade kommissariebefattningarna
slipper ifrån med åtminstone förhållandevis betydligt
lägre pensionsavgifter. Med hänsyn härtill och då endast ytterst få
assistenter torde kvarstå i denna grad till uppnådda 60 levnadsår samt
det alltid finnes möjlighet att bereda de undantagsvis kvarstående annat
arbete än vid telegrafapparaterna, hyser styrelsen ingen tvekan att, med
biträdande av ett utav en del bland assistentkåren gjort uttalande, föreslå
assistenternas pensionsålder höjd till samma som kommissariernas
eller 65 levnadsår.

Beträffande de tre verkmästarna vid verkstaden föreslår styrelsen, i
likhet med vad de själva ävensom verkstadsdirektören ansett nödigt,
pensionsrätteus inträdande vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår.

För kvinnliga tjänstemän gäller såsom regel, att rätt till hel pension
med skyldighet att avgå från tjänsten inträder vid uppnådda 60
levnads- och 30 tjänstår. Undantag utgöra endast telegrafister och interurbantelefonister,
vilkas pensionsålder är 55 år. Någon ändring häri
beträffande interurbantelefonister ifrågasätter styrelsen icke, men däremot
anser sig styrelsen kunna tillstyrka en inom telegrafistkåren ganska allmän
önskan om pensionsålderns höjande till 60 levnadsår, detta oaktat
det kraftiga uttalande för pensionsålderns bestämmande till 55 år, som
gjordes av 1907 års sakkunniga, vilka härom yttra följande:

»Erfarenheten vid telegrafverket med avseende på kvinnans arbetsförmåga
är numera synnerligen stor, och det har visat sig, att hon vid
sysselsättning med för hennes krafter lämpat arbete i yngre dagar
ingalunda står efter mannen, men att däremot hennes fysiska uthållighet
är mindre än mannens, liksom att hon oftare än mannen utsättes
för de nervösa lidanden, som telegraftjänsten har tendens att framkalla.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

21

De fall, då kvinnliga tjänstemän visat sig antingen icke alls kunna stå
ut med sitt arbete såsom expeditörer till 60 års ålder eller kunna göra
det endast på bekostnad av sin hälsa, äro också jämförelsevis talrika.
Då det icke rimligen kan ifrågakomma, att staten skulle vid arbetet
kvarhålla en personal, som endast genom en fördärvbringande spänning
av krafterna kan fortfarande sköta detsamma, föreslå kommitterade, med
stöd av åberopade erfarenhet och i enlighet med vad redan inom 1901
års post- och telegrafkommitté föreslogs, att den normala pensionsåldern
för de kvinnliga expeditörerna vid telegraf och telefon bestämmes
till angivna 55 år.»

Det är visserligen sant, såsom de sakkunniga säga, att telegraftjänsten
haft tendens att framkalla nervösa lidanden. Dock synas
sådana numera förekomma i långt mindre grad än förr. Medverkande
orsaker härtill torde vara dels den telegrafisterna numera tillkommande
rätten till en månads semester årligen, under vilken tid vederkvickelse
från arbetet vinnes, dels ock de i hygieniskt hänseende förbättrade tjänstelokalerna.
Otvivelaktigt är det stora flertalet telegrafister, likaväl som
de med såväl apparattjänstgöring som annan stationsskötsel sysselsatta
kvinnliga kommissarierna, fullt arbetsdugligt vid den tidpunkt, då de
nu måste avgå från sin tjänst. Undantagsfall kunna givetvis förekomma,
men för dem finnes ju alltid möjlighet att begära permanent sjukledighet
med rätt att efter fem år erhålla pension i enlighet med stadgandet
i mom. 7:o. Att för dylika undantagsfalls skull ålägga hela telegrafistkåren
skyldighet att avgå ur tjänst redan vid 55 års ålder, vilket för
dem även medför tungan av stora pensionsavgifter, synes icke vara från
statens synpunkt nödigt.»

I mom. 6:o—8:o föreslår styrelsen endast några smärre redaktionella
ändringar.

Det föreslagna nya mom. 9:o är avfattat i överensstämmelse med
stadgandet i första stycket av 17 § i lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension. Ett par tillägg äro dock
gjorda.

Härom anför telegrafstyrelsen:

»Det ena, som är av mindre betydenhet, avser att vid beräkning
av tjänstår avdrag icke skall ske för i § 6 mom. 4:o av telegrafverkets
avlöningsreglemente om förmäld tjänstledighet för fullgörande av uppdrag
såsom fullmäktig eller revisor vid telegrafverkets pensionsinrättning. Då
tjänsteman under d}dikt uppdrag äger behålla sin fulla avlöning, torde
samma tid rättvisligen böra likställas med »offentligt uppdrag» och
således ej frånräknas vid fastställandet av antalet tjänstår i pensionshänseende.
Det andra tillägget till förevarande moment är av något

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

större räckvidd. Under senare tider hava Kungl. Maj:t och riksdagen
upprepade gånger på hemställan av telegrafstyrelsen beviljat årligt
understöd för livstiden åt i telegrafverkets tjänst anställda extra
ordinarie telefonister, vilka på grund av ålder eller sjukdom måst avskedas.
Vid bestämmandet av understödens belopp hava Kungl. Maj:t
och riksdagen städse tagit hänsyn icke blott till den längre eller
kortare tid vederbörande varit anställda i telegrafverkets tjänst, utan
även såsom tjänstår medräknat den tid dessförinnan, telefonisten eventuellt
tjänstgjort i enskilt telefonnät, vid vars inköp av telegrafverket
telefonisten övergått i telegrafverkets tjänst. I telegrafverkets tjänst
finnas för närvarande anställda ett 80-tal från enskilda telefonnät i sammanhang
med dessa näts inköpande övertagna telefonister. Av dessa
innehava nu 77 stycken ordinarie tjänst, några såsom vaktföreståndare
å telefonstationer, en såsom kassör och de övriga såsom interurbantelefonister.
Av nämnda 77 ordiuarie tjänstemän hava 38 stycken erhållit
inträde i telegrafverkets tjänst så tidigt, att de vid uppnådd pensionsålder
kunna räkna det för erhållande av hel pension erforderliga antalet
tjänstår inom telegrafverket. De övriga 39 komma däremot att vid
uppnåendet av den levnadsålder, då de måste avgå ur tjänst, icke kunna
räkna fulla antalet tjänstår inom telegrafverket, vadan de enligt nuvarande
bestämmelser måste åtnöjas med avkortad pension. Om emellertid
även för dessa Unge tagas hänsyn till den tid de tjänstgjort i enskilt
telefonnät, innan de vid dettas inköp av telegrafverket övergått i telegrafverkets
tjänst, skulle 32 stycken av dem vid uppnådd pensionsålder
komma i åtnjutande av hel pension. De återstående 7 skulle visserligen
ändock icke få hel pension, men avkortningen skulle inskränka sig till
betydligt mindre belopp än eljest bleve fallet. Det kan ju inträffa, att
ytterligare några av de utav telegrafverket övertagna telefonisterna kunna
vinna ordinarie anställning i verkets tjänst, men antalet av dem, det nu
gäller eller framdeles kan komma att gälla, är likväl så ringa, att det
icke borde möta någon betänklighet att biträda styrelsens förslag om att
de skola äga att såsom tjänstår för erhållande av pension tillgodoräkna
sig tjänstgöringstiden i enskilt telefonnät. Den ökade utgiften för telegrafverket
skulle ju också bliva ganska liten, enär endast en del av
pensionen till telegrafverkets tjänstemän utgår av telegrafverkets medel,
under det återstoden utgår från telegrafverkets pensionsinrättning, dit
vederbörande vid bifall till styrelsens förslag skulle komma att erlägga
av pensionens höjning betingade ökade pensionsavgifter.»

Statskontoret har i sitt ovannämnda utlåtande förklarat sig ej hava
något mot styrelsens förslag i dessa delar att erinra.

Statskontoret.

23

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 66.

Ej heller jag har någon invändning mot förslaget härutinnan.

Till stöd för de sålunda av mig tillstyrkta ändringarna beträffande
den för åtnjutande av full pension erforderliga levnadsålder för linjeocli
verkstadsingenjörerna samt telegrafisterna erinrar jag, dels att för
distriktstjänstemännen i allmänhet vid statens järnvägar ävensom för
åtskilliga ingenjörsbefattningar vid vattenfallsverken fordras en levnadsålder
av 65 år för att erhålla full pension och dels att den för kvinnliga
befattningshavare i allmänhet i 1907 års pensionslag stadgade pensionsåldern
är 60 levnadsår.

Styrelsen har slutligen såsom inom. 10:o föreslagit övergångsbestämmelser
av följande innehåll:

»Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1915; dock skola
beträffande de tjänstemän, som före utgången av år 1914 förklarat, att
de icke önska underkasta sig bestämmelserna i densamma, fortfarande
gälla föreskrifterna i § 7 i avlöningsreglementet den 11 oktober 1907.

För övriga tjänstemän, som den 1 januari 1913 innehade ordinarie
befattning vid telegrafverket, skall pension, som efter den 1 januari
1915 utbetalas till dem, beräknas så, som hade de i mom. 3:o här ovan
angivna pensionsunderlag varit gällande från och med 1913 års ingång.

Tjänsteman, som den 1 januari 1913 innehade befattning såsom
telegrafist samt före den 1 januari 1915 på grund av hittills gällande
bestämmelser erhållit avsked från denna befattning tidigare än vid uppnådda
sextio levnadsår, skall, sedan hon uppnått nämnda levnadsålder,
erhålla pensionsfjdlnad av telegrafverkets medel till sådant belopp, att
summan av de till henne från telegrafverkets pensionsinrättning och
från telegrafverket utgående pensionerna motsvarar vad hon skulle ägt
uppbära, därest hon kvarstått i tjänst såsom telegrafist till uppnådda
sextio levnadsår.»

Såsom motivering härför anför styrelsen följande:

»I det nya mom. 10:o har styrelsen till eu början föreslagit, att de
nya pensionsbestämmelserna skola träda i kraft den 1 januari 1915, på
det att de av pensionsunderlagens höjning betingade ökningarna i tjänstemännens
pensionsavgifter till telegrafverkets pensionsinrättning, vilkas
uträknande kräver tid, må komma att tillämpas från och med ett nytt
kalenderårs ingång.

Enligt § 22 i 1907 års avlöningsreglemente skall envar, som tillträtt
den nya avlöningsstaten, vara skyldig underkasta sig de förändrade bestämmelser
i fråga om pension, som kunna varda stadgade. Då det
emellertid för eu eller annan av de nuvarande ordinarie tjänstemännen,

Departements chefen.

Övergångs bestämmel ser.

Telegraf styrelsen.

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

särskilt om han uppnått högre ålder, kan bliva betungande att helt oförväntat
nödgas utbetala de högre pensionsavgifter, vilka av de nya pensionsbestämmelserna
bliva en följd, samt det jämväl torde kunna inträffa,
att någon tjänsteman, tillhörande en kategori, för vilken pensionsåldern
skulle enligt styrelsens förslag bliva höjd eller sänkt, kan känna det
svårt att underkasta sig de nya pensionsbestämmelserna härutinnan,
anser styrelsen, att valfrihet bör förunnas de nuvarande ordinarie tjänstemännen
i fråga om, huruvida de skola vara underkastade de nuvarande
eller de framdeles gällande pensionsföreskrifterna. Styrelsen föreslår
därför, att de tjänstemän, som icke önska underkasta sig de nya föreskrifterna
och vilka således åtnöjas med nu stadgade pensioner och
nuvarande bestämmelser om pensionsålder, skola avgiva förklarande
därom före tiden för kungörelsens ikraftträdande samt att för dem skola
oförändrade gälla bestämmelserna i § 7 i 1907 års avlöningsreglemente.

Då den lönereglering, som föranlett pensionsunderlagens här ovan
föreslagna höjning, ägt gällande kraft från och med ingången av år
1913, föreslår styrelsen vidare såsom en icke blott billig utan även nödvändig
konsekvens härav, att de nya pensionsunderlagen skola, i fråga
om pension, som efter den 1 januari 1915 utbetalas, anses hava varit
gällande för alla tjänstemän, vilka den 1 januari 1913 innehade ordinarie
tjänst vid telegrafverket och som icke avgivit förklarande om, att
de önska fortfarande vara underkastade de hittills gällande pensionsbestämmelserna.
Härigenom skulle, frånsett de sju telegrafister, om vilka
här nedan vidare förmäles, nedan angivna tjänstemän, vilka efter den 1
januari 1913 avgått eller, därest de leva, komma att före den 1 januari
1915 avgå med de nu stadgade lägre pensionerna, efter den 1 januari
1915 erhålla pension med de av styrelsen föreslagna högre beloppen,
nämligen en kommissarie av 3:e lönegraden, 9 kommissarier av 5:e lönegraden,
5 kommissarier av 6:e lönegraden, en kommissarie av 7:e lönegraden,
7 interurbantelefonister och en vaktmästare hos styrelsen.

Beträffande de tjänstemannagrupper, för vilka enligt styrelsens ovan
angivna förslag pensionsrätten skulle inträda senare än enligt nu gällande
bestämmelser, har styrelsen för avsikt att, tills vidare och intill
dess Kungl. Maj:t och riksdagen beslutat angående detta förslag, begagna
sig av den styrelsen tillerkända rätten att låta tjänstinnehavare
kvarstå utöver nu gällande pensionsålder. Emellertid hava under tiden
efter den 1 januari 1913 sju telegrafister nödgats avgå ur tjänst vid
uppnåendet av den nu stadgade pensionsåldern av 55 levnadsår med en
pension å 1,200 kronor. Därest styrelsens förslag beträffande telegra -

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

fisterna vinner statsmakternas bifall, skulle telegrafisterna få tjäna kvar
till 60 levnadsår och då uppbära pension till belopp av 1,500 kronor.
Det synes styrelsen då ej vara annat än en gärd av rättvisa, om de
telegrafi ster, vilka kommit i åtnjutande av 1913 års avlöningsstat men
som till följd därav, att de förändrade pensionsbestämmelserna icke samtidigt
blevo gällande, måst avgå med den lägre pensionen, finge, efter
det de uppnått 60 levnadsår, den fyllnad i pensionen, som skulle tillkommit
dem, därest de fått kvarstå i tjänst lika länge som deras genom
en tillfällighet bättre gynnade kamrater.»

I sitt förutnämnda utlåtande har statskontorets majoritet, innefattande
statskommissarien C. G. Sylvan samt t. f. statskommissarierna K. Beckman
och G. Thorstensson, anfört följande:

»Beträffande styrelsens förslag att de nya pensionsunderlagen skulle
anses hava varit gällande för alla tjänstinnehavare, som avgått eller
avgå under åren 1913 och 1914, i avseende å de pensioner, som utbetalas
efter ingången av år 1915, vill statskontoret visserligen icke bestrida,
att vissa billighetsskäl kunna anses tala för en dylik bestämmelse,
men då å andra sidan densamma skulle innebära ett anmärkningsvärt
och till sina konsekvenser synnerligen betänkligt avsteg från principen
att pensionsregleringar icke böra föranleda förhöjning av redan avgångna
tjänstinnehavares pensioner, kan statskontoret, som under alla omständigheter
icke kan biträda styrelsens mening, att en dylik åtgärd är en
nödvändig konsekvens av skillnaden i tiden för ikraftträdande av å ena
sidan löne- och å andra sidan pensionsregleringar, icke tillstyrka förslaget
i denna del. Vad statskontoret sålunda anfört äger jämväl sin tilllämpning
å förslaget om förhöjd pension för vissa telegrafister efter
uppnådd 60 års levnadsålder.»

Från beslutet var t. f. extra byråchefen C. Pevron skiljaktig och
anförde följande, varuti t. f. statskommissarien N. Spilhammar instämde:

»Genom 1912 års avlöningsreglemente för telegrafverket höjdes i
allmänhet avlöningarna för verkets tjänstinnehavare, men deras pensionsunderlag
kommo till följd av vissa omständigheter att tillsvidare kvarstå
sådana de i förhållande till de lägre avlöningarna i 1907 års reglemente
blivit bestämda. Detta tillvägagångssätt, som väl torde få betecknas
såsom ytterst sällsynt, har verkat därhän, att åtskilliga tjänstinnehavare
under den tid, som förflutit från den 1 januari 1913, då 1912 års avlöningsreglemente
trädde i kraft, måst vid avskedstagandet åtnöjas med
en pension till lägre belopp, än som skulle kommit dem till del, därest
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 36 käft. (Nr 66.) 4

Statskontoret.

Skiljaktiga

meningar.

Telegraf styrelsen.

26 Kung!

pensionsförhållandena blivit ordnade i samband med de nya avlöningarna.
Flera andra befattningshavare komma under den tid, som återstår till
ikraftträdandet av de nya pensionsunderlagen, att röna ett liknande öde.

Därest pensionsunderlagen ånyo bringas i ett lämpligare förhållande
till avlöningarna än för närvarande är händelsen, synes emellertid rättvist
och billigt, att de telegrafverkets tjänstinnehavare, som ingått på
1912 års avlöningsstat, må från och med år 1915, då de nya pensionsbestämmelserna
antagas komma att träda i kraft, få åtnjuta de pensionsbelopp,
som redan från och med år 1913 skulle tillkommit dem för den
händelse pensionsunderlagen blivit fastställda samtidigt med de ändrade
avlöningsbeloppen. Bemälda tjänstinnehavare, vilka haft skälig anledning
förmoda, att deras pensioner skulle komma att avvägas i förhållande till
de nya avlöningsbeloppen, men som till följd av uppnådd pensionsålder
nödgats avgå från sina befattningar, innan pensionsförhållandena hunnit
ordnas, hava utan eget förvållande kommit i sämre ställning än övriga
tjänstinnehavare, som samtidigt med dem ingingo på 1912 års avlöningsstat.

På grund av det ovan anförda och med åberopande av vad telegrafstyrelsen
i sitt den 24 november 1911 avgivna underdåniga utlåtande,
som föranledde Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition (nr 96) till 1912
års riksdag, i samråd med för ändamålet tillkallade sakkunniga anfört
rörande § 7 i avlöningsreglementet i nu ifrågakomna hänseende, får jag
i underdånighet tillstyrka bifall till telegrafstyrelsens framställning i
denna del.

Likaledes får jag i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till samma
styrelses framställning, i vad den avser beredande av pensionsfyllnad av
telegrafverkets medel åt telegrafist, som före den 1 januari 1915 på
grund av hittills gällande bestämmelser erhållit avsked från befattningen
tidigare än vid uppnådda sextio år.»

Slutligen har telegrafstyrelsen i utlåtandet den 5 januari 1914 anfört
följande:

»Då de beslut, som kunna bliva av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen
fattade om höjning av pensionsunderlagen för telegrafverkets
tjänstemän, grunda sig uteslutande därå, att samma tjänstemäns avlöningar
blivit från och med år 1913 höjda, synes det styrelsen vara
alldeles uppenbart, att de höjda pensionsunderlagen böra, från och med
den tid då de skola bliva gällande, tillämpas icke blott på de tjänstemän,
som därefter inträda i pensionsåldern utan även på dem, som pensionerats
dessförinnan men efter det avlöningsförhöjningen inträdde. Ett

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

motsatt förfaringssätt skulle exempelvis för telegrafisterna medföra följande
egendomliga förhållande. Av de telegrafister, som kvarstodo i
tjänst vid de nya avlöningsbestämmelsernas ikraftträdande den 1 januari
1913, hava sju uppnått 55 levnadsår, innan telegrafstyrelsen avlät sin
framställning till Eders Kungl. Maj:t om höjning av telegrafisternas
pensionsålder till 60 levnadsår och om ökning av deras pensionsunderlag
från 1,200 till 1,500 kronor, samt följaktligen måst avgå med en pension
å 1,200 kronor. De telegrafister åter, som först efter avlåtandet av
styrelsens berörda framställning uppnått 55 levnadsår, hava tillåtits kvarstå
i tjänst till uppnådda 60 levnadsår, då de, vid bifall till styrelsens
förslag om höjning av telegrafistpensionen, skulle erhålla en pension å

1,500 kronor. Om förstnämnda sju telegrafister icke skulle, såsom styrelsen
föreslagit, vid uppnådda 60 levnadsår få sill pension höjd till

1,500 kronor, måste detta ju för dem te sig såsom en orättvisa, enär
ingen förändring inträffat, som berört telegrafisternas avlöningsförhållanden
eller dylikt och som således skulle kunna utgöra skäl för att dessa
sju telegrafister skulle även efter uppnådda 60 år åtnöjas med lägre
pension än andra telegrafister. Styrelsen anser sig jämväl böra erinra,
att några betänkliga konsekvenser icke torde kunna följa av ett bifall
till styrelsens förevarande framställning, alldenstund det näppeligen mera
torde inträffa, att pensionerna bestämmas efter det avlöningarna reglerats.
Med åberopande i övrigt av vad de två reservanterna i statskontoret
anfört och med framhållande av, att även statskontorets majoritet funnit
vissa billighetsskäl tala för styrelsens förslag, tillåter sig styrelsen ånyo
fästa uppmärksamheten vid, att det här är fråga endast om ett begränsat
antal tjänstemän, nämligen högst 31 stycken, vilkas pensioner skulle
från och med år 1915 eller senare höjas, på sätt utvisas av följande
tablå, däri jämväl angives den ökade årliga utgift för telegrafverket,
som skulle föranledas av ett bifall till framställningen.

Pensionen skulle höjas

Ökad årlig utgift

från

till

för telegraf-verket.

1 manlig kommissarie av

3:e

grad 3,000

3,300

300

9 kvinnliga >) 3>

5:e

3)

1,500

1,800

2,700

5 3> 3) D

6:e

3)

1,400

1,600

1,000

1 3> 3) 3)

7:e

3)

1,300

1,500

200

7 telegrafister....................

.. 1,200

[efter upp-l,500|nådda 60

2,100

[levnadsår

7 interurbantelefonister..

900

1,000

700

1 vaktmästare...................

.. 800

1,000

200

Summa kronor 7,200

28

Kung». Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

Departements chefen.

Den ökade årliga utgiften för telegrafverket skulle alltså från början
bliva högst 7,200 kronor, vilket belopp minskas, i den mån de ifrågavarande
tjänstemännen avlida.»

Telegrafstyrelsens förslag innebär, att samtliga de befattningshavare,
som blivit delaktiga av den år 1912 medgivna avlöningsförhöjningen,
också skulle komma i åtnjutande av de pensions underlag, som innevarande
år av Kungl. Maj:t och riksdagen kunna befinnas svara mot
nämnda förhöjda avlöningar. Starka billighetsskäl tala uppenbarligen
för denna ståndpunkt. Särskilt torde detta vara fallet med de
kvinnliga telegrafistör, som genom dröjsmålet med ändringen av pensionsbestämmelserna
skulle gå miste om såväl möjligheten att ytterligare
några år stå kvar i tjänst och uppbära full lön som ock den högre
pension, vilken nu kan komma att tillerkännas deras kamrater. De kostnader,
som skulle följa av ett medgivande i enlighet med telegrafstyrelsens
förslag, äro ej heller, att döma av den redogörelse styrelsen lämnat
i sitt senaste utlåtande, så betydande, att de i och för sig behöva verka
avskräckande.

Såvitt jag kan finna, lärer icke heller ett beslut i den av telegrafstyrelsen
påyrkade riktning draga med sig några konsekvenser av beskaffenhet
att ingiva betänkligheter. Här föreligger nämligen ett sådant
undantagsfall, som högst sällan torde inträffa. Ett beslut i motsatt
riktning skulle dessutom för den enskilde komma att kännas såsom en
onödig hårdhet. Jag anser mig därför böra biträda telegrafstyrelsens
hemställan.

Mot telegrafstyrelsens förslag om rätt för tjänstemännen att själva
välja, om de vilja underkasta sig nu föreslagna pensionsbestämmelser,
har jag intet att erinra.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att besluta sådan ändring av § 7 i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid telegrafverket av
den 11 oktober 1907, som framgår av bifogade förslag
till nådig kungörelse i ämnet.

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

Till vad departementschefen sålunda hemställt täcktes
Hans Kung!. Höghet Kronprinsen-Regenten på tillstyrkan
av statsrådets övriga ledamöter lämna bifall;
och skulle proposition till riksdagen avlåtas av den
lydelse, en vid detta protokoll fogad bilaga utvisar.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

Förslag

till

nådig kungörelse angående ändring av § 7 i avlöningsreglementet för
tjänstemän vid telegrafverket den 11 oktober 1907.

§ r

l:o. Rätt till pension vid avgång från tjänst tillkommer vid telegrafverket
anställd tjänsteman enligt nedan angivna bestämmelser.

2:o. Generaldirektör, vilken i minst 12 år innehaft generaldirektörs
förordnande, skall vara berättigad att i pension uppbära 6,000 kronor.
Om generaldirektör, innan han uppnår 12 tjänstår, antingen på grund
av sjukdom befinnes till nöjaktig vidare tjänstgöring oförmögen eller
ock utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning, utan att på
grund av tjänstefel hava förverkat densamma, skall han vara berättigad att
i pension uppbära 5,000 kronor, då avgången sker före eller vid 6 tjänstår,
samt 5,500 kronor, där avgången sker efter 6, men före 12 tjänstår.

Pensionen utgår av telegrafverkets medel; dock att, därest generaldirektören
är delägare i telegrafverkets pension sinrättning och vid avgång
från ämbetet är berättigad till pension från nämnda pensionsinrättning,
av telegrafverkets medel skall utgå allenast det belopp, varmed
honom från pensionsinrättningen tillkommande pension understiger vad
han, enligt vad förut nämnts, är berättigad att i pension uppbära.

Såsom pensionsavgift skall å det för generaldirektören bestämda
arvodet avdragas, därest han icke är delägare i telegrafverkets pensionsinrättning,
ett årligt belopp av 360 kronor, och, om han är delägare i
pensionsinrättningen, den del av detta belopp, som han ej har att betala
i årlig avgift till nämnda inrättning.

3:o. För övriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till
följande belopp:

5,600 kronor för byråchef och professor;

5,000 »

4,600 d

4,200

4,000

D

D

linjedirektör, telefondirektör och telegrafdirektör
av l:a lönegraden;

sekreterare, kamrerare, sekreterare och aktuarie,
byråingenjör, förrådsintendent, byråkontrollör
och telegrafdirektör av 2:a lönegraden;
kommissarie av l:a lönegraden;
linjeingenjör och verkstadsingenjör;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

31

3.900 kronor för

3.600 » i)

3.300 » »

3.000 » »

2,700 » 3)

2.500 » »

2.300 » j>

1.900 » »

1,800 » »

1.600 » »

1.500 3> »

1,400 X) »

1.300 » j)

1,200 » 3>

1.000 )) x>

övriga byrå tjänstemän och kontorschef vid verkstaden; kommissarie

av 2:a lönegraden och kontrollör av
l:a lönegraden;

kommissarie av 3:e lönegraden och kontrollör av
2:a lönegraden;

kommissarie av 4:e lönegraden;

assistent och materialförvaltare vid verkstaden;

verkmästare vid verkstaden;

förrådsbokhållare;

linjemästare;

kommissarie av 5:e lönegraden;

3> )) 6:e 3) och föreståndare för

katalogexpeditionen;

kommissarie av 1 :e lönegraden, telegrafi st, vaktföreståndare
och kassör av l:a lönegraden;
ltontorsskrivare och linjeförman;
kassör av 2:a lönegraden;
bokhållare, reparatör och stationsförman;
interurbantelefonist, stationsbiträde och vaktmästare.

4:o. Pension är till sitt belopp antingen hel eller avkortad.

Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstinnehavaren i
mom. 3:o angivna pensionsunderlag; dock skall för tjänstinnehavare,
som under kortare tid än fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång
äger rum, beloppet av hel pension utgöra eu femtedel av sammanlagda
beloppen av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av
de senast förflutna fem åren varit för tjänstinnehavaren gällande; och
skall, därest sådan tjänstinnehavare under någon del av nämnda tid,
utan att tillika innehava tjänst vid telegrafverket, innehaft annan statstjänst,
med vilken rätt till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas
jämväl för den tid, sådan tjänst innehafts, och därvid tillämpas de
i 3 § av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den
11 oktober 1907 givna föreskrifter.

Avkortad pension utgör viss del av hel pension och beräknas på
sätt i mom. 7:o här nedan föreskrives.

Pensionen utgår dels från telegrafverkets pensionsinrättning enligt
det för denna inrättning gällande reglemente, dels ock med erforderligt
fyllnadsbelopp av telegrafverkets medel.

5:o. Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder:

a) för manliga tjänstemän vid uppnådda sextiofem levnads- och
trettiofem tjänstår, dock att sådan rätt inträder:

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

för tjänstemän i telegrafstyrelsen vid sextiosju levnads- och trettiofem
tjänstår;

för linjemästare, linjeförmän och reparatörer vid sextio levnads- och
trettiofem tjänstår;

för verkmästare vid verkstaden vid sextio levnads- och trettio
tjänstår;

b) för kvinnliga tjänstemän vid sextio levnads- och trettio tjänstår,
dock att sådan rätt inträder för interurbantelefonister vid femtiofem
levnads- och trettio tjänstår.

6:o. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder:

a) för samtliga tjänstemän vid uppnående av den i mom. 5:o stadgade
levnadsålder, Kungl. Maj:t eller telegrafstyrelsen, om det tillkommer
telegrafstyrelsen att utfärda avskedet, likväl obetaget att låta anstå
med detsamma, därest och så länge den pensionsberättigade prövas
kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna,
dock icke i något fall längre än till fyllda sjuttio år;

b) för tjänsteman, som icke uppnått den i mom. 5:o stadgade levnadsålder,
då han, efter att under fem på varandra följande år i följd
av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes
vara för framtiden oförmögen till tjänstgöring; samt

c) för tjänsteman, som träffats av olycksfall i tjänsten, där olycksfallet
finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring.

Befinnes tjänsteman vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga
urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,
och har han tillika antingen, där enligt mom. 5:o rätt till hel pension
inträder vid sextiosju levnadsår, uppnått en levnadsålder av minst sextiofem
år, eller, där enligt samma mom. rätt till hel pension inträder vid
sextiofem år, uppnått en levnadsålder av minst sextio år, äge Kungl.
Maj:t, uppå därom av telegrafstyrelsen gjord framställning, förklara sådan
tjänstinnehavare skyldig att avgå från tjänsten.

7:o. Vid avgång från tjänst av anledning, som i mom. 6:o c) sägs,
utgår hel pension med enahanda belopp, som det vid tiden för olycksfallet
för tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlag.

Har tjänsteman, som avgår på grund av någon av övriga i mom.
6:o intagna bestämmelser, uppnått det i mom. 5:o för rätt till hel pension
stadgade antal tjänstår, utgår även till den tjänsteman hel pension;
i annat fall vare han, därest tjänstårens antal icke understiger tio, berättigad
erhålla pension till avkortat belopp i förhållande till det mindre
antalet tjänstår; dock att vid avgång från tjänst av anledning, som i
mom. 6:o b) sägs, pensionen icke i något fall må understiga sjuttiofem

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

33

procent av hel pension. Tjänstinnehavare, som vid uppnåendet av den
i mom. 5:o för rätt att komma i åtnjutande av hel pension stadgade
levnadsålder icke kan räkna tio tjänstår och alltså icke då är berättigad
till erhållande av pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande
av sådan, även om han på grund av stadgandet i mom. 6ro a) tillåtes
att kvarstå i tjänsten efter nämnda levnadsålders inträde.

8: o. Rätt till fyllnadspension tillkommer ej den, som blivit från
tjänsten avsatt eller för fel eller försumlighet från tjänsten skild, ej
heller den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare.
Har pensionstagare blivit dömd till förlust av medborgerligt förtroende
eller till, i stället för avsättning, straff enligt 2 kapitlet 17 § strafflagen,
skall, efter det sådant beslut vunnit laga kraft, fyllnadspensionen
anses förverkad.

9:o. Tjänstår för erhållande av pension beräknas icke allenast för
tid, under vilken tjänstinnehavaren innehaft tjänst vid telegrafverket,
utan även för tid, under vilken han innehaft annan statstjänst eller haft
extra ordinarie anställning eller förordnande i statens tjänst eller ock
anställning vid enskilt telefonnät, som av telegrafverket övertagits. Vid
sådan tjänstårsberäkning skall avdrag göras för tid, under vilken ledighet
från tjänsten ägt rum av annan anledning än semester, sjukdom,
offentligt uppdrag, resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till
egen utbildning, eller fullgörande av uppdrag såsom fullmäktig eller
revisor vid telegrafverkets pensionsinrättning.

10:o. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1915; dock
skola beträffande de tjänstemän, som före utgången av år 1914 förklarat,
att de icke önska underkasta sig bestämmelserna i densamma,
fortfarande gälla föreskrifterna i S 7 i avlöningsreglementet den 11
oktober 1907.

För övriga tjänstemän, som den 1 januari 1913 innehade ordinarie
befattning vid telegrafverket, skall pension, som efter den 1 januari 1915
utbetalas till dem, beräknas så, som hade de i mom. 3:o här ovan angivna
pensionsunderlag varit gällande från och med 1913 års ingång.

Tjänsteman, som den 1 januari 1913 innehade befattning såsom
telegrafist samt före den 1 januari 1915 på grund av hittills gällande
bestämmelser erhållit avsked från denna befattning tidigare än vid uppnådda
sextio levnadsår, skall, sedan hon uppnått nämnda levnadsålder,
erhålla pensionsfyllnad av telegrafverkets medel till sådant belopp, att
summan av de till henne från telegrafverkets pensionsinrättning och från
telegrafverket utgående pensionerna motsvarar vad hon skulle ägt uppbära,
därest hon kvarstått i tjänst såsom telegrafist till uppnådda sextio levnadsår.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 36 höft. (Nr 66.) 5

34

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 66.

Tabell över slutavlöningar och pcnsions (se -

.

1907

års avlönings-

Slutavlöning.

Pensions-

underlag.

Byråchef.....................................................

9,000

5,500

Professor....................................................

—

—

Linjedirektör ...............................................

Telefondirektör.............................................

................. 4,600

7,000

4,200

1- provision

ungefär 9,000

4,600

Telegrafdirektör av l:a lönegraden..................

................. 4,600

+ provision

ungefär 8,600

4,600

Yerkstadsdirektör.........................................

8,500

4,600

Byråtjänsteman av högre grad.......................

Telegrafdirektör av 2:a lönegraden..................

................. 4,200

6,0003)

3,700

+ provision

ungefär 7,600

4,200

Kommissarie av l:a lönegraden .....................

................. 3,800

+ provision

ungefär 6,100

3,800

Linjeingenjör...............................................

5,500

3,000

Verkstadsingenjör.........................................

5,500

3,000

Byråtjänsteman av lägre grad .......................

6,000

3,700

Kontorschef vid verkstaden ...........................

Kommissarie av 2:a lönegraden .....................

................. 3,400

+ provision

ungefär 5,200

3,400

Kontrollör av l:a lönegraden..........................

Kommissarie av 8:e lönegraden .....................

................. 3,000

5,500

3,300

+ provision

ungefär 4,400

3,000

Kontrollör av 2:a lönegraden..........................

Kommissarie av 4:e lönegraden .....................

................. 2,800

5,000

3,000

+ provision

ungefär 4,000

2,800

Assistent.....................................................

3,400

2,200

Verkstadskassör............................................

3,400

2,000

Materialförvaltare vid verkstaden....................

3,000

2,000

Förrådsbokhållare.........................................

— ■

—

Verkmästare ...............................................

hyresbidrag

650 s) 3,000

1,800

*) Har numera så hög avlöning, att lian anses kunna pensionera sig själv. (Avlöningen utgår i form av arvode)
12,000 kr.

s) Härutöver årligt arvode 1,000 kr.

3) Vid denna tjänst är icke hyresbidraget medräknat vid pensionsunderlagets bestämmande i förhållande till
slatlönen.

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

underlag för tjänstemän vid telegrafverket,
sid. 13.)

stat.

1912 års avlöningsstat.

Departe-

ments-

Pensionsunderlagets
förhållande till slut-avlöningen.

%

Slutaylöning.

Av telegraf-styrelsen
föreslaget
pensions-underlag.

Dot föreslagna
pensionsunderlagets
förhållande till slut-aylöningen.

%

Va av 1912 års
slutavlöning utgör:

chefens från
telegraf-styrelsens
avvikande
förslag.

61,i

9,000

5,600

62,2

6,000

—

(nyinrättad) 8,000

5,600

70,o

5,333

60,o

8,000

5,000

62,5

5,333

ungefär 51,1

ungefär 9,000

5,000

ungefär 55,6

ungefär 6,000

ungefär 53,5 t

ungefär 9,000

5,000

ungefär 55,6

ungefär 6,000

54,1

x)“

—

—

—

61,6

7,000

4,600

65,7

4,667

ungefär 55,3

ungefär 8,000

4,600

ungefär 57,5

ungefär 5,333

ungefär 62,8

ungefär 6,400

4,200

ungefär 65,6

ungefär 4,267

54,5 .

6,500

4,000

61,5

4,333

54,5

6,500

4,000

61,5

4,333

61,7

6,000

3,900

65,0

4,000

—

(nyinrättad) 6,000

3,900

65,o

4,000

ungefär 65,4

ungefär 5,300

3,600

ungefär 67,9

ungefär 3,533

60,0

5,500

3,600

65,5

3,667

ungefär 68,*

ungefär 4,600

3,300

ungefär 71,7

ungefär 3,067

60,0

5,000

3,300

66,0

3,333

ungefär 70,0

ungefär 4,100

3,000

ungefär 73,2

ungefär 2,733

64,7

3,800

2,700

71,1

2,533

58,8

—

—

—

—

66,67

4,200

2,700

64,3

2,800

(nyinrättad) 3,400

hyresbidrag

2,400

70,6

2,267

2,300

60,o 1

570s) 3.8OO

2,000

52,6

2,533

2,500

36

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

1907

års avlönings-

Slutavlöning.

Pensionä-

underlag.

Linjemästare ..............................................................................I

3,250

2,450

J L200 J

Kommissarie av 5:e lönegraden ....................................... 1,800

+ provision

ungefär 2,900

1,500

Kommissarie av 6:e lönegraden ....................................... 1,500

-f provision

ungefär 2,100

1,400

Föreståndare för katalogexpeditionen ................................................

Kommissarie av 7:e lönegraden ....................................... 1,350

2,400

1,300

+ provision

ungefär 1,800

1,300

Telegrafist....................................................................................

1,800

1,200

Vaktföreståndare ...........................................................................

1,800

1,200

Kassör av l:a lönegraden ...............................................................

2,100

1,200

Kontorsskrivare............................................................................

1,800

1,200

f

2,150

| 1,000 |

Linjeförman.................................................................................i

1,800

Kassör av 2:a lönegraden ..............................................................

1,800

1,200

Bokhållare....................................................................................

1,650

1,200

Reparatör ....................................................................................

1,590

900

1,800

1,260

1,000

900

1,485

800

Vaktmästare ................................................................................

1,380

800

Pensionsunderlagets förhållande till slutavlöningen för vissa tjänste -

män i statskontoret

statskommissarie ............................................................................... 64,4 %

2:a gradens tjänsteman.................................................................... 67,6 »

l:a » » .................................................................... 67,3 »

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

37

stat.

1912

års avlöningsstat.

Va av 1912 års
slutavlöning utgör:

Departe-ments-chefens från
telegraf-styrelsens
avvikande
förslag.

Pensionsunderlagets
förhållande till slut-avlöningen.

%

Slutavlöning.

Av telegraf-styrelsen
föreslaget
pensions-underlag.

Det föreslagna
pension sunderlagets
förhållande till slut-avlöningen.

%

36,9

3,175

59,8

2,117

49,o

2,850

j* l,i7W |

66,67

1,900

ungefär 51,7

ungefär 3,000

1,800

ungefär 60,0

ungefär 2,000

66,0 7

ungefär 2,300

1,600

ungefär 69,6

ungefär 1,533

54,2

2,400

1,600

66,67

1,600

72,2

ungefär 1,800

1,500

ungefär 83,3

ungefär 1,200

66,07

2,100

1,500

71,4

1,400

66,07

2,100

1,500

71,4

1,400

57,1

2,100

1,500

71,4

1,400

66,07

1,950

1,400

71,8

1,300

46,0

2,175

64,4

1,450

55,o

2,050

f 1»4UU <

68,3

1,367

66,07

1,800

1,300

72,2

1,200

72,7

1,650

1,200

72,7

1,100

|

1,900

63,2

1,267

56,o \

\ 1,200 l

l

1,725

1 1

69,6

1,150

55,o

1,950

1,200

högst 61,5

1,300

71,4

1,380

1,000

72,5

920

53,9

1,605

1,000

högst 62,3

1,070

58,o

1,650

1,000

60,6

1,100

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 36 käft. (Nr 66.)

6