Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

1

Nr 60.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående sjöförsvarets
ordnande; given Drottningholms slott den 14
maj 1914.

Under åberopande av bilagda, utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels beträffande flottan

att ej mindre till bestridande av kostnaderna under åren 1915—1919
för byggande av tre pansarbåtar, två jagare samt undervattensbåtar bevilja
ett anslag av 32,000,000 kronor samt därav på extra stat för år 1915 anvisa
ett belopp av 6,400,000 kronor, än även medgiva, att Kungl. Maj:t
xnå för nämnda anskaffning av krigsfartygsmateriel disponera de av 1911
års riksdag för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel beviljade, ännu icke
använda medel, 3,880,000 kronor, ävensom av 1912 och 1913 års riksdagar
till krigsfartygsmateriel avsatta medel, tillhopa 3,550,000 kronor, eller således
sammanlagt 7,430,000 kronor;

dels ock beträffande kustartilleriet

att besluta, att efter genomförd organisation år 1919 den med
fasta avlöningsförmåner anställda stampersonalen skall utgöras av

1 chef för kustartilleriet (generalsperson); samt

följande på Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt
Ålvsborgs och Hemsö kustartillerikårer fördelade personal, nämligen:

2 överstar,

4 överstelöjtnanter,

8 majorer,

28 kaptener av l:a klassen,

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1014. 1 samt. 30 käft. (AV 60.) 1

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

24 kaptener av 2:a klassen,

49 löjtnanter,

25 underlöjtnanter,

67 underofficerare av l:a graden,

133 underofficerare av 2:a graden,

253 manskap i l:a lönegraden,

353 manskap i 2:a lönegraden,

425 manskap i 3:e lönegraden,

257 manskap i 4:e lönegraden,

1 regementspastor och
1 fästningspredikant.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Dan. Broström.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

3

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den
14 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

VENN ERSTEN,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Broström, anhöll att i anslutning till
vad hans excellens herr statsministern förut yttrat i frågan om stärkande av
rikets försvarsväseude få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om
grunderna för sjöförsvarets ordnande samt anförde därvid följande.

Dessa grunder utgöra resultatet av ett närmast sedan år 1906 pågående
utredningsarbete, utfört dels av militära myndigheter, dels av kommittéer
eller särskilt tillkallade sakkunniga.

Hans excellens herr statsministern har redan omnämnt, hurusom Kungl.
Maj:t den 5 januari 1906 närmast med anledning av det förändrade
försvarspolitiska läge, vari Sverige genom unionens upplösning kommit,
uppdragit åt cheferna för generalstaben och flottans stab att i samråd utarbeta
förslag till samfälld plan för rikets försvar, vilket uppdrag blev
fullgjort den 18 oktober samma år, då stabscheferna jämväl överlämnade
en översikt av de anordningar, som med avseende å berörda förslag borde
vidtagas till stärkande under fredens dagar av armén och flottan. Samtidigt
avgav chefen för flottans stab förslag till flottans utveckling under
perioden 1908—1913 jämte en redogörelse angående åtgärder, som erfordrades
för att underlätta flottans uppträdande under krig, förslag till far -

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tygens strategiska fördelning under krig och flottans förläggning under
fredstid samt detaljberäkningar beträffande personalbehovet vid mobilisering.

Detta förslag kompletterades med ett den 7 december 1907 av chefen
för flottans stab utarbetat förslag till flottans utveckling efter 1913,
vilket förslag underkastades vidare granskning av marin förvaltningen och
chefen för marinstaben i utredning den 7 juli 1908.

Hans excellens herr statsministern har vidare erinrat, hurusom
Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla
sakkunniga, dels den 14 september 1906 för att biträda med utredning
angående erforderliga förändringar i typerna för flottans stridsfartyg, dels
ock den 7 december 1906 för att verkställa ytterligare utredning i fråga
om vissa av cheferna för generalstaben och flottans stab avgivna förslag
rörande anordnande av vissa örlogsetablissement, förstärkande av det fasta
försvaret åt sjösidan in. m.

Sedan förstnämnda sakkunniga den 9 januari 1907 avgivit sitt betänkande,
och då de på grund av bemyndigandet den 7 december 1906
tillkallade sakkunnigas (»kustförsvarskommissionens») arbete på hösten 1907
närmade sig sin fullbordan (kommissionens betänkande inlämnades den 23
juni 1908), tillsattes den 28 september 1907 en kommitté för granskning
och prövning av de avgivna förslagen till anordningar för rikets försvar.

På grund av framställning från nämnda försvarskommitté tillkallades
genom nådiga breven den 4 december 1908 och den 15 september 1909
sakkunniga för utredning angående lämplig pansarbåtstyp för svenska flottan,
och inlämnade sakkunniga sina betänkanden, de förstnämnda den 27 februari
och de sistnämnda den 9 november 1909. Den 27 november 1909 ingav
försvarskommittén underdånigt yttrande rörande pansarbåt för svenska
flottan, och den 5 december 1910 inlämnade kommittén sitt slutliga betänkande,
vilket innefattade bland annat en avdelning rörande sjöförsvaret
samt ett hemligt betänkande rörande det fasta kustförsvarets stärkande.

Under här ifrågavarande tid hava även en mångfald andra utredningar
blivit gjorda, vilka dels omedelbart berört frågan om sjöförsvarets
ordnande i sin helhet och dels därmed ägt större eller mindre samband,
såsom rörande sjömanskårens organisation, pensionering av manskap, upprättande
av reservstater och ordnande av det militära pensionsväsendet, vidare
angående officers- och underofficersbefordran i flottan, skeppsgosseinstitutionen,
värnplikts- och inskrivningsväsendet vid flottan, marinförvaltningens
organisation, redovisningsväsendet vid marinen, utvidgning eller förflyttning
av Stockholms station, säkerhetstjänsten å fästningarna m. in. Någon
närmare redogörelse för samtliga dessa utredningar torde här icke behöva
ifrågakomma.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

o

Slutligen har, såsom hans excellens herr statsministern jämväl anfört,
Kungl. Maj:t under den 1 december 1911 beslutat, att en förnyad utredning
av frågan om försvarsväsendets ordnande skulle äga rum; och tillsattes
i anledning härav sistnämnda dag de fyra försvarsberedningarna.

Frågorna rörande sjöförsvarets ordnande hava härvid blivit handlagda
av andra försvarsberedningen, dock med undantag för frågor rörande
marinens värnpliktsväsende, vilka i likhet med övriga värnpliktsfrågor varit
hänskjutna till fjärde beredningen.

Försvarsberedningarna blevo i början av februari månad 1914 ajournerade
och sedermera genom beslut den 18 nästföljande mars upplösta.

Sedan ministärombyte ägt rum under sistlidne februari månad, framlades
av herr statsministern i yttrande till statsrådsprotokollet över civilärenden
den 3 mars 1914 grundlinjerna till det program för försvarsväsendets
stärkande, som den nya ministären hade för avsikt att tillstyrka
Eders Kungl. Maj:t att föreslå Riksdagen.

I fråga om sjöförsvarets ordnande yttrade herr statsministern sålunda
följande:

»Flottan torde, för att fylla sin uppgift vid rikets försvar, såsom hittills
böra huvudsakligen bestå dels av pansrade artillerifartyg, vilka till sin
storlek måste begränsas så, att de kunna utnyttja våra skärgårdar, dels av
torpedfartyg. För denna flottas utbyggande är särskild plan erforderlig.»

»Flottans väsentligaste del är kustflottan. Denna torde för framtiden
böra omfatta minst två divisioner pansarbåtar om fyra fartyg vardera.
Den första divisionen behöver dock utbyggas med allenast tre nya
fartyg, då i densamma kan ingå den under byggnad varande pansarbåten
Sverige. Därjämte synes kustflottan böra erhålla fyra divisioner jagare,
tillsammans sexton fartyg, samt två divisioner sjögående undervattensbåtar,
båda fartygsslagen av kraftigare typ än den nu förefintliga. Och slutligen
torde såsom för närvarande ett till två minfartyg böra ingå i kustflottan.»

»Utom kustflottan erfordras lokalstyrkor för att biträda vid försvaret
av vissa ur militär eller kommersiell synpunkt särskilt betydelsefulla kustområden.
Härför behöver emellertid icke beräknas annat tillskott av nya
fartyg än redan under byggnad varande eller beviljade undervattensbåtar;
lokalstyrkorna kunna nämligen efter hand förstärkas med en del av de
fartyg, vilka på grund av ålder utrangeras ur kustflottan. Under övervägande
bör dock tagas i vilken utsträckning ytterligare undervattenstorpedfartyg
framdeles böra tillföras dessa styrkor.»

»Det torde även vara erforderligt att organisera en flygfartygsavdelning,
vars fartyg böra stationeras på särskilt viktiga platser.»

»Med hänsyn till nödvändigheten att begränsa flottans personal och

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kostnaderna för materielens vidmakthållande torde en normalplan böra
uppgöras för äldre fartygs förläggning i reserv och ^rangering.»

»Den utredning, som inom försvarsberedningarna förebragts, synes
hava ådagalagt, att kustförsvarets nuvarande anläggningar behöva i avsevärd
mån förstärkas och en befäst replipunkt för flottan anordnas på den
norrländska kusten.»

I anslutning till det sålunda angivna programmet hava inom sjöförsvarsdepartementet
— med biträde av jämligt nådigt brev den 6 sistlidne
mars tillkallade sakkunnige — utarbetats förslag till grunder för
sjöförsvarets ordnande.

Sedan ett preliminärt dylikt förslag till grunder för sjöförsvarets ordnande
blivit uppgjort, har detsamma, i vad beträffar flottan, under den 2
sistlidne april blivit remitterat för yttrande till marinförvaltningen, chefen
för marinstaben, inspektören av flottans övningar till sjöss samt stationsbefälhavarna
i Stockholm och Karlskrona. Beträffande grunderna för det
fasta kustförsvarets ordnande hava yttranden avgivits av marinförvaltningen,
chefen för marinstaben, chefen för kustartilleriet och chefen för fortifikationen.
Kostnadsberäkningarna hava för yttrande remitterats till marinförvaltningen.
Rörande personalbehovet in. m. har yttrande infordrats
från chefen för marinstaben.

I vad angår återgivandet av föregående uttalanden och utredningar
hänföra sig de här föreliggande grunderna i allt väsentligt till vad andra
försvarsberedningen härom anfört, dock att i de frågor, som av beredningen
icke närmare avhandlats eller där ett fullständigande i övrigt ansetts
önskvärt, ytterligare redogörelser blivit gjorda.

Jag anhåller nu att få övergå till framställning av de sålunda utarbetade
»grunderna för sjöförsvarets ordnande», därvid ärenden av hemlig
natur blivit sammanförda till en av två delar, en för flottan och en för
kustartilleriet, bestående hemlig bilaga, vilken torde få biläggas detta protokoll
för att tillhandahållas vederbörligt utskott.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

7

Grunder för sjöförsvarets ordnande.

A. Flottan.

I efterföljande grunder för sjöförsvarets ordnande, i vad angår flottan,
kommer till en början att redogöras för de fartygs slag och fartygstyper,
som anses böra förefinnas i flottan, ävensom den storlek och sammansättning,
som sjöstyrkorna böra äga.

För att uppsätta och vidmakthålla en sålunda erforderlig flotta
måste vissa planer för nybyggnad, överföring, förläggning i materielreserv
samt utrangering av fartyg uppgöras, och lämnas här nedan redogörelse
för dessa planer, med ett gemensamt namn benämnda »flottplan».

Med flottplanen sammanhänga på det närmaste planerna för materielens
förläggning med därtill hörande frågor angående operationsbaser,
ävensom för personalens organisation samt för krigsberedskap och övningar.

I den förut åberopade samfällda planen för rikets försvar, som den
18 oktober 1906 avgavs av cheferna för generalstaben och flottans stab,
uttalades den uppfattningen, att de med planen ifråga sammanhängande
förslagen till arméns och flottans utveckling borde erhålla en tidsbegränsning
av 6 år, omfattande perioden 1908—1913.

De skäl som, vad angår flottan, åberopades för en dylik åtgärd,
anser jag alltjämt giltiga. Teknikens snabba utveckling på det sjömilitära
området gör det hart när fruktlöst att söka överblicka en längre framtidsperiod,
och lör egen del finner jag 5 år vara den tid, som bäst lämpar
sig för ett efter våra förhållanden avpassat nybyggnadsprogram. Givetvis
bör man i flottplanen angiva det mål, till vilket man strävar, och även
söka att beräkna de ekonomiska förutsättningarna för att nå detta mål,

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

men planens genomförande kan blott bestämmas för vissa perioder, vilka
böra vara så avpassade, att en taktiskt helgjuten organisation uppnås inom
loppet av varje period.

I vissa länder hava flottplaner blivit antagna och fastställda i form
av lag, men har jag förutsatt att hos oss, där lagstadganden av ifrågavarande
slag icke hava tradition för sig, riksdagen näppeligen skulle vilja
för en längre tid framåt binda prövningen av dessa anslagsfrågor, vilken prövning
ej endast gäller materielen, utan med nödvändighet även måste omfatta
den för materielens handhavande erforderliga personalen. Jag har därför
icke för avsikt att hemställa, att Eders Kungl. Maj:t nu skulle föreslå Riksdagen
att antaga någon flottlag i egentlig mening, utan endast att bevilja de
medel, som erfordras för realiserandet av ett femårigt nybyggnadsprogram.

Det är emellertid erforderligt att fullständiga planer för flottans
uppsättande och vidmakthållande med tillhörande kostnadsberäkningar
framläggas, på det att därigenom en överblick må kunna erhållas över de
anslagsbehov, som sannolikt behöva för olika perioder beviljas eller för
olika år anvisas.

Det är dessa planer, i vad de röra flottan, som jag nu anhåller att
få framlägga.

Vid planernas utarbetande har huvudsyftet varit, att det förut omförmälda,
av herr statsministern i yttrande till statsrådsprotokollet den 3
sistlidne mars framlagda sjöförsvarsprogrammet skall kunna bringas till utförande
på ett sådant sätt, att den för värnandet av vår kust viktigaste
delen av sjövapnet, d. v. s. kustflottan, redan inom de närmaste åren erhåller
en sådan sammansättning, att den kan anses ägnad att åtminstone
något så när motsvara den uppgift, som sjöstyrkan i fråga har att lösa.

Enligt nyssnämnda program böra även lokalstyrkor avses att biträda
vid försvaret av vissa ur militär eller kommersiell synpunkt särskilt betydelsefulla
kustområden. Den omfattning, som kan givas dessa lokalstyrkor,
bliver, då kustflottans behov i främsta rummet måste tillgodoses,
givetvis beroende av den för sjöförsvaret tänkta ekonomiska ramen.

Det visar sig emellertid, att den sammansättning, som lokalstyrkorna
kunna beräknas hava uppnått år 1924, och vilken måste ur militär synpunkt
betecknas såsom önskvärd, icke kan efter sagda år av dem bibehållas,
med mindre den för sjöförsvaret enligt nuvarande förutsättningar
påräkneliga ekonomiska ramen efter hand överstiges, och skulle år 1934
det årliga överstigandet hava uppnått en storlek av omkring 680,000 kronor.

Jag har därför låtit utföra en undersökning över den minskning i
lokalstyrkornas storlek, som skulle bliva nödvändig för att intill år 1934
hålla sjöförsvarsbudgeten inom nyssnämnda ram, och utvisar resultatet av

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

denna undersökning, att av det antal l:a kl. pansarbåtar av nuvarande
typ (5 st.), som eljest skulle jämte Fylgia efter år 1924 hava ingått i
lokalstyrkorna, 3 st. skulle behöva efter hand överföras till materielreserven.

Det lärer emellertid icke vara lämpligt eller ens möjligt att nu avgöra,
huru flottans lokalstyrkor böra vara sammansatta efter år 1924. Det
oaktat har jag för ifrågavarande tid uppgjort beräkningar av personalbehov
och kostnader vid lokalstyrkorna under förutsättning dels av förminskad
dels av bibehållen storlek hos dessa.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 Käft. (AV 60.)

2

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Materielen.

Kap. I.

Allmänna synpunkter.

Andra för- I det preliminära betänkande angående sjöförsvaret, som avgivits

ninge/nTytt-av andra försvarsberedningen, och vilket torde få tillhandahållas vederranden
i det börligt utskott, uttalar beredningen följande, i stark sammanfattning här
betänkandet, nedan återgivna allmänna synpunkter beträffande sjöförsvarets ordnande.

Beredningen har utgått ifrån att inom sjöförsvaret måste materielen
vara den grundläggande faktorn, enär av materielens beskaffenhet och storlek
bero såväl personalbehovet som kostnaderna för underhåll och övningar
o. d. Frågan om kostnaderna för materielen äger sålunda avgörande betydelse
för sjövapnets ställning i riksstaten.

Efter en redogörelse för de planer rörande utvecklingen av flottan,
som av myndigheter avgivits under åren 1906 —1911, förklarar beredningen,
att då ifrågavarande utredningar och beräkningar icke ansetts innehålla
någon närmare motivering, särskilt icke beträffande de militära grunder,
enligt vilka de olika planerna uppgjorts, än mindre kunnat giva tillräcklig
ledning för bedömande av frågan om de faktorer, som under nuvarande
förhållanden böra läggas till grund för uppgörande av en allmän
flottplan, hade beredningen föranstaltat om nya utredningar, dels angående
den förändrade uppfattning, som kan hava föranletts av de senaste årens
utveckling inom sjöväsendet och av erfarenheter vid svenska flottans övningar,
dels angående de grunder, efter vilka antalet fartyg av olika slag
beräknats i förut uppgjorda planer till nybyggnader för svenska flottan
och om dessa eller andra grunders tillämpning numera. För att vinna
möjlighet att nedbringa kostnaderna och hålla dem inom en huvudtitel för
sjöförsvaret, vilken motsvarade landets ekonomiska bärkraft och dessutom
stode i lämpligt förhållande till kostnaden för armén, hade beredningen
föranstaltat om ytterligare utredningar, i första hand avseende fartygstyperna.
Jämsides med dessa utredningar hade åtgärder vidtagits för verkställande
av vissa särskilda undersökningar, som stodo i samband med frågan
om fartygstyper och deras användbarhet, nämligen rörande lämplig -

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

heten av Dieselmotorer för flottans såväl större som mindre fartyg, rörande
kostnaden för 30''5 cm. kanoner, rörande bestyckning och bepansring å
flottans pansarbåtar samt rörande militärledernas användbarhet, särskilt
för pansarfartyg.

Innan beredningen på grundvalen av sålunda tillgängligt material
kunde bilda sig någon bestämd uppfattning angående de planer för fartygsbyggnader
inom svenska flottan, som borde ifrågakomma, hade beredningen
haft att fastställa vissa normer till ledning för sina beräkningar.
Dessa normer innefattade:

grunder för prisberäkningar;

antagande av viss livslängd för fartyg av olika slag; samt

bestämmande av fartygsslag för kustflottan och lokalförsvaret.

Till beredningens undersökning och uttalanden rörande grunder för
prisberäkningar anhåller jag att i det följande få återkomma.

Beredningen anför beträffande planen för fartygsbyggnader, att denna
bör avse en så lång period att därigenom kan vinnas en överblick över
möjligheterna för en fullständig omsättning av flottmaterielen i dess helhet.
Marinmyndigheterna hade ansett sig kunna för l:a kl. pansarbåtar räkna med
en livslängd i kustflottan av 20 år, och då detta vore den största livslängd,
som kunde beräknas för något fartyg i kustflottan, ägnade sig en period
av 20 år såsom den omloppstid, vilken lämpligen kunde antagas vid uppgörande
av en flottplan. De praktiska förslag till fartygsbyggnader, som
på grundvalen av de allmänna riktlinjerna i en flottplan borde framläggas,
måste däremot begränsas till en kortare period, under vilken nu beräkneliga
priser och nuvarande tekniska förutsättningar kunde antagas i huvudsak
förbliva gällande.

Beredningen hade vid bestämmandet av livslängden för olika fartygsslag
hållit sig till de av vederbörande militära myndighet givna siffrorna och
sålunda i fråga om kustflottan beräknat bland annat för l:a kl. pansarbåtar
20 år samt för jagare och l:a kl. torpedbåtar 16 år.

Detta ansågs emellertid icke utesluta, att i kustflottan kvarhölles
fartyg under längre tid, därest så läte sig göra med hänsyn dels till den
tekniska utvecklingen och dels det lämpliga förhållandet mellan kustflottans
och lokalförsvarets fartyg.

I fråga om fartygsslagen i kustflottan hade beredningen i sina beräkningar
för den allmänna planen ansett sig böra utgå från att i kustflottan
borde under alla förhållanden finnas l:a kl. pansarbdtar, jagare och
l:a kl. undervattensbåtar. Beträffande övriga fartygsslag framhålles bl. a.,
att med vårt lands begränsade tillgångar det vore nödvändigt att de
medel, som kunde bliva att tillgå för fartygsbyggnader, toges i anspråk

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

för så få fartygsslag som möjligt. I följd härav och då kryssarens uppgifter
i krigstid ansågs lämpligen kunna fördelas å sådana fartygsslag,
som i varje fall ändock måste ingå i kustflottan, hade beredningen icke
räknat med byggandet av kryssare för flottan. Likaledes hade beredningen
— i likhet med 1907 års försvarskommitté, ävensom chefen för
marinstaben i yttrande den 17 juli 1913 — icke räknat med byggandet
av särskilt för spaningstjänst avsedda fartyg — spanare.

Rörande torpedfartyg inom kustflottan har beredningen, på sätt närmare
framgår av den utredning rörande fartygstyper, för vilken längre
fram kommer att redogöras, upptagit till behandling olika kombinationer av
större jagare, jagare av ungefär nuvarande typ, förstorade l:a kl. torpedbåtar
samt undervattensbåtar. Den kombination, som beredningen härvidlag
fann hava de mest talande skälen för sig, upptog endast jagare av nuvarande
typ, något förbättrad, samt undervattensbåtar, men icke några torpedbåtar, i
följd varav nybyggnad av dylika fartyg för kustflottan icke ifrågasattes.

Då det nybyggda minfartyget Clas Fleming kunde beräknas bliva
användbart perioden ut, och det icke torde kunna så långt i förväg förutses,
huruvida fartyget vid periodens utgång borde ersättas med ett
nytt, hade beredningen i planen för fartygsbyggnader icke heller upptagit
något minfartyg.

Rörande flottans lokalstyrkor framhålles svårigheten att vinna en
tillförlitlig utgångspunkt för prövning av frågan om dessas lämpliga storlek.
Beredningen hade dock, i vad anginge pansarbåtar i lokalstyrkorna, kunnat
utgå ifrån att härtill skulle avses dels nuvarande 2:a och 3:e kl. pansarbåtar
och dels nuvarande l:a kl. pansarbåtar, allteftersom dessa överfördes
från l:a till 2:a linjen. Beredningen gör icke något uttalande i frågan
huruvida behovet härigenom kan antagas bliva tillgodosett, men anför att
marinförvaltningen och chefen för marinstaben i förslag den 7 juli
1908 angående flottans utveckling efter år 1913 — enär icke för det
dåvarande kunde angivas den nybyggnad, som erfordrades för att i framtiden
vidmakthålla det för lokalförsvaret behövliga antalet 2:a eller 3:e kl.
pansarbåtar — hade lämnat nybyggnaden av dylika fartyg ur räkningen.

I fråga om övervattenstorpedfartyg för lokalstyrkorna hade förutsatts
att kustflottans l:a kl. torpedbåtar och jagare av nuvarande typer
skulle efter fullbordad tjänstgöringstid i första linjen (16 år) övergå
till lokalförsvaret. En överslagsberäkning av antalet nu förefintliga torpedfartyg
i flottan och deras antagna livslängd gåve vid handen, att ännu
tio år härefter ett ej obetydligt antal dylika fartyg vore disponibelt för
lokalförsvaret. Emellertid framhålles, att mot 20-årsperiodens slut någon
ökning måste inträda i beräknade årliga anskaffningskostnader, betingad

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60. 13

av den dåmera erforderliga kostnaden för nyanskaffning av torpedbåtar
för lokalförsvaret.

Vad slutligen anginge undervattensbåtar för lokalstyrkorna, hade beredningen
utgått därifrån, att samtliga nu förefintliga samt under byggnad
eller beställning varande undervattensbåtar skulle tilldelas lokalförsvaret,
vars behov av undervattensbåtar därmed ansåges bliva fullt tillgodosett.
På grund härav kunde nybyggnader av undervattensbåtar för den
närmaste tiden koncentreras på undervattensbåtar av större typ för kustflottan.
Som den för lokalstyrkorna avsedda undervattensbåtsmaterielen
vore helt ny eller icke ens färdig, bleve för lång tid framåt någon nybyggnad
av undervattensbåtar för lokalförsvaret icke erforderlig. Beredningen
hade därför ansett sig kunna lämna kostnaderna för vidmakthållande
av lokalförsvarets undervattensbåtar utanför nybyggnadsplanen, och detta så
mycket mera som undervattensbåtstekniken alltjämt vore stadd i den starkaste
utveckling. Dock erinras att för vidmakthållande av lokalstyrkornas undervattensbåtar
emot 20-årsperiodens slut uppstår behov av ett avsevärt tillskott
till de årliga nybyggnadskostnaderna.

Med hänsyn till vad sålunda blivit anfört om lokalförsvarets stridsfartyg
ansåg beredningen, att flottplanen borde begränsas till kustflottan
med ett visst tillägg för specialfartyg.

Beredningen uttalar vidare, att en plan bör uppgöras dels för
fartygens överförande från kustflottan till andra linjen — lokalförsvaret
eller materielreserv — samt för deras eventuella ^rangering, dels rörande
organisationen av denna andra linje.

Beredningens preliminära betänkande angående sjöförsvaret blev i Chefens för
anledning av beredningens hemställan remitterat till chefen för manlista- mannsuiben
ben och inspektören av flottans övningar till sjöss för inhämtande av inspektörens
deras yttranden över det i betänkandet framlagda förslaget till flottplan
m. m., och äro sådana yttranden avgivna av marinstabschefen den 12 samt till sjöss
av inspektören den 11 januari 1914. yttranden.

Emot beredningens här omförmälda allmänna synpunkter beträffande
fartygsslag och fartygs livslängder hava ifrågavarande myndigheter icke
haft något att erinra.

Till eu början torde såsom eu utgångspunkt kunna fastslås, att Departeflottans
materiel bör, enligt vad hittills varit fallet och såsom även be- chjflns
redningen förutsatt, uppdelas i kustflotta och lokalstyrkor (lokalförsvar). yttrande.

1 vad andra försvarsberedningen uttalat rörande här anförda allmänna
synpunkter instämmer jag till alla väsentliga delar. Jag anser

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

sålunda, att, förutom vad som må erfordras i fråga om specialfartyg, kustflottans
nybyggnader böra omfatta l:a kl. pansarbåtar, jagare, l:a kl. undervattensbåtar
och minfartyg, varemot torpedbåtar, såsom ock beredningen
förutsätter och myndigheterna tillstyrka, icke böra framdeles ingå i
kustflottan. Intill dess det för kustflottan avsedda antalet jagare anskaffats,
bör dock erforderligt antal torpedbåtar tillhöra kustflottan. Jag
förbiser ingalunda det stora värde, som för spaningstjänst särskilt byggda
fartyg skulle tillföra kustflottan, men då de ekonomiska skälen nödvändiggöra
att nybyggnaderna begränsas till de i första hand viktiga fartygstyperna,
har jag, i likhet med andra försvarsberedningen, icke räknat
med anskaffning av särskilda för spaningstjänst byggda fartyg. Lokalstyrkornas
materiel bör omfatta visst antal av nuvarande l:a kl. pansarbåtar,
som upphört att tillhöra kustflottan, ävensom ett antal av de nuvarande
mindre pansarbåtarna, jämte övervattenstorpedfartyg — däribland sådana
torpedbåtar och jagare, som upphört att tillhöra kustflottan — och de undervattensbåtar,
som för närvarande äro förefintliga samt under byggnad eller
beställning. Givetvis böra minfartyg också ingå i lokalstyrkorna.

I likhet med beredningen och på de grunder, den anfört, anser jag
att nybyggnadsplanen bör begränsas till kustflottan, under det att kostnaderna
för vidmakthållande av lokalförsvarets fartygsmateriel genom nybyggnad bör
kunna lämnas utanför nybyggnadsplanen, dock under erinran att flygbåtar
måste anskaffas för lokalstyrkorna och att mot 20-årsperiodens slut behov uppstår
av ett tillskott i nybyggnadskostnaderna för lokalstyrkornas fartyg. Vad
pansarbåtar vidkommer, måste sålunda vid denna tid upptagas till prövning
frågan, huruvida de nuvarande l:a kl. pansarbåtarna, av vilka dåmera endast
ett fåtal ej överskridit den förutsatta åldersgränsen för tjänstgöring i
lokalstyrkorna, böra ytterligare kvarhållas eller delvis ersättas genom nybyggnad
av särskilda, för lokalförsvaret avsedda mindre pansarbåtar. Vad
torpedfartyg vidkommer måste, såsom beredningen anfört, en nyanskaffning
komma till stånd vid olika tider av perioden, huvudsakligen mot slutet;
huruvida denna nyanskaffning vid sidan av undervattensbåtar jämväl bör
omfatta övervattenstorpedfartyg, torde emellertid ej nu kunna avgöras.

Förutom förutnämnda stridsfartyg, nämligen pansarbåtar, övervattenstorpedfartyg,
undervattensbåtar och minfartyg, omnämner beredningen även
»specialfartyg, verkstadsfartyg, depåfartyg, övningsfartyg för skeppsgossar
m. in. dylikt».

Med specialfartyg kommer i det följande att förstås nedan angivna, för
en del olika uppgifter inom sjöstyrkorna erforderliga stridsfartyg, nämligen
tender till pansarbåtar i kustflottan,
flottilj chefsfartyg för torpedbåtar,

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

depåfartyg för undervattensbåtar,
depåfartyg för flygbåtar samt
kanonbåtar.

Till särskilda ändamål erfordras inom sjöstyrkorna, vid sidan av
stridsfartygen, även träng fartyg, nämligen:
sj ömätningsfartyg,
verkstadsfartyg,
dykerifartyg,
isbrytarfartyg,
lasarettsfartyg,
sjuktransportfartyg,
transportfartyg och
vattenfartyg.

Förutom nu nämnda olika slag av stridsfartyg och trängfartyg hava
sjöstyrkorna behov av följande båtar in. m., nämligen:
flygbåtar,
vedettbåtar och
pråmar.

Behovet av fartyg inom vissa fartygsslag kan vid mobilisering
i stor utsträckning eller uteslutande tillgodoses på det sätt, att förhyrd
eller rekvirerad materiel tages i anspråk. Vad stridsfartyg beträffar måste
en sådan åtgärd emellertid vara att betrakta såsom en nödfallsåtgärd, vilken
endast kan ifrågakomma för minfartyg och kanonbåtar. Sådant förhyrt
(rekvirerat) fartyg benämnes i det följande respektive »hjälpminfartyg» och
shjälpkanonbåt». Bland trängfartyg och båtar förekomma lasarettsfartyg och
vedettbåtar, dels såsom flottans materiel och dels såsom förhyrd (rekvirerad)
materiel; i sistnämnda fallet benämnes materielen »hjälplasarettsfartyg»
och »hjälpvedettbåt».

Till vissa slag av specialfartyg, trängfartyg och båtar torde en del
stridsfartyg kunna överföras, efter det de passerat gränsen för livslängden
i kustflotta och lokalstyrka och eventuellt efter vidtagande av vissa förändringar.
I denna sin nya tjänst, som ställer mindre krav på materielen
än tjänsten såsom stridsfartvg, kunna de kvarhållas visst antal år utöver livslängden.
På så sätt kunna torpedkryssare användas såsom tender eller
såsom flottiljchefs- eller depåfartyg, jagare såsom kanonbåtar samt torpedbåtar
såsom vedettbåtar. Genom dylik åtgärd kunna nybyggnaderna inom
ifrågavarande fartygsslag minskas eller helt utgå.

De olika slag av fartyg m. m., som enligt vad ovan anförts inom
flottan förekomma för krigsbruk, framgå av efterföljande tablå över benämningar
å fartyg och båtar m. m.

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

För fredsbruk erfordras förutom här ovan nämnda fartyg in. m. av
olika slag en del andra fartyg, såsom övningsfartyg, logements- och kasernfartyg
m. fl., till vilka hänsyn emellertid icke behöver tagas i detta sammanhang.

Den av beredningen föreslagna omloppstiden av 20 år för uppgörande
av en nybyggnadsplan synes mig lämplig, och kommer denna tid här
nedan att räknas från och med år 1915 till och med år 1934. Förslag till
fartygsbyggnader böra, såsom beredningen föreslår, inskränkas till kortare
perioder, och komma dessa här nedan att utgöra fyra 5-årsperioder, omfattande:
l:a perioden 1915—1919, 2:a perioden 1920—1924, 3:e perioden
1925—1929 samt 4:e perioden 1930—1934.

De av beredningen föreslagna livslängderna för fartyg i kustflottan,
nämligen för l:a kl. pansarbåtar 20 år samt för jagare och l:a kl. torpedbåtar
16 år, synas böra tillämpas, den förstnämnda jämväl på nuvarande
pansarkryssare och minfartyg samt den sistnämnda jämväl på nuvarande
torpedkryssare. Livslängden i lokalstyrkorna bör för pansarbåtar, pansarkryssare
och minfartyg utgöra ytterligare 10 år samt för torpedkryssare,
jagare och l:a kl. torpedbåtar ytterligare 8 år. I följd härav bliver totala
livslängden för pansarbåt, pansarkryssare och minfartyg 30 år samt för torpedkryssare,
jagare och l:a kl. torpedbåt 24 år; sistnämnda antal år bör jämväl
utgöra livslängden för torpedbåtar, vilka under hela sin tjänstetid tillhöra
lokalstyrkorna. Den av beredningen förutsatta livslängden för kustflottans
undervattensbåtar, vilken framgår av hemliga bilagan till detta protokoll,
anser jag lämpligt avvägd, och torde samma totala livslängd jämväl böra
beräknas för sådana nu förefintliga eller under byggnad varande undervattensbåtar,
som efter att hava tillhört kustflottan överförts till lokalstyrkorna.
För sådana undervattensbåtar, som under hela sin tjänstetid
tillhöra lokalstyrkorna, torde ävenledes kunna fastställas en livslängd enligt
beredningens förslag.

Det torde emellertid få påpekas, att de här förutsatta livslängderna
äro avsevärt långa i förhållande till de i utländska mariner antagna. Till
stöd för denna uppfattning anhåller jag få anföra marinförvaltningens
yttrande den 4 nästlidne april över preliminärt föreslagna grunder till
sjöförsvarets ordnande, vari bland annat uttalas, att de förutsatta normallivslängderna
i regel äro längre än vad man räknar med inom främmande
mariner, för vilka byggnadsplaner blivit uppgjorda, samt att, beträffande
särskilt undervattensbåtar, erfarenhet ännu saknades om, huru lång tjänstetid
för dem bör beräknas; den angivna livslängden syntes vara hög, icke
minst i betraktande av att detta vapen ännu befinner sig i stark utveckling
med möjligheter till omdaning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

17

Tablå över benämningar å fartyg och båtar m. m.

Fart

y g s s 1

a g.

1

Anmärkningar.

Flottans materiel.

Förhyrd eller rekvire-rad materiel.

l:a kl. pansarbåt

__

2:a kl. >

—

Artillerifartyg

3:e kl. >

—

Pansarkryssare

Torpedkryssare

::

(.Benämnas gemensamt
( kryssare.

Jagare

l:a kl. torpedbåt

__

1 Benämnas gemensamt
!• övervattenstorped-

Stridsfartyg

Torpedfartyg

2:a kl. >

l:a kl. undervattensbåt

—

1 fartyg.

2:akl. >

—

Minfartyg . .

Minfartyg

Hjälpminfartyg

Tender

—

Flottiljchefsfartyg

—

Specialfartyg

Depåfartyg för under-vattensbåtar.

—

Depåfartyg för flyg-båtar.

—

Kanonbåt

Bjälpkanonbåt

Sjömätningsfartyg

Verkstadsfartyg

—

i

—

Dykerifartyg

Träng förty g

Lasarettsfartyg

Isbrytarfartyg

Hj älplasarettsfartyg

—

Sjuktransportfartyg

—

Transportfartyg

—

Vattenfartyg

Flygbåt

—

Båtar m. m.

.......

Yodettbåt

Hjälp vedettbåt

Pråm

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1014. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 3

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Den tid, under vilken förut oinnämt kvarhållande såsom specialfartyg
m. rn. utöver angiven livslängd kan äga rum, torde icke böra utsträckas
längre än till högst 16 år för förutvarande torpedkryssare, jagare och
torpedbåtar, varigenom den sammanlagda tid, under vilken dessa fartyg
skulle komma till användning, bleve 40 år. Marinförvaltningen har i sitt
förut omnämnda yttrande över preliminärt föreslagna grunder för sjöförsvarets
ordnande uttalat, att denna förlängda tjänstetid vore högt tilltagen
för jagare och torpedbåtar; härvid torde dock få erinras, att den sålunda
föreslagna tiden utgör en maximitid, vilken i regel icke torde komma att
behöva i sin helhet tagas i anspråk.

Under alla förhållanden får man icke lämna ur sikte, att, där så
prövas erforderligt, smärre avvikelser från de här föreslagna principerna i
fråga om fartygens livslängd måste göras i ena eller andra riktningen.
Dylika avvikelser kunna bliva nödvändiga, bland annat för att vid överföring
till lokalstyrka de taktiska förbanden i möjligaste mån må kunna
sammanhållas, ökning av livslängden torde emellertid i varje fall böra
betraktas som en nödfallsåtgärd.

I detta sammanhang torde få erinras, att begreppen kustjiotta och
lokalstyrka ofta blivit likställda med l:a linjen och 2:a linjen, varigenom
en förblandning av dessa begrepp och deras betydelse lätt uppstår.

Till undvikande härav komma i det följande begreppen kustflotta
och lokalstyrka att hänföras endast till frågan om fartygsmaterielens indelning
och förläggning, och kommer fartygsmaterielen sålunda att anses
tillhöra antingen kustflottan eller lokalstyrka, vara förlagd i materielreserv
eller vara utrangerad och i sistnämnda fall alltså disponibel för försäljning.

Begreppen l:a och 2:a linjen hänföras i stället till frågan om fartygens
bemanning, vilken fråga i sin ordning sammanhänger med frågorna
om krig sb er edskap och övningar på sådant sätt,

att med l:a linjen förstås de kustflottan eller lokalstyrka tillhörande
fartyg, för vilka fullständig bemanning av såväl stam som reserv och värnpliktiga
finnes i tjänstgöring, och äro dessa fartyg antingen rustade för
övning eller förlagda i beredskap; och

att med 2:a linjen förstås övriga kustflottan eller lokalstyrka tillhörande
fartyg, för vilka endast en mindre stambemanning finnes i tjänst, under
det att återstående bemanningsbehov är avsett att utfyllas med personal
av reserv och värnpliktiga, som inrycker vid mobilisering, och äro dessa
fartyg samtliga förlagda i beredskap.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

19

Kap. II.

Till nybyggnad ifrågakommande fartygstyper.

Pansarbåtar.

I fråga om de fordringar, vilka böra ställas på pansarbåtar för Äldre
svenska flottan, och de förslag till typer, som på grund härav framställts, ityrfrågan
äro utredningar verkställda av 1879 års certkommitté, 1882 års sjöförsvarskommitté,
1892 års certkommitté, 1901 års sjökrigsmaterielkommitté
samt åren 1906, 1908 och 1909 tillkallade sakkunnige, ävensom 1907 års
försvarskommitté och i statsverkspropositionen till 1911 års riksdag.

För huvudinnehållet i samtliga dessa utredningar med undantag av
den sistnämnda redogöres i andra försvarsberedningens preliminära betänkande
angående sjöförsvaret sålunda:

>1879 års certkommitté (betänkandet av år 1880) ansåg det såsom
ett oeftergivligt krav, att våra pansarfartygs svåra artilleri borde i genomträngningsförmåga
och verkan i övrigt kunna ''något så när mäta sig med
och motsvara artilleriet och pansaret på de fientliga skepp, mot vilka vi
antagligen komma att försvara oss’. Den av kommittén föreslagna kanontypen
för pansarbåt (2 5''4 cm. kanon, längd 26 kaliber) beräknades av kommittén
kunna genombryta pansaret på varje krigsskepp, som på den tiden
tillhörde någon av östersjöstaternas flottor. Farten, som av kommittén
föreslogs (13 knop), var i allmänhet något så när jämngod med den hos
stormakternas pansarfartyg, även de större, pansaret jämförelsevis svagare.»

»1882 års sjöförsvarskommitté ansluter sig till 1879 års certkommittés
förslag och gör det generella uttalande, att våra krigsfartyg med hänsyn
till fart och sjöduglighet böra vara så beskaffade, att de ''kunna hastigt
förflytta sig till vilken hotad punkt som helst av vår långsträckta kust’ och
beträffande pansar och bestyckning så starka, ''att de, där förhållandena
icke äro allt för ogynnsamma, förmå att upptaga strid mot fiendens pansarfartyg;
de måste kunna utföra den väpnade rekognoscörens roll och
när tillfälle därtill yppar sig, angripa fiendens transportflotta, vare sig
under vägen eller vid själva landningstillfället’.»

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

»1892 års certkommitté synes hava ansett enahanda jämförbarhet erforderlig
som de båda föregående kommittéerna, finner grovleken på bestyckningens
svåra kanoner tillfredsställande, men fordrar ökat pansarskydd,
ökad fart och mera snabbskjutande kanoner för det medelsvåra och
lätta artilleriet.»

»Inom 1901 års sjökrigsmaterielkommitté uppställes formeln: överlägsenhet
eller likställighet hos fåra pansarfartyg åtminstone i något hänseende
gentemot fiendens starkaste och snabbaste fartyg. Kommitténs majoritet
framhåller det befogade i en sådan princip, men av ekonomiska
skäl och med hänsyn därtill, att deplacementet å våra pansarbåtar, om de
skola kunna manövrera i skärgårdarna, måste begränsas till högst omkring
4,000 ton, stannar kommittémajoriteten vid ett förslag, som utan att avse
dylik överlägsenhet eller likställighet likväl skulle vara ägnat att höja
våra pansarbåtars stridsvärde. Kommittén fann våra dåvarande pansarbåtar
vara till fullo jämngoda med ''främmande mariners kustförsvarsfartyg
av ungefärligen motsvarande dimensioner’; och med hänsyn till utvecklingen
inom andra mariner ansåg kommittén, att våra pansarbåtar borde
vara så kraftiga, att de, ''då omständigheterna ej äro allt för ogynnsamma,
kunna upptaga och uthärda strid även med fiendens starkaste och snabbaste
fartyg, på det att tillfälle skall kunna givas åtminstone en del av
vår huvudstyrka att uppnå det offensiva målet’, blockadbrytning och anfall
på en transportflotta. En följd härav vore, att ju större antal pansarbåtar
som kunde insättas i det offensiva företaget, ju större utsikt förefunnes
till framgång. Kommittén framlade under denna motivering förslag
till en pansarbåt med programmet: fartökning av minst en halv knop
(från 16‘5 till 17), mera utbrett pansarskydd samt ökning av de medelsvåra
(15 cm:s) kanonernas antal (från 6 till 8) med bibehållande av det
svåra artilleriet vid 2 st. 21 cm. kanoner. Detta program innebar i stort
sett bibehållande och befästande av överlägsenhet gentemot de flesta moderna
pansarkryssare i fråga om bepansring. I alla övriga hänseenden
förelåg underlägsenhet, sålunda gentemot slagskeppen i fråga om bl. a.
fart, artilleri och pansar samt gentemot pansarkryssarne i fråga om fart
och artilleri. Förslaget, som gav upphov till pansarbåten Oscar II,1 avsåg
en typ om 3,950 ton, beräknad att med en ammunitionsutredning kosta
6,225,800 kronor.»

»Två reservanter, herrar Dyrssen och Dahlgren, uppställa kravet: likställighet
i fart gentemot slagskeppen (18 knop) samt bibehållande och

1 Pansarbåten Oscar II är rätteligen den typ, som angavs i herrar Dyrssens och Dahl
grens i det följande nämnda reservation.

21

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 60.

befästande av överlägsenheten i bepansring gentemot pansarkryssarna. En
reservant, herr Wrangel, fordrade överlägsenhet eller åtminstone likställighet
gentemot slagskeppen i fart samt bibehållande och befästande av överlägsenhet
gentemot pansarkryssarna i fråga om bepansring, ävensom överlägsenhet
eller i varje fall likställighet gentemot pansarkryssare beträffande
artilleri.»

Beredningen anför vidare, att 1906 års typsakkunnige i avseende å
pansarbåtstyp för den svenska flottan uppställde såsom grundläggande
fordringar, att farten skulle vara överlägsen de utländska slagskeppens,
samt att bestyckningen skulle dels i effekt vara jämförlig med dessa fartygs
så att den på de antagligaste stridsavstånden, 5- å 6,000 meter,
måtte kunna genomslå allt det pansar som skyddar slagskeppens artilleri,
och dels kunna jämställas med artilleriet på pansarkryssarna inom de allra
flesta utländska mariner samt dessutom med sina kraftigaste kanoner kunna
på de antagligaste stridsavstånden genomslå dessa fartygs starkaste pansar.
I fråga om bepansring framhöllo sakkunnige såsom en oeftergivlig fordran,
att vattenlinjepansaret sträcktes till fartygets hela längd, varjämte —
''med hänsyn till de ökade kraven på fartygets förmåga till taktiskt uppträdande
mot bl. a. moderna pansarkryssare’ — föreslogs, att pansarets
maximitjocklek ökades till 200 mm — från 150 mm på Oscar II. Sakkunnige
föreslogo i enlighet härmed en pansarbåtstyp (A) om 7,500 ton
med 21 knops fart, bestyckning av 4 st. 28 cm., 4 st. 19''4 cm., 11 st.
10''5 cm. och 4 st. 37 mm. kanoner samt pansarskydd utefter hela vattenlinjen
och med en maximal tjocklek av 200 mm. Kostnaden beräknades
till 13,450,000 kronor, däri ingick priset för två ammunitionsutredningar,
1,806,000 kronor. Beredningen fortsätter sålunda.

»1908 års pansarbåtssakkunnige hade endast att åvägabringa utredning
angående sättet och kostnaderna för uppbringande av farten hos den av
1906 års sakkunniga föreslagna typen (typ A) till 23 ä 24 knop1 samt
avgiva alternativa förslag till utveckling av å ena sidan den utav 1901
års kommitté framlagda och av herr Wrangel förordade typen (n:r 3), om
4,800 tons deplaceinent, 18 knops fart samt bestyckning med 4 st, 21 cm.
8 st. 15 cm, 12 st, 57 mm. och 3 st. 37 mm. kanoner, till en beräknad
kostnad av 7,762,000 kronor, en ammunitionsutredning häri inbegripen1 2
samt å andra sidan den senast byggda pansarbåten Oscar II. 3 Dessa sak 1

Denna nya typ betecknades som typ B.

2 Denna nya typ betecknades som typ B, artilleriet hade enligt åt sakkunniga givet
direktiv utbytts mot 2 st. 25.4 cm., 4 st. 19.4 cm. samt lämpligt antal 10.6 cm. kanoner, ökad fart.

3 Denna nya typ betecknades som typ B med 2 st. 30.5 cm. kanoner samt medelsvårt
och lätt artilleri som å Oscar II.

22

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

kunniga,. vilka tillsattes på framställning av 1907 års försvarskommitté,
nämna ej något om förhållandet mellan svenska pansarbåtar och utländska
mariners pansarfartyg (slagskepp och pansarkryssare). Förutsättningen för
de sakkunniges ifrågavarande uppdrag var dock, att den relation, som i
nämnda hänseende av 1906 års sakkunniga förordats såsom behövlig, ansågs
böra allt framgent bibehållas. De sakkunniges tillsättande var sålunda, i
enlighet med försvarskommitténs framställning, motiverat därmed att 1909
års pansarbåtsförslag icke längre syntes kunna tillförsäkra denna typ överlägsenhet
i fart gentemot utländska mariners slagskepp.»

»1909 års pansarbåtssakkunniges uppdrag var att dels efter vissa, i
förordnandet angivna förutsättningar och önskemål utarbeta alternativa
förslag till utveckling av förut (av 1908 års pansarbåtssakkunniga) framlagda
olika typförslag och dels avgiva yttrande, i vad mån de olika pansarfartygstyper,
som efter de givna direktiven bleve framlagda, kunde förväntas
bliva i stånd att fylla de uppgifter, som under en strategisk defensiv
böra tillkomma svenska flottans sjögående fartyg. I sistnämnda hänseendet
och efter eu undersökning rörande stridsfartygsmaterielens, särskilt
pansarfartygens (slagskepps och pansarkryssares) utveckling under tiden efter
år 1906 (alltså under perioden 1907—november 1909), förklara 1909 års
pansarbåtssakkunnige, att då sammansättningen av de utländska marinerna
icke undergått någon förändring under nämnda period, så torde samma
huvudegenskaper nu som vid periodens början böra fordras av svenska
flottans sjögående pansrade fartyg. Sakkunnige tillkännagiva alltså sin anslutning
till 1906 års typutredning beträffande de huvudegenskaper, som
böra fordras av våra pansarbåtar, samt angiva dessa fordringar sålunda
bl. a.: fart, överlägsen nu befintliga eller projekterade slagskepps; artilleribestyckning:
kanoner, som i effekt kunna jämföras med de kraftigaste
kanoner på utländska slagskepp, och som på antagliga stridsavstånd kunna
genomslå dessa kanoners pansarskydd, varförutom artilleriet borde kunna
jämnställas med artilleriet på de flesta pansarkryssare samt genomslå dessas
kraftigaste pansarskydd; bepansring: hela vattenlinjen skyddad av pansar,
vars tjocklek utanför vitala delar av fartyget borde möjliggöra ett taktiskt
offensivt uppträdande mot utländska pansarkryssare. Sakkunnige förordade
typen F (11,614,800 kronor), under förutsättning att ekonomiska hänsyn
skulle omöjliggöra antagandet av en pansarfartygstyp med så hög anskaffningskostnad
som typen B (13,700,000 kronor).»*

»1907 års försvarskommitté åberopar i sitt betänkande 1909 års sak- 1

1 Dessa sakkunniga framlade alternativa typer: D1 med 2 st. 25.4 cm. k., D, med
4 st. 25.4 cm. k., Ex med 2 st. 30.6 cm. k. samt E2 och F med 4 st. 28.3 cm.’k.

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kunnigeutlåtande i föreliggande ämne samt betecknar såsom oawisligen
nödvändig ’en betydande utveckling av vår senaste pansarbåtstyp’, nämligen:
sådan fart och sjöduglighet, att fartygen kunna nå en fientlig armés
operations- och förbindelselinje över havet, sådant artilleri, att de kunna
därefter gå till anfall, och att de även på de längsta stridsavstånden kunna
göra fientliga pansarfartyg skada, samt ett pansar, som nöjaktigt skyddar
vattenlinje, artilleri och vitala delar. Ingen typ med lägre stridsvärde än
i^-båten finner kommittén sig kunna förorda.»

I typfrågan reserverade sig herr Sidner, som, yttrar beredningen
vidare, »finner E-typen vara både för stor och för dyrbar för oss» samt härvid
anför, »att i förhållande till stormakternas pansarfartyg bliva de pansarbåtar,
vi ha råd att skaffa oss, ändå icke att anse för annat än snabbgående
bepansrade, starkt bestyckade, men såsom stöd för vårt rörligaste försvar
(jagare, torped- och undervattensbåtar) likvisst behövliga kanonbåtar. Herr
Sidner förordar -typen (5,600 ton: 23 knops fart, 2 st. 25,4 cm., 4 st.
19,4 cm. och 7 st. 10,5 cm. samt 2 st. 37 mm. kanoner). Inom den beräknade
kostnaden, 9,114,000 kronor, anser reservanten denna typ kunna förbättras.»

I fråga om vad som i statsverkspropositionen till 1911 års riksdag
anföres rörande typfrågan anhåller jag att få hänvisa till sagda proposition. I

I typfrågan har andra försvarsberedningen föranstaltat om nedan omförmälta
utredningar.

På beredningens hemställan har marindirektören Engström under
februari 1913 hållit föredrag inför försvarsberedningarna över ett av honom
utarbetat förslag till »svenskt pansarskepp med 30.5 cm. kanoner».

Därefter har beredningen hemställt om utredning genom chefens för
marinstaben. försorg angående lämplig pansarbåtstyp för svenska flottan,
därvid särskilt borde till skärskådande upptagas dels pansarbåten Sveriges
cert, dels nyssnämnda förslag av marindirektören Engström.

Genom skrivelse den 21 juni 1913 avgav chefen för marinstaben den
sålunda begärda utredningen i vad den vidkom en jämförelse mellan pansarbåten
Sverige och det s. k. »förslaget Engström», för vilken utredning lämnas
följande sammanfattning:

»Emot förslaget Engström, vilket avser en pansarbåtstyp om 6,000
tons deplacement, anordnad för eldning med olja såsom normalt bränsleförråd
och med 18''5 knops fart, bestyckad med 3 st. 30''5 cm. och 6 st.
15 cm. kanoner jämte ett antal lättare pjäser, anmärkes, att deplacementet
beräknats 470 ton för lågt, samt att fartygets djupgående måste ökas med
0*3 meter till 5''9 meter med normalt bränsleförråd, varjämte vissa betänk -

Av andra
försvarsberedningen

föranstaltade
utredningar.

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ligheter uttalas, dels mot systemet med oljeeldning på våra örlogsfartyg
under nuvarande förhållanden, så länge icke för ångpanneeldning lämplig
brännolja i tillräckliga kvantiteter och till måttligt pris kan framställas
inom landet, och dels, ur eldledningssynpunkt, emot inskränkningen av
antalet svåra kanoner från 4 till 3. Vidare anmärkes, att den av marindirektören
Engström beräknade kostnaden för ifrågavarande pansarbåtstyp,
eller 9 miljoner kronor, utom ammunitionsutredning, vore allt för låg och
rätteligen borde upptagas till 11,060,000 kronor eller inberäknat kostnaden
för IV2 ammunitionsutredning till 12,340,000 kronor. Marinstabschefen
sammanfattar jämförelsen mellan typen Sverige och »förslaget Engström»
sålunda: ''överlägsenhet, av betydenhet finnes hos förslaget Engström i de
svåra projektilernas sprängverkan och genomträngningsförmåga. överlägsenhet
av betydenhet finnes hos pansarbåten Sverige i fart, de svåra kanonernas
antal, de svåra kanonernas uppställning, de medelsvåra kanonernas
antal, manövertornets beskaffenhet samt bränsleförrådets sammansättning.’
Slutligen framhålles, att då numera 30*5 cm. kanonen icke längre vore den
kraftigaste artilleripjäs, som användes på slagskepp, utan betydligt kraftigare
svåra kanoner å dem införts, så kunde icke längre ifrågasättas att förse
fartyg med så begränsat deplacement som våra kustpansarfartyg med svåra
kanoner av de grövsta kalibrar som förekomme; och vid sådant förhållande
vore det icke tillrådligt, ''att, såsom i förslaget Engström, göra stora uppoffringar
i fart m. m. för att kunna utbyta 4 st. 28 cm. kanoner mot 3
st. 30 cm. kanoner’.»

Den begärda utredningen rörande lämplig pansarbåtstyp lämnas av
chefen för marinstaben i skrivelse den 17 juli 1913, vilken skrivelse innehåller
i ett sammanhang utredning angående jämväl övriga fartygstyper
för svenska flottan m. m. För denna utredning lämnas i beredningens
preliminära betänkande angående sjöförsvaret en redogörelse, som i vad
angår frågan om lämplig pansarbåtstyp innehåller bl. a. följande:

»Marinstabschefen fäster huvudsaklig vikt vid att fartyget erhåller hög
fart, men anför tillika, att såsom en grundläggande faktor bör uppställas den
fordran, att fartyget i fråga om styrka icke bör äga svagare effektivitet
än Sveriges typ. I dessa hänseenden yttras bl. a. följande: ''Det har för
svenska förhållanden framställts såsom ett alternativ att bygga mindre
pansarbåtar med lägre fart, försedda med svårt artilleri och god bepansring,
avsedda att uppträda allenast i skärgårdarna. Detta skulle emellertid
medföra en omläggning i de principer, enligt vilka det svenska sjöförsvaret
hittills varit och allt fortfarande bör vara organiserat. Det återstår då i
stället att tillgripa ett annat alternativ genom att med användande av den
hittills följda principen för svenska sjöförsvaret bygga pansarbåtar, som

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

25

förena god artilleristisk kraft och gott pansarskydd med hög fart, och
vilka äga förmåga att med framgång uppträda jämväl på öppen kust.
Dessa fartyg äro icke direkt avsedda att med sitt artilleri utgöra den taktiska
kraft, med vilken en motståndares slagfartyg i oupphörliga anfall
skola oroas och skadas; denna kraft får hos oss fastmera sökas hos torpedfartygen
och minorna. Men de skola utgöra det nödvändiga stödet för
dessa hjälpvapen, de skola äga ett artilleri, som är av verkan även mot
slagskepp, och de skola äga en fart, som gör det för dem möjligt att med
framgång insätta sin offensiva kraft mot lättare stridsfartyg och transportfartyg
samt att draga sig undan vid ofördelaktiga stridslägen. De skola
äga sjöduglighet att med fart kunna röra sig på de öppna kusterna och
förflytta sig mellan skärgårdsområdena, varjämte de skola vara så begränsade
i storlek, att de kunna röra sig med full säkerhet jämväl i skärgården.
’ — Efter en översikt rörande utvecklingen av slagskepp samt uppkomsten
av slagkryssartypen inom utländska mariner, vilken utveckling
giver vid handen, att samtidigt som det svåra artilleriets kaliber växer,
alltmera vikt lägges vid en ökad fart, anföres vidare: ''Under sådana förhållanden
anser chefen för marinstaben det icke tillrådligt att för vår
flotta bygga pansarbåtar av svagare typ än Sverige. Fastmer bör vid
nybyggnad av pansarbåtar för kustflottan övervägas, huruvida icke sådan
fartökning kan åstadkommas, att fartyget i detta hänseende bliver överlägset
Östersjömakternas senast planerade slagskepp, och önskligt vore, om
fartyget i fart kunde mäta sig med deras slagkryssare’.»

På grund av dessa uttalanden anhöll beredningen om marinförvaltningens
utredning jämte överslagsberäkningar av anskaffnings- och årliga
kostnader, ävensom erforderlig bemanning för bl. a. en pansarbåt av
Sveriges typ, men med farten utökad till alternativt 24''5, 28 och 29
knop. Till svar å denna framställning avlämnade marinförvaltningen en
utredning den 22 augusti 1913, innehållande överslagsberäkningar angående
de olika typerna och utvisande, att kostnaderna skulle ställa sig
sålunda: för en pansarbåtstyp med 24''5 knops fart (7,450 ton) 14,759,000
kronor, med 28 knop (8,450 ton) 16,612,000 kronor och med 29 knop
(9,300 ton) 17,901,000 kronor, allt med inberäknande av kostnaden för
D/2 ammunitionsutredning och 1 torpedutredning.

Beredningen ansåg emellertid, att de önskemål i fråga om utveckling
av typen för flottans pansarbåtar, som innefattades i marinstabschefens
allmänna typutredning av den 17 juli 1913, skulle föranleda så stora kostnader,
att typen ej läte sig genomföras. På grund härav föranstaltades om
ytterligare utredningar i typfrågan i syfte att få kostnaderna väsentligt
nedbringade. Rörande pansarbåtar har sålunda marinförvaltningen under
Rihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 käft. (Nr 60.) 4

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

hösten 1913 på beredningens hemställan och förslag verkställt dels beräkning
av den kostnad, som en pansarbåt av Oscar II:s typ numera måste
anses betinga, dels ock utredning jämte överslagsberäkningar för ytterligare
följande alternativa typer med nedan angivna huvudegenskaper:

Alt. I: Pansar av ungefärligen motsvarande styrka som å pansarbåten
Sverige; bestyckning 2 st. 30''5 cm. och 6 st. 15 cm. kanoner
jämte lämpligt antal lättare pjäser, avsedda att användas mot torpedfartvsr;
samt

fart 18 å 19 knop.

Alt. II (Utveckling av alt. I i syfte att genom eu relativt mindre
ökning av kostnaderna åstadkomma ökad effektivitet): pansar såsom å
alt. I; bestyckning 3 st. 30''5 cm. kanoner och 6 st. 15 cm. kanoner, jämte
lämpligt antal antitorpedbåtspjäser; samt

fart 18 å 19 knop.

Alt. III (Modifikation av pansarbåten Sveriges typ, huvudsakligen
genom borttagande av övre dubbeltornet med de båda 15 cm. kanonerna,
för erhållande av minskat djupgående samt endera minskade kostnader
eller ökad fart):

a. Bestyckning 4 st. 28 cm., 6 st. 15 cm., 6 st. 75 mm. och 2 st.
37 mm. kanoner; fart och pansar såsom å Sverige;

b. Bestyckning och pansar såsom å alt. III a samt utökning av
farten, i den mån detta kunde ske inom ramen av pansarbåten Sveriges
deplacement och kostnader.

Alt. IV: Fart: den högsta möjliga inom ett deplacement av högst

4,000 ton; pansar såsom å Oscar II; bestyckning: 2 st. 21 cm. (45 kal.),
6 st. 15 cm. (50 kal.) och 6 st. 75 mm. kanoner;

Alt. V a och b: Ett kustpansarfartyg med lägre fribord än på våra
nuvarande l:a kl. pansarbåtar eller ungefär 3‘5 m. föröver och 1 m.
akterut; fart: 16 knop (alt. Va) eller 18 knop (alt. Vb); pansar: från
stäv till stäv, midskepps 225 mm., avtunnande mot stävarna; bestyckning
såsom å alt. IV.

Alt. VI:

a. Bestyckning: 2 st. 28 cm. samt 8 st. 15 cm. kanoner, placerade
i fyra dubbeltorn, jämte lämpligt antal antitorpedbåtspjäser; pansar såsom
å Sveriges typ samt fart 18 knop; och

b. Bestyckning och pansar enligt alt. VI a samt fart 20 knop.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

27

Alt. VII:

a. Bestyckning: 4 st. 28 cm. kanoner (45 kal.) uppställda i dubbeltorn,
8 st. 15 cm. kanoner (50 kal.) i kassematt samt 6 st. 75 mm och
2 st. 37 mm kanoner; fart 20 + knop; bepansring: ungefär som å
Sverige-typen; deplacement c:a 6,800 ton och djupgående 5''9 meter; samt

b. Bestyckning såsom å alt- VII a med undantag därav att det medelsvåra
artilleriet utgöres av 6 st. 15 cm. kanoner (50 kal.) i st. f. 8 st.
dylika kanoner; fart 20''2 + knop; bepansring, deplacement och djupgående
enligt alternativ VII a.

Alternativ I här ovan utvecklades till två typer: typ I a med omkring
18 knops fart och typ I b med 20 knop. Alternativ II uppdelades
till två typer: typ II a med de svåra pjäserna uppställda i ett enkelt och
ett dubbeltorn samt typ II b med de svåra pjäserna i tre enkeltorn.

I fråga om anskaffningskostnaderna för de olika alternativ, om vilka
utredning och beräkning sålunda verkställts, hade marinförvaltningen ursprungligen
räknat med enahanda priser som för den under byggnad varande
pansarbåten Sverige utom beträffande pansar, vilket upptagits till
väsentligt högre pris än det för Sverige kontraherade.

Beredningen ansåg emellertid på grund av inhämtade upplysningar,
att man för den närmaste tiden borde kunna räkna med ett pansarpris,
som ungefär motsvarade det för Sverige kontraherade. Med utgångspunkt
härifrån har marinförvaltningen på beredningens hemställan beräknat
anskaffningskostnaden efter ett andra alternativ.

På förekommen anledning hade marinförvaltningen vidare vid beräkning
av anskaffningskostnaden för typerna VII a och b uttalat såsom
sannolikt, att någon reducering av de ursprungligen beräknade priserna
skulle kunna åstadkommas jämväl beträffande skrov, fast skrovutrustning,
inbegripet pansardäck och ythärdat pansar, samt maskineri. Med tillämpning
av dessa synpunkter har marinförvaltningen, på beredningens anhållan,
beräknat anskaffningskostnaden efter ett tredje alternativ.

Följande tablå, i vilken de ovan angivna tre kostnadsalternativen äro
betecknade med Kx, K2 och Ks, angiver de sålunda beräknade anskaffningskostnaderna
för ifrågavarande olika fartygstyper:

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Anskaffningskostnad med l''/s
ammunitionsutredning jämte
torped utrustning:

Alt. I a.

Alt. Ib.

Alt. II a.

Alt. II b.

Alt. Illa.

Alt. III b.

Enligt K,.........

11,668,000

12,035,000

13,386,000

13,766,000

13,225,000

13,706,000

> k2.........

11,181,000

11,539,000

12,804,000

13,066,000

12,671,000

13,152,000

> K,.........

10,244,000

10,598,000

11,760,000

12,052,000

11,777,000

12,294,000

ivarsbered Med erinran, att de ekonomiska förutsättningarna äga en avgörande

ningens ut- betydelse vid uppställandet av förslag till nybyggnadsplan för flottan,
talande i det verkställer beredningen en undersökning rörande såväl de allmänna ekobetänkandet.
11 ondska betingelserna i dylikt hänseende, nämligen frågan om det utrymme,
som åt sjöförsvarets huvudtitel må kunna beredas i förhållande till
riksstaten i dess helhet och till arméns huvudtitel, som ock de faktorer av
ekonomisk innebörd, vilka inom sjöförsvarets egen huvudtitel kunde inverka
på nybyggnadsplanen, sålunda sambandet mellan frågan om nybyggnader
samt bemannings-, underhålls- och övningskostnader, ävensom kustartilleriets
krav samt därjämte åtskilliga avsevärda belopp, som, utan att gälla
nybyggnader, avse andra flottans behov av mer eller mindre växlande
slag, och vilka årligen upptagas såsom extra ordinarie utgifter.

Beredningen uttalar härutinnan, att en hållpunkt för prövning av
frågan om femte huvudtitelns ställning inom riksstaten i dess helhet och
i förhållande till arméns huvudtitel icke förelåge på utredningens dåvarande
läge, men att första beredningens ekonomiska undersökningar
erbjöde en utgångspunkt, därvid konstaterats å ena sidan synnerligen stora
framtida behov för de civila huvudtitlarna och å andra sidan begränsade
möjligheter till nya inkomstkällor för statsverket.

Beredningen anför vidare, att en jämkning i de civila kraven givetvis
kan bliva av nöden med hänsyn till försvarsväsendets behov. Av den statistik
över försvarskostnaderna och deras fördelning på lånt- och sjöförsvaret under
senaste tre årtionden, som på beredningens föranstaltande blivit utarbetad,
framginge, att femte huvudtitelns procentuella andel i dessa kostnader under
nämnda period avsevärt stegrats, att procentsiffran under åren 1901 och
1902 undantagsvis uppgått till respektive 33*73 och 32*12, samt att procentsiffran
under tiden efter 1901, då kustartilleriet överfördes till femte
huvudtiteln, växlat mellan 23''9i år 1905 och 30''56 enligt den av 1913
års riksdag fastställda staten för år 1914. Det torde icke kunna förväntas,
att sjöförsvaret skulle bliva tillbörligen tillgodosett med ett belopp, som

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

29

Oscar II.

Alt. IV.

Alt. Va.

Alt. Vb.

Alt. Via.

Alt. VI b.

Alt. VII a.

Alt. VII b.

8,737,000

7,936,000

8,348,000

8,702,000

10,920,000

11,600,000

13,200,000

12,965,000

8,423,000

7,610,000

7,934,000

8,285000

10,457,000

11,11?,000

12,710,000

12,485,000

7,609,000

7,007,000

7,331,000

7,644,000

9,610,000

10,228,000

11,766,000

11,530,000

understege 30 % av de samlade försvarsutgifterna, och erfarenheten kunde
även giva stöd för en något högre andel, exempelvis 30''5 eller 31 %.

Det av första beredningen enligt beräkningsalternativet B beräknade
årliga »överskottet» för försvarsväsendet i dess helhet för perioden 1915—1923
utgjorde i medeltal — med inräknande av de militära pensionsavgitterna —

92,450,000 kronor i runt tal; medelsilfran för femte huvudtiteln, sedan avdrag
gjorts för marinens, till ett medelbelopp av omkring 620,000 kronor
uppskattade andel i det militära pensionsväsendet, bleve, räknat efter 30,
30''5 och 31 alternativt 27,115,000, 27,577,250 och 28,039,500 kronor.

Beredningen har vidare gjort en på särskilda undersökningar grundad
överslagsberäkning angående dels de antagliga ökningarna av 5:te
huvudtitelns ordinarie anslag dels den antagliga medelsilfran av e. o. anslag
under samma huvudtitel — utom till fartygsbj^ggnader, ävensom till
nyanläggningar och kompletteringar av kustbefästningarna — samt därvid
kommit till det resultat, att för flottans personal och reservstater, för utsträckning
av övningstiden för flottans värnpliktiga, för flottans övningar,
för kustartilleriets personal, underhåll och övningar, samt för det nya
flygvapnet skulle erfordras anslagsökningar å sammanlagt omkring 1,624,000
kronor och att de e. o. utgifterna — med angivna undantag — kunde
anses under den närmaste tiden komma att uppgå till i medeltal 1,800,000
kronor årligen. Dessa belopp hopsummerades med den ordinarie anslagssumman
för 1914, 18,367,198 kronor, och erhölls på detta sätt en slutsumma
av 21,791,198 kronor, vilken fråndragits nyssnämnda alternativa
summor, som preliminärt antagits för femte huvudtiteln i dess helhet,
utom anslagen till handeln. Därvid erhölls en återstod för nybyggnad
av krigsfartygsmateriel. uppgående enligt första alternativet till 5,323,802
kronor, enligt det andra till 5,786,052 kronor och enligt det tredje alternativet
till 6,248,302 kronor. Dessa alternativa summor minskades med
dels en i enlighet med särskilda utredningar preliminärt beräknad summa
av 2-4 miljoner kronor till nybyggnad av torpedfartyg och dels 125,000
kronor till specialfartyg, och erhöllos därvid såsom slutlig återstod till

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

pansarfartygs byggande alternativa summor av i runda tal 2,799,000 kronor,

3,261,000 kronor, och 3,723,000 kronor årligen.

I själva typfrågan anför beredningen vidare, att redan 1901 års
sjökrigsmaterielkommitté ansett en eftergift på de då framställda fordringarna
i fråga om våra pansarfartygs beskaffenhet nödvändig, men att
1906 års sakkunnige återupptagit och sökt genomföra dessa krav, och detta
under de väsentligt förändrade och försvårade förhållanden, som dåmera
uppkommit genom pansarfartygens utveckling inom stormakternas mariner
(Dreadnoughttypen). På grundvalen av dessa fordringar och sedan typfrågan
undergått ytterligare behandling av 1909 års typsakkunnige, hade sedermera
förslaget till pansarbåten Sverige blivit utarbetat, och med denna typ
till utgångspunkt hade marinstabschefen i sin allmänna typutredning av
den 17 juli 1913 angivit riktlinjer i fråga om lämplig pansarbåtstyp.

För egen del finner beredningen av de beräkningar, som i förevarande
hänseende utförts, framgå, att en utveckling av pansarbåten
Sverige i angiven riktning icke är för våra förhållanden tillrådlig. Utvecklad
till en fart, som motsvarade de nuvarande slagkryssarnas, eller ungefär
28 knop, skulle typen redan genom sin storlek lägga hinder i vägen för
fartygets utnyttjande av våra skärgårdar, vartill komme den stora anskaffningskostnaden
— c:a 17*9 miljoner kronor. En ökning av farten till
jämnstäldhet med eller eventuellt någon överlägsenhet över slagskeppens,
eller till 24''s knop, innebure — med hänsyn till befintligheten av slagkryssarna
— en relativt ringa och för övrigt tvivelaktig vinst, som dessutom
kunde förvärvas endast genom en relativt stor kostnadsökning. Under
sådana förhållanden, och med hänsyn till de tendenser, som utomlands gjort
sig gällande i fråga om slagfartygens fart, har beredningen kommit till
den uppfattning, att det icke är möjligt att upprätthålla den principiella
fordran i fråga om farten på våra pansarfartyg, som legat till grund för
det av 1906 års typsakkunnige uppställda programmet för konstruerande
av pansarbåten Sverige, och för de önskemål, som i förevarande hänseende
framställts av marinstabschefen, nämligen att farten skulle vara överlägsen
de utländska slagskeppens. »Frågan om den fart, våra pansarbåtar nödvändigt
måste äga», yttrar beredningen, »bör för den skull prövas i och
för sig, frigjord från kravet på överlägsenhet eller jämställdhet med stormaktsmariners
slagfartyg såsom ett minimum, men däremot med tagen
hänsyn till de förhållanden överhuvud, under vilka våra pansarbåtar kunna
komma att uppträda i krig, och till de uppgifter, som därvid kunna bliva
dem förelagda, vidare med hänsyn till de svenska farvattnens beskaffenhet
samt därjämte till de ekonomiska verkningarna av fartens uppdrivande.
Man måste härvid redan från början finna sig till rätta inför den even -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

31

tuella nödvändigheten, att de svenska pansarbåtarna även i fart bliva
underlägsna fiendens moderna slagfartyg; och frågan blir då, huru dessa
svenska pansarfartygs fart bör lämpligen avvägas i förhållande till fartygens
övriga egenskaper, särskilt artilleri och bepansring, och med tagen
hänsyn till de ekonomiska möjligheter, som härutinnan stå vårt land till huds.»

Rörande de allmänna förutsättningarna för de svenska pansarbåtarnas
uppträdande i krig anger beredningen såsom sin ståndpunkt, »att pansarbåtarnas
uppgift i stort sett är att utgöra stödjefartyg för torpedvapnet,
alltså av defensiv natur, men att de dessutom måste äga möjligheter att
i vissa fall kunna utföra en taktisk offensiv. Vidare måste pansarbåtarnas
uppträdande ske med stöd av skärgårdarna eller kustbefästningar såsom
operationsbas; och målet för pansarbåtarnas operationer är närmast att
driva undan framskjutna delar av fientlig rekognoscerings- eller blokadstyrka,
samt, om möjligt, nå fram och utföra anfall på eu eventuell transportflotta,
men däremot icke att i öppen sjö upptaga strid mot fientliga
slagfartyg. För att kunna fylla dessa uppgifter måste pansarbåtarna kunna
jämte torpedfartygen förflytta sig längs kusten från ett skärgårdsområde
till ett annat, där så erfordras och möjligheter för övrigt förefinnas.»

Till belysning av frågan om fartens betydelse för pansarfartygen
dels vid utbrytning från skärgårdsområde och utfall till sjöss dels vid förflyttning
mellan vissa skärgårdsområden, framlägger beredningen härefter
vissa beräkningar, grundade på olika alternativa förutsättningar i fråga
om fartens storlek samt anför: »Det är emellertid uppenbart, att ju större
farten är, desto större äro också i allmänhet taget möjligheterna för våra
pansarfartyg att under ett strategiskt försvarskrig kunna utföra taktiskt
offensiva företag mot fienden vid därför i övrigt gynnsamma tillfällen,
och vad angår pansarfartygens förflyttning mellan de olika skärgårdsområdena
är det likaledes uppenbart att en relativt större fart inskränker
den tid, som härför erfordrades, och tillika förminskar faran för fartygen
att i händelse av upptäckt bliva upphunna. Men det bör vid
prövningen av denna fartfråga också ihågkommas, att fientliga slagfartyg
med den högsta farten — slagkryssare — ännu så länge utgöras av ett relativt
fåtal och att de säkerligen icke, eller i alla händelser endast med
svårighet kunna utnyttja sin höga fart i de farvatten, där utbrytningen
eller förflyttningen sker; det torde under sådana förhållanden vara närmast
att räkna med slagskeppen, vilkas överlägsenhet i fart är relativt
mindre.»

Beredningen anför i detta sammanhang vissa omständigheter, som den
anser härvid ytterligare böra tagas i betraktande, så t. ex. att pansarbåtarna vid
utbrytning och förflyttning tänkas samverka med föreslagna l:a kl. under -

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vattensbåtar av ny, väsentligt förstorad och förbättrad typ, vilkas närvaro
i farvattnet utgör ett allvarligt hot mot de fientliga slagfartygen, vidare
att vid dylika utbrytningar och förflyttningar fördelarna av initiativ —
bland annat full fart då upptäckt sker — kunna påräknas för de svenska
pansarfartygen, ävensom att avstånden mellan angränsande skärgårdsområden
äro relativt korta, i vilket hänseende särskilt framhålles, hurusom
en replipunkt å mellersta Norrlands kust skulle äga en mycket stor betydelse,
dels därigenom att den vid eu eventuellt skedd förflyttning av
kustflottan dit lämnar flottan direkt skydd vid framkomsten och sålunda
utgör en viktig förutsättning för eu dylik förflyttning, dels därigenom
att till replipunkten förlagd lokalstyrka kan genom sina operationer underlätta
uppnåendet av det skyddande området. »Aven för en sådan förflyttning
innebär skillnad mellan de jagande och de förföljande fartygens
hastighet icke så synnerligen stor skillnad i tid för tillryggaläggande
av den ifrågavarande distansen». »Omtänksamhet i val av tidsmoment
för utbrytningen, skickligt gjorda förberedelser och samverkan mellan
de olika fartygsslagen — av vilka kustflottans undervattensbåtar utgöra
ett ständigt hot mot förföljande större fartyg — utgöra», säger
beredningen, »härutinnan faktorer, som äro ägnade att främja en lycklig
utgång även vid underlägsenhet i fart. Det är emellertid givet att svenska pansarfartygens
fart icke får understiga ett visst minimum, liksom å andra sidan
också vissa minimikrav måste uppställas ifråga om bepansring och om
artilleristyrka.» Beredningen förklarar, att den för sin del vid sina överväganden
i fartfrågan kommit till det resultat, att »det minimum, som härvid överhuvud
kan ifrågakomma, är 18 knop, motsvarande den senast byggda pansarbåten
Oscar lits högsta fart, vilken också kan fullt utnyttjas vid operationer
inom skärgårdarna och på de öppna fjärdarna. Det minimum av
pansarskydd, som anses böra ifrågasättas, är i stort sett Sveriges bepansring,
vilken förmår motstå fientliga fartygs sekundära artilleri och dessutom
bildar något skydd mot dessa fartygs grova artilleri för pansarbåtens
vitalare delar. För flertalet av de typer, rörande vilka utredning
blivit på beredningens föranstaltande verkställd, har avsetts nämnda bepansring,
varvid emellertid ej förbisetts möjligheten av vissa modifikationer.
Vad angår minimum av artilleristyrka har beredningen ansett den sekundära
bestyckningen böra till art och omfattning huvudsakligen motsvara
den sekundära bestyckningen på de senast byggda pansarbåtarna. Det
svåra artilleriet bör bestå av kanoner, som på normala stridsavstånd äga
genomträngningsförmåga även emot starkt pansar på fientliga större fartyg.
Beträffande slutligen pansarfartygens sjöduglighet har beredningen ansett
såsom oeftergivligt, att fartygens egenskaper i berörda hänseende äro

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

33

sådana, att de medgiva fartygens förflyttning mellan olika delar av kusten
även vid hårt väder, samt att fartygen vid sådan förflyttning och eljes,
där så erfordras, även vid sjöhävning, äga tillräcklig stabilitet för effektiv
användning av sitt artilleri.» På våra pansarfartyg borde dock ingalunda
ställas det krav, att de skola mäta sig med en stormakts slagfartyg vid
strid i öppen sjö, enär en dylik uppgift tydligen icke med vårt lands ekonomiska
resurser är möjlig att lösa. »Men även med den begränsning av
pansarfartygens uppgifter, som betingas därav att de skola uppträda inom
skärgårdarna och att den taktiska offensiven företrädesvis åligger torpedfartygen,
för vilka pansarfartygen därvid endast skola utgöra stöd, kan
dock, enligt beredningens uppfattning, icke eftergivas det krav på pansarfartygen
att de måste föra kanoner, som äga någon verkan även mot de
fientliga fartygens starkaste pansar.» »Utan en dylik effektivitet skulle de
svenska pansarfartygen i sådan händelse utsättas för risken att nedskjutas
på långa stridsavstånd utan möjlighet att kunna göra motstånd. Utrustade
med svårt artilleri av den effektivitet, som ovan angivits, erhålla de
svenska pansarfartygen i fråga om bestyckningen en given överlägsenhet
gent emot fiendens lättare fartyg, och en sådan överlägsenhet måste anses
såsom oumbärlig.»

1 enlighet med dessa synpunkter har beredningen för sin del bland
de alternativ för pansarbåtstyper, som ansetts böra ifrågakomma, icke upptagit
varken Oscar Il-typen eller typerna enligt alternativen IV ,Va och Vb.

Beträffande samtliga dessa typer har nämligen beredningen på nyss
angivna skal ansett det svåra artilleriet, -representerat av allenast 2 st.
21 cm. kanoner, vara allt för svagt. Enahanda anmärkning gäller bepansringen
å typen Oscar II samt å alternativ IV; och i fråga om alternativ V a
och V b (en halvmonitortyp), vilken äger en jämförelsevis mycket god bepansring,
har beredningen icke blott ansett det svåra artilleriet vara allt
för svagt, utan framför allt haft avgörande betänkligheter emot fartygets
allt för ringa sjövärdighet, vilken icke skulle inrymma möjlighet för fartyget
att i sjögång göra effektivt bruk av sitt artilleri.

Av övriga ovan beskrivna förslag har beredningen, med det utredningsmaterial
den haft att tillgå, likaledes icke ansett sig kunna upptaga
de typer, vilkas svåra artilleri skulle bestå av 3 st. 30''5 cm. kanoner
(alt. II a och II b). Det förslag, som gav upphov till typ II a, skulle, enligt
beredningens mening, varit förtjänt av den största uppmärksamhet om
de gjorda beräkningarna i fråga om deplacement och kostnader visat sig
kunna bestå. Emellertid innefattade den inom marinstaben verkställda granskning
av ifrågavarande förslag allvarliga anmärkningar mot dessa beräkningar,
vartill också komme betänkligheter i fråga om vissa viktiga detalBihang
till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sarnl. 30 käft. (Nr 60.) 5

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

T a -

utvisande det antal pansarfartyg som, vid de olika alternativa byggnadsanslag

fastställd livslängd i l:a linjen av 20 år,

Fartygstyp..........

I a.

I b.

III a.

|

Deplacement i ton.......

6,050

6,270

6,800

Fart i knop..........

18 +

20

22-5

Svårt och medelsvårt artilleri

| 2 st. 30 cm.
i 6 » 15 >

2 st. 30 cm.

6 > 15 >

4 st. 28 cm.

6 > 15 »

Beräkningssätt........

k2

K,

K,

K,

Byggnadspris.........

11,181,000

10,244,000

11.539,000

10,598,000

12.671,000

11,777,000

Alternativ 1.

Årsanslag 2,799,000 ......

5''62

6-12

5-44

5''92

4-95

1

5‘33

Alternativ 2.

Årsanslag 3,261,000 ......

6-52

703

6-24

6''79

5-68

1

6-11 |

Alternativ 3.

Årsanslag 3,723,000 ......

7-26

7-93

7-04

7-07

6-41

6-90

1

jer i typen såsom beträffande kanontornens konstruktion, den svaga bepansringen
för kassematten, ävensom beträffande den för typen avsedda
eldningen med olja, och detta särskilt av det skäl, att de ekonomiska konsekvenserna
av ett dylikt eldningssystem syntes svåra att för tillfället
överblicka. Förslaget enligt alternativ II b har beredningen åter låtit falla
av det huvudsakliga skäl, att anskaffningskostnaderna enligt gjorda överslagsberäkningar
ställt sig allt för höga i förhållande till den ökade effektivitet,
som skulle vinnas, varförutom vissa betänkligheter mött i fråga om
de svåra kanonernas uppställning, vilken icke ansetts medgiva tillräckligt
stora skjutvinklar.

hell

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

35

och med beräknat användande av vissa för fartygsbyggnad reserverade medel, samt en
kunna komma att ingå i kustflottan.

III b.

VI a.

VI b.

VII a.

VII b-

7,050

5,610

5,990

6,800

6,700

23-5

18

20

20 +

20-2 +

4 st. 28 cm.

6 » 15 »

2 st. 28 om.

8 » 15 »

2 st. 28 cm.

8 > 15 »

4 st. 28 cm.

8 > 15 >

4 st. 28 cm.

6 » 15 »

K,

k3

k2

K3

k2

k3

k2

13,152,000

12,294,000

10,457,000

9,610,000

11,116,000

10,228,000

12,710,000

11,766,000

12,485,000

11.530,000

4-77

5-10

600

6-53

5''64

6''13

4-94

5.33

5''03

5-44

5''47

5-86

6-88

7-49

6-47

7-04

5-6G

6-12

577

6-25

6-18

6-60

7-67

8*45

7-31

7-94

6-40

6-90

651

7-05

1

Beträffande möjligheten och lämpligheten av att utlämna torpedutrustningen
på de blivande pansarbåtarna, varom särskild utredning på
beredningens anhållan företagits, har beredningen funnit de av marina
myndigheterna anförda skäl emot en dylik åtgärd vara så avgörande, att
den ariett frågan böra förfalla.

Återstående i utredningen behandlade pansarbåtstyper hava av beredningen
framlagts såsom alternativa förslag till pansarbåtar för den svenska
flottan. De uppdelas i två grupper, nämligen dels en grupp med 4 st.
svåra kanoner (28''3 cm.) enligt alternativ III a och III b samt VII a och VII b,
och dels en grupp om 2 st. svåra kanoner, nämligen antingen 2 st. 28''3

36

Kungl. May.ts nåd. •proposition nr 60.

cm. kanoner, enligt alternativ VI a och VI b, eller ock 2 st. 30‘5 cm. kanoner,
enligt alternativ I a och I b.

Rörande den förstnämnda gruppen vore särskilt att märka, att å
samtliga typer, som tillhöra denna grupp, med undantag av typen VII a
det sekundära artilleriet minskats till 6 st. 15 cm. kanoner mot 8 sådana
på pansarbåten Sverige. Denna minskning hade vad typerna III beträffar
föreslagits dels för att genom borttagande av det föröver å Sverige-types
uppställda dubbeltornet med 2 st. 15 cm. kanoner något minska fartygetdjupgående
och deplacement, dels emedan inför beredningen gjorda uttalann
den i denna punkt synts giva skäl för den farhåga, att ett dylikt, tämligen
högt placerat dubbeltorn skulle komma att minska fartygets sjöduglighet. Den
sålunda ifrågasatta minskningen i den medelsvåra bestyckningen hade jämväl
medfört någon sänkning i kostnad för typen III a i förhållande till
kostnaden för en oförändrad Sverige-typ.

Farten i de sålunda upptagna förslagen varierade från 18 till 23''5 knop.

En översikt över de pansarbåtstyper, som beredningen alltså närmast
ifrågasatt, lämnas i en af beredningen uppgjord, nyss företedd tabell.

Beredningen anför vidare, hurusom »till krigsfartygsmateriel» avsatta
medel uppginge till 7,430,000 kronor, av vilken summa lämpligen borde
tagas 630,000 kronor till modernisering av nuvarande pansarbåtar. Återstoden
eller 6,800,000 kronor borde i beräkningarna tillföras de alternativa
summor, som på sätt beredningen utvecklat utgöra utgångspunkter för den
preliminärt antagna tillgången till pansarbåtsbyggnad, vilken under en
20-årsperiod sålunda skulle utgöra, enligt alt. 1: 62,780,000 kronor, enligt
alt. 2: 72,020,000 och enligt alt. 3: 81,260,000 kronor.

Skillnaden mellan det antal fartyg, som vunnes med de mindre
fartygstyperna (med två svåra kanoner) och med de större (med fyra såvra
kanoner), bleve i det närmaste ett fartyg. Jämfördes de tre olika alternativen
för medelstillgång till pansarbåtsbyggnad med de olika typernas kostnad,
visade det sig, att — efter marinförvaltningens lägsta kostnadsberäkning —
under tjuguårsperioden kunde byggas enligt alternativ 1 ungefär 6 mindre*
fartyg eller 5 större, enligt alternativ 2 respektive 7 och 6, samt att enligt
alternativ 3 de mindre fartygen nådde upp till eller närmade sig 8 och de
större fartygen likaledes närmade sig 7. Härvid vore dock att märka, att
i samtliga fall vissa mindre under- eller överskott inträdde.

Samtliga de uppställda alternativen, även efter de lägsta kostnadsberäkningarna,
slutade med ett antal pansarfartyg, som vore lågt i jämförelse
med de under senaste tid inom kustflottan befintliga. Med inräknande
av Sverige skulle enligt de nu uppställda kalkylerna i den blivande kust -

37

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

flottan komma att ingå från 7 till 9 pansarbåtar av de mindre, eller
från 6 till 8 av de större typerna.

Enligt beredningens uppfattning kunde emellertid en flottplan, som
toge vederbörlig hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna i allmänhet
och till de många stora anslagskraven inom femte huvudtiteln, icke avse
att med säkerhet inrymma byggande av mer än 5 fartyg av större,
förut ifrågasatta typ eller 6 av mindre typ efter de statsfinansiella beräkningar,
som förelågo och som icke omfattade mera än ungefär
hälften av den tid, på vilken flottplanen vore grundad. Det förutsattes
då, att man vid kostnadsberäkningarna för pansarfartyg, om dessa beräkningar
skulle vara absolut betryggande, ej kunde utgå från lägre
priser än de av marinförvaltningen angivna Ka-priserna. Efter dessa beräkningar
skulle nämligen 5 pansarbåtar av större typ kräva en sammanlagd
anskaffningssurnma från 62‘425 miljoner (typ VII: b) till 65''760 miljoner
(typ III: b) och 6 pansarbåtar av mindre typ betinga en summa av 62*742
miljoner (typ VI: a) till 69*234 miljoner (typ I: b). Fördelade på 20 år
gåve dessa summor ett årligt medeltalsbelopp för de 5 större pansarbåtarna
från 3,121,250 till 3,288,000 kronor, och för de 6 mindre
pansarbåtarna från 3,137,000 till 3,461,700 kronor. Avdroges från dessa
årliga medeltalsbelopp , V20 av de reserverade medlen, eller 340,000
kronor, så kvarstode såsom behövliga årsanslag för de 5 större pansarbåtarna
från 2,781,250 till 2,948,000 kronor och för de 6 mindre pansarbåtarna
från 2,797,000 till 3,121,700 kronor. Det vore sålunda tydligt
och framginge även av tabellen, att ett årsanslag enligt budgetsalternativ
1 — efter 30 procent av de antagna totala försvarsutgifterna såsom ram för
flottan — icke räckte till för att trygga byggandet av det nämnda antalet
av 5 större eller 6 mindre pansarbåtar, annat än om man utginge
från de billigaste typerna inom vardera gruppen, samt att anslaget för
huvudtiteln i dess helhet följaktligen måste något höjas utöver dessa
30 procent av de totala försvarsutgiftetna, om även de dyrare typerna
skulle kunna tagas i beräkning. En årlig anslagssumma av i runt tal
3 miljoner kronor till pansarbåtsbyggnad skulle däremot möjliggöra, att
även de dyrare typerna kunde komma i fråga; denna årliga anslagssumma
förutsatte, att flottans andel av de antagna samlade försvarsutgifterna höjdes
något över 30 procent, men icke att den ginge upp till 30*5 procent.
Skulle man åter vilja, efter nu följda kostnadsberäkning, säkerställa byggande
inom tjuguårsperioden av ytterligare en pansarbåt, vare sig av de
större eller av de mindre, så krävdes härför, med den givna utgångspunkten
i fråga om försvarsutgifterna i deras helhet, att flottans andel i dessa utgifter
höjdes icke blott till alternativ 2, nämligen 30*5 procent (årsanslag

38

Yttranden
av chefen
för marinstaben
och
inspektören
av flottans
övningar
till sjöss.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

till pansarbåtsbyggnad 3,231,000 kronor), utan därutöver i det närmaste
till alternativ 3, eller 31 procent (årsanslag till pansarbåtsbyggnad
3,723,000 kronor).

Under sådana förhållanden ansåge beredningen, att såsom årsanslag
till byggande av pansarfartyg ej kunde beräknas mindre än i medeltal
3 miljoner kronor utöver de reserverade medlen.

Till de 5 eller 6 pansarbåtarna enligt denna beräkning komme emellertid
pansarbåten Sverige, varigenom antalet i kustflottan ökades till respektive
6 eller 7.

Beredningens preliminära betänkande angående sjöförsvaret blev i anledning
av beredningens hemställan remitterat till chefen för marinstaben
och inspektören av flottans övningar till sjöss för yttrande.

Till svar härå avgå vos yttranden, vilka torde få tillhandahållas vederbörligt
utskott. I vad beträffar frågan om pansarbåtstyp innehålla dessa
yttranden i huvudsak följande.

Chefen för marinstaben förklarar i sitt yttrande av den 12 januari 1914,
att han vid granskning av de utarbetade förslagen till pansarbåtar fäst sig
vid det som för minsta kostnaden erbjöde de bästa egenskaperna och därvid
kommit till det resultat, att typen VI: b synts vara för våra förhållanden
väl avpassad. »I fråga om bepansring står den ej efter någon av de
andra typerna. Farten, 20 knop, synes mig vara den högsta, vi kunna utnyttja
vid förflyttning inom våra skärgårdar. Även vid förflyttning av
kustflottan utomskärs från ett skärgårdsområde till ett annat torde högre
fart ej böra förekomma, än vad undervattensbåtarna kunna prestera, enär
dessa vid förflyttningar i öppen sjö ej kunna lämnas utan betäckning av
såväl artillerifartyg som jagare. Vi kunna ej uppdriva farten på våra pansarfartyg,
så att den blir högre än vare sig de nyaste slagskeppens eller
slagkryssarnas, utan få finna oss uti att i detta avseende lika som i fråga
om bestyckningen taga vad våra ekonomiska förhållanden medgiva. Med
högre fart följer större längd och därmed riskeras även en försämring av
manöveregenskaperna. Någon sjögående flotta, som kan gå ut och söka
batalj med en samlad styrka av Oreadnoughts eller slagkryssare, kunna vi
ju icke uppsätta. Våra offensiva företag med pansarbåtarna torde väl huvudsakligen
komma att gå ut på, att, när tillfälle erbjuder sig, söka att
från ett skärgårdsområde eller en befästad replipunkt oroa en fiende och
störa hans förbindelser. I övrigt synes vår taktiska offensiv väl snarast
komma att gestalta sig som ett slags guerillakrig, utfört av våra torpedfartyg,
stödda av pansarfartygen.»

»Kanonens övertag som stridsmedel till sjöss har fått en svår knäck

39

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

genom den utveckling, som på de allra sista åren kommit torpeden till
del, och vilken väl ännu ej nått sin höjdpunkt och varigenom den med
all säkerhet komme att i ett sjöslag spela en betydligt större roll än tillförene,
bland annat genom att framtvinga en sådan ökning av stridsavstånden,
att artilleriets träffsäkerhet och effekt komme att högst avsevärt
minskas.»

»De nya kanonerna av grövre kaliber, som nu monteras på nyaste
slagskepp och slagkryssare, kunna med god effekt användas på avstånd,
på vilka våra 28 cm. kanoner ej kunna anses effektiva. Av vad nu anförts
torde kunna dragas den slutsats, att gentemot de stora slagfartygen
det ej kan anses spela en avgörande roll om våra pansarbåtar hava 2 eller
4 stycken 28 cm. kanoner. De bliva ändå ej slagfartyg, som kunna bestå
i eu artilleriduell med våra sannolika fienders artillerifartyg. Grovt
artilleri på våra blivande pansarbåtar måste dock finnas för att tillförsäkra
dem full artilleristisk överlägsenhet över större och mindre, fientliga kryssare
och andra fartyg, ej hänförliga till slagfartygen, varjämte de i samlad
styrka möjligen kunna tänkas med hopp om framgång våga upptaga strid
med enstaka slagfartyg eller skydda sig mot sådant under" reträtt. I fråga
om medelsvårt artilleri, vilket ju måste tillmätas en avsevärd betydelse,
är typen VI: b överlägsen övriga typer med undantag av VII: a, som jämväl
har 8 stycken 15 cm. kanoner, vilka dock på grund av sin uppställning
i kassematt ej hava så förmånliga bestrykningsvinklar.»

»Torpedutrustningen på samtliga typer är upptagen endast till 2 st.
45 cm. torpedtuber. Med goda resultat användas numera på nyare större
fartyg torpeder av 53 cm. kaliber. Det torde ej möta svårigheter eller
förorsaka avsevärd höjning i priset att ersätta 45 cm. torpederna med sådana
av 53 cm. kaliber.»

»Genom att djupgåendet på VI: b kunnat hållas så lågt som 5''s meter
kan den framgå i skärgård i alla leder, som kunna befaras av pansarbåtarna
av Odentypen och Oscar II.»1

»Endast ett par av de överlämnade förslagstyperna hava förstäv
konstruerad för isbrytning. Det synes önskvärt att den typ, som bliver
antagen, vid uppgörandet av de definitiva ritningarna, om så utan inkräktande
på någon av dess övriga egenskaper låter sig göra, erhåller
s. k. isbrytarstäv.»

»För att erhålla två divisioner pansarbåtar erfordras alltså att under
ifrågavarande tidsperiod anskaffa 7 stycken, vartill kommer Sverige, som

1 Senare verkställda undersökningar utvisa ett något ökat djupgående för typerna I: a
I: b, III: b, VI: a och VI: b, för den sistnämnda till 5‘" meter.

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

mycket väl kan ingå i en division med 3 båtar av typen VI: b utan att
homogeniteten rubbas. Kalibrarna äro desamma, så att samma skottvidder
och effekt kunna uppnås, varigenom inga svårigheter torde uppstå vid
divisionens ledning. Enda olägenheten blir att Sverige icke, om tillfälle
skulle erbjuda sig, kunde få nytta av sin överlägsenhet i fart.»

Inspektören av flottans övningar till sjöss anför — i yttrande av den
11 januari 1914 — i pansarbåtsfrågan beträffande bestyckningen följande:

»En jämförelse mellan de båda huvudgrupperna av pansarbåtstyper,
vilka beredningen omnämner, giver ur artilleristisk synpunkt vid handen
följande: Förslagen äro — i stort sett — ungefär jämställda med avseende
på medelsvårt och lätt artilleri, men med avseende på det svåra artilleriet,
som på artillerifartyg är det viktigaste, hava samtliga fartyg inom den ena
gruppen (i det följande benämnd grupp X) två pjäser och i den andra (i
det följande benämnd grupp Y) fyra pjäser, under det att pjäsernas kaliber
uppgår till 28 å 30''5 cm.»

»Införandet på våra artillerifartyg av kanoner med avsevärt större
kaliber än å Oscar II har betingats av det svåra artilleriets starka utveckling
utomlands, vilket i förening med fullkomnandet av lavettagen och
siktanordningarna haft till följd, att artilleristrider numera måste tänkas
kunna försiggå på mycket stora avstånd. Det eldgivningssätt, som därvid
i de flesta fall måste tillgripas, är salvelden. Detta eldgivningssätt
användes numera överallt inom de ledande marinerna, och det är tydligt,
att om man vill använda detsamma, bestyckningen måste hava en sådan
sammansättning, att den lämpar sig för salvelds avgivande, varvid ett antal
av 2 kanoner är alltför litet för att kunna åstadkomma nära liggande salvor
och därmed en riktig uppskattning av eldverkan. Ur eldledningssynpunkt
är därför ett antal av fyra svåra kanoner ett ofrånkomligt minimum.»

»I två av förslagen inom grupp X, nämligen I: a och I: b, består
den svåra bestyckningen av 30*5 cm. kanoner, vilket medför en fördel
över de förslag, som upptaga samma antal 28 cm. kanoner, beroende på
att 30’5 cm. kanonen har större genomträngningsförmåga och granatverkan
än 28 cm. kanonen, under det att dess skjuthastighet endast obetydligt,
om ens något, understiger 28 cm. kanonens. Gent emot förslagen i grupp Y
kvarstår emellertid underlägsenheten hos förslagen I: a och I: b. Under
samma tid kunna nämligen från förslagen inom grupp Y avlossas fyra
28 cm. skott och från förslagen I: a och I: b två 30*5 cm. skott. En
jämförelse mellan mynningsenergi, sprängladdningarnas storlek vilken
senare är bestämmande för granatverkan — samt genomträngningsförmåga
hos det svåra artilleriet giver följande resultat:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60. 41

Typ I a och ,r

Ib. 6rupp Y''

Summa mynningsenergi............mt. 29,760 47,030

Sprängladdningarnas sammanlagda vikt.....kg. 50 80

Genomträngning vid mynningen........mm. 777 634.»

»Jämförelsen utvisar, att med avseende på mynningsenergi och
sprängverkan grupp Y är avgjort överlägsen förslagen i: a och I: b, under
det att dessa äro överlägsna i genomträngningsförmåga. Den sistnämnda
överlägsenheten hos förslagen 1: a och I: b torde emellertid mer än väl
uppvägas av den väsentligt ökade utsikt att kunna träffa, som förefinnes
i alla förslag med fyra svåra kanoner gentemot alla förslag med två.»

»Vid den tid, då 30''5 cm. kanonen utgjorde den kraftigaste artilleripjäs,
som användes å slagskeppen, var det rätt naturligt, att röster höjdes
för att även å svenska pansarbåtar införa denna pjäs. Sedan å stormakternas
slagfartyg införts svåra kanoner av ända till omkring 40 cm.
kaliber, kan icke längre ifrågasättas, att förse fartyg med så begränsat
deplacement, som här avses, med svåra kanoner av största befintliga kaliber.
Att nu på våra artillerifartyg övergå från 28 till 30''5 cm. kaliber är därför
icke tillrådligt, försåvitt detta måste ske på bekostnad av kanonernas
antal å varje särskilt fartyg.»

»Eu jämförelse mellan det antal fartyg, som kan erhållas för en viss
summa, är av beredningen gjord i dess betänkande, och visar denna beräkning,
att skillnaden i det antal fartyg som kan erhållas av det billigaste
alternativet och det som kan erhållas av det dyraste — vid det totala
antal fartyg, som beredningen synes förutsätta — är endast omkring ett.
Denna vinst i antalet fartyg uppväger på intet sätt den minskning i
styrka, som bleve följden av antagandet av någon typ inom grupp X,
vilket närmare framgår av nedanstående jämförelse:

Grupp. Typ.

Antal

Sammanlagd kostnad enl.

Antal

svåra kanoner

fartyg.

beräkningsgrunden K2.

i

bredsida.

X .

...... I: a

9

100,629,000 kronor

18

st.

30''5 cm.

k.

»

...... I: b

9

103,851,000

18

»

2> »

»

»

.....• VI: a

10

104,570,000

20

»

00

5^

»

......VI: b

9

100,044,000 »

18

»

» »

Y .

......III: a

8

101,368,000 »

32

»

» »

»

»

......III: b

8

105,216,000

32

»

» »

»

»

......Vika

8

101,680,000 »

32

»

» »

»

»

......VII: b

8

99,880,000 »

32

» »

»

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 6

42

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 60.

»En jämförelse mellan vad som för en viss kostnad i de olika förslagen
uppnås med avseende på svårt artilleri giver vid handen, att å de
olika ifrågavarande typerna varje svår kanon, oberäknat kostnaden för
själva artilleriet, drager följande kostnad enligt beräkningsgrunden K,

Grupp.

Typ.

Kostnad por
svår kanon.

X . . . .

. . . I: a

4''52 miljoner

kronor

» . . . .

. . . 1: b

4''70

>

»

» . . . .

... VI: a

4''16

»

»

» .

. . . VI: b

4*49

»

»

Y . . . .

. . . lika

2''48

»

»

» .

. . . III: b

2''60

»

»

» . . . .

. . . VII: a

2''48

»

>

» . . . .

. . . VII: b

2''47

»

»

»Det faller i denna tabell genast i ögonen, huru ojämförligt mycket
fördelaktigare samtliga förslag inom grupp Y ställa sig i förhållande till
samtliga inom grupp X. I runt tal erfordras sålunda inom grupp Y per
svår kanon endast i medeltal 57 procent av den kostnad, som blir nödvändig
i grupp X. Anledningen härtill torde kunna återföras dels till
det konstruktivt olämpliga i att uppställa kanoner med så stor kaliber som
28—30’5 cm:s kaliber till ett så ringa antal som två på ett och samma
fartyg och dels till det ännu mera olämpliga i att uppställa kanoner med
sådan kaliber i enkeltorn, ett förfaringssätt, som veterligen ingen nation
numera använder.»

Den nästa synpunkt, ur vilken inspektören granskar de olika förslagen,
är farten. 1 detta hänseende yttras bland annat följande:

»För att kunna fylla sin uppgift på eu så vidsträckt kust som den
svenska, måste kustflottan äga stor rörlighet och dess fartyg på den grund äga
en hög fart. Hög fart möjliggör nämligen för en svagare flotta att uppträda
just på den plats och vid den tidpunkt, som erfordras för att utnyttja ett
lämpligt tillfälle till anfall, eller för att, då omständigheterna så påfordra,
undvika strid. Ju större farten är, desto större äro också möjligheterna
för våra fartyg att under ett försvarskrig kunna över huvud taget företaga
några operationer. Detta har även bekräftats vid flerfaldiga hos oss utförda
krigsövningar och senast vid förra årets stora krigsövning på västkusten.
»

»Det föreligger emellertid en betydande skillnad i fart i de olika
pansarbåtsalternativ, som av beredningen framlägges, då farten å dessa

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

43

nämligen varierar från 18 till 2372 knop. En granskning av den utredning,
som beredningen lämnat beträffande farten hos grannländernas slagskepp,
giver vid handen, att de av de framlagda typerna, vilkas fart närmar
sig den lägre av ovan angivna fartgränser, överhuvudtaget icke hava några
utsikter att lyckas i sina operationer. De bliva mer eller mindre bundna
till ett visst skärgårdsområde och kunna således icke upptaga sin anpart
av kustflottans uppgift.»

»Beredningen själv har i sitt betänkande givit en del exempel på den
överlägsenhet, som den högre farten förlänar.»

»Just det förhållandet, att farten är hög hos grannländernas slagskepp,
bör mana oss att sätta fordringarna i nämnda hänseende högt å
våra pansarbåtar; och även om de ej kunna bliva i fart överlägsna eller
ens likvärdiga med nutida slagskepp, bör dock under alla förhållanden
fartunderlägsenheten göras så ringa som möjligt.»

»På grund av det ovan sagda synes intet av beredningens pansarbåtsförslag,
som tillhör grupp X, kunna ifrågasättas såsom typ för vår kustflottas
pansarbåtar.»

Inspektören lämnar härefter en utredning angående vissa militära
farleder, vilkas användbarhet för pansarbåtar av större typ blivit ifrågasatt.
Denna utredning ådagalade, att hänsyn till lederna icke utövar
något som helst inflytande på valet mellan typerna av grupp X och
grupp Y. Hvad allmänna farleder vidkommer, framhåller inspektören beträffande
Kalmarsund, att dess värde såsom farled i krigstid av vissa, närmare
angivna skäl är mycket problematiskt, och att det därför torde vara
oriktigt att grunda fartygsbyggnadspolitiken på möjligheten att befara
Kalmarsund.

Sin granskning av typerna inom grupp X sammanfattar inspektören
sålunda:

»Beträffande pansarbåtarna av grupp X kan alltså anföras:

att antalet svåra kanoner på varje typ är för ringa för att en tillfredsställande
eldledning och därmed även en rimlig träffverkan skall
kunna erhållas;

att samtliga typer ekonomiskt sett äro synnerligen ogynnsamt ställda,
i det att å dem för samma kostnad kan av det svåra artilleriet erhållas
endast något mer än hälften så stor artilleristisk effekt som å fartygen av
grupp Y; ^

att farten hos samtliga dessa typer är alltför låg för att den uppgift,
som tillkommer svenska kustflottan, skall hava utsikt att kunna lösas
; samt

44

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

att överlägsenheten med avseende å farleders brukbarhet hos gruppen
X i förhållande till gruppen Y är praktiskt taget ingen.»

»På grund av vad ovan blivit anfört kan jag under inga förhållanden
tillstyrka antagandet för svenska flottan av någon av pansarbåtstyperna
inom grupp X. Dessa äro till sina egenskaper så underlägsna de motståndare
med vilka vi måste räjtna, att de icke kunna anses ägnade att
ingiva det för utsikt till framgång i krig erforderliga förtroendet hos personalen.
Och detta förhållande komme med stor sannolikhet att i fredstid
öka de redan förut stora svårigheterna att hålla bemanningen fulltalig.»

I fråga om typerna inom grupp Y anför inspektören, att av dessa
typer synes till en början typen VII: b kunna frånskiljas, enär typerna
VII: a och VII: b skilja sig endast däruti, att VII: a utrustats med 8 st.
15 cm. kanoner mot endast 6 st. å VII: b; varemot VII: b besitter en fartöverlägsenhet
om blott 0’2 knop samt betingar en något mindre anskaffningskostnad.

En härpå anställd, ingående jämförelse mellan de återstående typer,
nämligen III: a, III: b och VII: a sammanfattas sålunda:

»Typen VII: a är med avseende på utrymmet inombords bättre tillgodosedd
än typerna III: a och b.»

»Typen III: b besitter en betydlig, typen III: a en avsevärd överlägsenhet
i fart över typen VII: a.»

»Med avseende på artillcribestyckningen är typen VII: a överlägsen
i vad angår antalet medelsvåra kanoner i bredsida, under det att å III: a
och b de medelsvåra kanonerna hava större skjutvinklar.»

»Skillnaden i kostnad mellan typerna III: a och VII: a torde ej kunna
tillmätas nämnvärd betydelse; båda dessa typer äro något billigare än
typen III: b.»

»Övriga skiljaktigheter i typerna kunna icke utöva väsentligt inflytande
på bedömandet av och jämförelsen mellan dem.»

»Då det för den svenska kustflottan är av den största betydelse, att
dess rörlighet bliver väl tillgodosedd och att följaktligen farten hos dess
pansarbåtar är så hög som möjligt, måste denna egenskap hos typen tillmätas
väsentligt större betydelse än övriga ovan angivna omständigheter,
vari typerna skilja sig. På denna grund bör typen 111: b givas ett avgjort
företräde framför typerna III: a och VII: a.»

Inspektören anför vidare:

»Vid bestämmandet av pansarbåtstyp för svenska kustflottan torde
emellertid en viss hänsyn böra tagas till det nu pågående byggandet av
pansarbåten Sverige. Detta byggnadsarbete utgör ju i och för sig intet
band på nybyggnadsplanen för flottan; men det måste anses vara ur alla

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

45

synpunkter fördelaktigt, att närmast efter Sverige kommande pansarbåtar
bliva så lika detta fartyg, att den erforderliga homogeniteten i det förband
de tillsammans bilda icke rubbas. Denna homogenitet kan visserligen icke
anses rubbad vare sig av ett par 15 cm. kanoner mindre eller genom en
något olika uppställning av det medelsvåra artilleriet. Den beror framför
allt på artilleriets kaliber, på pansarskyddet, farten, sjödugligheten och
aktionsradien jämte djupgåendet. Men byggandet av pansarbåten Sverige,
som nu fortgått i över ett år och som, innan beslut om ny pansarbåt kan
fattas, har fortskridit ännu längre, utövar även ett annat inflytande på vår
kommande pansarbåtstyp, därigenom att ett fartyg av Sveriges typ kan
beställas mer än ett helt år tidigare än ett fartyg av annan typ. Detta,
beror därpå, att ritningarna till Sverige äro färdiga, varför anbud på
liknande fartyg kunna infordras så orott som omedelbart efter det beslut
fattats om deras byggande, under det att anbud på fartyg, till vilka nya
beräkningar och huvudritningar måste uppgöras, icke kunna infordras inom
kortare tid än ett år och två månader efter beslutets fattande.»

»Den utomordentliga vikt, som ligger därpå att kustflottan snarast möjligt
bliver förstärkt med åtminstone en division kraftigare och mera snabbgående
pansarbåtar än de nu förefintliga, pekar därför på ett val av Sverige-typen
även för de pansarbåtar, som komma att byggas under den närmaste tiden.»

»Då för detta val även tala andra förut anförda skäl ävensom den
omständigheten, att av alla ifrågavarande typer ensamt Sverige har 5 st.
15 cm. kanoner i bredsida, och att Sverige i själva verket lärer komma
att göra minst 23,5 knop, anses ett sådant val såsom det enda riktiga.»

Inspektören hade, såsom nyss är nämndt, beräknat kostnaden för
en pansarbåt av Sveriges nuvarande typ, vilken han förmodade skulle
komma att i själva verket 23,5 knop, till 12,600,000 kronor. Då beredningen
ansåg att denna siffra icke stod i överensstämmelse med de av
marinförvaltningen uppställda olika kostnadsalternativen, lät beredningen
anmoda ämbetsverket att häröver avgiva yttrande, och erhöll beredningen
till svar, att med K8priserna som utgångspunkt och med reducering
i vissa punkter funnes utsikt att hålla kostnaden inom den angivna summan.
Beredningen, som ansåg att samma beräkningsgrunder borde tillämpas
jämväl på övriga ifrågasatta typer, anhöll nu om marinförvaltningens
utredning och yttrande i detta hänseende. I samband därmed begärdes
utredning och beräkning efter enahanda grunder dels för en pansarbåt av
Sveriges typ men med 23,5 knops fart, dels för en pansarbåtstyp enligt
alt. III: b, men med endast 20 knops fart {typ III: c), ävensom för en pansarbåtstyp
enligt alt. VI: b, men med farten ökad till 22,5 knop (typ Vite).

Ytterligare
utredning
rörande
pansarbåtstyp■ -

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

S v e

r i g e

A 11 e r n

a t i v

I

A 11 e r n

a t i v

II

A 11 e r-

Typer.

med 22 5 knop

med 23 5 knop

a

b

a

5

a

Anskaffningskostnad!
beräknad efter . . /

k2

Modi-

fierat

K,

k2

Modi-

fierat

*3

Modi-

fierat

*3

k2

Modi-

fierat

K3

K2

Modi-

fierat

K3

k2

Modi-

fierat

K3

K2

Modi-

fierat

Ko

Längd, m......

11972

119-72

123-72

123.72

100-00

110-00

112-00

112-00

118.00

118-00

118.00

118.00

119.72

119-72

Bredd, m......

18-63

18-63

18©

18-63

18-00

18-00

18.00

18-00

19-00

19-00

19.oo

19.00

18.63

18-63

Djupgående, in. . .

6-10

6-10

620

6-20

5-50

5oo

5-60

5-70

6-00

6-00

6.00

6-00

600

6*00

Deplacement, ton

7050

7 050

7 200

7 200

6 050

5 950

6 270

6 290

6 900

6 860

7 025

7 035

6 800

6 860

Fart, knop ....

22-5

22-5

23.5

23-5

18+

18-5

20

20

18+

18.5

18+

18*5

22-5

22-5

(svår . .

4x28

4x28

4x28

4x28

2x30-5

2x30-6

2x305

2x30-5

3x30-5

3 x 30*5

3x305

3x30 5

4x28

4x28

Bestycka. •!

t medelsvår

8x15

8x15

8x15

8x15

6x15

6x15

6x15

6x15

6x15

6x15

6x15

6x15

6x15

6x15

Anskaffningskostnad
med lVs ammuni-tions- samt 1 torped-utredning, milj. kr.

13-391

12*44

12-72

11.18

10-27

11-54

10-89

12*80

11-83

13.07

12-29

12-67

11-98

Dylik utredning har sedermera inkommit, och har marinförvaltningen
därvid verkställt omräkning med vissa ändringar av förut angivna priser
samt därvid kommit till modifierade Kapriser för samtliga ifrågavarande
typer. Dessa priser ligga mellan kostnadsalternativen K2 och Ivs. Emellertid
förklarar marinförvaltningen, med hänsyn till prisstegringar in. m., försiktigheten
bjuda, att man vid utarbetande av förslag till flottplan grundar
beräkningarna på förut angivna Kapriser.

De tablåer, som ämbetsverket i nu nämnd utredning överlämnat,
torde på framställning få tillhandahållas vederbörligt utskott. Ämbetsverket
har däri i vissa fall gjort några smärre jämkningar även beträffande
vissa tekniska data. Nu företedda tabell utgör ett utdrag — beträffande
längd, bredd, djupgående, deplacement, fart, bestyckning samt anskaffningskostnad
för olika typer — dels ur nyssnämnda tablåer med i dem angivna
modifierade K3-priser och dels ur förut av marinförvaltningen till andra
försvarsberedningen lämnade tablåer med i desamma upptagna K2-priser.

Särskilt
yttrande
av marindirektören

Richson.

Rörande lämplig pansarbåtstyp har marindirektör Richson på anmodan
verkställt särskild utredning och därvid uttalat såsom sin bestämda

1 Uträknad av marindirektör Richson.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

47

nät

v III

Oscar II

Alternativ

IV

Alternativ V

A 1 t

e r n

a t i

v VI

Alternativ

1

1

VII I

1

b

C

a

b

a

b

C

a

b

Modi-

fierat

K,

k2

Modi-

fierat

K,

k2

Modi-

fierat

K,

k2

Modi-

fierat

K,

k2

Modi-

fierat

k3

k2

Modi-

fierat

K,

k2

Modi-

fierat

K3

k2

Modi-

fierat

K,

k2

Modi-

fierat

K,

K2

Modi-

fierat

K,

K2

Modi-

fierat

K,

119-72

119-72

114-00

114-00

95 60

95-60

98-no

98-60

90-00

90oo

93-00

94-00

1050

105-0

112-00

112-00

119 00

118-0

114

114

114

11400

18-63

18-63

18.63

18-63

15-42

15-42

14-75

14-75

16-70

16-70

16-80

16-85

17-4

17-4

17-40

17-40

17-40

18-2

18-75

18-75

18-75

18-75

6-10

6-15

6.0

5-9

5-19

5 19

5-10

5-10

5-20

5-20

5-20

5''30

5-5

5-6

5-5

5-7

6-00

5-90

5-90

5-90

5-95

5-90

7 050

7120

6 650

6 550

4 447

4 447

4 000

4 000

4 200

4 700

4 470

4 500

5 610

5 625

5 990

6 000

6 400

6 400

6 800

6 800

6 700

6 700

23-5

23-5

20

20

18-1

18 1

16-5

16-3

16

16

18

18

18

18

20+

205

22-5

22-5

20+

20-5

20-2+

20-7

4x28

4x28

4x28

4x28

2x21

2x21

2x21

2x21

2x21

2x21

2x21

2x21

2x28

2x28

2x28

2x2*

2x28

2x28

4x28

4x28

4x28

4x78

6x15

6x15

6x15

6x15

8x15

8x15

6x15

6x15

'' 1

6x15

6x15

6x15

6x15

8x15

8x15

Sxl5

8x15

8x15

8x15

8x15

8x15

6x15

6x15

13-15

12.48

12-35

11-61

8-42

7-73

7-61

6-95

7-93

7-36

8-28

7-75

10-46

9-83

11-12

10-47

11-74

11-01

12-71

1201

12.48

11-671

åsikt, att Sverige-typen »bör antagas för åtminstone nästkommande tre
pansarbåtar, dock med vissa smärre avvikelser». Han förklarar sig sålunda
anse, att med den utökning av deplacementet, nämligen från 6,800 till
7,116 ton, som för den under byggnad varande pansarbåten Sverige nu är
beräknad, och med andra vid ritningarnas utarbetande vidtagna förändringar,
i viss mån avvikande från 1909 års sakkunnigas förslagsskiss, denna
pansarbåt är »ett gott konstruerat fartyg och det bästa man rimligtvis kan
begära att få, bärande så stor bestyckning och görande så hög fart».
Beträffande denna utredning anhåller jag att få hänvisa till förut nämnd
hemlig bilaga till detta protokoll.

De preliminärt föreliggande grunderna till sjöförsvarets ordnande
hava, såsom förut nämnts, den 2 sistlidne april remitterats för yttrande heternas
till marinförvaltningen, chefen för marinstaben, inspektören av flottans öv- yttranden.
ningar till sjöss samt stationsbefälhavarna i Stockholm och Karlskrona, och
angavs i remisshandlingen i vad beträffar pansarbåtar, att typen förutsattes
vara Sveriges ungefärliga typ, dock försedd med isbrytarstäv samt
eventuellt med något förändrad uppställning av det medelsvåra och lätta
artilleriet och beräknad till en kostnad av 12.85 millioner kronor.

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Departe-1

ments chefens yttrande.

Detta pris, vilket ligger mellan förut angivna K2- och modifierade
Ks-priser för typen Sverige, har framgått av gjorda undersökningar,
därvid en minskning kunnat påräknas vid ett fortsatt byggande av fartyg
enligt viss enhetlig modell.

Myndigheterna ingå i sina avgivna yttranden icke i detta sammanhang

1 något bedömande av typerna, dock att marinförvaltningen, i vars yttrande
inspektören instämmer, beträffande typ för pansarbåtar hänvisar till sin
den 30 september 1913 ingivna underdåniga skrivelse, vari bland annat
hemställdes att pansarbåtar av i huvudsak Sveriges typ så snart ske kunde
måtte tillföras flottan. Erforderliga ritningar med specifikationer funnes
utarbetade endast för Sveriges typ, medan för utarbetande av för kontrakts
avslutande erforderliga ritningar med specifikationer för annan därifrån
väsentligen avvikande typ borde beräknas omkring ett år. »Därest
Sveriges typ» fortsätter ämbetsverket »i stort sett oförändrad kommer till
användning, torde det angivna anskaffningspriset vara tillräckligt, åtminstone
därest vissa delar av fartygen kunna utbjudas till fri konkurrens
jämväl från utlandet.»

Andra försvarsberedningen hade, när dess arbete upphörde, ej intagit
någon definitiv ståndpunkt i fråga om pansarbåtstypen. Av de uttalanden,
som förekomma i betänkandet, kan man dock draga den slutsatsen,
att beredningen icke kan antagas hava kommit att förorda någon pansarbåtstyp
för kustflottan, som betingat ett lägre pris än omkring 10''5
miljoner kronor. För detta pris skulle, enligt vei''kställda beräkningar,
erhållas ett fartyg på omkring 5,600 tons deplacement, bestyckat med

2 st. 28 cm., 8 st. 15 cm., 6 st. 75 mm. och 2 st. 37 mm. kanoner,
samt görande en fart av 18 knop (typ VI a). Den dyraste bland de på
beredningens begäran framställda, i det preliminära betänkandet upptagna
8 olika typer, över vilka beredningen begärt myndigheternas yttrande,
skulle betinga ett pris av 13*2 miljoner kronor. Detta fartyg (typ III b)
skulle erhålla ett deplacement av 7,050 ton, vara bestyckat med 4 st. 28
cm., 6 st. 15 cm., 6 st. 75 mm. och 2 st. 37 mm. kanoner samt göra
en fart av 23''5 knop. I fråga om pansar äro samtliga nu nämnda typer
ungefär jämställda. De av beredningen begärda kompletterande utredningar
angående kostnader för ändringar i fart för Sverige, typ III och
typ VI hade, då beredningens arbete upphörde, ännu icke inkommit.

Typen Sverige i oförändrat skick synes icke hava varit föremål för
närmare prövning inom beredningen; i varje fall är typen icke upptagen
bland beredningens alternativa, preliminärt framlagda förslag. Emellertid

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

49

falla huvuddata för detta fartyg — deplacement, djupgående, fart, bestyckning,
bepansring och anskaffningskostnad in. m. — inom de gränslinjer
i angivna hänseenden, som i berörda förslag finnas utstakade, vårföre
typen Sverige synes böra medtagas i jämförelsen mellan typerna.

Innan jag går att framlägga förslag till pansarbåtstyp för kustflottan,
anhåller jag att till en början få anföra några synpunkter med anledning
av beredningens samt chefens för marinstaben och inspektörens uttalanden.

De principuttalanden, som i andra försvarsberedningens preliminära
betänkande gjorts i fråga om fordringarna på svenska pansarfartyg, torde
kunna anses i allt väsentligt överensstämma med vad under senare tiden
härutinnan från sakkunnigt håll i allmänhet uttalats. Dock synes den av
beredningen fastslagna minimigränsen för farten (18 knop) icke vara på
något övertygande sätt motiverad i betänkandet eller ens överensstämmande
med de av beredningen själv anförda, för en hög fart hos våra pansarbåtar
synnerligen talande skälen, varjämte vikten av ett för erhållande av god
eldledning lämpat antal svåra pjäser icke synes hava av beredningen till
fullo beaktats.

Principerna för den lämpliga pansarbåtstypen torde emellertid numera
kunna anses fastslagna så till vida, att dessa fartygs storlek och
kostnad allmänt anses böra hålla sig inom de ungefärliga gränserna av
omkring 5,600—7,100 ton och 10''5—13''2 miljoner kronor. Det gäller
alltså att utröna, vilka egenskaper, som inom dessa gränser med hänsyn
till våra militärgeografiska förhållanden kunna giva kustflottan den största
möjliga effektiviteten.

Andra försvarsberedningen uppställer härvid alternativ om 5 fartyg
av en kraftigare typ eller 6 av en mindre kraftig ty^p (Sverige i båda
fallen oräknad).

Göres en jämförelse mellan dessa båda alternativ, finner man att i ena
fallet kan erhållas 5 st. 20 till 22,5 knops fartyg, vilka i bredsidan föra 20 svåra
och 15 till 25 medelsvåra pjäser; i det andra fallet åter 6 st. 18—20 knops
fartyg, vilka i bredsidan föra endast 12 svåra och 18 till 24 medelsvåra
pjäser. Under det ganska rimliga antagandet, att den större typens underlägsenhet
i antal väsentligen uppväges av dess högre fart, genom vilken
utsikterna ökas för fartygen att i rätt tid befinna sig på rätt plats, erhålles
alltså för samma kostnad eu avgjord överlägsenhet i stridsvärde med den
Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 7

50

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

större typen, en överlägsenhet, som ytterligare förhöjes därigenom, att
förutsättningarna för en god eldledning å denna typ äro betydligt större
än å den mindre.

Chefm för marinstaben har, såsom förut omnämnts, i sitt yttrande
den 12 sistlidne januari över andra beredningens betänkande förordat en
av de mindre typerna, typ VI b. Vissa av honom därvid gjorda uttalanden
rörande den fart och den svåra bestyckning, som erfordras för
våra pansarbåtar, kan jag ej finna övertygande.

I fråga om farten uttalas sålunda, bland annat, dels att 20 knop synes
vara den högsta fart vi kunna utnyttja vid förflyttning inom våra skärgårdar,
dels att även vid förflyttning av kustflottan utomskärs från ett
skärgårdsomräde till ett annat högre fart ej torde böra förekomma än
vad undervattensbåtarna kunna prestera, enär dessa vid förflyttningar
i öppen sjö ej kunna lämnas utan betäckning av såväl artillerifartyg
som jagare.

Vad det första av dessa skäl angår, så torde det ej möta minsta hinder
att på alla de öppna fjärdar, där fartyg av pansar båtarnas storlek kunna
begagna en fart av 20 knop, lika väl använda 22,5 knop och ännu högre farter.
Då farvattnets beskaffenhet tvingar till fartminskning, bliver man säkerligen
i regel tvungen att minska, icke till 20 utan till 5 å 10 knop, men där farvattnet
är rent och kursen rak, kan snart sagt vilken fart som helst användas.
Såsom exempel på möjligheten att inomskärs använda högre farter, anhåller
jag få nämna de allmänna lotslederna Trälhavet—Söderarm, Trälhavet—
Landsort och Uddevalla—Pater Noster. Dessa leder, vilkas längd utgör
resp. 38, 61 och 37 nautiska mil, torde enligt av generallotsdirektören
lämnad uppgift kunna å resp. 85, 90 och 75 % av sin längd befaras av
pansarfartyg om 6 ä 7 tusen tons deplacement med den för här ifrågavarande
fartyg ifrågasatta högsta farten och även däröver, om så önskas. På motsvarande
sätt finnas även militärleder, som helt eller till stora delar kunna
befaras med högsta farter.

Vad åter beträffar den åberopade hänsynen till undervattensbåtarnas
fart, synes marinstabschefens uttalande härutinnan vila på det antagandet,
att artillerifartyg och undervattensbåtar skulle under sina operationer
alltjämt vara oskiljaktiga. En dylik förutsättning torde emellertid
vara oriktig, ty uppenbart är såväl att den i regel nödvändiga samverkan
mellan artillerifartyg och undervattensbåtar kan innebära, att de
stundom måste operera på skilda håll och, åtminstone tidtals, gå skilda
vägar, som ock att fall kunna inträffa, då artillerifartygen operera utan
samverkan med undervattensbåtar. Samverkan mellan artillerifartyg och

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Öl

undervattensbåtar är naturligen icke på ringaste sätt utesluten med högre
fartmöjligheter hos de förra än hos de senare. Och om därför en hög
fart hos artillerifartygen befinnes önskvärd ur andra synpunkter, bör den
omständigheten att undervattensbåtarna hava lägre fart rimligtvis icke få
läsrga näsrot hinder i vä<ren för att utrusta artillerifartygen med högre fart.
Man skulle eljest frånsåga sig möjligheten att utnyttja den fulla effektiviteten
hos de snabbare typerna vid de tillfällen, då dessa ej äro bundna av
omedelbar taktisk samverkan med de mindre snabba. Den större farten kan
tydligen aldrig vara till hinders för dylik samverkan, tv farten hos det snabbare
fartyget kan ju efter behov minskas. Vad särskilt angår behovet att skydda
undervattensbåtarna under deras förflyttningar i öppen sjö, så sjmes mig
detta icke vara ett tillräckligt talande skål för åtgärden att genom nedbringande
av pansarbåtarnas fart öka risken för dessa fartyg att upphinnas
och förstöras av överlägsna fientliga stridskrafter. Undervattensbåtarna
kunna nämligen genom intagande av undervattensläge ofta undgå
förstöring — en utväg som ju ej står den eskorterande pansarbåten
till buds.

I fråga om antalet svåra kanoner å våra pansarbåtar anför chefen
för marinstaben, att det i betraktande av att 28 cm. kanonen är mindre
kraftig än de nya kanoner av ännu större kaliber, som nu monteras å
nyaste slagskepp och kryssare, ej kan anses spela en avgörande roll, om
våra pansarbåtar hava 2 eller 4 stycken 28 cm. kanoner, »de kunna ändå
ej bestå i en artilleriduell med våra sannolika fienders artillerifartyg.» Men
såsom skål för att våra pansarbåtar över huvud taget böra erhålla svårt
artilleri framhåller chefen för marinstaben, att de höra tillförsäkras full
artilleristisk överlägsenhet över större och mindre fientliga kryssare och
andra fartyg, ej hänförliga till slagfartygen, varjämte de i samlad styrka
anses kunna tänkas med hopp om framgång upptaga strid med enstaka
slagfartyg eller skydda sig mot sådant under reträtt. De skäl, som chefen
för marinstaben sålunda anfört för anbringande av svår bestyckning å våra
pansarbåtar, synas mig emellertid oförenliga med det skäl, som anförts för
begränsandet av antalet dylika pjäser till endast två. Ty om man icke
anser sig kunna överhuvud taget eftergiva varje krav på effektivitet
hos våra pansarbåtars svåra artilleri även gentemot fientliga slagfartyg —
och en sådan effektivitet är dock, såsom andra försvarsberedningen i sitt
preliminära betänkande framhåller, erforderlig, exempelvis om fientliga
större fartyg efter vederbörliga förberedelser söka intränga i skärgårdsområde,
eller om våra pansarfartyg i öppen sjö vid utfall eller förflyttning
överraskas eller upphinnas av större fientliga fartyg — så kan det aldrig

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vara likgiltigt, om av detta artilleri förefinnas pjäser i stort eller litet antal.
Tvärt om synes det mig, som om antalet kanoner alltid vore av stor
och ofta av avgörande betydelse. En fördubbling av antalet svåra kanoner
skulle nämligen ofta nog kunna förvandla en å vår sida förefintlig underlägsenhet
till överlägsenhet. Och även vid strid med avgjort överlägsen
styrka är det ingalunda betydelselöst, om fienden lider stora eller små
förluster, lika litet som fördelen av att nedbringa egna förlusters
storlek vid strid med underlägsen styrka är att förbise. Frågan om den
bestyckning, som våra pansarbåtar skola erhålla, anser jag jämväl böra
ses ur synpunkten av denna bestycknings användbarhet för den taktiska
offensiven. Det är då ej tillräckligt, att tillförsäkra sig artilleristisk överlägsenhet
gent emot fiendens svagast bestyckade fartyg, utan syftet bör
vara att tillförsäkra sig denna överlägsenhet över så många som möjligt
av fiendens olika fartygstyper och att, där detta ej kan ske, så långt sig
göra låter tillförsäkra våra fartyg möjligheten att, förenade, med framgång
bekämpa fientliga fartyg av starkare typ. Härför erfordras såväl att kanonernas
kaliber ej är allt för underlägsen motståndarnas som även att antalet
kanoner är så stort, att en god eldledning kan erhållas och därigenom
möjligheten säkerställes att så ofta och så fördelaktigt som möjligt
träffa fienden. Man torde därför ur militär synpunkt alltid böra föredraga
en starkare beväpning framför en svagare. Och detta i all synnerhet om,
såsom här är fallet, antalet med betydligt svagare beväpning utrustade
fartyg skulle, därest samma kostnad beräknas, komma att med endast en
enhet överstiga antalet starkare fartyg.

Inspektören av flottans övningar till sjöss har, såsom förut erinrats,
i sitt yttrande den 11 januari 1914 över andra försvarsberedningens preliminära
betänkande förordat typen Sverige och meddelat, att enligt vad
han under hand inhämtat, den under byggnad varande Sverige kunde
beräknas uppnå 23''s knops fart. Denna förhoppning synes mig emellertid,
enligt vad verkställda undersökningar giva vid handen, icke hava stor
utsikt att gå i uppfyllelse. Och det synes mig även vara mycket svårt
att utan en tidsödande och i kostnadshänseende sannolikt till ogynnsamma
konsekvenser ledande omkonstruktion uppdriva ett fartyg med Sveriges
dimensioner och linjer till en fart, som nämnvärt överstiger den ursprungligen
beräknade av 22''5 knop.

Denna fart torde, som ock förut blivit anfört, i betraktande av slagskeppens
nuvarande hastighet få anses vara jämväl ur andra synpunkter
ägnad att giva våra pansarbåtar en för deras uppgift tillfredsställande
rörlighet. Man måste visserligen, såsom även andra försvarsberedningen
framhållit, finna sig till rätta med det förhållandet, att våra pansarbåtars

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

53

fart ej kan uppdrivas till jämnhöjd med den, som stormaktsmarinernas
slagkryssare kunna uppnå. Samma förhållande torde även äga rum
gentemot vissa slagskeppstyper. Men å andra sidan måste det givetvis
betraktas såsom en angelägenhet av den yttersta vikt, att våra pansarbåtars
fartunderlägsenhet i jämförelse med dylika starkare motståndare
nedbringas till den minsta möjliga. Och att det då icke blir möjligt
att låta farten nedgå till exempelvis 20 knop eller därunder synes mig
tydligt.

Vad inspektören av flottans övningar till sjöss uttalat beträffande
vissa farleders användbarhet för pansarbåtar av olika typgrupper anser jag
vara av stor betydelse för bedömandet av frågan om respektive typers
lämplighet, och synes det mig av nämnda uttalanden tydligt framgå, att
någon nämnvärd skillnad mellan de ifrågasatta större och mindre typernas
framkomlighet i våra skärgårdar icke förefinnes. I alla händelser är denna
skillnad uppenbarligen icke av sådan betydelse, att den bör få någon
inverkan på valet mellan dessa typer.

Ehuru marinförv ältning en icke blivit hörd angående andra försvarsberedningens
preliminära betänkande rörande sjöförsvaret, anser jag mig
böra beträffande frågan om lämplig pansarbåtstyp erinra om, att ämbetsverket
i upprepade skrivelser och bland annat i september 1913 hemställt
om byggande av fartyg av Sveriges typ, varjämte ämbetsverket, i
sitt yttrande över nu föreliggande förslag till ^byggnadsplan in. in. i
dess preliminära skick, ånyo bänvisat till sina förut gjorda hemställanden
om byggande av pansarbåtar av i huvudsak Sveriges typ.

Av de typer för pansarbåtar, som genom de olika utredningarna
slutligen framkommit och vilka finnas sammanförda i senast företedda
tabell, anser jag på av andra försvarsberedningen anförda skäl att typerna
II a, II b, Oscar II, IV, V a och V b icke böra ifrågakomma för anskaffning.
På av inspektören av flottans övningar till sjöss anförda skäl anser
jag vidare att typen VII b kan frånskiljas. Typerna I a Och VI a anser
jag icke heller böra ifrågakomma av det skäl, att farten, 18''o—18''s knop,
är alltför ringa. Ingen av här nämnda typer har blivit tillstyrkt av någon
myndighet.

De återstående typer, vilka sålunda böra prövas och jämföras, äro
typerna Sverige, I b, III a, III b, III c, VI b, VI c och VII a, av vilka
typen Sverige blivit förordad av marinförvaltningen och inspektören av
flottans övningar till sjöss samt typen VI b av chefen för marinstaben.
Någon annan än dessa typer har icke av någon myndighet blivit förordad.

o

tf»-

Sverige.

Typ Ib.

Typ III a.

''

Typ III b.

Typ III c.

Typ VI b.

Typ VI c.

Typ VII a.

\ Antal fartyg...........

8

9

8

8

8

9

9

8

Sammanlagd kostnad för ovan angivna

antal fartyg enligt modificerade Ka-priser .........mill. kr.

99''52(101''76)

98-01

95-84

99-84

92.88

94-28

99-09

96-08

Årlig anskaffningskostnad i medeltal

under en tj uguårsperiod för ovan
angivna antal fartyg . . mill. kr.

4 98 (5.09)

4-90

4-79

4-99

4.64

4-71

4-95

4-80

Fartygstypens längd.....m.

120 (124)

112

120

120

114

112

118

114

Fartygstypens djupgående . . . m.

61 (6-2)

5-7

60

6-2

5-9

5-7

5-9

5-9

Fart............knop

22-5 (23.5)

200

22-5

23-5

20-0

20-5

22-5

20-5

Antal svåra kanoner i bredsida . .

32 283 cm

18 30''5 cm

32 28''3 cm

32 283 cm

32 28''3 cm

18 28''3 cm

18 28’3 cm

32 28''3 cm

Antal medelsvåra kanoner i bredsida

40 15 cm

27 15 cm

24 15 cm

24 15 cm

24 15 cm

36 15 cm

36 15 cm

32 15 cm

Genomträngningsförmåga för det svåra

artilleriet på 10,000 meters av-stånd ..........mm.

271

SOS

271

271

271

271

271

271

Sammanlagd sprängladdningsvikt i

halvpansargranater till svårt och
medelsvårt artilleri per minut mt.

1,920

1,318

1,715

1,715

1,715

1,253

1,253

1,818

Sammanlagd produkt av projektilvikt

och anslagshastighet för svårt och
medelsvårt artilleri per minut på
10,000 meters avstånd .... mt.

11,968

8,640

11,072

11,072

11,072

7,488

7,488

11,520

Anm. Siffrorna inom parentes för Sverige motsvarar typen, omkonstroerad för 23''5 knops fart.

Skjnthastigheten har antagits lika med den, som vid skjutningar under artilleristrid med kanoner i moderna lavettage i
allmänhet beräknas kunna uppnås, nämligen för svårt artilleri av här ifrågavarande kalibrar 2 skott per kanon och
minut samt för medelsvårt artilleri 4 skott per kanon och minut.

Gcnomträngningsförmågan giver ett uttryck för den pansarbrytande verkan.

Sprängladdningarnas vikt samt produkten av anslagshastighet och projektilvikt giva uttryck för granatverkan.

Ballistiska data i övrigt för de kanontyper, som enligt ovan förekomma å här upptagna typer, återfinnas i hemlig bilaga,
vilken torde få åtfölja detta protokoll.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

55

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Här företedda tabell utgör en jämförelse mellan nu nämnda typer i de hänseenden,
uti vilka sådana olikheter förekomma, vilka synas mig vara av
betydelse vid frågans avgörande. Härvid har antagits, att det antal fartyg
finnes av de respektive typerna, som kan erhållas för en ungefär lika stor
sammanlagd kostnad. (Dessa kostnadssiffror hava sålunda endast betydelse
vid jämförelsen i fråga och utgöra naturligtvis icke den summa, som nu
bör för nybyggnad avses).

Vad fartygens längd och djupgående beträffar, av vilka båda dimensioner
förmågan att manövrera i skärgård huvudsakligen beror, äro samtliga
typerna i det närmaste likställda, i det att de mycket fåtaliga leder
eller delar av leder, där våra nuvarande pansarbåtar men icke de här
ifrågasatta typerna kunna gå fram, med endast ett par undantag äro
desamma för alla alternativen. (I samband härmed må erinras, att pansarkryssaren
Fylgia är 115 meter lång.) Hänsynen till skärgårdsledernas
användbarhet kan sålunda icke utöva något nämnvärt inflytande på
typvalet.

Typernas sjöduglighet torde kunna anses vara praktiskt sett densamma.
Beträffande de betänkligheter i fråga om Sverigetypens sjöduglighet,
vilka inom försvarsberedningarna lära hava yppats, anhålier jag
att få hänvisa till marindirektör Richsons uttalande i bifogade hemliga
bilaga, varav torde framgå, att skäl för dylika farhågor icke föreligga.

Beträffande farten torde följande synpunkter få framhållas.

Fördelen vid all krigföring såväl till lands som till sjöss av att
stridskrafterna äro lättrörliga är allmänt insedd. Med all rätt lägger man
till lands stor vikt vid att utveckla truppernas marsch förmåga, av vilken
arméernas rörlighet i främsta rummet beror. På motsvarande sätt beaktas
inom flottorna värdet av hög fart, enär utsikterna för att kunna ingripa
i krigshändelserna på rätt plats och i rätt tid i viss mån kan sägas
vara proportionell mot farten.

Den egenskap, som mera än någon annan sätter en säregen prägel
på flottans operationer, är rörligheten. Genom denna egenskap har flottan
i högre grad än något annat vapen möjlighet att snabbt koncentreras till
en hotad punkt. Såväl till lands som till sjöss äger den satsen tillämpning,
att betydelsen av rörligheten är än större för den underlägsne än
för den överlägsne, enär genom stor rörlighet möjligheter uppstå att i
viss mån neutralisera fiendens övervikt i styrka eller numerär. Härpå
lämnar krigshistorien i fråga om såväl lantkrig som sjökrig tillfyllestgörande
bevis.

Inom de smärre marinerna, där mera plats i regel bör givas åt torpedvapnet
i förhållande till artillerivapnet än i de större marinerna och där ar -

56

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tillerifartygen också i regel måste uppträda i intim samverkan med torpedfartygen,
är det med hänsyn till samverkan med övervattenstorpedfartygen av
särskild betydelse, att artillerifartygen besitta hög fart. De sistnämnda
kunna visserligen icke i smul sjö uppdrivas till samma fart som jagarna,
men dessas operationer bliva mindre bundna, i den mån artilleri fartygens
fart växer.

Under den förutsättningen, att svenska flottan, såsom i annat sammanhang
föreslagits, icke kommer att åtminstone för närvarande erhålla
vare sig kryssare eller spaningsfartyg i egentlig mening, samt följaktligen
spaningsföretagen i regel måste anförtros åt jagarna, bliver det i alla de
fall, då spaningen måste stödjas av kraftiga fartyg, nödvändigt att härtill
avse pansarbåtar; på grund härav bliver fordran på hög fart hos dessa
oavvislig.

Strid mot en stormaktsflottas slagskepp torde av givna skäl visserligen
i regel böra undvikas för svenska flottans artillerifartyg, utom exempelvis
i de fall, där motståndarens i striden deltagande fartyg äro till antalet
vida underlägsna den svenska styrkans artillerifartyg eller då omständigheterna
tvinga till strid. Med fiendens övriga fartyg, såsom pansardäckskryssare,
äldre slagskepp eller pansarkryssare, bör däremot strid kunna
upptagas, och jämväl härvid är hög fart av den största betydelse för att
dels kunna upphinna, tvinga till strid och tillintetgöra underlägsna motståndare,
dels kunna intaga och bibehålla taktiskt fördelaktiga lägen under
genomkämpandet av en strid, dels slutligen kunna avbryta en strid, som
tenderar till ogynnsam utgång.

Hög fart har sålunda synnerlig betydelse för att under ett strategiskt
försvarskrig kunna tillgripa taktiskt offensiva företag vid därför gynnsamma
tillfällen.

Vid prövning av fartfrågan bör det därför särskilt beaktas att
pansarbåtarna erhålla en fart, som medgiver dem att gå till anfall vid de
tillfällen, då framgång kan vara att förvänta. Ty även i försvarskriget
äro initiativ och anfallsvis de viktigaste villkoren för framgång.

1 ett krig mot en stormakt måste den svenska flottan under sina
operationer i stor utsträckning stödja sig på skärgårdarna, och som dessa
icke täcka hela kusten, måste förflyttningar kunna utföras längs kusten
mellan de olika skärgårdsområdena. Värdet av att härvid kunna utveckla
eu hög fart är påtagligt, dels därigenom att tiden för hela förflyttningen
inskränkes, dels därigenom att möjligheten att i händelse av upptäckt bliva
upphunnen av överlägsna stridskrafter förminskas.

Ovanstående synpunkter synas mig kraftigt styrka fordran på att svenska
flottans fartyg i allmänhet och därför också dess artillerifartyg måste be -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

57

sitta hög fart. Otvivelaktigt vore det härvid önskvärt att flottans artillerifartyg
kunde göras snabbare än fiendens alla slagfartyg. Med hänsyn
till den utveckling, som slagkryssarna erhållit, synes det emellertid uteslutet
att vi skulle med dessa fartyg kunna för pansarbåtarnas vidkommande
upptaga någon tävlan i fart, men å andra sidan förekomma dylika
kryssare, såsom ock beredningen anfört, till ett jämförelsevis ringa
antal.

Det är emellertid ingalunda uteslutet för våra pansarbåtar att i
vissa fall kunna upptaga tävlan i fart med utländska slagskepp, enär tendensen
— med undantag för Italien — synes vara att för dessa fartyg
stanna vid en fart av 21—23 knop. I England har för den senaste slagskeppsklassen
farten nedsatts till 21 knop. Om å ena sidan en ökning
av våra pansarbåtars fart intill den högre gränsen av för nutida slagskepp
gällande farter icke kan åstadkommas, så bör dock under alla
förhållanden, såsom jag redan förut anfört, fartunderlägsenheten göras
så ringa som möjligt. Att våra nuvarande pansarfartygs fart av högst
18*5 knop är för låg, för att de med utsikt till framgång numera skola
kunna fullgöra sådana operationer, som förutsätta utbrytning eller förflyttning
längs kusten eller i allmänhet uppträdande till sjöss, torde vara
obestridligt. Ej heller en fart av 20—21 knop synes mig i detta hänseende
tillfredsställande. Av beredningen i dess preliminära betänkande
framlagda beräkningar och tabeller rörande möjligheter för jagade fartyg
med olika fart att undkomma jagande, snabbare fartyg, ävensom rörande
tillämpningen av nämnda beräkningar med avseende å de farvatten,
som omgiva Sveriges kuster, synas mig giva vid handen, att en
fart, som håller sig nära den övre gränsen av de å nutida slagskepp
förekommande, är den lägsta, som kan ifrågasättas, för att våra pansarbåtar
skola kunna på ett framgångsrikt sätt fullgöra på dem ankommande
operationer.

De av ovan anförda typer, vilka fylla denna fordran på fart, äro
Sverige, typ Illa, typ III b och typ VI c.

Artillerifartygens lämplighet för krigsändamål såväl inom som utom
skärgårdarna är naturligen i högsta grad beroende av artilleribe styckning ens
sammansättning och uppställning.

Det medelsvåra artilleriets kaliber är i alla här föreliggande förslag densamma,
nämligen 15 cm., men med avseende på det antal pjäser, vilka kunna
bringas att bära i bredsida, förefinnas avsevärda olikheter. Då, såsom i samtliga
förslag är fallet, skillnaden i kaliber mellan det svåra och det medelsvåra
artilleriet är högst betydande, måste vid såväl inskjutning som verkningsskjutning
vardera pjässlaget ledas för sig, och är det därvid av betydelse,
Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 Käft. (Nr 60.) 8

58

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

att antalet bärande pjäser är stort. Det minsta antal i bredsida bärande
pjäser, som under sådana förhållanden kan anses tillräckligt, är fyra, och
i detta hänseende äro sålunda endast typerna Sverige, VI b, VI c och VII a
tillfredsställande. Sverige är i detta hänseende fördelaktigast, och särskilt
är att märka, att en kraftig bogeld kan från detta fartyg avgivas. Detta är
av stor betydelse dels vid avvärjande av jagareanfall, vilka av taktiska
skäl i de flesta fall utföras från denna riktning, dels vid utbrytningar och
genombrytningar.

Skiljaktligheterna typerna emellan med avseende på det medelsvåra
artilleriet äro emellertid icke av principiell natur, vilket däremot är fallet
beträffande det svåra artilleriet, där två skarpt åtskilda grupper av typer
ifrågakomma, nämligen den ena med 4 kanoner (Sverige, typ III a, typ
III b, typ III c och typ VII a), och den andra med 2 kanoner (typ I b,
typ VI b och typ VI c).

Artilleri materiel ens utveckling samt skjutövningar och taktiska övningar
inom de ledande marinerna lämna otvetydiga bevis för att artilleristridernas
avgörande skede numera kommer att förläggas till mycket
långa avstånd, varest det svåra artilleriet utövar ett övervägande inflytande.
Den jämförelse mellan antalet svåra kanoner och den artilleristi ska kraft,
som kan presteras av en sjöstyrka, sammansatt av det antal fartyg, som
för en och samma kostnad kan åstadkommas, vilken jämförelse är given
i senast företedd tabell, synes mig redan i och för sig höra vara avgörande
med avseende på valet mellan fartyg med 4 eller fartyg med 2 svåra
kanoner. Men härtill komma även skjuttekniska förhållanden å varje särskilt
fartyg. Dessa utöva ett betydande inflytande på det verkliga resultatet
av artilleristriden, vilket kan anses bestå i det antal träffar, som kunna
påräknas, och även dessa förhållanden tala till förmån för fartyg med 4
svåra kanoner.

Vid såväl inskjutningen som den därpå följande verkningsskjutningen
bör nämligen på stora avstånd sal veld användas, och eftersom i en sjöstrid
avstånden i regel hastigt växla, måste en tät följd av salvor kunna avgivas.
Förefinnas då endast 2 kanoner, en i varje torn, kommer praktiskt taget
dubbelt så lång tid att förflyta mellan salvorna, som om 2 kanoner
funnes i varje torn. Från 4-kanonsfartyget bör därför inskjutningen
kunna ske ungefär dubbelt så fort som från 2-kanonsfartyget, och under
verkningsskjutningen blir den alltid förefintliga svårigheten att rätt bestämma
skjutelementen väsentligen mindre på det förra än på det senare
lartyget.

Även om icke salveld användes, såsom i riktningar nära långskeppslinjen,
i vilka endast ettdera av de svåra kanontornen kan användas, är det

59

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

för eldens ledning nödvändigt att erhålla tät följd av nedslag, vilket i sin
ordning fordrar minst två kanoner i tornet. Det är förut framhållet, hurusom
våra pansarbåtar kunna bliva nödsakade att verkställa utbrytningar ur
skärgård eller genombrytningar, ävensom — enligt vad chefen för marinstaben
framhåller — upptaga strid under reträtt, allt förhållanden, under
vilka stäveld kan erfordras. Fartygen måste då vara ordnade härför, men
i dylikt läge kan 2-kanonfartyget ofta bringa allenast en enda svår kanon
att bära, vilket, som nyss blivit visat, i hög grad äventyrar ej blott inskjutningen
utan även verkningsskjutningen för att ej tala om eldens
effekt.

I förslaget I b är det svåra artilleriets kaliber 30''5 cm, i övriga nu avhandlade
förslag 28''3 cm. Givetvis innebär detta en överlägsenhet för typen
I b gentemot övriga typer med två svåra kanoner, och enahanda överlägsenhet
skulle även vara tillfinnandes hos ett fartyg med 4 st. 30‘s cm.
kanoner gent emot här framställda typer med 4 st. 28''3 cm. kanoner. Men
för att 4 st. 30''5 cm. kanoner skola kunna uppställas på ett sjövärdigt fartyg,
fordras ett deplacement av omkring 10,000 ton, även om farten icke skall
vara högre än 20 knop. Något förslag i denna riktning liar icke blivit
framlagt, och redan de typer med 3 st. 30‘5 cm. kanoner, vilka varit under
diskussion i beredningen, hava av denna avstyrkts.

Giltigheten av de skäl, som, då frågan om övergång från 2 Do och
25''4 cm. kanoner till grövre kaliber först framkom, anfördes till förmån
för införande av kanoner av 30’5 cm. kaliber, är numera väsentligen förminskad.
Vid angivna tidpunkt var 30*5 cm. kanonen den grövsta, som
förekom å dåvarande artillerifartyg, men under senaste år har kalibern
utomlands vuxit, i vissa fall intill omkring 38 cm. kaliber. Kanoner av
dylik kaliber kunna givetvis icke jämte erforderligt medelsvårt och lätt
artilleri ens till ett så ringa antal som 2 uppställas å pansarbåtar, lämpade
för våra förhållanden. Ty även om man reducerar anspråken på både
sjöduglighet och fart samt övergår till en monitorliknande typ, fordras
ändock ett deplacement av omkring 7,000 ton för att 2 st. 38 cm. kanoner
skola kunna uppställas å fartyget, och vidhållas nyssnämnda anspråk, växer
deplacementet till 12- å 13,000 ton.

Skillnaden i ballistiska egenskaper för 30*5 och 28''3 cm. kanonerna är
icke så stor, som man möjligen skulle föreställa sig. Det bestrukna stycket
för viss målhöjd, varav det enskilda skottets träffsannolikhet beror, är sålunda
för båda kalibrarna praktiskt sett densamma, överlägsenhet i genomträngningsförmåga
och granatverkan hos det enskilda skottet förefinnes visserligen
av naturliga skäl hos 30''5 cm kanonen, men om på de ifrågavarande
fartygstyperna 30''s cm. kanonen icke kan erhålla lika stor längd i kaliber

60

Kungl. Maj:ts nåd. fr oposition nr 60.

som 28''3 cm. kanonen, bliver denna överlägsenhet mycket obetydlig eller
förbytt i underlägsenhet. Och då jämförelsen måste göras mellan å ena
sidan 2 st. 30''5 cm. kanoner och å andra sidan 4 st. 28''3 cm. kanoner,
ställa sig fördelarna, med avseende på inskjutning, verkningsskjutning,
sannolikhet att träffa, granatverkan på viss tid samt relativ kostnad så
avgjort till 4-kanonsystemets fördel, att någon tvekan i Valet icke har för
mig förefunnits. Det är även att märka att ieke i någon marin kanoner
med så stor kaliber som 28''3 cm. numera uppställas i enkeltorn.

En kanon klaver för sitt ändamålsenliga utnyttjande en stadig plattform.
De deplacement, som av beredningen förutsatts för fartyg med 30''5
cm. kanoner, synes knappast vara tillräckliga för att bilda en sådan lämplig
plattform, om sjöduglighet och fart därjämte skola kunna på ett tillfredsställande
sätt tillgodoses.

Ett förverkligande av önskemålen att inom ett begränsat fartygsdeplacement
inrymma ett tillfredsställande antal svåra kanoner synes för
närvarande icke kunna ske genom annan kombination än 4 st. 28''3 kanoner.

En ytterligare synpunkt torde här få framhållas, nämligen att —
med hänsyn till pansarbåten Sveriges under tillverkning varande artilleri
— en bestyckning av 28''3 cm. kanoner å de nya fartygen även medgiver
fördelarna av större enhetlighet i typer, snabbare leverans och ett underlättande
av personalens utbildning, vartill kommer att en 28''3 cm. provkanon
redan föreligger i det närmaste färdig, medan, därest en annan
kaliber väljes, det kan bliva behövligt att ännu en provkanon tillverkas,
vilket torde betinga en ungefärlig kostnad inberäknat inskjutningar av
300,000—400,000 kronor.

På grund härav finner jag att de av ifrågavarande typer, som med
avseende på sammansättningen av den svåra artilleribestyckningen tillfredsställa
fordringarna, äro Sverige, typ III a, typ III b, typ III c och typ VII a.

Det framgår av ovanstående redogörelse, att då en jämförelse göres
mellan fartyg av de särskilda typerna, Sverige är jämngod eller överlägsen
i alla de hänseenden, där olikhet av betydelse förefinnes, samt att därjämte
Sverige är den enda av typerna, som fyller alla de uppställda fordringarna.
Jämförelsen mellan de pansarbåtseskadrar av ifrågavarande
typer, som för en viss kostnad kunna erhållas, giver vid handen, att Sverige
tillhör den grupp av typer, där den artilleristiska kraften är ojämförligt
störst och även relativt billigast.

Det torde i denna fråga jämväl böra beaktas, att tiden för anskaffande
av en pansarbåt av Sveriges typ, konstruerad för 22‘5 knop, med ej mindre
än V/2 år understiger den tid, som erfordras för anskaffande av en pansarbåt
av vilken ny typ som helst, beroende på den längre tid, som i senare

61

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

fallet erfordras för konstruktionsarbete och beräkningar samt för leveransens
fullgörande. Följande av marindirektören Richson uppgjorda grafiska
tablå giver en framställning av dessa förhållanden. Såsom jag i
det föregående framhållit, skulle även en betydande tidsutdräkt bliva följden,
om typen Sverige, omkonstruerad för 23''5 knop, skulle väljas.

Enligt marinförvaltningens förut åberopade, av andra försvarsberedningen
begärda utredning skulle kostnaden för en pansarbåt av Sveriges
typ med vissa smärre ändringar uppgå till 12,437,000 kronor med användande
av beräkningsgrunden K3, i viss mån modifierad uppåt. Om däremot
beräkningsgrunden K2 tillämpas skulle kostnaden för typen Sverige med 22''s
knop, enligt av marindirektören Richson gjord beräkning, uppgå till
13,387,895 kronor. Emellertid torde en avsevärd minskning i kostnad kunna
påräknas, om ett fortsatt byggande av fartyg enligt viss enhetlig modell
kan planläggas, och har marinförvaltningen i sitt förut omförmälda
yttrande angående nybyggnadsplan in. m. uttalat, att ett anskaffningspris
av 12,850,000 kronor vore tillräckligt. Vid ytterligare undersökning av
denna fråga har jag funnit, att den i kostnadsberäkningarna uppförda
summan för oförutsedda utgifter varit ganska högt upptagen och att den
bör kunna minskas med 100,000 kronor, varigenom anskaffningskostnaden
stannar vid en summa av 12,750,000 kronor.

I fråga om Sverige-typens konstruktion sdetaljer torde eu del smärre
modifikationer vara önskvärda, såsom beträffande stävformen (för erhållande
av bättre isbrytningsförmåga), placering och anordning av durkar
m. m., och får jag med avseende härå hänvisa till förut omförmälda yttrande
av marindirektören Richson rörande lämplig pansarbåtstyp. Dessa
detaljförbättringar, vilka givetvis böra vidtagas först efter av marinförvaltningen
avgivet förslag, torde emellertid icke föranleda sådana kostnader,
att de påkalla en höjning i det för fartyget beräknade anskaffningspriset.

På grund av vad jag sålunda anfört, finner jag Sveriges typ med
22''5 knops fart, med vissa mindre modifikationer vara den för kustflottan
för närvarande lämpligaste och sålunda den, vilken bör ifrågakomma till
nyanskaffning.

Då i det följande pansarbåtar »av ny typ» omnämnas, avses därmed
denna typ.

62

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Framställning av den tid, som åtgår från ett eventuellt riksdagsbeslut för anskaffning
av pansarbåt, antingen av en oförändrad Sverige-typ eller för en —
ej utarbetad — ny typ, tills plåtslageriet å fartyget kan påbörjas vid leverantörens
verkstad.

Ny typ.

Sverige-typ

(smärre modifikationer).

Plåtslageriets

påbörjan.

Tid för verkstadens materialan- 1
skaffning. \

CO

Tid hos Kungl. Maj:t.

es

0 ö

Anbudens behandling i marinförvalt.

Tid för Kungl. brev. Marinförvalt.!
infordrande av anbud samt verkstä-J

T

CO

«) s

dernas revidering av kostadsförslag. j

i

{Kontraktets
underskrift.

( Verkstädernas
I anbud inkomna
| till marinför[
valtningen.

JL9-

18-

Plåtslageriet

påbörjas.

Ritarbete, utslag och materialbeställning
vid verkstaden.

Tid hos Kungl. Maj:t.

Yl Anbudenä behandling i marinförvalt.

^0 Tid för verkstädernas kostnadsberäkning
och deras eventuella
subkontrakt.

15

~ 14
13

=_12
— 11
E_io

9 j

8 ''

7
.6
.5
4
3
.2
1

— «o

— tf

— a. o

f Kontraktets
[ underskrift.

{Verkstädernas
anbud inkomma
till marinförvaltningen.

!S

Från Riksdagsbeslutet = Baslinien.

Anm. För en eventuell ny typ åtgår ytterligare, utöver vad som i denna grafiska framställning är angivet, en
avsevärt längre tid i förhållande till en Sverige-typ för leveransens fullbordande beroende på att arbetsritningarna å »Sverige»
nu äro till största delen utarbetade.

Total tidsskillnad i fartygets färdigställande, från Riksdagsbeslut räknad, minst l1/» år.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

63

Torpedfartyg.

Rörande torpedfartyg hade andra försvarsberedningen begärt chefens CAe/en*^or
för marinstaben utredning rörande bland annat följande tre spörsmål: utredning

»Synes någon förändring eller utveckling av de svenska torpedfar- den "h 1913.
tygstyperna vara erforderlig, särskilt med hänsyn till de nya torpedfartygstyper,
som under senare år införts inom grannländernas mariner?»

»Anses någon inskränkning av antalet typer för torpedfartyg inom
svenska flottan böra eller kunna ske?»

»Böra särskilda typer av torpedfartyg vara avsedda för lokalförsvaret
och särskilda för kustflottan, eller karl någon typ avses för användning
såväl vid lokalförsvaret som i kustflottan?»

Chefen för marinstaben anförde med anledning härav i sin förut
nämnda skrivelse den 17 juli 1913 i huvudsak följande:

Jagarna — samtliga tillhörande kustflottan — hava förutom sin
väsentliga uppgift, torpedanfall, att medverka vid egen huvudstyrkas skyddande
mot anfall av fientliga undervattensbåtar och jagare samt vid utläggandet
av såväl offensiva som defensiva mineringar. På grund av den
hos oss rådande bristen på direkt för spaning byggda fartyg måste jagarna
dessutom kunna utföra spaning samt för sådant ändamål besitta hög fart
samt sjöduglighet och ett artilleri, med vilket de lämpligen kunna uppträda
mot fientliga" torpedfartyg. Det är sålunda erforderligt att genom högre
förskepp eller andra anordningar öka jagarnas sjöduglighet samt att förse
dem med två stycken dubbla däckstuber i stället för de nuvarande två
enkla. Emellertid är det å andra sidan ett önskemål, att jagarnas storlek
begränsas, ej blott på det att de med fördel skola kunna uppträda även i
skärgård, utan jämväl med hänsyn till möjligheten att kunna anskaffa
tillräckligt antal dylika fartyg.

Vår flottas torpedbåtar kunna icke utan stöd av artillerifartyg, och
endast under särskilt gynnsamma förhållanden operera i sjön utanför
havsbandet. De kunna ej heller under svåra väderleksförhållanden vid
längre förflyttningar i öppen sjö hålla erforderlig fart samt följaktligen
icke städse påräknas vara i stånd att åtfölja kustflottans större fartyg vid
dessas utbrytning. Torpedbåtarnas verksamhetsområde är alltså i stort sett
begränsat till skärgårdarna och havsbandet utanför dessa.

I fråga om övervattenstprpedfartygens fördelning på kustflottan och
lokalstyrkorna föreslås, att kustflottans övervattenstorpedfartyg för framtiden
skola bestå av uteslutande jagare, medan för lokalstyrkorna skulle

64

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

avses torpedbåtar, men att kustflottans nuvarande torpedbåtar där bibehållas,
till dess de uppnått den ålder, att de böra övergå till lokalstyrkorna,
och att likaledes kustflottans nuvarande jagare efter hand överföras
till lokalstyrkorna. Nybyggnad av torpedbåtar skulle således, vad kustflottan
angår, upphöra samt för lokalstyrkornas del tills vidare inställas.

Marinför- Vidare har, på beredningens föranstaltande, marinförvaltningen i ut valtmngens

redning av den 22 augusti 1913 utarbetat två olika alternativ för förden
ss/8 1913 bättrad jagartyp, nämligen en större på omkring 800 ton med 35 knops
oliica b(!iter oc^ en mint^re P& omkring 460 ton med samma fart som de nu nativ

för varande jagarnas, eller omkring 30 knop. I denna utredning förordas, att
jagaretyper. säyäl den större som den mindre jagartypen skulle förses med tre dubbeltuber.
Anskaffningskostnaden är beräknad till 2,332,000 kronor för den
större och 1,541,000 kronor för den mindre typen.

Chefens På grund av chefens för marinstaben ovan anförda förslag, att över f°\staben”

vattenstorPe(lfartygen för kustflottan skulle för framtiden utgöras endast
ytterligare av jagare, hade beredningen av kostnadshänsyn ifrågasatt, huruvida ett
den™''™1913 tillräckligt antal sådana fartyg skulle kunna hållas, samt fördenskull
'' anhållit, att chefen för marinstaben måtte anmodas att utreda, huruvida
icke en modifierad (förstorad) typ för l:a kl. torpedbåt, användbar som
torpedfartyg för kustflottan, kunde framställas. Därvid angavs såsom förutsättning,
att i den mån spaning behövde anförtros åt kustflottans torpedfartyg,
denna tjänst skulle företrädesvis verkställas av jagarna. Med anledning
härav verkställde nuvarande marinstabschefen utredning — den
28 oktober 1913 —, vilken berör frågan om lämplig sammansättning av
kustflottans samtliga torpedfartyg, således jämväl undervattensbåtar. Till
granskning äro där upptagna tre olika typer för övervattenstorpedfartyg,
nämligen:

större jagare om c:a 800 tons deplacement och 35 knops fart med
3 st. 45 cm. dubbeltuber, 6 st. 75 mm. kanoner och 4 st. kulsprutor;

jagare om c:a 460 tons deplacement och 32 knops fart1 — den
förbättrade s. k. mindre jagartypen — med 3 st. 45 cm. dubbeltuber, 4
st. 75 mm. kanoner och 2 st. kulsprutor; samt

förstorad typ för l:a kl. torpedbåt om 200 tons deplacement (fullt
rustad 220 ton) högsta fart med halvt förråd 27 knop, utrustad med

1 Enligt marinförvaltningens ovannämnda skrivelse till andra försvarsberedningen den
22 augusti 1913 kan för ifrågavarande jagare endast påräknas 30 knop.

Kungl. Maj ds nåd. proposition ur 60.

f>5

2 st. 45 cm. dubbeltuber samt en artilleribestyckning om 2 st. 75 mm.
korta kanoner och en kulspruta; beräknad att kosta 800,000 kronor.

Dessa tre typer jämte undervattensbåtar äro kombinerade till följande
tre olika alternativ:

alt. 1: större jagare, förstorade l:a kl. torpedbåtar och l:a kl. undervattensbåtar; alt.

2: jagare (av mindre typ), l:a kl. torpedbåtar av förstorad typ och
l:a kl. undervattensbåtar; samt

alt. 3: jagare (av mindre typ) och l:a kl. undervattensbåtar.

Inom varje alternativ framläggas tre olika förslag till kustflottans
omfattning i vad rör torpedfartyg, baserade på ett årligt nybyggnadsanslag
för denna materiel om alternativt 3‘2, 2''8 eller 2‘4 miljoner kronor
(alt. a, b och c).

1 sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret har beredningen, Andra formed
hänsyn till begränsningen i tillgångar för flottbyggnadsanslaget i dess TingertZ^thelhet,
funnit lämpligt att grunda sina beräkningar rörande plan för ny- talande i det
anskaffning av torpedfartyg för kustflottan på den lägsta anslagssumman, fåtänkandrt.
nämligen på ett. årligt anslag om 2’4 miljoner kronor. I fråga om lämpliga
typer för kustflottans torpedfartyg anföres, att med de nya förhållanden,
som genom fartygsmaterielens allmänna utveckling numera uppstått och
de krav, som i anledning härav måste ställas på torpedfartygen i den
svenska flottan, våra nuvarande l:a kl. torpedbåtar varken i avseende å
sjövärdighet och bestyckning eller fart äro i stånd att fylla sina uppgifter.

På grund härav anses fortsatt anskaffning av ifrågavarande typ icke vara
tillrådlig. Likaledes måste fullgiltiga skäl för vår jagartyps förbättrande,
åtminstone i sjövärdighet och bestyckning, anses framlagda i marinstabschefens
anförda utredningar, och detta i all synnerhet som några särskilda
fartyg för utförande av spanirigstjänst åt kustflottan icke förefinnas eller
föreslås och således denna uppgift måste till väsentlig del fullgöras av
jagarna.

Rörande den ifrågasatta större jagartypen anfördes, att dessa fartyg
på grund av de jämförelsevis dryga nybyggnads- och undei*hållskostnaderna
säkerligen icke skulle kunna anskaffas i tillräckligt antal. Härtill ansågs
deras storlek kunna medföra vissa olägenheter vid deras navigering inom
skärgårdarna. I fråga om den förstorade l:a klass torpedbåtstypen framhållas
vissa, i utredningen den 28 oktober 1913 anmärkta brister, bland
annat att båtens sjöegenskaper, liksom farten, ansetts otillräckliga för
dess användande i öppen sjö, att båten i vad angår tillförlitlighet i
torpedskjutning icke stode så synnerligen högt och att den ur artilloBihang
till senare Riksdagens protokoll 1014. 1 sand. 30 käft. (Nr 60.) 9

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

Yttranden
av chefen
för marinstaben
och
inspektören
av flottans
övningar
till sjöss.

Särskilt
utlåtande
av marindirektören

Richson.

ristisk synpunkt vore betydligt underlägsen jagarna. Beredningen anför,
att då sålunda den ifrågasatta typen, ehuru dess storlek och anskaffningskostnad
komrne att nära nog motsvara en fördubbling av den nuvarande
l:a klass torpedbåtens storlek och kostnad, likväl icke synes bliva
i stånd att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina uppgifter, så måste
grundade skäl till betänkligheter mot typens införlivande med vår flotta
anses föreligga.

Av de olika alternativen för sammansättning av kustflottans torpedfartyg
finner beredningen alternativet 3 c, som avser eu enhetstyp för övervattenstorpedfartygen,
ur många synpunkter erbjuda ovedersägliga fördelar
samt närmast motsvara de önskemål, vilka framställts av förutvarande
marinstabschefen, och jämväl utgöra det alternativ, till vars förmån den
nuvarande marinstabschefen givit de övervägande skälen.

Såsom förut är nämnt, hava marinstabschefen och inspektören av
flottans övningar till sjöss avgivit särskilda yttranden över beredningens
ifrågavarande betänkande, såvitt angår nybyggnadsplan för flottan.

Rörande de framlagda olika alternativen för torpedfartygen i kustflottan
förklarar marinstabschefen däri, att alternativet 3 c innebär en i
förhållande till två divisioner pansarbåtar lämplig proportion, samt att
han i fråga om jagaretypen ej har något att uttala utöver vad han förut
därom anfört.

Inspektören av flottans övningar till sjöss förordar likaledes alternativet
3 c.

Vid sina härefter fortsatta förhandlingar i typfrågan beslutade beredningen
preliminärt att hos försvarsberedningarna föreslå, att kustflottans
övervattenstorpedfartyg skulle bestå av enbart jagare av förbättrad, s. k.
mindre typ, utrustad med tre dubbeltuber och beräknad att kosta c:a
1,540,000 kronor.

Marindirektören Richson, som på anmodan underkastat de ifrågavarande
båda jagartyperna en teknisk granskning, har sammanfattat resultatet
av denna sin undersökning sålunda:

»Mot den 30 knops jagaretyp, sota utarbetats av chefen för kungl.
marinförvaltningens ingenjöravdelning och upptagits i marinförvaltningens
underdåniga skrivelse den 30 september 1913 angående regleringen av
utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1915, och som jämväl,
efter vad jag hört, förordats av 1911 års försvarsberednings andra
avdelning, har undertecknad ingenting att erinra.»

87

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

»En förbättring uti våra nuvarande jagares sjövärdighet liksom ock
uti deras bestyckningshänseende har länge utgjort ett önskemål av flottans
målsmän.»

»Inga svårigheter finnas för denna båts byggande inom landet.»

»Däremot, om en jagaretyp på c:a 700 tons deplacement och görande
35 knops fart eventuellt skulle anskaffas, möta vissa svårigheter att konstruera
och bygga den första av dylik typ vid våra inhemska varv, åtminstone
fager det lång tidsutdräkt, enär vi icke hava den tekniska erfarenheten,
som vissa utländska specialvarv för dylika båtar besitta, och
vilken erfarenhet många av dem ganska dyrköpt erhållit samt naturligtvis
ej kostnadsfritt bortskänka.»

De militära myndigheter, vilka genom ämbetsskrivelse den 2 april
anbefallts inkomma med yttrande över nybyggnadsplan m. in. i dess preliminärt
utarbetade skick, i vilken utredning jagartypen angavs vara ungefär
liknande Hugin men med 3 dubbeltuber och förhöjd back samt dragande
en beräknad anskaffningskostnad av l''s4 miljoner kronor, hava i avgivna
utlåtanden icke i denna fråga gjort några särskilda erinringar.

De krav, som — under förutsättning att särskilda för spaning avsedda
fartyg ej anskaffas — måste ställas på kustflottans övervattenstorpedfartyg,
torde kunna sammanfattas sålunda: hög fart, stark torpedbes
tyckning, goda sjöegenskaper, god manöverförmåga, kraftig artilleri -bestyckning, ringa synbarhet och målhöjd samt möjlighet att upprätthålla
signalförbindelse; det måste vidare tillses, att kostnaden för dessa fartyg
icke ställer sig högre, än att ett tillräckligt antal av dem kunna
anskaffas. Fördelarna av en enhetstyp, bland annat ur utbildnings-,
övnings- och bemanningssynpunkt samt vid fartygens taktiska användande
och vid eventuella reparationer, äro härvid påtagliga. Den av andra försvarsberedningen
härutinnan åvägabragta utredningen och de yttranden, som
däröver inhämtats, synes mig giva vid handen, att kustflottans övervattenstorpedfartyg
böra utgöras av enbart jagare av den angivna s. k. mindre
typen.

De förbättringar, som denna typ utvisar jämförd med den nuvarande,
bestå huvudsakligen i ökad sjöduglighet samt i en väsentlig förstärkning
av torpedbestyckningen, nämligen från 2 enkeltuber till 3 dubbeltuber.
Farten skulle bibehållas vid omkring 30 knop, artilleriet skulle, liksom a
våra nuvarande senaste jagare, bestå av 4 st. 75 ram. kanoner och 2 st.
kulsprutor. Enligt verkställda beräkningar erfordrar en dylik jagare ett

Marin -myndigheternas

slutliga
uttalande

Departe ments chefens yttrande.

Undervat tensbåtar.

68 Kungl. M aj:ts nåd. proposition nr 60.

deplacement av omkring 460 ton samt drager den en kostnad av omkring
1,541,000 kronor.

På grund av vad jag sålunda anfört, finner jag nu nämnd typ av
jagare vara den för kustflottan för närvarande lämpliga och sålunda den
typ, vilken bör ifrågakomma till nyanskaffning.

Då i det följande jagare »av ny typ» omnämnas, avses därmed
denna typ.

Beträffande undervattensbåtar anhåller jag att få hänvisa till förut
nämnd hemlig bilaga till detta protokoll.

jKatigt. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

<i9

Kap. III.

Sjöstyrkomas storlek och sammansättning.

Storleken och sammansättningen av de vid mobilisering samman- Föregående
dragna sjöstyrkorna framgå av flottans mobiliseringstabeller, vilka undergå utredningar.
återkommande revideringar i anslutning dels till förändringar inom materielen
och dels till de årliga övningsplanerna.

De officiella utredningar, som blivit gjorda beträffande erforderligt
antal fartyg av olika slag för svenska flottan, äro att finna dels i kommitté-
och sakkunnigas betänkande^ dels ock i propositioner till riksdagen,
vilka» senare i allmänhet, jämväl upptagit marinförvaltningens årliga
förslag till fartygsmaterielens förstärkande jämte motivering därför.

Av de utredningar i berörda hänseende, som under senare tider
framkommit, torde särskilt få nämnas betänkanden av 1880—82 års parlamentariska
sjöförsvarskoinmitté samt 1892 och 1901 års sjökrigsmaterielkommittéer,
1906 års förslag till samfälld plan för rikets försvar
jämte förslag till försvarsväsendets stärkande, avgivna av cheferna för
generalstaben och för flottans stab, förslag till flottans utveckling efter
1913, avgivet av marinförvaltningen och chefen för marinstaben den 7
juli 1908, 1907 års försvarskommittés betänkande den 5 december 1910
samt andra försvarsberedningens preliminära betänkande år 1914, till
vilket sistnämnda jag anhåller att framdeles få återkomma.

Yad beträffar pansarbåtar har i allmänhet beräknats ett antal av
14 till 16 fartyg i kustflottan, och har efter år 1905 alltid uppställts den
fordran, att fartygen skulle vara av en större typ än den yngsta av de
nuvarande pansarbåtarna, Oscar II.

Beträffande jagare har i de avgivna betänkandena i allmänhet förutsatts
ett antal av åtta till tolv, varvid dock är att märka att ett antal
av från 30 till 48 l:a kl. torpedbåtar jämväl beräknats ingå i kustflottan.

70

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

I flera utredningar förutsättas dessutom spanare (torpedkryssare) till
ett antal av omkring'' 6 stycken, men hava dessa i senare tider
frångåtts, under hänvisning till att deras uppgifter, borde övertagas av
jagarna.

Andra för- Andra försvars beredningen har i sitt preliminära betänkande gjort

ningens ytt-eu sammanställning av föregående uttalanden samt dessutom hemställt
rande i det om utredning från chefen tör marinstaben i följande spörsmål:
betagandet. »på vilka, militära grunder äro i officiella utredningar beräkningarna

över erforderligt antal fartyg av olika slag baserade?

ur vilka synpunkter bär proportionen mellan de olika fartygsslagen
blivit bestämd?

har även efter 1908 den militära uppfattning, som tagit sig uttryck
i nämnda beräkningar, legat till grund för de marina myndigheternas
framställningar angående flottans vidmakthållande och utveckling? samt

höra samma beräkningsgrunder angående det erforderliga antalet
fartyg samt proportionen mellan fartygsslagen fortfarande gälla?»

För marinstabschefens utredning den 3 och den 17 juli 1913 i
dessa frågor lämnar beredningen i sitt preliminära betänkande angående
sjöförsvaret en sammanfattning, i vilken bland annat uttalas, att samtliga
föregående utredningar både utgått från den förutsättningen, att
vår flotta har att operera i den strategiska defensiven; och därvid hade
städse beräkningarna i första hand ansetts böra grundas på flottans
viktigaste uppgift, nämligen gentemot fientliga invasionsföretag över havet.
Hänsyn hade vidare tagits till landets militärpolitiska läge, kustens utsträckning
och geografiska beskaffenhet in. in. dylikt; och dessa förhållanden
hade ansetts med nödvändighet påkalla eu uppdelning av flottans stridskrafter
i eu kustflotta — så beskaffad att den kunde operera såväl i skärgård
som på de öppna kusterna, och i vissa fall vore i stånd att lämna
detacherade styrkor till västkusten och Norrland — samt i lokalstyrkor för
skärgårdsoperationer inom begränsade områden.

Eu makt, som måste räkna med materiell underlägsenhet gent emot
sin motståndare, kunde emellertid icke fixera någon styrka av beskaffenhet
att kunna förklaras vara betryggande för alla fall, utan måste i detta hänseende
söka åstadkomma vad den förmår. Under alla förhållanden läte
sig alltså icke några exakta siffror över behovet av fartyg bestämmas.
Lokalstyrkornas behov hade visserligen utan allt för stora svårigheter kunnat
angivas med hänsyn till skärgårdens utsträckning, antalet inlopp och
antalet minpositioner m in. Däremot hade det ansetts svårare att kunna

Klingl. Maj:t8 nåd. proposition nr 6''0.

71

bestämma kustflottans styrka. Ofta hade framhållits vikten av att för åstadkommande
av enhet och likformighet begränsa antalet olika typer till det
minsta möjliga, så att ett större antal fartyg inom varje typ kunde erhållas.
Vidare hade ansetts, att fartygen borde såvitt möjligt begränsas till sin storlek,
för erhållande av ett större antal. Hänsyn hade också tagits till de
taktiska principerna för sjöstyrkornas indelning, och i enlighet härmed
hade behovet, i vad antalet beträffar, angivits i divisioner om visst antal
fartyg. Slutligen hade icke i något fall kunnat undgås, att de militära
grunderna för ifrågavarande beräkningar påverkats av frågan om de ekonomiska
möjligheterna för flottans uppsättande och vidmakthållande.

Proportionen mellan fartygsslagen hade bestämts i första hand med
hänsyn till det behov av fartyg av olika slag, som för varje särskild uppgift
förelegat, därvid emellertid behovet av torpedfartyg i förhållande till
behovet av artillerifartyg beräknats olika för kustflottan och för varje särskild
lokalstyrka. Räknat efter tontal hade under perioden 1884—1913
procenten dels av torpedfartygens och dels av artillerifartygens deplacement
i förhållande till flottans totala deplacement väsentligt ändrats. Så t. ex.
utgjorde år 1884 artillerifartygens deplacement 99 * i % och torpedfartygens
0*9 / av totaldeplacementet, år 1894 voro procenttalen resp. 97*3 och 2*7,
år 1904 resp. 95*8 och 4*2, år 1909 resp. 88*i och 11*9. För år 1912 angåves
procenttalen till resp. 86*6 och 13''4 samt för år 1913 till 87*5 och
12*5. Med undantag för sistnämnda år förekomme för de senaste tio
åren en jämnt fortgående ökning av procentsiffran för torpedfartygens deplacement.
En jämförelse över det procentuella förhållandet år 1913 mellan
artillerifartygens och torpedfartygens deplacement i nedan angivna länder
utvisade, att deplacementet för sistnämnda fartygstyper, angivet i procent
av totaldeplacementet för samtliga fartyg utgjorde: i Sverige 12*5, i Norge
16*4, i Danmark 18*5, i Holland 15 %, i Ryssland 13*i, i Tyskland 8*3 och
i England 8. Det anmäi-ktes vidare, att, i allmänhet taget, procentsiffran
för torpedfartygens deplacement under de senaste åren ökats i de mindre
marinerna, medan den däremot hållits lägre inom stormaktsmarineima.

Beträffande beräkningsgrunder för erforderligt antal fartyg anför marinstabschefen
att samma synpunkter alltigenom gjort sig gällande, och att
vid ifrågavarande beräkningar hänsyn i första hand måst tagas till landets
militärpolitiska läge, marinernas utveckling inom grannstaterna samt de
ekonomiska förutsättningarna. Då chefen för marinstaben för det dåvarande
endast hade möjlighet att taga hänsyn till de två förstnämnda av
dessa omständigheter, medan den ti*edje var honom obekant, kunde allenast
några allmänna uttalanden göras, och hänvisades till de beräkningsgrunder,
som angivits i chefens för marinstaben och marin förvaltningens förslag av

72

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

deri 7 juli 1908 rörande flottans utveckling efter 1913, dock att vissa modifikationer
däri måste göras beträffande spanare, tillkomst av luftfartyg
m. in. Vidare förordades utstakandet av en fartygsbyggnadsplan för eu
jämförelsevis lång tid men fastställandet av nybyggnader allenast för vissa
kortare perioder.

Kustflottan.

Andra J"6rsvarsberedningens

yttranden i
det preliminära

betänkandet

fråga om

kustflottans sammansättning och de däri ingående far -

tygens uppgifter hade beredningen ansett nybyggnadsplanen böra uppgöras
med ledning av den allmänna grundsatsen, att torpedfartygen skulle bilda
kustflottans taktiskt offensiva element, medan åter pansarfartygen i övervägande
grad skulle tjäna såsom stöd för torped fartygen och således huvudsakligen
utgöra det defensiva elementet, dock att pansarfartygen givetvis
måste äga en viss, om ock begränsad, offensiv förmåga
muff av uppgifterna vore, liksom angivna begränsning

En sådan fördeliv
pansarfartygens

offensiva förmåga, betingad av det oundvikliga faktum, att de svenska pansarfartygen
— på grund av vårt lands ekonomiska resurser samt i övrigt
givna förhållanden — icke kunna utvecklas till sådan styrka, att de med utsikt
till framgång kunde uppträda emot stormaktsflottornas största moderna
slagfartyg, utan vore och måste förbliva dem underlägsna. Detta förhållande
ansåg beredningen hava sin fulla motsvarighet i andra länder, som i avseende
å läge samt storlek och resurser i övrigt vore i viss mån jämförliga
med Sverige, exempelvis Danmark och Norge ävensom Holland, åtminstone
vad angår dess för hemlandet avsedda flotta. Beredningen anför vidare,
hurusom utvecklingen av torpedvapnet under de senaste åren hade gjort
torpedfartygen allt mera skickade att utföra sin ifrågavarande uppgift.
Deras offensiva kraft hade sålunda tillväxt genom torpedens starkt ökade
skottvidd och allt större träffsäkerhet. Men det vore i all synnerhet genom
undervattensbåtens snabba utveckling, särskilt under den allra sista tiden,
som torpedvapnet erhållit ökad användning och större betydelse. Undervattensbåten
hade nämligen genom ökat deplacement, högre fart och kraftigare
torpedbestyckning vunnit betydligt större självständighet i uppträdandet
samt väsentligen ökad offensiv förmåga. Genom en mängd övningar
och försök under stormaktsmarinernas manövrar på sista tiden hade ådagalagts,
att undervattensbåtar av den moderna större och kraftigare typen
förmått att jämväl i hårt väder samt till havs och på långa distanser
fullkomligt självständigt och på ett lyckligt sätt utföra angrepp mot slagfartygen.
Erfarenheterna vid den svenska flottans övningar på senaste är
gåve också ett alltmer gynnsamt resultat i fråga om undervattensbåtarnas

Kung!. Majxts nåd. proposition nr 60.

73

användbarhet och betydelse. För de nattliga torpedanfallen krävdes emellertid
jämväl övervattenstorpedfartyg, och för kustflottans del ägde jagaren
härvid uppenbarligen företräde framför torpedbåten genom högre fart,
större sjöduglighet och kraftigare bestyckning; vartill komme, att åt jagarna
i den svenska flottan tillika kunde och måste anförtros den viktig;!
spaningstjänsten.

I fråga om den lämpliga proportionen mellan torpedfartygen och
pari sarf artygen kunde tydligen icke någon abstrakt regel uppställas, lika
litet som föregående utredningar angående flottplan kunde anses giva någon
ledning i detta hänseende.

Inom svenska marinen hade visat sig eu alltjämt fortgående stegring
av torpedfartygens sammanlagda tontal i förhållande till pansarfartygens,
och enahanda resultat lämnade också en jämförelse mellan anslagssummorna
för pansarfartyg, pansarbåtar och pansarkryssare å ena, samt torpedfartyg
— minbåtar, torpedbåtar, torpedkryssare, jagare och undervattensbåtar —
å andra sidan. Sålunda hade i runt tal räknat bvsrsrts sammanlagt:

under 10-års perioden 1884—1893, pansarfartyg för 8V2 milj. kr.

torpedfartyg för 1*4 milj. kr.

under 10-års perioden 1894—1903, pansarfartyg för 361/-* milj. kr.

torpedfartyg för 9*2 milj. kr.
under 10-års perioden 1904—1913, pansarfartyg för 20 milj. kr.

torpedfartyg för 21*5 milj. kr.,

därvid i näst sista summan, 20 miljoner kronor, inräknats anvisade, men
tillsvidare reserverade medel.

Torpedfartygens andel i totala nybyggnadskostnaden för pansarfartyg
och torpedfartyg hade således stigit från 13*8 % vid slutet av
perioden 1884—1893 till 20*2 / vid slutet av den nästpåföljande tioårsperioden
och ytterligare till 51*6 % vid slutet av perioden 1904—1913.
Sistnämnda procentsiffra kunde visserligen icke anses fullt riktigt återgiva
förhållandet mellan pansarfartygens och torpedfartygens verkliga anslagsbehov
under senaste tioårsperiod, enär under tiden från och med år 1904
av pansarfartyg blivit byggda endast pansarbåten Oscar II och pansarkryssaren
Fylgia, vilket uppenbarligen understeg det normala behovet
för dylika fartygs byggande, men procentsiffrans stegring för torpedfartyg
under denna period vore i alla händelser påtaglig.

Motsvarande företeelse gjorde sig också gällande inom andra mindre
mariner. Under åren omkring 1901—1902 utgjorde sålunda torpedfartygens
andel i flottornas totala deplacement: för Norge 7 %, för Danmark
4*2 % och för Holland 3*5 % samt för Sverige likaledes 3*5 %. Aren 190(>
Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 höft. (Nr 60.) 10

74

Kungl. Maj:ts nåd. proposition ur SO.

—1907 gåve ungefär samma siffror för Norge och Danmark som åren
1901—1902 samt för Holland 6 Z och för Sverige 4*5 f, men för år
1913 utgjorde den ifrågavarande delen i den norska flottan 16*4 Z, i den
danska 18''s Z, i den holländska 15 Z samt i den svenska 12*5 Z, medan
däremot icke tillnärmelsevis en så stark stegring av torpedf,yrtygens andel
i totaldeplaeementet förekomme inom stormaktsmarinerna. Aren omkring
1901—1902 utgjorde sålunda torpedfartygens andel i totaldeplaeementet
4''7 Z i den ryska och 5''7 Z i den tyska samt 3 Z i den engelska marinen.
Motsvarande siflxor för år 1913 vore för Tyskland 8*3 och för
England omkring 8 Z. Torpedfartygens sammanlagda deplacement i den
ryska marinen uppginge visserligen för år 1913 till eu så hög siffra som
13*i f, men detta berodde på att Ryssland ännu icke hunnit ersätta de
artillerifartyg, som förlorades under kriget med Japan, utan fördenskull i
avvaktan på nybyggnadsprogram låtit under tiden bygga ett jämförelsevis
stort antal torpedfartyg.

Det har förut under avdelningen »till nybyggnad ifrågakommande
fartygstyper, pansarbåtar» blivit omnämnt, hurusom beredningen alternativt
uppställt tre olika årliga anslagsbelopp för pansarbåtsbygge om respektive
2,798,802, 3,261,052 och 3,723,302 kronor, och kunde härigenom
under en tjuguårsperiod och med inräknande av de reserverade medlen
byggas nedanstående antal fartyg:

med tillämpande av K3-priser

l:a alt. från 4''77 fartyg av den dyraste till 6 fartyg av den billigaste typen

2:a » » 5*47 » » » » » 6*88 » » » » »

3:e » » 6*is » » » » » 7*63 » * » » »

med tillämpande av K,-priser

l:a alt. från 5*io fartyg av den dyraste till 6*53 fartyg av den billigaste typen

2:a » » 5*86 » » » » » 7*49 » » » » »

3:e » » 6*60 » » » » » 8*45 » » » » »

Skillnaden mellan det antal fartyg, som kunde vinnas med de mindre
typerna (med två svåra kanoner) och med de större (med fyra svåra kanoner),
bleve i det närmaste 1 fartyg. Med tillämpande av K„-priser och
med inräknande av pansarbåten Sverige skulle enligt dessa beräkningar
i den blivande kustflottan komma att ingå från 7 till 9 pansarbåtar av de
mindre typerna eller från 6 till 8 pansarbåtar av de större typerna.

Samtliga de uppställda alternativen slutade, även efter de lägsta
kostnadsberäkningarna, med ett antal pansarbåtar, som vore lågt i jämförelse
med det under senaste tid inom kustflottan befintliga.

75

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60.

Vid bestämmandet av det medeltalsbelopp, som vore för pansarbåtsbyggnad
oundgängligen erforderligt, måste den möjligheten beaktas, att eu
jämkning kunde ske i förhållandet mellan torped fartygens och pansarfartygens
byggnadssummor, vartill komme den omständigheten, att de sammanlagda
försvarsutgifternas totala siffra endast vore preliminärt beräknad.

Beredningen anmärker emellertid, att en överflyttning inom byggnadsanslaget
från torpedfartyg till pansarfartyg — vilken i och för sig knappast
kunde undgå att väcka betänkligheter med hänsyn till torpedfartygens synnerligen
viktiga uppgifter i kustflottan — torde i varje tall endast kunna
tillföra pansarfartygsbyggnadeh ett tämligen begränsat belopp. Att inskränka
antalet undervattensbåtar i kustflottan under det av beredningen
förutsatta, ansåges knappast kunna komma i fråga; nedsättningen i byggnadsbeloppet
skulle alltså drabba övervattenstorpedfartygen. Aven om
man skulle gå så långt som exempelvis till eu nedsättning av antalet jagare
från 16 till 12, skulle detta enligt de antagna priserna ej betyda
mera än en överflyttning till pansarbåtsbyggnaden av ungefär 8 miljoner
kronor för hela tjuguårsperioden, vilket icke räckte till byggande av ytterligare
en pansarbåt ens av den billigaste typen.

Att i alla händelser antalet pansarbåtar i kustflottan måste nedgå
icke blott vida under det nuvarande (12), utan även, åtminstone om någon
av de större typerna, skulle väljas, under det, varmed man räknade 1911,
dä F-typen antogs, funne beredningen oundvikligt. Detta följde av de
ökade kostnader för fartygen, som teknikens utveckling, de stegrade anspråken
på deras stridsegenskaper samt de hastigt uppdrivna priserna
medfört. Minskningen i kustflottans fartygsantal Ange, i den mån det vore
möjligt, uppvägas genom lokalförsvarets förbättring, vartill nu materiel
komme att förefinnas; det vore också att märka, att i och med organiseringen
av lokalstyrkor, till vilka de äldre nuvarande l:a kl. pansarbåtarna
överföras, kustflottan torde kunna undgå att göra sådana detacheringar,
som avsevärt försvaga densamma, men som under nuvarande förhållanden
säkerligen skulle vara nödvändiga. Ett viktigt, stöd för flottan
skulle dessutom enligt beredningens förslag bliva de förbättrade kustbefästningarna.

1 enlighet med vad som förut blivit meddelat under avdelningen
»pansarbåtar» vore det beredningens uppfattning att eu flottplan, som toge
vederbörlig hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna i allmänhet och
till de många stora anslagskraven inom 5:e huvudtiteln, icke kunde avse att
med säkerhet inrymma byggande av flera än 5 fartyg av större eller 6
fartyg av mindre typ. Till dessa 5 eller 6 pansarbåtar kom emellertid
pansarbåten Sverige, varigenom antalet i kustflottan ökades till 6

76

Chefens för

marin staben yttrande.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition ur SO.

eller 7. Beredningen ansåg, att för byggande av pansarfartyg icke
kunde beräknas mindre än i medeltal 3 miljoner kronor årligen utöver
de reserverade medlen. Lades härtill det antagna årsbeloppet för torpedfartyg
och specialfartyg, 2,525,000 kronor, så bleve årsanslaget till nybyggnad
sammanlagt omkring 5,525,000 kronor, vilken summa kunde avrundas
till i medeltal 5V2 milj. kronor årligen. Beredningen ansåg att
ett lägre belopp icke kunde beräknas, om icke flottans effektivitet och
därmed dess förmåga att någorlunda tillfredsställande fylla sina viktiga
uppgifter i landets försvar skulle allvarligt äventyras.

Vad beträffar torpedfartyg i kustflottan hade redan förut blivit visat,
hurusom beredningen preliminärt uttalat sig för eu sammanlagd årlig
^byggnadskostnad av 2*4 miljoner kronor. Denna summa ansågs medgiva
upprätthållandet av 16 jagare i kustflottan samt visst antal undervattensbåtar.
Det syntes beredningen, som om detta antal av torpedfartyg
måste med hänsyn till dessa fartygs betydelsefulla uppgifter och vårt lands
militärgeografiska läge i och för sig anses välbehövligt.

Den kustflotta, som beredningen sålunda preliminärt uppställt, innefattade
av stridsfartyg (utom specialfartyg):

6 alternativt 7 pansarbåtar (Sverige i båda fallen inräknad),

16 jagare, jämte
undervattensbåtar; vartill kom
1 minfartyg (Clas Fleming). 1

1 yttrande den 12 januari 1914 över beredningens preliminära betänkande
anför chefen för marinstaben i huvudsak följande.

Någon militär grund för den erforderliga storleken av eu sjöstyrka,
som icke är lokalstyrka, kunde svårligen uppställas annat än med hänsyn
till viss bestämd motståndare. 1 betraktande av styrkan hos våra sannolika
fienders sjöstridskrafter kunna antalet, vad beträffar pansarbåtar, ej
sättas till mindre än 2 stridsenheter, d. v. s. divisioner, vilka om möjligt
borde räkna 4 fartyg vardera. Divisioner om 3 fartyg vore otvivelaktigt för
svaga och hade dessutom den stora nackdelen att icke kunna likt divisionen
om 4 fartyg delas i två lika stora grupper. Det senare hade även eu särskild
betydelse vid eldgivning mot stora mål, såsom ett modernt slagskepp
eller eu slagskeppskryssare. Divisioner om 4 fartyg torde också i så gott
som i alla flottor vara den vanliga indelningen utom för torpedfartyg.

Chefen för marinstaben ansåg vidare att med 2 divisioner pansarbåtar
skulle den lämpliga proportionen torpedfartyg sammanfalla med det
av beredningen framlagda alternativet 3, innehållande 16 jagare samt
undervattensbåtar.

77

Kwutjl. Maj tis nåd. ''proposition nr 60.

För att erhålla 2 divisioner pansarbåtar erfordrades, att under den
ifrågasatta 20-årsperioden anskaffades 7 fartyg, vartill kom Sverige. Anskaffningskostnaden
med den av stabschefen förutsatta pansar!>åtstypen uppgick
till 77-812 miljoner kronor, vartill kom kostnaden för torpedfartygen
45*425 miljoner kronor, i allt 128''237 miljoner kronor. Med ett årligt
nybyggnadsanslag om ö-5 miljoner kronor, med tillägg av 6‘73o miljoner
kronor reserverade medel och med avdrag av 2‘s miljoner kronor för specialfartyg,
vore tillsammans 114''230 miljoner disponibla. För att hålla den
nu föreslagna styrkan, vilken vore synnerligen knappt tilltagen, erfordrades
ett ytterligare belopp av i runt tal 9 miljoner kronor, motsvarande en höjning
i årsanslaget av 450,000 kronor.

Om tillgångarna icke kunde medgiva denna höjning av nybyggnadsanslaget
och i följd därav en reduktion i fartygens antal måste företagas,
borde denna icke drabba jagare och undervattensbåtar, vilkas antal vore
synnerligen lågt. Om antalet pansarbåtar därvid minskades med en, skulle
uppstå en disponibel summa till ytterligare undervattenbåtsbvggnad. En
ringa ökning av det offensiva elementet skulle därmed kunna vinnas, vilken
dock ej skulle motsvara den avsevärda förlusten i det defensiva.

Inspektören av flottans övningar till sjöss anför i yttrande den 11 Inspektören»
januari 1914 i huvudsak följande. aövningar*

Det framginge av beredningens uttalanden, att försvarsväsendets be- till sjöss
hov icke blivit utredda jämsides med de civila huvudtitlarna för att sedan yttrande.
jämte dessa reduceras med ledning av inkomstberäkningarna, utan att utgifterna
för försvarsändamål, åtminstone preliminärt, begränsats inom den
ram, som de civila kraven medgivit. Dock hade den uppfattningen uttalats,
att eu jämkning i dessa sistnämnda krav kunde bliva av nöden med
hänsyn till försvarsväsendets behov. Det vore emellertid av beredningens
uttalanden tydligt, att vid avvägandet av de medel, som böra anslås till
försvarsändamål, det hittills endast varit ekonomiska skäl, som gjort sig
gällande, och icke militära. Inspektören yttrar vidare:

>1 fråga om femte huvudtitelns förhållande till arméns huvudtitel
erinras i betänkandet, hurusom den principiella utredningen angående arméns
och flottans inbördes betydelse för landets försvar och de krav i
allmänhet, som på grund därav kunna göras gällande för de båda vapnen,
givit vid handen, att armén är huvudvapnet i landets försvar, men ock
att en krigsflotta är oumbärlig och att för densamma måste krävas en
viss effektivitet, ehuru detta krav ej kan ställas så högt och tillgodoses i
sådan utsträckning, att därigenom skulle kunna äventyras möjligheten att
sörja för vad armén oundgängligen behöver för att fylla sina huvud -

78

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

uppgifter. Härav framgår, att beredningen ansett sjöförsvarets behov
böra underordnas ej blott de civila kraven, utan jämväl arméns anslagsbehov.
»

»I det följande synes dock beredningen vid fastslåendet av den andel
i försvarsbudgeten, som bör tillfalla sjöförsvaret, hava tagit hänsyn ej
blott till nyss nämnda, för mig okända principiella utredning utan även
och kanske i främsta rummet till den fördelning av anslagen mellan de
båda försvarsgrenarna, som under de senaste tre årtiondena blivit hos oss
tillämpad.»

»Ett dylikt förfaringssätt torde dock icke i tillräcklig mån säkerställa
en rätt lösning av frågan. Ty även om man skulle utgå från den långt
ifrån sannolika förutsättningen, att under de senaste decennierna marinens
andel i försvarsbudgeten motsvarat dess vikt för försvaret, synes mig vissa
nytillkomna skäl starkt tala för en ökning av nämnda andel utöver den
högsta av de procentsiffror, vilka av beredningen ifrågasatts d. v. s. 31 %.
De huvudsakliga skäl, som enligt mitt förmenande tala för en dylik åtgärd,
äro följande.»

»Vid ordnande av ett lands försvarsväsende bör bland annat stor
hänsyn tagas till dess militärgeografiska läge samt till militärväsendets beskaffenhet
i de länder, med vilka förvecklingar kunna förväntas uppkomma.
»

»I förstnämnda avseende har den år 1905 timade unionsupplösningen
för oss medfört en förändring, som i hög grad är ägnad att höja anspråken
på vårt sjöförsvars effektivitet. Den direkta och indirekta hjälp, som
före 1905 kunde påräknas av norska flottan för skyddet av vår västra kust
och våra över densamma förmedlade förbindelser med utlandet, står oss
nämligen nu ej längre till buds. Detta i förening med svårigheten att i
krigstid genom de trånga sund, som förena Östersjön med Kattegatt, samt
utmed Skånes och Hallands på skärgård blottade kuster sända erforderliga,
sjöstridskrafter till västkusten, nödvändiggör en ständig förläggning därstädes
av sjökrigsmateriel, som icke kan med säkerhet påräknas för att
vid behov försvara vår östra kust.

Inspektören framhåller att, vad åter anginge militärväsendets beskaffenhet
i de länder, med vilka vårt land kunde antagas råka i delo, så
kunde i dessa liksom i de flesta andra länder med sjömilitära intressen en
allmän tendens till sjöstridskrafternas ökande konstateras, och att avvärjandet
av ett invasionsföretag svårligen kunde påräknas, därest vår flotta ej uppbringades
till erforderlig styrka, varför det vore av den största vikt, att
flottan erhölle en betydande förstärkning och att denna åtgärd vidtoges sä
snart ske kunde.

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60..

79

I nspektören fortsätter:

»Detta låter sig emellertid icke göra med de medel, som beredningen
tänkt sig skola avses för sjöförsvaret. Att här angiva den siffra, som
skulle kunna anses vara för ändamålet erforderlig, låter sig helt naturligt
ej göra. Men dess ungefärliga storlek torde likväl kunna bedömas med
ledning av det antal fartyg av olika, slag, som här nedan kommer att angivas
såsom önskvärt.»

»Skulle arméns berättigade krav omöjliggöra att inom ramen av den
tilltänkta försvarsbudgeten på sätt nedan angives förstärka flottan, får jag
på det allvarligaste framhålla nödvändigheten av att nämnda budget erhåller
den för ändamålet erforderliga höjningen. Denna min uppfattning
förestavas ej blott av omsorgen för flottans sättande i stånd att fylla sin
uppgift, utan även av övertygelsen att armén, därest så ej sker, icke kan
hava någon utsikt att gent emot en stormakts armé fullgöra sin andel i
rikets försvar. Man ser ofta den tanken framkastad, även av personer,
som otvivelaktigt anse försvaret vara en livsfråga för vårt folk, att vår
flotta ej skulle kunna göras så stark att den bleve i stånd att i vissa fall
gent emot en stormaktsflotta fylla sin uppgift vid landets försvar. Och
av denna premiss dragés sedan den slutsatsen, att vi böra till förmån för
armén inskränka vårt sjöförsvar, så att det endast i vissa begränsade avseenden
kan hava utsikt att med framgång deltaga i försvaret. En dylik
tankegång måste emellertid betecknas såsom ledande till ren försvarsnihilism
enligt den kända satsen: det lönar sig ej att underhålla ett försvar,
ty vi kunna ändock ej försvara oss mot en stormakt. Då det gäller
vårt lantförsvar ser man emellertid eget nog aldrig en dylik uppfattning
omfattas av dem, som eljest yrka på att vi skola hålla oss beredda att i
händelse av behov försvara vårt oberoende. Och dock vore ett dylikt
resonnemang långt mera berättigat i fråga om armén än i fråga om flottan.
Ty vårt lantförsvars motståndskraft mot endera av våra stormaktsgrannars
arméer är — om fienden har fria händer till sjöss — vida mindre
än den skulle vara, om våra östra och södra sjögränser i stället utgjorde
eu sammanhängande landgräns till dessa våra grannar. Det är alltså på
vår flottas värnkraft, som möjligheten för vår armé att fylla sin uppgift
är beroende, och detta till en grad, som sannolikt ej står klar för mer än
en mycket långa bråkdel av vårt folk.»

»Att yrka på flottans tillbakasättande för armén, är därför ett åsidosättande
av arméns eget intresse. Och den ökning av sjöförsvarsbudgeten
utöver den av 2:a försvarsberedningen tänkta ramen, som skulle erfordras
för åstadkommande av en flotta, ägnad att utgöra en verklig fara för ett
invasionsföretag över havet, vare sig det utföres mot öppen kust eller mot

■so

Knut/!. Maj tfa nåd. proposition nr 60.

skärgård, är så obetydlig, att densamma måste betraktas såsom ej blott
för flottan utan också för lantförsvaret väl använda penningar.»

Såsom ett ytterligare stöd för sin uppfattning angående nödvändigheten
av att vidga nyssnämnda ram, framhåller inspektören den andel i
budgeten, som i andra länder tilldelats sjöförsvaret, och lämnar i efterföljande
tabell utredning i detta avseende.

1-

2-

3.

4-

5.

7-

8.

9.

Medeltal under 10-årsperioden 1904—
13 av

Marinbudgeten i %
av hela försvars-budgcteu.

Skillna-den mel-lan ko-lumn

2 0. 4.

Skillna-den mel-lan ko-lumn

3 0. 4.

Försvarsnt-gifterna per
invånare.

Skill-

naden

mellan

hela för-svarsbud-geten i

1 000 kr.

marin-budge-ten i

1 000 kr.

medel-

tal

1904

-13.

1904.

1913.

1904.

1913.

ko-

lumn

7 0. 8.

Sverige.....

78 194-2

24 966*0

31-9

27-9

32-7

-i- 0-8

+ 4-8

14-8

14-9

+ Öl

England.....

1 183 893-8

681661-1

57-6

56-1

62-1

+ 4-5

+ 6-0

28-0

29-4

+ 1-4

Ryssland.....

1096 325-6

233827-6

21-3

23-2

28-4

+ 7-1

+ 5*2

6*0

9-9

+ 3-3

Tyskland.....

1 044 317-7

314 853-9

30-2

24-2

31-7

+ 1-5

+ 7-5

12-7

19-5

+ 6-8

Frankrike ....

862 329-2

259 400-7

301

30-4

35-0

+ 4-9

+ 4-6

17-5

26-4

+ 8-9

Österrike1 . . . .

• 441 774-7

77 251-6

17-5

10-2

20-7

+ 3-2

fl- 10*5

8-0

9-8

+ 1-8

Italien......

379 459-9

128 482-2

33-9

28-3

38-2

+ 4-3

+ 9-9

9-3

13-6

4 4-3

Amerikas Förenta
stater .....

958 522-4

462 386*8

48-2

_

58-5

+ 10-3

_

_

Japan1.....

269 969-3

119 611-9

44-3

63-02

49-8

+ 5-5

— 13-2

1-3

6-7

+ 5-4

Spanien.....

150 585-6

34 271-0

22-7

19-7

30-7

+ 8-0

+ 11-0

7-1

8-4

+ 1-3

Holland.....

—

—

39-6

38-3

37-4

— 2-2

— 0-9

12-2

13-7

+ 1-5

»I denna tabell,» yttrar inspektören, »är angivet medeltalet av marinbudgetens
andel i försvarsbudgeten under de 10 senaste åren för Sverige, de
(! europeiska stormakterna, Amerikas förenta stater och Japan samt för Spanien
och Holland. Anledningen till att icke en del andra stater, som hava
sjöförsvar, såsom Grekland, Portugal, Danmark och Norge, medtagits, har varit
svårigheten att erhålla uppgifter rörande dem, enär deras budgeter äro så
uppställda, att jämförbara siffror äro svåra att erhålla. Av kol. 5 i tabellen
framgår att hos stormakterna hava marinbudgeterna under senaste åren
vuxit betydligt i förhållande till armébudgeterna och utgör tillväxten för
de 6 europeiska stormakterna i medeltal 4''25 %. Denna ökning i anslagen

1 Siffrorna äro beräknade för perioden 1904—12, samt för 1912 i stället för 1913.

" Obs. krigsåret.

Anm. Uppgifterna äro hämtade ar Nauticus för år 1913 och Almanack de Gotha för åren 1905—14.

Kungl. Maj:ts nåd. ■proposition nr 60.

81

till marinerna har dock i allmänhet icke skett på bekostnad av anslagen
till arméerna, utan har hela fövarsbudgeten ökats i större proportion än
övriga statsutgifter. För att få en bild av denna senare ökning åro i kol.
7 och 8 försvarsutgifterna angivna per invånare 1904 och 1913. Denna
ökning utgör för ovannämnda 6 stormakter i medeltal under de 10 sista
åren 4''42 kr. pr invånare.»

»Det har stundom framhållits, att vi vid vårt försvarsväsendes ordnande
ej böra uppdraga jämförelser med stormakterna utan med de mindre
staterna. Men något bärande skäl härför har mig veterligen icke framställts.
Tvärt om synas mig alla skäl tala emot en dylik uppfattning, ej
blott i vad angår avvägningen av försvarsbudgeten mellan lånt- och sjöförsvaren,
utan även beträffande storleken av de uppoffringar, som varje
nation är skyldig sig själv för bevarandet av sin existens. Lånt- och sjökrigen
följa nämligen samma lagar för stora som för små nationer, och i
de stora länderna är det därför av samma vikt som i de små att mot
varandra noga väga de båda försvarsgrenarnas krav. Och ingen anledning
synes mig föreligga för att de individer, som tillhöra ett litet folk, skola
undgå att bringa lika stora offer för försvaret, som medlemmarna av eu
större och starkare nation. Snarare tvärtom, ty ju större farorna äro,
desto mera måste man spänna sina krafter för att avvärja dem.»

»Den ofta gjorda invändningen, att länder, som i motsats till Sverige
hava kolonier att försvara, skulle av denna anledning tvingas att underhålla
större sjöstridskrafter än som eljest vore behövliga, torde ej heller
böra tillmätas stor betydelse. Ty dessa kolonier hotas i främsta rummet
av respektive hemländers grannar, och koloniernas öde kommer därför i
regel att avgöras i hemlandets farvatten och på dess slagfält.»

»Andra försvarsberedningens här ovan citerade uttalande om en krigsfiottas
oumbärlighet för vårt land synes mig med stöd av vad nu anförts
med fog kunna giva anledning till den erinran, att därav måste följa nödvändigheten
av flottans uppbringande till sådan styrka, som betingas —
ej av arméns anspråk på budgeten — utan av flottans egen uppgift, vars
fyllande ju är ett lika oeftergivligt villkor för landets värnande, som arméns
insats i försvaret.»

»Båda försvarsgrenarna äro lika nödvändiga, och den ena av dem kan
enligt sakens natur ej fylla den andras uppgifter. Det synes mig då vara
riktigast, att flottans, efter moget övervägande och under stark känsla av
nödvändigheten att iakttaga all möjlig sparsamhet, framställda krav prövas
jämsides med arméns, och att de inskränkningar, som begränsningen av
våra tillgångar nödvändiggör, drabba båda försvarsgrenarna lika. Tv i
annat fall händer det lätt, att flottans styrka nedbringas under den miniBihang
till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 höft. (Nr 60.) 11

82

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

migräns, som är nödvändig för att något av värde för försvaret skall av
vapnet kunna uträttas, en eventualitet, som just skulle inträffa, om
andra försvarsberedningens preliminära förslag vunne godkännande. Och
den jämförelsevis ringa besparing, som uppkommer genom ett dylikt åsidosättande
av flottans oundgängliga krav, kan såsom redan förut antytts
ingalunda anses berättiga den risk, som därav förorsakas.»

»Beredningen anför, att den minskning i kustflottans fartygsantal, som
skulle erhållas genom den av beredningen ifrågasatta flottplanen, skulle
komma att, i den mån det är möjligt, uppvägas genom lokalförsvarets förbättring,
vartill materiel kommer att förefinnas i våra äldre l:a kl.
pansarbåtar, samt att dessutom de enligt beredningens förslag för
bättrade kustbefästningarna skulle komma att utgöra ett viktigt stöd för
flottan.»

»Ingendera av de anförda omständigheterna synes mig emellertid
ägnad att i nämnvärd grad upphjälpa kustflottans bristfälliga styrka.
Ty vid de tillfällen, då kustflottans viktigaste insats i försvaret påkallas,
och då alltså dess styrka är som bäst behövlig, kan icke någon effektiv
hjälp från våra äldre pansarfartyg vara att påräkna. Och kustbefästningarnas
skyddande förmåga kan då ännu mindre göra sig gällande. Det
bliver därför huvudsakligen på kustflottan som det kommer att bero, huruvida
sjöförsvaret skall kunna fylla sina viktiga uppgifter, och därför bör
även denna sjöstyrkas effektivitet i främsta rummet tillgodoses.»

Inspektören erinrar vidare om att »vid sin överslagsberäkning av
utgifterna under femte huvudtiteln har beredningen funnit lämpligt att
urskilja och först behandla det fasta kustförsvaret, alltså kustartilleriets
krav» samt att beredningen uttalat den uppfattningen — i fråga om
flottans nybyggnadsplan — att »torpedfartygen skola bilda kustflottans
taktiskt offensiva element, medan åter pansarfartygen i övervägande grad
skola tjäna såsom stöd för torpedfartygen och således huvudsakligen utgöra
det defensiva elementet i kustflottan, dock att pansarfartygen givetvis
måste äga en viss, om ock begränsad offensiv förmåga», ävensom att
beredningen med stöd av detta uttalande sedermera först beräknat vilka
torpedfartyg, som erfordrades, och betecknat vad som sedan återstode
såsom disponibelt för byggandet av pansarfartyg.

»Denna beredningens väg för uppbyggandet av vårt sjöförsvar», fortsätter
inspektören, »torde emellertid icke vara ägnad att leda till ett gott
resultat. Det synes mig nämligen uppenbart, att vid ett dylikt uppbyggande
det berättigade kravet på planmässighet måste föranleda, att det
väsentliga sättes i främsta rummet, och att det, som är av mindre vikt,
först därefter behandlas. Då det torde vara otvivelaktigt, att de rörliga

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

83

stridskrafterna utgöra krigsmaktens viktigaste del, synes det mig därför
nödvändigt, att dessa stridskrafters behövliga styrka bliver utredd, innan
de fasta försvarsanstalternas behov behandlas. Och likaså synes det mig
av samma anledning vara lämpligt, att beskaffenheten och det erforderliga
antalet av pansarfartygen, såsom representerande sjökrigets huvudvapen —
kanonen — utredes innan representanterna för hjälpvapnen — torpeden
och minan — behandlas.»

Den av beredningen påpekade underlägsenheten hos de pansarfartyg,
som vi förmå underhålla, gent emot stormakternas slagskepp kunde, ansåg
inspektören, ej kullkasta sjökrigets grundlagar. Att på sätt beredningen
tänkt sig tillgodose torpeden före kanonen, skulle kunna jämföras med att
på grund av vårt infanteris underlägsenhet i jämförelse med en stormakts
infanterimassor låta kavalleriets krav gå framför infanteriets inom vår
armé. Men huru mycket kavalleri vi än kunde uppsätta, bleve det sannolikt
alltid lika underlägset stormaktens kavalleri, som de torpedfartyg vi
förmå bygga bleve till antal underlägsna en stormakts torpedfartyg. Och
även om så ej vore fallet, skulle torpedens osjälvständighet såsom vapen
ändock förhindra ett huvudsakligen av torpedfartyg sammansatt sjöförsvar
att fylla sin uppgift i försvaret av vårt land.

Utgående från nu anförda synpunkter ansåg inspektören det vara
riktigast att vid behandlingen av sjöförsvarets behov kustflottans sammansättning
först utreddes, och borde därvid pansarbåtsfrågan i första hand avhandlas.
Härvid ansåg inspektören, att ehuru typerna och antalet fartyg
av varje typ stå i oupplösligt samband med varandra, borde man dock, även
om den ekonomiska ramen vore given, börja med att på militära grunder
fastslå typerna, emedan ett en gång gjort felaktigt val av dessa ej
kunde utan stora kostnader rättas förrän efter mycket lång tid, medan
däremot antalet fartyg av varje typ vore mera lätt att lämpa efter sig
företeende omständigheter.

Någon militär grund för den erforderliga storleken av en sjöstyrka,
som icke är lokalstyrka, ansåg inspektören svårligen kunna uppställas.
Dock kunde antalet vad pansarbåtar beträffar i betraktande av styrkan hos
andra makters sjöstridskrafter icke sättas mindre än till 2 divisioner om
vardera 4 fartyg.

I vissa fall framkom behovet av detachering av pansarfartyg från
kustflottan, varför densamma helst borde omfatta även en 3:e division
pansarbåtar eller åtminstone V2 sådan division. Detta behov kunde icke
anses fyllt, därigenom att lokalförsvaret på vissa håll blivit förstärkt, utan
erfordrades härtill fullt effektiva pansarfartyg. Då emellertid kostnadshänsyn
trädde hindrande i vägen ansåg sig inspektören nödgad att avstå från att

84

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

Departe ments chefens yttrande.

påyrka en utökning av antalet pansarfartyg utöver 2 divisioner om 4 fartyg
vardera, under framhållande att denna styrka vore ett minimum, som
icke under några förhållanden borde underskridas, för så vitt icke effektiviteten
av den av försvarsberedningen själv såsom oumbärlig betecknade
flottan skulle äventyras.

Inspektören ansåg att med 2 divisioner pansarbåtar skulle det lämpliga
antalet torpedfartyg sammanfalla med förut angivet alternativ 3,
innefattande 16 jagare samt undervattensbåtar.

För den händelse nybyggnadsanslagen för flottan skulle inskränkas
till 5,5 miljoner kronor årligen, måste en nedsättning i antalet fartyg äga
rum, vilken kunde ske på olika sätt, nämligen så, att kustflottan komine
att innefatta

7 pansarbåtar av större typ, 12 jagare och undervattensbåtar eller

6 » » » » 12 » » flera undervattensbåtar

än i första fallet eller

6 pansarbåtar av större typ, 16 jagare och lika många undervattensbåtar
som i första fallet.

Dessa alternativ voro uppräknade i den ordning, i vilken de enligt
inspektörens uppfattning borde ifrågakomma. Inspektören betonade särskilt
som sin åsikt, att 6 pansarbåtar av Sveriges typ vore vida att föredraga
framför 8 fartyg av vilken som helst bland typerna I och VI och
även framför 7 fartyg av någondera av typerna VII.

Inspektören framhöll slutligen såsom nödvändigt att, sedan den första
divisionen pansarbåtar blivit färdig, med det snaraste byggdes ytterligare
ett minfartyg.

Vid uppgörandet av en plan för en flotta av den beskaffenhet, att
däri för minsta möjliga kostnad erhålles ett vapen, som är i stånd att
fylla den särskilda uppgift, som tillkommer detsamma inom ett planmässigt
ordnat försvar, utgör tydligen bestämmandet av kustflottans storlek
och sammansättning en av de viktigaste angelägenheterna. Därvid måste
man efter strategiska och taktiska grunder fastställa ett minimimått under
noggrant iakttagande av möjlig sparsamhet.

När andra försvarsberedningen vid avvägandet av kustflottans storlek
uttalat, att den av beredningen ifrågasatta minskningen i kustflottans fartygsantal
finge, i den mån det vore möjligt, uppvägas genom lokalförsvarets
förbättring, antyder detta, att beredningen — ehuru något bestämt
uttalande om den inbördes betydelsen och värdet av kustflotta och lokalstyrkor
icke blivit gjort — likväl tillmäter lokalstyrkorna jämförelsevis
högt värde.

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 60.

85

Lokalstyrkorna sammansättas emellertid till största delen av materiel,
som på grund av uppnådd ålder och därav föranledd bristande modernitet
ej längre är användbar i kustflottan. Med de långa livslängder, som förutsatts
för svenska flottans fartygstyper, kommer lokalstyrkornas materiel
att i allmänhet hava nått eu sådan ålder, att den i främmande mariner
skulle hava helt och hållet utrangerats. Krigsberedskapen är därjämte lägre
hos lokalstyrkorna än i kustflottan, emedan de förras mobiliseringsbesättningar
icke kunna tillbörligen sammanhållas under längre tid och emedan
övningarna med desamma av ekonomiska skäl endast kunna givas en begränsad
omfattning.

I den mån lokalförsvaret skjutes i förgrunden, splittras sjöförsvarets
krafter, vilket icke är lämpligt, allra minst för en liten flotta. Den
grundläggande strategiska tanken beträffande sjöstridskrafternas fördelning
bör tvärtom vara största möjliga samling i eu kraftig och väl övad kustflotta,
varigenom sjövapnets värdefulla rörlighet kan utnyttjas.

Detta utesluter å andra sidan förvisso icke behovet av lokalstyrkor
inom strategiskt viktiga områden, vilka hos oss sammanfalla med vissa
skärgårdsområden. Inom dessa kan på grund av rent lokala förhållanden
och det stöd, terrängen lämnar i och för vissa uppgifter, äldre fartygsinateriel
komma till en värdefull användning. Därigenom anlitas eu befintlig
reserv av sjökrigsinateriel, på samma sätt som organiserandet av
landstormstrupper utgör ett anlitande av den reserv, som det levande
materialet lämnar i form av äldre årsklasser.

Visserligen kunna det ordnande av lokalstyrkorna och de förbättringar
av kustfästningarna, till vilka jag anhåller att i det följande få återkomma,
i enstaka fall erbjuda ett tillskott i kustflottans operationsmöjligheter
och styrka, vilket särskilt torde bliva händelsen med en befästad
replipunkt på Norrlandskusten och en dit förlagd lokalstyrka, men i de
flesta krigslägen bliver dock kustflottan för framgången av sina operationer
huvudsakligen beroende av sin egen styrka, och rikets försvar till sjöss
beror i första hand på kraften, moderniteten och krigsberedskapen hos
denna sjöstyrka.

De uttalanden, som beredningen gjort beträffande torpedvapnets utveckling
under senare år, synas mig fullständigt riktiga. Men därvid torde
böra uppmärksammas, att enahanda förhållande återfinnes inom såväl
artillerivapnet som minvapnet. Fartygsartilleriet har på senare år genomgått
en utveckling med avseende på både träffsäkerhet, verkningsförmåga
och användbarhet på stora avstånd, som är fullt jämförbar med torpedernas,
varom såväl materielens beskaffenhet som under stridsmässiga förhållanden
utförda skjutningar givit och giva oförtydbai-a bevis. Under

86 Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

det att torpedens skottvidd vuxit till omkring 8,000 meter, på vilket avstånd
emellertid målet för torpedskjutningen ej längre kan utgöras av ett
enstaka fartyg utan måste bildas av en samlad sjöstyrka, användes det
svåra fartygsartilleriet med fördel mot ensamma fartyg såsom mål på avstånd
upp till 12,000 meter ocli än längre. Härtill har kommit, att med
slagfartygens betydligt ökade deplacement och förstärkta konstruktion man
ej längre såsom förr kan räkna på, att ett dylikt fartyg sättes ur stridbart
skick genom verkan av en torpedträff, utan torde härföre i regel krävas
minst två. Och vad minvapnet vidkommer, hava på senare tider högt
utvecklade typer av minor uppkommit, vilka väsentligt utsträckt den strategiska
och taktiska användbarheten hos detta vapen.

Chefen för marinstaben anför att antalet pansarbåtar, med tagen
hänsyn till sannolika ffenders sjöstridskrafter, icke kunde sättas till mindre
än 2 stridsenheter, omfattande vardera 4 fartyg. Tillsammans med torpedfartygen
bildades härigenom eu styrka, vilken vore synnerligen knappt
tilltagen.

Inspektören av flottans övningar till sjöss framhåller, att en styrka
av 2 divisioner om 4 pansarbåtar utgör ett minimum, som icke under
några förhållanden borde underskridas, för så vitt icke flottans effektivitet
skulle äventyras.

Andra försvarsberedningen har med olika storlek av nybyggnadsanslaget
preliminärt uppställt för den blivande kustflottan alternativt 7—9
pansarbåtar av mindre typ eller 6—8 av större typ. Emellertid stannar
beredningen vid de lägsta siffrorna inom varje alternativ, alltså 6 mindre
pansarbåtar eller 5 större, i båda fallen utom Sverige.

I strategiskt och taktiskt hänseende äro dessa siffror ej tillfredsställande,
och beredningen synes själv ej heller hava varit främmande för en
sådan uppfattning, fastän beredningen av sina ekonomiska kalkyler ansett
sig hindrad att gå längre. Jag anser det emellertid nödvändigt, att åtminstone
anskaffa den såsom ett synnerligen knappt minimum betecknade
styrkan av pansarbåtar, Sverige däruti inberäknad, vilken anskaffning icke
drager större kostnader, än landets bärkraft medgiver, enligt vad som
framgår av finansministerns förut i dag gjorda uttalande..

Vad beträffar torpedfartygen, ansluter jag mig till den av beredningen
föreslagna och av marinmyndigheterna tillstyrkta sammansättningen
av 16 jagare samt undervattensbåtar, för vilka sistnämnda fartyg
finnes närmare redogjort i förut omnämnda hemliga bilaga till detta
protokoll.

Till den kustflotta om 8 pansarbåtar, 16 jagare samt undervattensbåtar,
som av mig sålunda förordats, bör på grund av vad här förut blivit

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

87

sagt läggas ett erforderligt antal minfartyg och torde därvid med hänsyn
till minvapnets utveckling och betydelse i det moderna sjökriget antalet
böra sättas till 2.

Behovet av special- och trängfartyg samt båtar för kustflottan torde
få omnämnas i annat sammanhang.

I en kustflotta av den omfattning, som jag nu föreslagit, bliver torpedfartygens
andel i totala nybyggnadskostnaden för artillerifartyg, inberäknad
Sverige, och torpedfartyg 30 %, vilken siffra väsentligen överstiger den, som
enligt andra försvarsberedningens utredning gällde för perioden 1894—1903
eller 20''2 %. Därvid är dessutom att märka, dels att dessa 20''2 % avse hela
flottan, således jämväl lokalförsvaret, där torpedvapnet är jämförelsevis
kraftigare representerat än i kustflottan, dels att beredningen hänfört torpedkryssarna
till torpedfartyg, under det att dessa fartyg fasthellre torde höra
hänföras till artillerifartyg. Om i stället torpedkryssarna räknats såsom
artillerifartyg, skulle nyssnämnda siffra, 20‘2 % för perioden 1894—1903,
sjunka till 10''4 f. Emellertid bör härvid erinras, att just under ifrågavarande
period samtliga torpedkryssarna nybyggdes.

Beredningen anför vidare att för perioden 1904—1913 torpedfartygens
andel i totala nybyggnadskostnaden för artillerifartyg och torpedfartyg
utgjorde 51*6 %, men tillägger att denna procentsiffra icke
kan anses »fullt riktigt återgiva förhållandet mellan pansarfartygens och
torpedfartygens verkliga anslagsbehov», enär de under perioden ifråga
verkställda nybyggnaderna av pansarfartyg »uppenbarligen understeg det
normala behovet för pansarbåtars byggande».

Om för denna procentberäkning endast medtagas de nybyggnader,
vilka avsett kustflottan, ett beräkningssätt, som synes vara det rätta, då
det gäller att utreda nybyggnadsförhållandena inom denna sjöstyrka, sjunker
den angivna procenten väsentligt under 5l''e.

För min del anser jag emellertid, att denna procentsiffra icke kan
tjäna till ledning vid prövning av frågan om den lämpliga proportionen
mellan artillerifartygens och torpedfartygens anslagsbehov. Tv just under
den angivna perioden hava samtliga undervattensbåtar, alla jagare
utom en, ävensom största delen av de nuvarande torpedbåtarna blivit
färdigbyggda, varigenom torpedvapnet kan sägas hava blivit till allra
största delen uppsatt under denna period, medan däremot byggandet
av pansarbåtar varit undanskjutet i avvaktan på utredning om lämplig
pansarbåtstyp.

88

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Uttalanden
av militära
myndigheter.

Av andra
försvarsberedningen

förutsatt
storlek hos
lokalstyrkorna.

Lokalstyrkorna.

över lokalstyrkornas storlek, sammansättning och fördelning förefinnes
uttalanden av bland andra chefen för marinstaben i plan den 18
oktober 1906 till flottans utveckling under åren 1908—1913, av marinförvaltningen
och chefen för marinstaben i utredning den 7 juli 1908
angående flottans utveckling efter 1913 samt av chefen för marinstaben
i utredning den 25 september 1913 angående flottans krigsberedskap
in. in.

Det betänkande, som avgivits av 1901 års sjökrigsmaterielkoinmitté,
torde vara det första, i vilket en bestämd åtskillnad göres mellan kustflottan
å ena och lokalstyrkor å andra sidan.

Lokalstyrkorna skulle därvid fördelas till vissa skärgårdsområden och
för deras styrkebehov, i vad angår olika slag av fartyg och dessas antal,
framlade kommittén utförlig motivering och detaljerade beräkningar.

Andra försvarsberedningen har rörande detta spörsmål i det preliminära
betänkandet uttalat, att svårighet framträtt för vinnande av en tillförlitlig
utgångspunkt vid prövning av frågan om lokalstyrkornas lämpliga
storlek och sammansättning, då nämligen dessa förhållanden sammanhänga
med frågan om kustbefästningarna. Så snart planen för nybyggnader
blivit slutbehandlad, hade det emellertid varit beredningens avsikt
att upptaga frågorna om lokalstyrkornas organisation in. in.

Såsom framgår av vad förut under »allmänna synpunkter» blivit anfört,
har beredningen förutsatt, att lokalstyrkornas behov av fartyg skulle
— förutom genom de fartyg, som där redan finnas — tillgodoses genom
överföring av fartyg från kustflottan efter i densamma uttjänad livslängd,
men framhöll beredningen att mot 20-årsperiodens slut ett avsevärt tillskott
i de årliga nybyggnadskostnaderna bleve erforderligt för anskaffning
av torpedbåtar och undervattensbåtar för lokalförsvaret. Lokalstyrkornas
storlek förutsattes sålunda i första hand bliva beroende på tillgången
av materiel samt på de nybyggnads- och överföringsplaner m. in., som
bleve utstakade för kustflottan. För beräkning av personalbehovet har
emellertid beredningen preliminärt för år 1924 antagit en viss storlek för
lokalstyrkorna, vilken återfinnes i förut omnämnda hemliga bilaga till detta
protokoll. Med avseende på de platser, till vilka lokalstyrkorna böra avdelas,
ansluter sig andra försvarsberedningen helt och hållet till vad kommittéer
och militära myndigheter därom förut uttalat. Behovet av en sjöstyrka

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 60.

89

på Norrlandskusten, vare sig i form av en från kustflottan detacherad avdelning
eller en självständig lokalstyrka, har uppmärksammats av 1901 års
sjökrigsmaterielkommitté och sedermera vid upprepade tillfällen påpekats
av militära myndigheter. Andra försvarsberedningen har också förordat
förläggandet av en lokalstyrka till den tilltänkta replipunkten vid Härnösand.

Såsom jag redan förut under »allmänna synpunkter» framhållit, de- Departelar
jag beredningens uppfattning att lokalstyrkorna böra tillgodoses genom
överföring från kustflottan samt — huvudsakligen i tjugoårsperiodens se- rande.
nare del — genom nybyggnad av torpedfartyg. Jag har även anfört, att
vid nämnda tid måste tagas under övervägande, huruvida — med hänsyn
till det ringa antal pansarbåtar, som vid 20-årsperiodens slut ännu
icke passerat gränsen för livslängd i lokalstyrka — särskilda för lokalförsvaret
avsedda artillerifartyg då borde anskaffas eller de nuvarande
l:a kl. pansarbåtarna i stället borde kvarhållas utöver livslängden. I första
hand blir emellertid tillgången på fartygsmateriel för lokalstyrkorna beroende
av planerna för överföring från kustflottan.

Under hänvisning till vad jag nyss under rubriken »kustflottan» uttalat
rörande det inbördes värdet av kustflotta och lokalstyrkor, finner jag
den av beredningen preliminärt förutsatta storleken och sammansättningen
av lokalstyrkorna för år 1924 i stort sett tillfredsställande. Beträffande de
smärre avvikelser från det av beredningen preliminärt förslag, vilka jag
anser böra vidtagas, anhåller jag att få hänvisa till nyssnämnda hemliga
bilaga.

Den för 1924 sålunda föreslagna storleken av lokalstyrkorna kan
emellertid icke, såsom redan förut framhållits, inom den för sjöförsvaret
nu tänkta ramen bibehållas efter sagda år. Den härav betingade reduktionen
i antalet pansarbåtar, som tilldelas nämnda styrkor, skulle, såsom
ävenledes förut omnämnts, uppgå till 3.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1014. 1 samt. 30 käft. (Nr 60.) 12

90

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

Andra försvarsberedningens
uttalande.

Kap. IV.

Nybyggnad, överföring och ^rangering av flottans fartyg.

Något definitivt förslag till ny byggnadsplan för kustflottan har av
andra försvarsberedningen icke blivit framlagt.

I beredningens preliminära betänkande angående sjöförsvaret har emellertid
under avdelningen rörande flottans personalstater framhållits behovet
av en ökning av dessa stater under tiden till år 1924, och till grund
för denna personalberäkning har bl. a. legat en av beredningen preliminärt
antagen omfattning av de nybyggnader, vilka intill sagda tid borde
vara avslutade. Av de för beredningen verkställda detalj beräkningarna
rörande personalbehovet framgår att denna preliminärt avsedda nybyggnad
intill ingången av år 1924 skulle omfatta antingen 3 pansarbåtar
av större typ eller 4 av mindre typ samt i varje fall 4 jagare
och ett mindre antal undervattensbåtar. Enär beredningen vidare utgått
från, att den färdigbyggda kustflottan borde omfatta, förutom Sverige
och Clas Fleming antingen 5 pansarbåtar av större typ eller 6 av
mindre typ samt i varje fall 16 jagare och ett antal undervattensbåtar,
skulle nybyggnaden under de 11 år, som sedermera återstå av den antagna
20-åriga omloppstiden för kustflottan, i vad angår pansarbåtar, komma
att omfatta antingen 2 större eller 2 mindre dylika. Vad jagare beträffar skulle
under ifrågavarande 11 år behöva byggas ej blott de 4, vilka återstå för
att jämte nu befintliga 8 och de under 9-årsperioden byggda 4 utfylla
det tilltänkta programmet, utan även ersättningar för de jagare, vilka under
11-årsperioden passera gränsen för livslängd i kustflottan, nämligen dels samtliga
8 nuvarande jagare, och dels de, vilka nybyggas intill ingången av år 1919,
varvid sannolikt avsågs 2. Tillsammans skulle sålunda under 11-årsperioden
byggas omkring 14 jagare. Slutligen skulle av undervattensbåtar behöva
byggas dels det antal, som erfordrades för att utfylla programmet,

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

91

dels ersättning för den eller de, vilka färdigbyggts intill ingången av år
1919. Sammanfattas sålunda de slutsatser, som kunna dragas beträffande
försvarsberedningens sannolika preliminära alternativ till nybyggnadsplan,
erhålles följande resultat:

Perioden 1915—1923 nybyggas

Perioden 1924—1934 nybyggas

3 pansarbåtar av större typ eller

2 pansarbåtar av större typ eller

4 av mindre typ;

2 av mindre typ,

4 jagare; samt

14 jagare; samt

undervattensbåtar.

flera undervattensbåtar än under perioden 1915—
1923.

I fråga om antalet undervattensbåtar anhåller jag att få hänvisa till
förut omnämnd hemlig bilaga till detta protokoll.

Andra försvar sbered ni ngen hade vidare för avsikt att, sedan begärda
yttranden inkommit över de alternativ för byggande av krigsfartyg, som
beredningen framställt och för vilka förut redogjorts, bestämma sin ståndpunkt
i fråga om fartygstyperna och för sin del fixera nybyggnadsplan
för flottan, varefter frågorna om lokalstyrkornas organisation, om materielreserv
av krigsfartyg, om utrangeringsplan för föråldrade fartyg m. m.
skulle upptagits till fortsatt handläggning.

Emellertid hade beredningen vid tidpunkten för avslutandet av sina
arbeten icke hunnit utarbeta några definitiva förslag till dylika planer.

Jag delar fullständigt den av beredningen uttalade åsikten om den Departestora
betydelsen av att, sedan nybyggnadsplan blivit fastställd, övriga ovannämnda
planer jämväl bliva utarbetade, och detta ej minst på grund av yttrande.
dessa planers inflytande på den erforderliga storleken av flottans bemanning
och därav föranledda kostnader. Också komma i det följande att
framläggas ej blott nybyggnadsplan utan även planer för överföring till
lokalstyrka och materielreserv samt för ^rangering.

l:a kl. pansarbåtar, torpedfartyg och minfartyg.

Dessa fartygsslag behandlas här i ett sammanhang, enär de utgöra
de klasser, inom vilka nybyggnad är avsedd att äga rum.

För att vidmakthålla en färdigbyggd kustflotta, sammansatt av 8
pansarbåtar, 16 jagare och 2 minfartyg samt det antagna antalet undervattens -

92

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

båtar, skalle med de livslängder, som i det föregående angivits, årligen
behöva byggas i medeltal:

V20 av 8 pansarbåtar, d. v. s. 2/s pansarbåt;

V16 av 16 jagare, d. v. s. 1 jagare;

V20 av 2 minfartyg, d. v. s. V10 minfartyg; samt
viss de! av ovan antydda antal undervattensbåtar.

Vad minfartygen vidkommer, är det tydligt, att eu sådan fördelning
av nybyggnaden icke låter sig genomföra. Inom övriga fartygsslag låter
detta visserligen sig göra; men att inom vart och ett av dem fördela
nybyggnaderna fullständigt jämnt över den 20-åriga omloppsperioden
vore riktigt endast under den förutsättningen, att kustflottan tillkommit
genom jämnt fördelade nybyggnader. I annat fall är eu jämn fördelning
inom varje särskilt slag av fartyg olämplig både ur militär och ekonomisk
synpunkt; ur militär synpunkt emedan därigenom svaghetstillståndet
hos de för närvarande minst väl tillgodosedda fartygsslagen skulle
över hövan uttänjas, ur ekonomisk synpunkt emedan i så fall inom de
nu bäst tillgodosedda fartygsslagen överföring från kustflottan till
lokalstyrkorna måste ske, innan fartygen uppnått den härför antagna livslängden.

En plan för kustflottans nybyggnader måste därför uppställas med vederbörlig
hänsyn till den nu befintliga kustflottan, och planen bör syfta mot
jämn nybyggnad inom varje särskilt fartygsslag, endast i den mån så låter
sig göra med bibehållande av fordran på att varje vapen blir vederbörligen
tillgodosett och att nytillkomna vapen uppsättas så snart ske kan.
För kustflottans del innebär detta, att artillerifartyg, övervattenstorpedfartyg
och min fartyg måste vederbörligen tillgodoses var för sig och
att undervattenstorpedfartyg av för kustflottan lämpad typ snarast anskaffas.

Om kryssare, undervattensbåtar och specialfartyg i detta sammanhang
frånräknas, borde av flottans nuvarande fartyg, därest förut angivna livslängder
tillämpas, endast följande för närvarande ingå i kustflottan, nämligen av

artillerifartyg: de 9 nyare pansarbåtarna;

av övervattenstorpedfartyg: alla 8 jagarna och 24 av de nyare torpedbåtarna;
samt

av minfartyg: Clas Fleming.

Av flottans nuvarande 12 st. l:a kl. pansarbåtar äro nämligen de 3
äldsta, Svea, Göta och Thule, numera så föråldrade, att, ehuru ersättning
för dem ej anskaffats, det icke längre kan försvaras att bibehålla

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

95

dem i kustflottan. Av övervattenstorpedfartyg finnas ytterligare 3 torpedbåtar,
som icke passerat gränsen för tjänstetid i kustflottan, men
dessa torde icke kunna avvaras i lokalstyrkorna. Och vad minfartvg
beträffar är det ena av de nu befintliga, Edda, föråldrat.

Tillämpas på nu omhandlade fartyg de nyssnämnda livslängderna, visar
det sig, att av dessa fartyg följande antal pansarbåtar, jagare, torpedbåtar
och minfartyg borde hava utgått ur kustflottan vid nedannämnda tider
inom den tilltänkta 20-åriga omloppsperioden, nämligen:

vid första periodens början (1915):

3 pansarbåtar; och

1 minfartyg;

vid första periodens slut (1919) ytterligare:

3 pansarbåtar; och

1 jagare;

vid andra periodens slut (1924) ytterligare:

5 pansarbåtar;

2 jagare; och

7 torpedbåtar; samt

vid tredje periodens slut (1929) ytterligare:

1 pansarbåt;

5 jagare; och
1 7 torpedbåtar.

Frånsett minfartyget Clas Fleming, borde alltså samtliga nu färdiga
fartyg redan vid tredje periodens slut hava utgått ur kustflottan.

Att så måste bliva förhållandet med övervattenstorpedfartygen är tydligt,
emedan livslängden i kustflottan för dylika fartyg med endast 1 år
överstiger den sammanlagda längden av dessa tre perioder och därjämte
icke något övervattenstorpedfartyg bliver färdigbyggt under det år (1914),
som närmast föregår den första periodens första år.

Att under den tredje femårsperioden endast eu pansarbåt och
under den f järde perioden icke någon sådan kvarstår i kustflottan, är åter
den naturliga följden av att under perioden 1905—1909 endast en pansarbåt,
och under perioden 1910—1914 ingen sådan färdigbyggts.

Under antagande att kustflottan i sinom tid skall omfatta 8 pansarbåtar
av ny typ i ersättning för flottans nuvarande 12 st. l:a kl.
pansarbåtar, bör tydligen var och en av dessa senare successivt ersättas
genom 2/a ny pansarbåt. Under förutsättning vidare att kustflottan i sinom

94

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tid skall omfatta 16 jagare av ny typ i ersättning för nuvarande 8 jagare
och 24 torpedbåtar, bör tydligen var och en av de nuvarande jagarna
successivt ersättas genom 1 jagare av ny typ och var och en av torpedbåtarna
genom 73 jagare av ny typ.

Skulle kustflottans ^byggnadsplan fullständigt ansluta sig till överföring
till lokalstyrkor av den nuvarande kustflottans fartyg vid tidpunkter,
som betingas av de antagna livslängderna, borde nybyggnaderna
rätteligen så bedrivas, att vid de olika femårsperiodernas slut följande fartyg
funnes färdiga såsom ersättning för dem, vilka passerat gränsen för
livslängd i kustflottan, nämligen:

vid första periodens slut (1919):

4 pansarbåtar (inberäknat Sverige);

1 jagare; och
1 min fartyg;

vid andra periodens slut (1924) dessutom:

37a pansarbåt; och
473 jagare; samt

vid. tredje periodens slut (1929) dessutom:

2/3 pansarbåt; och
102/3 jagare.

Under fjärde perioden hinna vidare de torpedfartyg passera gränsen
för tjänstetid i kustflottan, vilka färdigbyggts under de första åren av
första perioden, i följd varav under fjärde perioden sålunda borde färdigbvggas: J

OO

1 jagare.

Eftersom vid första periodens slut halva antalet nuvarande l:a kl.
pansarbåtar på grund av sin ålder icke längre bör tillhöra kustflottan,
torde det vara oundgängligen nödvändigt, att halva antalet pansarbåtar av
ny typ vid samma tid hunnit färdigbyggas, detta desto mera som flottans
pansarbåtsmateriel på grund av länge uppskjuten förnyelse måste betraktas
såsom den relativt svagaste delen av våra sjöstridskrafter. Nybyggnaden
under perioden måste därför förutom Sverige omfatta 3 pansarbåtar. Såsom
närmare framgår av vad jag i det följande under avdelningen »sjöförsvarets
kostnad» kommer att anföra, torde det, för att nybyggnadsanslaget
icke må bliva allt för ojämnt, bliva erforderligt att under andra perioden
begränsa ’ antalet nybyggda pansarbåtar till 2 och i stället öka antalet till
1 under vardera^ av de båda återstående perioderna.

95

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till
sjöss hava framhållit önskvärdheten av att kustflottans torpedbåtar så fort
ske kan ersättas av jagare. Med hänsyn härtill och i betraktande av
att några spaningsfartyg icke föreslås till nybyggnad, vore det högeligen
önskvärt, att antalet under första perioden nybyggda jagare bleve så stort,
att kustflottan vid periodens'' slut komme att omfatta 3 fulltaliga jagaredivisioner.
Ett sådant påskyndande av jagarebygget torde emellertid avekonomiska
skäl icke låta sig genomföra, dock bör under första perioden
i stället för 1 jagare byggas 2 dylika, och detta så mycket mera, som avhänsyn
till lokalstyrkornas behov antalet torpedbåtar i kustflottan föreslagits
att redan nu minskas med 2. Genom sådan nybyggnad skulle dessutom
kustflottans ena jagaredivision vid periodens slut komma att bliva
sammansatt uteslutande av fartyg, försedda med turbinmaskineri. Det förhållandevis
ringa antal jagare, som sålunda vid denna tid kommer att ingå
i kustflottan, må i viss män kunna anses kompenserat genom den förstärkning
av torpedbestyckningen å flottans nuvarande jagare, varom jag i
det följande kommer att yttra mig. Under andra, tredje och fjärde perioderna
torde en mindre jämkning av jagarebygget böra företagas för att
i sin män bidraga till utjämnande av anslagsbeloppen.

Ekonomiska skäl föranleda slutligen, att byggandet av- ett nytt
minfartyget måste uppskjutas till den tredje perioden, på grund varav
minfartyget Edda, ehuru redan nu föråldrat, måste kvarhållas i kustflottan
till nyssnämnda tid.

Med ovan angivna jämkningar skulle den generella nybyggnadsplanen
för kustflottan vid sidan av nu under byggnad varande fartyg komma att omfatta
färdigbyggande av följande antal fartyg (förutom undervattensbåtar):

första perioden:

3 pansarbåtar; och

2 jagare:

andra perioden:

2 pansarbåtar; och

4 jagare;

tredje perioden:

1 pansarbåt;

8 jagare; och

1 minfartyg; samt

96

'' Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

fjärde perioden:

1 pansarbåt; och

2 jagare; samt, såsom ersättning för de under första perioden
byggda, ytterligare 2 jagare;

eller således tillsammans:

7 pansar båtar;

18 jagare; och
1 minfartyg.

Vad nybyggnadsplanen för kustflottans undervattensbåtar vidkommer,
anhåller jag att få hänvisa till förut omnämnda hemliga bilaga till detta
protokoll. Av denna framgår, att tyngdpunkten i nybyggnaden av de
för kustflottan avsedda undervattensbåtarna förlagts till första och andra
perioderna; detta med hänsyn till den stora betydelsen av, att kustflottan
snarast möjligt tillföres undervattensbåtar av kraftig och verkligt sjögående
typ. Av sådan nybyggnad följer, att ersättning under fjärde perioden måste
byggas för de under första perioden färdigbyggda undervattensbåtarna.

Givet är, att nybyggnadernas omfattning under de senare perioderna
icke nu bör eller ens kan definitivt bestämmas, enär allt för många härpå
inverkande omständigheter kunna undergå förändringar och nya förhållanden
kunna tillkomma. Den angivna nybyggnaden under de tre senare
perioderna kan fördenskull endast avse att tjäna till ledning vid bedömandet
av frågan, huru planen skulle kunna genomföras.

I det föregående har angivits, hurusom av andra försvarsberedningens
personalberäkningar framgår den nybyggnad, som av beredningen preliminärt
avsetts böra äga rum intill år 1924. Jämföres denna nybyggnad
med av mig i det föregående framlagda generella plan för nybyggnad intill
utgången av samma år, visar det sig att den sistnämnda omfattar 5 pansarbåtar
av Sveriges typ, medan beredningen avsett antingen 4 pansarbåtar
av s. k. mindre typ eller 3 pansarbåtar av s. k. större typ, varjämte den
nu föreslagna nybyggnaden med 2 jagare och ett visst antal undervattensbåtar
överstiger det antal fartyg av dessa slag, som beredningen
avsett.

De 26 torpedbåtar, vilka för närvarande ingå i kustflottan, äro alla
av l:a klass. De tio älsta av dessa äro bestyckade med 38 cm. torpedtuber,
alla övriga med 45 cm. tuber. Enligt förut framställt förslag skulle antalet
av kustflottans torpedbåtar nu minskas från 26 till 24. Härigenom skulle
emellertid fortfarande 8 av kutsflottans l:a kl. torpedbåtar komma att vara
bestyckade med 38 cm. tuber. Med hänsyn till de på senare år betydligt
ökade fordringarna på torpedernas skottvidd och sprängladdning

97

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kunna för tuber av denna kaliber avsedda torpeder icke längre betraktas
tidsenliga vid användande i öppen sjö. Då flottans nyare 2:a kl. torpedbåtar
äro bestyckade med 45 cm. tuber och i avseende å sjövärdigheten
icke nämnvärt underlägsna de äldre l:a kl. båtarna, synes det riktigt
att nu utbyta de 8 av kustflottans l:a kl. torpedbåtar, vilka äro bestyckade
med 38 cm. torpeder, mot 8 av lokalstyrkornas nyaste, med 45 cm. tuber
bestyckade 2:a kl. torpedbåtar. Mot en sådan förändring i kustflottans sammansättning
hava marinmyndigheterna i de yttranden, som den 2 sistone
april infordrats rörande den tilltänkta nybyggnadsplanen m. m., icke
haft något att erinra. Kustflottans torpedbåtar skulle då lämpligen fördelas
i 2 flottiljer, vardera om 3 divisioner å 4 båtar. Varje flottilj skulle
omfatta 2 divisioner l:a kl. båtar och 1 division 2:a kl. båtar, och skulle
vardera flottiljen successivt ersättas genom 1 division jagare.

Hela antalet torpedbåtar uppgår för närvarande till 31 av baki. och
22 av 2:a kl. eller tillsammans 53. De 8 äldsta 2:a kl. torpedbåtarna äro
emellertid föråldrade och hava redan år 1915 passerat gränsen för livslängd i
lokalstyrka. De böra därför redan nu överföras till vedettbåtar. Av de återstående
torpedbåtarna skulle, med den sammansättning av kustflottan, som
ovan angivits, återstå 15 av l:a kl. och G av 2:a kl. eller tillsammans 21 för
användning i lokalstyrkorna, vilket ungefär motsvarar behovet i dessa sjöstyrkor
för närvarande. Vid tidpunkten för uppsättandet av Härnösandsavdeluingen
ökas behovet, men har samtidigt tillgången på övervattenstorpedfartyg
för dessa styrkor i motsvarande grad ökats genom överföring
av jagare från kustflottan. Någon nybyggnad av övervattenstorpedfartyg
för lokalförsvaret är således för närvarande icke behövlig.

De torped- och vedettbåtar, vilka ännu äro bestyckade med äldre
kulsprutor, höra utbyta denna bestyckning mot 37 mm. kanoner, varav
tillgång torde kunna beredas genom utrangering av äldre fartyg.

Överföringen av fartyg från kustflottan till lokalstyrkor måste,
sedan nybyggnadsplanen fastställts, ske i anslutning till denna plan. Detta
föranleder vissa avvikelser från den i det föregående angivna överföringen,
vilken betingades uteslutande av fartygens livslängd. Den detaljerade överföringsplan,
som genom dessa jämkningar framkommer, måste dessutom
närmare regleras av tidpunkten för varje särskilt fartygs färdigbyggande
under 20-årsperioden och torde därför icke kunna i detalj nu bestämmas.
Men enär av nybyggnadsplanen framgår, huru många fartyg, som skola
vara färdigbyggda vid slutet av varje femårsperiod, kan även bestämmas,
huru många och vilka fartyg, som vid sagda tid böra hava överförts till
lokalstyrkorna. Denna generella överföringsplan till lokalstyrkor visar sig
sålunda (frånsett undervattensbåtar) få följande omfattning och gestaltning:

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1014. 1 sand. 30 höft {Nr 60.) 13

98

Kungl. Majds nåd. proposition nr 60.

under första perioden (förutom Svea, Göta och Thule):

3 pansarbåtar (Oden, Thor, Niord); och
2 jagare (Mode, Magne);

under andra perioden:

4 pansarbåtar (Dristigheten, Äran, Wasa, Tapperheten); och
12 torpedbåtar (Iris, Thetis, Spica, Astrea, N:r 5, b, 9, 10, 11, 12,

14 och 15);

under tredje perioden:

2 pansarbåtar (Manligheten, Oscar II);

4 jagare (Wale, Ragnar, Sigurd, Vidar); och

12 torpedbåtar (Antares, Arcturus, Altair, Argo, Castor, Pollux,
Polaris, Perseus, Regulus, Rigel, Vega, Vesta); samt,

under fjärde perioden:

4 jagare (Hugin och Munin samt ersättningarna för Mode och
Magne).

Därjämte utgår minfartyget Edda under tredje perioden ur kustflottan
men ingår ej i lokalstyrka.

På grund av ovannämnda överföring till lokalstyrkor och i anslutning
till vad jag i det föregående anfört beträffande lokalstyrkornas
alternativa storlek, skulle av här ifrågavarande fartygsslag (frånsett undervattensbåtar)
följande fartyg vid nedanstående tider utgå ur lokalstyrkorna,
nämligen:

vid första periodens början:

torpedbåtarna N:r 1, 2, 3, 4, 71, 73, 75 och 77;

under första perioden:
pansarbåten Svea;

under andra perioden:

pansarbåtarna Göta, Thule och Oden; och

torpedbåtarna Gondul, Gudur, Komet, Blixt, Meteor, Stjerna, Orkan,
Bris, Vind, N:r 79, 81, 83 och 85;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

99

under tredje perioden:

pansarbåtarna Thor och Niord;
jagarna Mode, Magne och Väte; och

torpedbåtarna Virgo, Mira, Orion, Sirius, Kapella, Plejad, N:r 5,
6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 14 och 15; samt

under fjärde perioden:
eu l:a kl. pansarbåt;
jagarna Ragnar, Sigurd och Vidar; och

torpedbåtarna Iris, Thetis, Spica, Astrea, Antares, Arcturus, Altair,
Argo, Castor, Pollux, Polaris och Perseus.

Med i det föregående nämnd minskning av lokalstyrkorna efter år
1924 komma under tredje och fjärde perioderna dessutom att utgå tillsammans
3 st. l:a kl. pansarbåtar av Dristighetens och Arans typer.

2:a och 3:e kl. pansarbåtar.

Flottans samtliga 2:a och 3:e kl. pansarbåtar hava för länge sedan
överskridit den högsta livslängd, som angivits för något fartygsslag i kustliotta
och lokalstyrkor, i det att innevarande år det yngsta av dessa fartyg
är 39 år gammalt och det äldsta 49. På grund av artilleriets utveckling
även på mindre fartyg, såsom jagare in. fl., hava på de sista åren dessa
fartygs användbarhet för lokalförsvaret nedsatts. Särskilt är detta fallet
med 3:e kl. pansarbåtarna. Då ekonomiska skäl icke medgiva ett omedelbart
nybyggande av med modern bepansring försedda dylika fartyg, och då
under 20-årsperioden ett avsevärt antal av flottans nuvarande l:a kl.
pansarbåtar övergår till lokalstyrkorna, torde emellertid någon nybyggnad
av mindre, uteslutande för lokalförsvaret avsedda pansarbåtar för närvarande
icke böra ifrågasättas.

Ehuru antalet för lokalstyrkor disponibla l:a kl. pansarbåtar under
de närmaste åren icke räcker till att fylla behovet av artillerifartyg i
samtliga lokalstyrkor, torde i betraktande av 3:e kl. pansarbåtarnas nedsatta
stridsvärde några sådana icke längre böra ingå i Stockholmseskadern.

Sedan under andra perioden en del överföringar skett, kunna den
återstående 3:e kl. pansarbåten och en av 2:a kl. pansarbåtarna utgå ur
lokalstyrkorna; varemot de återstående två 2:a kl. pansarbåtarna måste
kvarhållas i lokalstyrka för positionsförsvar under hela 20-årsperioden.

Kryssare.

Flottans kryssare bestå för närvarande av 1 pansarkryssare och 5 torpedkryssare.

100

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 60.

Av dessa torde pansarkryssaren Fylgia fortfarande lämpa sig- för
spaningstjänsten. Den torde därför böra tillsvidare bibehållas i kustflottan.

Torpedkryssarna torde däremot icke längre lämpa sig för spaningstjänst,
huvudsakligen på den grund, att främmande makters lätta kryssare
i avseende på såväl fart som anfalls- och försvarsmedel utvecklats till
typer, vida starkare än torpedkryssarna.

Såsom i det föregående anförts, lägga emellertid ekonomiska hänsyn
för närvarande hinder i vägen för nybyggnad av spaningsfartyg.

Ehuru torpedkryssarna således icke längre böra beräknas användbara
för spaningstjänsten, torde de likväl under den ifrågavarande 20-årsperioden
vara synnerligen välbehövliga för andra ändamål, varom redogörelse
lämnas under avdelningen »specialfartyg».

Under 20-årsperioden kommer icke någon av flottans kryssare att
utgå ur lokalstyrkorna.

Specialfartyg.

Tender.

För vissa signalerings- och bevakningsändamål m. m. är ett mindre
fartyg av kryssaretyp nödvändigt för kustflottans pansarbåtar såsom tender.
Härtill hava hittills använts torpedkryssare, och enligt vad av andra försvarsberedningens
personalberäkningar framgår, har beredningen även ansett, att
en torpedkryssare i sitt nuvarande skick fortfarande bör användas för denna
tjänst, vilket även jag finner vara lämpligt.

Flotti Ij ch efsfar ty g.

I kustflottan ingående torpedbåtsflottiljer bestå av ett antal torpedbåtar
samt ett flottilj chefsfartyg. Detta senare utgöres av ett fartyg av
kryssaretyp. Flottilj chefsfartygets uppgift är att dels bilda stöd åt torpedbåtarna
gent emot angrepp av jagare eller liknande fartyg, dels utföra
sådan bevaknings-, utkiks- och signaleringstjänst, som icke kan verkställas
av torpedbåtarna. För att kunna fylla ovanstående uppgifter måste flottilj
chefsfartyget besitta sjöduglighet samt vara försett ej blott med artilleribestyckning
och strålkastare, så att det må kunna upptaga strid mot
fientliga jagare eller liknande fartyg, utan även med lämplig signalrigg
och kraftig gnistsignalapparat.

101

Kunyl. Maj:t$ nåd. proposition nr SO.

Såsom flottilj chefsfa rtyg hava hittills använts torpedkryssare. Enligt
vad av andra försvarsberedningens personalberäkningar framgår, har beredningen
ansett, att torpedkryssare i deras nuvarande skick även framdeles höra
användas för denna tjänst, vilket jag likaledes finner vara lämpligt.

I den mån kustflottans torpedbåtsflottiljer komma att ersättas av
jagaredivisioner, behöva emellertid torpedkryssare ej längre användas såsom
flottilj chefsfartyg, enär jagarna själva torde vara i stånd att lika väl som
torpedkryssarna fylla de ifrågavarande uppgifterna; dessa torpedkryssare
kunna då disponeras för annat ändamål.

För i lokalstyrkor ingående torpedbåtsflottiljer skulle flottilj chefsfartyg
även vara önskvärda, men är behovet här mindre skarpt framträdande,
och alldenstund torpedkryssarna äro behövliga jämväl för andra ändamål,
har något sådant fartyg icke kunnat avses för detta behov.

Depåfartyg för undervattensbåtar.

Beträffande donna materiel anhåller jag att få hänvisa till förut
omnämnda hemliga bilaga till detta protokoll.

Depåfartyg för flygbåtar.

I sådana lokalstyrkor, vilkas verksamhetsfält hava betydlig utsträckning,
är det nödvändigt, att däri ingående flygavdelning göres rörlig. Den
personal, som skall bemanna flygbåtarna, ävensom den för materielens tillsyn
erforderliga personalen måste fördenskull beredas inkvartering på ett fartyg.
Detta bör vara bestyckat, på det att icke lokalstyrkan själv må allt
för mycket bindas av omsorgen om den flyttbara flygbasens och depåfartygets
skydd.

Till depåfartyg för flygavdelning kan lämpligen avses fartyg av kanonbåtstyp,
och torde härtill flottans nuvarande kanonbåtar lämpa sig, under
förutsättning att bestyckningen moderniseras samt en mindre verkstad anordnas.

Nu nämnda behov kan tillsvidare icke anses föreligga för någon annan
lokalstyrka än Stockholmseskadern, och torde kanonbåten Skagul lämpa
sig för uppdraget i fråga. Någon ombyggnad av fartyget är härför ej erforderlig,
men dess nuvarande bestyckning bör ersättas med 2 st. 12 cm.
k. av modern typ, varav tillgång finnes.

Andra försvarsberedningen hade, när dess arbete upphörde, icke framlagt
något förslag rörande depåfartyg för flygbåtar.

102

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Kanonlåtar.

Flottans nuvarande kanonbåtar äro till antalet 5, nämligen Disa,
Rota, Skagul, Skuld och Svensksund.

Av dessa äro de fyra förstnämnda mycket föråldrade, i följd varav
de icke längre kunna påräknas vara användbara såsom kanonbåtar.

Rota och Disa hava under en följd av år använts för sjökarteverkets
räkning för sjömätningsarbeten under fredstid, vartill de allt fortfarande
lämpa sig. Dessa fartyg böra därför överlämnas till sjökarteverket.

I förut nämnd hemlig bilaga till detta protokoll har jag föreslagit,
att Skuld och Svensksund skola tagas i anspråk såsom depåfartyg för undervattensbåtar,
den förstnämnda efter ombyggnad i ungefärlig likhet med
ombyggnaden av depåfartyget Skäggald.

Enligt vad ovan blivit framhållet, bör Skagul disponeras såsom depåfartyg
för flygbåtar.

Flottans samtliga kanonbåtar finna sålunda användning för särskilda
ändamål. Av förutnämnda hemliga bilaga framgår emellertid, att ett stort
behov av kanonbåtar föreligger, vilket vid mobilisering bör fyllas genom
förhyrning eller rekvisition av såsom hjälpkanonbåtar lämpliga fartyg enligt
vederbörliga mobiliseringsplaner.

I den mån till lokalstyrkor överförda jagare utgå ur dessa styrkor,
minskas behovet av hjälpkanonbåtar, därigenom att dessa jagare efter
slutad livslängd såsom jagare kunna kvarhållas såsom kanonbåtar, vilket
icke torde föranleda några omändringsarbeten eller kostnader.

Trängfartyg.

Sjömätnings fartyg.

För vissa i samband med militärleder och militär sjömätning stående
arbeten äro vid mobilisering tvenne sjömätningsfa-rtyg erforderliga i
de rustade sjöstyrkorna. Härtill böra lämpligen avses sjökarteverket tillhörande
fartyg.

Verkstadsfartyg.

Flottans nuvarande verkstadsfartyg Blenda saknar en del av de för
ett verkstadsfartyg erforderliga maskinerna m. m., i följd varav det icke
utan avsevärda kostnader kan göras fullt dugligt för sitt ändamål. Sedan kustflottan
utrustats med depåfartyg för undervattensbåtar, bliver emellertid
behovet av verkstadsfartyg för kustfiottan mindre framträdande; anskaffandet
av ett dylikt torde därför kunna uppskjutas, till dess genom för -

Kung], Maj:ts nåd. proposition nr 00.

103

säljning av utrangerade fartyg medel bliva disponibla för inköp och inredande
av ett härför lämpligt fartyg. Detta torde kunna ske under andra
perioden. Blenda torde dock tillsvidare erfordras för Stockholms varvs
fredsbehov i stället för den föråldrade Rån, vårföre verkstadsfartyget torde
böra bibehållas ännu någon tid.

Lasaretts fartyg.

Vid mobilisering erfordras i kustflottan två lasarettsfartyg, av vilka
flottan äger ett, nämligen Verdande. Lasarettsinredningen är i behov av
utvidgning, men då ekonomiska skäl för närvarande icke medgiva någon
sådan, torde fartyget tillsvidare böra bibehållas i kustflottan i sitt nuvarande
skick.

För det andra lasarettsfartyget är sörjt på frivillighetens väg, i det
att Svenska föreningen Röda Korset förbundit sig, att vid mobilisering
ställa ångfartyget Öresund, försett med vederbörlig lasarettsutrustning, till
flottans förfogande såsom hjälplasarettsfartyg.

Dykerifartyg, isbry tarf artyg, sjuktransportfartyg, transportfartyg och

vattenfartyg.

Vid mobilisering anskaffas samtliga dessa fartyg genom förhyrning
eller rekvisition enligt vederbörliga mobiliseringstabeller.

Övningsfartyg m. fl.

Under förutsättning att ovan angivna dispositioner vidtagas med
flottans fartyg, torde för ångfartygen Rån, Alfhild, Gunhild och Kåre
någon användning ej längre förefinnas.

Av övningsfartygen för skeppsgossar är Najaden 17 och Jarramas
endast 14 år gammalt och båda i gott stånd, i följd varav någon ersättningför
dessa fartyg icke bliver erforderlig under 20-årsperioden. De återstående,
Gladan och Falken, äro visserligen betydligt äldre, nämligen det
förra 57 och det senare 37 år. Gladan har emellertid nyligen undergått
grundlig reparation. Någon ersättning för dessa fartyg torde sannolikt icke
behöva ifrågakomma förrän eventuellt under 20-årsperiodens senare del.

Logementsfartyget Freja, som är det nyaste av flottans logementsoc.
h kasärnfartyg, är behövligt för mineringsskolans övningar in. in.

104

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Logementsfartygen Saga, Vanadis och Stockholm samt kasärnfartygen
Norrköping och Eugenie äro fortfarande behövliga, intill dess ökat
kasärnutrymme kan vinnas för flottans personal.

Nu nämnda fartyg äro uteslutande avsedda för fredsbehov.

Båtar och pråmar.

Flygbåtar.

Beträffande flygväsendets betydelse och användbarhet för sjöförsvaret
samt den omfattning, som bör givas detsamma, anhåller jag att få
hänvisa till förut nämnda hemliga bilaga till detta protokoll.

Av densamma framgår, dels att på teknikens nuvarande ståndpunkt
såväl luftskepp som flygmaskiner äro erforderliga för flottans räkning men
att, såsom även andra försvarsberedningen framhållit, av ekonomiska skäl
någon anskaffning av luftskepp för närvarande icke bör ifrågakomma,
dels att, såsom likaledes beredningen funnit, en flygflotta, bestående av
flygbåtar, bör anskaffas, men att ekonomiska skäl föranleda, att dennas
omfattning inom den närmaste tiden bör begränsas till 6 flygbåtar, sammansatta
i 3 flygavdelningar, varav 2 borde avses för Stockholms station
och den tredje för den örlogsdepå vid Härnösand, vars upprättande jag i
det följande kommer att föreslå.

Andra försvarsberedningen ansåg sig på sakernas dåvarande ståndpunkt
icke kunna framlägga definitivt förslag rörande flygflottans organisation,
men av det preliminära betänkandet framgår beträffande anskaffningen
av flygfartyg, dels att beredningen tänkt sig en nyanskaffning av
en flygbåt om året, dels att flygbåtsavdelningen vid Härnösand ansetts böra
uppsättas först sedan örlogsdepån vid denna plats blivit färdig.

Några definitiva uppgifter rörande den livslängd, som i främmande
mariner beräknas för flygbåtar, hava ej kunnat erhållas, men torde dock
kunna antagas, att man i regel ej räknar med längre tid än 2 ä 3 år.
Anledningen härtill är den högst betydliga slitning, för vilken båtarnas
motorer och övriga materiel är utsatt, samt den snabba utveckling, som
detta vapen fortfarande är underkastat. Med en omfattning på flygflottan
av 6 båtar skulle en nyanskaffning av endast en båt om året motsvara
en livslängd av 6 år. Jag finner denna livslängd för lång, framför allt
som hänsyn måste tagas till, att flygningen är förenad med ständig och
stor livsfara samt att i följd härav det ej torde vara riktigt att härvid
använda mycket sliten och följaktligen mindi''e pålitlig materiel.

105

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

På grund därav anser jag, att flygbåtarnas livslängd tillsvidare icke
bör sättas längre än till 3 år, varav följer att den årliga nyanskaffningen
bör omfatta 2 båtar. Efter den 3-åriga tjänstetiden böra emellertid så
många flygbåtar kvarhållas såsom materiel reserv, att eu båt må kunna
härtill avses inom varje flygbåtsavdelning.

Flottan äger för närvarande 4 flygbåtar, av vilka 3 inköpts år 1913
för medel, som erhållits från den Björkqvistska nationalinsamlingen till
försvarets stärkande, samt eu år 1914. En av de 3 förstnämnda är emellertid
ej fullt lämplig, vilket beror därav att medlens omfattning endast
medgåvo att av denna båt själva flygkroppen nyanskaffades, under det att
för drivkraft en äldre motor måste tillgripas. Denna flygbåt är därjämte,
i olikhet med flottans övriga flygbåtar, blott ensitsig; och enär sålunda
någon observationsoffieer icke kan medfölja å flygbåten, lämpar den sig
icke för spaningstjänsten. Den fjärde båten inköptes vid Svenska aviatikbolagets
likvidation, vårföre den kunde erhållas för det ringa priset av
10,000 kronor, men båten var vid inköpet ej ny. För båda de sistnämnda
båtarna bör därföre hel livslängd ej beräknas.

Med en jämn nyanskaffning av 2 båtar om året med början innevarande
år skulle flygflottan komma att redan detta år omfatta det erforderliga
antalet av 6 fullgoda båtar. Härigenom kommer visserligen den för
Härnösand avsedda flygavdelningen att uppsättas, innan örlogsdepån därstädes
blivit färdig och sålunda innan några av flottans fartyg blivit permanent
dit förlagda. Det är emellertid av mycket stor betydelse, att flygspaning
kan utföras från Norrlandskusten, och då vid mobilisering en flygavdelning
kan stationeras på lämplig punkt av denna kust, utan att befästningar
finnas därstädes, synes mig organiserandet a\ ifrågavarande flygavdelning
varken behöva eller böra uppskjutas.

Den här föreslagna organisationen av flygväsendet torde icke kunna
sägas vara mycket omfattande, särskilt dä hänsyn tages till den stora anskaffning
av flygfartyg, som under senare år ägt rum inom grannstaternas
mariner.

Vedettbätar.

Såsom framgår av förut nämnda hemliga bilaga till detta protokoll,
är för samtliga sjöstyrkor ett betydande antal med artilleribestyckning in. in.
utrustade vedettbätar erforderligt, huvudsakligen för förrättande av minsvepningstjänst.

Alldenstund ett antal vedettbätar redan under fredstid är behövligt
för ett flertal ändamål, för vilka båtmateriel eljest måste förhyras, böra
torpedbåtar, vilka passerat gränsen för livslängd i fokalstyrka, såsom hittills,
Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 höft. (Nr 60.) 14

106

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

avses för denna tjänst, vartill de väl lämpa sig. Tillgången på sådana
båtar medgiver dock icke att tillgodose hela antalet vid mobilisering behövliga
bestyckade vedettbåtar, vilket för övrigt ur ekonomisk synpunkt
vore olämpligt. Antalet vedettbåtar bör därför begränsas till 20, och bör
återstoden av behovet vid mobilisering fyllas genom hjälpvedettbåtar, bestående
av bogserbåtar, förhyrda eller rekvirerade i enlighet med vederbörliga
mobiliseringstabeller.

För bevakningstjänst i vissa skärgårdsområden äro ytterligare en
del snabbgående vedettbåtar nödvändiga, vilket behov hittills tillgodosetts
genom förhyrning eller rekvisition av bogserbåtar vid mobilisering.
Sedan emellertid motorbåtarna numera nått en betydande utveckling
och blivit synnerligen lämpliga för ifrågavarande ändamål, böra sådana
båtar framdeles härför avses. Anledning finnes antaga, att behovet av
dessa hjälpvedettbåtar, vilka icke kunna beräknas bära bestyckning av
kanon och på grund härav benämnas hjälpvedettbåtar typ II, till skillnad
från de förhyrda bestyckade vedettbåtarna, vilka benämnas hjälpvedettbåtar
typ I, helt och hållet kan fyllas på frivillighetens väg. Utredning av
denna fråga pågår inom marinstaben.

Pråmar.

För sjöstyrkornas behov är vid mobilisering ett antal pråmar erforderligt
för transporter av olika slag in. in. Behovet är avsett att fyllas
genom förhyrning eller rekvisition i enlighet med vederbörliga rnobiliseringstabeller.

Materielreserv.

För att flottans krigsberedskap vid eventuella skador eller förluster av
fartyg såvitt möjligt må förbliva oförminskad och dess övningar icke må
rubbas under den tid, som förflyter intill dess skadan må hava reparerats
eller förlusten gottgjorts, bör av de fartyg, som utgått ur sjöstyrkorna, en
materielreserv hållas tillgänglig, på vilken det skadade eller förlorade fartygets
besättning embarkerar och fortsätter sin utbildning. Under krigstid
användes rnaterielreserven för utbildning av ersättningspersonal samt för
att, ersätta skadade eller förlorade fartyg, från vilka besättningen eller
delar därav räddats.

Materielreserven torde tillsvidare böra omfatta pansarbåtar samt övervattenstorpedfartyg.

Såsom materielreserv för pansarbåtar kan med tillämpning av förut
omförmälda generella nybyggnads- och överföringsplaner intill senare delen

Kungl. Majds nåd. proposition nr 60. 107

av andra perioden avses 3 st. 3:e kl. pansarbåtar och därefter 2 st. l:a kl.
pansarbåtar.

Med efter år 1924 förminskade lokalstyrkor ökas materielreserven
under de båda sista perioderna med 3 st. l:a kl. pansarbåtar.

Såsom materielreserv för övervatlenstorpeclfartyg torde kunna användas
dels till kanonbåtar överförda jagare, dels till vedettbåtar överförda
torpedbåtar. För det fall att sådan materielreserv vid mobilisering behöver
tagas i anspråk, ersättas dessa fartyg av hjälpkanonbåtar och hjälpvedettbåtar.
Enligt överföringsplanen uppkommer tillgång på sålunda
överförda jagare under tredje perioden och på överförda torpedbåtar vid
första periodens början.

Vad angår materielreserv för undervattensbåtar, torde beslut böra
fattas först framdeles, då tillräcklig erfarenhet kunnat vinnas rörande slitning
och underhåll av dylika fartyg.

Utrangering av föråldrad materiel.

Med tillämpande av här förut angivna planer för nybyggnad och
överföring kan, sedan för materielreserv och såsom kanonbåtar eller vedettbåtar
erforderliga fartyg och båtar frånräknats, följande materiel,
förutom undervattensbåtar och flygbåtar — utrangeras vid nedan angivna
tider, nämligen:

under första perioden:
l:a kl. pansarbåten Svea;

3:e kl. pansarbåtarna Ulf, Berserk och Sölve; samt
ångfartygen Rån, Alfhild, Gunhild och Kåre;

under andra perioden:

l:a kl. pansarbåten Göta;

2:a kl. pansarbåten John Ericsson;

3:e kl. pansai-båtarna Gei’da, Hildur, Folke och Björn; samt
torpedbåten N:r 1;

under tredje perioden:

l:a kl. pansarbåtarna Thule och Oden;
minfartyget Edda;
depåfai-tyget Skäggald; samt

108

Kungl. Maj:fn nåd. proposition nr SO.

torpedbåtarna Gondul, Gudur, Komet, Blixt, Meteor, Stjärna, Orkan,
Bris, Vind ävensom N:r 2, 3, 4, 71, 73, 75 och 77;

under fjärde perioden:
l:a kl. pansarbåten Thor eller Niord;

torpedbåtarna Virgo, Mina, Orion, Sirius, Kapella, Plejad ävensom
N:r 79, 81, 83, 85, 7 och 8; samt

dessutom eventuellt under 2O-årsperioden:

kanonbåten Svensksund;
verkstadsfartyget Blenda;

logementsfartygen Saga, Vanadis och Stockholm;
kasärnfartygen Norrköping och Eugenie; samt
skeppsgossebriggarna Gladan och Falken.

Därest pansarbåten Tapperheten icke kan bärgas, torde jämkningar
böra vidtagas i denna utrangeringsplan.

Beträffande utrangering av undervattensbåtar anhåller jag att fä
hänvisa till förut nämnda hemliga bilaga till detta protokoll.

Utrangerade fartyg och båtar böra försäljas, sedan från dem avlägsnats
dels sådan materiel, som fortfarande med fördel kan användas
för marinens räkning, varvid i första rummet torde ifrågakomma visst!
artilleri pjäser och strålkastare, dels sådan materiel, vars konstruktion icke
lämpligen bör komma till obehörigas kännedom.

Sammanfattning.

I förut näinnd hemlig bilaga till detta protokoll angives under avdelningen
»flottans organisationsplan» för första periodens början samt
varje periods slut den sammansättning av sjöstyrkorna, som betingas av
nu anförda nybyggnads-, överförings- och utrangeringsplaner, och har
därvid för järn födelse även upptagits sjöstyrkornas sammansättning för närvarande
samt enligt andra försvarsberedningens personalberäkningar för
år 1924.

Sagda planer hava, såsom förut omnämnts, i preliminärt utarbetat
skick blivit remitterade till yttrande av marinförvaltningen, chefen för
marinstaben, inspektören av flottans övningar till sjöss samt stationsbefälhavarna
vid flottans stationer i Karlskrona och Stockholm.

Marinförvaltningen anförde beträffande nybyggnadsplanen i huvudsak
följande;

Kungl. May.ts nåd. proposition nr h''ö.

109

För landets försvar till sjöss vore det av mycket stor betydelse, att
kustflottans organisation och vidmakthållande grundar sig på en för lämplig
tid framåt av statsmakterna fastställd plan. Då emellertid flottans beskaffenhet
måste bliva beroende av bland annat förhållandena inom våra
grannars mariner, vore det tydligt att en dylik plan måste tid efter annan
revideras.

Planen för kustflottans sammansättning upptoge såsom slutlig styrka
(år 1933) följande stridsfartyg:

8 st. l:a kl. pansarbåtar, ny typ
3 st. torpedkryssare, nu befintliga
16 st. jagare, ny typ
l:a klass undervattensbåtar, ny typ
2 st. minfartyg, ny typ samt därjämte
trängfartyg och båtar.

Därefter yttrade marin förvaltningfen:

»Enligt Kungl. marinförvaltningens mening upptager denna plan såsom
slutmål endast vad som redan nu kan förutses vara oundgänglnren
nödvändigt; och anser sig ämbetsverket böra erinra därom, att den viktiga
spaningstjänsten numera knappast kan anses vara på ett tillfredsställande
sätt tillgodosedd genom enbart jagare och att, om icke ekonomiska
skäl utgöra ett bestämt hinder, särskilda spaningsfartyg böra upptagas i
planen.»

»Marinkommissionen har uppdelat nybyggnaden för kustflottan i fyra
perioder. Med hänsyn till vad ovan blivit anfört och därtill, att krigsfartygsmaterielen
undergår eu snabb och i flera avseenden i förväg oberäknelig
utveckling, anser Kungl. marinförvaltningen det icke vara tillrådligt
att i fråga om nybyggnaderna avgörande träffas för mera än eu period
i sänder; i stället bör i god tid före varje periods slut upptagas till prövning,
huru nybyggnaderna böra ordnas under nästföljande period.»

»I överensstämmelse härmed anser Kungl. marinförvaltningen, att
anskaffningen för en första period av sådan längd, som marinkommissionen
förutsatt, redan nu både kan och bör bestämmas, men att vad som
för de följande perioderna i planen upptages endast bör anses utgöra eu
ledning för huru planen i fortsättningen kan fullföljas.»

»Beträffande l:a kl. pansarbåtar får Kungl. marinförvaltningen erinra
därom, att enligt av marinkommissionen angiven beräkningsgrund för
tjänstetiden den yngsta av kustflottans pansarbåtar, Oscar II, år 1927 bör
utgå ur kustflottan och att sålunda ersättning för samtliga nuvarande pansarbåtar
då borde vara beredd. I sammanhang med förenämnda prövning
före första periodens slut bör därför jämväl undersökas, vilka särskilda åt -

Ilo

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

garder som böra vidtagas för ett sådant ersättande av den nuvarande pansarbåtsmaterielen,
att alltjämt 2 fartyg av ny typ sättas i tjänst för varje
3-tal pansarbåtar, som avföras från kustflottan.»

»Under den av marinkommissionen upptagna första perioden 1914—
1919 kräves alldeles särskilt kraftiga åtgärder för att försätta kustflottan i
fullgott skick; i synnerhet gäller detta pansarbåtsmaterielen. Nybyggnadskostnaderna
för denna period måste därför bliva större, än om fartygsmaterielen
på normalt sätt blivit under årens lopp vidmakthållen.»

»1 anledning av byggnadsplanen för denna period får Kungl. marinförvaltningen
erinra därom, att flottans myndigheter under de senaste åren
upprepade gånger genom underdåniga skrivelser framhållit nödvändigheten
av att åtgärder träffades för att skyndsammast möjligt tillföra flottan fullt
moderna och för våra förhållanden lämpade pansarfartyg i stället för de
föråldrade pansarbåtar, vilka närmast borde från kustflottan avföras. I
sin underdåniga skrivelse den 3 oktober 1912 angående regleringen av
utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1914 hemställde Kungl.
marinförvaltningen, att 2 pansarbåtar av i huvudsak Sveriges typ så snart
ske kunde måtte anbefallas till utförande, varigenom en division om tre
ungefärligen lika fartyg skulle erhållas; motsvarande framställning gjordes
sedermera i underdånig skrivelse den 30 sept. 1913, utan att i någondera
fallet vidare åtgärd blivit vidtagen.»

Marinförvaltningen framhåller vidare, att sedan dess ytterligare tid
gått till ända och att våra grannars mariner fortfarande voro stadda i
kraftig utveckling, varefter ämbetsverket fortsätter sålunda:

»Våra nya pansarbåtsdivisioner avses numera bestå av 4 fartyg, den
för pansarbåtarna beräknade byggnadstiden av 3 år lärer icke kunna,
därest nybyggnaden skall ske vid inhemska verkstäder, med säkerhet förväntas
vara tillräcklig och ovisshet råder fortfarande om tiden, när pansarbåten
Tapperheten kan vara försatt i tjänstbart skick. Därtill kommer att
av de 6 pansarbåtar, som intill 1919 böra avföras från kustflottan, icke
mindre än 3 redan nu där tjänat ut sin tid. Det synes därför vara ett
riksintresse, att flottan så snart ske kan uppbringas till erforderlig styrka
och att den första divisionen pansarbåtar av ny typ så skyndsamt som
möjligt bliver färdigbyggd.»

»Med hänsyn härtill anser Kungl. marinförvaltningen det vara nödvändigt
att 3 pansarbåtar ofördröjligen stapelsättas för att så snart ske kan
tillföras kustflottan.»

Under hand hade marinförvaltningen från olika inhemska skeppsvarv
ocli verkstäder inhämtat upplysningar om i vad mån dessa vore i stånd att
mottaga beställningar å nybyggnad av pansarbåtar av Sveriges typ. Av

in

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO

svaren hade framgått, att någon svårighet att omedelbart påbörja nybyggandet
av de 3 pansarbåtar, som planerats för första perioden, icke
förefnnnes.

Chefen för marinstaben anför beträffande nybyggnadsplanen i huvudsak
följande:

»Anskaffningen av pansarbåtar synes vara tagen i alltför rask följd i
början av perioden och med för långa mellanrum i periodens senaste del.
Därest anskaffningen skulle äga rum i den föreslagna ordningen skulle vi,
när perioden slutar, stå inför samma olägenhet, som nu, d. v. s. att hälften
av vår pansarflotta behövde nyanskaffas under eu tid av 4 år, och budgeten
under dessa år enbart för nybyggnad av pansarbåtar belastas med
12-85 mill. årligen. Exemplet med den alltför hastiga anskaffningen av
Ärantypens båtar bör verka avskräckande. Med fog kan även ifrågasättas
om våra inhemska verkstäder skulle under den korta tiden kunna komma
ut med att leverera så många fartyg av så stor typ och för det fall att
flottans eget varv i Karlskrona så utvidgas att pansarbåtar där skulle kunna
byggas, måste fartygsbyggandet ske i en långt jämnare följd än vad sakkunnige
tänkt sig. Den arbetarestam, man där skulle uppfostra, måste
kunna hållas i jämn sysselsättning, så att eu ny pansarbåt skulle behöva
påbörjas, så fort en blivit färdig. Uti byggnadsplan^! saknas påbörjandet
av en ny pansarbåt år 1933, för att en ny sådan skall hinna vara färdig
att år 1936 ersätta Sverige, som då har stått 20 år i 1. linjen.»

»Anskaffningen av jagare har i stället blivit tillbakasätta Enligt den
antagna livslängden av 16 år i 1. linjen borde 1 ny jagare varje år tillföras
kustflottan d. v. s. 20 stycken borde hava anskaffats under perioden.
Planen upptager endast 17, varjämte en påbörjats avsedd att vara färdig
1935 eller första året efter den ifrågavarande periodens slut. År 1930
erhåller kustflottan sin fulla uppsättning moderna jagare, men först år
1922 en full division sådana. Med de krav på större sjövärdighet för
kustflottans torpedfartyg, som de senare åren gjort sig gällande, bör det
vara angeläget att tillse att nya typer hastigare anskaffas, så att kustflottan
ej dels förlorar i rörelsefrihet genom att åtföljas av ett stort antal små torpedbåtar,
som vid föga upprörd sjö ej kunna hålla farten, dels bliver i avsaknad
av bevakningsfartyg med bättre sjöegenskaper än de nuvarande jagarnas.»

»Om alltså byggnadsplan^! ändras därhän att vartannat år från och
med det innevarande två jagare av ny typ sättas på stapeln skulle från
och med 1916 vartannat år tillföras kustflottan 2 moderna jagare. 1918
skulle alltså den första divisionen vara färdig och 1922 den andra. Med
bibehållande i övrigt av nu befintliga jagare så länge som de sakkunniga
föreslagit skulle kustflottan redan 1924 hava de förutsatta 4 jagardivisio -

112

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

»ernå i stället för 1928 enligt sakkunnigas förslag. Ett ytterligare skäl för
en hastigare anskaffning av jagare av ny typ är, att de skulle tillföra kustflottan
ett ytterligare kraftigt offensivmedel, därigenom att de äro bestyckade
med 3 par torpedtuber. Med den utveckling torpeden under de
sista åren vunnit i avseende på pörte, träffsäkerhet och sprängladdning, är
den som stridsmedel ej långt efter det svåra artilleriet och tvingar detta
att hålla sig på så stora avstånd, att dess effekt avsevärt förminskas genom
svårigheten att vid inskjutning bedöma nedslagen och därav följande osäkerhet
i eldledningen. Träff av en torped torde dessutom medföra en effekt,
som ej kan åstadkommas av en mängd träffar av både svårt och medelsvårt
artilleri.

Inspektören av flottans övningar till sjöss instämmer fullständigt i
marinförvaltningens uttalanden, så mycket hellre som inspektören under
flera år »vederbörligen framhållit, att ett snart förnyande av vår pansarbåtsmateriel
för närvarande utgör flottans viktigaste angelägenhet».

Stationsbefälhavarna vid flottans stationer hava intet väsentligt att
erinra mot nybyggnadsplanen, och båda framhålla med skärpa vikten av
att nybyggnaden av pansarbåtar påskyndas.

Jag delar fullkomligt marinförvaltningens, inspektörens och de båda
stationsbefälhavarnas åsikt, att en kraftig nyanskaffning av pansarbåtar nu
är av den högsta vikt, och jag finner de skäl härför, som marinförvaltningen
anfört, vara förtjänta av den största uppmärksamhet. Omsorgen om att
rikets försvar till sjöss varder tillgodosett i de hänseenden, där det mest
försummats, finner jag vara ojämförligt tyngre vägande än chefens för
marinstaben uttalade betänkligheter i fråga om flottans nybyggnader efter
år 1934, om vilkas omfång och beskaffenhet det för närvarande torde vara
alldeles för tidigt att yttra sig. Chefen för marinstaben har för övrigt i
dessa sina betänkligheter indirekt framhållit vår nuvarande pansarflottas svaghet,
då han säger, att vi i händelse av eu nybyggnad i enlighet med den nu
föreslagna planen efter år 1934 skulle »stå inför samma olägenhet som
nu, d. y. s. att hälften av vår nuvarande pansarflotta behövde nyanskaffas
under en tid av 4 år». Jag kan icke heller finna att, såsom chefen för
marinstaben anser, anskaffningen av Arantypens båtar skett allt för hastigt,
ej heller att den verkat avskräckande. Något uttalande i den riktningen
har mig veterligen förut ej förekommit. Chefens för marinstaben ytterligare
betänkligheter rörande svårigheten för de inhemska verkstäderna att
under den ifrågasatta tiden kunna leverera det beräknade antalet fartyg
synas vederlagda av marinförvaltningens från sagda verkstäder inhämtade
upplysningar. Frågan huruvida någon sådan utvidgning bör företagas

113

Kungl. Mäj:ts nåd. proposition nr 60.

av flottans varv i Karlskrona, att pansarbåtar där kunna byggas, är under
utredning. Slutligen torde det vara uppenbart att frågan om den ännu icke
färdigbyggda pansarbåten Sveriges ersättande lämpligen kan tagas i övervägande,
när eu gång tidpunkten nalkas för detta fartygs utgång ur kustflottan.

Den av andra försvarsberedningen preliminärt förutsatta nybyggnaden
av pansarbåtar intill år 1924 innebär i så måtto ett påskyndande av pansarbåtsbygget,
att intill denna tid ett något större antal pansarbåtar skulle
byggas än under den följande 11-årsperioden, vilket förhållande giver vid
handen, att även beredningen ansett, att pansarbåtsbygget för närvarande
är eftersatt.

Vad jagare vidkommer, hava myndigheterna icke haft något att erinra
mot nybyggnadsplanen med undantag av chefen för marinstaben, som
funnit byggandet av dessa fartyg vara eftersatt och för sin del förordat,
att jagarebygget måtte bedrivas jämnt, så att under hela 20-årsperioden
2 jagare sattes på stapel vartannat år.

Otvivelaktigt hade ett sådant påskyndande av jagarebygget varit önskvärt,
huvudsakligen emedan kustflottan därigenom snabbare än enligt nu
föreliggande förslag- skulle erhålla ett större antal jagare. Vid bedömande
av denna fråga synes emellertid hänsyn böra tagas till att flottans nuvarande
jagare äro fullt användbara i kustflottan, särskilt om den förstärkning
i torpedbestyckningen bliver utförd, varom proposition till riksdagen
förut blivit beslutad. Behovet av jagare för denna sjöstyrka är därföre
redan nu praktiskt sett till hälften fyllt. Det fulla antalet jagare i kustflottan
torde med ny byggnadsplan ens nu utarbetade form kunna uppnås
endast 3 år senare, än om nybyggnaden skulle bedrivas på av chefen för
marinstaben förordat sätt. Av vad förut blivit anfört rörande den sannolika
fördelningen av nybyggnaderna enligt andra försvarsberedningens förslag
framgår, att beredningen jämväl funnit att tyngdpunkten för j ägarebygget
i likhet med föreliggande förslag bör förläggas till tiden efter år
1923—1924 samt att beredningens ^"byggnadsplan i detta hänseende avviker
ännu mera från marinstabschefens ovan uttalade åsikt än här föreliggande
förslag till ^byggnadsplan.

I fråga om nybyggnad av undervattensbåtar har ingen av flottans
myndigheter haft något att erinra. Det här föreliggande förslaget
överensstämmer i det närmaste med det preliminära förslag, som underställts
sagda myndigheter för yttrande, och det synes mig böra framhållas,
att enligt föreliggande förslag sjögående undervattensbåtar tillföras kustflottan
i det närmaste dubbelt så snabbt som synes hava varit avsett enligt
andra försvarsberedningens preliminära personalberäkningar.

Beträffande nybyggnadsplanen för minfartyg, av vilken fartygstyp
Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 höft. (Nr 60.) 15

114

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 60.

andra försvarsberedningen icke förutsatt någon nybyggnad, hava flottans
myndigheter icke i detta sammanhang uttalat sig. I sitt utlåtande över
beredningens fartygstyper m. m. har emellertid inspektören av flottans
övningar till sjöss framhållit behovet av att ett minfartyg tillföres flottan
vid sidan av Clas Fleming snarast möjligt, efter det den första pansarbåtsdivisionen
färdigbyggts. Jag finner även att så vore önskvärt, men
torde dock detta behov böra stå tillbaka för det ännu viktigare anskaffandet
av pansarbåtar, jagare och undervattensbåtar.

Jag delar slutligen till fullo marinförvaltningens och inspektörens
uppfattning, att anskaffningen av fartyg för perioden till och med år 1919
redan nu både kan och bör bestämmas.

Rörande överföringsplanerna hava marin myndigheterna, utöver sådana
erinringar, som hava direkt sammanhang med nybyggnadsplanen, gjort
en del smärre erinringar i sina yttranden över det preliminära förslaget till
sådana planer, och har vid utarbetandet av nu framlagda definitiva planer
tillbörligt avseende fästats vid dessa erinringar.

Yad slutligen angår utrangeringsplanen hava myndigheterna icke
haft något att erinra.

På grund av vad jag sålunda anfört, anser jag att de av mig i det
föregående framlagda planerna för nybyggnad, överföring och ^rangering
av flottans fartyg böra läggas till grund för beräkningar av personalbehov
och kostnader m. m.

Kuntjl. Maj:ts nåd. jjroposition nr 60.

115

Kap. V.

Ombyggnad av vissa flottans fartyg in. in.

Modernisering av l:a kl. pansarbåtar.

I detta ärende föreligger från andra försvarsberedningen ett betänkande Aflindra
och förslag, vilket torde få tillhandahållas vederbörligt utskott. Innehållet redningen
i detta betänkande och förslag är i sammandrag följande. föranstaltad

Då på senare tiden framkommit åtskilliga anmärkningar beträffande M,cnmflr''
l:a kl. pansarbåtarna, vilka anmärkningar gå ut på att dessa fartygs stridsvärde,
till följd av vissa bristfälligheter, i betänklig grad minskats, ansåg
beredningen ätt frågan om möjlig och lämplig modernisering av dessa
fartyg borde upptagas till behandling.

" På beredningens framställning bär Kung!. Maj:t genom nådigt brev
deri 9 maj 1913 bemyndigat chefen för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla
högst tre sakkunniga för att i ärendet biträda med utredningen.

Dessa sakkunniga anförde i huvudsak följande.

Svea ansågs på grund av sin ålder ej längre besitta sådant stridsvärde,
som berättigade till nedläggande av ytterligare kostnader på detta
fartyg. Någon förändring av Göta och dhule borde icke föreslås, förrän beslut
fattats, om de skulle tillhöra kustflottan eller lokalförsvaret. A övriga
nio pansarbåtar ansågos vissa förbättringar böra vidtagas, avseende i första
hand att lätta fartygen från den ökade nedlastning, som de — utom
Oscar II — undergått sedan tiden för deras nybyggnad. Följande förslag
framställdes av de sakkunniga, nämligen:

ändring av stridstornens tak till en kostnad av...... 36,000 kr.

omkonstruering av kommandobrygga, minskning av överbyggnad
in. m. samt dessutom särskilt å Oden, Thor
och Niord ändring av master och skorstenar, allt till en
kostnad av sammanlagt.............. 403,000 »

116

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

anordnande av oljeeldning för användning växelvis

koleldning............•.....

trepanering av skorstenarna å Oden, Thor och Niord .

vissa anordningar för skorstensskydd........

ritningsarbete in. in................

utjämning av siffror...............

med

. . 193,000 kr.

. . 60,000 »

. . 29,500 »

. . 38,000 »

. . 6,500 »

Den beräknade kostnaden uppgick sålunda till 766,000 kr.

Fördelat på de olika fartygen utgjorde detta

för vardera av Oden, Thor och Niord 100,000 kronor, eller

tillsammans................... 300,000 kr.

för Dristigheten................... 65,000 »

för vardera av Äran, Wasa, Tapperheten och Manligheten

79,000, eller tillsammans.............. 316,000 »

för Oscar II..................... 85,000 »

Därjämte föreslogs borttagande av torpedbestyckningen å Oden,
Thor och Niord, därvid dock tubernas metallvärde ansågs kunna täcka
arbetskostnaderna. Sakkunniga förordade även vissa åtgärder till förhöjande
av skjuthastigheten hos det svåra artilleriet å samma fartyg, men
några särskilda penningemedel ansågs icke i detta sammanhang behöva
härför tagas i beräkning, enär en mer än tillräcklig summa kvarstode odisponerad
av det anslag å 385,000 kronor, som 1909 års riksdag anvisat till
ökande av eldhastigheten å l:a kl. pansarbåtarnas artilleri. I samband
med minskningen av pansarbåtarnas överbyggnader måste antingen åt 57
mm. kanonerna beredas andra uppställningsplatser eller ett mindre antal
av dessa kanoner jämte tillhörande ammunition avföras från fartygen,
därvid besättningsstyrkan i motsvarande grad kunde minskas.

Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava den 11 december

1913 avgivit gemensamt yttrande över sakkunnigas förslag och därvid
tillstyrkt de föreslagna åtgärderna med hemställan därjämte, att de smärre
jämkningar, som under arbetets gång kunna finnas lämpliga inom angivna
kostnader, borde få vidtagas. Arbetena ansågos böra börja redan
under 1914 och med Oden, Thor och Niord.

Inspektören av flottans övningar till sjöss, från vilken den 18 mars

1914 yttrande jämväl infordrats, har i skrivelse den 24 samma månad tillstyrkt
de föreslagna åtgärderna med vissa konstruktionstekniska jämkningar
samt därvid tillika betonat önskvärdheten av att omändringsarbetena

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr SO. 117

utfördes så, att flottans övningar alls icke och dess krigsberedskap i minsta
mån bleve lidande.

I sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret uttalar andra
försvarsberedningen, att kostnaderna för moderniseringar av äldre pansarbåtar
lämpligen borde frårulragas det belopp av kronor 7,430,000, vilket
utgjorde summan av de reserverade medlen »till krigsfartygsmateriel».
Nämnda kostnader hade beredningen, som med hänsyn till Odens ålder
icke ansett att detta fartyg borde ifrågakomma till modernisering, efter
några smärre jämkningar upptagit till sammanlagt 630,000 kronor.

Beredningens ovannämnda betänkande och förslag rörande modernisering
av l:a kl. pansarbåtar innehåller vidare följande uttalanden.

Beredningen erinrar, att frågan om modernisering av l:a kl. pansarbåtar
icke i avsevärd mån inverkar på själva flottbyggnadsplanen, och
att ett eventuellt realiserande av ändringsförslagen ej komme att öva något
inflytande på frågan om den återstående tjänstetid, under vilken de olika
fartygen måste avses för användning i kustflottan och sedermera vid lokalförsvaret.

Vidare anföres, att beredningen funne så mycket större skäl att biträda
sakkunnigas förslag att icke några ytterligare kostnader skulle nedläggas
på Sveas förbättrande, som fråga uppstått om detta fartygs desarmering,
när det inom kort tid utgår ur kustflottan. Och då Göta och Thule,
vilka jämväl torde inom kort tid komma att avföras ur kustflottan, redan undergått
genomgripande ombyggnad och modernisering, hade beredningen ej
heller funnit skål att på dem nedlägga ytterligare kostnader. Vid prövning av
frågan, i vad mån fartygens ålder kunde anses berättiga till nedläggande av
kostnader för de föreslagna åtgärderna, hade beredningen visserligen hyst
någon tvekan beträffande de tre äldsta av ifrågavarande nio pansarbåtar, och
särskilt — såsom framgår av vad nyss blivit anfört — rörande pansarbåten
Oden, vilken om tre år uppnått åldersgränsen för tjänstgöring i kustflottan.
Men då upplyst blivit, att Odens maskineri vore i synnerligen gott stånd
och beräknades vara användbart minst lika länge som Thor» och Niords,
och då det vidare vore uppenbart, att samtliga de föreslagna ändringarna
lika val komme dessa tre fartyg til) godo under tjänstgöring vid lokalförsvaret
som i kustflottan, hade beredningen stannat vid den uppfattningen,
att dessa tre fartygs ålder icke skäligen bolde förhindra tillstyrkande
av deras modernisering i den omfattning, som av sakkunniga föreslagits.

Rörande gången av omändringsarbetena ifrågasatte beredningen, som
funne synnerligen angeläget, att de ändringar, som eventuellt beslutades,
komme till utförande snarast möjligt, huruvida icke skäl förelåge att börja
med de yngre pansarbåtarna, vilkas effektivitet i första hand kunde komma

118

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 60.

att sättas på prov. I varje fall förutsatte beredningen, att vid utförande
av arbetena på de olika fartygen vederbörlig hänsyn toges till den för
varje fartyg lämpligaste tidpunkten.

Departc- I likhet med andra försvarsberedningen anser jag skäl icke före fens

Sytt- ^n,!as att nedlägga ytterligare kostnader på modernisering av pansarbåtarna
rande. Svea, Göta och Thule. Såsom föreslaget blivit för pansarbåtarna Oden,
Thor och Niord, och av enahanda skäl, som beträffande dessa fartyg
anförts, synes emellertid torpedbestyckningen böra borttagas, därvid tubernas
metallvärde torde täcka arbetskostnaderna. För att vinna ytterligare
tillgång av för andra ändamål erforderliga artilleripjäser, minska
personalens numerär samt bringa det lätta artilleriet mera i överensstämmelse
med utrymmet å bryggor och överbyggnader böra vidare 2 st. 57
mm. kanoner borttagas från vardera av pansarbåtarna Svea, Göta och Thule.

Såsom framgår av andra beredningens uttalanden, har beredningen
hyst en viss tvekan angående lämpligheten att överhuvud taget ändra Oden,
Thor och Niord, vilkas omändring drager de största kostnaderna. Vid
eu undersökning, huruvida för dessa tre fartyg någon minskning skulle
kunna göras, har jag funnit att — med hänsyn till fartygens snara överförande
till lokalförsvaret — det kan anses mindre trängande att å dem
verkställa den föreslagna bepansringen av skorstenarna. Härigenom undvikes
eu viktökning av 15,8 ton samt in besparas 20,000 kronor, allt per fartyg.

Kostnaderna för de föreslagna ändringarna nedgå — därest ej
skorstensbepansringen införes — till sammanlagt 706,000 kronor.

Vad i övrigt de föreslagna ändringarna beträffar, synas starka skäl
föreligga för deras utförande, särskilt i fråga om minskning av överbyggnaden
samt omkonstruering av kommandobryggor in. in., varigenom dels
viktbesparing uppstår, dels ock fartygens målytor minskas, samtidigt som
torn och artilleri bliva friare och mindre utsatta för att vid eventuella
haverier hindras i sin användning. Eu del lätta kanoner måste vid förändringsarbetena
avföras frän fartygen, enär lämplig uppställningsplats
för dem icke kan erhållas, och bär denna minskning i kanonantalet blivit
iakttagen vid beräkningarna över såväl flottans behov och tillgång av artilleripjäser
som ock personalbehovet.

Vad beträffar införande av oljeeldning ställer jag mig emellertid av
vissa orsaker tveksam.

Genom införande av oljeeldningen erhålles visserligen förutom andra
fördelar en betydande viktminskning, men anordningarna hava också sina
nackdelar. Numera torde som regel blandad kol- och oljeeldning icke
anordnas på så sätt, att ett fartygs samtliga pannor inrättas såväl för kol -

119

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60.

eldning som för oljeeldning, utan anordnas fastmera ett visst antal pannor
för enbart koleldning och ett visst — ofta mindre — antal enbart
för oljeeldning. Så skulle naturligtvis även kunna göras å här ifrågavarande
fartyg, vilket skulle ställa sig billigare än den föreslagna ändringen
av alla pannorna, men å andra sidan måste man i så fall vidtaga
anordningar för att kunna erhålla olja i tillräcklig mängd inom olika kusttrakter
av landet. Ty eljest blottställer man fartygen för risken, att ej
kunna gå med fullt antal pannor.

Sålunda sammanhänger denna fråga på det närmaste med frågan
om tillförsel till eller framställning i vårt land av brännolja, lämpad för
ångpanneeldning.

Denna fråga måste snarast finna sin lösning, då oljeeldning redan
nu funnit användning å vissa för flottan nybyggda eller under byggnad
varande fartyg.

Om icke anordningar för oljeeldning införas å fartygen, minskas den
av mig nyss angivna kostnadssumman från 706,000 kronor med 193,000
kronor till 513,000 kronor. Dessa beräkningar äro uppgjorda med hänsyn
tagen även till förändring av pansarbåten Tapperheten. Enär emellertid
denna pansarbåt, sedan den i januari 1914 grundstöd i Stockholms
skärgård, under alla förhållanden måste efter avslutad bärgning underkastas
en så omfattande reparation, att här föreslagna ändringsarbeten däri torde
kunna inrymmas, kan från dessa alternativa summor dragas den kostnad,
som pansarbåten Tapperhetens omändring skulle kräva, varigenom uppstå
resterande kostnadssuinmor på 456,000 kronor, därest anordningar
för oljeeldning icke införas, och 627,000 kronor, därest dylika eldning
anordnas.

Emellertid har marinförvaltningen i infordrat yttrande över detta
ärende uttalat, att vad Oden, Thor och Niord beträffar skulle — därest ej
anordningar för oljeeldning införas — eu del av de beräknade fördelarna
icke uppnås, enär fartygens djupgående föröver icke kunde erhålla en
lämplig proportion till djupgåendet akterut. En följd därav bleve att förändringsarbetena
å bryggor och överbyggnad finge givas en något förändrad
omfattning, varom utredning påginge.

Vid sådant förhållande kan icke nu bestämmas den omfattning, som
förändringsarbetena lämpligen kunna erhålla, men anhåller jag att därtill
framdeles få återkomma i samband med förslag rörande täckande av de
härför erforderliga kostnaderna.

120

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Ombyggnad av vissa torpedkryssare och kanonbåtar.

Beträffande ombyggnad av vissa torpedkryssare och kanonbåtar anhåller
jag att få hänvisa till förut nämnd hemlig bilaga till detta protokoll.

Förändringsarbeten å flottans nuvarande jagare.

I skrivelse den 3 oktober 1913 har marinförvaltningen föreslagit
vidtagande av vissa förändringsarbeten å flottans nuvarande jagare.

Dessa arbeten gällde anskaffning och anbringande av dubbeltuber å
jagarna Ragnar, Sigurd, Hugin och Munin, installerande av ejektorer för
askans avlägsnande ur eldrummen å jagarna Mode, Magne, Wale och
Ragnar, anordningar för eldning med flytande bränsle å jagarna Mode,
Magne, Wale, Ragnar och Sigurd, anordnande av kombinerad vek- och
droppsmörjning å jagarna Wale, Ragnar, Sigurd och Vidar samt åtgärder
för tillgodoseende av beboeligheten å samtliga jagare.

Jag tillåter mig att i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t
redan beslutat att aflåta proposition till riksdagen angående ifrågavarande
arbetens utförande, varvid de erforderliga beloppen skulle täckas av medel,
som finnas i behåll å anslagen till nybyggnad av jagarna Hugin och Munin.

Utrustning av handelsfartyg för krigsbruk.

Marinför- Marinförvaltningen har i skrivelse den 8 november 1912 angående

"förslag!''11 de viktigaste anslagen till kompletterande av marinens krigsberedskap bland
annat anmält, att för utrustning av handelsfartyg för krigsbruk fortfarande
förelåge ett behov av 793,495 kronor, och ansåg ämbetsverket, att detta
behov med det snaraste borde fyllas.

Emellertid har ämbetsverket anmärkt att, därest utrangering av
fartyg kommer till stånd, ifrågavarande behov därigenom korame att nedgå.

Andra för- Andra försvarsberedningen har uppmärksammat detta behov. Enligt

ttl’nir>bgend'' va^ av beredningens kostnadsberäkningar framgår, torde dock beredningen
hava ansett, att ifrågavarande behov i sin helhet kunde fyllas genom användande
av materiel från utrangerade fartyg.

Departe- Genom den utrangering av äldre fartyg, som i det föregående blivit

fen^ytT föreslagen för perioden 1915—1919, kan från dessa fartyg avförd materiel
rande, avses för täckande av en stor del av ifrågavarande behov, särskilt i vad

121

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vidkommer artilleripjäser, för vilkas anskaffande skulle erfordrats största
delen av ovannämnda summa, eller 575,000 kronor. Genom de i det föregående
omförinälda jämkningarna i vissa fartygs bestyckning kan ytterligare
en del av behovet täckas. Den bestyckningsplan för handelsfartyg,
som i anslutning till ovanstående åtgärder kunnat uppgöras, giver emellertid
vid handen, att fastän vissa reduktioner i handelsfartygens bestyckning
ansetts kunna vidtagas, det kvarstående behovet icke helt kan täckas,
utan erfordras härför ett antal av ytterligare omkring 16 lätta artilleri pjäser.

Emellertid har genom ovan föreslagna åtgärder det angivna anslagsbehovet,
vilket i detalj icke nu kan framläggas, så väsentligt reducerats,
att återstoden bör kunna inrymmas inom den genomsnittsram för extra
ordinarie behov (utom till fartygsbyggnader), varom jag i det följande får
tillfälle att yttra mig.

Anskaffning av torpeder.

I sin underdåniga skrivelse den 30 september 1913 med beräkning l?f^

av utgiftsbehoven under femte huvudtiteln för år 1915 anför marinför- förslag.
valtningen, att, därest en division av de nu befintliga jagarna, så som
ifrågasatt blivit, förses med dubbeltuber i stället för enkeltuber, borde
med gällande beräkningsgrund för antalet torpeder per tub eu anskaffning
av 24 st. 45 cm. torpeder äga rum. Med en kostnad per torped av
8,500 kronor betingade denna anskaffning en summa av 204,000 kronor.

Vidare bär marinförvaltningen i sin utredning den 8 november 1913
angående de viktigaste åtgärderna för kompletterande av krigsberedskapen
hemställt, att ett antal av 69 st. 45 cm. torpeder i reserv måtte med
det snaraste anskaffas, på det att torpedreserven måtte bliva uppbringad till
önskvärd storlek. Kostnaden för varje torped beräknades till 9,500 kronor,
vilket pris för moderna långa torpeder enligt under hand lämnad
uppgift icke anses kunna nedbringas.

Anskaffningskostnaden uppgår därigenom till 655,500 kronor.

Marinförvaltningen har sålunda föreslagit eu total nyanskaffning av
93 st. 45 cm. torpeder till en sammanlagd anskaffningskostnad av 759,500
kronor.

Andra försvarsberedningen har uppmärksammat detta behov, men, Andra /ören
ligt vad beredningens kostnadsberäkningar utvisa, ansett att anskaffningen
vad beträffar reservtorpeder, kunde reduceras till det antal, som kunde
erhållas för 500,000 kronor, i följd varav det totala anslagsbehovet uppBihang
till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (Nr 60.) 16

122

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

skattades till 704,000 kronor. Denna kostnad ansåg beredningen emellertid
kunna inrymmas i den årliga summa av 1,800,000 kronor, som beredningen
beräknat för extra ordinarie utgifter utom till nybyggnad av krigsfartyg.

Departe- Enär jag anser det vara av synnerlig betydelse att fullt moderna

ms yttrande.°ch *ör skjutning på långa distanser avsedda torpeder anskaffas, i första
hand för jagarna, har jag för avsikt att framdeles föreslå Eders Kungl.
Maj;t åtgärder i detta avseende, i samband med förslag till täckande av
de för anskaffningen erforderliga kostnaderna.

Anskaffning av minor.

Föregående Chefen för flottans stab anför i sin förut åberopade skrivelse den

utta. anden. ] g oktober 1906, att senaste krigserfarenhet givit vid handen, att minan
vore ett vapen, som erhållit en framskjuten plats bland stridsmedlen till sjöss.

1906 års typsakkunniga uttala sig i samma riktning.

1907 års försvarskommitté uttalar i sitt betänkande den 5 december
1910, att en fortsatt utveckling av minvapnet skulle avsevärt stärka vårt
sjöförsvar, varför det vore önskvärt, att medel härför under den närmaste
tiden bereddes.

Marinför- Marinförvaltningen har i sin underdåniga skrivelse den 30 september

förslag ^rfe» 1913 rörande beräkning av utgiftsbehoven under femte huvudtiteln för
‘" t 1913. 1915 hemställt, att ett visst, till beloppet angivet anslag måtte äskas för anskaffningar
för minväsendet, därav 876,400 kronor för anskaffning av minor.

Andra Andra försvarsberedningen har uppmärksammat detta behov. Bered beredningen.

ningens kostnadsberäkningar giva emellertid vid handen, att beredningen
antagit att kostnaden skulle kunna inrymmas i den årliga summan av
1,800,000 kronor, som beredningen beräknat för extra ordinarie utgifter
utom till nybyggnad av krigsfartyg.

Departe■ Ett fortsatt anskaffande av minor, varigenom flottans minvapen

chefens kan vidare utvecklas, anser jag i hög grad önskvärt, och anhåller jag
yttrande, att framdeles få återkomma till denna fråga i samband med förslag till
täckande av de för anskaffningen erforderliga kostnaderna.

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 60.

123

Operationsbaser m. m.

KAP. VI.

Örlogsstationer och örlogsdepåer in. m.

Flottan har för närvarande tillgång till fyra befästade stödjepunk- inledning.
ter, nämligen Stockholm, Karlskrona, Göteborg ocli Fårösund. Av dessa
innefatta Stockholm och Karlskrona jämväl örlogsstationer med varv.

I Göteborg har för flottans räkning förefunnits en station, som år
1854 förminskades till depå, vilken i sin ordning indrogs år 1870, därvid
ett mindre område, benämnt »Nya varvet», vilket för närvarande är upplåtet
åt Älvsborgs kustartilleridetachement, förblev i sjöförsvarets ägo.

Vid Fårösund finnas inga anordningar för utförande av reparationer
eller fyllande av förråd in. in. och torde dylika ej heller böra ifrågasättas.

örlogsstationer äro sålunda Stockholm och Karlskrona, av vilka den
sistnämnda i tekniskt avseende har betydligt större resurser än den
förra.

Karlskrona anlades under eu tid, då Sverige vid upprepade tillfällen
förde krig i södra Östersjön med Danmark, tyska stater och Polen,
och såväl Finska viken som Bottniska viken voro helt svenska farvatten.
Karlskrona hade ett förträffligt centralt läge i flottans dåvarande operationsområde.

Förhållandena hava emellertid sedan dess väsentligen förändrats,
och Stockholms station har i strategiskt hänseende erhållit större betydelse
än stationen i Karlskrona. Därjämte har skyddandet av Norrlands
kust kommit att intaga en viktig plats bland våra försvarsproblem, vartill
bland annat nämnda landsdels snabba utveckling bidragit.

124

Myndigheters
och kom
mitteers uttalanden

in. in.

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

Vad västkusten beträffar, förefinnas i Göteborg innanför Älvsborgs
fästning sådana betydande resurser med avseende på verkstäder och varv,
anordningar för komplettering av förråd in. m., att anläggandet av dylika
särskilda anstalter för flottan, åtminstone av större omfattning, i allmänhet
icke ansetts erforderligt.

På grund av dessa omständigheter har frågan om flottans operationsbaser
under senare år huvudsakligen kommit att röra sig om en utvidgning
eller förflyttning av flottans station i Stockholm samt om anläggandet
av en örlogsdepå för flottan å Norrlandskusten, allt under det att Karlskrona
station förutsatts skola fortfarande upprätthållas.

I det följande kommer att lämnas redogörelse för samt i vissa fåll
avgivas förslag beträffande örlog sstationerna i Stockholm och Karlskrona
samt örlogsdepäer vid Härnösand, och i Göteborg.

Därvid förutsättes, att lokalstyrkorna, vilkas storlek, sammansättning
och fördelning framgå av den förut nämnda hemliga bilagan till
detta protokoll, skola vara i fredstid förlagda en var till vederbörande
station eller depå. Frågan om fredsförläggning av kustflottan, vars
storlek framgår av samma bilaga, kommer att här nedan särskilt beröras.

Örlogsstationen i Stockholm.

1 utredning den 8 december 1898 har chefen för flottans stab angivit
de strategiska grunder, vilka ansågos böra vara bestämmande för fördelningen
av flottans materiel under olika förutsättningar. Denna utredning
utmynnade i det uttalandet, att kustflottan borde vara fredsförlagd
till Stockholm, under det att lokalstyrkorna borde vara förlagda till huvudorterna
inom sina respektive operationsområden. Flottans etablissement i
Stockholm ansågs emellertid icke i sitt dåvarande skick tillfredsställa de
fordringar i mobiliserings- och varvshänseenden, som måste ställas på ett
modernt örlogsetablissement, i anledning varav undersökning borde göras
om stationens förflyttning till lämpligare plats.

Med anledning av stabschefens ovan berörda skrivelse tillsattes 1898
eu flottstationskommitté, som i sitt den 31 augusti 1900 inlämnade betänkande
förordade stationens förflyttande till Kaknäs vid Lilla Värtan.

I maj 1902 tillkallades sakkunniga för att inom sjöförsvarsdepartementet
biträda vid utredning rörande den minskning i anläggningskostnaderna
för den tilltänkta stationen, som skulle uppstå därest dit förlädes
— förutom Stockholmseskaderns, lotsverkets och sjökarteverkets fartyg

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

125

in. m. — endast en del av kustflottan och icke hela denna sjöstyrka, såsom
ursprungligen avsetts. Enligt dessa sakkunnigas betänkande, som avgavs
år 1902, skulle anläggningskostnaderna enligt de nya grunderna nedbringas
från omkring 40 till 22 miljoner kronor.

Samtidigt med att dessa sistnämnda sakkunnigas arbeten pågingo,
utfördes emellertid utredning av marinförvaltningen, i vad man det vore
möjligt att inom stationens områden å Skepps- och Kastellholmarna samt
Djurgården inrymma en större del av kustflottan. Flera olika förslag
framkommo, medförande olika kostnader, men då många olägenheter
voro förbundna med ett bibehållande av stationen, återupptogs den förra
planen på stationens förflyttande till annat område. Emellertid hade den
s. k. Ladugårdsgärdekommittén i sitt betänkande den 19 maj 1903 föreslagit,
att hela norra Djurgården skulle upplåtas till bebyggande, ehuruväl
kommittén under vissa förutsättningar undantog ett mindre område
vid Lilla Värtan för stationsanläggning.

Med anledning av de stridiga intressen, som mötte, därest flottstationen
skulle förläggas till Kaknäs och norra Djurgården upplåtas till bebyggande,
tillkallades den 20 februari 1904 sakkunniga för att taga under
förnyat övervägande, om ej innanför Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
befästningar funnes annan lämplig plats för förläggande av flottans station.
Dessa sakkunniga inlämnade sitt betänkande den 15 juli 1904, varav
framgick att undersökningar gjorts på flera ställen såsom Rydboholm,
Hägernäs, Viggbyholm, Näsby och Svalnäs vid stora Värtan, Elfvik och
Bosön å Lidingön samt Bogesund. Sakkunniga förordade emellertid Hägernäs
eller Elfvik. Marinförvaltningen och chefen för flottans stab kunde
icke förorda något av dessa förslag, utan ansågo, att alltjämt Kaknäs vore
ur militär synpunkt lämpligast.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnades nu tillfälle att yttra sig
om de olika förslagen. 1 utlåtande den 30 juli 1904 framhöll detta ämbetsverk,
att platsen vid Kaknäs ur byggnadssynpunkt hade bestämda fördelar
framför andra förslag.

Härefter hördes ånyo marinförvaltningen, som yttrade, att i ärendet
hade förut framhållits de militära skäl, som talade för att betydande
delar av våra stridskrafter till sjöss redan i fredstid måste vara förlagda
inom Stockholms skärgård, och hade därvid tillika anförts, att förläggning
av någon avsevärt ökad materiel, utöver den vid stationen befintliga,
icke kunde därstädes äga rum utan omfattande och dyra anordningar,
och att stationens område i alla händelser vore för trångt för att
därstädes förlägga hela den styrka, som borde för stationen avses, på grund
varav förflyttningen av flottans etablissement i Stockholm till annan plats

126

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

i stadens närhet framstode såsom särdeles önskvärd. I fråga om valet av
plats anslöt sig marinförvaltningen till Kaknäs-förslaget.

Den 30 juni 1905 avgåvo två av ledamöterna i 1898 års flottstationskommitté
förslag till det nya varvets förläggande något nordligare än
vad nämnda kommitté i sitt ovan anförda betänkande föreslagit, nämligen
vid Lindarängen.

Sedan riksmarskalksämbetet yttrat sig i ärendet, tillkallades 1905 eu
arkitekt att uppgöra förslag till stadsplan i anslutning till 1908 års kommittébetänkande
och till förslaget av 1905 års sakkunniga. 1 frågan yttrade
sig sedermera cheferna för IV arméfördelningen och för fortifikationen
samt ånyo riksmarskalksämbetet.

I motion till 1905 års riksdag hemställde herr A. Hedin, att intill
dess frågan om ny flottstation i Stockholms närhet blivit avgjord, för densamma
erforderliga områden borde reserveras vid fastställande av plan för
försäljning av Ladugårdsgärdet.

Den 24 juli 1905 uppdrogs åt vissa sakkunniga att uppgöra plan
för stationens förflyttning till Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs, i samband
med försäljning av stationens dåvarande områden å Skeppsholmen m. in.

1 eu särskild utredning den 18 oktober 1906 rörande »åtgärder, som
erfordras för att underlätta flottans uppträdande under krig», avgiven i
anslutning till chefernas för generalstaben och flottans stab förslag till
försvarsväsendets stärkande av samma dato, uttalar chefen för flottans stål)
att huvuddelen av kustflottans större fartyg borde i fredstid vara förlagda
till Stockholms station. Enär de anordningar, som erfordrades för en
sådan förläggning, stode i närmaste samband med frågan om en förflyttning
av denna station till annan plats, framhölls önskvärdheten av att
denna /råga måtte snarast erhålla sin lösning.

År 1907 avlät Eders Kungl. Maj:t proposition till riksdagen angående
förflyttning av flottans station i Stockholm till Elfvik å Lidingön.

Vid samma riksdag väcktes motion, att med avslag å propositionen
i stället borde upplåtas erforderligt område vid Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs.

Statsutskottet anförde i denna fråga bland annat följande.

1 mer än två århundraden hade den svenska flottans huvudstation varit
förlagd till Karlskrona. Det funnes icke mer än eu åsikt därom, att fullgoda
skäl på sin tid talade för huvudstationens förläggning till nämnda stad.
I våra dagar vore emellertid förhållandena, särskilt de politiska, fullkomligt
omgestaltade. Vi ägde icke längre några besittningar på andra sidan
Östersjön; och jämväl de flesta andra skäl, vilka en gång talat för Karlskronas
lämplighet såsom vår förnämsta örlogsstation, hade under tidernas

Kungl. Maj.-ts nåd. proposition nr 60.

127

lopp förlorat sin giltighet. Också hade den åsikten allt mer och mer gjort
sig gällande, att huvudstyrkan av vår flotta borde vara förlagd till Stockholm
eller dess närmaste omgivningar. Denna åsikt ansågs dåmera vara
så allmänt omfattad, att ett uppräknande av skälen härför syntes överflödigt,
varför utskottet i detta sammanhang endast ville påpeka den omständigheten,
att våra moderna krigsfartyg icke behövde riskera, att i likhet
med forna tiders segelfartyg av trä bliva instängda av isarna i Stockholms
skärgård, utan med tillhjälp av isbrytare kunde hela året om tämligen
obehindrat förflytta sig från det ena stället till det andra. Det vore vidare
fullt utrett, att flottans station i Stockholm i sitt dåvarande skick
icke uppfyllde anspråk, som i avseende å varvsdriften och särskilt i mobiliseringshänseende
måste ställas på ett modernt marinetablissement, och
att stationen ej heller hade sådana möjligheter till utveckling, att den
skulle kunna mottaga den styrka, som av strategiska skäl borde där vara
förlagd. En följd härav vore, att frågan om förflyttning av flottans station
i Stockholm till annan plats än den nuvarande sedan ett tiotal år
tillbaka stått på dagordningen och under denna tid flera gånger varit föremål
för utredning av kommittéer och sakkunniga. De platser, som härvid
ansetts framför andra böra komma ifråga, vore egendomen Elfvik på
Lidingön och Kaknäsområdet på norra Djurgården. Av dessa ställen hade
Kungl. Maj:t ansett sig böra föreslå Elfvik såsom plats för ett nytt marinetablissement,
varemot uti avgiven motion yrkats flottstationens förläggande
till Ivaknäs.

Utskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts proposition icke måtte av
riksdagen bifallas, men att områden i enlighet med förutnämnda motion
borde upplåtas.

Riksdagen avslog emellertid såväl propositionen som motionen.

Ungefär samtidigt härmed eller kort därefter framkommo i broschyrer
och i tidningspressen förslag att förlägga flottstationen dels vid Torsby
fjärd, dels till Bogesundslandet, dels till Ängnö-Gåsö vid Erstaviken.

Den 21 december 1907 tillkallades sakkunniga, som verkställde utredning
rörande flottans stations förläggning jämväl till ovannämnda platser,
men liksom flertalet sakkunniga och myndigheter, som förut verkställt
utredningar eller yttrat sig i frågan, förordade dessa stationens förläggning
till Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs.

Den 1 maj 1908 tillkallades två sakkunniga för att med ledning av
föregående utredningar förbereda eu slutlig framställning i frågan till
1907 års försvarskommitté, och lades därvid till grund det av 1906 års
sakkunniga framlagda förslaget till station och varvsanläggning vid Lilla
Värtan och Lindarängen-Kaknäs.

128

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Sakkunniga för utredning rörande det fasta kustförsvarets ordnande
hava i yttrande den 23 juni 1908 anfört, att det oavvisliga behovet av en
permanent operationsbas för flottan inom Stockholms skärgård vore till
fullo ådagalagt. Flottans nuvarande station i Stockholm motsvarade icke
de fordringar, som en permanent operationsbas för flottan måste fylla.

Slutligen har 1907 års försvarskommitté i betänkande den 15 november
1909 och 5 december 1910 anfört bland annat

att en förflyttning av flottans station i Stockholm är av behovet påkallad;

att den nya stationen bör erhålla den omfattning att flottans huvudstridskrafter
där kunna förläggas;

att bland de platser för den nya flottstationen, som varit föremål
för kommitténs prövning, Kaknäsområdet är att föredraga;

att anläggandet av en ny flottstation vid Kaknäs för närvarande bör
äga rum endast under den förutsättning, att kostnaderna för anläggningen
kunna täckas genom försäljning i skälig omfattning av mark från Skeppsoch
Kastellholmarna samt Galérvarvet, ävensom, därest så skulle för ändamålet
erfordras, någon del av norra Djurgården närmast omkring stationsområdet.

Stationsfrågan har sedermera synnerligen ingående behandlats i
Kungl. Maj:ts proposition till 1911 års Riksdag, varvid till byggnadsarbeten
in. m. för flottans station i Stockholm äskades ett extra anslag av

400,000 kronor. Departementschefen har därvid till statsrådsprotokollet
anfört, att det syntes uppenbart, att, därest en förflyttning skulle ske, den
nya stationen borde erhålla sin plats vid Kaknäs. Fn dylik förflyttning
kunde emellertid icke anses nödvändig, därest den nu befintliga stationen
på lämpligt sätt bleve moderniserad och förläggningsplatser för flottans
fartyg bereddes i närheten av stationens område. De uppgjorda planerna
för dylika anordningar, vilka slutade på en summa av inemot 10,000,000
kronor, voro emellertid då ännu icke i det skick, att de kunde föreläggas
Riksdagen.

Under uttalande att, om flottans station skulle kvarbliva å Skeppsholmen,
statsmakterna icke borde binda sin handlingsfrihet i fråga om
det värdefulla Kaknäsområdet, beviljade Riksdagen äskade 400,000 kronor
till vissa, under alla förhållanden erforderliga byggnadsarbeten in. m. å
Skeppsholmen.

1 skrivelse den 8 november 1913 har marinförvaltningen avgivit
infordrad uppgift rörande de viktigaste kompletterings- och anskaffningsbehov,
som ansågs böra, oberoende av eventuell nyanskaffning av krigsfar
tygsmateriel, tillgodoses för främjande av krigsberedskapen.

Ämbetsverket har därvid ej upptagit förslag till sådana åtgärder,

129

Kungl. Maj:ts nåd. ''''proposition nr 60.

som kunna bliva erforderliga i samband med fattande av beslut om flottans
stations i Stockholm eventuella förflyttning från eller kvarblivande å dess
nuvarande plats, men framhåller den stora vikten av att denna fråga så
snart ske kan bringas till slutgiltig lösning.

Marinförvaltningen har emellertid i sin underdåniga skrivelse hösten
1913 angående reglering av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel
för år 1915 framhållit bland annat, att behovet av ökad möjlighet till
dockning av fartyg vid Stockholms varv icke i längden kunde undanskjutas
och föreslog dels en utvidgning av den nuvarande Galérvarvsdockan,
dels anskaffning av en mindre flytdocka.

Ämbetsverket framhöll härvid bland annat följande.

Behovet av ökade dockningsmöjligheter hade blivit alltmer kännbart
i samma mån som den vid Stockholms station förlagda fartygsmaterielen
ökades. Under senaste tiden hade tillkommit depåfartyget Skäggald och
minfartyget Clas Fleming, och väntades under närmaste tiden även
undervattensbåtar tillkomma.

Beträffande storleken av den nu befintliga dockan framhöll marinförvaltningen,
att, om det redan under fredstid torde komma att visa sig
mycket kännbart, att å ostkusten ej funnes någon docka av sådan storlek,
att den under byggnad varande pansarbåten Sverige eller annat i storlek
därmed jämförligt fartyg kunde däri dockas, kunde detta förhållande under
krigstid bliva ödesdigert för sådant fartygs stridsduglighet, på grund av
att eventuellt erhållna skador, som krävde fartygets dockning, ej kunde
avhjälpas. Då en ny större docka till följd av ovissheten angående stationens
förflyttning ej syntes då böra anläggas å Galérvarvet, ansågs den
under närvarande förhållanden mest ekonomiska utvägen vara att lösa
dessa spörsmål dels genom att anskaffa en mindre flytdocka för de smärre
fartygen (undervattensbåtar in. fl.), varigenom erforderlig dockning av
dessa båtar ej skulle hindra den stora dockans användning, dels ock genom
att utvidga den nu befintliga dockan till sådan storlek, att fartyg av
pansarbåten Sveriges dimensioner kunde däri intagas.

Befintligheten av en större docka i Stockholms hamn syntes även
marinförvaltningen från handelssjöfartens synpunkt vara fördelaktig.

Då emellertid en dylik utvidgning av Galérvarvsdockan beräknades
kräva en tid av omkring 15 månader, under vilken tid Stockholms varv
skulle vara hänvisat till Beckholmsdockorna, vilka äro mycket upptagna av
handelsflottans fartyg, syntes det marinförvaltningen riktigast att därmed
finge anstå till dess den mindre flytdockan bleve färdig, så att varvet
åtminstone för de mindre fartygens dockning ej bleve beroende av Beckholmsdockorna.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 höft. (AV 60.) 17

130

Kungl. Maj:ts nåd'' proposition nr 60.

I underdånig skrivelse den 3 april 1914 upptager marinförvaltningen
ånyo frågan, men gör där ett förslag om anläggande av en ny torrdocka
å flottans varv i Stockholm i stället för nyssnämnda utvidgning av den
befintliga dockan och anskaffning av en flytdocka.

Utredningen angående bästa sättet för Galérvarvsdockans utvidgning
hade, fortsätter ämbetsverket, preliminärt visat, att kostnaden härför skulle
uppgå till omkring 335,000 kronor. Kostnaden för eu mindre flytande
docka beräknades till 120,000 kronor. Då sedermera utredningen angående
Galérvarvsdockans utvidgning blivit avslutad, hade framgått, att det ingalunda
vore tillräckligt att utvidga dockan i avseende å bredden, utan att även
dockans tröskel och botten måste sänkas för att ernå erforderligt vattendjup.

Skulle utvidgning av dockan göras i avseende på djupet, vore det
fördelaktigast att tilltaga detta så stort, att det bleve tillräckligt för pansarbåten
Sverige, även om fartyget vore skadat så att dess djupgående ökats.
Den gjorda kostnadsberäkningen förutsatte också 8 meters vattendjup på
docktröskeln. Kostnaden för en utvidgning till 20 meters bredd i portöppningen
och 8 meters vattendjup jämte nytt pumpverk beräknades till

700.000 kronor. Vid sådant förhållande ifrågasatte nu ämbetsverket, om
en dylik utvidgning vore förenlig med god ekonomi. »En ny docka»,
yttrar marinförvaltningen, »av tillräckliga dimensioner — 125 X 20 X 8
meter — med nytt pumpmaskineri kostar enligt verkställd beräkning

1.100.000 kronor, vartill kommer kostnaden för nytt pumphus, reparation
av galérskjul och dess inredning till verkstadsbod för dockan samt nedrivning
av vissa galérskjul m. m. för sammanlagt 46,000 kronor, eller tillsammans
1,146,000 kronor. Skulle en sådan docka komma till stånd, torde
den förut föreslagna flytdockan ej vara erforderlig. Då man sålunda för eu
kostnadsökning av 326,000 kronor kan erhålla två större fasta torrdockor i
stället för en stor fast och eu mindre flytande docka, anser marinförvaltningen,
att en ny fast torrdocka av ovannämnda dimensioner bör byggas.»

Andra I en för andra försvarsberedningen verkställd utredning angående

beredningen, åtgärder för att åstadkomma en förbättrad krigsberedskap för flottan, har
chefen för marinstaben den 12 juni 1913 uttalat, att vad som redan år
1898 anförts i fråga om förläggning av flottans materiel under fredstid
alltjämt ägde sin fulla tillämpning.

Frågan om utvidgning eller förflyttning av örlogsstationen i Stockholm
var också föremål för andra försvarsberedningens preliminära överläggningar,
men hade beredningen icke tagit ståndpunkt till denna fråga,
utan — i varje fall tills vidare — lämnat detta ärende utanför den utredning
beträffande sjöförsvaret, varmed beredningen sysslade. På grund

131

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60.

härav förekommer icke heller i beredningens preliminära betänkande något
uttalande om Stockholms station.

Inspektören av flottans övningar till sjöss har i sitt yttrande över
beredningens preliminära betänkande anmärkt, att detta icke innehölle övningar till
något i denna viktiga fråga, vilken omedelbart och i samband med övriga
försvarsfrågor borde finna sin lösning, och borde erforderliga medel härför gående andinedtagas
i beräkningen bland utgifterna en gång för alla, då det gällde rab{°er^„f''

att fördela för försvaret tillgängliga medel. gens preli minära

betänkande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har frågan om en för- Departeflyttning
eller utvidgning av flottans station i Stockholm under de senaste ch^™sSytt15
åren varit föremål för omfattande utredningar. rande.

De militära synpunkter, som i allmänhet blivit framförda såsom
motiv för en förläggning till Stockholm av större delar utav kustflottan,
än vad hittills varit fallet, hava i första hand gällt dels faran för innestängning
av de i Karlskrona förlagda baki. pansarbåtarna, dels önskvärdheten
av att kustflottans huvudstyrka i fredstid vore förlagd inom det viktiga
operationsområde på Sveriges ostkust, som Stockholms skärgård bildar.

Frågan om fartygens fredsförläggning har på sätt och vis kommit i
nytt läge genom den ökade krigsberedskap, som under senare år givits åt
kustflottans fartyg och vilken krigsberedskap jag ämnar föreslå måtte bliva
än ytterligare ökad på sätt framgår av vad jag i annat sammanhang yttrar.

1 krigsberedskap liggande delar av kustflottan, vilka hava sina besättningar
och förråd ombord, kunna med fördel vara förlagda även till Karlskrona,
då nämligen en förflyttning från Karlskrona till Stockholm vid behov kan
utan tidsutdräkt verkställas.

Vad åter beträffar icke rustade fartyg, synas förhållandena ställa sig
olika för torpedfartyg och pansarbåtar, vilka sistnämnda fartyg, då de icke
äro rustade, synas mig böra vara förlagda till Stockholm.

Den tid, som stått till buds, har icke medgivit en granskning av
hela det omfattande material, som föreligger beträffande stationsfrågan, i
anledning varav något förslag i ämnet nu icke kan avgivas, men torde dylikt
förslag framdeles få underställas Kungl. Maj:ts prövning, vilket emellertid
ej lär kunna ske under tiden för den nu sammanträdande riksdagen.

Den närmaste åtgärden i denna fråga synes mig emellertid vara
ordnandet av dockningsmöjligheterna i Stockholm.

Kostnaden för en torrdocka därstädes skulle, enligt vad förut blivit
anfört, belöpa sig till 1,146,000 kronor, under förutsättning att dockan
förlägges till plats å flottans nuvarande område. Med hänsyn till att en -

132

Föregående

uttalanden.

Andra försvarsberedningen.

Departementschefens
yttrande.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ligt in in uppfattning en förnyad utredning om stationsfrågan bör vidtagas
anser jag mig icke nu kunna förorda att förlägga den nya dockan till Galérvarvet.
Skulle dockan förläggas till annan plats, tillkomma dels kostnader för
verkstad och — beroende på läget — eventuellt kostnader för markförvärv.

Den angivna summan av 1,146,000 kronor uttrycker sålunda den minsta
kostnaden för ifrågavarande behov, men anser jag att härtill bör läggas
en beräknad summa av 250,000 kronor för en mindre verkstadsanläggning
in. in. utöver vad som i detta avseende erfordrades för dockan, därest den
förlädes till Galérvarvet, och ökas summan sålunda till 1,396,000 .kronor,
vilken summa lämpligen bör avrundas till 1,400,000 kronor. Därest dockan
kominer att förläggas till plats, som ej tillhör staten, tillkommer kostnad
för markinköp, som dock nu svårligen kan beräknas, desto mindre som ett
dylikt markförvärv givetvis komme att avse även andra anläggningar än
ifrågavarande docka.

Beträffande frågan om täckandet av nyssnämnda kostnad, 1,400,000
kronor, vilken jag anser bör redan nu preliminärt beräknas, anhåller jag
att framdeles få återkomma.

J ill frågan om plats för dockan anhåller jag på grund av vad ovan anförts
likaledes att framdeles få återkomma.

Örlogsstationen i Karlskrona.

Chefen för flottans stab har i förut åberopad skrivelse den 18 oktober
1906 framhållit, att Karlskrona är nödvändig såsom operationsbas för
flottan vid försvaret av södra Sverige.

Ivustförsvarskommissionen uttalar att, ehuru Karlskrona station icke
längre är av så stort värde såsom operationsbas som förr, så är dock denna
ort i sin egenskap av flottans enda befästade replipunkt å landets södra
kust av sådan betydelse för sjöförsvaret, att densamma bör bibehållas.

1907 års försvarskommitté uttalar sig i samma riktning.

Andra försvarsberedningen har i sitt preliminära betänkande rörande
sjöförsvaret icke gjort något uttalande angående Karlskrona station.

Som redan av det föregående framgått, kvarstår alltjämt och oberoende
av eventuell förflyttning eller utvidgning av Stockholms station behovet
av Karlskrona örlogsstation, där fortfarande eu del av flottans stridskrafter
torde komma att vara förlagda.

Närmast med anledning av frågan om byggandet av pansarbåtén
Sverige uppstod den tanken, att den omfattande varvsanläggning, som
förefinnes i Karlskrona, skulle kunna ytterligare utnyttjas, därigenom att

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

133

varvet genom eu utvidgning sattes i stånd att i större omfattning än hittills
åtaga sig nybyggandet av fartyg.

I en motion till 1918 års riksdag upptogs denna tanke och hemställdes
dels om en riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om
utredning, huruvida och i vilken omfattning kronovarvet i Karlskrona kunde
ombyggas och utvidgas för att kunna i vidsträcktaste mån tjänstgöra vid
nybyggnader av pansarbåtar och andra krigsfartyg, dels att det förslag härom,
vartill utredningen kunde giva anledning, måtte för Riksdagen framläggas.

Riksdagen yttrar härom i skrivelse n:r 5 år 1913 följande:

»För att kunna motsvara sina ändamål måste flottans varv vara försedda
med ganska stor arbetspersonal, bestående till icke ringa del av
yrkesskiekligt folk. Utrustnings- och reparationsarbetena å fartygen äro
emellertid av sådan art, att vid vissa tider och tillfällen hela personalen
måste därpå koncentreras. Under andra tider åter kan personalen beredas
sysselsättning genom utförande av erforderliga ny byggnadsarbeten. Redan
ur denna synpunkt torde det sålunda vara lämpligt, att ett av flottans
varv inrättas så, att nybyggnad av fartyg där kan med fördel företagas.
Då i Karlskrona redan linnes en dyrbar och omfattande varvsanläggning,
som tvivelsutan väl lämpar sig för utvidgning, är det tydligt, att detta
varv bör komma i fråga för nu åsyftade ändamål. För att emellertid nvbyggnadsarbetena
skola kunna utföras på rimlig tid och med goda ekonomiska
resultat, är det naturligtvis behövligt, att varvet och verkstäderna
försättas i fullt modernt skick och förses med härför erforderliga maskinella
anordningar. Härigenom skulle åter den fördelen vinnas, att de behövliga
reparationsarbetena kunde mera rationellt, snabbare, billigare och
till större omfattning än nu är fallet utföras vid detta varv. Och det
synes Riksdagen ganska troligt, att, därest staten äger ett örlogsvarv, inrättat
för nybyggnad av alla fartygsslag, det skall vara möjligt för staten
att vid förekommande beställningar från enskilda skeppsvarv betinga sig
arbetenas utförande för billigare pris än eljest. Även bör beaktas, att
nybyggnader under utförande å örlogsvarvet i Karlskrona skulle vara i
viss mån skyddade genom förefintliga försvarsanstalter.»

»Riksdagen finner det sålunda ur många synpunkter vara fördelaktigt,
om Karlskrona örlogsvarv bleve moderniserat och utvidgat, så att å detta varv
nybyggnader av örlogsfartyg av alla för vår flotta behövliga slag kunde utföras.»

»På grund av vad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föranstalta om erforderlig utredning rörande Karlskrona
örlogsvarvs utvidgning och modernisering, i syfte att å varvet må kunna
utföras nybyggnader av pansarbåtar och andra krigsfartyg, samt för Riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen må kunna föranleda.»

134

Kun tji. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Myndigheters
och
kommittéerf
uttalanden
m. m.

Med anledning härav utverkade jag den 2 sistlidna april Eders Kungl.
Maj:ts tillstånd att tillkalla kommitterade för utredning av denna angelägenhet,
vilken utredning för närvarande pågår.

Örlogsdepå vid Härnösand.

Behovet av en befäst replipunkt å mellersta Norrlands kust framhålles
med skärpa av chefen för flottans stab redan i hans år 1898 avgivna
yttrande över 1896 års befästningskommittés betänkande. Ifrågavarande
behov vitsordas även i chefernas för generalstaben och flottans
stab gemensamma förslag till försvarsväsendets stärkande, avgivet i samband
med 1906 års försvarsplan. Chefen för flottans stab yttrar i sin
skrivelse den 18 oktober samma år beträffande föreliggande fråga bland
annat följande: »För att flottan skall med hopp om framgång kunna gentemot
en till sjöss överlägsen motståndare fylla sin uppgift vid landets
försvar fordras oundgängligen, att ett tillräckligt antal befästade permanenta
operationsbaser med anstalter för utförande av reparationer å fartygen
och komplettering av deras förråd anordnas å kusten. Såsom en
naturlig fordran i detta hänseende måste anses upprättandet av minst en
dylik operationsbas för vardera av våra tre strategiska sjöfronter, nämligen
Östersjön, Västkusten och Norrlandskusten.»

Kustförsvarskommissionen har i sitt betänkande den 23 juni, 1908
uttalat, att en permanent operationsbas för flottan bör anordnas vid Angermanälven,
samt att densamma tillsvidare bör anläggas i mindre skala,
vårföre etablissementet borde inskränkas till att omfatta en mindre depå.
De sakkunniga beräknade kostnaderna för varvsanläggningen, inberäknat
markinköp men oräknat försvarsanordningarna, till 2,420,000 kronor, vartill
kom 485,000 kronor för byggnader in. in., eller i allt 3,005,000 kronor.

1907 års försvarskommitté yttrar i denna fråga, att en sammanställning
av gjorda utredningar tydligt påvisar vikten av att en operationsbas
så snart ske kan kommer till stånd å Norrlandskusten för att möjliggöra
flottans verksamma uppträdande till den norrländska kustens skydd under
krigstid. Emellertid framgick det av kustförsvarskommissionens utredning,
att en dylik anläggning kräver betydande kostnader, varför med anläggandet
av en permanent operationsbas å Norrlandskusten borde tillsvidare anstå,
dock att åtgärder borde vidtagas dels för att vid mobilisering en tillfällig
operationsbas för torpedfartyg skulle kunna upprättas, dels för att en
docka måtte å lämplig plats åstadkommas. En dylik docka i förbindelse
med lämplig reparationsverkstad ansåg kommittén skulle kunna tjäna ett

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

135

dubbelt ändamål, i det att anläggningen under fredstid kunde bliva till
stor nytta för handelssjöfarten. På den grund ansågs att anläggningen
skulle kunna åvägabringas genom enskild företagsamhet, vilken dock borde
stödjas genom subvention av statsmedel.

Andra försvarsberedningen anför i föreliggande fråga följande. Andra

I en på begäran av försvarsberedningen år 1912 verkställd utred~beredningens
ning angående möjligheterna för den svenska flottan att ingripa till hind- uttalande
rande av fientliga landstigningsföretag mot mellersta eller övra Norrlands ^ ^ra tékust
har chefen för marinstaben framhållit, att till stöd för i Bottenhavet tänkandet.
uppträdande svenska sjöstridskrafter bör finnas en befäst replipunkt å
mellersta Norrlands kust, och i en annan till försvarsberedningen avlämnad
redogörelse angående de huvudsakliga fall av landstigningsförsök på
Sveriges kuster, som i händelse av visst krigsfall kunde vara att förvänta,
har marinstabschefen uttalat, att, »för att operationer med svenska sjöstridskrafter
i Bottniska viken skola hava utsikt till framgång erfordras,
att till stöd för dem finnes en befästad replipunkt inom Ångermanlands
skärgård».

Beredningen, som dessutom inhämtat chefens för generalstaben
yttrande samt tagit del av ett av cheferna för marinförvaltningen, marinstaben,
kustartilleriet och fortifikationen utarbetat och den 29 september
1913 dagtecknat betänkande om det fasta kustförsvaret, har i sitt
preliminära betänkande anfört följande: »Beredningen anser, att behovet
av en befäst replipunkt på mellersta Norrlands kust är till fullo ådagalagt,
och med den utveckling, som det nutida sjökrigsväsendet tagit, måste detta
behov anses hava blivit ännu mera påtagligt än förut. Svårigheterna vid
en förflyttning av svenska sjöstridskrafter från mellersta Sveriges skärgårdsområde
upp i Bottniska viken hava betydligt ökats; så mycket angelägnare
måste det därför vara, dels att inom Bottniska viken finnes en befäst plats,
inom vilken en lokalstyrka av flottan kan vara förlagd, åtminstone under
den isfria tiden, dels att denna plats kan tjäna som mål och tryggad hamn
för en sjöstyrka, som söderifrån vid behov söker förflytta sig till detta
vatten. Beredningen har icke förbisett de betänkligheter, som kunna resas
mot anläggandet av dessa nya befästningar på grund av de kostnader, som
äro förenade ej blott med själva anläggningen, utan också med dess bemanning,
men inför de synnerligen viktiga försvarsintressen, som här föreligga,
torde betänkligheterna böra falla, om anläggningen utföres på billigaste
sätt och även bemanningen anordnas efter så sparsamma grundsatser
som möjligt. Vad platsen för den ifrågavarande replipunkten vidkommer,
anser beredningen, att då det här gäller framför allt en replipunkt för

136

Departe ments chefens yttrande.

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

O

flottan, de skäl, som anförts för Angertnanälvens mynning, måste väga
mera än de, som anförts för att välja annan ort.»

På beredningens hemställan hade chefen för marinstaben uppgjort
alternativa förslag till örlogsdepå å Norrlandskusten, vilka förslag beredningen
dock ansåg böra underkastas granskning i vissa avseenden, framför
allt rörande möjligheten att för sjöfartsnäringen under fredstid nyttiggöra
den till örlogsdepån hörande dockan, då bristen på en sådan norr om
Stockholm gjort sig starkt kännbar för den synnerligen livliga sjöfarten
på Norrland. Denna granskning hann beredningen emellertid icke fullborda.

Jag delar i allt väsentligt den mening rörande behovet av en befäst
replipunkt för flottan på mellersta Norrlands kust, som i de gjorda utredningarna
kommit till synes, och anser att densamma — såsom ock förutsatts
i den på beredningens föranstaltande verkställda utredningen — bör
förläggas vid Härnösand.

Den granskning, som beredningen icke hann fullborda, har nu blivit
inom departementet verkställd, och torde denna granskning, vilken utmynnat
uti ett förslag till anordnande av en örlogsdepå vid Härnösand, få tillhandahållas
vederbörligt utskott.

Enligt detta förslag skulle örlogsdepån kunna så anordnas, att de
delar av densamma, vilka under fredstid endast i mindre grad behöva
tagas i anspråk för flottans räkning, kunna avskiljas från den återstående
delen av depån, vilken borde avses uteslutande för flottans behov. Den
avskilda delen med tillhörande område torde lämpa sig för uthyrning, och
torde svårighet ej möta att erhålla lämplig arrendator, varvid arrendesumman
kan antagas täcka en del av de med örlogsdepån förenade årliga
kostnaderna.

Såsom framgår av den vid detta protokoll fogade hemliga bilagan
äro tvenne alternativ för depåns omfattning uppgjorda, och finner jag den
planläggning och omfattning, som angivas av det såsom n:r II betecknade,
mindre omfattande alternativet lämpliga. Kostnaderna för depåns anläggning,
oberäknat markinköp, framgå av nyssnämnda bilaga. Med markinköp
beräknas densamma uppgå till högst 1,700,000 kronor. Till frågan
om anläggning av den nya depån samt täckande av kostnaderna för densamma
anhåller jag att framdeles få återkomma.

Örlogsdepå i Göteborg.

Föregående I sin förut omförmälda skrivelse den 18 oktober 1906 beträffande

yttranden. vissa åtgärder för underlättande av flottans uppträdande under krig, anför

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

137

chefen för flottans stab bland annat, att behovet av en permanent operationsbas
för flottan på västkusten hade trätt fram bland de frågor, som närmast
väntade på sin lösning, och att denna operationsbas borde förläggas till
Göteborg. Där borde sålunda finnas anordningar för upprättande av förråd
av ammunition och annan utredning, som icke kunde i tillräcklig
mängd erhållas i Göteborg, ävensom upphalnings- eller förtöjningsplatser
för de fartyg, som avsåges bliva förlagda till västkusten.

Kustförsvarskommissionen har i sitt betänkande den 23 juni 1908
uppgjort förslag till fördjupning av hamnen vid Nya varvet i Göteborg,
till anordnande av kajer och vågbrytare samt till utförande av en del nybyggnads-
och omändringsarbeten m. in., allt till en beräknad kostnad av
3,830,000 kronor.

1907 års försvarskommitté anför i sitt betänkande den 5 december
1910, att det vore av betydelse, att en permanent operationsbas för flottan
komme till stånd på västkusten. Men de betydande kostnader, som en
dylik station med erforderliga befästningar skulle kräva, ävensom hänsyn
till nödvändigheten att i första hand tillgodose det rörliga försvaret och
redan befintliga kustpositioner, föranledde kommittén att icke förorda en
örlogsstation i Göteborg i överensstämmelse med de gjorda förslagen.

Däremot förordade kommittén att under den närmaste tiden sådana
anordningar måtte vidtagas å Nya varvet i Göteborg, att en avdelning
torpedfartyg jämte eventuellt erforderligt vakt- eller logeinentsfartyg där
kunde under fredstid vara förlagd.

Andra försvarsberedningen har i sitt preliminära betänkande icke
avgivit något förslag eller gjort något uttalande beträffande örlogsdepån
vid Göteborg.

Med hänsyn till den begränsning, som försvarskostnaderna måste
underkastas, anser jag att utgifter för stationerna böra i möjligaste mån
inskränkas, på det att det rörliga försvaret och de oundgängligen nödvändiga
kustfästningarna må kunna bättre tillgodoses.

De åtgärder, som sålunda böra vidtagas vid Nya varvet i Göteborg,
synas mig endast böra avse ett beredande av möjlighet att dit förlägga en
lokalstyrka, vars storlek — såsom förut blivit sagt — framgår av den
vid detta protokoll fogade hemliga bilagan.

Den uppbördspersonal, som är erforderlig för fartygens tillsyn
och vilken bör kommenderas från Karlskrona station, torde kunna beredas
inkvartering i å Nya varvet befintliga byggnader, och någon tillsyningspersonal
torde ej behöva beräknas, då vakthållningen på platsen
Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 18

Andra försvarsberedningen.

Departe ments chefens yttrande.

138

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

bestrides av kustartilleriet. Ävenledes torde erforderliga förrådsrum, åtminstone
nödtorftligen, kunna beredas inom å Nya varvet befintliga lokaler.
Åtgärderna skulle på den grund kunna inskränkas till vissa uppmuddringsarbeten
samt förtöjnings- och kolningsanordningar ävensom eventuellt
anordnande av oljeförråd m. m.

Verkställda beräkningar giva vid handen, att kostnaderna för de erforderliga
arbetena icke äro av större omfattning, än att de böra kunna
bestridas inom den genomsnittsram för årligen återkommande extra ordinarie
utgifter (utom till fartygsbyggnader), varom jag i det följande får tillfälle
att yttra mig.

Vid sådant förhållande anser jag, att frågan om ordnandet av en
örlogsdepå i Göteborg, vilken depå torde böra lyda under befälhavaren
för den å platsen förlagda kontingenten av kustartilleriets personal, kan
lösas utan att särskild kostnad härför nu behöver beräknas.

Tillfälliga replipunkter.

Förenämd6 Chefen för flottans stab har i sin förut omnämnda skrivelse den

u ann en. oktober 1906 upptagit frågan om anordnande av vissa tillfälliga replipunkter,
avsedda att underlätta flottans uppträdande under krig.

Jämväl kustförsvarskommissionen framhöll i sitt betänkande den
23 juni 1908 betydelsen av att tillfälliga replipunkter funnes tillgängliga
för flottans fartyg.

1907 års försvarskommitté har yttrat sig angående de ifrågasatta
replipunkterna men därvid icke gjort något definitivt uttalande. Däremot
har kommittén framställt förslag om anskaffning av viss materiel för anordnande
av tillfällig replipunkt i Stockholms skärgård.

Andra Andra försvarsberedningen har i sitt preliminära betänkande icke

beredningen, upptagit till behandling frågan angående tillfälliga replipunkter.

Dments- En granskning av de rörande tillfälliga replipunkter framkomna

chefens förslagen, för vilka närmare redogöres i den till detta protokoll fogade
yttrande, hemliga bilagan, giver vid handen följande.

Ett anordnande av ifrågavarande replipunkter skulle visserligen
kunna betecknas såsom önskvärt, men kan icke — med undantag möjligen
för en av dem — anses vara oundgängligen erforderligt. Vad denna
replipunkt beträffar, skulle emellertid dess anläggande, enligt vad framgår
av den hemliga bilagan, draga högst betydande kostnader.

Den av 1907 års försvarskommitté förordade anskaffningen av viss

139

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

materiel beräknades draga en kostnad av 900,000 kronor. Jag anser denna
anskaffning icke oundgängligen nödvändig, desto mer som det kan ifrågasättas,
huruvida den föreslagna materielen, vilken drager stor personal
med åtföljande avsevärda kostnader, numera kan betraktas såsom praktiskt
lämplig.

Med anledning härav anser jag, att något anordnande av meromnämnda
tillfälliga replipunkter icke bör i detta sammanhang ifrågasättas
och att ej heller nyssnämnd materielanskaffning är av behovet påkallad.

Farledsupprensningar.

I utredning den 18 oktober 1906 hava cheferna för generals talj e n fonden
och flottans stab framhållit, att till de åtgärder, som åsyfta att underlätta
flottans verksamhet under krig, hörde jämväl upptagandet av vissa kanaler
samt utförande av vissa farledsupprensningar för betryggande av flottans
operationsfrihet.

Även kustförsvarskommissionen har i sitt betänkande av den 23
juni 1908 upptagit frågan till behandling.

1907 års försvarskommitté framhåller i sitt betänkande den 5 december
1910 betydelsen av farledsupprensningar för flottans operationsfrihet.

Andra försvarsberedningen har uttalat sig för en viss kanalisering i Stock- ,.Andra
holms skärgård, men därvid dock förutsatt, att anläggningskostnaderna för beredningen>.
ifrågavarande kanal, vilken ansågs komma att fylla en betydelsefull uppgift som
allmän kommunikationsled, skulle kunna förräntas genom kanalavgifterna samt
att, därest berörda kostnader eller någon del av dem skulle komma att bestridas
genom statsanslag, härför i allt fall icke borde anlitas några försvarsmedel.

En redogörelse för de ifrågasatta farledsupprensningarna lämnas i
den hemliga bilagan till detta protokoll.

En granskning av förslagen giver vid handen, att farledsupprensningarna
hava en påtaglig betydelse för underlättande av flottans operationer.
Enär emellertid de farledsupprensningar, som skulle kunna förordas,
så när som på en huvudsakligen äro av betydelse för handelssjöfarten,
torde desamma icke i detta sammanhang böra avhandlas. Skulle
statsunderstöd för dylika arbeten ifrågasättas, torde härför icke böra anvisas
medel under försvarshuvudtitel.

Beträffande nyss omförmälda, huvudsakligen ur militär synpunkt
viktiga upprensning föreligger förslag i den hemliga bilagan.

Departe ments chefens yttrande.

140

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

KAP. VII.

Kustsignalväsendet och kustgniststationer.

Kustsignalväsendet.

För det fortsatta upprättandet av kustsignalväsendet med däidill hörande
byggnader och materiel beviljades vid vardera av 1903, 1904 och
1905 års riksdagar 100,000 kronor, samt dessutom vid 1910 års riksdag
51,000 kronor, allt såsom extra ordinarie anslag.

Av denna sammanlagda summa om 351,000 kronor förefinnes ett
mindre överskott. Så vitt nu kan överblickas, torde de kompletteringsarbeten,
vilka ännu återstå sedan sagda summa tagits i anspråk, icke draga
större kostnad, än att denna bör kunna inrymmas inom den genomsnittsram
för extra ordinarie utgifter (utom för fartygsbyggnader), varom jag i
det följande får tillfälle att yttra mig.

Den för kustsignalväsendets underhåll erforderliga kostnaden är
inberäknad i det ordinarie anslaget för flottans nybyggnad och underhåll.

På grund härav torde i detta sammanhang icke några särskilda
förslag behöva avgivas eller kostnader ifrågasättas för kustsignalväsendet.

Kustgniststationer.

höljande kustgniststationer förefinnas för närvarande inom landet,
nämligen:

marinens gniststation i Stockholm, bemannad av flottan,

» » vid Oscar-Fredriksborg, bemannad av kust artilleriet,

» »i Karlskrona, bemannad av flottan,

» » å Gottland, bemannad av flottan,

telegrafstyrelsens gniststation i Göteborg, delvis bemannad av flottan,

samt

järnvägsstyrelsens gniststation i Trälleborg.

141

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Av dessa stationer äro för närvarande de i Karlskrona, Göteborg
och i vissa fall Trälleborg öppnade för allmän trafik.

Utredning pågår för närvarande angående erforderliga gniststationer.
men torde något anslag under femte huvudtiteln för dylika stationer tillsvidare
ej bliva erforderligt.

142

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Personalen.

Kap. Vin.

Grunder för personalberäkningen.

för^eneral Cheferna för generalstaben och flottans stab framhålla i en av dem

staierfoeh den 18 oktober 1906 avgiven »översikt av de anordningar, som med avflottans
stab seen(Je på förslaget till samfälld plan för rikets försvar böra vidtagas till
rande an- stärkande under fredens dagar av armén och flottan», att förutom den ökning
ordningar av flottans personal, som betingas av den av cheferna föreslagna nybyggnaden
retsstär- av fartyg, bliver en ökning av vissa personalgrupper jämväl erforderlig till
™Aod19oT fölid av minvapnets föreslagna utveckling och tillkomsten av särskilda an/10
’ ordningar för bevakning av sjöstyrkor m. m. samt för tjänstens bestridande

å de föreslagna nya förläggningsorterna för flottans fartyg.

fl^tt™8 stab I sitt samma dag avgivna »förslag till flottans utveckling under

förslag den perioden 1908—1913» bar chefen för flottans stab uttalat, att en hög grad
18/10 av krigsberedskap bos flottan är av den största vikt ej blott ur rent militär
synpunkt utan även såsom en garanti för freden. Den betydande
kostnad, som vidmakthållandet av en fullständig och hela flottan omfattande
krigsberedskap skulle komma att medföra, tvingade dock att så långt
sig lämpligen göra låter nedbringa de krav, som ur militär och politisk
synpunkt framstå såsom önskvärda, och ansågos härvid följande minimifordringar
med avseende å personalfillgången i fredstid böra uppställas, nämligen
:

a) stam personalen bör hållas vid sådan styrka, att det antal officerare,
civilmilitära tjänstemän, underbefäl och yrkesutbildat manskap, som vid
mobilisering erfordras, ständigt finnes i tjänstgöring; samt

b) av värnpliktiga bör alltid ett så stort antal för tjänst ombord
avsedda finnas i tjänstgöring, att följande bemanningsbehov av dylik personal
når som helst må kunna fyllas, nämligen:

143

Kungl. Maj:ts nåd proposition nr 60.

för samtliga jagare och torpedbåtar: hela behovet,

» kustflottans övriga stridsfartyg: 3A av behovet, samt
» lokalstyrkornas övriga stridsfartyg: halva behovet.

Detalj beräkningar över personalbehovet vid mobilisering av flottan
åren 1908 och 1913 voro bilagda förslaget, och hade vid dessa beräkningars
uppgöranda den principen följts, att kvalitativt svagare bemanningar
avsågos för lokalstyrkornas fartyg än för kustflottans fartyg.

I 1907 års statsverksproposition framlade dåvarande chefen för år;s
sjöförsvarsdepartementet för riksdagen en i huvudsak på ovannämnda gr un- proposition.
der verkställd beräkning över behovet av personal för flottans mobilisering
med den materiel, som beräknades vara tillgänglig år 1908.

Uti 1910 års statsverksproposition angavs en icke oväsentlig ökning 1910 års
av de dåvarande staterna för flottans personal vara erforderlig för att till-proposition.
godose det enligt grunderna i 1907 års statsverkspi’oposition beräknade
personalbehovet.

Enär de av 1907 års försvarskommitté verkställda beräkningarna19^7 års förvisat,
att kostnaderna för uppsättande av den i 1910 års statsverkspropo- mittés skrisition
angivna personalen skulle komma att uppgå till avsevärda belopp, ««i«e de»
hemställde kommittén i underdånig skrivelse den 20 oktober 1910 om 10 °

utredning, huruvida behovet av stampersonal från flottan för mobilisering
av den vid slutet av år 1911 förefintliga rnaterielen m. m. kunde tillgodoses
med de för flottans personal för sagda år fastställda staterna eller i
vad mån en ökning av dessa stater vore oundgängligen nödvändig.

Härvid ifrågasatte kommittén, dels huruvida någon del av den enligt
nyssnämnda beräkningsgrunder upptagna stampersonalen kunde ersättas av
värnpliktiga, sedan dessas övningstid enligt gällande värnpliktslag utsträckts
till 300 dagar, och dels huruvida bemanningen för 2:a stridslinjen tillhörande
äldre fartyg kunde till någon större del än som hittills blivit beräknat,
utgöras av reservpersonal och värnpliktiga, framför allt då den uppgift,
som dessa fartyg hade sig förelagd i försvaret, sannolikt komme att minskas
i den mån nya fartyg byggdes och 2:a stridslinjen förstärktes med fartyg,
överflyttade från l:a stridslinjen.

Chefen för marinstaben, som på grund av försvarskommitténs fram- ^/inltaben
ställning anmodats verkställa utredning i berörda fråga, anförde i avgivet utredning
yttrande den 29 okt. 1910, att därest staterna skulle uppbringas till den^71”^10^0-storlek, som krävdes för att fylla mobiliseringsbehovet av stampersonal,

144

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

beräknat enligt då gällande grunder, kornme detta att medföra en avsevärd
ökning av de årliga kostnaderna för flottans personal. För så vitt det av
kostnadshänsyn vore nödvändigt att begränsa den beräknade ökningen av
flottans stater, bleve det tydligen erforderligt att verkställa en mindre
ändring av grunderna för beräkningen av stambemanningen å vissa flottans
fartyg m. m. Av verkställda utredningar i detta syfte framginge, att en
minskning av de särskilda fartygsbesättningarnas numerär väl icke i regel
vore tillrådlig, men att en omläggning mellan antalet stampersonal å ena
sidan samt reservpersonal och värnpliktiga å den andra i vissa fall torde
kunna ske utan att flottans krigsberedskap i avsevärd grad nedsattes eller
materielens ändamålsenliga betjänande äventyrades.

Beträffande det av försvarskomraittén ifrågasatta utbytet av stampersonal
mot värnpliktiga anförde chefen för marinstaben, att enligt erfarenheten
från de två år, under vilka den till 300 dagar förlängda tjänstgöringstiden
för de värnpliktiga tillämpats, syntes de å sjömanshus inskrivna
värnpliktiga hava hunnit förvärva sådan utbildning, att de borde kunna
ingå i stället för en mindre del av den dittills beräknade stampersonalen,
huvudsakligen å en del äldre fartyg i 2:a stridslinjen, å handelsfartyg
avsedda för krigsbruk, vid sjöpositioner, för tjänsten å stationerna m. m.

Vad anginge användandet av reservpersonal å fartygen till större
utsträckning än gällande grunder för personalberäkningen förutsatte, anfördes,
att då staterna icke uppginge till det beräknade beloppet, fartygen
icke heller kunde erhålla den befäls- och underbefälspersonal av stammen,
som grunderna angåve. Det syntes därför vara oundgängligen nödvändigt
att stambefälets numerär ökades, även om det kunde tillrådas att, därest
så av kostnadsskäl befunnes nödvändigt, gällande beräkningsgrunder så
tillvida modifierades, att reservbefäl till något större utsträckning komme
att ingå i stället för stamofficerare å vissa stridsfartyg. Härför krävdes
likväl en omläggning av reservbefälets utbildning, vilken redan förut av
chefen för marinstaben framhållits såsom önskvärd.

Sammandrag av verkställda detaljberäkningar, utarbetade med iakttagande
av de ovan angivna inskränkningarna i stambemanningen, voro
bifogade utredningen.

I den mån nya pansarfartyg tillfördes flottan ansåg chefen för
marinstaben slutligen, att det borde vara möjligt att även verkställa någon
minskning av stambemanningen å de äldsta i 2:a linjen kvarstående l:a
kl. pansarbåtarna.

1907års för- I sitt den 5 december 1910 avgivna underdåniga betänkande för mitUs°ut-

ordade 1907 års försvarskommitté, efter att hava uttalat sig rörande vikten
talande.

145

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 60.

av en hög grad av krigsberedskap hos flottan samt rörande grunderna för
beräkning av behovet av stampersonal:

Datt det enligt chefens för marinstaben utredning den 29 oktober
1910 såsom oundgängligen erforderligt beräknade behovet av stampersonal
för mobilisering av den nuvarande flottan tillgodoses, varvid det av kostnadsskäl
är lämpligt att förefintliga brister fyllas endast så småningom
och under ett flertal år; samt

att den för nytillkommen fartygsmateriel erforderliga stampersonalen,
med avdrag för den minskning i personalbehovet, som uppkommer därigenom,
att fartyg överflyttas till 2:a linjen eller utrangeras m. m., upptages
å stat från början av det år, under vilket den nytillkomna fartygsinaterielen
beräknas bliva färdig.»

Chefen för marinstaben avgav — med underdånig skrivelse den 25 sept,

1918 — infordrad »utredning och förslag till plan för flottans krigsberedskap utredning
och övningar jämte tillhörande kostnadsberäkningar» och med hemlig un-*” 8
derdånig skrivelse samma dag »utredning angående frågor om flottans
krigsberedskap och inobiliseringsplaner, som beröra planen för flottans
övningar», i det följande benämnd »utredning angående mobilisering».

I den första av dessa utredningar påvisar marinstabschefen det nära
sambandet mellan personalorganisationen och personalens numerär å ena
sidan, samt flottans övningar, krigsberedskap och inobiliseringsplaner å den
andra, och hade därför utredningarna kommit att omfatta jämväl frågan
om personalbehovet.

För att i största möjliga mån nedbringa kostnaderna för personalen
och sålunda begränsa ökningen av flottans stater hade inom marinstaben
verkställts vissa beräkningar, vilka voro bifogade förenämnda »utredning
angående mobilisering».

Härvid hade i första hand besättningslistan för varje särskilt fartyg
reviderats, varvid tagits under omprövning icke blott huruvida respektive
besättningars numerär kunde minskas, utan även huruvida eu omläggning
mellan antalet stampersonal å ena sidan samt antalet reservpersonal och värnpliktiga
å den andra kunnat ske. Dessa reviderade besättningslistor hade under
föregående års sjöexpeditioner varit överlämnade till vederbörande fartygschefer
för yttranden. Av utredningen hade framgått, att någon minskning
i numerären i allmänhet icke kunde ske, men att däremot en omläggning
mellan å ena sidan antalet stampersonal och å den andra antalet
reservpersonal och värnpliktiga i en del fall borde kunna vidtagas,
ehuru dock med stor tvekan under nuvarande korta övningstid för de
värnpliktiga och endast under förutsättning, att utbytet gällde de å sjöBiltang
till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (Nr 60.) 19

146

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

man,shus inskrivna och att de värnpliktiga finge kvarstå å ett och samma
fartyg under hela sin vapenövningstid, samt att de utbildades endast för
den befattning, de vid strid vore avsedda att bestrida.

Vad beträffade det föreslagna utbytet av stamofficerare mot reservofficerare,
kunde ett sådant genomföras endast under förutsättning att
utbildningen till och av reservofficerare bleve avsevärt mera effektiv än
tillförene.

Någon större reduktion i behovet av stampersonal enbart genom
utbyte i besättningslistorna för de särskilda fartygen av stam mot reserv
eller mot å sjömanshus inskrivna värnpliktiga hade dock icke kunnat ernås.
Chefen för marinstaben hade därför tagit under omprövning, huruvida
icke dittills gällande grunder för beräkning av personalbehovet vid mobilisering
och behovet av i ständig tjänstgöring varande stampersonal skulle
kunna jämkas i syfte att nedbringa sistnämnda behov.

Dittills hade bemanningsbehovet i fråga om stampersonal beräknats
lika för såväl rustade som icke rustade fartyg. Någon skillnad mellan
de f. d. stamanställda värnpliktigas och övriga värnpliktigas tjänstgöring
vid mobilisering hade icke kunnat göras, så länge anställningstiden
inom sjömanskåren var jämförelsevis kort. Sedan emellertid denna tid utsträckts
till omkring 4 år, hade manskapet därunder som regel erhållit sådan
yrkesutbildning, att det efter avgången från sjömanskåren, åtminstone under
de närmast därpå följande åren, kunde beräknas tjänstbart i de befattningar,
det senast innehaft ombord. Flottan erhölle därför numera genom rådande
manskapsorganisation eu jämförelsevis god reserv av f. d. stamanställda.

Genom att på sätt närmare angivits i meromnämnda »utredning angående
mobilisering» indela materielen med hänsyn till olika beredskapsgrader
och låta de f. d. stamanställda ingå i stället för en del av i besättningslistorna
upptagna korpraler och meniga av stammen å sådana fartyg,
som enligt den i utredningen omhandlade organisationsplanen1 (av vilken
normalplanen för flottans krigsberedskap och övningar utgjorde eu del)
vore avsedda att rustas och bemannas först vid mobilisering, kunde eu
motsvarande minskning i behovet av nämnda kategorier stampersonal erhållas.

Med tillämpning av ovannämnda grunder hade inom marinstaben
verkställts en särskild utredning beträffande mobiliseringsbehovet av personal
för den materiel in. m., som beräknades vara i tjänst åren 1915 och
1916. Av denna framgick, att om behovet av yrkesutbildat manskap,
beräknat enligt då gällande besättningslistor och beräkningsgrunder, jämfördes
med behovet enligt de reviderade besättningslistorna och beräkningsgrunderna,
utgjorde det senare behovet omkring 500 beställningar mindre
inom sjömanskåren, därvid i båda fållen icke medräknats det antal stam -

147

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

rekryter av däcksavdelningen, som behöver ingå i sjömanskåren för att
inom densamma erhålla det erforderliga antalet yrkesutbildade av nämnda
avdelning.

Andra försvarsberedningen har i sitt preliminära betänkande angå- Andra
ende sjöförsvaret uttalat den uppfattningen, att frågan om ökning av {gledninflottans
personal borde bedömas icke med hänsyn endast till behovet av gers
dylik personal under närmast kommande år, utan måste flottans personal- "Sltt
behov prövas på grundvalen av de planer dels för nybyggnad, dels för prdinunåra
överföring från kustflottan till lokalstyrkorna och dessas organisation samt an nn r
dels för slutlig ^rangering av föråldrade fartyg, som beredningen angivit
såsom erforderliga. Det av de marina myndigheterna angivna behovet
av ökningar kunde av beredningen ej prövas efter sådana grunder, då
dylika planer ej förelåge. Beredningen hade emellertid ansett sig icke
kunna underlåta att undersöka frågan om flottans personalbehov i den
utsträckning, som på utredningens dåvarande stadium varit möjlig, och
hade i detta syfte beräkningar blivit verkställda angående personalbehovet
för flottans mobilisering vid en tidpunkt, som läge ungefär mitt i den av
beredningen förutsatta omloppstiden för den ifrågasatta nybyggnadsplanen,
eller år 1924. Härvid hade förutsatts dels vissa alternativ av nybyggnad
för kustflottan intill sagda år, dels lokaleskadrar för vissa orter, dels förläggning
av vissa fartyg i materielreserv och dels slutligen ^rangering
av alla de fartyg, som överskridit den för varje fartygsslag fastställda
levnadsåldern.

Vid beräkningen hade för kustflottan upptagits en personal, i huvudsak
efter de grunder för besättningsstyrkorna, som angivits i chefens för
marinstaben ovan anförda utredning den 25 september 1913; för fartygen
i lokalstyrkorna åter hade avsetts en bemanning, i vilken stammen —
såväl officerare som underofficerare och manskap — i möjligaste mån
blivit begränsad (såsom för dylika fartyg också antytts i stabschefens
anförda utredning) och ersatt med reserver samt, i fråga om manskapet,
med värnpliktiga. Därjämte hade i förhållande till stabschefens beräkningar
vissa reduktioner gjorts i vad anginge staber, stationer och varv. Ersättningspersonal
— för sjuka, frånvarande o. s. v. — hade beräknats efter 10 %.

Enligt hittills gällande grunder för personalberäkningen hava de Deparieolika
fartygsbesättningarnas sammansättning bestämts med hänsyn därtill, defens
huruvida ifrågavarande fartyg ingått i kustflottan eller lokalstyrka, och yttrande.
bemanningsbehovet har därvid beräknats lika för såväl rustade som icke
rustade fartyg.

148

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Jag anser den av chefen för marinstaben i utredningarna den 25
september 1913 föreslagna omläggningen av grunderna för personalberäkningen,
varigenom personalbehovet i fredstid bestämmes med hänsyn till
fartygens beredskapsgrad, vara synnerligen väl motiverad, då därigenom
dels bemannandet av under fredstid rustade fartyg säkerställes, och dels
den stora reserven av f. d. stamanställd personal med jämförelsevis god
utbildning bättre utnyttjas än vad hittills kunnat ske.

Enär behovet av stampersonal enligt de av chefen för marinstaben
föreslagna beräkningsgrunderna, vilka synas böra för framtiden tillämpas,
i väsentlig mån bliver beroende av normalplanen för flottans krigsberedskap
och övningar, får jag hänvisa till vad om denna plan i det följande
sägs.

Behovet av stampersonal bör vidare, såsom av andra försvarsberedningen
påpekats, beräknas i anslutning till de för en längre följd av år
uppgjorda planerna för flottans utveckling. Sedan sådana planer numera
blivit utarbetade, hava, med ledning av dessa och de på dem grundade
normalplanerna för flottans krigsberedskap och övningar, verkställts beräkningar
över behovet av stampersonal för åren 1919, 1924 och 1934. Som
jag förut anfört hava vid de nu verkställda personalberäkningarna uppställts
två alternativa förutsättningar, nämligen att lokalstyrkorna även efter
år 1924 bibehållas vid den storlek, som de uppnått sistnämnda år, eller
att de för undvikande av kostnadsökning nedsättas, Det under förstnämnda
förutsättning beräknade ökade personalbehovet är infört i den sista kolumnen
uti tabellerna över personalbehovet. Under andra förutsättningar stannar
personalbehovet vid den för år 1924 angivna siffran.

Vid beräkningarna hava i huvudsak tillämpats de i chefens för
marinstaben ovannämnda hemliga utredning intagna detalj beräkningarna, i
vilka likväl vidtagits några mindre reduktioner beträffande personalbehovet
för lokalstyrkor, stationer och varv.

Rörande de sålunda tillämpade beräkningsgrunderna får jag i övrigt
hänvisa dels till ovannämnda hemliga utredning och dels till de för åren
1919, 1924 och 1934 nu verkställda beräkningarna, vilka, likaledes av hemlig
natur, torde få tillhandahållas vederbörligt utskott.

Chefen för marinstaben har i avgivet yttrande rörande de nu tilllämpade
grunderna för personalberäkningen anfört, att tiden ej medgivit
en detaljerad granskning av beräkningarna ay personalbehovet, men synas
desamma efter de uppgjorda förutsättningarna ej giva anledning till anmärkningar.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

149

Kap. IX.

Stampersonalen.

Andra försvarsberedningen har i sitt förutnämnda preliminära be- Andra
tänkande anfört, att de av beredningen verkställda personalberäkningarna {°r*dningivit
till resultat, att även med de av beredningen vidtagna reduktionerna gens yttskulle
år 1924 förefinnas en brist huvudsakligen på officerare, marin- p^iminåro
ingenjörer och underofficerare, nämligen efter olika byggnadsalternativ6e<ä''nfcan<7<-<.
från 33 till 43 officerare, 3 till 4 mariningenjörer samt 59 till 94 underofficerare
och underofficerskorpraler. Däremot hade beräkningarna visat, att
behovet av stammanskap icke skulle kräva någon ökning utöver nuvarande
antal.

Förklaringen till att en dylik personalbrist — vilken om den täcktes
genom nya beställningar skulle förorsaka en årlig kostnad, enligt olika
nybyggnadsalternativ växlande mellan 297,000 och 410,000 kronor i runt
tal — måste beräknas för år 1924, ehuru kustflottan antagits då räkna
ett betydligt mindre antal fartyg än nu, ansåg beredningen till någon del ligga
i att för de nytillkomna fartygen måste avses större besättningsstyrka än för
de nuvarande, men i synnerhet däld att lokalstyrkorna vid sagda tidpunkt
krävde en vida större bemanning än de nuvarande lokalstyrkorna. Beredningen
framhöll emellertid, att organisationen av lokal styrkorna, som
uteslutande grundade sig på nu befintliga eller beviljade fartyg, vore av
största vikt, i all synnerhet som kustflottans fartygsantal måste nedgå,
och att organisationen i fråga icke finge äventyras av brist på bemanning,
även om denna bemanning organiserades med största möjliga sparsamhet,
och icke alla de fartyg, som kunde finnas i andra linjen, avsåges att bemannas.

Beredningen anförde vidare, att de gjorda beräkningarna, vilka givetvis
vore grundade på alltför många ovissa och okända faktorer för att kunna betraktas
som verkligt normerande, icke avsåge att i och för sig utgöra
grund till en bemanningsplan för flottan. Men å andra sidan vore de
utförda med så stor försiktighet, att det genom dem konstaterade behovet

Departe ments chefens yttrande.

150 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

av förstärkning i flottans personal svårligen kunde förväntas i verkligheten
komma att i någon väsentligare grad nedgå, än mindre försvinna. Det
hade ej låtit sig göra att för den senare delen av 20-årsperioden verkställa
lika ingående beräkningar, enär under denna tid måste tänkas tillkomma
oekså ny materiel i lokalförsvaret, vars beskaffenhet icke kunde
förutses. Men så långt som efter föreliggande utgångspunkter kunde bedömas,
antoges bemanningsbehovet för flottan även under den senare delen
av tjuguårsperioden komma att hålla sig ungefär vid samma siffra.

De nu verkställda detalj beräkningarna för åren 1919, 1924 och 1934
visa behovet av en betydande ökning av officers-, underofficers- ocli sjömanskårerna
samt en mindre ökning av mariningenjörkåren. För de tre
förstnämnda kårerna erfordras den största ökningen under första perioden.

Den av andra försvarsberedningen givna förklaringen rörande det av
beredningen beräknade behovet av personalökning torde äga sin fulla tillämplighet
även på hår föreliggande beräkningar. Till vad beredningen
härutinnan anfört torde emellertid ytterligare böra fogas, att redan nu
en betydande brist i mobiliseringsbehovet av stampersonal förefinnes.
Alla tidigare verkställda personalutredningar enligt de hittills tillämpade
beräkningsgrunderna hava påvisat förefintligheten av en sådan brist, och
enahanda resultat lämnar den av chefen för marinstaben enligt de omlagda
beräkningsgrunderna verkställda utredningen. Den nu befintliga materielen
kommer visserligen under loppet av de olika nybyggnadsperioderna
för kustflottan att överflyttas från denna sjöstyrka till lokalstyrkorna, och
såsom ovan antytts hava utöver de av chefen för marinstaben föreslagna
personalbesparingarna ytterligare reduktioner i det för dessa styrkor
beräknade bemanningsbehovet nu vidtagits. De sålunda åstadkomna
besparingarna inträda emellertid först så småningom, allteftersom kustflottans
nuvarande fartyg överföras till lokalstyrkorna, och de kunna under
alla omständigheter ej bliva av den omfattning, att de förmå täcka eller
i betydligare grad minska den nu befintliga personalbristen. Utöver den
personalökning, som kan bliva erforderlig för nytillkommande materiel,
fordras sålunda en omedelbar ökning jämväl för täckande av den nu förefintliga
bristen, och torde i detta förhållande anledningen böra sökas till
att särskilt under första perioden en betydande personalökning visar
sig erforderlig.

Andra försvarsberedningen har i sina personalberäkningar för år
1924, såsom ovan anförts, vidtagit en del reduktioner i det personalbehov,
som i chefens för marinstaben ovannämnda utredningar angivits såsom
förefintligt för vissa av lokalstyrkornas fartyg samt för staber, stationer

151

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

och varv. Av beredningens handlingar framgår, att dess personalberäkningar
endast äro att betrakta som överslagsberäkningar, och att reduktionerna
icke torde hänföra sig till vissa bestämda befattningar ombord
eller i land. De nu på mitt föranstaltande gjorda reduktionerna i personalbehovet,
vilka i stort sett uppgå till samma omfattning som de av beredningen
beräknade, stödja sig på noggranna detalj beräkningar och torde
därför utgöra en pålitlig grund för uppskattandet av det framtida personalbehovet.
Det är vidare att märka, att i den av beredningen angivna
bristen för år 1924 icke upptagits den för flygflottan avsedda personalen,
vilken, vad stampersonal vidkommer, av beredningen i annat sammanhang
upptagits till 10 officerare och 10 underofficerare eller underofficerskorpraler.
Beredningen har även räknat med en pansarbåtstyp, som drager mindre
stambemanning än den i nu föreliggande flottplan föreslagna typen.
Resultatet av beredningens överslagsberäkningar har sålunda blivit ett
lägre behov av stampersonal år 1924 än det nu beräknade. Vad särskilt
sjömanskåren beträffar har beredningen icke i sitt preliminära betänkande
förutsatt någon ökning av denna kår. Emellertid bär en sådan ökning vid
nu verkställda beräkningar visat sig erforderlig, och torde förklaringen till
denna skiljaktighet till en del möjligen ligga däri, att beredningen ej beräknat
en så stor årlig rekrytkontingent som enligt, chefens för marinstaben
på statistiska uppgifter stödda utredning visat sig erforderlig för
vidmakthållandet, under hittills rådande förhållanden, av sjömanskårens
yrkesutbildade personal.

Beredningen antager, att bemanningsbehovet för flottan även under
senare delen av tjuguårsperioden skulle hålla sig vid ungefär samma siffra,
som den för år 1924 beräknade. Några närmare beräkningar häröver
synas emellertid ej hava hunnit utföras, innan beredningens arbete upphörde.

Beträffande personalbehovet inom de olika kårerna anhåller jag att
i underdånighet få anföra följande, varvid uttalandena rörande personalbehovet
efter år 1924 hänföra sig till de behov, som beräknats för oförminskade
lokalstyrkor.

Officerskåren.

Det beräknade officersbehovet för de olika åren är sammanfört i
följande tabell, i vilken för jämförelse även införts 1914 års stat.

152 Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

1914

års

1919

1924

1934
med för-minskade

1934

med oförmin-skade lokal-styrkor

stat

Behov

Ökning

från

1914

Behov

Ökning

från

1914

lokal-

styrkor

Behov

Ökning

från

1914

Flaggman.........

4

5

+ 1

5

+ 1

5

+ 1

Kommendörer .......

8

9

+ 1

10

+ 2

10

+ 2

Kommendörkaptener av l.a gr.

17

23

+ 6,

24

+ 7

P

24

+ 7

D:o > 2: a gr.

18

23

+ 5

23

+ 5

3

24

+ 6

Kaptener av l:a kl......

65

83

+ 18

83

+ 18

O

P-

83

+ 18

D:o » 2:a kl......

31

42

+ 11

42

+ 11

h-4

42

+ 11

Löjtnanter.........

101

119

+ 18

125

+ 24

er»

132

+ 31

Underlöjtnanter.......

50

60

+ 10

63

+ 13

4^

66

+ 16

Summa

294

364

+ 70

375

+ 81

386

+ 92

Av tabellen framgår, att en ökning av 70 officerare är erforderlig
under första perioden. Under andra perioden erfordras en ökning av ytterligare
11 officerare och under tredje och fjärde 5-årsperioderna sammanlagt
ytterligare 11 officerare. En så stor ökning av kåren som med 70 nya
officersbeställningar under de närmaste fem åren torde emellertid av rent
praktiska skäl ej kunna genomföras, enär det då bleve nödvändigt att öka
ett par årsklasser sjökadetter i en grad, som sedermera skulle komma att
inverka förryckande på befordringsutsikterna för de olika årsklasserna av
officerare. Det synes därför vara lämpligt att fördela ökningen av officerskåren
mera jämnt under hela den ifrågavarande tidsperioden, varvid likväl
hänsyn bör tagas till att den mest trängande officersbristen bör avhjälpas
under den första 5-årsperioden.

Av denna anledning har tagits under övervägande, huruvida sjökadetterna
i sjökrigsskolans äldsta årsklass icke böra beräknas såsom eu
tillgång, vilken vid mobilisering kan ersätta ett antal stamofficerare. Härvid
bör emellertid beaktas, att dessa sjökadetter ej kunna anses vara fullt
utbildade till officerare förrän omedelbart före officersutnämningen. Under
större delen av sista utbildningsåret kunna de därför icke anses besitta
sådan kompetens, att de kunna ersätta stamofficerare på de viktigare av
de befattningar, som dessa äro avsedda att vid mobilisering bestrida, och
det torde ej heller vara tillrådligt att i personalberäkningarna förutsätta,
att subalterngradernas ersättningspersonal skall i allt för stor utsträckning
erhållas från denna personalkategori, enär ersättningspersonalen jämväl

153

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

skall kunna lämna ersättning för officerare med vida högre kompetens
än en nyutnämnd officer kan besitta, såsom exempelvis torped- och undervattensbåtchefer.
Kadetterna i sjökrigsskolans högsta klass, vilka enligt
gällande bestämmelser äro avsedda att vid mobilisering konstitueras till
underlöjtnanter i stammen, hava också hittills varit avsedda att finna sin
huvudsakliga användning vid utbildande av ersättningspersonalen på stationerna
samt för att möta sådana oförutsedda behov, som vid mobilisering
alltid korpma att uppstå.

Då det emellertid, såsom förut påpekats, ej låter sig göra att utan
utomordentliga åtgärder uppbringa officerskåren till erforderlig styrka
under den närmaste femårsperioden, och då en mera jämn ökning av kåren
synes önskvärd, har det varit nödvändigt att under de båda första
perioderna beräkna ett antal konstituerade sjökadett^’ för fyllandet av
en del officersbeställningar vid mobilisering. Härigenom har behovet av
stam officerare kunnat nedbringas till 347 år 1919 och 365 år 1924, och
skulle sålunda officerskårens ökning under första perioden omfatta 53 nya
beställningar, under andra perioden ytterligare 18 och under tredje och fjärde
perioderna ytterligare sammanlagt 21. Den sålunda förutsatta ökningen
under första perioden torde enligt verkställd beräkning utan svårighet kunna
tillgodoses genom sjökadettkårens rekrytering med 20 å 25 kadetter pr år.

Med tillämpning av dessa reduktioner erhåller den ovan anförda
tabellen följande utseende för de olika åren:

1914

års

1919

1924

1934
med för-minskade

1934

med oförmin-skade lokal-styrkor

stat

Stat

Ökning

från

1914

Stat

Ökning

från

1914

lokal-

styrkor

Stat

Ökning

från

1914

Flaggman.........

4

5

+ 1

5

+ 1

5

•

+ 1

Kommendörer........

8

9

+ 1

10

+ 2

10

+ 2

Kommendörkaptener av l:a gr.

17

23

+ 6

24

+ 7

24

+ 7

D:o > 2:a gr.

18

23

+ 5

23

+ 5

24

+ 6

Kaptener av l:a kl......

65

83

+ 18

83

+ 18

p

83

+ 18

D:o > 2:a kl......

31

42

+ 11

42

+ 11

3

42

+ 11

Löjtnanter.........

101

107

+ 6

119

+ 18

p.

132

+ 31

Underlöjtnanter.......

50

55

+ 5

59

+ 9

66

+ 16

Summa

294

347

+ 53

365

+ 71

386

+ 92

Till stamofficerare konstitne-

rade sjökadetter.....

—

17

—

10

—

—

Summa

—

364

—

375

—

—

— |

v /

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 20

154

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Underofficerskåren.

Det beräknade behovet av underofficerare för de olika åren är sammanfört
i följande tabell, i vilken för jämförelse även införts 1914 års stat.

Flaggunderofficcrare.....

Underofficerare av 2: a gr. . .

Summa

1914

års

stat

1919

1924

1934
med för-minskade

1934

med oförmin-skade lokal-styrkor

Stat

Ökning

från

1914

Stat

Ökning

från

1914

lokal-

styrkor

Stat

Ökning

från

1914

222

444

240

490

+ 18

+ 46

248

507

+ 26

+ 63

''

£

t—‘

zo so

CD

P-

266

543

+ 44

+ 99

666

730

+ 64

755

+ 89

809

+143

Den största ökningen infaller här, såsom förut påpekats, på den
första perioden, under det att ökningen under vardera av de därpå följande
tre 5-årsperioderna i stort sett blir ungefär lika. Beträffande ökningen inom
underofficerskåren bör i övrigt särskilt framhållas, att den nya pansarbåtstypen
kräver ett avsevärt större antal underofficerare än de nuvarande typerna,
vilket förhållande utgör en ytterligare förklaring utöver de förut angivna
till den stora ökningen av personalbehovet inom underofficerskåren.

Beträffande fördelningen av lönerna mellan flaggunderofficerare och
underofficerare av 2:a graden har en mindre ändring i hittills tillämpad
proportion vidtagits. Enligt 1906 års riksdagsbeslut har i staten för
flottans underofficerskår varit intagen en bestämmelse, att underofficers av
2:a graden löneförmåner må utgå till högst 10 kockar eller hovmästare
inom sjömanskåren, och dessa löner hava i personalberäkningarna lagts till
det beräknade behovet av underofficerare. Antalet löner inom underofficerskåren
har hittills varit fördelat med till flaggunderofficerare och 2h
till underofficerare av 2:a graden, men då det synes oegentligt att de 10
för personal inom sjömanskåren avsedda lönerna skola ingå i denna allmänna
fördelning, har i ovanstående tabell antalet löner för underofficerare
av 2:a graden beräknats lika med dubbla antalet löner för flaggunderofficerare,
ökat med 10.

Sjömanskåren.

Det beräknade behovet av manskap inom sjömanskåren för de olika
åren är sammanfört i följande tabell, i vilken för jämförelse även införts
1914 års stat.

Kuugl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

155

1914

års

stat

1919

1924

1934
med för-minskade

1934

med oförmin-skade lokal-styrkor

Stat

Ökning

från

1914

Stat

Ökning

från

1914

lokal-

styrkor

Stat

Ökning

från

1914

l:a lönegraden

666

731

+ 65

755

+ 89

E

i?

809

+ 143

2:a » .......

1,436

1,593

+ 157

1,629

+ 193

3

1,700

+ 264

3:c > .......

1,036

1,049

+ 13

1,094

+ 58

o

p-

1,157

+ 121

4:c > .......

862

1,027

+ 165

1,072

+ 210

H*

CD

1,134

+ 272

Summa

4,000

4,400

+ 400

4,550

+ 550

4,800

+ 800

Även här infaller, såsom förut påpekats, den största ökningen under
den första perioden, medan ökningen under vardera av de tre följande
5-årsperioderna håller sig ungefär lika, växlande mellan 125 och 150 man.
Antalet löner i 2:a lönegraden är lika med det beräknade mobiliseringsbehovet
av korpraler och l:a kl. sjömän. Proportionen emellan antalet löner i 3:e
och 4:e lönegraderna är densamma, som av chefen för marinstaben beräknats
för år 1916.

Jag har förut anfört, att andra försvarsberedningen vid beräkningen
av sjömanskåren» erforderliga styrka icke synes hava tagit tillräcklig hänsyn
till den betydande årliga rekrytkontingent, som erfordras för vidmakthållandet
av sjömanskårens numerär. I chefens för marinstaben ovannämnda
utredningar tinnes en på statistiska grunder verkställd beräkning
över det antal med kontrakt antagna rekryter, som under hittills rådande
förhållanden visat sig erforderligt för att fylla behovet av yrkesutbildat
manskap inom däcks- och maskinavdelningarna. Med en beräknad sjömanskår
av 4,317 man år 1915 och 4,638 man år 1916 har rekrytbehovet
beräknats till 567 man under förstnämnda och 631 man under sistnämnda
år, utgörande c:a 18 / av antalet underofficerskorpraler samt yrkesutbildade
korpraler och meniga inom de båda angivna avdelningarna. Försvarsberedningen
åter synes hava räknat med en årlig rekrytkontingent av endast
c:a 200 man, vilket antal endast utgör knappa 6 % av antalet yrkesutbildade,
sålunda blott omkring Vs av den rekrytkontingent, som chefen
för marinstaben ansett nödigt beräkna.

Då befordringsförhållandena genom den ifrågasatta ökningen av
underofficerskåren torde komma att ställa sig väsentligt gynnsammare, än
vad nu är fallet, och då förlängningen under vissa förutsättningar av tjänstgöringstiden
för ett antal yrkesutbildade, å sjömanshus inskrivna värnpliktiga,

156

Kungl. Mcij:ts nåd. proposition nr 60.

varom jag framdeles kommer att vidare yttra mig, karl förväntas medföra
en förbättring i tjänstgöringsförhållandena för det yrkesutbildade manskapet,
torde det vara berättigat att antaga, att den under de närmaste
åren erforderliga rekrytkontingenten skall något nedgå. Jag anser det
dock ej tillrådligt att beräkna en lägre rekryteringskontingent än 15 % av
antalet yrkesutbildat manskap, och hava därför rekrytkontingenterna för
de olika åren upptagits till omkring 560, 610 och 660 man, vilka siffror
sedan jämkats för erhållande av slutsummor på närmaste tiotal.

Mariningenjörkåren.

Marinförvaltningen har i skrivelse den 30 oktober 1913 med förslag
till beräknande av utgifterna å vissa femte huvudtitelns anslag för år 1915,
på skäl som närmare anföras i statsverkspropositionen den 14 sistlidne
januari, hemställt om en ökning av mariningenjörkåren med 2 verkstadsingenjörer,
1 elektroingenjör och 1 artilleriingenjör, vilka avsågos för tjänstgöring:
artilleriingenjören i marinförvaltningen, 1 verkstadsingenjör å
Karlskrona varv samt 1 verkstadsingenjör och elektroingenjören å Stockholms
varv. Utöver denna personalökning, vilken jag anser vara väl
motiverad och på den grund erforderlig, hava de nu verkställda beräkningarna
för åren 1919 och 1924 givit vid handen behovet av en ökning
av ytterligare 3 mariningenjörer och 1 rnariningenjörsstipendiat vid den
egentliga mariningenjörsdetaljen eller samma behov, som upptagits i
marinförvaltningens nyssnämnda skrivelse. För år 1934 har, därest lokalstyrkorna
förbliva oförminskade, beräknats ett ytterligare behov av 2 mariningenjörer.

Marinintendenturkåren.

De enligt hittills tillämpade grunder nu verkställda personalberäkningarna
hava ej påvisat behovet av någon ökning av marinintendenturkåren
för år 1919; däremot har en mindre ökning visat sig erforderlig
för åren 1924 och 1934. Jag har dock ej ansett det lämpligt att vid
kostnadsberäkningarna taga hänsyn till detta ökade behov, då frågan om
marinens redovisningsväsende och särskilt rörande möjligheten att därvid
använda mindre kvalificerade och billigare arbetskrafter för närvarande
är under utredning.

Övriga kårer och stater.

Personalberäkningarna hava icke påvisat något behov av personalökning
inom andra kårer och stater än de förut nämnda.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

157

KAP. X.

Reservpersonalen.

organisa tion.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser utgöres flottans reserv- Reservpersonal
av: ZZT<lS!

a) pensionerad personal, som enligt grunderna för pensionering av
flottans befäl och underbefäl med vederlikar är tjänstskyldig;

b) reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter i flottan;

c) officerare och underofficerare samt personal av mariningenjör- och
marinintendenturkårerna, vilka antingen före uppnådd ålder, som berättigar
till fyllnadspension, erhållit avsked med tillstånd att i reserven kvarstå,
eller ock blivit utnämnda i flottans reserv;

d) marinläkare, förordnade i flottans reserv; samt

e) lots- och fyrinrättningarnas personal.

Till reserven räknas jämväl:

f) reservofficersaspiranter, och

g) personal, som vid mobilisering blivit konstituerad eller anställd
i flottans reserv.

Reservpersonalen är tjänstskyldig vid krig eller större rustningar.

För den pensionerade personalen upphör tjänstskyldigheten vid flottan
vid fyllda 70 år för flaggman, kommendör, marinöverdirektör och tjänsteman
vid inarinintendenturkåren, för övriga vid 65 års ålder.

Till reservunderlöjtnanter i flottan utnämnas yngre sjökaptener efter
genomgången ettårig utbildning såsom reservofficersaspiranter. Sådan reservofficer
är tjänstskyldig till det år han fyller 40 år och skall under sjätte
året efter utnämningen till reservofficer genomgå en repetitionsövning av
högst 6 månaders längd. jTill reservlöjtnant utnämnes reservunderlöjtnant,
som fullgjort repetitionsövning och varit reservofficer i 8 år.

158

Kungl. Majits nåd. proposition nr SO.

Personal, som erhållit avsked före uppnådd pensionsålder med tillstånd
att i reserven kvarstå eller utnämnts i flottans reserv, är tjänstskyldig: officerare

och underofficerare till fyllda 55 år,

mariningenjörer......» » 60 år,

marinintendenter.....» » 65 år.

Till mariningenjör i reserven utnämnes den, som efter slutad utbildning
till mariningenjör och därefter följande tvåårig tjänstgöring icke
vinner anställning vid stammen. Sådan mariningenjör är tjänstskyldig
till fyllda 40 år.

Till marinunderintendenter i flottans reserv utnämnas ynglingar, som
genomgått särskild utbildning såsom reservmarinintendentsaspiranter.
Marinunderintendent i flottans reserv är skyldig att under fjärde året efter
inträdet i reserven genomgå eu 6 månaders repetitionsövning och kan därefter
befordras till marinintendent av 2:a gr. Tjänstskyldigheten upphör
vid fyllda 40 år.

Marinläkare av 2:a gr. och marinläkarestipendiat kunna efter slutad
anställning i stammen förordnas i marinläkarkårens reserv. För marinläkare
i reserven upphör tjänstskyldigheten under det 55:e levnadsåret.

Marinens rullor för år 1914 upptaga följande antal officerare och

underofficerare i flottans reserv.

a) Pensionerad personal:

Officerare............... 14.

Underofficerare.......... 112.

b) Reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter:

Tjänstskyldiga vid flottan........163.

» » kustartilleriet..... 57.

c) Personal, som före uppnådd pensionsålder erhållit
avsked med tillstånd att i reserven
kvarstå eller utnämnts i flottans reserv:

Officerare............... 58.

Underofficerare............. 18.

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

159

Upprättandet av reservstater och ändring av pensioneringsgrunder vid

marinen.

Under förra hälften av år 1908 hade särskilda kommitterade för
armén och särskilda för marinen avgivit betänkanden, dels rörande införande
av fast avlönat reservbefäl vid armén, dels om förtidspensionering
av officerare och underofficerare vid marinen. Då dessa betänkanden befunnos
i vissa avseenden skiljaktiga från varandra, uppdrog Eders Kungl.
Maj:t, den 20 november 1908 åt en kommitté att söka åstadkomma sammanjämkning
av desamma och avgiva förslag till bestämmelser i ärendet.

Den 3 mars 1909 avgåvo dessa kommitterade »Betänkande och förslag
angående upprättandet av reservstater vid armén och marinen».

Vad marinen beträffar innefattade detta förslag dels bestämmelser
angående bildandet av en särskild reservstat, dels föreskrifter om avgång
på grund av otjänstbarhet, dels slutligen ändringar i pensioneringsgrunderna
för marinen.

Enär marinens civilmilitära kårer jämförelsevis nyligen omorganiserats,
varvid jämväl föreskrifter meddelats om upprättandet av reserver,
ansågo kommitterade, att resultatet av omorganisationen borde avvaktas
innan nya förslag framlades. Med anledning härav gällde kommitterades
förslag till reservstat endast officers- och underofficerskårerna.

För denna reservstats bildande föreslogs viss tjänste- eller levnadsålder
för övergången från stammen till reservstaten (minst 15 tjänsteår och
35—50 levnadsår, beroende av tjänstegraden), viss tjänstgöringsskyldighet
i fredstid (högst 42 dagar vartannat år intill fyllda 40 år, därefter vart
tredje år) samt viss lön (utgående för varje grad med ett av levnadsåldern
vid överflyttningen beroende belopp; denna lön, som förblev oförändrad
jämväl vid befordran, skulle vid avgång från reservstaten utgå
såsom pension).

I fråga om det vid mobilisering för marinen erforderliga antalet
officerare och underofficerare beräknade kommitterade detsamma till 8
regementsofficerare, omkring 50 kaptener och omkring 50 underofficerare.
Av dessa borde 25 procent av officerarna och 80 procent av underofficerarna
avses för kustartilleriet. Med hänsyn till stampersonalens ringa
numerär ansågs dock att endast 8 regementsofficerare, 28 kaptener och
subalternofficerare samt 24 underofficerare skulle kunna överföras under
loppet av 12 år.

Kostnaderna beräknades under l:a året uppgå till 8 000 kronor

Kommitterades
betänkande

och f örslag
den */»
1909 angående
upprättandet
av
reservstater
vid armén
och marinen.

160

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

och skulle därefter komma att ökas med samma belopp per år för att
efter 12:e året med genomförd reservstat uppgå till 97,000 kronor.

Föreskrifterna om avgång på grund av otjänstbarhet avsågo att kunna
från aktiv stat avlägsna dem, som där upptoge platser utan att vara tjänstbara
och utan att enligt nuvarande bestämmelser kunna därifrån skiljas.
Sålunda yrkade de kommitterade, att var och en, som är otjänstbar och
anses obotlig, skulle vara skyldig att inom viss tid avgå med pension.

Ändringarna i pensioneringsgrunderna för marinen åsyftade att sänka
den till pension jämte fyllnadspension berättigande levnadsåldern för kaptener,
subalternofficerare och underofficerare av 2. gr. från 55 år till den
i armén för motsvarande grader stadgade av 50 år.

över 19G9 över det av 1909 års kommitterade utarbetade förslaget om reserv terades^för-stater

hava yttranden avgivits av följande marinens myndigheter: marinslag
avgivna förvaltningen i utlåtanden den 28 sept. 1909, chefen för marinstaben i P. M.
yttranden. ^en jg sept. 1909, direktionen för flottans pensionskassa i betänkande den
22 sept. 1909 och fullmäktige i flottans pensionskassa i sin berättelse den
3 nov. 1909. Dessa yttranden gälla huvudsakligen förslaget om reservstat
vid marinen, mot vilket förslag inga väsentliga erinringar framställas.

1907 års 1907 års försvarskommitté anförde i betänkande den 5 dec. 1910,

iommitté. att upprättandet av en tjänsteduglig reservstat vid marinen borde medgiva
någon begränsning av den erforderliga ökningen av antalet officerare
och underofficerare å aktiv stat, varigenom kostnaderna för personalen
skulle kunna i någon mån nedbringas. Därjämte ansågs bildandet av en
reservstat möjliggöra en föryngring av officers- och underofficerskårerna å
aktiv stat.

Kommittén ansåg även att frågan om avlägsnande från aktiv stat av
otjänstbara officerare och underofficerare inom den närmaste tiden borde
bringas till avgörande. Däremot kunde kommittén icke gilla de föreslagna
ändringarna i pensioneringsgrunder för marinen.

Mot kommitténs uttalanden i reservstatsfrågan reserverade sig viceamiral
Sidner, enär han ansåg kostnaden för stor i förhållande till vad
som ernåddes.

1910 års mi- I betänkande och förslag angående ordnande av det militära pen tionskom-

sionsväsendet av den 31 maj 1912 framlades i samband med förslag till
mittés betän- gemensam militär pensionslag för armén och marinen yrkanden om ändring
1 marinens pensioneringsgrunder i överensstämmelse med vad 1909 års
kommitterade föreslagit.

161

Kungl. Ma.j:ts nåd. proposition nr 60.

Fullmäktige i flottans pensionskassa hemställde i fråga om nyss- Fullmäknämnda
pensionslag i sin berättelse den 14 mars 1913 tans pen att

frågan om pensionsreglering för tjänsteinnehavare vid marinen
måtte göras till föremål för fullständig utredning, innan pensionslagen den''*/»''
toges under slutlig omprövning, och 1913-

att frågan om förtidspensionering och upprättande av reservstater
för marinen måtte i samband med frågan om pensionsreglering för marinens
personal föras till en slutlig, snar lösning.

Andra försvarsberedningen har i sitt pi’eliminära betänkande angående
sjöförsvaret bl. a. hemställt, att beredningarna redan då måtte ningen^ututtala
sig för att en reservstatsorganisation för flottan och kustartilleriet i talande.
huvudsaklig överensstämmelse med de av 1909 års kommitterade föreslagna
grunder med det snaraste påbörjas; och blev denna hemställan godkänd
vid plenarsammanträde med försvarsberedningarna.

Såsom av de verkställda utredningarna angående personalbehovet Departeframgår,
har för nedbringande av stam personalens numerär en omläggning chefesns
blivit gjord mellan å ena sidan antalet stampersonal och å den andra an- yttrande.
talet reservpersonal och värnpliktiga. Härigenom har reservpersonalens
betydelse för flottans bemanning i avsevärd grad stegrats. Särskilt är
detta förhållandet med officerare och underofficerare i reserven. Åtgärder
synas mig därför böra vidtagas för att denna reservpersonal skall bliva i
stånd att motsvara de fordringar, som vid mobilisering komma att ställas
på densamma.

Såväl andra försvarsberedningen som de myndigheter, vilka granskat
det av 1909 års kommitterade framlagda förslaget till upprättande av
reservstat vid marinen, hava uttalat sig för ett antagande av detsamma.

Vid den ytterligare utredning och granskning, som 1909 års kommittéförslag
i reservstatsfrågan nu undergått inom lånt- och sjöförsvarsdepartementen,
hava emellertid framställts en del erinringar mot nämnda
förslag, vilka föranlett vidtagandet av ändringar i grunderna för reservstaternas
upprättande. Det med ledning av dessa grunder utarbetade förslaget
till reservstater vid marinen avviker i vissa delar så avsevärt från
1909 års förslag, att jag icke anser mig böra underställa Kungl. Maj:t
det nu omarbetade förslaget förr än myndigheterna yttrat sig över detsamma.
Sedan dessa yttranden inkommit, torde fullständigt förslag i
ärendet komma att uuderställas Kungl. Maj:ts prövning för att därefter
framläggas för riksdagen.

Redan nu tror jag mig dock kunna säga, att det med hänsyn till
Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 21

162

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr■ 60.

rådande brist på stampersonal icke låter sig göra att före år 1916 påbörja
upprättandet av reservstat vid flottan.

Av skäl, som 1909 års kommitterade framhållit, och i betraktande
av svårigheten att i förväg bedöma huru bildandet av reservstater kommer
att ställa sig, är i det nu uppgjorda förslaget, liksom i 1909 års förslag,
det första upprättandet av en reservstat vid flottan begränsat till en femårsperiod
med en beräknad kostnad av omkring 30,000 kronor vid periodens
slut. Fullt genomförd beräknas flottans reservstat erfordra ett
årsanslag av omkring 1)0,000 kronor.

Merotnnämnda 1909 års kommitterade hava jämväl föreslagit andra
åtgärder än bildandet av reservstater för ökandet av reservpersonalen och
tillgodoseendet av önskemålet att kunna åstadkomma föryngring av officers-
och uriderofficerskårerna, nämligen genom att sänka pensionsåldern
för vissa grader, borttaga de s. k. respitären och föreskriva obligatorisk
avgång på grund av otjänstbarhet.

Ehuru jag finner nämnda åtgärder mycket beaktansvärda, anser jag
dock att de böra komma till utförande först i samband med den av kommitterade
den 31 maj 1912 föreslagna militära pensionslagen och därav
betingad pensionsreglering; särskilt torde härvid böra iakttagas nödvändigheten
att sänka pensionsåldern för underofficerare, på det att behovet av
reservunderbefäl må nöjaktigt kunna tillgodoses.

Reservlöjtnanter ocli reservunderlöjtnanter.

niarinstaben Chefen för marinstaben har i sin förut omförmälda skrivelse den 25

skrivelse den sept. 1913 beträffande flottans krigsberedskap och övningar bl. a. anfört,
j6/9 1913 att i de inom marinstaben då reviderade besättningslistorna hade av kostförandrin-
nadsskäl reservofficerare upptagits i vissa sådana befattningar å stridsfar9befätet8eut~
ty£en’ som hittills avsetts att bestridas av stamofficerare. En dylik åtgärd
badning, kunde emellertid tillrådas endast under förutsättning, att utbildningen till
och av reservofficer gjordes avsevärt mera effektiv än vad den för närvarande
är. Sedan länge hade erfarenheten givit vid handen, att den nuvarande
reservofficersutbildningen är behäftad med avsevärda brister, vilka
med hänsyn till reservofficersinstitutionens ökade betydelse med det snaraste
borde avhjälpas.

Med anledning härav och på grund av nådigt brev den 3 febr. 1911
har chefen för marinstaben efter samråd med inspektören av flottans övningar
till sjöss och chefen för kustartilleriet i skrivelse av samma 25
sept. avgivit ett på nu gällande vapenövningstid för de värnpliktiga

163

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

grundat förslag till sådana ändringar i reservbefälets organisation, som betingas
av en förbättrad utbildning.

Härvid framhåller marinstabschefen beträffande reservofficersaspiranternas
antagning och utbildning dels nödvändigheten av att uti nådiga
kungörelsen angående antagning, utbildning och pensionering av reservbefäl
för flottan såsom fordringar för att kunna bliva antagen till aspirant
jämväl införa att i allmän tjänst vid flottan såsom matros hava fullgjort
värnpliktig åliggande tjänstgöring i fredstid och att därunder hava genomgått
föreskriven underbefälsutbildning samt erhållit minst betyget godkänd
i tjänstbarhet, dels att aspiranternas såväl teoretiska som praktiska utbildning
i största möjliga mån borde försiggå ombord, varjämte i fråga om
undervisningens omfång noga borde tillses, att endast sådant, som är oundgängligen
nödvändigt för reservofficerens tjänst, läres.

För att flottan genom en sådan förbättrad utbildning av reservofficersaspiranterna
skall kunna tillföras reservoffieerare fullt användbara å de
poster, för vilka de vid mobilisering avses, ansåg chefen för marinstaben
det även nödvändigt, att en omläggning av reservofficerarnas tjänstgöring
komme till stånd.

Enligt den nuvarande organisationen permitterades den nyblivne reservofficeren
omedelbart efter slutad aspirantut.bildning för att därefter först
under loppet av 6:e året fullgöra en repetitionsövning av 6 månaders varaktighet.
En följd härav vore, dels att reservofficeren icke under någon
del av den tid, han är anställd såsom reservofficer, är fullt kompetent att
fullgöra honom tillkommande tjänstgöring å stridsfartyg, dels att han vid
den ålder av omkring 30 år, då han är skyldig undergå repetitionsövning,
vanligen erhållit sådan anställning vid handelsflottan, att fullgörandet av
repetitionsövning vållar honom stora olägenheter.

Stabschefen påvisade ävenledes, att om reservofficerare skola avses
att vid mobilisering fylla vissa poster ombord å flottans stridsfartyg, måste
med hänsyn till de krav, som numera ställas på flottans krigsberedskap,
reservofficerare under hela året finnas i tjänstgöring till ett antal, motsvarande
behovet för de fartyg, som enligt krigsberedskapsplanen under
fredstid skola hava fulltaliga mobiliseringsbesättningar.

Detta behov skulle till större delen kunna tillgodoses och nyssnämnda
olägenheter med nuvarande repetitionsövning undvikas, om den nyutnämnde
reservofficeren ålades att i stället för repetitionsövning fullgöra ett
års tjänstgöring såsom reservofficer omedelbart etter aspiranttjänstgöringen.
Härigenom skulle icke allenast vinnas, att under fredstid mobiliseringsbemannade
fartyg erhölle fullt kompetenta reservofficerare, utan även att för
stridsfartyg, vilka bemannas först vid mobilisering, behovet av reservoffi -

164

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

cerare skulle kunna uttagas bland dem, som nyligen varit i tjänstgöring
såsom sådana. Äldre reservofficerare skulle användas såsom befäl å förhyrda,
bevärade och obevärade handelsfartyg.

Vidare omnämnde marinstabschefen, att från reservsofficershåll uttalats
önskan, att reservofficer i flottan, såsom vid armén är fallet, måtte
kunna befordras till kaptens grad, samt föreslog att vid omläggning av
reservofficersutbildningen hänsyn härtill borde tagas och att såsom villkor
för dylik befordran borde uppställas dels viss tjänstetid såsom reservofficer,
dels fullgörandet under loppet av 6:e—10:e året efter utnämningen
av eu repetitionsövning om 6 månaders varaktighet.

På grund av att medelåldern vid avläggande av sjökaptensexamen numera
vore något över 25 år ansåg stabschefen att åldern, inom vilken
anställning såsom reservofficersaspirant må erhållas, borde höjas med ett
år ävensom, för att göra det möjligt för alla att vinna kaptens befordran,
att reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet borde utsträckas till utgången
av det år, varunder 45 års ålder uppnås.

Beträffande avlöningen framhöll marinstabschefen, att beklädnadspenningarna
för reservofficer vid flottan borde höjas till samma belopp
som för reservofficer vid armén eller 500 kr., varav 300 kr. borde utbetalas
vid inträdet i tjänstgöring såsom reservofficersaspirant och 200 kronor vid
utnämningen till reservofficer.

Slutligen ansåg chefen för marinstaben, att åtgärder borde vidtagas
för att göra aspiranttjänsten mera lockande, för vilket ändamål rederibolag,
som erhåller statsunderstöd, rederilån eller andra förmåner, skulle
vara skyldigt att giva företrädesrätt för flottan tillhörande reservofficerare
till vissa befattningar å nämnda företag tillhörande fartyg.

Vad beträffar kustartilleriets reservofficerare ansågo chefen för marinstaben
och chefen för kustartilleriet, att behovet av till artilleritjänst
utbildade reservofficerare lämpligen bör tillgodoses genom att anställa och
till reservofficerare utbilda ynglingar, som avlagt studentexamen eller viss
annan högre examen. Dessa ynglingar skulle vid vardera kustartilleriregementet
givas en speciell, för deras blivande tjänstgöring vid kustpositionernas
artilleribestyckning lämpad utbildning.

För fyllandet av behovet av till mintjänst utbildade 1’eservofficerare
skulle däremot nuvarande bestämmelser i huvudsak gälla.

Chefen för kustartilleriet ifrågasatte dessutom att här ifrågavarande
reservpersonal icke skulle såsom för närvararande är fallet utnämnas till
reservofficerare i flottan utan, i likhet med vad numera äger rum med
motsvarande personal vid armén, till officerare i flottans eller kustartilleriets
reserv.

165

Kuriffl. Majds nåd. proposition nr 60.

I underdånig skrivelse den 29 april 1913 hava representanter för Jjvemka
svenska underofficersförbundet gjort anhållan om bland annat en under- cersf&rlu.nsökning
i vad mån och i vilken utsträckning underofficer må kunna be- v?iges 4
fordras till högre befattning, exempelvis reservofficer. jsj.?.

Denna skrivelse remitterades i vad densamma rörde marinen dels till
marinens myndigheter, dels till sakkunniga för utredning angående befordran
till och inom underofficerskåren vid flottan.

Chefen för underofficers- och sjömanskårerna i Karlskrona har i för

skrivelse den 23 sept. 1913 gjort ett särskilt uttalande beträffande ers-och
möjligheten av underofficers befordran till reservofficer. Häri framhöll sjömanskånämnda
chef, att frågan om underofficerares befordran till stamoffi- Karlskrona
cerare nyligen varit föremål för en kommittéutredning, varför skäl ej d£$*!fgJ3
ansågs föreligga att nu upptaga denna fråga till förnyad utredning, i
synnerhet som god tillgång på kompetent personal för rekrytering av såväl
officers- som underofficerskårerna förefunnes. Nu gällande grunder
för befordran till officer vore dessutom så demokratiska att en var välfräjdad
ung man, oberoende av börd och samhällsställning, kunde vinna officers
grad vid flottan, om lian genomginge sjökrigsskolan och bestode provet
i slutlig tävlan sjökadettcrna emellan. Att sänka kravet på officersutbildningen
endast för att tillgodose underofficerarnas önskan att kunna
bliva officerare, kunde ej vara förenligt med ett tillgodoseende av statsintressena
så länge stamofficerare kunde i tillräckligt antal erhållas på den
hittills brukliga vägen.

Att däremot från skeppsgossekåren utgångna matroser sattes i tillfälle
att bliva reservofficerare ansåg sig merberörda chef på det kraftigaste
böra tillstyrka, enär såväl reservofficersinstitutionen som skeppsgosse- och
sjömanskårerna härigenom skulle skörda vinst. Antalet sökande till skeppsgossekåren
skulle säkerligen härigenom komma att ökas, då genom utbildningen
vid densamma utan några kostnader en bättre social ställning skulle
kunna uppnås. Gallring av de sökande kunde till följd därav ske strängare,
varigenom kårens rekrytering komme på ett högre plan. Aven efter inträdet
i tjänsten komme strävan att göra sig berättigad att bliva reservofficer
att egga till arbete och iakttagandet av ett gott uppförande, som antagligen
sä skulle höja andan och dugligheten inom såväl skeppsgosse- som
sjömanskårerna, att underofficerskårens rekrytering därav finge gagn.

Realiserandet av detta förslag skulle i huvudsak kunna tillgå sålunda,
att det varje år i kommandoväg bestämdes, att ett visst antal
f. d. skeppsgossar, vilka för 4 år sedan karlskrevos, skulle med bibehållande
av sina löneförmåner under de följande 2 åren permitteras för att

166

Kunal. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Sakkunnigas
för utredning
angående
befordran
till
och inom
flottans underofficerskår
betänkande
den
20/n 1913.

därunder bliva i tillfälle att vid rikets navigationsskolor samt genom idkandet
av sjöfart skaffa sig sjökaptensbrev och därigenom enligt gällande författningar
bliva kompetenta att antagas till reservofficersaspiranter.

Förslaget skulle sålunda innebära att premiera de bästa och dugligaste
inom sjömanskåren och för dem underlätta och möjliggöra tagandet
av sjökaptensexamen, varigenom marinens manskap med avseende å möjligheten
att bliva reservofficerare likställdes med kofferdiflotta!^.

De av såväl officerare som underofficerare bestående sakkunniga för
. utredning angående befordran till och inom flottans underofficerskår framhöllo
i ett till deras betänkande den ''20 december 1913 fogat enhälligt
yttrande i denna fråga, att, vad underofficers befordran till reservofficer
beträffar, vore det föga sannolikt att flottans underofficerare skulle finna
någon fördel vara förenad med möjligheten att efter genomgången kompletterande
utbildning utnämnas till officerare i reserven. Flottans underofficerare
uppnådde nämligen underofficersgraden vid en i jämförelse med
arméns underoffcerare betydligt hög levnads- och tjänsteålder. På grund
av denna relativt höga ålder samt med hänsyn till att reservofficerarna
under fredstid icke erhölle någon avlöning och dessutom åtnjöte avsevärt
mycket lägre pension än underofficerarna, skulle de, som lämnade sin anställning
såsom underofficerare vid flottan för att ingå såsom reservofficerare,
riskera att förlora sina inkomster och sin pension såsom underofficer
utan att i stället erhålla något annat än den obetydliga reservo fficerspensioncn.
Deras framtida, utkomst bleve sålunda helt beroende av möjligheterna
för erhållandet av civilanställning, och näppeligen torde någon
underofficer vara hågad att avstå från sin i fråga om inkomsterna säkra
ställning för att gå en oviss framtid till mötes. Svårigheter skulle dessutom
uppstå att bereda underofficerare vid alla yrkesavdelningarna lämpliga
befattningar såsom reservofficerare.

Sakkunniga ansågo däremot, att det av chefen för underofficers- och
sjömanskårerna i Karlskrona väckta förslaget att bereda korpraler vid sjöinanskåren
möjlighet att erhålla utbildning till reservofficerare vore värt beaktande
och framlade grundlinjer för en dylik utbildning.

Försvarsbe- Angående dessa delar av marinens reservpersonalfråga hava försvars redningarna

beredningarna icke gjort något uttalande.

ITlbCl UllU Med

den utsträckta användning av reservofficerare å stridsfartyg
och kustpositioner, som bemanningsplanerna numera upptaga, finner jag
det oundgängligen nödvändigt, att utbildningen av dessa reservoffice

lande.

Departe ments chefens yttrande.

rare så omlägges, att de

ö„, —*—n''-

högre grad än hittills sättas i stånd att inhämta

Ö O

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

167

de kunskaper och erhålla den övning, som erfordras för skötandet av
tjänsten i nämnda befattningar.

För att kunna fullt utnyttja den i det föreliggande förslaget till
värnpliktslag utsträckta tjänstgöringstiden ävensom för att åstadkomma en
förenkling i organisationen synes mig härvid i första hand böra ordnas
så, att flottans och kustartilleriets reservofticerare såväl under utbildningen
till reservofficer som efter erhållen utnämning äro åtskilda från varandra
samt ingå i respektive flottans och kustartilleriets personalorganisationer
och icke, såsom för närvarande är förhållandet, alla tillhöra flottan, oaktat
en del av dem i händelse av tjänstgöring inkallas till kustartilleriregementena.

Förslag till närmare bestämmelser angående de för kustartilleriet
avsedda reservoffieerarna kommer jag att avgiva i samband med förslaget
till det fasta kustförsvarets ordnande.

I fråga om flottans reservofficerare anser jag, vad rekryteringen av
desamma beträffar, att av skäl, som sakkunniga för utredning angående
flottans underofficerares befordringsfråga förebragt, underofficerares befordran
till reservofficerare ej bör ifrågasättas.

Lämpligare synes mig denna rekrytering kunna genomföras genom
att bland i tjänstgöring varande värnpliktiga sjökaptener och styrmän på
frivillighetens väg uttaga erforderligt antal reservofficersaspiranter för utbildning
till reservofficerare.

Det av chefen för underofficers- och sjömanskårerna i Karlskrona
framlagda förslaget, att bereda möjlighet för ett mindre antal korpraler
att erhålla utbildning till reservofficer, finner jag värt beaktande. Dels
emedan myndigheterna ännu ej yttrat sig över detsamma, dels på grund
av att dess eventuella genomförande är en administrativ åtgärd, som ej
medför några särskilda kostnader, anser jag mig emellertid här ej böra
närmare beröra reservofficerarnas rekrytering på nämnda sätt.

Enligt verkställda beräkningar skulle reservofficersbehovet för flottan
under perioden 1919—1934 uppgå till 160 å 170 officerare. För närvarande
upptaga rullorna 163 sådana officerare, av vilka omkring 100
anses påräkneliga inom 14 dagar efter utgången mobiliseringsorder. För
utbildningen vid flottan hava under åren 1888—1900 årligen antagits 10
reservofficersaspiranter. Efter sistnämnda år har staten upptagit 20 dylika
beställningar, vilka dock icke alltid kunnat besättas.

Statistiken utvisar, att avgången under reservofficersaspirantutbildningen
kan beräknas till 15 % och årliga avgångsprocenten därefter till
1,5 %. Då medelåldern vid utnämningen till reser\ officer varit mellan 24
och 25 år, skulle sålunda reservofficersorganisationen, om årligen 20 reservoffieersaspiranter
antoges och reservofficerarna vore tjänstskyldiga till ut -

168

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

gången av det år, då 45 års ålder uppnås, beräknas lämna en rullförd
tillgång av omkring 300 reservofficerare. Då i regel omkring 67 % av
dessa torde kunna påräknas såsom disponibla vid mobilisering, skulle genom
antagning av det nu i stat upptagna antalet av 20 reservofficersaspiranter
årligen, behovet av reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter för flottan
bliva tillgodosett, även om medelåldern vid utnämningen till reservofficer
skulle ökas till mellan 25 och 26 år.

Genom att såsom villkor för antagning till reservofficersaspirant
uppställa helt eller delvis fullgjord värnpliktstjänstgöring eller förutvarande
stamanställning under viss minimitid komma avsevärda förbättringar att ernås
i reservofficersaspiranternas utbildning. Än bättre bliver denna utbildning
genom att, såsom i chefens för marinstaben skrivelse den 25 sept. 1913
angående reservofficersutbildningen föreslagits, reservofficer omedelbart efter
utnämningen till reservunderlöjtnant fullgör ett års tjänstgöring i eu
följd, varför jag anser det synnerligen lämpligt, att denna tjänstgöring
fuilgöres i stället för nu föreskriven repetitionsövning under 6:e året efter
reservofficersutnämningen.

Den föreslagna ändrade utbildningen av reservofficersaspiranter och
reservofficerare är grafiskt framställd i följande tablå, varav framgår huru
reservofficersaspiranter, uttagna bland värnpliktiga sjökaptener och styrmän,
skulle komma att utbildas. Efter att hava fullgjort 3U av tjänstgöringstiden
(375 dagar) avgå de till aspiranter antagna sjökaptenerna från
sin°värnpliktstjänstgöring för att den 1 oktober samma år antagningen ägt
rum påbörja en ett-årig aspirantutbildning, under det att de styrmän, som
förklarat sig ämna efter avlagd sjökaptensexamen söka anställning som reservofficersaspiranter,
hemförlovas till den 1 oktober påföljande år, då
de av dem, vilka avlagt sjökaptensexamen, börja aspirantkursen, under
det att de, som till denna tid ej kunnat avlägga nämnda examen, fullgöra
återstående 1U av dem åliggande värnpliktstjänstgöring på tid, som av
Konungen bestämmes.

För dem, som först efter fullgjord värnpliktstjänstgöring avlägga
såväl styrmans- som sjökaptensexamen och därefter antagas till reservofficersaspiranter,
omfattar aspirantutbildningen likaledes endast en ett-årig
kurs med därpå följande ett-årig tjänstgöring såsom reservofficer.

Den önskan, som från reservofficershåll enligt chefens för marinstaben
uttalande lärer förefinnas, att reservofficer vid flottan måtte, såsom
vid armén är fallet, kunna befordras till kaptens grad, synes mig
böra beaktas. I likhet med chefen för marinstaben anser jag att såsom
vilkor för dylik befordran bör uppställas dels 18 års tjänstetid såsom re -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

169

Tablå utvisande gången av utbildningen för reservofficersaspiranter och reservunderlöjtnanter,

''Sa “U

CJ ö ^ a

Okt.

Nov.

Dec.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Ang.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

1) Värnplik

Vpl.
i land.

1-

tiga, som avlagt sjökaptens

Vpl. underbefäl. “>

examen.

R. O. A.

R. O.

R. O.

3) Värnplik

Vpl
i land.

1-■—

tiga, som avlagt styrmans

Vpl. underbefäl,

examen.

rlovade för avläggande av sjö-kaptensexamen.

1 1

R. O. A.

i !

1-1

«) antagning till reservofficcrsaspirant.

servofficer, dels fullgörandet av en 6 månaders repetitionsövning under
loppet av 6:e—10:e året efter utnämningen till reservofficer.

Med hänsyn till dels att medelåldern för avläggande av sjökaptensexamen
sannolikt hädanefter kommer att höjas och dels att viss tids stamanställning
eller fullgjord värn pliktstjänst kan komma att uppställas såsom
villkor för erhållande av anställning såsom reservofficersaspirant, torde det
för att ej försvåra rekryteringen bliva erforderligt att höja åldersgränsen,
inom vilken anställning såsom reservofficersaspirant må erhållas, från nuvarande
26 år till 27 år.

För möjliggörandet av att även sådana reservofficerare, som antagits
till reservofficersaspiranter efter 22 år, må kunna vinna kaptensbefordran,
och då flottan å en del poster med fördel kan använda reservofficerare,
som med ett eller annat år överskridit 40-årsåldern, anser jag i likhet
med chefen för marinstaben att reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet
bör utsträckas till utgången av det år, varunder 45 års ålder uppnås.

För att göra reservofficerstjänsten begärlig, anser jag det lämpligt,
att de förmåner, som för närvarande utgå till reservofficersaspiranter, bibehållas.
Beklädnadsersättning synes mig ock, såsom chefen för marinstaben
föreslagit, böra utgå med 500 kronor, därav 300 kronor böra utgå
vid inträdet i tjänstgöring såsom reservofficersaspirant, sedan styrkt blivit,
att föreskrivna persedlar blivit behörigen anskaffade, och 200 kronor vid
utnämning till reservofficer.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 satnl. 30 käft. (Nr 60.) 22

170

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Till underlättande av reservofficersrekryteringen synes mig att såsom
villkor för erhållandet av rederilån, statsunderstöd eller andra förmåner
till rederibolag eller annat enskilt företag inom sjöfartsnäringen
bör uppställas fordran å företrädesrätt för flottan tillhörande reservofficerare
till vissa befälsbefattningar å dess fartyg.

De årliga kostnaderna för flottans reservofficersorganisation efter de
föreslagna förändringarnas genomförande skulle ställa sig enligt följande:

1 res.off.asp., dagavlöning å 3 kr. eller för år . . kr 1,095

beklädnadsersättning för en gång . » 300 = 1,395

19 res. off.aspiranter............ = 26,505

S:a = 27,900

1 res.und.löjtn. under l:a tjänstgöring

lön under 12 mån. ä 60 kr. ...

720

dagavlöning ä 3 kr. under 365 dag.

. . . »

1,095

inkvarteringsbidrag för år ....

300

beklädnadsersättning, för en gång .

...»

200

= 2,315

15 res.und.löjtnanter under d:o.....

- 34,725

1 res.und.löjtn. under repetitionsövning

lön under 6 mån. å 60 kronor . .

. . . kr.

360

dagavlöning å 3 kr. under 6 mån.

. . . »

540

inkvarteringsbidrag under 6 mån.

å 25 »

150

= 1,050

7 res.und.löjtnanter under d:o.............== 7,350

S:a = 45,440

Eller tillsammans kronor = 73,340
Nuvarande anslaget är..............= 37,200

ökning = 36,140

Enär antalet av såväl reservofficersaspiranter som reservofficerare i
tjänstgöring ej kan med säkerhet angivas, bör det för nyssnämnda kostnader
erforderliga anslaget upptagas såsom förslagsanslag.

De ökade kostnaderna föranledas dels genom beklädnadsersättningens
höjande till 500 kr., dels genom införandet av den ettåriga l:a
tjänstgöringen i st. f. 6 månaders repetitionsövning, dels slutligen genom
den 6 månaders repetitionsövning, som bestämts för dem, vilka önska
bliva befordrade till kapten.

Genomförandet av de föreslagna ändringarna kan ej påbörjas förr
än med de reservofficersaspiranter, som börja tjänstgöra den 1 oktober

171

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

1915, varför det ovan angivna anslaget av 73,340 kronor ej behöver upptagas
förr än i 1916 års stat.

De förändringar i reservofficersorganisationen vid flottan, som ovan
föreslagits, skulle enligt en sammanfattning av det därvid anförda, innebära
följande:

att flottans och kustartilleriets reservofficerare organiseras var för sig
och ingå i resp. vapens personalorganisationer;

att flottans reservofficerare rekryteras genom antagning till reservofficersaspiranter
av sjökaptener, som fullgjort minst 360 dagar av dem
åliggande värnpliktstjänstgöring;

att för flottan årligen på nyssnämnt sätt antagas högst 20 reservofficersaspiranter; att

åldersgränsen, inom vilken antagning till reservofficersaspirant må
äga rum, höjes till fyllda 27 år;

att reservunderlöjtnant omedelbart efter erhållen utnämning fullgör
ett års tjänstgöring i en följd;

att reservlöjtnant efter 18 års tjänstetid såsom reservofficer och fullgjord
6 månaders repetitionsövning under 6:e—10:e året må kunna utnämnas
till kapten;

att reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet utsträckes till och med
det år, varunder 45 års ålder uppnås; samt

att det belopp, med vilket beklädnad sersättning utgår, höjes till 500
kronor.

Pensionering av f. d. stamofficerare kvarstående i reserven och av i
reserven utnämnda stamutbildade officerare och underofficerare.

Chefen för marinstaben har i underdånig skrivelse den 29 september Chefens för
1913 framhållit, att sjöförsvaret kan hava minst lika stor nytta av oflice-mag^ivelse%
rare, vilka efter avlagd officersexamen utnämnts till underlöjtnanter i den “/» 1913.
flottans reserv, som av dem, vilka direkt utbildats för anställning i reserven,
för så vitt den förstnämnda kategorien i likhet med den senare bereddes
tillfälle att genom tjänstgöring såsom officer underhålla sin förvärvade
utbildning.

Då det icke torde förefalla osannolikt att i reserven utnämnd underlöjtnant
skulle vilja underkasta sig dylik tjänstgöringsskyldighet, om med
sådan skyldighet förenades några motsvarande ekonomiska fördelar samt
möjlighet till befordran, ansåg chefen för marinstaben det vara önskvärt
och billigt att officer, utnämnd i flottans reserv, vilken fullgör repetitions -

172

Departe ments chefens yttrande.

Kangl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

övning efter samma grunder som för reservofficer är föreskrivet, vid
genomgåendet av repetitionsövning erhölle avlöning i likhet med officer
av stammen med samma tjänstegrad samt vid uppnådda 55 års ålder pension
med 300 kronor om året.

Chefen för marinstaben ansåg även, att officer eller underofficer av
stammen, vilken före uppnådd pensionsålder erhållit avsked från innehavande
tjänst med tillstånd att i reserven kvarstå, borde, därest han kvarstår
till 55 års ålder, erhålla någon pension. Det torde nämligen, säger
chefen för marinstaben, icke kunna förnekas att dylik officer eller underofficer
genom att inträda i reserven bereder vapnet tillgång vid mobilisering av
en förstärkning, som kan vara till ganska stor nytta. Vid avgörandet av
nämnda fråga, vilket chefen för marinstaben ansåg böra ske i samband
med den s. k. förtidspensioneringen, borde jämväl tagas under omprövning,
huruvida sådana officerare för vinnande av befordran upp till kaptens
grad borde åläggas att fullgöra viss tids tjänstgöring under fredstid.

Antalet av de officerare, vilka efter avlagd officersexamen utnämnts
till underlöjtnanter i reserven, var vid 1914 års ingång 21 med utnämningsår
fr. o. m. 1882 t. o. in. 1913. Med tillämpande av de år 1911 utfärdade
nya bestämmelserna för sjöofficersutbildningen torde antalet på
nyssnämnda sätt i reserven utnämnda officerare komma att bliva mycket
ringa, varför någon anledning ej synes mig nu föreligga att upptaga den
av chefen för marinstaben föreslagna frågan om repetitionsövning och pension
för dessa officerare.

Vad beträffar de officerare och underofficerare, som avgå före uppnådd
pensionsålder, har det hittills visat sig, att de i allmänhet övergå till
reserven. Kommer reservstat att bildas, torde antalet av dem, som på sådant
sätt avgå, komma att minskas.

Genom värnpliktslagens bestämmelser finnes dessutom möjlighet, att
för flottan vid mobilisering disponera de officerare och underofficerare, som
kunna vara av värde för tjänsten, och vilka avgå utan att inträda i reserven.

Något behov finner jag därför icke föreligga att genom särskild pension
förmå här ifrågavarande personal att vid avskedstagande före uppnådd
pensionsålder ingå i reserven.

De av chefen för marinstaben i ovannämnda skrivelse den 29 september
1913 gjorda förslagen om pensionering och repetitionsövning för
vissa f. d. stamanställda officerare anser jag mig sålunda icke kunna biträda.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

173

KAP. XI.

De yärnpliktiga.

Vid de årliga inskrivningarna tilldelas flottan enligt 1901 års värnpliktslag: a)

alla å sjömanshus inskrivna maskinister och eldare samt av övriga
å sjömanshus inskrivna värnpliktiga de, som tolv månader eller därutöver
varit inmönstrade till sjöfart; samt

b) andra värnpliktiga, vilka anses vara för flottan behövliga, till det
antal, som Konungen prövar erforderligt.

På grund av bestämmelserna under b) inskrives årligen till tjänst
vid flottan eller kustartilleriet ett bestämt antal värnpliktiga från arméns
inskrivningsområden. De vid flottan inskrivna äro avsedda dels för tjänst
ombord på flottans fartyg (till sjötjänst inskrivna), och dels för tjänst
huvudsakligen på flottans stationer och varv (till stationstjänst inskrivna).
Dessa sistnämnda utgöras dels av yrkesmän, till största delen avsedda för
stationernas (företrädesvis varvens) verkstäder, och dels av militärarbetare.
Därjämte hava under en del år, för att reglera tillgången å värnpliktiga,
under a) icke upptagna, å sjömanshus inskrivna värnpliktiga tilldelats flottan,
och inskrivas dessa liksom övriga å sjömanshus inskrivna till allmän
tjänst vid flottan.

Tjänstgöringstiden för flottans vapenföra värnpliktiga är 300 dagar
och för de icke vapenföra, efter den år 1912 genomförda ändringen av
värnpliktslagen, 182 dagar. Tjänstgöringen fullgöres som regel i en
följd; endast för ett mindre antal till sjö- eller stationstjänst uttagna
värnpliktiga är tjänstgöringen uppdelad i en första tjänstgöring om 200
dagar och en repetitionsövning om 100 dagar.

Inryckningstiderna hava under de senare åren varit:

för till allmän tjänst inskrivna omkring den 5 november första året; och

för till sjötjänst inskrivna omkring den 20 februari andra året.

Nuvarande

bestämmel ser.

174

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

För de till stationstjänst inskrivna hava inryckningstiderna varit något
olika under olika år; flertalet har under de sista åren inryckt till tjänstgöring
omkring den 15 oktober och 1 april.

Flottans värnpliktiga indelas i avdelningar och yrkesgrenar efter
enahanda grunder som sjömanskåren, och utbildningen är i huvudsak inriktad
på att bibringa dem sådana kunskaper och färdigheter, att de vid
mobilisering kunna bestrida sådana enklare befattningar ombord, som kräva
ett visst mått av yrkesfärdighet och omdöme. Värnpliktiga, som vid navigationsskola
avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen, eller vid maskinavdelning
annan examen än maskinistexamen av 3:e klass, utbildas till
underbefäl.

Uttagning av värnpliktiga till flottan.

Chefens för Chefen för marinstaben framhåller i sin meromnämnda utredning

Utredning1 den 25 september 1913, att ett nutida stridsfartyg icke genast vid utrustden
n!ti9l3. ningen, utan först sedan dess besättning erhållit tillräcklig samövning, kan
anses vara i stridsdugligt skick. För att flottan skall kunna bereda landet
avsedd trygghet mot neutralitetskränkningar och överrumplande anfall är
det därför nödvändigt att en del av flottans fartyg ständigt hållas i hög
grad av krigsberedskap. Vid bestämmande av det antal värnpliktiga, som
årligen skola inskrivas i flottan, måste därför hänsyn tagas icke blott till
mobiliseringsbehovet, utan även till att det antal värnpliktiga ständigt
hålles i tjänstgöring, som erfordras för genomförandet av en planmässigt ordnad
krigsberedskap.

Fn jämförelse mellan antalet vid mobilisering påräkneliga värnpliktiga
inom de klasser, som enligt gällande mobiliseringsplaner inkallas vid
mobilisering, och det inobiliseringsbehov av värnpliktiga, som beräknats för
under åren 1915 och 1916 befintlig materiel med tillämpning av de nya
beräkningsgrunderna för bemanningsbehovet, hade utvisat, att mobiliseringsbehovet
av värnpliktiga enligt dessa grunder praktiskt taget är lika
med det antal, som beräknas inställa sig vid mobilisering.

Däremot hade de av stabchefen verkställda beräkningarna påvisat,
att behovet av värnpliktiga för upprätthållande av den krigsberedskap,
vari flottan förutsattes vara förlagd enligt de för åren 1915 och 1916
uppgjorda normalövningsplanerna, ej till fullo motsvarades av den årligen
vid flottan vapenövade kontingenten värnpliktiga.

Någon ökning av det antal värnpliktiga, som årligen inskrives i
flottan, bleve därför erforderlig, och hemställde stabschefen på den grund

175

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

dels om sådan ändring i § 25 mom. 1 a) värnpliktslagen, att jämväl
värnpliktiga, som varit inmönstrade till sjöfart under kortare tid än 12
månader men längre än 3 månader, även om de icke äro eldare, skola
utan särskild hemställan inskrivas i flottan och dels att antalet årligen
till sjötjänst inskrivna värnpliktiga måtte ökas med omkring 425 man.

De nu verkställda personalberäkningarna utvisa, att mobiliseringsbehovet
av värnpliktiga jämväl med hänsyn till den föreslagna flottplanens
omfattning alltjämt torde kunna fyllas genom inskrivning av samma antal
värnpliktiga som hittills.

Genom vissa indragningar och andra åtgärder, som framgå av den vid
detta protokoll fogade hemliga bilagan, har fredsbehovet av värnpliktiga för
upprätthållande av flottans krigsberedskap kunnat något nedbringas under
det av stabschefen beräknade antalet. Behovet motsvaras i de nu gjorda
beräkningarna ungefärligen av det antal värnpliktiga, som enligt hittills
gällande bestämmelser årligen tilldelats flottan. Under förutsättning att
nu gällande värnpliktslag ej vore avsedd att ändras, skulle alltså ej någon
ytterligare uttagning till flottan behöva ifrågasättas, utan årskontingenternas
storlek kunde då, i likhet med vad hittills skett, regleras endast med tillhjälp
av den årskontingent sjömanshusinskrivna värnpliktiga, som f. n. ej
skall ständigt tilldelas flottan.

Då emellertid i det nu framlagda förslaget till ny värnpliktslag förutsatts,
att inträdet i värnpliktsåldern skall äga rum ett år tidigare än nu,
synes det vara nödvändigt att förutsätta, att den till flottan årligen inskrivna,
sjömanshusen tillhörande värnpliktskontingenten i framtiden kommer
att minskas, dels därigenom att flottan går miste om alla dem, som
inskrivas å sjömanshus först under det år, då 20 års ålder uppnås, och dels
därigenom att ett färre antal man än förut vid tiden för inskrivningen
uppnått den för ovillkorlig inskrivning i flottan erforderliga sjötiden.

För att säkerställa den för flottan erforderliga årskontingentens storlek
torde därför särskilda åtgärder böra vidtagas, och det synes mig då
riktigast att härför i första hand taga i anspråk den del av den sjöfarande
befolkningen, som enligt nu gällande värnpliktslag icke under alla
förhållanden skall tilldelas flottan, genom att sänka den för ovillkorlig inskrivning
i flottan för andra än maskinister och eldare nu bestämda sjötiden.
Då någon statistik ej föreligger över det antal å sjömanshus inskrivna
dylika ynglingar, som vid inträdet i 20-årsåldern hava mindre än
12 månaders sjötid, synes det mig nödvändigt att härvid gå tillväga med
en viss försiktighet och sålunda ej ifrågasätta, att hela denna kontingent

Departementschefens
yttrande.

176

Kungl. Majtts nåd. proposition nr 60.

ständigt skall tilldelas flottan. I stället har i det nu framlagda förslaget
till värnpliktslag den för ovillkorlig inskrivning vid flottan av nu ifrågavarande
värnpliktiga erforderliga sjötiden bestämts till 6 månader, varjämte
införts en bestämmelse, att övriga å sjömanshus inskrivna värnpliktiga
tilldelas flottan enligt bestämmelser, som Konungen meddelar. Härigenom
bibehålies en möjlighet att, på sätt hittills skett, reglera flottans
årskontingent av värnpliktiga med ledning av det resultat, som framgått
ur inskrivningarna inom sjörullföringsområdena.

Värnpliktsålderns inträde.

Departe- För flottans vidkommande förefinnes ur synpunkten av behovet vid

chefenl8''ytt- mobilisering ingen anledning att sänka tiden för värnpliktsålderns inträde.
rande. Enär det emellertid varken ur inskrivnings- eller rullföringssynpunkt

torde vara lämpligt, att de värnpliktigas fredstjänstgöring vid flottan tager
sin början senare än vid hären, och då det visat sig vara eu allmän önskan
bland de värnpliktiga att få börja sin värnpliktstjänstgöring så tidigt som
möjligt, torde för flottan liksom för hären böra lagstadgas, att värnplikten
skall inträda med det kalenderår, under vilket den värnpliktige fyller
tjugu år.

Utbildningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga.

Chefens för I utlåtande den 31 oktober 1900 framhöll dåvarande chefen för

^utlåtande flottans stab vid redogörelsen för de synpunkter, som ansågos tala för en
den 31/io 1900. utsträckning av övningstiden för flottans värnpliktiga till ett år, bland
annat:

att en av de viktigaste åtgärderna för åstadkommande av en hastig
mobilisering av flottan vore, att övningstiden under fredstid för de värnpliktiga
utsträcktes, så att beväring funnes i tjänstgöring hela året, samt
att en utsträckning av övningstiden komme att främja utbildningen
även av stampersonalen och medgiva förverkligandet av det ur såväl utbildnings-
som krigsberedskapssynpunkt viktiga önskemålet att hava en del
fartyg rustade året om.

Därjämte anfördes, att någon minskning av den i nådiga propositionen
till 1900 års riksdag såsom behövlig vid ingången av år 1902 upptagna
stampersonalen icke kunde ifrågasättas, med mindre övningstiden för
de flottans värnpliktiga, som äro inskrivna å sjömanshus, utsträcktes till
två år. En dylik utsträckning av övningstiden skulle vålla långt mindre

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60. 177

olägenhet för de å sjömanshus inskrivna än för landets övriga värnpliktiga.

Cheferna för generalstaben och flottans stab anförde i sitt den 18 Cheferna^
oktober 1906 avgivna förslag till försvarets stärkande bland annat, att vad^stJ^och
chefen för flottans stab år 1900 framhållit angående utsträckning av öv-flottans stab
ningstiden till två år för de flottans värnpliktiga, som äro inskrivna å■ ,s*ai90o"
sjömanshus, fortfarande hade full giltighet, och att en dylik åtgärd allt
framgent borde uppställas såsom önskemål för ett tillfredsställande ordnande
av flottans bemanningsfråga, i vad densamma rör de för tjänstgögöringen
ombord avsedda värnpliktiga.

Då stabscheferna emellertid ansågo, att ökningen av tjänstgöringstidens
längd borde ske gradvis, föreslogo de likväl, att övningstiden vid
flottan för den period, deras förslag avsåg (1908—13), skulle utsträckas
till ett år, varigenom utbildningen kunde förbättras och den ständiga tillgången
av värnpliktiga i händelse av behov kunde medgiva såväl en skyndsam
klargöring av åtminstone en del av flottan vid vilken tid av året som
helst, som ock att ett visst antal fartyg ständigt kunde hållas rustade.

Beträffande utbildningen av flottans värnpliktiga anför generalskom- Generalskommissionen,
att den intet har att erinra mot vad stabscheferna sålunda "utlåtande
föreslagit. dcntl v>1907.

1907 års försvarskommittc förordade, att tjänstgöringstiden för fl°ttans
samtliga värnpliktiga, med undantag av militärarbetare, under den mitte.
närmaste tiden måtte utsträckas till 365 dagar. I

I chefens för marinstaben förut åberopade utredning den 25 september ^^tabell
1913 angående flottans krigsberedskap och övningar anföres, att vad år utredninn
1900 av" dåvarande chefen för flottans stab uttalats angående utsträck-dcn 55 9191::
ningen av övningstiden numera vore i än högre grad eftersträvansvärt,
och därför borde uppställas som önskemål för ett tillfredsställande ordnande
av flottans bemanningsfråga, i vad densamma rör de för tjänstgöring
ombord avsedda värnpliktiga.

Därest det av ekonomiska eller andra skäl ansåges, att en sådan utsträckt
övningstid icke nu borde genomföras, hemställde stabschefen, att
övningstiden för flottans till allmän tjänst och till sjötjänst inskrivna
värnpliktiga måtte ökas från den nu bestämda av 300 dagar till 360 dagar.

Att tjänstgöringstiden föreslagits till 360 dagar i stället för jämnt
ett år berodde därpå, att i de fall där, såsom förhållandet är vid flottan,

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 höft. (Nr 60.) 23

178

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tjänstgöringen fullgöres i en följd, det är fördelaktigt om den äldre årsklassen
hunnit rycka ut, innan den nya årsklassen inrycker. I annat fall
skulle man bliva nödsakad att under ett par dagar bereda inkvartering i
land på flottans stationer för en hel årsklass värnpliktiga med därav uppstående
kostnader och övriga olägenheter. De fem mellanliggande dagarna
skulle, om tjänstgöringstiden bestämmes tilll 360 dagar, användas till förberedelser
för den nya årsklassens mottagande samt för hemtransport av de
utryckande och för hämtning av de inryckande, varvid i allmänhet samma
marschbefäl kunde användas för såväl hemtransporten som hämtningen.

Stabschefen anför vidare, att den tid, som erfordras för att utbilda
en rekryt eller värnpliktig, så att han kan finna sig till rätta ombord och
sköta de mest enkla befattningar, d. v. s. vara mobiliseringsbar, icke lärer
kunna sättas lägre än 3 månader.

Enär enligt'''' de reviderade besättningslistor, som bifogats nyssnämnda
utredning, en del värnpliktiga avsetts att ingå i befattningar, som kräva
såväl viss yrkesfärdighet som även omdöme, vore det med hänsyn till den
nu ifrågasatta korta övningstiden nödvändigt, att de värnpliktiga redan
från tjänstgöringens början ombordkommenderades, på det att de snarast
möjligt måtte bliva tnobiliseringsbara i vissa befattningar, och så att vederbörande
fartygsbefäl måtte för nyssnämnda befattningar kunna uttaga de
mest. lämpliga.

Genom att på samtliga fartyg låta såväl till allmän tjänst som sjötjänst
inskrivna värnpliktiga ingå i besättningslistorna ungefärligen i proportion
till årskontingenternas storlek (2 : 1) samt låta inryckningstiderna
för de båda kategorierna värnpliktiga förskjuta sig omkring 3 månader,
skulle man vinna att under varje tid av året minst Vs av antalet ombord
tjänstgörande värnpliktiga vore mobiliseringsbara.

Inryckningen för till allmän tjänst inskrivna borde såsom nu äga
rum i början av november, vilken tidpunkt ur såväl flottans som de värnpliktigas
synpunkt visat sig lämplig. Dessa värnpliktiga skulle i början av
januari hava hunnit erhålla sådan förberedande rekrytutbildning, att fartygen
då kunde lämna flottans stationer för att under de tre sista veckorna
av januari, innan den strängaste vintern inträtt, utföra vinterövningar under
gång. Dylika övningar vore av stor betydelse icke blott för personalens
härdning och utbildning, utan även för materielens hållande i för
dess användning vintertid erforderligt skick.

För till sjötjänst inskrivna, vilka nu inrycka omkring den 20 februari,
ansågs inryckningen böra äga rum ett par veckor tidigare eller i
början av februari. Dessa värnpliktiga skulle, sedan fartygen efter nvslutandet
av vinterövningarna under gång återkommit till flottans statio -

179

Kung!. Maj:ls nåd. proposition nr 60.

ner och den årsklass till sjötjänst inskrivna, som då fullgjort sin tjänstgöring,
utryckt, embarkera och erhålla sin första rekrytutbildning, så att
de i slutet av april, då kustflottan åter lämnar stationerna, skulle vara
mobiliseringsbara i lägre befattningar ombord.

Yrkesutbildningen för de värnpliktiga avsågs att i huvudsak äga
rum för till allmän tjänst inskrivna under månaderna maj—juni och för
till sjötjänst inskrivna efter juni månads slut.

Då de till allmän tjänst inskrivna i början av november utryckt,
skulle de viktigare bland de av dem bestridda posterna övertagas av till
sjötjänst inskrivna, vilka stått ombord under nio månader. Då därefter i
början av februari de till sjötjänst inskrivna utryckt, skulle de poster, de
bestritt, övertagas av de till allmän tjänst inskrivna, som under de tre
månader, de varit i tjänstgöring, visat sig bäst hava tillgodogjort sig utbildningen.
Besättningslistorna skulle i samband därmed, såsom förut
nämnts, kompletteras med nyinryckta, till sjötjänst inskrivna värnpliktiga.

Fjärde för svar sberedningen, som föranstaltat om särskilda utredningar
rörande frågan om de värnpliktigas tjänstgöringstid, föreslår i ett
av beredningen avgivet preliminärt yttrande, att övningstiden för de värnpliktiga
vid flottan måtte utsträckas till 360 dagar samt, därest ej särskilda
omständigheter föranledde undantag därifrån, fullgöras i en följd.

Den tjänstgöringstid för de värnpliktiga, som för närvarande är lagstadgad
i en del främmande länder, framgår av nedanstående tabell:

Land.

Första tjänst-göringen.

Månader.

Repetitions-

övningar.

S:a dagar.

Anmärkningar.

Danmark..................

2—18

1 Enligt stortingets be-

C

er

i

*1"

Tf

1

(N

sint april 1914.

Holland..................

9

42 + 42 = 84

Italien...................

4S

—

Japan ...................

48

—

Norge1...................

12

_

Kvssland..................

24—36—60

_

•

Spanien..................

24

—

Tyskland...... ...........

36

—

Österrike-Ungern..............

48

—

Fjärde försvartberedningens
utlåtande.

Departementschefens

yttra » de.

180

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

Såsom synes av denna tabell har man inom de större nationerna i
allmänhet tillämpat värnpliktsprincipen i mycket stor utsträckning, varigenom
såväl krigsberedskaps- som utbildningskraven kunnat på ett
tillfredsställande sätt tillgodoses. Stammanskapets numerär har härigenom
kunnat nedbringas och möjligheten att från de värnpliktigas led rekrytera
såväl reservunderbefälet som stammanskapet har avsevärt ökats. Den för
fluktuationer på arbetsmarknaden in. in. känsliga rekryteringen av stammanskapet
har man på så sätt lyckats i avsevärd grad säkerställa. Samtidigt
hava kostnaderna för personalen kunnat begränsas, och de värnpliktiga
hava under övningstiden beretts tillfälle att inhämta kunskaper och
färdigheter, av vilka de under sin borgerliga verksamhet kunna hava väsentlig
nytta.

Med den korta övningstid, som hos oss hittills kommit flottans värnpliktiga
till del, hava nyss angivna, med den längre tjänstgöringstiden följande
fördelar, endast i ringa män kunnat uppnås.

Under eu stor del av året är för närvarande vår flottas krigsberedskap
alltför svag, och den knappa utbildningstiden har nödvändiggjort ett
för starkt forcerat arbete med därav följande mindre goda resultat, varjämte
över huvud taget tiden måste anses vara för knappt tillmätt för bibringande
av tillräcklig vana och säkerhet vid hanterandet av nutidens
invecklade sjökrigsmateriel.

Att ensamt genom en annan fördelning av nuvarande övningstid
avhjälpa den brist i flottans krigsberedskap, som för närvarande förefinnes,
låter sig ej göra, något som de på föranstaltande av fjärde försvarsberedningen
verkställda utredningarna även tydligt givit vid handen. Det är ej heller möjligt
att inom ramen av den nuvarande övningstiden för de värnpliktiga åstadkomma
ett mera tillfredsställande utbildningsresultat, i följd varav eu utsträckning
av övningstiden är nödvändig för att under varje tid av året ett
tillfredsställande antal någorlunda utbildade värnpliktiga skall finnas i
tjänstgöring.

Den i ovan åberopade yttranden förordade utbildningstiden av två år
för de å sjömanshus inskrivna skulle säkerligen underlätta lösningen av
flottans bemanningsfråga. Jag anser mig dock i likhet med fjärde ^valberedningen
böra föreslå, att tjänstgöringstiden för huvuddelen av flottans
samtliga vapenföra värnpliktiga nu måtte utsträckas från 300 till 360 dagar.
Därvid böra inryckningstiderna liksom tjänstgöringsförhållandena ordnas
på sätt chefen för marinstaben i sin ovan åberopade utredning den
25 september 1913 föreslagit. De sålunda föreslagna inryckningstiderna,
vilka i det närmaste överensstämma med de nuvarande, hava såväl ur militär
som social synpunkt vi sill sig lämpliga.

181

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Följande grafiska bild utvisar, huru tjänstgöringen i så fall skulle
bliva fördelad för de båda huvudkontingenterna värnpliktiga, som inrycka
vid flottan, nämligen de i allmän tjänst och i sjötjänst inskrivna.

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Allmän

tjänst l:a året

Sjötjänst 2:a året

|

......

......

......

......

2:a året

3:e året

Allmän tjänst
Sjötjänst

För att med den övningstid, som nu föreslagits, kunna säkerställa
flottans behov av yrkesutbildat manskap, anser jag det emellertid — i
betraktande av de stora vakanser, som i regel förefinnas inom sjömanskåren
— vara nödvändigt att, då dessa vakanser nått en viss storlek,
kunna under högst ett år låta en del av de sjömanshusinskrivna värnpliktiga
kvarstanna i tjänst, och kommer jag att denna dag hos Eders Kungl.
Maj:t hemställa att till Riksdagen göra härav betingad framställning.

Värnpliktigt underbefäl.

I samband med frågan om tillvaratagandet för arméns vidkommande
av tillgången å befälsämnen inom de värnpliktigas led, föreslog
generalskommissionen bland annat, att värnpliktig, som avlagt maskinist-,
styrmans- eller högre examen vid navigationsskola, skulle, sedan han blivit
inskriven, vara skyldig att för utbildning att föra befäl tjänstgöra under
fredstid i sammanlagt 500 dagar, vilken tjänstgöring skulle fullgöras av
till flottan (med undantag av till fästningstjänst) inskrivna i en följd med
början under andra året.

Generalska
mmissionens
utlåtande
den
«/n 1907.

182

Kunctl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Chefen för flottans stab har i sitt uti generalskommissionens utlåtande
intagna särskilda yttrande icke gjort någon erinran emot detta
kommissionens förslag.

190? års 1907 års försvårskommitté framhåller, att, även om det kunde vara

kommitté, önskvärt för utbildning av sådana värnpliktiga, vilka avlagt ovannämnda
examina vid navigationsskola, att fastställa övningstiden till av generalskommissionen
föreslagna 500 dagar, så kunde kommittén likväl ej biträda
förslaget om dylik utsträckning av övningstiden för dessa värnpliktiga, då
kommittén ansett sig förhindrad att godtaga förslaget rörande samma
tjänstgöringstid för vissa studerande värnpliktiga.

mmnsti''be * chefens för marinstaben förut åberopade utredning den 25 september

''"utredning*''1913 anföres bland annat, att tillgången på värnpliktigt underbefäl i fredsden
23 91913. tid icke förslår att täcka behovet för den krigsberedskap, vari flottan förutsattes
vara förlagd enligt de för åren 1915 och 1916 uppgjorda normalövningsplanerna.

Chefen för marinstaben anför därjämte, att då någon ökning av det
antal dylika värnpliktiga, som ärligen inskrives, knappast är att påräkna
inom den närmaste tiden, så vore det av vikt, att särskilda åtgärder vidtoges
för att för tjänstgöring i fredstid erhålla det antal värnpliktigt
underbefäl, som erfordras för genomförande av den föreslagna planen för
flottans krigsberedskap och övningar, enär i annat fall en motsvarande
ökning av stambehovet skulle uppstå. Under sådant förhållande vore
givetvis det enda rationella att utsträcka vapenövningstiden för sjökaptener,
styrmän och maskinister, så att två årsklasser av ifrågavarande
värnpliktiga ständigt vore i tjänstgöring.

Fjärde Fjärde försvarsberedningen har icke upptagit till prövning frågan

beredningen.0,11 värnpliktigt underbefäl vid flottan, men uppräknar bland de fördelar,
som en till ett år utsträckt övningstid för flottans värnpliktiga skulle medföra,
större möjlighet att utbilda därför lämpliga värnpliktiga till reservunderbefäl,
för vilket ändamål den nuvarande övning-stiden visat siar för
knapp.

Diparte- För att kunna nedbringa de stamanställdas antal och därjämte vid

chefens mobilisering hava tillgång till erforderligt antal underbefäl med tillfredsyttrande.
ställande utbildning torde det vara nödvändigt, att övningstiden för här
ifrågavarande värnpliktiga så utsträckes, att underbefälsutbildade värnpliktiga
kunna komma till större nytta ombord å stridsfartygen, än nu är

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

183

möjligt, och att de året runt kunna bidraga till upprätthållande av erforderlig
krigsberedskap.

Om icke tillgång på åtminstone någorlunda utbildat värnpliktigt
underbefäl ständigt tinnes, kan det bliva nödvändigt att å de i krigsberedskap
liggande fartygen vid mobilisering utbyta en del av stamunderbefälet
mot inryckande värnpliktiga, som under sin fredstjänstgöring erhållit
utbildning såsom underbefäl. Ett sådant ombyte av underbefälspersonal
under den för flottan viktiga period, som inträder vid mobilisering, innebär
givetvis en svaghet och måste betecknas såsom olämpligt.

Det är sålunda ett väl befogat krav, att de värnpliktiga vid flottan,
som avses för utbildning till underbefäl, erhålla så lång övningstid, att
de under minst ett års tid kunna användas i nämnda egenskap.

Den kortaste tid, som erfordras för att utbilda ifrågavarande värnpliktiga,
så att de kunna användas i vissa enklare underbefälsbefattningar,
torde vara omkring fem månader. Om därför övningstiden för dessa värnpliktiga
— i likhet med vad fallet är för vissa andra värnpliktiga, såsom
studenter in. fl. — utsträcktes till 500 dagar, kunna ifrågavarande värnpliktiga,
sedan den första grundläggande utbildningen är avslutad, under
omkring ett år bekläda en del underbefälsposter ombord å fartygen, samtidigt
som de vidareutbildas för att bättre bliva i tillfälle att fylla redan
innehavande befattningar och för att så småningom bliva kompetenta
för mera prövande poster, vilka kunna komma att åt dem vid krigstillfälle
efter fullgjord fredstjänstgöring eller eljest anförtros.

Här ifrågavarande värnpliktiga torde höra inrycka till tjänstgöring,
sedan samtliga kurser i navigationsskolorna äro avslutade, eller omkring
den 15 juni, och fullgöra sin tjänstgöring i en följd.

Värnpliktiga ingenjörer, intendenter och läkare m. fl.

1 samband med frågan om utsträckning av tjänstgöringstiden för inom sjöflottans
värnpliktiga har vid därom inom sjöförsvarsdepartementet verk~ partementét
ställd utredning tagits under övervägande, huruvida icke en utsträckning ^verkställd
av övningstiden till 500 dagar för vissa vid högskola studerande värn- wtredn,n9
pliktiga skulle i beaktansvärd mån kunna bidraga till att fylla flottans
såväl mobiliserings- som fredsbehov av personal med viss, för flottan användbar
yrkeskunskap.

Till den yrkeskunskap, som på nu nämnt sätt skulle kunna tillgodogöras
flottan, kan räknas sådan, som förvärvas vid vissa avdelningar

184

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

inom tekniska högskolan eller inom Chalraerska institutet, vid handelshögskolan
och vid medicinsk fakultet.

Genom att lämpa de olika tjänstgöringstiderna efter studieplanerna
vid respektive läroanstalter samt genom att bereda de värnpliktiga tillfälle
att under största delen av sin tjänstgöringstid utbildas i eller utöva
sitt eget yrke eller därmed besläktat sådant, kunna samtidigt de värnpliktiga
själva tillföras ej obetydliga fördelar.

Inom sjöförsvarsdepartementet hava med anledning härav utarbetats
nedanstående förslag till värnpliktstjänstgöring för sådana, flottan tilldelade
värnpliktiga, som bedriva studier vid nu nämnda läroanstalter och vilka
böra utbildas till värnpliktiga ingenjörer, intendenter och läkare.

Beträffande sagda förslag hava, förutom chefen för marinstaben samt
marinöverdirektören, marinöverintendenten och medicinalstyrelsen, jämväl
rektorerna för tekniska högskolan och handelshögskolan anmodats yttra
sig, envar i vad angår det eller de förslag, som beröra området för hans
tjänsteverksam het.

Värnpliktiga ingenjörer.

Värnpliktig, vilken är inskriven vid någondera av fackskolorna för
skeppsbyggeri, maskinbyggnad och mekanisk teknologi eller elektroteknik vid
tekniska högskolan eller motsvarande fack i högre kursen vid Chalmerska
institutet, och som tilldelas flottan, borde enligt nyssnämnda förslag huvudsakligen
utbildas för tjänstgöring såsom varvsingenjör.

Utbildningen borde, i enlighet med vad härmed företedd tabell utvisar,
fullgöras med militärutbildning i omkring etthundratjugu dagar och därpå
omedelbart följande fackutbildning i tvåhundrafyratiofem dagar under första
och andra åren samt facktjänstgöring i etthundratrettiofem dagar efter avlagd
examen vid tekniska högskolan, dock senast under sjunde året.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

18ö

Värnpliktsår.

Jan.

Febr.

Mars.

April. Maj.

Juni. Juli.

bo

1

Scpt.

Okt.

Nov.

Dce.

Summa

basar.

A) Militär- oeli fackutbildning’...

j l:a året, dock efter de l
2 första årskurserna j
vid tekniska hög- j |

skolan(ellerdäremot jFackntbildning å iångrese- Faekutbild -

Militärutbildning.

svarande vid Chalmerska
institutet)

Efter avlagd examen
vid tekniska högskolan
eller Chalm
erska institutet
(dock senast under
7:c året).....

fartyg.

a)

B) Facktjänstgöring.

Fackutbildning å
långrcsefartvg

Jbi

Stimma

135

:>0ö

a) = utnämning till underofficerskorpral.

b) = vid mobilisering kan konstitucring till mariningenjör i reserven äga rum.

Genom en så anordnad tjänstgöring under fredstid skulle den värnpliktiges
yrkeskunskap vid krigstid kunna komma flottan till godo. Därjämte
kunde dessa värnpliktiga under utbildningstiden fylla ett visst
krigsberedskapsbehov, samtidigt som de själva erhölle utbildning inom
eget yrke.

Då mariningenjörens verksamhet tarvar långt driven specialutbildning
och även fordrar kunskap i befälsföring m. m., torde icke, såsom
föreslagits beträffande värnpliktiga läkare, varom mera i det följande,
någon avkortning på utbildningstiden böra ifrågakomma.

Dessa värnpliktiga ingenjörer skulle i ersättning härför i högre grad
än de värnpliktiga läkarna erhålla vidare-utbildning inom eget yrke under
övningstiden, varav de förvisso kunna hava väsentlig nytta såväl för avläggande
av examen som vid utövande av sin borgerliga verksamhet.

Icke vapenför värnpliktig borde enligt förslaget ej kunna inskrivas
för utbildning till ingenjör. Redan inskriven sådan värnpliktig, som förklarades
icke vapenför, borde fullgöra sin värnplikt som ritare vid ingenjördepartement.

I avgivet yttrande över nu omförmälda förslag har chefen för marinstaben
uttalat, att han anser, att fackutbildningen bör sluta i april efter
Bihang till senare Riksdagens jirotokoll 1914. 1 saml. 90 käft. {Nr 60.) 24

186

Kungi. Maf.ls nåd. proposition nr 60.

avslutad expedition å långresefartyget, samt att de återstående 45 dagarna
av den första tjänstgöringen böra överflyttas till facktjänstgöringen efter
avlagd examen vid tekniska högskolan eller Chalmerska institutet. Om
detta skulle befinnas olämpligt, kunde möjligen tjänstgöringen avkortas med
nämnda 45 dagar. I övrigt fann chefen för marinstaben tjänstgöringstiderna
vara lämpliga.

Marinöverdirektören har i huvudsak intet haft att erinra mot förslaget,
och rektorn för tekniska högskolan finner förslaget vara synnerligen väl
avpassat med avseende på studierna vid högskolan.

Värnpliktiga intendenter.

i det »betänkande rörande utbildning för anställning vid marinintendenturkåren
och organisationen av kårens reserv», som den 23 juli
1911 avgivits av inom sjöförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga, har
föreslagits, att utbildningen till intendent vid stammen och i reserven
skulle delvis grundas på genomgången kurs vid handelshögskolan.

Den speciella intendenturutbildningen vid flottan hade man tänkt
sig ordnad för dem, som söka anställning vid stammen, med två 3-månaders
elevkurser, förlagda till sommartiden, en före inträdet i och en mellan
de båda läsåren vid handelshögskolan, samt en 1-årig aspirantkurs
efter med godkända betyg genomgången handelshögskola; samt för dem,
som söka anställning i reserven, enahanda utbildning som för stammen
angivits, dock att endast en 3-månaders elevkurs borde erfordras.

Den speciella intendenturutbildningen före utnämning till marinintendent
beräknades sålunda enligt, sagda förslag till 18 månader för
dem, som utbildades för tjänstgöring vid stammen, samt 15 månader
för dém, som utbildades för reserven. Av de för stamutbildningen föreslagna
18 månaderna avsågos 3 för tjänstgöring vid kustartilleriet.

Genom att anordna tjänstgöringen för sådan värnpliktig, som vunnit
inträde vid eller eventuellt genomgått handelshögskolan, i huvudsak i enlighet
med vad nu anförts, dock med endast en tjänstgöringstid före avlagd
examen vid sagda högskola, skulle avsevärda fördelar kunna tillföras
såväl flottan som den värnpliktige.

Enligt vad nedanstående grafiska bild angiver, skulle tjänstgöringen
lämpligen kunna anordnas för här ifrågavarande värnpliktiga med militäroch
fackutbildning under etthundrafem dagar under första året eller efter
avlagd avgångsexamen vid handelshögskolan samt med fackutbildning och
facktjänstgöring under trehundranittiofem dagar efter avlagd avgångsexamen
vid handelshögskolan.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

187

Värnpliktsår. j Jan.

Febr.

Mars

April

Maj Juni Juli I Ang.

Sept. j Okt. Nov. j Dec.

Summa

l:a året eller efter avlagd
examen vid
handelshögskolan .

Efter avlagd examen
vid handelshögskolan,
dock senast under
4:e året . . . .

A.) Militärutbildning och fackutbildning...... . . ] 105

B.) Fackutbildning och facktjänstgöring

a)

Militärutbildning och
fackutbildning, om ej
fullgjord enligt A.).

b)

M95.

Summa ! 500

a) = utnämning till underofficerskorpral.

b) = vid mobilisering kan konstituering till marinintendent i reserven äga rum.

Genom att anordna tjänstgöringen på detta sätt skulle flottan vid
mobilisering tillföras erforderligt antal intendenter, varjämte under fredstid
tillgång skulle beredas på arbetskrafter, lämpliga1 för utförande av
mindre krävande intendenturgöromål, och de värnpliktiga själva skulle erhålla
eu utbildning, varav de kunde draga nytta vid utövandet av sin borgerliga
verksamhet.

Redan inskriven sådan värnpliktig, som förklarades icke vapenför,
borde överföras till skrivbiträde.

Chefen för marinstaben har i sitt yttrande över detta förslag anfört,
att utbildningen för ifrågavarande värnpliktiga bör inriktas på tjänstgöring
i land vid stationerna, särskilt vid räkenskapskontoren. Mot den i
förslaget upptagna alternativa fördelningen av tjänstgöringstiden har stabschefen
icke haft något att erinra.

Marinöverintendenten anför, att han ej kan biträda den i förslaget
uttalade åsikten, att flottan genom tillkomsten av nu ifrågavarande värnpliktiga
skulle vid mobilisering tillföras erforderligt antal intendenter, enär
dessa värnpliktiga icke skulle erhålla den utbildning och förvärva den erfarenhet
i tjänsten, att de kunde fylla samma uppgifter, som de enligt
sakkunnigas förslag utbildade reservmarinintendenterna skulle hava fyllt.
Dessa senare skulle nämligen vara skyldiga att omedelbart efter utnämning
till marinunderintendent tjänstgöra ett år vid marinintendenturkåren

ISS

Kung!.. \laj:ts nåd. proposition nr 60.

samt att under fjärde kalenderåret efter inträdet i reserven på kallelse inställa
sig till repetition sövning under en ticl av tre månader.

Vad beträffar det gjorda uttalandet, att flottan genom tillkomsten
av som värnpliktiga under 500 dagar utbildade intendenter skulle erhålla
förstärkning under fredstid i antalet intendenturtjänstemän, anser marinöverintendenten,
att dessa värnpliktiga, på grund av den ringa fackliga
utbildningen och begränsningen av deras verksamhetsområde, icke kunna
fylla plats såsom intendent. Emellertid vill marinöverintendenten ej hava
sagt, att icke tillkomsten av värnpliktiga, som under sin utbildningstid
vid marinen få ägna sig åt intendenturgöromål, kan medföra en inskränkning
i de utgifter, som nu utgå för anställande av extra biträden å räkenskapskontoren.

Han anser därför, att ur sådan synpunkt förslaget till utbildning
av värnpliktiga med 500 dagars tjänstgöringsskyldighet i fredstid till intendenturtjänst
vid flottan är av viss betydelse.

Rektorn för handelshögskolan anför, att med avseende på den åt de
värnpliktiga givna fackutbildningen det synes, som det inom sjöförsvarsdepartementet
utarbetade förslaget i allt väsentligt motsvarade de yrkanden
på vederbörlig utbildning, som i sakkunnigebetänkandet den 23
juli L911 framställdes. Sedan detta betänkande, vari även rektorn hade
tillfälle att medverka, avgivits, hade veterligen ingå omständigheter inträffat,
som rubbat dessa grunder. Under sådana omständigheter hade rektorn
självfallet inga betänkligheter mot att fortfarande anbefalla en motsvarande
utbildningsform.

Rörande värnpliktstidens förläggning anför rektorn, att förslaget erbjuder
en nära nog idealisk lösning av det svåra problemet att med varandra
förlika de civila studierna och den militära utbildningen. Tidpunkten
för värnpliktstjänstgöringens avslutning, d. v. s. slutet av oktober månad,
vore dock ganska olämplig för dem, som skola söka praktisk anställning.

Värnpliktiga läkare in. il.

Värnpliktig, vilken tillhör medicinsk fakultet och idkar medicinska
studier, borde enligt det i sjöförsvarsdepartementet upprättade förslaget
fullgöra huvuddelen av sin värnpliktstjänstgöring först efter avslutandet av
vissa högskolestudier och under det första värnpliktsåret tjänstgöra endast
en kortare tid, under vilken den militära utbildningen lämpligen borde
bibringas honom.

Härigenom skulle icke blott flottan vinna fördelen av att ur de
värnpliktigas led kunna erhålla personal, utrustad med kunskaper i läkar -

Kiingl. Maj:ts nåd. proposition nr 60. 189

yrket, utan skulle dessutom åt ifrågavarande värnpliktiga beredas förmånen
att under huvuddelen av värnpliktstiden erhålla vidare-utbildning i och
tjänstgöring inom eget yrke.

Då de kunskaper, som dessa värnpliktiga besitta, under huvuddelen
av deras tjänstgöringstid skulle komma flottan till godo, syntes det vara
både rättvist och lämpligt, att de, i likhet med motsvarande värnpliktiga
vid hären, tillerkändes någon avkortning i den sammanlagda tjänstgöring,
som föreslagits för studenter m. fl.

Tjänstgöringstiden för här ifrågavarande läkare borde på den grund
bestämmas till 455 dagar; och föreslogs att nämnda tjänstgöring skulle
fullgöras i enlighet med vad följande tabell utvisar, med militärutbildning
i nittio dagar under första året samt fackutbildning och facktjänstgöring i
trehundrasextiofem dagar i eu följd under tjänstetiden i beväringens första
uppbåd.

Värnpliktsår.

Febr.

Mars

A) Militärutbildning

l:a året

B) Fackutbildning och facktjänstgöring

Under något av åren
4—It (rättighet tidigare,
om stipulerade
villkor fyllda)

Fackutbildning

C) Avkortning i tjänstgöringstiden

Summa

a) = utnämning till marinläkarestipendiat över stat.

Under militärutbildningstiden skulle dessa värnpliktiga huvudsakligen
utbildas ombord och där bland annat bibringas någon kännedom om tjänsten
i olika befattningar, för att därav kunna draga nytta vid ett senare
utövande av läkareyrket inom marinen, genomgå de sjömilitära grunderna
in. m. och något vänjas vid sjölivet. Inryckningen till denna tjänstgöring
borde ske i början av sommaren, sedan respektive utbildningskurser för
medicine studerande avslutats.

Sedan den värnpliktige avlagt medicine kandidatexamen samt med
godkända betyg fullgjort föreskriven tjänstgöring för medicine licenciat -

190

Kungl. Afaj:ts nåd. proposition nr 60.

examen vid Serafimerlasarettets medicinska (4 månader) och kirurgiska (4
månader) kliniker, skulle han åter inrycka till tjänstgöring vid flottan för
fackutbildning i nittio dagar och facktjänstgöring under återstående tvåhundrasjuttiofem
dagar.

Under hela året skulle på så sätt ett antal värnpliktiga finnas i tjänst,
vilka när som helst, om så erfordrades, även under fackutbildningen, kunde
tjänstgöra såsom läkare å flottans fartyg, stationer eller sjukhus, något som
ur krigsberedskapssynpunkt vore av väsentlig betydelse.

Under fackutbildningen skulle de värnpliktiga läkarna, lämpligast
vid flottans sjukhus i Karlskrona, meddelas sådan undervisning, som lämnas
i den marinläkarkurs, vilken vart annat år under senare tider varit
anordnad.

Sagda marinläkarkurs ansågs — om här ifrågavarande värnpliktstjänstgöring
infördes — kunna indragas. Om kommendering till sådan kurs
erfordrades för äldre marinläkare, borde densamma anordnas i samband
med fackutbildningskursen för värnpliktiga läkare. De till kursen anslagna
medlen syntes i stället böra användas för bestridande av* de för fackutbildningen
erforderliga omkostnader.

O O

Vid inryckningen till den andra tjänstgöringen skulle den värnpliktige
läkaren utnämnas till marinläkarstipendiat över stat och erhålla underlöjtnants
värdighet.

Redan inskriven sådan värnpliktig, som blir- förklarad icke vapenför,
överföres till skrivbiträde.

Marinläkarkårens rekrytering ansågs huvudsakligen böra ske från
dessa värnpliktigas led. Vid lika kompetens i övrigt syntes sökande, som
fullgjort ovanstående värnpliktstjänstgöring, böra äga företräde framför
annan, varjämte bland kompetensvillkoren för anställning såsom marinläkare
av 2:a graden borde fordras genomgången marinläkarkurs.

Chefen för marinstaben och medicinalstyrelsen hava icke haft något
att anföra mot detta förslag.

De förslag till utbildning för värnpliktiga ingenjörer, intendenter och
läkare, för vilka jag nu redogjort, synas mig ur flere synpunkter beaktansvärda.
Genom en i huvudsak på föreslaget sätt anordnad tjänstgöring
och utbildning kan marinen draga fördel av de yrkeskunskaper, som dessa
värnpliktiga besitta, samtidigt som de värnpliktiga själva dels under tjänstgöringen
bliva i tillfälle att inhämta kunskaper och erhålla praktisk erfarenhet,
varav de kunna hava avsevärd nytta vid utövande av sin borgerliga
verksamhet, och dels i minsta möjliga grad bliva hindrade i sina studier.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

191

För utbildning av värnpliktiga ingenjörer, intendenter och läkai-e synes
mig sålunda tjänstgöringstiden lämpligen böra utsträckas med 140 dagar utöver
den tjänstgöringstid, som är avsedd att tillämpas för huvuddelen av flottans
värnpliktiga, eller till 500 dagar, dock med rätt för Konungen, att, för den
händelse så skulle anses önskvärt, avkorta densamma med högst 45 dagar.

Aven för flottan i övrigt tilldelade värnpliktiga studenter och med
dem likställda torde, i likhet med vad som föreslagits inom hären, tjänstgöringstiden
böra utsträckas till 500 dagar, att fullgöras av vid högskolor
studerande på sätt Konungen närmare förordnar, och av övriga i en följd.

Icke vapenföra värnpliktiga.

Enligt 1901 års värnpliktslag voro de icke vapenföra värnpliktiga mi ars
skyldiga att under fredstid tjänstgöra i samma antal (lagar, som de vapen- värnplikuföra
värnpliktiga. Antalet tjänstgöringsdagar varierade sålunda mellan
240 och 365 allt efter den lagstadgade tiden för arméns olika vapenslag
och för flottan.

Chefen för marinstaben anför i eu den 2 januari 1912 till chefen för Chef ms för
sjöförsvarsdepartementet avgiven V. P. M. angående ifrågasatt minskningb™aynp0j,
av tjänstgöringstiden för icke vapenföra värnpliktiga bland annat att, under angående
förutsättning, att av militärarbetare kunde erhållas ett så stort antal, som minskning
för handräckning m. fl. sysslor krävdes, intet hinder mötte att för denna göringstiden
kategori minska tjänstgöringstidens längd till omkring ett halvt år, men för icke
att, då redan nu det för marinen uttagna antalet understege det behov, den* /1912.
som lämpligen borde tillgodoses genom användning av militärarbetare,
kornme med minskning av tjänstgöringstiden att följa krav på uttagning
av ökat antal militärarbetare till marinen.

Vad beträffar övriga icke vapenföra värnpliktiga, av vilka, i motsats
till militärarbetarna, fordras viss yrkeskunskap, anförde vidare stabschefen,
att desamma under tjänstgöringstiden funne användning på sådana
tjänstgöringsplatser, som måste vara besatta under hela den tid, de
vapenföra värnpliktigas tjänstgöring påginge. I fråga om dylika värnpliktiga
skulle det givetvis vara till synnerligt men för tjänsten vid marinen,
om icke vapenföra värnpliktiga, som bestrede sådana befattningar, mitt
under fartygens expeditioner skulle utrycka från tjänstgöring.

I chefens för marinstaben förut åberopade utredning den 25 september chefens för
1913 framhölls rörande tjänstgöringstiden för icke vapenföra, att ur krics- ^r‘:’lts.te"{

ning den 86''»
1913.

Be väring sbefälhavarens
i Stockholm
årsrapport
191S.

Fjärde för■
svarsberedningen.

Departementschefens
yttrande.

192 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr BO.

beredskapssynpunkt det vore av synnerlig vikt, att lika stor rnanskapsstvrka
funnes i tjänstgöring under hela året. De icke vapenföra vid flottan
användes oftast å poster, som. med hänsyn till tjänstens behöriga
gång icke kunde stå vakanta. Då dessa värnpliktiga utryckte, måste i
deras ställe kommenderas vapenföra. Genom den på grund av 1912 års
riksdagsbeslut vidtagna förkortningen av de icke vapenföras tjänstgöringsskyldighet
under fredstid uppstode sålunda vid de tider, då de icke vapenföra
utryckte, minskad tillgång å vapenföra för sådan tjänstgöring, till
vilken endast vapenföra kunde kommenderas.

Beväringsbefälhavaren i Stockholm anför i sin årsrapport för 1913,
att den nyligen verkställda nedsättningen i tjänstgöringstiden för icke
vapenföra måste anses på det högsta beklaglig. Största delen av de])
värnpliktiga ekonomipersonalen måste, på grund av sagda förkortade tjänstgöringstid,
under pågående sjöexpeditioner avpolletteras och ersättas. Såväl
avgången som ersättningskravet medför naturligtvis störa olägenheter, då
samövningsarbetet ombord störes och ny ekonomipersonal, om sådan kan
erhållas (i annat fall får vapenfört manskap från däcksavdelningen uttagas),
skall utbildas.

Beväringsbefälhavaren framhåller vidare, att de icke vapenföra skrivbiträdena
och militärarbetarna för närvarande inrycka med ungefär halva
antalet vardera gången i oktober och i april. De genomgå endast 14
dagars rekrytutbildning och få sedan påbörja sin egentliga tjänstgöring,
omfattande handräckningsarbeten m. in. under 168 dagar. Under en del
av året förefinnes sålunda icke tillgång på för arbetena erforderliga sådana
värnpliktiga.

För att råda bot på här anförda missförhållande föreslår beväringsbefälhavaren,
att tjänstgöringstiden för flottan tilldelade icke vapenföra
värnpliktiga måtte utsträckas till ett år.

Fjärde försvarsberedningen har icke yttrat sig angående tjänstgöringstiden
för icke vapenföra vid flottan.

De icke vapenföra vid flottan tjänstgöra dels

a) i befattningar, vilka kräva viss yrkesutbildning, såsom kockar,
hovmästare, förrådsmän, skrivbiträden, sjukvårdare, bagare, skräddare,
skomakare, vapensmeder, maskinarbetare m. fl., samt

b) dels såsom militärarbetare, vilka icke behöva besitta eller utbildas
till någon särskild yrkesfärdighet.

För dessa tvenne kategorier ställa sig givetvis tjänstgöringsförhållandena
avsevärt olika.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

193

De under a) nämnda användas till stor del ombord å fartygen, där
de bekläda vissa poster, fordrande icke blott yrkeskunskap, utan även
sjövana och utbildning speciellt för innehavande befattning. Att, såsom
nu till följd av den kortare fredstjänstgöringen för de icke vapenföra är
erforderligt, under pågående expedition utbyta dessa ombord tjänstgörande
yrkesmän mot vapenföra värnpliktiga, är givetvis mycket olägligt i många
hänseenden. Dels är själva utbytet mången gång svårt att verkställa på
under expedition varande fartyg, dels störes utbildningsarbetet ombord
och dels minskas den stridande personalens antal, enär det ersättande
manskapet i allmänhet måste uttagas bland de vapenföra.

Vad åter de under b) nämnda militärarbetarna beträffar, förefinnes beträffande
desammas fredstjänstgöring endast det önskemålet, att ett tillräckligt
antal sådana värnpliktiga städse måtte finnas i tjänst på stationerna.

Genom att uppdela årskontingenten militärarbetare i tvenne hälfter,
av vilka den ena inrycker på hösten och den andra på våren, söker man
för närvarande att tillgodose stationernas behov härutinnan under hela
året. Likvisst förekommer en tid på året, då icke några sådana värnpliktiga
finnas tillgängliga för utförande av förefintliga handräckningsgöromål
in. m., utan måste härför vapenföra värnpliktiga användas.

Skälet härtill är, att de nyinryckta militärarbetarna måste under en
viss minimitid, vilken blivit satt till 14 dagar, bibringas en nödtorftig
första militär utbildning. Att låta militärarbetarna under denna tid även
utföra diverse arbeten, vilket skulle kunna ske genom att minska tiden per
dag för den militära övningen, men samtidigt öka utbildningstidens dagantal,
låter sig knappast göra vid flottan, där på en del håll manskapet
måste finnas tillstädes under hela arbetsdagen.

Dessutom är det å stationerna tillgängliga antalet militärarbetare
alltför ringa för att fylla behovet. Om man bortser från varven, är det
erforderliga antalet militärarbetare vid flottans stationer för närvarande
omkring 275, men uppgår antalet av desamma högst till omkring 250.

Chefen för marinstaben angiver i en skrivelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet
den 15 mars 1912 flottans behov av militärarbetare
vara 435. I denna siffra ingå emellertid omkring 160 man, avsedda för
den å varven befintliga s. k. sjöreserven m. in., vilket behov icke är inräknat
i nyssnämnda siffra 275.

Det nu flottan tilldelade antalet militärarbetare motsvarar sålunda
icke behovet.

Genom att utsträcka fredstjänstgöringen till ett år för samtliga flottans
icke vapenföra värnpliktiga skulle givetvis olägenheterna av den korta
tjänstgöringstiden för de under a) nämnda avhjälpas, samtidigt som det
Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 käft. (Nr 60.) 25

194

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

nuvarande antalet av på en gång i tjänstgöring varande militärarbetare skulle
fördubblas och på så sätt behovet av dylika värnpliktiga bliva fullt tillgodosett.

Emellertid torde här anförda omständigheter icke få utgöra anledning
att för flottan tilldelade, icke vapenföra värnpliktiga införa en längre
tjänstgöringstid än för övriga icke vapenföra värnpliktiga. Genom att utsträcka
tjänstgöringstiden med två ä tre månader för de icke vapenföra
vid flottan, skulle likvisst vissa fördelar stå att erhålla. Oaktat alltså en
till ett år utsträckt tjänstgöringstid för flottan tilldelade icke vapenföra
värnpliktiga synes mig vara önskvärd, får jag likväl hemställa, att tjänstgöringstiden
för desamma bestämmes till tvåhundrafyratio dagar eller till
densamma, som vid hären är föreslagen att införas.

Visserligen bliva icke härigenom ovan anförda missförhållanden beträffande
de under a) nämnda yrkesmännen avhjälpta, men genom denna
utsträckta tjänstgöringstid kunna dock de olägenheter, som bero av militärarbetarnas
nuvarande korta övningstid, till sina verkningar förminskas.

Om nämligen inryckningstiderna för flottan tilldelade militärarbetare
så läggas, att de båda kontingenterna samtidigt äro i tjänst under de
månader, då örlogsvarven äro mest upptagna av arbeten, eller vår och höst,
torde genom en utsträckning av tjänstgöringstiden från 182 till 240 dagar
en rätt avsevärd fördel vinnas i jämförelse med nuvarande förhållanden.

Genom att bestämma inryckningstiderna ungefär på sätt följande
grafiska bild utvisar, skulle det önskemålet nås, att under de tider, då behovet
av arbetsmanskap å varven är störst, det dubbla antalet militärarbetare
skulle finnas i tjänstgöring. En avsevärd del av dessa kunde då avses för
varvsarbete.

Värn-

plikts-

år.

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Jnli

Ang.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Summa

dagar.

l:a året.

''/

a årslcl

assen.

240

2:a året.

2:a året.

Va års

[lassen

240

Vad tjänstgöringstiden för icke vapenföra studenter, sjökaptener,
styrmän in. fl. beträffar, anser jag, att den av chefen för lantförsvarsdepartementet
anförda motiveringen, vad angår vid hären tjänstgörande icke
vapenföra studenter m. fl., jämväl äger tillämplighet på flottan.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Övergångsbestämmelser.

195

De större förändringar beträffande värnpliktens fullgörande vid fiol- Departetan,
som skulle föranledas av det nu föreliggande förslaget till ny värn- chefens
pliktslag, Omfatta yttrande.

dels sänkning av värnpliktsålderns inträde från det år, under vilket
den värnpliktige fyller tjuguett år, till det, under vilket han fyller
tjugu år;

dels utsträckning av övningstiden för huvuddelen av de vapenföra
värnpliktiga från 300 till 360 dagar, för övriga vapenföra till 500 dagar
samt för icke vapenföra från 182 till 240 dagar.

Med hänsyn till den ökade krigsberedskap och förbättring av utbildningen,
som det föreliggande förslaget medför, är det av synnerlig
vikt, att övergången till de nya bestämmelserna tager sin början, så snart
ske kan, och genomföres på kortast möjliga tid.

Vid ordnande av denna övergång måste man emellertid tillse, att
övningsprogrammet för flottan icke i alltför hög grad störes samt att antalet
i tjänst varande värnpliktiga icke må vid något tillfälle överstiga det
antal, som kan anses vara möjligt att utbilda.

Beträffande sättet för övergången till den föreslagna värnpliktstjänstgöringen
göra sig därför följande önskemål gällande.

Den i början av innevarande år såsom årsklass 1914 inskrivna årskullen
1893 bör fullgöra tjänstgöringen enligt nu gällande bestämmelser.

Med hänsyn till den förut framhållna betydelsen av en hastig övergång
till den föreslagna värnpliktstjänstgöringen, bör densamma tillämpas
till sin fulla utsträckning från och med årskullen 1895. Denna årskull
bör såsom årsklass 1915 inskrivas i ordinarie tid år 1915.

övergångsbestämmelserna kunna följaktligen begränsas till att huvudsakligen
gälla endast årskullen 1894, varvid lämpligen de sjömanshus tillhörande
böra inskrivas vid ordinarie inskrivning vintern 1915 samt de
rullföringsområde tillhörande på hösten 1914. De båda årsklasser, som
tillhöra sjömanshus och som avses att inskrivas under nästkommande år,
torde till åtskillnad sinsemellan böra benämnas 1915 äldre (1915 ä.) och
1915 yngre (1915 y.), liksom den årsklass, som tillhör rullföringsområde
och som redan är inskriven, bör, såsom chefen för lantförsvarsdepartementet
föreslagit, benämnas 1914 äldre (1914 ä.) till åtskillnad från den, som
avses att inskrivas i höst och som lämpligen bör kallas 1914 yngre
(1914 y.).

Att anordna en extra inskrivning kommande höst för de å sjömanshus
inskrivna, som tillhöra årskullen 1894, i likhet med vad som föreslå -

196

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

gits för de rullföringsområde tillhörande, torde icke låta sig göra. Desamma
borde nämligen i så fall redan i november i år inrycka till tjänstgöring.
Då här är fråga om yrkessjömän, vilka till ett stort antal icke
befinna sig inom landet och till vilka underrättelserna om den extra inskrivningen
och förändrade inryckningsåldern knappast i tid kunna nå,
bliver det nödvändigt att låta övergången beträffande dessa värnpliktigas
tjänstgöring försiggå senare.

Den kontingent av årsklassen 1914 y, som inskrives vid flottan,
bör begränsas till en tredjedel av sin vanliga storlek. Densamma bör inrycka
till tjänstgöring vid flottan i februari 1915.

År 1915 skulle alltså vid inskrivningen inom sjörullföringsområde
tvenne årskullar, nämligen 1894 års och 1895 års, inskrivas i allmän tjänst såsom
årsklasserna 1915 ä och 1915 y. Den del av årsklassen 1915 y, som
tilldelas flottan, torde böra uppdelas på tvenne ungefär lika stora kontingenter,
av vilka den ena bör inrycka samtidigt med 1915 ä i början
av november 1915 och den andra vid samma tid påföljande år.

Vid uppdelningen av årsklassen 1915 y i två hälfter enligt ovanstående
skulle man tillvägagå på följande sätt.

De värnpliktiga erhålla frihet att välja mellan inryckningstiderna
november 1915 och november 1916 — dock att ungefär halva antalet
beordras till vardera av dessa inryckningstider. Då mer än hälften av de
inställda värnpliktiga, tillhörande den allmänna tjänsten, bruka personligen
närvara vid inskrivningen, så torde riktigast vara att huvudsakligen
bland de vid inskrivningen personligen närvarande uttaga det antal av
årskullen 1895, som skall inrycka redan vid 20 års ålder eller i november
1915, och låta dem, som inskrivas utan personlig närvaro och vilka det,
på grund av deras yrkes natur, är förenat med svårighet att underrätta
om den sänkta åldern för fullgörande av tjänstgöringen under fredstid,
inrycka i november 1916. Dessa senare inrycka sålunda till tjänstgöringen
vid nu lagstadgad ålder och på vanlig tid, en omständighet, som i hög
grad är ägnad att underlätta övergången till en lägre ålder vid inryckningen.

Under tiden november 1915—oktober 1917, sålunda under 2 år, kommer
på så sätt en och en halv årsklass tillhörande den allmänna tjänsten
att vara i tjänst vid flottan. Personalstyrkan blir härigenom under övergångstiden
i förhållande till den sannolika befäls- och underbefälstillgången
rätt stor. För att minska denna olägenhet bör det underbefäl av
manskapet, för vilket tjänstetiden utgår i höst eller nästkommande höst,
genom goda rekapitulations- eller avskedspremier tillförsäkras särskilda
förmåner, därest de taga förnyad anställning.

197

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Följande grafiska bild visar hur övergången beträffande huvudkontingenterna,
de till allmän tjänst och de till sjötjänst inskrivna, är avsedd
att utföras.

19 15.

19 16.

19 17.

19 18.

■3 ö o,« a o S

ö Ja H V* .^»''3 &o''q,-h > o
3 jö £ ^3 P p ö §> ■* ® ®

kl. 1914 ä. .

220 m. av
kl. 1914 y

d t* d

5 o « p. s 5 P p co pd o <a

kl. 1915 ä
Va kl. 1915 y

kl. 1915

-1250

-625

kl. 1916-Va kl. 1915 y -

kl. 1916

"}= till allmän tjänst inskrivna värnpliktige.
} = > sjötjänst » »

kl. 1917-

kl. 1917

För sjökaptener och styrmän samt maskinister av l:a och 2:a klass
inträder den nya övningstiden med årsklassen 1915 ä samt för ingenjörer,
intendenter och läkare ävensom för studenter och med dem likställda
med årsklassen 1914 y, och inrycka samtliga dessa värnpliktiga sommaren
1915 till tjänstgöring.

Vad de icke vapenföra beträffar, synes den till 240 dagar utsträckta
tjänstgöringstiden för desamma snarast möjligt böra inträda.

Under den kommande vintern och därpå följande sommar torde arbetena
å flottans varv i avsevärd grad komma att ökas till följd av vissa
ombyggnadsarbeten å fartygen. Härav följer att de redan nu stora be -

198

Kungl. Majits nåd. proposition nr 60.

hoven därstädes av personal för handräckningsgöromål än ytterligare komma
att ökas. För att tillgodose desamma, synes det önskvärt att låta den
föreslagna förlängda tjänstgöringstiden för de icke vapenföra inträda snarast
möjligt, d. v. s. från och med årsklassen 1914 y.

Genom att låta samtliga militärarbetare m. fl. tillhörande 1914 ä.,
vilka redan blivit inskrivna, inrycka till tjänstgöring instundande höst och
samtliga militärarbetare, tillhörande årsklassen 1914 y, i februari 1915,
skulle härigenom stationerna och varven kunna erhålla en högst värdefull
hjälp för fullgörande av erforderliga handräckningsgöromål.

Militärarbetarna, tillhörande årsklassen 1915, uppdelas, i likhet med
vad som hittills ägt rum, i två hälfter, av vilka den ena inrycker till
tjänstgöring under senare delen av år 1915 och den andra i februari
år 1916.

Med hänsyn till det alltjämt förefintliga, stora behovet av skrivbiträden
inom de militära expeditionerna bör jämväl den föreslagna, ökade
tjänstgöringstiden för icke vapenföra sjökaptener, styrmän och maskinister
av l:a och 2:a klass tillämpas från och med årsklassen 1915 ä och för
icke vapenföra studenter m. fl. från och med årsklassen 1914 y.

Genom att anordna övergången på sätt ovan angivits, kommer det
nya värnpliktssystemet att vara infört vid flottan från slutet av år 1915.
Några extra inryckningar under övergångstiden behöva ej anordnas.

I november 1917 äro den nya övningstiden och de nya tjänsteförhållandena
fullständigt införda.

Beträffande värnpliktiga, vilka vid hittills verkställda inskrivningsförrättningar
erhållit uppskov med inskrivningen eller tjänstgöringen, så
ock beträffande värnpliktiga, vilka äro födda 1893 eller tidigare och vilka
med laga förfall varit från inskrivningsförrättning eller från tjänstgöring
frånvarande, bör vad i värnpliktslagen av den 14 juni 1901 § 27 stadgas,
fortfarande tillämpas.

Huru tjänstgöringsförhållandena vid flottan under övergångsperioden
1915—1917 liksom efter här föreslagna värnpliktssystems genomförande
komma att gestalta sig, framgår närmare af följande grafiska bilder.

Chefen för marinstaben har jämväl i de avseenden, som av mig icke
särskilt omförmälts, yttrat sig över de nu föreslagna bestämmelserna angående
värnpliktiga och har mot desamma icke haft något att erinra, utöver
vad i vissa anseenden blivit omförmält.

Tjänstgöringsförhållandena vid flottan under övergångsperioden 1915—1917.

År 1915.

Tjänst.

''

Årsklass.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

1914

7; (icl

:e vapei

[fora ut

rycka)

2.

1915 ä

1.

Va 1915 y

1.

Sjötjänst och vapenföra i stationstjänst

1914 ä

1.

29.

» (endast 220 man)» >

1914 y

1.

Sjökaptener, styrmän, maskinister av

15.

l:a och 2:a klass

1915 ä

» >

Va 1915 y

15.

Ingenjörer.............

1914 y

15.

__ .

_ . —

• —

• —— •

— • —

• —> •

15.

» .............

1915

_ .

- • —

• —“

« —— •

— • —

• — •

Intendenter ............

1914 y

15.

■— •

|

29.

• — •

y ............

1915

15.

29.

15.

14.

Läkare..............

1914 y

y ..............

1915

15.

— •

—- • —

- • —

14.

Övriga studenter och med dem lik-

ställda, vapenföra och icke vapen-

15.

föra..............

1914 y

— •

— •

— • —

• -

• — •

— •

• — •

15.

y y

1915

17.

Icke vapenföra i stationstjänst . . .

1914 ä

/WAV/

W/W/V

►''/W/W

W/\

1.

SO.

> >

1914 y

WW/<

/V/W/V

►''/W/W

W/W A

^V/W/V

►''W/W

WW/4

-V/W/V

> )

Va 1915

15.

~~—

-—

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

År 1916,

Tjänst.

Årsklass, j Jan. '' Febr. j Mars. ; April.

Maj. Juni. Juli. \ Ang. Sept. Okt. Nov.

-1 |-i--- —..... .

Dec.

Allmän tjänst

Sjötjänst (endast 220 man) och vapen- ]\
föra i stationstjänst. .

Sjökaptener, Btyrmän, maskinister av
l:a och 2:a klass........

Ingenjörer ,

Intendenter

Läkare...............

Övriga studenter och med dem likställda,
vapenföra och icke vapenföra

Icke vapenföra.

1915

ä.

v>

1915

y•

V»

1915

y•

1916

\

J

1914

y-

1915

}

1915

ä.

Va

1915

y-

Va

1915

y-

1916

1914

y-

1915

1916

1914

y-

1915

1916

1916

\

1914

y-

1915

1916

Va

1915

Va

1915

V*

1916

29. (icke vi

-H

-lr

aipenföraj utrycka) 27.
29. (icke valpenföra utrycka) 27.

28.

(eventhellt)

JO. (icke vapenföra utrycka)

r i - t —t— i— - -

10. (icke vapenföra utrycka) 28,

_

15.

15.

28.

15.

15.

15.

13.

29.

2Ö.

16. ! I 29.

- .----------

15. 14.

15. (icke vapenför^ utrycka) 28.
15. (icke vapenföra utrycka) 28.

''I 1------------

15.

29.

15.

200 Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 håjt. (Nr 60.)

År 1017.

......... -- ■ -=

Tjänst.

Årsklass.

==j

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

i/» 1915 v

30.

(icke 1

rapenfö

ra utry

eka)

28.

1916

30.

(icke ’

''apenfö

ra utry

eka)

28.

1.

» » ...........

1917

Sjötjänst och vapenföra i stationstjänst

1915

27.

• • •

1Q1£

1.

Sjökaptener, styrman, maskinister av

11. (

[eke vi

penförs

utryci

a.) 29.

l:a eller 2:a klass........

11. (Icke va

penföra

utryck

a.) 29.

» >

1916

15.

> >

1917

15.

29.

Ingenjörer.............

1914 y.

event

uellt

15.

29.

> .............

1915

event

uellt

-

16.

> .............

1916

_ • —

• — •

■— • —

t — • —

pa • —

— •

15.

> .............

1917

29.

Intendenter............

1914 y.

_ • —

• — •

__ ■ —

• — •

— * —

• — • -

■ • —

— • -

• — •

— • —

29.

»

1915

_ . _

• wmm •

— • —

• —■ •

— • —

• —pp •

— • —

» — • -

i • mm m

•mm • —p

28.

» ............

1916

event

uellt

15.

29.

» ............

1917

—

15.

14.

Läkare *).............

1917

Övriga studenter och med dem lik-

\ 1910

29.

ställda, vapenföra och icke vapenföra

>

15.

> >

1917

Icke vapenföra..........

Va 1916

——

13.

Va 1916

1.

SO.

» » ..........

Va 1917

15.

a/N/N/N/*..''''

*) Läkare kunna tidigast under 1918 fullgöra sin 2:a tjänstgöring om 365 dagar (2 jan.—3 jan.).

Övergången verkställd med år 1917 (med undantag för läkare).

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60.

Genomförda tjänstgöringsförhållanden vid flottan.

Värnplikts år.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

juni.

Juli.

Åug.

Sept.

i Okt.

1

Nov.

ö

<?:

Summa

dagar.

!

Anmärkningar.

| l:a året .....

a) Värnpl

iktiga

i

i allmän

tjänst (utom c).

1.

360

I 2:a > .....

30.*)

28.

!

| 2:a året.....

b

) Vär
l.

npliktiga i

sjötjänst och ve

ipenföra i

statioi

astjänst.

360

:

l:a året.....

28.

c)

Värnpliktig

.1

a sjökaptener, s
av l:|a och 2:a 1

J_

tyrmä

dass.

1

n, maskinis

ster

500

! 2:a ».....

11.*)

29.

* Utrycknings-

*

l:a året.....

d)

-11

Värnplikti

15.

--1-

ga ingenjörer.

365

dag för icke
vapenföra.

; Efter avlagd exa-men, senast under
7:e året ....

16.

16.

29.

135

j l:a året .....

e)

Värnpliktig

! ^

:a int

anden

ter.

29.

105

1

Efter avlagd exa-

15.

......

2S

395

''

i men, senast under
i 4:e året ....

Om

ej fullg

ord enl.

1

ovan.

29.

■

I l:a året .....

f) Värnplil

16.

ttiga

läkare

14.

90

i Efter avlagd exa-men, senast under
7:e året ....

2.

järn

3- 365

l:a året .....

•• I ! !

g) Övriga studenter o<

i 16.

ih me

d dei

n liks

tällds

!•

500

2:a >.....

16.*

29.

l:a året .....

:

i) Icke vapenför

a i st;

ations

itjänsl

b.

240

2:a året .....

13.

eller

2:a året .....

l.

30.

240

1

!

b©

O

to

Kiingl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

203

Krigsberedskap och övningar.

KAP. XII.

Genom nådigt brev den 9 juni 1911 anbefalldes chefen för marinstaben
att efter samråd med inspektören av flottans övningar till sjöss "utredningar
inkomma med underdånigt förslag till beräknande av medelsbehoven för
ej mindre anslaget till flottans övningar än även anslaget till sjöbevärin-<c” 9
gens vapenövningar samt beklädnad och ersättning därför.

På grund härav har chefen för marinstaben, såsom redan förut omförmälts,
med underdånig skrivelse den 25 september 1913 avgivit,

dels »utredning och förslag till plan för flottans krigsberedskap och
övningar jämte tillhörande kostnadsberäkningar» (»förslag till normalövningsplan»),

dels hemlig »utredning angående frågor om flottans krigsberedskap
och mobiliseringsplaner, som beröra planen för flottans övningar»
(»utredning angående mobilisering»).

Dessa utredningar, som äro synnerligen omfattande och åtföljda av
eu mångfald bilagor och tabeller, torde på framställning få tillhandahållas
vederbörligt utskott.

Chefen för marinstaben framhöll i sin förstnämnda, icke hemliga
utredning, att, enär planerna för flottans övningar numera stode i ett särdeles
intimt samband med krigsberedskapen och de av densamma beroende
mobiliseringsplanerna, det för ernående av önskvärd planmässighet i sjöförsvarets
effektivitet vore nödvändigt, att samtliga dessa frågor behandlades
gemensamt. Med hänsyn härtill och på i skrivelsen närmare anförda skäl
hade marinstabschefen vid utarbetandet av den anbefallda övningsplanen
ansett sig jämväl böra taga frågan om flottans krigsberedskap och mobilisering
under behandling.

Marinstabschefen anför vidare, att händelsernas numera snabba och
oftast oberäkneliga utveckling under politiska förvecklingar hade hos alla
andra nationer nödvändiggjort ökad krigsberedskap av försvarsmedlen, i
första hand örlogsflottan såsom landets första försvarslinje, och hade

204

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

nämnda krav sålunda tillgodosetts icke blott med hänsyn till snabb mobilisering,
utan även därigenom att en del av flottan efter en bestämd plan
hölles ständigt rustad och indelad i mobiliseringsförband samt bemannad
med stridsdugliga besättningar. Nästan samtliga utländska mariner hade
numera större delen av sina stridsfartyg ständigt rustade, och de flesta
sjömakter hade sina rustade sjöstyrkor i sådan krigsberedskap, att de utan
dröjsmål kunde upptaga strid, närhelst så erfordrades. Även icke rustade
fartyg hölles som regel i viss grad av krigsberedskap med reducerad besättning
ombord, omfattande i första hand befäl, underbefäl och specialutbildat
manskap, och avsedda att bilda kärnan till den besättning, som vid
mobilisering embarkerade.

I betraktande av den höga grad av krigsberedskap, vari stormakterna
hölle sina sjöstridskrafter, vore det särskilt ur neutralitetsförsvarets synpunkt
av synnerlig vikt för ett mindre land att hava största möjliga del
av sitt sjöförsvar i sådan beredskapsgrad, att det när som helst kunde vara
i stånd att med kraft möta ett överraskande företag mot dess kust. Av
alldeles särskild vikt vore detta för ett land av Sveriges geografiska beskaffenhet.
Skärgårdarna erbjöde sjöförsvaret ett ovärderligt stöd och skydd
om de vore försvarade, men de vore å andra sidan en källa till allvarlig fara,
om en eventuell fiende genom överrumpling kunde sätta sig i besittning
av och spärra viktiga utfartsleder och därigenom redan från operationernas
början innestänga en större eller mindre del av vår flotta. Genom de goda
ankarsättningar, som på många håll funnes inom skärgårdarna, den relativa
lättheten att bevaka och försvara desamma samt deras belägenhet i
närheten av de områden, som sannolikt bleve krigsskådeplatser vid eventuella
konflikter emellan stormakterna, ökades sannolikheten för neutralitetskränkning,
därest icke vårt sjöförsvar vore tillräckligt starkt och krigsberett.

En bland de viktigare uppgifter, som vid krigiska förvecklingar tillkomme
svenska flottan, vore att hindra en fiende att störa härens försättande
på krigsfot och dess strategiska uppmarsch. Genom de moderna,
snabba kommunikationsmedlen och genom lättheten att över oförsvarade farvatten
transportera trupper hade möjligheten till överraskande krigsföretag
för sådana ändamål i hög grad ökats. Någon säkerhet mot dylika företag
föreflinnés endast därest en stridsduglig sjöstyrka ständigt hölles rustad och
bemannad.

I mariner, såsom den svenska, där personalorganisationen grundade
sig på användandet av såväl stam som värnpliktiga, och där de senare inginge
i fartygsbesättningarna i stort antal samt beklädde jämförelsevis
krävande befattningar, vore fartygens stridsduglighet direkt beroende av
att erforderligt antal utbildade värnpliktiga funnes tillgängligt.

205

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Erfarenheten hade nogsamt givit vid handen, att stor obenägenhet
förefunnes att under fredstid inkalla värnpliktiga för säkerhetstjänst. Då
härtill komme att fartyg, bemannade med nyinkallade värnpliktiga, först efter
någon tids samövning vore stridsdugliga, vore det — om man ville undvika
att de stora kostnader, som vore nedlagda på vårt sjöförsvar, i farans
stund skulle vara bortkastade — nödvändigt att redan i fredstid vid flottan
funnes tjänstgörande det antal inobiliseringsbara värnpliktiga, som erfordrades
för säkerhetstjänst mot överraskande krigsföretag.

“Med hänsyn till ovannämnda förhållanden vore en ständig och hög
krigsberedskap hos flottan av största vikt för fredens och neutralitetens bevarande
och för avvärjande av krigiska överrumplingar.

Betingelserna för en hög grad av krigsberedskap vore att till sin
storlek och sammansättning väl avvägda fartygsförband ständigt vore rustade
med fulltaliga och samövade besättningar samt att icke rustade fartyg
snabbt och säkert kunde färdigställas, d. v. s. utrustas och bemannas med
disciplinerade och väl utbildade besättningar.

De ständigt rustade fartygsförbandens såväl materiella sammansättning
och styrka som stridsvärde i övrigt vore direkt beroende av bland
annat övnings- och utbildningsplanerna. På grund härav måste vid dessas
uppgörande hänsyn tagas till vidmakthållandet av flottans krigsberedskap.
övningarna måste därför till stor del göras beroende av krigsberedskapens
krav.

Det snabba och säkra färdigställandet vid mobilisering av icke rustade
fartygsförband vore beroende bland annat av planerna för flottans
mobilisering. Av särskild vikt vid dessas utarbetande vore att största möjliga
överensstämmelse åvägabringades mellan sammansättningen av de olika
sjöstyrkorna och av fartygens bemanning under fredstid och vid mobilisering.
Erfarenheten hade nämligen tydligt givit vid handen, att förändringar
i fartygsförbandens indelning och ledning liksom även ombyten i
fartygsbesättningarna vid mobilisering ofta blivit ödesdigra på grund av
därigenom uppkommande brist å samövning och samhörighet. Mobiliseringsplanerna
måste därför tjäna som underlag vid övningsplanernas utarbetande.

Chefen för marinstaben har i sin förenämnda »utredning angående
mobilisering» framhållit, att på grund av det intima samband som inom
en flotta råder mellan materiel, personal och övningar, måste dess organisation
uppgöras med hänsyn härtill. Marinstabschefen förutsätter sålunda,
att de planer, som äro av mera stadigvarande karaktär i nämnda hänseenden,
och i huvudsak underkastade förändringar endast vid tillkomst eller

206

Kungl. Ma.j:ts nåd. proposition nr 60.

avgång av fartygsmateriel, innefattas i en s. k. organisationsplan, för vars
uppgörande planerna för nybyggnad, överföring och utrangering av fartyg
läggas till grund.

En viktig del av denna organisationsplan utgöres av »normalplanen
för flottans krigsberedskap och övningar» {normalövningsplanen).

En närmare redogörelse för organisationsplanen lämnas i den förut
omförmälda hemliga bilagan till detta protokoll.

Oundvikliga växlingar i materielens färdigställande och i personaltillgången,
ävensom en del andra omständigheter, inverka emellertid på såväl
organisationsplanen i sin helhet som särskilt på normalövningsplanen. Denna
plan kan fördenskull endast tjäna till ledning för de årliga övningsplanerna,
vilka måste uppgöras med hänsyn till de förhållanden i ovannämnda
hänseenden, som äro rådande under varje särskilt övningsår.

I anslutning härtill har chefen för marinstaben i sitt ovannämnda
förslag till norrnalövningsplan framhållit, att en sådan plan måste med
hänsyn till dess beroende av krigsberedskapen och planerna för flottans
mobilisering grunda sig på vissa kända faktorer, av vilka de viktigaste vore:
materielen, dess storlek, användning och indelning,
organisationen av stations- och varvstjänsten,
personalens numerär,

rådande personalorganisation, särskilt manskapsorganisationen, varjämte
hänsyn jämväl borde tagas till utbildningens allmänna organisation.

I den mån dessa faktorer underginge förändringar borde även normalövningsplanen
undergå jämkningar.

Innan eu sådan övningsplan kunde uppgöras, måste sålunda dels
planer för materielens användning och indelning såväl vid mobilisering
som under fred, d. v. s. sjöstyrkornas organisation, vara upprättade, dels
stations- och varvstjänsten vara ordnade så, att en säker och snabb övergång
från freds- till krigsfot ernåddes, varjämte behovet av personal såväl
vid mobilisering som under fred måste vara utrett med hänsyn till nämnda
förhållanden.

De av chefen för marinstaben för åren 1915 och 1916 föreslagna
övningsplanerna voro på grund av uppdragets art uppgjorda under förutsättning
att nuvarande förhållanden rörande övningstidens längd och
personaltillgången enligt gällande stater vore rådande. Emellertid anföres
tillika, att det under sådana förhållanden icke läte sig göra att åstadkomma
en övningsplan, genom vilken de betänkliga brister, som vidlådde
nuvarande övningsplan, bleve helt avhjälpta.

De principer, enligt vilka det av chefen för marinstaben avgivna

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60. 207

förslaget till övningsplan uppgjorts, hade därför måst inskränka sig till
att åsyfta:

att redan i fredstid såvitt möjligt sammansätta och taktiskt indela de
rustade sjöstyrkorna i överensstämmelse med gällande mobiliseringsplaner;

att giva dessa sjöstyrkor en mera stabil organisation än hittills, så
att de vore sammandragna även under de tider av året, då fulltaliga
mobiliseringsbesättningar ej funnes i tjänstgöring, i och för åstadkommande
av permanent fartygsförvaltning och bättre kontinuitet i kommenderingarna; att

därför i första hand sammanhålla de fartyg, vilka i fredstid
skulle bilda kustflottan och å vilka besättningarna, oberoende av klimatiska
förhållanden, kunde vara einbarkerade, till en ständigt rustad sjöstyrka,
d. v. s. en permanent kustflotta;

att hava övriga fartyg, som skulle ingå i den under fredstid rustade
kustflottan, under vintern — då besättningarna icke lämpligen kunde vara
embarkerade — förlagda i 2:a beredskap med besättning kommenderad samt
indelade i taktiska förband, varunder jagare och torpedbåtar med tillhörande
flottiljchefsfartyg inginge i torpedberedskap och undervattensbåtar med tillhörande
depåfartyg i undervattensbåtberedskap;

att bereda ovannämnda i kustflottan och beredskaper ingående fartygsbesättningar
övning under gång till sjöss vintertid under en kortare tid
(c:a 3 veckor);

att till den utsträckning personaltillgång, förläggning och övriga
omständigheter medgåve, hava jämväl övriga stridsfartyg, som under året
skulle vara rustade och mobiliseringsbemannade, förlagda i 2:a beredskap
med besättning kommenderad;

att så ordna befälsförhållandena, att dessa såvitt möjligt bleve lika i
fred som krig, samt slutligen

att den i land tjänstgörande personalen icke blott skulle vara mobiliseringskommenderad
å icke rustade fartyg in. fl. poster, utan även att
varje fartygsbesättning härunder tid efter annan skulle bibringas övning
med den materiel, för vilken den vore avsedd.

En schematisk framställning1 av chefens för marinstaben förslag till
övningsplan för åren 1915 och 1916 återfinnes i den förut omnämnda vid
detta protokoll fogade hemliga bilagan.

För genomförande av den föreslagna planen har chefen för marinstaben
föreslagit en del åtgärder, av vilka följande, vilka direkt beröra
övningarna, särskilt torde böra framhållas.

Av de fartyg, vilka under året avsåges ingå i kustflottan, borde
samtliga l:a kl. pansarbåtar samt jämväl övriga fartyg, under den tid de

208

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vore rustade och icke avsåges för särskilda skoländamål, sammanhållas till
en permanent organiserad kustflotta under ständigt befäl av inspektören av
flottans övningar till sjöss i egenskap av högste befälhavare; dock att,
därest det för beredande av tillfälle till övning ansåges erforderligt, annan
befälhavare över kustflottan tillfälligtvis kunde förordnas under de egentliga
eskaderövningarna.

Sådana anordningar borde vidtagas, antingen genom anskaffande av
verkstadsfartyg eller genom anordnande av provisoriska verkstäder i land
vid vinterförläggningsplatserna för i kustflottan ingående rustade l:a kl.
pansarbåtar, att 2:a kl. eldarna under sin kommendering å sagda fartyg
måtte kunna genomgå verkstadskurs.

Särskilda inkvarterings- och övningslokaler borde anordnas vid vardera
stationen för torped- och undervattensbåtberedskapernas personal
under den tid, den på grund av klimatiska förhållanden icke lämpligen
kunde vara embarkerad.

Mobiliseringsövningar borde tid efter annan anordnas med å stationerna
tjänstgörande fartygsbesättningar — i den mån så kunde ske å de fartyg
eller å fartyg av samma typ, varå personalen vore mobiliseringskommenderad
— i ändamål att vidmakthålla och pröva yrkesskickligheten hos
nämnda personal. I

för■edytt -

I fråga om ordnandet av flottans övningar har andra försvarsberedningen
icke framlagt utredning eller förslag utan endast anfört följande:

I nära sammanhang med planen för flottans fartygsbyggnader stode
viktiga punkter i flottans organisation, nämligen rörande bemanning, övningar
och underhåll.

Sättet för ordnandet av dessa angelägenheter inverkade sålunda i
väsentlig grad på beloppet av årskostnaderna för flottan i dess helhet. På
utredningens dåvarande stadium hade emellertid beredningen icke kunnat
upptaga dessa organisationsfrågor till slutlig behandling. De vore nämligen
i sin ordning beroende av fartygsmaterielens storlek och sammansättning,
och säkra hållpunkter för beräkningar härutinnan stode icke till
buds, förrän själva typfrågan blivit slutligen prövad.

För samtliga organisationsfrågor rörande kustflottan vore det dessutom
av genomgripande vikt, huru bemannings- och övningsförhållandena
m. m. dylikt bleve ordnade för fartygen i andra linjen, samt vilken plan
som fullföljdes beträffande såväl överföring av fartyg från kustflottan som
ock slutlig utrangering av föråldrade och förslitna fartyg. I dessa hänseenden
vore nämligen hittills icke några fasta regler uppställda.

Någon utredning för uppgörandet av en dylik plan, vilken uppen -

209

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

barligen är av största vikt för flottplanen i dess helhet, hade vid tiden
för beredningsarbetets upphörande icke skett.

Jag anhåller till en början få framhålla, att Riksdagen i skrivelse Departeden
30 maj 1912 beträffande denna fråga uttalat, att den ansåge det
vara av stor vikt, att tillräckliga medel avsåges för flottans övningar, ^
på det att personalens utbildning och flottans krigsberedskap måtte kunna
som sig bör vidmakthållas, samt att likasom den hittills gällande övningsplanen
i sina huvuddrag framlades för 1901 års riksdag, huvuddragen av
den reviderade planen borde, innan den vunne tillämpning, föreläggas
riksdagen i samband med beräkning över de kostnader, som av densamma
komme att föranledas.

Det torde numera även hos oss blivit en allmänt omfattad mening,
att eu av de viktigaste förutsättningarna för att de kostnader, som nedlagts
på flottan, skola kunna vid inträffande fredsbrott komma landet till
godo, utgöres av ändamålsenligt planerade och omsorgsfullt utförda övningar
med den flytande materielen. Utan dylika övningar bliver även
den bästa materiel av ringa värde, under det att väl övade besättningar
ofta kunna med relativt små medel tillkämpa sig goda resultat.

Den åsikten torde även alltmer hava stadgats, att endast den del av
örlogsflotta!!, som under fredstid är rustad och bemannad med samövade
besättningar, kan omedelbart vid ett krigsutbrott upptaga strid. Den
övriga delen kan först efter eu längre tids samövning ingå i aktiva förband.

Chefen för marinstaben har i sin ovannämnda den 25 september
1913 avgivna utredning och förslag framlagt de grunder, enligt vilka
flottans krigsberedskap och övningar böra ordnas.

Bland nämnda grunder anhåller jag att särskilt få framhålla den med
hänsyn till krigsberedskapen föreslagna indelningen av fartygsmaterielen i
två huvudgrupper, av vilka den ena avses att omfatta sådana i såväl kustflottan
som lokalstyrkor ingående fartyg, vilka jämlikt organisationsplanen och den
därpå grundade normalplanen för flottans krigsberedskap och övningar
böra innehava högsta möjliga krigsberedskap och därav betingad tillgång
på ständigt tjänstgörande, fulltaliga och övade eller under övning varande
mobiliserings besättningar, under det att den andra huvudgruppen avses
att omfatta sådana, ovannämnda sjöstyrkor tillhörande fartyg, vilka till
följd av erforderlig reparation eller översyn icke äro rustade, eller som
på grund av dem tillkommande uppgifter vid mobilisering icke med nödvändighet
behöva vara klara omedelbart vid ett krigsutbrott och på den
grund äro avsedda att i största möjliga utsträckning bemannas med reBiliang
till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (Nr 60.) 27

210

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

servpersonal samt f. d. stamanställt manskap och övriga vid mobilisering
inryckande värnpliktiga.

Redan förut har av mig framhållits de väsentliga besparingar i fråga
om stampersonalens numerär, som möjliggöras genom tillämpningen av
marinstabschefens planer för flottans krigsberedskap och övningar. Jämväl
i övrigt synas mig dessa planer vara i hög grad ägnade att för minsta
möjliga kostnad åstadkomma ej blott en relativt effektiv krigsberedskap utan
även säkerställa personalens för flottans krigsduglighet så nödvändiga övning
i materielens handhavande. Dessa planer anser jag därför böra i
huvudsak följas vid utarbetandet av den normalplan för flottans krigsberedskap
och övningar, som betingas av den nya flottplanen och den därav
beroende organisationsplanen samt den utsträckta vapenövningstiden för
de värnpliktiga. En schematisk framställning av den föreslagna normalövningsplanen
återfinnes i den hemliga bilagan till detta protokoll.

Då emellertid nämnda normalplan i väsentlig mån måste bliva beroende
av de förändringar beträffande fartygsmaterielen, som tid efter
annan ifrågakomma, hava organisations- och övningsplaner utarbetats i
anslutning till de olika fartygsbyggnadsperioderna och får jag beträffande
dessa planer hänvisa till nämnda hemliga bilaga.

De i samband med övningsplanen utarbetade personalberäkningarna
torde på framställning böra tillhandahållas vederbörligt utskott.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

211

B. Kustartilleriet.

Enär det förslag till vårt fasta kustförsvars ordnande, som härmed
underställes Eders Kungl. Maj:ts prövning, till stor del är av hemlig natur,
kan jag icke här lämna en fullständig redogörelse för detsamma utan
anhåller i underdånighet att få hänvisa till den plan för det fasta kustförsvarets
ordnande, som framlägges i del II, kustartilleriet, av förut omnämnda
hemliga bilaga, vilken vidfogas detta protokoll för att tillhandahållas
vederbörligt utskott.

Kustbefästningarna och deras materiel.

Kap. XIII.

Nyanläggningar och nyanskaffningar.

Till grund för ordnandet av vårt nuvarande fasta kustförsvar ligger d
huvudsakligen det förslag, som på sin tid avgavs av 18137 års befästningskommitté.
Detta förslag var utan tvivel ägnat att avhjälpa de mest framträdande
bristerna hos det fasta kustförsvaret. Men redan i ett yttrande,
som chefen för flottans stab år 1898 avgav över befästningskommitténs
förslag, framhålles, att det icke tillgodosåg vare sig kravet på tryggandet
av vår flottas utlöpande ur och inlöpande i örlogshamnarna eller behovet
av ytterligare stödjepunkter för våra sjöstridskrafter.

Dessa krav och behov ligga till grund såväl för de framställningar,
vilka den 18 oktober 1906 av cheferna för generalstaben och flottans
stab i deras förslag till försvarsväsendets stärkande avgåvos i samband
med 1906 års försvarsplan, som ock för den synnerligen omfattande, hemliga
plan för det fasta kustförsvarets ordnande, vilken framlades den 23
juni 1908 av tillkallade sakkunniga (kustförsvarskoinmissionen).

I stabschefernas nämnda förslag till försvarsväsendets stärkande
framhållas såsom i hög grad önskvärda vissa åtgärder, åsyftande att öka

.Idre utredningar.

212 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

effektiviteten av flottans verksamhet under krig, nämligen i fråga om det
fasta kustförsvaret:

förstärkande av det fasta försvaret åt sjösidan vid Stockholm, Karlskrona
och Göteborg, skyddandet genom befästningar åt sjösidan av det
föreslagna örlogsetablissementet å mellersta Norrlands kust samt anordnandet
av sjöbefästningar för tryggandet av en replipunkt för flottan vid
Alands hav ävensom utveckling av minvapnet.

1 underdånig skrivelse av samme den 18 oktober 1906 har marinstabschefen
redogjort för de förhållanden, vilka betinga nämnda åtgärder
ävensom för åtgärdernas planläggning in. in.

kustförsvarskommissionens hemliga betänkande innefattar utredning
av frågorna om operationsbaser för flottan — permanenta operationsbaser
och tillfälliga replipunkter — farledsupprensningar, det fasta kustförsvarets
ordnande jämte minvapnets utveckling, för det fasta kustförsvaret
erforderlig personal, dess förläggning och beklädnad in. in. ävensom kostnaderna.
Den av kustförsvarskommissionen uppgjorda planen var avsedd
att genomföras under loppet av 28 år, uppdelade i två huvudperioder, den
första om 18 år — indelad i två skeden, det första om 12, det andra om 6 år
samt den andra perioden om 10 år. Sammanlagda kostnaden för planens
genomförande är av kommissionen beräknad till omkring 111*5 milj. kronor.

över kustförsvarskommissionens utredning har 1907 års'' försvarskommitté
avgivit yttrande i hemligt betänkande den 5 december 1910, varav
en sammanfattning ingår i kommitténs icke hemliga betänkande av samma
dag. Rörande kustförsvarskommissionens plan i dess helhet till det fasta
kustförsvarets ordnande yttrar kommittén, att därest de av kommissionen
utarbetade förslagen upptoges i oförändrat skick, skulle inom ramen av det
belopp, omkring 8*4 milj. kronor, som enligt kommitténs finansiella utredning
kunde avses för arbeten å rikets kustbefästningar under perioden
1912—1919, icke ens de viktigaste bland de föreslagna åtgärderna
kunna komma till utförande under nämnda period. Med åberopande härav
framlägger kommittén ett av cheferna för kustartilleriet och fortifikationen
uppgjort förslag till förbättrande av det fasta kustförsvaret inom
ovan angivna kostnadsram.

Andra för- Andra försvarsberedningen, som haft att behandla frågan om det fasta

kustförsvarets ordnande i dess helhet, har därvid funnit nödigt föranstalta
anstaltande om en ny utredning av hithörande förhållanden i syfte att åstadkomma eu
0ridning.vida starkare begränsning av kostnaderna än som är förenlig med kustförsvarkommissionens
förslag. För sådant ändamål har beredningen i skrivelse
den 14 februari 1913 anhållit om utredning dels angående kustbefästnin -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

213

garnas nuvarande tillstånd, effektivitet och krigsberedskap samt de åtgärder,
som måste anses oundgängligen nödvändiga för att med minsta möjliga kostnad
avhjälpa eventuella brister i nämnda hänseenden, dels rörande sättet
för anordnande av en replipunkt för flottan å mellersta Norrlands kust.

Med anledning härav har chefen för sjöförsvarsdepartementet i skrivelse
den 1 mars 1913 anmodat chefen för kustartilleriet, chefen för fortifikationen,
chefen för marin f örvaltningen och chefen för marinstaben att
gemensamt verkställa den begärda utredningen. Denna utredning, vilken
i det följande ''korteligen benämnes »chefernas utredning», är av hemlig
natur och torde tillhandahållas vederbörligt utskott. Efter eu inledande
redogörelse för kustfästningars betydelse i allmänhet samt för olika anfallssätt
mot dylika ävensom för deras allmänna anordning framhålla
cheferna, hurusom de sista årtiondena hava att uppvisa en betydande
utveckling inom kustfästningskrigsväsendet. Så har fartygspansarets motståndskraft
kunnat fördubblas, i samband varmed det svåra fartygsartilleriets
genomträngningsförmåga måst uppdrivas, vilket i sin tur medfört
en ofantlig ökning av detta artilleris skottvidd. Den rörliga bestvckningen
bär under tidsperioden utvecklats i sådan grad, att pjäsernas stridsvärde
mångdubblats. Undervattensbåtar, flygskepp och flygmaskiner hava kommit
i användning och blivit alltmera fullkomnade samt äro nu faktorer,
som ej kunna lämnas ur räkningen. För att kustfästningarna skola bliva
tidsenliga, och kunna fylla de krav, som i planerna för rikets försvar anvisas
dem, erfordras alltså, att de underkastas en genomgripande omdaning,
vilket icke kan ske utan betydande utgifter.

För att belysa vårt fasta kustförsvars tillstånd lämna cheferna vidare
en beskrivning på befästningarna, bedöma deras effektivitet och krigsberedskap
under olika förutsättningar samt framställa förslag till de åtgärder, som de anse
oundgängligen nödvändiga för att avhjälpa bristerna i nämnda hänseenden.

Efter denna i detalj utförda granskning framhålla cheferna, hurusom
kustfästningarna i många väsentliga hänseenden ingalunda kunna fylla dem
ålagda uppgifter. Detta förhållande betecknas såsom oroväckande, enär eu
till sjöss överlägsen fiende lätt kan avskära vår flottas förbindelser, varigenom
kustens flankering omöjliggöres, vilket i sin ordning skulle i hög
grad menligt inverka även på försvaret av rikets landgräns.

Under sådana förhållanden hava cheferna angivit kustfästningarnas
skyndsamma förstärkande såsom den för närvarande allra viktigaste angelägenheten
beträffande rikets försvar. På grund av de stora kostnader, som
det fasta kustförsvarets fullständiga omdaning kräver, förutsätta cheferna ej,
att samtliga av dem framställda krav kunna tillgodoses under de allra närmaste
åren, utan gruppera kraven i en viss ordningsföljd efter deras inbördes vikt.

214

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Cheferna förklara sig hava vid framställande av sina förslag inskränkt
sig till oundgängligen nödvändiga åtgärder samt eftersträvat så enkla
anordningar och så billiga konstruktioner, som kunna förenas med fordran
på full effektivitet.

Ett fullständigt genomförande av chefernas förslag skulle enligt verkställda
beräkningar kräva en kostnad för en gång av omkring 34 232 000 kr.

Förslag till Väsentliga delar av chefernas utredning kommo andra försvarsbered svarsbeied-

ningen till hända den 1 november 1913. På grundvalen av denna utredning
ningens be- utarbetade beredningen ett preliminärt förslag till det fasta kustförsvarets
tänkande. ornande, vilket förslag ingår i beredningens förut omnämnda preliminära
förslag angående sjöförsvaret. Sedan chefernas utredning inkommit i fullständigt
skick den 12 januari 1914, upptog beredningen omedelbart denna
fråga till förnyad behandling, därvid beredningens preliminära förslag
diskuterades och kompletterades, jämväl under medverkan av sakkunnige.

På grundvalen av dessa beredningens ytterligare förhandlingar i ämnet
samt i överensstämmelse med därvid preliminärt fattade beslut blev inom
beredningens sekretariat utarbetat »förslag till andra försvarsberedningens
betänkande angående det fasta kustförsvarets ordnande». Förslaget var
emellertid icke fullständigt färdigtryckt när beredningen den 10 februari
1914 ajournerade sina sammanträden. Beredningens förhandlingar blevo
sedermera icke återupptagna, och förslaget i fråga är icke underställt beredningens
slutliga prövning.

I förslag: till andra försvarsberedningens betänkande framhålles, att
kustbefästningarna äro i stort behov av att förstärkas samt att eu befäst
replipunkt vid Härnösand är av allra största betydelse för flottans deltagande
i försvaret av övre och mellersta Norrland.

Vidare anföres följande.

»Emellertid har det för beredningen varit uppenbart, att de förslag,
som av cheferna blivit framlagda, redan av ekonomiska skäl icke kunna
i sin helhet tillstyrkas, enär ett så stort belopp som det, varmed sagda
förslag slutar, en summa av över 34 milj. kronor — vilken därtill, på
grund av sakens natur, borde utgå inom möjligast korta tid — uppenbarligen
icke kan avses ensamt för kustbefästningarna. En mycket betydande
reduktion måste alltså äga rum. Med fasthållande av huvudgrunderna
för chefernas förslag har beredningen därför sökt att, under
medverkan av sakkunniga, uppgöra ett reducerat förslag.»

»En grundsats vid uppgörandet av detta reducerade förslag har varit,
att förstärkande av de för försvaret jämförelsevis mindre betydelsefulla
kustbefästningarna måst åsidosättas och ansträngningarna samlas på att

215

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

sätta de viktigaste kustpositionerna i gott stånd eller åtminstone giva dem
en kraftig förstärkning.»

»För landets försvar är det en angelägenhet av utomordentlig betydelse,
att förstärkningsåtgärder bliva med största möjliga skyndsamhet vidtagna.
Den tid som för ett genomförande av beredningens förslag erfordras,
torde, enligt vad beredningen vid samråd med sakkunnige inhämtat, redan
av tekniska skäl icke kunna beräknas lägre än till fyra eller fem år. På
förut anförda skäl anser beredningen sig böra framhålla vikten av att arbetet
i fråga så planlägges och bedrives, att kustbefästningarna inom sagda
tid om möjligt äro i det skick, som beredningens förslag åsyftar.»

Genomförandet av ifrågavarande förslag till det fasta kustförsvarets
ordnande angives kräva en kostnad för en gång av 12 803 400 kronor,
vilken uppgift dock delvis grundar sig på approximativa beräkningar.

Över förslag till andra försvarsberedningens betänkande angående det Myndig}^
fasta kustförsvarets ordnande hava följande myndigheter avgivit yttrande: terranden''

chefen för kustartilleriet i skrivelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet,
den 12 mars 1914;

chefen för marinstaben i underdånig skrivelse den 21 mars 1914;

chefen för fortifikationen i underdånig skrivelse den 4 april 1914; samt

marinförvaltningen i två skrivelser till chefen för sjöförsvarsdepartementet,
den ena av den 26 mars och den andra av den 15 april 1914.

Chefen för kustartilleriet har i sin nämnda skrivelse gjort följande
allmänna uttalande:

»Ifrågavarande förslag torde kunna sägas vara ägnat att inom ramen
av nyss angivna kostnader på ett planmässigt och klokt sätt någorlunda nöjaktigt
tillgodose de mest trängande kraven inom vårt fasta kustförsvar. Jag
anser mig därför böra i allo tillstyrka upptagandet av beredningens förslag.»

»Emellertid förefinnes enligt min åsikt vissa behov i fråga om vårt
fasta kustförsvar, vilka, ehuru de icke kunnat inrymmas inom beredningens
kostnadsram, likväl äro av den vikt, att de, såvitt någon möjlighet därtill
gives, böra tillgodoses redan under de närmaste åren.»

Chefen för marinstaben anser sig böra i huvudsak tillstyrka beredningens
förslag, men angiver därutöver vissa krav i fråga om det fasta
kustförsvaret, som enligt hans åsikt böra tillgodoses. Jämväl de ytterligare
behov, som enligt vad ovan nämnts av chefen för kustartilleriet framställts,
tillstyrker marinstabschefen med vissa undantag, men tillägger, att de
av chefen för kustartilleriet föreslagna åtgärderna dock endast böra komma
till utförande i den mån medel härför kunna avses utan åsidosättande av
andra viktigare försvarsintressen.

216

Kuncjl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Chefen för fortifikationen yttrar: »Liksom chefen för kustartilleriet
anser jag andra försvarsberedningens förslag till det fasta kust försvarets
ordnande vara ägnat att, så vitt ske kan inom däri angivna kostnader, tillgodose
de mest trängande behoven inom det fasta kustförsvaret.» Han anser
dock, att sä vitt möjligt härtill böra komma de försvarsanstalter, som chefen
för kustartilleriet föreslagit, dock med frånräknande av vissa bland dem.

Marinförvaltningen anför i sin skrivelse den 26 mars 1914, att ämbetsverket
granskat beredningens förslag »under förutsättning att de medel, som
under de närmaste åren kunna avses för stärkande av det fasta kustförsvaret, äro
begränsade till ungefärligen det belopp, som av beredningen blivit upptaget.»

Såsom principuttalande anför ämbetsverket, »att andra försvarsberedningens
förslag — dock med vissa närmare angivna tillägg — synes i
stort sett omfatta de anordningar för det fasta kustförsvarets stärkande,
som böra ofördröjligen och i främsta rummet komma till utförande. Det
är emellertid uppenbart, att då beredningens förslag icke lämnar tillfälle
till granskning i detalj av alla de föreslagna anordningarna, väsentliga
ändringar — i fråga om kastbatterierna in. m. även beträffande deras belägenhet
— kunna visa sig erforderliga vid ett slutligt utförande.»

I sin skrivelse den 15 april 1914 granskar marinförvaltningen de
i förslaget till andra försvarsberedningens betänkande lämnade kostnadsberäkningarna
och kommer till det resultatet, att den beräknade summan,
12 806 460 kronor, bör höjas till 13 169 290 kronor.

Det fasta kustförsvarets uppgifter äro: dels att skydda örlogshamnarna
med deras för sjöstridskrafternas vidmakthållande oumbärliga anstalter,
att möjliggöra egna fartygs inlöpande i och utlöpande ur desamma
ävensom att i övrigt stödja flottans operationer genom att försvara vissa
med hänsyn härtill viktiga hamnar'' och farleder; dels att mot anfall från
sjösidan trygga ur andra synpunkter viktiga platser vid kusten såsom
landets huvudstad, mera betydande sjöhandelsstäder samt i övrigt särskilt
sårbara eller för neutralitetskränkning utsatta platser.

Utomlands har på senare tid allt större uppmärksamhet ägnats åt det
fasta kustförsvaret. Jag tillåter mig i detta hänseende erinra om att storartade
nya befästningsanläggningar äro under utförande på Englands ostkust,
att det fasta försvaret vid Tysklands redan förut kraftigt befästade nordsjökust
helt nyligen i väsentlig grad förstärkts samt att även vår östra granne
för närvarande utför omfattande befästningsanläggningar vid sin östersjökust.

Förhållandevis ännu tydligare framträder en ökad omsorg om det
fasta kustförsvaret hos sådana stater, som med avseende på folkmängd och
ekonomiska resurser äro mera jämnställda med vårt land.

Kungl. Maj;ts nåd. proposition nr 60.

217

När beslut år 1909 fattades i Danmark rörande dess försvarsväsende,
beviljades till fullständigande av Köpenhamns befästningar åt sjösidan 11
milj. kronor samt till övriga kustbefästningar, avsedda att skydda Själlands
kuster och bilda stödjepunkter för flottan, 5 milj. kronor.

Dessa siffror utgöra ett talande bevis för vad det fasta kustförsvaret
anses betyda för Danmark.

Aven i Norge tillmätes det fasta kustförsvaret särdeles stor vikt, och
till stärkande av detsamma hava under senare år avsevärda extra anslag
beviljats. Kustbefästningar finnas för närvarande anlagda vid Kristianiafjorden,
Kristiansand, Bergen, Trondhjemsfjorden och Ofoten.

I Holland har frågan om det fasta kustförsvarets ordnande varit
föremål för omfattande utredningar, och år 1913 beviljades till fullständigande
och förstärkande av kustbefästningarna inom moderlandet över
18 milj. kronor.

Uppenbart torde vara, att det fasta kustförsvaret är ägnat att spela
en jämförelsevis viktig roll för vårt land, vilket på grund av nödvändigheten
att begränsa sjöstridskrafterna måste i huvudsak inskränka sig
till tryggandet av egna kuster. För att i någon mån närmare belysa
detta skall jag tillåta mig att helt allmänt beröra vissa synpunkter i fråga
om det fasta kust försvarets betydelse för vårt land.

Det är påtagligt, att flottans permanenta operationsbaser utgöra en
nödvändig betingelse för upprätthållandet av dess stridsduglighet. En
dylik operationsbas, dvs. en örlogsstation med dess varv är emellertid
ytterst sårbar. Förråd av reservmateriel och ammunition m. m. samt
verkstäder, slipar och dockor ävensom under utrustning eller reparation
varande fartyg låta sig nämligen — i saknad av skydd — lätt förstöras.
Stora värden kunna härvid gå förlorade och en under krigets lopp obotlig
skada åstadkommas. Allmänt erkännes även såsom självklart, att örlogshamnar
måste vara tryggade genom ett fast försvar av tillräcklig motståndskraft.
Alldeles särskild betydelse äger detta för vårt land. Dels
måste vi nämligen räkna med en till sjöss väsentligt överlägsen motståndare,
som ingalunda behöver använda hela sin kraft gent emot vår
flotta, och redan av detta skäl, förefinnes stor sannolikhet för att våra
viktigaste kustfästningar skola bliva utsatta för allvarliga anfall; dels och
framför allt torde vår flotta, så länge hon uppträder i de för fientliga
fartyg svårnavigabla skärgårdarna, näppeligen behöva mot sin vilja inlåta
sig i strid och svårligen kunna innestängas. Till följd härav är det stor
sannolikhet för att fienden, i syfte att komma vår flotta till livs, riktar

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 höft. (Nr 60.) 28

218

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ett anfall mot de för vidmakthållandet av hennes stridsduglighet oumbärliga
operationsbaserna.

Det är emellertid icke tillfyllest, att örlogsstationerna med deras
varv äro tryggade mot att förstöras av fienden. För en underlägsen flotta
som vår är det jämväl av vital betydelse, att de fasta försvarsanordningarna
tillförsäkra henne möjlighet att inlöpa i och utlöpa ur sina örlogshamnar
eller med andra ord att en effektiv blockad av desamma kan förhindras.
Härför erfordras, att varje dylik hamn äger flera befästade lopp
samt att befästningarna äro försedda med ett kraftigt och långskjutande
artilleri, som förmår hålla fientliga fartyg på avstånd.

Enär våra pansarbåtar i allmänhet icke med utsikt till framgång
torde kunna upptaga strid i öppen sjö med fiendens vida starkare fartyg,
är det givetvis förenat med vanskligheter för vår flotta att förflytta sig
förbi delar av kusten, vilka sakna skärgård. I all synnerhet blir detta
fallet, om farvattnet utanför sådana delar av kusten är så trångt, att förflyttningen,
i händelse att överlägsna fientliga sjöstridskrafter uppträda därstädes,
måste erhålla karaktären av en genombrytning. Inom varje genom
dylika trängre farvatten avskild del av vår kust erfordras därför med nödvändighet
minst en befästad stödjepunkt för flottan.

Vad slutligen beträffar vårt fasta kustförsvars betydelse i de hänseenden,
som icke stå i omedelbart samband med flottans verksamhet, så
inskränker jag mig till att erinra om, dels att tryggandet av huvudstaden
åt sjösidan och därmed även av huvudinloppet till Mälaren är en angelägenhet
av yttersta vikt för rikets försvar i dess helhet, dels att Göteborg
såsom en ytterst viktig importhamn ävenledes är i behov av att skyddas
genom tillräckligt kraftiga kustbefästningar.

Vårt land erbjuder stora naturliga betingelser för skapande av ett
fast kustförsvar, som förmår fylla sina uppgifter. En jämförelse med förhållandena
i andra länder torde allra bäst vara ägnad att belysa detta.

1 första rummet framträder därvid den omständigheten, att flerstädes
utomlands kusten är alldeles öppen. I dylika länder har man nödgats
befästa ett stort antal platser vid kusten för att bereda flottan erforderlig
operationsfrihet och stödja densamma i händelse av motgång. De vidlyftiga
skärgårdar, som täcka stora delar av Sveriges kust, erbjuda däremot
rika möjligheter för vår flotta att bibehålla sin rörelsefrihet och
skänka henne ett naturligt stöd. Vi kunna därför nöja oss med ett
jämförelsevis ringa antal befästade platser i trots av våra kusters betydande
längd.

Vid många utländska örlogsstationer äro de lokala förhållandena i

O C>

hög grad ogynnsamma. Naturliga hamnar saknas flerstädes, och dyrbara

219

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vågbrytare måste anläggas för beredande av nautiskt skydd. I andra fall
åter utgöres hamnen av en mer eller mindre öppen havsbukt med endast
ett inlopp, vilket vanligen har så betydande bredd, att det icke effektivt
kan spärras medelst minor och stängsel. Vid hamnar, där starkt utpräglat
tidvatten råder, försvåras eller oinöjliggöres redan av detta skäl anordnandet
av effektiva minspärrningar. På grund härav är det i stället nödvändigt
att till skydd mot forcering av slagfartyg äga en talrik bestyckning
av svåra kanoner. Dylika erfordras jämväl till avsevärt antal för att hindra
bombardering av de ofta nära invid öppna havet belägna varvsetablissementen,
och ej sällan måste för samma ändamål befästningar byggas på
konstgjord grund ute i sjön.

Den svenska kusten åter är rik på naturliga hamnar, och skärgården
erbjuder i allmänhet stora fördelar vid anordnandet av ett fast försvar.
På de flesta platser vid vår kust, där ett dylikt försvar finnes eller ifrågasatts,
är det möjligt — tack vare skärgård — att giva befästningslinjen
ett åt sjösidan tämligen framskjutet läge. Härmed vinnes, dels att nämnda
linje kommer att omfatta flera vitt skilda lopp, varigenom en fientlig
blockad i hög grad försvåras, dels att avståndet från befästningarna till
skyddsföremålet (varvsetablissement m. m.) blir betryggande gent emot en
bombardering av detsamma från sjösidan. Förefintligheten av skärgård
innebär även andra viktiga fördelar med hänsyn till det fasta försvaret,
nämligen att fullt effektiva minspärrningar vanligen låta sig med lätthet
anordnas i de lopp, som leda genom befästningslinjen, om dennas läge
väljes med avseende fästat härå, samt att farvattnet framför befästningarna
vid varje särskilt lopp ofta medgiver endast ett ringa antal fartyg att samtidigt
deltaga i striden.

Under här nämnda fördelaktiga omständigheter kunna befästningarna
göras väsentligt enklare och givas en vida mindre talrik bestyckning, än
då det gäller att försvara en nära invid havsbandet, belägen, mer eller
mindre öppen redd. Visserligen kräves, att varje befästad plats vid kusten,
som skall äga någon mera betydande styrka, är försedd med ett svårt
artilleri, tillräckligt kraftigt för att kunna försätta fiendens slagfartyg ur
stridbart skick, men under hos oss förekommande, gynnsamma lokala förhållanden
är det tillfyllest med ett tämligen ringa antal moderna svåra
artilleripjäser.

Kustbefästningar hava vid strid mot slagfartyg flera högst betydande
fördelar på sin sida. Avståndsmätningen kan utföras väsentligt noggrannare
från kustbefästningar än från fartyg, och artilleri pjäsernas riktande
låter sig likaledes verkställas med vida större precision från den fasta
uppställningsplatsen i land än från den rörliga plattform, som ett far -

220

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tyg erbjuder. Mot slagskeppens stora skrov har kustbefästningarnas noggranna
eld fullt tillfredsställande träffsannolikhet på alla förekommande
stridsavstånd, och även de starkaste slagfartyg förmå icke uthärda mer
än ett fåtal träffar från svårt artilleri inom avstånd, där det primära pansaret
genomtränges. Särskilt är kastelden farlig för den anfallande. I detta
hänseende må nämnas att moderna 30''s cm. haubitser genomslå de kraftigaste
pansardäck på alla avstånd från 17 000 m. ända ned till på omkring 3 000 in.
Pansardäckens jämförelsevis ringa inotståndsförmåga är eu naturlig följd
därav, att slagfartyg förnämligast måste byggas för strid mot sina gelikar
och huvudvikten därför läggas på skyddet mot flackbaneld. Kustbefästningarnas
betongvallar och bergväggar äga däremot sådan tjocklek, att de
praktiskt taget äro osårbara för fartygseld. Befästningarnas pansartorn erbjuda
mycket obetydliga mål, mot vilka fartygsartilleriet icke uppnår ens
någorlunda nöjaktig träffsannolikhet förr än på små avstånd, och ännu
svårare att träffa äro kanoner i sj afsänkande lavettage, enär desamma
visa sig över vallen endast ett fåtal sekunder för värjo skott. Vidare
är att märka, att kastbatterier, vilka enligt vad nyss angivits äro ytterst
farliga för fienden, själva kunna anläggas så, att de av terrängen fullständigt
skyddas mot beskjutning från fartyg.

I fråga om artilleristrid mellan fartyg och kustbefästningar bör ytterligare
en viktig omständighet beaktas. Då ett fartyg tvingas att draga
sig ur striden till följd av att dess flytbarhet eller rörelseförmåga hotas,
torde därvid dess artilleri ännu till icke ringa del vara brukbart. En befästning
åter kan i allmänhet icke genom beskjutning bringas till tystnad
med mindre än att dess artilleri pjäser demonteras. Anfallskraften hos
en sjöstyrka avtager sålunda vida snabbare än kustbefästningarnas försvarskraft.

Försvaret av inloppen gent emot opansrade fartyg (torped- och småfartyg
in. fl.) vilar på befästningarnas medelsvåra och lätta kanoner jämte
flytande stängsel med undervattensbåtnät, där sådana erfordras. De lätta
kanonerna, vilkas förnämsta uppgift är att hindra minspärrningarnas undanröjande,
kunna ofta med fördel givas tillbakadragna uppställningsplatser,
så att de icke äro åtkomliga genom beskjutning från fartyg förrän på
små avstånd. Under vattnet byggda torpedbatterier, vilka själva icke
kunna oskadliggöras genom fartygseld, äro ett särdeles verksamt medel
till förhindrande av att större fientliga fartyg ens kortvarigt uppträda på
så nära håll, att de förmå tysta befästningarnas medelsvåra och lätta
kanoner. Torpedbatterierna hava därjämte till uppgift att i förening med
minspärrningarna utgöra det egentliga skyddet mot en omedelbar forcering
av slagfartyg.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

221

På grund av här antydda samverkan mellan olika försvarsmedel och
särskilt till följd av de betydande fördelar, som kustbefästningar äga vid
en artilleristrid mot slagfartyg, är det under gynnsamma lokala förhållanden
möjligt att med måttliga kostnader giva en vid kusten belägen
plats ett fast försvar av sådan styrka, att detsamma förmår motstå anfall
av en stormaktsflotta.

Slutligen är att märka, att vid sådana platser där skärgård finnes,
befästningsanläggningar på fastlandet ofta kunna undvikas, och samtliga
viktigare fasta försvarsanstalter i stället förläggas till öar, som erbjuda
goda betingelser för avvärjande av anfall av lantstridskrafter. Härigenom
är det möjligt att väsentligt begränsa anläggningskostnaderna för en kustfästning,
under det att samtidigt dess förmåga att självständigt försvara
sig i hög grad ökas.

Av det hittills anförda torde framgå icke blott att ett välordnat fast
kustförsvar är av största betydelse för rikets försvar i dess helhet, utan
även att vårt land äger särdeles goda naturliga förutsättningar för skapandet
av ett fast kustförsvar, som väl förmår fylla sina uppgifter.

De utredningar rörande vårt fasta kustförsvar, för vilka jag i det
föregående redogjort, utvisa emellertid, att detsamma för närvarande lider
av betänkliga brister, vilkas snara avhjälpande är ett trängande krav.
Cheferna för marinförvaltningen, marinstaben, kustartilleriet och fortifikationen
hava i sin förut omnämnda utredning den 29 september 1913 enats
om det uttalandet, att kustfästningarnas skyndsamma förstärkande måste
betecknas såsom »den för närvarande allra viktigaste angelägenheten beträffande
rikets försvar». I förutnämnda förslag till andra försvarsberedningens
betänkande yttras i fråga om behovet av det fasta kustförsvarets
stärkande: »För landets försvar är det en angelägenhet av utomordentlig
betydelse att förstärkningsåtgärder bliva med största möjliga skyndsamhet
vidtagna».

De fyra nyssnämnda cheferna hava — i överensstämmelse med den
uppgift som blivit dem tilldelad — framlagt ett förslag till fullständigt
ordnande av vårt fasta kustförsvar. Andra försvarsberedningen däremot,
som hållit sig inom en strängt begränsad kostnadsram, har såsom grund
för sitt förslag uppställt, att ansträngningarna måste samlas på att sätta
våra viktigaste kustfästningar i gott stånd eller åtminstone giva dem eu
kraftig förstärkning. Därjämte har beredningen föreslagit anläggandet av
en befäst replipunkt för flottan på mellersta Norrlands kust, men anser i
stället att Fårösunds kustposition kan indragas.

Samtliga myndigheter, som avgivit yttrande över beredningens förslag,
hava i allo tillstyrkt detsamma. Myndigheterna hava visserligen,

222

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

utöver vad beredningen upptagit, föreslagit en del förstärkningar, vilka
synts dem böra komina till utförande redan under de närmaste åren, men
ingen myndighet har uttalat den åsikten, att ifrågavarande förstärkningar
borde sättas före något av vad beredningen upptagit.

Den plan för vårt fasta kustförsvars stärkande under de närmaste
åren, som framlagts i förslag till andra försvarsberedningens betänkande,
tinner jag vara väl avvägd. Frågan om indragning av Fårösunds kustposition
torde dock tills vidare böra lämnas öppen av skäl, som närmare
angivas i förutnämnda hemliga plan för det fasta kustförsvarets ordnande.

I förslag till andra försvarsberedningens betänkande angående det
fasta kustförsvarets ordnande beräknas engångsutgifterna för befästningsanläggningar
m. m. uppgå till ett sammanlagt belopp av 12 803 460 kronor.
Vissa dithörande kostnadsberäkningar angivas emellertid såsom approximativa.
Marin förvaltningen, som granskat beredningens kostnadsberäkningar,
har kommit till det resultatet, att nyssnämnda belopp bör höjas
till 13 169 290 kronor. Denna summa torde på skäl, som anföres i förutnämnda
hemliga bilagan, kunna minskas med 65 000 kronor. I övrigt synes
försiktigheten bjuda, att ämbetsverkets kostnadsberäkningar läggas till
grund för Kungl. Maj:ts äskanden. Jag anser alltså, att till genomförande
av den plan för det fasta kustförsvarets stärkande, som upptages i förslag
till andra försvarsberedningens betänkande, böra beräknas engångsutgifter
till ett sammanlagt belopp av 13 104 290 kronor.

De ytterligare förstärkningar av det fasta kustförsvaret, som myndigheterna
föreslagit, skulle med tillämpning av marinförvaltningens kostnadsberäkningar
motsvara följande alternativa ökningar i engångsutgifterna, I

nämligen

enligt chefens för kustartilleriet förslag........ 4 144 595 kr.

enligt chefens för marinstaben förslag......... 2819 090 »

enligt chefens för fortifikationen förslag........ 1 906 840 »

enligt marinförvaltningens förslag,

alternativ A.................. 2 648 840 »

alternativ B.................. 1 876 540 »

om endast sådana förstärkningar medräknas, som föreslagits
av samtliga myndigheter

marinförvaltningen enligt alternativ A...... 1 906 840 »

marinförvaltningen enligt alternativ B...... 1 535 840 »

I fall med hänsyn till våra ekonomiska förhållanden någon möjlighet
därtill förefunnits, skulle jag på skäl, som närmare angivas i förutnämnda

223

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

hemliga plan för det fasta kustförsvarets ordnande, ansett mig böra tillstyrka
medtagandet av sådana förstärkningar, som av samtliga myndigheter
(marinförvaltningen enligt alternativ A) föreslagits. Härigenom skulle
emellertid hava betingats en ökning i engångsutgifterna för det fasta kustförsvarets
stärkande av 1 906 840 kronor utöver förut angivna belopp,
13 104 290 kronor, eller tillsammans 15 011 130 kronor.

Finansiella hänsyn tvinga mig att högst väsentligt nedbringa sistnämnda
belopp, allra helst som inom ramen av de medel, som kunna bliva
tillgängliga för engångsutgifter för det fasta kustförsvarets ordnande, utrymme
jämväl torde böra beredas för vissa här nedan närmare angivna
krav.

Utöver de nyanläggningar och nyanskaffningar, som upptagas i förslag
till andra försvar sbered ningens betänkande och vilka såsom nyss anförts
betinga en engångskostnad av 13 104 290 kronor, tinner jag mig
kunna, av vad som myndigheterna föreslagit, medtaga allenast ytterligare
en artilleripjäs till visst batteri inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning. Härför kräves eu ökning i engångsutgifterna av 371 000
kronor.

I förslag till andra försvarsberedningens betänkande angives såsom
erforderligt för eldledningsanordningar vid nuvarande kustbefästningar ett
belopp av 360 700 kronor, vilken kostnad i nämnda förslag förutsatts
kunna bestridas genom extra anslag inom ramen av den vanliga budgeten.
Behovet av dessa eldledningsanordningar är ytterst trängande men då i
förslaget till 1915 års stat utrymme icke lärer kunna beredas för ifrågavarande
utgiftspost, anser jag det nödvändigt att i detta sammanhang
för eldledningsanordningar vid nuvarande kustbefästningar avses ett belopp
av 180 000 kronor, motsvarande den andel, som bör utgå under år 1915.
Jag tinner detta vara desto mera befogat som ifrågavarande eldledningsanordningar
åtminstone delvis hava karaktären av nyanläggningar och nyanskaffningar.
Återstående kostnad eller 180 700 kronor torde däremot,
på sätt i förslag till andra försvarsberedningens betänkande förutsattes,
böra, så snart ske kan, bestridas inom ramen av den vanliga
budgeten.

På grund av en särskild framställning från marinförvaltningen och
chefen för marinstaben, vilken icke varit föremål för försvarsberedningarnas
granskning, synes mig vidare ett belopp av 93 400 kronor böra upptagas
för anordnande av minförsvar i övre Norrland.

Jag anser alltså, att till nyanläggningar och nyanskaffningar för det
fasta kustförsvarets stärkande bör under åren 1915—1919 avses ett sammanlagt
belopp av 13 748 690 kronor.

224

Kungl. Maj:t8 nåd. proposition ur 60.

Beträffande den närmare motiveringen härför anhåller jag att få
hänvisa till förutnämnda hemliga plan för det fasta kustförsvarets ordnande.

Till frågan om anvisande av det till ifrågavarande nyanläggningar
och nyanskaffningar erforderliga beloppet torde jag få återkomma i sammanhang
med anmälan rörande användande av värnskattemedlen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

225

Kap. XIV.

Kompletteringar in. m.

Andra försvarsberedningen har verkställt en grundlig utredning rörande
sådana behov, vilka förutsatts skola under åren 1915—1919 tillgodoses
genom extra anslag inom ramen av den vanliga budgeten, samt
däröver upprättat en sammanställning. Denna sammanställning upptager
bland annat anordningar för eldens ledning, ändring av permanenta inineringar,
kompletteringar av telefonnätet, anordnande av expeditionslokaler
för fästningsstaben i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, förflyttning
av vissa kanoner samt ändring av batterier, nybyggnader för inkvarteringsändamål
i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, ändring av
bestrykningsvinkeln för vissa kanoner, upphandling av eldhandvapen,^ beklädnad,
övningsmateriel och förläggningsinventarier samt anläggning av
vissa provisoriska befästningar. Kostnaderna härför äro beräknade till
1 746 600 kronor. Beredningen har funnit dessa sålunda ifrågaställda
kompletteringar och anordningar vara av sådan betydelse, att de böra
snarast möjligt komma till utförande.

Förutom nu angivna specificerade behov har beredningen ansett erforderligt
att jämväl andra kompletteringskrav tillgodoses, vilka beräknats
draga en kostnad av 1 356 400 kronor, i följd varav alltså sammanlagda kostnaden
för kompletteringar in. m. under tidsperioden 1915—1919 kunde
förutsättas komma att uppgå till 3 103 000 kronor.

De av andra försvarsberedningen specificerade kompletteringarna
m. in. sammanhänga med beredningens förslag till nyanläggningar och
nyanskaffningar och kunna alltså ej uteslutas utan att planen i sin helhet
rubbas. Jag anser i likhet med beredningen, att dessa krav snarast möjligt
böra tillgodoses. Beträffande kostnaderna för tillgodoseende av samtliga
behövliga kompletteringar in. m. under tidsperioden 1915—1919 anhåller
jag att få återkomma härtill vid behandling i ett sammanhang av
kustartilleriets kostnader.

Förslag till
andra försvarsberedningens
betänkande.

Departe ments chefens yttrande.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 29

226

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Personalen.

Kap. XV.

Grunder för personalberäkningen.

Chefernas

utredning. j sjn utredning angående det fasta kustförsvarets ordnande meddela

cheferna, att inom kustartilleriet redan nu en betydlig brist på befälspersonal
är rådande, en brist, som givetvis i hög grad kom me att ökas,
därest kustfästningarna gåves den förstärkning, som cheferna föreslagit.
För att i möjligaste mån minska behovet av personalökning har i utredningen
förutsatts, att reservstater uppsättas och pensionsåldern för kompaniofficerare
och underofficerare sänkes samt att de s. k. respitåren borttagas,
att kustartilleriets reservofficersinstitution omorganiseras i avsikt att dels
höja reservofficerarnas användbarhet, dels bereda ökad tillgång på reservofficerare,
att en del i kustpositionerna nu ingående materiel utrangeras,
samt att fredsmineringar i största möjliga utsträckning användas i stället
för krigsmineringar. Slutligen erinras om att, för den händelse tjänstgöringstidens
längd för kustartilleriets värnpliktiga avsevärt ökas utöver
nuvarande 300 dagar, stammanskapets numerär torde kunna minskas.
Förslag till I förslaget till andra försvarsberedningens betänkande framhålles, att

andra för- tjänstgöringstiden för kustartilleriets värnpliktiga förutsatts skola utsträckas
ningens be- till 365 dagar, varigenom, i trots av tillkomsten av den nya krigsmateriel,
tänkande. som beredningens förslag till kustbefästningarnas förstärkande skulle medföra,
en minskning av stammanskap kunnat föreslås. Vidare anföres följande.
»Beredningen har låtit sig angeläget vara att jämväl beträffande kustartilleriets
personal i övrigt begränsa den erforderliga ökningen, så långt
som varit förenligt med tillbörligt tillgodoseende av försvarets effektivitet.
Sålunda har genom de till beredningens förfogande ställda sakkunniga före -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

227

tagits en genomgripande revidering av de utav cheferna framlagda krigsbesättningslistorna,
ej blott föreslagna nya, utan jämväl för nuvarande befästningar.
I de sålunda framkomna nya krigsbesättningslistorna hava
företagits betydande jämkningar och nedsättningar». »Ökningen har i alla
händelser blivit mycket betydande, men torde emellertid enligt beredningens
mening icke kunna nedbringas under vad i nämnda krigsbesättningslistor
angives.»

De myndigheter, som avgivit yttrande över förslag till andra försvarsberedningens
betänkande, hava icke framställt någon erinran mot de
grunder för beräkning av personalbehovet, som i nämnda förslag tillämpats.

De inom andra försvarsberedningen uppgjorda, detaljerade krigsbesättningslistor,
som åtfölja huvudexemplaret av förslaget till beredningens betänkande,
hava inom departementet underkastats en omsorgsfull granskning.
Därvid har anmärkts, att den för kustfästningarnas sjöbevakning avsedda
personalen blivit alltför knappt beräknad. Emellertid torde nämnda brist
kunna avhjälpas genom att s. k. motorbåtsflottiljer organiseras, vilket på
visst håll redan skett på frivillighetens väg. Mot beredningens krigsbesättningslistor,
som synas vara uppgjorda med all möjlig sparsamhet, har jag
sålunda intet att erinra.

Såsom i föregående kapitel anförts, hava vid beräkning av engångskostnaderna
för det fasta kustförsvaret upptagits utöver beredningens förslag
bl. a. anskaffande av ytterligare en artilleripjäs till visst batteri inom
Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning samt anordnandet av minförsvar
i övre Norrland. Härav föranledas motsvarande tillägg till de av
beredningen uppgjorda krigsbesättningslistorna.

Myndigheternas
yttranden.

Departementschefens
yttrande.

228

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Kap. XVI.

Stampersonalen.

Förslag till
andra försvarsbered -

I förslag till andra försvarsberedningens betänkande anföres följande.
»Uppenbart är, att en ökning av krigsbesättningen medför en mot -

ningens be- svarande ökning av fredsstyrkans numerär. Den sammansättning av kustan
an e'' artilleriets fredsstyrka, som sålunda följer av beredningens förslag till det

fasta kustförsvarets stärkande

framgår av nedanstående tabell:

Beredningens

förslag.

Nuvarande

tillgång.

Ökning +
Minskning—.

Generalsperson.....................

1

1

_

Regementsofficerare...................

14

10

+ 4

Kaptener........................

51

39

+ 12

Subalternofficerare och fänrikar ..............

73

56

+ 17

Underofficerare.....................

199

166

+ 33

Stammanskap......................

1285

1361

— 76

Årskontingent vapenföra värnpliktiga...........

1177

1168

+ 9

»I fråga om övergångstiden bör den av beredningen föreslagna stamorganisationen
givetvis vara genomförd inom den tid av högst fem år, som
beräknats åtgå för kustbefästningarnas stärkande enligt beredningens förslag.
Med hänsyn till den redan nu rådande befälsbristen vid kustfästningarna
och det svaghetstillstånd, som denna brist innebär, finner emellertid
beredningen uppenbart att behovet av stampersonal vid kustartilleriet
bör fyllas, så snart det lämpligen ske kan, på det att nämnda svaghetstillstånd
icke onödigtvis må förlängas. Beredningen hemställer alltså, att
kustartilleriets stamorganisation i nedan angivna ordning genomföres och
bringas till överensstämmelse med den av beredningen föreslagna slutstaten.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60. 229

Beställning.

Antal

enligt

1914

års

stat.

Antal enligt beredningens förslag.

År

1915.

År

1916.

År

1917.

År

1918.

1919
och föl-jande år.

Chef för kustartilleriet (generalsperson)....

1

i

i

i

i

1

Överstar.................

2

2

2

2

2

2

Överstelöjtnanter.............

2

3

4

4

4

4

Majorer..................

6

7

8

8

8

8

Kaptener av l:a klass...........

22

24

26

28

28

28

» > 2:a ...........

17

19

20

23

23

23

Löjtnanter av l:a klass...........

37

38

38

38

38

38

> » 2:a »...........

—

21

22

29

29

29

Underlöjtnanter..............

19

—

—

—

—

—

Fänrikar.................

—

2

6

6

6

6

Underofficerare av l:a graden........

55

60

63

66

66

66 |

> » 2:a » ........

in

122

127

133

133

133

Underofficerskorpraler (furirer)........

177

215

223

232

241

250

Korpraler.................

417

306

321

337

353

353

2:a kl. kustartillerister...........

219

369

397

425

425

425

3:e > > ...........

548

398

344

291

266

257

»Vad officers- och underofficerspersonalen angår, föreligger redan nu,
innan de av beredningen förordade nya försvarsanstalterna kommit till utförande,
nedan angivna brist, beräknad enligt beredningens krigsbesättningslistor: 2

regementsofficerare,

7 kaptener,

37 subalternofficerare och

16 underofficerare,

f. d. stam- och reservpersonal häri inberäknade.»

»Vad det stamanställda manskapet beträffar, har beredningen utgått
ifrån att den minskning i antalet stamanställda, som föreslås, skyndsamt
bör genomföras under åren 1915 och 1916, under det att den inbördes
förskjutning mellan de olika löneklasserna, som åsyftar en ökning av lista
och 3:dje lönegraderna på 2:dra och 4:de lönegradernas bekostnad, ej anses
kunna genomföras på kortare tid än 5 år.»

Angående kommendantsbefälet i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

230

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

fästning yttras i förslaget till andra försvarsberedningens betänkande
följande. »För närvarande är detta befälsförhållande ingalunda ändamålsenligt
ordnat. Kommendantsbefälet under fred och krig är nämligen
avsett att utövas av olika personer, ett förhållande, som är ägnat att äventyra
krigsberedskap och planmässighet samt försvaga ansvarskänslan hos
vederbörande befälhavare. Beredningen, som (i särskild bilaga) närmare
uttalat sig om denna kommendantsfrågas tillfälliga och slutgiltiga lösning,
föreslår nu en provisorisk anordning sålunda, att kommendantsbefälet
för såväl krigs- som fredstid uppdrages åt innehavaren av fredskommendanturen.
Genom en dylik anordning komrrie icke någon särskild kostnad
för kommendantsbefattningens upprätthållande att för den närmaste
tiden krävas.»

Slutligen innehåller förslaget till andra försvarsberedningens betänkande
i fråga om indelningen av kustartilleriets personal följande
uttalande.

»Kustartilleriets personal är för närvarande, med undantag av chefen
för vapnet, indelad i tvenne regementen sålunda:

Vaxholms kustartilleriregemente, bestående dels av huvudstyrka i
Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning för bemanning av försvarsanstalterna
i nämnda fästning och i Hörningsholms kustposition, dels av
Fårösunds kustartilleridetachement för bemanning av Fårösunds kustposition;
samt

Karlskrona kustartilleriregemente, bestående av dels huvudstyrka i
Karlskrona fästning för bemanning av försvarsanstalterna därstädes, och
dels Alvsborgs kustartilleridetachement för bemanning av Älvsborgs
fästning.»

»Detachementen, som stå under befäl av detachementsbefälhavare,
lyda under vederbörande regementschef, vilket är en nödvändighet, så länge
de ej äga erforderliga organ för bestridande av truppförbandets olika
tjänstegrenar såsom intendentur, sjukvård m. m. Detachementsorganisationen
är emellertid mycket tung; den kräver en onödigt tidsödande och
vidlyftig skriftväxling och kan dessutom ej upprätthållas under krig, i
den händelse förbindelserna skulle bliva avbrutna. Med anledning härav,
och då icke något hinder förefinnes för att meddela kustartilleriförbanden
inom Hemsö och Älvsborgs kustpositioner en självständig förvaltning,
anser beredningen, att dessa kustartilleriförband ej böra bibehållas såsom
detachement utan göras till självständiga kårer. Genomförandet av en
dylik organisation skulle icke föranleda någon som helst ökning av kostnader.»

»Beredningen har alltså ansett sig böra föreslå, att kustartilleriets
personal, med undantag av vapenchefen, fördelas på 4 truppförband, nära -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

231

ligen Vaxholms kustartilleriregemente och Karlskrona kustartilleriregemente
samt Hemsö kustartillerikår och Älvsborgs kustartillerikår.»

Marinförvaltningen kan för sin del icke tillstyrka den av beredningen
framlagda lösningen av frågan om kommendantsbefälet i Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning utan föreslår, att chefen för kustartilleriet
gives i uppdrag att vara kommendant även under fredstid i nämnda fästning.
Vidare påvisar marinförvaltningen, att i fråga om stabschefsbefattningen
i Karlskrona fästning olikhet råder mellan beredningens förslag och
ett förslås: till reglemente för marinen del IV, varöver ämbetsverket den
18 juni 1913 avgivit infordrat yttrande. I övrigt förklarar sig marinförvaltningen
icke hava något att erinra i fråga om vad beredningen föreslagit
beträffande slutstat för kustartilleriet, kustartilleriets stamorganisation
samt indelning av kustartilleriets personal i två regementen och
två kårer.

Övriga myndigheter, som yttrat sig över förslag till andra försvarsberedningens
betänkande, hava icke framställt någon erinran mot de delar
av nämnda förslag, som upptagas i detta kapitel.

I fråga om kustartilleriets stampersonal innebär förslaget till andra
försvarsberedningens betänkande den principiella ändringen av nuvarande
organisation, att underlöjtnantsgraden ersatts med dels ett mindre antal
fänriks-(officersaspirants-)beställningar, dels ett antal löjtnantsbeställningar
och att i samband härmed beställningar såsom löjtnant av 2:a klass införts.
Denna organisationsförändring, som av försvarsberedningarna torde avsetts
att genomföras inom krigsmakten i dess helhet, har icke kunnat förordas.
Med avseende på skälen härtill anhåller jag att få hänvisa till vad
chefen för lantförsvarsdepartementet i detta ärende anfört. Jag vill endast
erinra om att ifrågavarande ändring av beredningens förslag icke medför
någon ökning av kostnaderna.

De tillägg till andra försvarsberedningens krigsbesättningslistor, som,
enligt vad jag i föregående kapitel anfört, blivit gjorda, betinga en ökning
av kustartilleriets fredsstyrka med 1 kapten av 2:a klassen, 1 löjtnant, 1
underofficer av l:a graden och 3 underofficerskorpraler samt eu ökning av
årskonti ngen ten värnpliktiga med 10 vapenföra. Däremot har det varit
möjligt att undvika en motsvarande ökning av antalet stamanställda korpraler
och meniga genom vidtagandet av den förändringen, att icke, såsom
fallet är för närvarande, ett antal av de för fast anställt manskap i stat
anvisade lönerna avses för kustartillerikadetter, utan skulle dessa kadetter
i stället åtnjuta avlöningsförmåner i likhet med värnpliktiga.

Myndig heternas yttranden.

Depar tements chefens yttrande.

232

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Kustartilleriets fredsstyrka bör, personal för Fårösunds kustposition
ej inberäknad, sålunda erhålla följande sammansättning.1

Efter full-bordad upp-sättning.

För när-varande.

Ökning +
minskning —.

Generalsperson..................

1

1

_

Regementsofficer.................

14

10

+ 4

Kaptener.....................

52

39

+ 13

Subalternofficerare................

74

56

+ 18

Underofficerare..................

200

166

+ 34

Stammanskap..................

1288

1361

-73

Arskontingent vapenföra värnpliktiga.......

1187

1168

+ 19

Mot den plan för stampersonalens uppsättande, som angives i förslag
till andra försvarsberedningens betänkande, har jag, utöver vad som
följer av det nyss anförda, intet att erinra. Uppsättningsplanen bör enligt
min mening erhålla följande utseende.1

Beställning.

Antal
enligt
1914 års
stat.

Föreslaget

antal

år 1915.

år 1916.

år 1917.

år 1918.

1919
och föl-jande år.

Chef för kustartilleriet (generalsperson) . . .

1

1

1

1

1

1

Överstar.................

2

2

2

2

2

2

Överstelöjtnanter.............

2

3

4

4

4

4

Majorer..................

6

7

8

8

8

8

Kaptener av l:a klass...........

22

24

26

28

28

28

» > 2:a > ...........

17

19

20

23

24

24

Löjtnanter................

37

40

43

48

49

49

Underlöjtnanter..............

19

21

23

25

25

25

Underofficerare av l:a graden........

55

60

63

66

67

67

> > 2:a » ........

in

122

127

133

133

133

Underofficerskorpraler...........

177

215

223

232

244

253

KoTpraler.................

417

306

321

337

353

353

2:a kl. kustartillerister...........

219

369

397

425

425

425

3:e > > ...........

548

398

344

291

266

257

1 Härtill komma liksom enligt 1914 års stat 1 regementspastor och 1 fästningspredikant.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

233

Beträffande ordnandet, av komrnendantsbefälet i Vaxholms och OscarFredriksborgs
fästning finner jag mig böra förorda den provisoriska lösning,
som angives i förslaget till andra försvarsberedningens betänkande och
vilken samtliga myndigheter med undantag av marinförvaltningen lämnat
utan erinran. En dylik provisorisk lösning låter sig nämligen omedelbart
genomföras, vilket är av stor betydelse med hänsyn till fästningens krigsberedskap,
samt kräver ingen särskild kostnad och föregriper på intet sätt
frågans slutgiltiga ordnande. Marinförvaltningens förslag åter betingar
uppförandet inom fästningen av bostadshus och expeditionslokaler för chefen
för kustartilleriet, varigenom ett dröjsmål om minst ett par år torde uppkomma,
samt föregriper dessutom avgörandet av ett annat viktigt ärende,
vilket ännu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning, nämligen angående
föreslagen utvidgning av chefens för kustartilleriet tjänsteåligganden.

Den föreslagna indelningen av kustartilleriets personal i två regementen
och två kårer, Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt
Älvsborgs och Hemsö kustartillerikårer, får jag tillstyrka; dock bör Hemsö
kustartillerikår givetvis icke organiseras, förr än befästningsanläggningarna
inom Hemsö kustposition börja bliva färdiga.

Vad slutligen beträffar förut omförmälda, av marinförvaltningen påvisade
olikhet mellan beredningens förslag och ett inom sjöförsvarsdepartementet
utarbetat förslag till reglemente för marinen, del IV, så kommer
givetvis detta förhållande att beaktas, då reglementsförslaget blir föremål
för Kungl. Maj:ts prövning.

*

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. {Nr 60.)

30

234

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Nuvarande

organisa tion.

Kap. XVII.

Reservpersonalen.

Kustartilleriets reservpersonal, som är tjänstskyldig vid krig och
större rustningar, består av:

a) pensionerad personal, som enligt grunderna för pensionering av
flottans och kustartilleriets befäl och underbefäl med vederlikar är tjänstskyldig
vid kustartilleriet;

b) officerare och underofficerare, vilka antingen före uppnådd ålder,
som berättigar till fyllnadspension, erhållit avsked med tillstånd att i
reserven kvarstå eller ock blivit utnämnda i kustartilleriets reserv; samt

c) reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter i flottan, tjänstskyldiga
vid kustartilleriet.

Till reserven räknas jämväl:

d) reservofficersaspiranter; samt

e) personal, som vid mobilisering blivit konstituerad eller anställd i
kustartilleriets reserv.

För den pensionerade personalen upphör tjänstskyldigheten, beträffande
generalsperson och överste vid 70 år och beträffande övriga vid 65 år.

Av de reservofficersaspiranter, vilka antagas vid flottan, avses årligen
6 för kustartilleriet. Efter avslutad ettårig utbildning vid sistnämnda
vapen utnämnas dessa i likhet med de vid flottan utbildade reservofficersaspiranterna
till reservunderlöjtnanter i flottan. Sådan reservofficer år
skyldig att kvarstå i reserven till och med det år, varunder han fyller 40
år, samt att under sjätte året efter utnämningen till reservunderlöjtnant
genomgå en repetitionsövning vid kustartilleriet av högst 6 månaders
längd. Reservunderlöjtfiant, som fullgjort denna repetitionsövning och
minst 8 år varit anställd såsom reservofficer, utnämnes till reservlöjtnant.
De reservofficerare, som utbildas vid kustartilleriet, avses antingen för
artilleritjänst eller för mintjänst.

Vid kustartilleriet tjänstskyldiga reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter
äro vid mobilisering avsedda att tjänstgöra dels såsom befälhavare
för mindre viktiga batterier och sjöförposter, dels i mindre krävande
befattningar vid andra batterier och vid minspärrningar.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

235

Reservstatspersonal.

Under avdelning Flottan har jag redogjort för 1909 års kommitté- ^årsförslag
angående reservstater vid armén och marinen ävensom för övriga chefens
yttranden och kommittébetänkanden angående denna fråga. yttrande.

Såsom jag i annat sammanhang anfört, har den ytterligare utredning
och granskning, som 1909 års kommittéförslag i reservstatsfrågan nu undergått
inom lånt- och sjöförsvarsdepartementen, föranlett vidtagandet av
en ”del ändringar i nämnda förslag, på grund varav jag icke anser mig
böra underställa Eders Kungl. Maj:t det nu omarbetade förslaget, förr än
myndigheterna yttrat sig över detsamma. Sedan dessa yttranden inkommit,
torde fullständigt förslag i ämnet komma att underställas Kungl. Maj:ts
prövning för att därefter framläggas för riksdagen.

Reservofflcerare.

De sakkunniga, vilka jämlikt nådiga brevet den 7 december 1906
tillkallats för verkställande av utredning angående det fasta kustförsvaret, uttalande.
ansågo i likhet med vad dåvarande chefen för kustartilleriet uti sin inspektionsrapport
för år 1905—1906 föreslagit, att antagning och utbildning
av reservofficerare för artilleritjänst vid kustartilleriet borde ordnas
efter huvudsakligen samma grunder, som tillämpas vid armén. Beträffande
reservofficerare för mintjänst vid kustartilleriet ansågo ovannämnda sakkunniga
det vara nödvändigt att fortfarande rekrytera dessa bland sjövant
folk.

Chefen för marinstaben anför i skrivelse den 25 september 1913yatt^&a£
han såväl som chefen för kustartilleriet biträder det av 1906 års sakkunniga skrivelse den
framlagda förslaget. I fråga om förändringar i bestämmelserna om antag- “/• 1913-ning m. in. av kustartilleriets till mintjänst avsedda reservofficerare hänvisar
mannstabschefen till vad som av honom anförts i fråga om reservofflcerare
vid flottan. För detta marinstabschefens förslag har förut redogjorts.

Vidare anför chefen för marinstaben, att vid kustartilleriet utbildad
reservofficersaspirant bör utnämnas till reservofficer i kustartilleriet i stället
för såsom nu i flottan samt tillerkännas en beklädnadsersättning av 500
kronor, i sammanhang varmed dagavlöningen i ungefär motsvarande grad
borde minskas.

Utbildningen av reservofflcerare till artilleritjänst borde enligt chefens
för marinstaben mening omfatta en tid av 20 månader. Även dessa reserv -

236

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

officerare ansägos böra erhålla beklädnadshjälp till ett belopp av 500 kronor.
Reservofficer utbildad till artilleri tjänst skulle vart fjärde år undergå 50
dagars repetitionsövning, som borde äga rum på sådan tid att deltagande
uti regementsövningarna möjliggjordes.

Båda kategorierna reservofficerare borde vara tjänstskyldiga till utgången
av det år varunder 45 års ålder uppnås. Enligt förslaget berättigades
reservofficer från och med 55 års ålder till erhållande av en årlig
pension av 300 kronor.

I likhet med ovan nämnda sakkunniga samt cheferna för marinstaben
och kustartilleriet finner jag det lämpligt att av kustartilleriets reservofficerare,
de som avses för artilleritjänst rekryteras bland ynglingar, som
avlagt studentexamen eller viss annan examen, under det att de, som
avses för mintjänst, fortfarande uttagas bland sjökaptener. Vidare anser
jag, att den utbildning, som nu bestås kustartilleriets reservofficerare, är
otillräcklig.

Vad först beträffar de för mintjänst avsedda reservofficerarna har i
det förslag till reservofficersinstitutionens omläggning, som chefen för
marinstaben i samråd med chefen för kustartilleriet framlagt, utbildningen
till reservofficer föreslagits att omfatta 300 dagars värnpliktstjänstgöring
samt 365 dagars aspirantkurs eller sammanlagt 665 dagar. Sedan värnpliktstjänstgöringens
längd för sjökaptener i förslaget till ny värnpliktslag
upptagits till 500 dagar, skulle alltså aspirantkursens längd kunna minskas
till 165 dagar utan att den föreslagna sammanlagda utbildningstiden avkortas.
Då emellertid utbildningen till reservofficer i artilleri tjänst, för
vilken jag senare kommer att redogöra, ej lämpligen kan utsträckas utöver
590 dagar och då jag ej finner, att några särskilda skäl tala för att utbildningen
till reservofficer i mintjänst sättes längre, anser jag att aspirantkursens
längd bör kunna inskränkas till 90 dagar.

Med begagnande av de beräkningsgrunder, som kommit till användning
vid bestämmandet av flottans behov av reservofficersaspiranter, kan
kustartilleriets årskontingent av reservofficersaspiranter beräknas till 4.

I likhet med vad jag föreslagit beträffande flottans reservofficerare
böra även de av kustartilleriets reservofficerare, som avses för mintjänst,
omedelbart efter avslutad utbildning tjänstgöra såsom officerare under ett
års tid. Utbildningen av reservofficer i mintjänst torde böra ordnas i
huvudsaklig överensstämmelse med nedanstående tablå.

Kungi. Maj-.ts nåd. proposition nr 60.

237

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

F

ö r s

t a

t j ä

n s t

gör

i n g.

3:e året ....

Rep.

övn. o

ch asp.

kurs B

Tjänst-

4:e året ....

göring

som

officer.

—i

Ovanstående innebär, att sjökapten eller styrman, vilken såsom värnpliktig
undergår utbildning vid kustartilleriet, skall fullgöra 500 dagars tjänstgöring,
fördelad på en första tjänstgöring om 458 dagar och en repetitionsövning
på 42 dagar. För nu nämnd värnpliktig, som önskar bliva reservofficer
redan i fredstid, tillkommer, beträffande styrman dock först efter
avlagd sjökaptensexamen, en särskild aspirantkurs av omkring tre månader.
Sådan värnpliktig utnämnes efter avslutad värnpliktstjänstgöring och aspirantkurs
till reservofficer samt fullgör omedelbart därefter ett års tjänstgöring,
varefter någon vidare obligatorisk tjänstgöring under fredstid ej förekommer.

Sjökapten, vilken fullgjort 500 dagars värnpliktstjänstgöring men ej
genomgått aspirantkurs, må vid mobilisering konstitueras till reservofficer.

Beträffande reservofficers utnämning till kapten och villkoren för
dylik befordran, höjandet av åldersgränsen, inom vilken anställning såsom
reservofficersaspirant må erhållas, utsträckandet av reservofficers tjänstskyldighet
till 45 år samt reservofficers företrädesrätt till erhållande av
anställning å statsunderstödda eller andra förmåner åtnjutande rederiers
fartyg ävensom vissa andra förslag hänvisas till vad jag anfört beträffande
flottans reservofficerare.

Vidare anser jag, att beklädnadsersättning, såsom chefen för marinstaben
föreslagit, bör tillkomma kustartilleriets för mintjänst avsedda reservofficerare
efter samma grunder som vid armén dvs. med 500 kronor,
varav 300 kronor böra utgå vid inträdet i tjänstgöring såsom reservofficersaspirant,
sedan styrkt blivit att föreskrivna persedlar blivit behörigen anskaffade,
och 200 kronor vid utnämning till reservofficer. I sammanhang
härmed bör emellertid reservofficersaspirants dagavlöning minskas
från 4 kronor och 50 öre till 3 kronor och 50 öre.

Vad åter beträffar kustartilleriets för artilleritjänst avsedda reservofficerare,
böra de, såsom av tillkallade sakkunniga samt av cheferna för
marinstaben och kustartilleriet föreslagits, antagas och utbildas efter huvud -

238

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

sakligen samma grunder som vid armén. Dessa reservofficerares utbildning
bör ordnas ungefär på sätt följande tablå utvisar.

l:a året ....

2:a året ....

3:e året ....

4:e året ....

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Avig.

Sept.

Okt.

No v.

Dec.

t j ä

nät

gör

F

ö r s

t a

i n g.

R

eservof

ficersk

Repeti-

urs.„tionsövn.1

Av de ynglingar med högre allmänbildning, vilka årligen inkallas
för fullgörande av 500 dagars värnpliktstjänstgöring vid kustartilleriet, äga
de, som önska fortsätta utbildningen till reservofficerare, vid första tjänstgöringens
slut därom göra anmälan; för dessa tillkommer då en reservofficerskurs
av omkring tre månader. Efter repetitionsövningen under 3:e året
utnämnas de i reservofficerskursen godkända till reservofficerare. Övriga
värnpliktiga, som fullgjort 500 dagars tjänstgöring, tillhöra under sin återstående
värnpliktstid vederbörlig klass och av dessa äro de, vilka i erforderlig
grad tillgodogjort sig utbildningen, avsedda att vid mobilisering
konstitueras till reservofficerare. Den årliga uttagningen av ynglingar med
högre allmänbildning för undergående av 500 dagars värnpliktstjänstgöring
bör uppgå till 24.

Efter officers utnämningen böra de för artilleri tjänst avsedda reservofficerarna
vara skyldiga att så länge de kvarstå i reserven fullgöra repetitionsövningar
i ungefär samma utsträckning, som för armén kommer att
bestämmas. I likhet med de till mintjänst utbildade böra jämväl dessa
reservofficerare kunna under vissa förutsättningar vinna kaptensbefordran.
Ävenledes bör denna personal såväl under utbildning som tjänstgöring
tillerkännas i stort sett samma förmåner som vid armén.

I överensstämmelse med vad chefen för kustartilleriet ifrågasatt, anser
jag, att det bör tagas under övervägande, huruvida ej reservofficer vid
kustartilleriet — såväl för artilleri- som för mintjänst avsedd — bör utnämnas
till underlöjtnant (löjtnant, kapten) i kustartilleriets reserv.

De årliga kostnaderna för kustartilleriets reservofficersorganisation,
sedan densamma blivit fullt genomförd, kunna beräknas till omkring 26 000
kronor eller till 11 000 kronor mera än vad nuvarande organisation kostar.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

239

KAP. XVIII.

De värnpliktiga.

Vapenföra.

Utbildningstiden för kustartilleriets värnpliktiga bestämdes genom
beslut av statsmakterna år 1901 till 300 dagar. Denna tid är för närvarande
fördelad på en första tjänstgöring under andra värnpliktsåret, bestående
av rekrytskola i 216 dagar från mitten av januari till mitten av augusti
och regementsövningar omedelbart efter rekrytskolans slut i 42 dagar från
mitten av augusti till slutet av september samt en repetitionsövning under
fjärde värnpliktsåret om 42 dagar under samma tid som regementsövningarna.

1901 års
värnpliktslag.

Cheferna för generalstaben och flottans stab anföra i sitt förslag till Chefernas
värnpliktslag den 18 oktober 1906 i fråga härom följande. ^staben^ch

»Vad beträffar den del av flottans värnpliktiga, som uttages till fäst- flottans stab
ningstjänst och fullgör sin fredstjänstgöring vid kustartilleriet, förefinnes, {^rnpliktspå
grund av behovet av ökad tid vid inlärandet av de färdigheter, som lag den 19/u
erfordras för skötande av kustpositionernas i ständig utveckling stadda 1906''

materiel, och nödvändigheten att städse hålla kustpositionerna i en hög
grad av stridsberedskap, samma krav på utsträckt värnplikt som för flottans
övriga värnpliktiga. Med ett års övningstid kunde dessa önskemål i avsevärd
mån uppfyllas, vilket däremot icke, vad särskilt beträffar krigsberedskapen,
låter sig göra med den nu föreskrivna övningstiden av tre hundra
dagar.»

»Av chefen för kustartilleriet har framhållits önskvärdheten att, om
ovannämnda värnpliktigas övningstid utsträckes till trehundrasextiofem
dagar, fördela denna tid på samma sätt, som enligt nu gällande värnpliktslag
är föreskrivet för rytteriet in. fl. truppslag, i vilket fall under
den tid, då repetitionsövningarna pågå, tre årsklasser beväring kunde deltaga
i desamma. Härigenom skulle nämligen möjlighet beredas att under

240

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Generalskommissionens
utlåtande
den
21/i2 1907.

1907 års
försvarskommitté.

nämnda övningar bemanna kustpositionerna på ett sätt, som i någon mån
motsvarar de vid mobilisering inträdande förhållanden. Ehuruväl chefens
för kustartilleriet åsikt om önskvärdheten av att övningarna å kustpositionerna
bliva så instruktiva som möjligt bör till fullo beaktas, skulle
likväl genom införande av flera repetitionsövningar kustfästningarna komma
att bliva fullständigt blottade på värnpliktiga under viss del av året och
därigenom komma att under nämnda tid befinna sig i ett svaghetstillstånd,
som icke kan anses förenligt med den viktiga uppgift, som tillkommer
desamma.»

»Utbildningstiden torde därför även för den del av flottans värnpliktiga,
som uttages till fästningstjänst och fullgör sin fredstjänstgöring
vid kustartilleriet, böra fördelas uti en första tjänstgöring om trehundratjugotre
dagar med början under första eller andra året samt en repetitionsövning
om fyrtiotvå dagar under fjärde året. Repetitionsövningen
bör helst förläggas till den tid på året, då beväring icke finnes inkallad
till första tjänstgöring. Därigenom tillgodoses på möjligast bästa sätt
kravet på krigsberedskap.»

Generalskommissionen har intet att erinra beträffande vad stabscheferna
sålunda anfört rörande utbildningstiden för flottans i fästningstjänst
inskrivna värnpliktiga.

1907 års försvarskommitté anför i frågan följande.

»De skäl, som av chefen för flottans stab framlagts för utsträckning
av tjänstgöringstiden för flottans till fästningstjänst inskrivna värnpliktiga
till 365 dagar, anser kommittén vara fullt giltiga. Genom en dylik utsträckning
skulle icke blott kustpositionernas krigsberedskap bättre tillgodoses,
än vad nu är fallet, utan även den värnpliktiga personalens utbildning
väsentligen främjas.»

»I likhet med chefen för flottans stab anser kommittén, att tjänstgöringen
för dessa värnpliktiga bör fördelas på en första tjänstgöring om
323 dagar, med början under första eller andra året, samt en repetitionsövning
om 42 dagar under fjärde året. För att ytterligare främja såväl
kustpositionernas krigsberedskap som personalens utbildning kan det befinnas
lämpligt, att inryckning till den första tjänstgöringen sker i två
omgångar; i annat fall synes den första tjänstgöringen böra taga sin början
omkring den 10 november första året. Då en sådan förläggning av
repetitionsövningarna, att två årsklasser beväring kunna deltaga i desamma,
givetvis bör främja utbildningen, torde icke hinder böra uppställas för en
sådan förläggning av övningstiden.»

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

241

velse den
1911.

Chefen för kustartilleriet har i underdånig skrivelse den 21 april Chefens för
1911 härutinnan anfört följande. iJrietundcr »Det

torde emellertid vara uppenbart, att kravet på krigsberedskap dåniga skritillgodoses
ännu bättre, om, samtidigt med övningstidens utsträckning till
365 dagar, den första tjänstgöringen uppdelas i två omgångar, ty om förhållandena
ordnas i enlighet med chefens för flottans stab här ovan återgivna
uttalande, så skulle åtminstone under den första månaden efter de
värnpliktigas inryckning till den första tjänstgöringen krigsberedskapen
vara alldeles otillfredsställande på grund av de i tjänst varande värnpliktigas
otillräckliga utbildning.»

»Genom uppdelning av de värnpliktigas första tjänstgöring i två omman
dessutom undvika den för utbildningen synnerligen

gångar skulle

stora olägenheten att förlägga repetitionsövningarna till sådan tid på året,
då beväring icke finnes inkallad till första tjänstgöring, en olägenhet, vars
betydelse av förre chefen för kustartilleriet skarpt framhållits, då han uttalade
önskvärdheten av att tre årsklasser beväring deltogo i repetitionsoch
regementsövningar.»

»Med blott en årsklass beväring kunna regementsövningarna aldrig
få krigsmässig natur och genom brist på krigsmässiga övningar skulle
givetvis även krigsberedskapsgraden i hög grad lida.»

»För inryckning får jag i underdånighet föreslå följande dagar nämligen
inryckning

till första tjänstgöring

ena omgången den 9 november l:a året
andra » »31 januari 2:a året

till repetitionsövning den 17 augusti 4:e året.»

»Orsaken till att nämnda inryckningsdagar ansetts vara de lämpligaste,
är följande:

Den fördelning av de första tjänstgöringsperioderna, som för vinnande
av största möjliga krigsberedskap är mest fördelaktig, vinnes därigenom,
att tiderna för de båda omgångarna värnpliktigas inryckningar
till första tjänstgöring bliva så långt åtskilda som möjligt, emedan de
kontingenter värnpliktiga, som under vissa tider äro ensamma tjänstgörande,
i så fall vid dessa tiders början komma att vara så mycket och så
likartat utbildade som möjligt. I överensstämmelse härmed borde den tid
av 42 dagar, då den ena omgången eller kontingenten icke är tjänstgörande,
infalla mitt under den andra omgångens eller kontingentens första
tjänstgöringstid.»

»För utbildningen är däremot önskvärt, att tiderna för nämnda inryckningar
komma att förläggas så nära varandra som möjligt, emedan
Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 höft. (Nr 60.) 31

242

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

gemensamma skolor då kunna för dem anordnas, och i varje fall böra
båda omgångarna deltaga i regementsövningarna samt vid dessas början
hava erhållit största möjliga utbildning.»

»I enlighet härmed och alldenstund med nuvarande bestämmelser
samtliga vapenföra värnpliktiga utrycka vid regementsövningarnas slut,
är det tydligen lämpligt, att den ena kontingenten rycker ut vid slutet
av regementsövningarna.»

»Då den för närvarande bestämda tiden för regementsövningarna icke
synes böra nämnvärt rubbas, skulle alltså den ena kontingenten rycka ut
i slutet av september, vadan dess inryckning borde förläggas i mitten av
november första året.»

»För den andra kontingenten bör inryckningstiden väljas så, att fordringarna
på krigsberedskap och på bästa möjliga utbildning båda i så hög
grad som möjligt bliva tillgodosedda. Detta bör bliva fallet, om inryckningen-
sker i mitten av februari och utryckningen vid årets slut. Då
det emellertid icke kan vara lämpligt att kvarhålla en kontingent värnpliktiga
över julen i fall blott några få tjänstgöringsdagar återstå, synes
utryckningen böra ske den 20 december, och blir sålunda omkring den 1
februari andra året den lämpligaste tiden för inryckningen.»

»På det att den vid julen kvarvarande kontingenten måtte hava
hunnit bibringas sådan utbildning, att den vid och under den närmaste
tiden efter den andra kontingentens utryckning nödtorftigt må kunna utföra
vakt, piket och handräckning, bör den dock inrycka omkring 6 veckor
tidigare. I enlighet härmed bör tiden för dess inryckning bliva omkring
10 november. Utryckning kommer i så fall att ske omkring 28 september,
vårföre regementsövningarna då böra upphöra.»

Fjärde för- Fjärde försvarsberedningen har i fråga om de värnpliktigas vid kust SV<ningend''

artilleriet utbildning i P. M. angående övningstiden vid specialvapnen
uttalat, att med nuvarande övningstid för de värnpliktiga dessa ej hava ansetts
kunna bibringas de färdigheter, som måste krävas av obefordrat manskap.

Med avseende på krigsberedskapen säger sig beredningen ej hava
anledning till erinran mot den av chefen för kustartilleriet förordade fördelningen
av övningstiden.

Vidare anför beredningen, att då »den meniga stammens antal vid
kustartilleriet är väsentligen beroende av den hänsyn till krigsberedskapen,
som i brist under en del av året av tillgång till värnpliktiga måst tagas,
gör den av chefen för kustartilleriet sålunda förordade fördelningen av
övningstiden det möjligt, att minska antalet nödig stam vid kustartilleriet.
Enligt för beredningens räkning härutinnan verkställd beräkning

"243

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

skulle sålunda minskning kunna ske i gällande stater med 212 tredje- och
fjärdeklassens kustartillerister. Häremot borde årskontingenten värnpliktiga
ökas med omkring 80, en siffra, som dock, liksom årskontingentens storlek
över huvud vid detta vapenslag, slutligen är beroende på det antal
årsklasser, som vid mobilisering ställes till förfogande vid första uppbådet.»

»Då härigenom skulle besparas omkring 144 000 kronor, samt kostnaden
för tjänstgöringstidens utsträckning för de värnpliktiga till ett år
— vilket betingar en kostnad av omkring 90 000 kronor jämte den
förutsatta ökningen av värnpliktskontingenten skulle belöpa sig till omkring
136 000 kronor, skulle förestående förslag medföra eu besparing av
minst omkring 8 000 kronor.»

Beredningen föreslår, att övning stiden för de värnpliktiga vid kustartilleriet
utslräckes med 65 dagar från 300 till 365 dagar, varav 323
dagar böra utgöra en första tjänstgöring och återstoden en repetitionsövning,
samt att den första tjänstgöringen fördelas i två omgångar.

På grund av vad sålunda anförts, och med hänsyn till den stora
betydelsen& av såväl god utbildning för kustartilleriets vapenföra värnpliktiga
som tillfredsställande krigsberedskap vid kustpositionerna, tillstyrker
jag, att för huvuddelen av kustartilleriets värnpliktiga övningstiden
utsträckes till 365 dagar med en första tjänstgöring om 323 (lagar, som
tager sin början under första eller andra året, och en repetitionsö\ ning
om 42 dagar under fjärde året. En dylik förlängning av övningstiden för
de värnpliktiga möjliggör, som ovan redan anförts, en minskning av kustartilleriets
stammanskap, om ock minskningen på grund av det ökade
behov av kustartilleripersonal, som det fasta kustförsvarets förstärkande
medför — ej bliver så betydande som fjärde försvarsberedningen förutsatt,

Av kustartilleriets vapenföra värnpliktiga uttages ett visst antal föi
befäls- och underbefälsutbildning ävensom för utbildning i intendenturtjänst
m. m. Beträffande sådana vapenföra värnpliktiga, som a\ses att
utbildas till befäl, anhåller jag att få hänvisa till vad därom i föregående
kapitel anförts.

Icke vapenföra.

För de icke vapenföra värnpliktiga var tjänstgöringstiden enligt 1901
års värnpliktslag lika lång som för de vapenföra, således 300 dagar, och
fördelades till eu början på samma sätt som för dessa. Från och med
år 1905 lirigo militärarbetarna och från och med år 1912 samtliga icke
vapenföra dock fullgöra sin tjänstgöring i en följd, fördelad på två omgångar.

Departe ments chefens yttrande.

1901 års
värnpliktslag.

244

1912 års
ändring i
värnplikts
lagen.

Chefens fc
kustartille
niet skrivelse
den 1
1912.

Chefens för
kustartilleriet
inspektionsrapport

1911—1912.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Genom beslut av statsmakterna bestämdes år 1912, att icke vapenför
. värnpliktig skall för sin utbildning tjänstgöra under fredstid i sammanlagt
etthundraåttiotvå dagar. Denna tjänstgöring fullgöres vid kustartilleriet
i en följd, varvid kontingenten fördelas i två omgångar.

Ir . 1 underdånig skrivelse den 1 juni 1912 anför chefen för kustartille riet

bland annat följande.

»Kustartilleriets behov av militärarbetare uppginge, under förutsättning
av att dessas tjänstgöring i fredstid bestämdes till 182 dagar, till
<61 stycken (motsvarande, efter avdrag av 14 dagars militärutbildning,
168 X 761 = 127,848 arbetsdagar). Därest det icke skulle låta sig göra
att få så många militärarbetare tilldelade kustartilleriet, att det som behövligt
uppgivna antalet arbetsdagar uppnåddes, kunde det dåvarande antalet
(286 X 304 = 86,944 arbetsdagar) icke underskridas, utan att det i
sådant fall skulle bliva nödvändigt att i ännu större utsträckning än dittills
använda stammanskap och vapenföra värnpliktiga till handräckningsarbeten
in. in. Denna omständighet skulle utöva ett synnerligen menligt
inflytande på utbildningen, då det toges i betraktande, att under senast
förflutna övningsår en så avsevärd del av övningstiden som i medeltal 26
dagar per man tagits i anspråk för dylika ändamål.»

Vapenchefen anför vidare, att »de huvudsakliga anledningarna till
kustartilleriets stora behov av militärarbetare vore den spridda förläggningen,
. som medför vida större behov av handräckningspersonal än vid
förläggning på endast en plats, vidare områdenas vidsträckthet, medförande
väsentligt ökade krav på den yttre renhållningen in. in. samt mäno-den av
förråd.»

Chefen för kustartilleriet anför i sin inspektionsrapport för övningsåret
1911—1912 följande. r

•ju >>(ienom afkortning av de icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöringstid
har det redan under det nu tilländalupna Övningsåret, ehuru därunder
avkortningen inskränkt sig till 30 dagar mot för framtiden 118, visat sig,
att stammanskapet och de vapenföra värnpliktiga i stor utsträckning måst
tagas ifrån övningarna för utförande av handräckningsarbeten. Följden
liar givetvis också blivit sämre utbildning än förut.

Att råda bot för detta synnerligen svåra missförhållande, som bliver
ännu mycket större, då från och med nästa år minskningen i denna tjänstgöringstid
uppgår till 118 dagar, är icke möjligt med mindre, än att kustartilleriet,
såsom jag i underdånig skrivelse n:r 316/1912 föreslagit, erhåller
väsentligt ökat antal militärarbetare.»

245

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Samma chef yttrar i motsvarande rapport för övningsåret 1912—CAe/ews/ör
1913 rörande samma fråga följande. rietinspek »Såsom

var att vänta, framhållas i flera till mig ingivna rapporter
de stora svårigheter med avseende å trupputbildningen, som förorsakas
därav, att till skolor och kurser kommenderat manskap i vidsträckt mån
måste tagas i anspråk för handräckningstjänst.»

Chefen framhåller vidare, att en ökning av kustartilleriets militärarbetarkontingent
är i högsta grad önsklig.

Utöver vad som förut yttrats ifråga om flottans icke vapenföra värn- DePorte #

j o t/ i nie?itscri6-

pliktiga, torde följande vara att anföra. fens ytt Vad

chefen för kustartilleriet erinrat beträffande bristen på militär- rande.
arbetare, finner jag beaktansvärt. Då denna brist kommer att bliva än
mer kännbar, därest mina förslag till en ny kustposition i Norrland och till
nyanläggningar i de nuvarande fästningarna bifallas, men någon mer avsevärd
ökning av antalet militärarbetare för kustartilleriet ej torde kunna
påräknas, synes det mig lämpligt, att även för kustartilleriets icke vapenföra
värnpliktiga övningstiden bestämmes till tvåhundrafyrtio dagar, samt
att kontingenten inkallas i två omgångar.

Därjämte böra inryckningstiderna så läggas, att de båda omgångarna
förskjuta varandra under de månader, då behovet av handräckningspersonal
är som störst, eller under månaderna juli, augusti och september.

Tjänstgöringsförhållanden.

De värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden under åren 1915—1918 D^^tse''
samt efter övergångstidens slut, torde i stort sett böra ordnas i enlighet chefens
med efterföljande diagram. yttrande.

De vapenföra värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden vid kustartilleriet under övergångsåren

1915—1918.

Tjänstgöringsomgång.

Årsklass.

Jan.

Febr. Mars

April

Maj

Juni

Juli

Ang. | Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

År 1915.

1

Första tjänstgöring;........

1914 ä.

it.

28.

> > ........

1914 y.

1.

i-

— —

_ _

20.

1914 y.

29

|

. __

1915

29

i Repetitionsövning.........

1912

18. | 28:

j Första tjänstgöring........

1914 y.

11.

—

> > ........

1915

11.

—

j

År

1910

(skottår).

Första tjänstgöring........

1914 y.

- T "

-

28.

» 5 ........

1915

28.

» > ........

1915

1.

- _

- —

— -

— -

— j--

—

- -

19.

> > ........

1914 y.

j_

28.

» > ........

1915

28.

1916

28.

Repetitionsövning.........

1913

1

18. 28.

Första tjänstgöring........

1916

1

10.

— —

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

År

L917.

Första tjänstgöring........

1916

28.

> > ........

1916

i.

—

— -

- -

20.

» > ........

1916

..

28.

> » ........

1917

28.

Repetitionsövning.........

1914 ä.

18.

28.

» .........

1914 v.

18.

28.

> .........

1915

18.

28.

Första tjänstgöring.........

1917

10.

—

År ]

918.

1

Första tjänstgöring........

1917

28.

> > ........

1917

1.

20.

» » ........

1917

28.

* > ........

1918

28.

Repetitionsövning.........

1914 v.

»

18.

28.

> .........

1915

18.

28.

> .........

1916

18.

28.

Första tjänstgöring........

1918

-

— —

Anm. 1. - betecknar hel årsklass utom studentor och likställda.

2. — — » ena delen av en i två avdolningar indelad årsklass utom studenter och likställda.

3. ---------- > hel årsklass av studenter och likställda.

4. ä. betecknar äldre, y. betecknar yngre.

5. Övergången är verkställd från och med år 1919.

6. Ovanstående förslag är endast ungefärligt.

7. De angivna tiderna avse den verkliga tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar oberäknade.

rf».

-j

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

De icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden vid kustartilleriet under

övergångsåren 1915—1917.

00

Tj änstgöringsomgång.

Årsklass.

Jan. i Febr. Mars. April.! Maj.

Juni.

Juli. ! Aug.

Sept. Okt.

Nov. i Dec.

År 1915.

!

Tjänstgöring i en följd.......

1914 ä.

1

1

1

1

1

1

1

■o

i»

!

5.

1914 y.

1.

— - — - - - — —- —

28j

> > i » .......

1914 y.

21.

.

År

1916.

(Skottår.)

> > > > .....

1914 y.

15.

v

1915

2.

28.

> > » > ......

1916

21.

År 1917.

> > > > .......

1916

15.

• 5 * j .......

1916

1..

281

» > > > .......

1917

21.

Anm. 1.
2.

3.

4.
6.
7.

- betecknar bel årsklass.

---» ena delen av en i två avdelningar indelad årsklass.

ä. > äldre, y. betecknar yngre.

Övergången är verkställd från och med år 1917.

Ovanstående förslag är endast ungefärligt.

De angivna tiderna avse den verkliga tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar oberäknade.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

249

De värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden vid kustartilleriet efter

övergångstidens slut.

Värn -

Summa

dagar

(utom under b),

i. Vapenföra värnpliktiga

1. året

och l.kstl

Studenter

Icke vapenföra värnpliktiga.

Anm. 1. . betecknar hel årsklass.

2. ___> ena delen av en i två avdelningar indelad årsklass.

3. Ovanstående förslag är endast ungefärligt.

4. De angivna tiderna avse den verkliga tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar oberäknade.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 4914. 1 sand. 30 höft. (Nr 60.) 32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

250

C. Sjöförsvarets kostnad.

Kap. XIX.

Flottan.

Ordinarie anslag.

Anslagens De ordinarie anslagen under rikstatens femte huvudtitel hava —

rande upp- bortsett från de ordinarie anslagen till handeln — varit uppförda dels
ställning, gemensamt för flottan och kustartilleriet, dels särskilt för flottan och särskilt
för kustartilleriet. Till de förra höra anslagen under huvudrubrikerna
»departementet», »överstyrelsen», »undervisningsverken» och »diverse»;
till de senare åter anslagen under huvudrubrikerna »avlöning för flottan
och kustartilleriet, ersättningar m. m.», »intendenturen», »nybyggnad och
underhåll» samt »övningar».

Andra försvarsberedningen synes i sitt förslag till betänkande angående
det fasta kustförsvarets ordnande hava förutsatt, att vissa av de
gemensamma anslagen under femte huvudtiteln framdeles skulle uppdelas
mellan flottan och kustartilleriet, och har sålunda i sina beräkningar över
kustartilleriets ordinarie kostnader upptagit dessa anslag särskilt för kustartilleriet.
De sålunda uppdelade anslagen hänföra sig samtliga till huvudrubriken
»diverse» och äro, med undantag av anslaget till »diverse behov»,
av förslagsanslags natur.

mentsche Flertalet av de för flottan och kustartilleriet för närvarande gemen fenYytt-

samma anslagen äro av sådan natur, att deras uppdelning mellan marirande.
nens båda huvudgrenar svårligen låter sig göra. Detta gäller särskilt
samtliga anslag under de tre första av nyssnämnda huvudrubriker. Av de
ordinarie anslagen under huvudrubriken »diverse» torde visserligen en del
vara av sådan art, att det låter sig göra att fördela dem emellan flottan

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60. 251

och kustartilleriet, och beträffande flertalet av de av andra försvarsberedningen
uppdelade anslagen har en sådan fördelning också verkställts i liggaren
över de i riksstaten uppförda anslag å femte huvudtiteln. Då det
emellertid ej låter sig göra att uppdela samtliga de under huvudrubriken
»diverse» upptagna anslagen på sätt beredningen synes hava tänkt sig beträffande
vissa av dem, anser jag det lämpligt att, såsom hittills skett,
samtliga de under denna huvudrubrik upptagna anslagen även framdeles
uppföras i riksstaten gemensamt för flottan och kustartilleriet. I bifogade
översiktstabell över kostnaderna för sjöftmsvaret har jag likväl upptagit de
av beredningen fördelade anslagen särskilt för flottan och särskilt för kustartilleriet,
på det att en bättre jämförelse med de av beredningen beräknade
kostnaderna för sjöförsvaret måtte kunna vinnas.

Under huvudrubriken »övningar» hava hittills för flottan varit uppförda
två anslag, nämligen reservationsanslaget till »flottans övningar» och
förslagsanslaget till »sjöbeväringens vapenövningar samt beklädnad och ersättning
därför».

I statsverkspropositionen den 14 januari 1914 föreslogs, att från
förslagsanslaget till »sjöbeväringens vapenövningar samt beklädnad och
ersättning därför» skulle till anslaget till »flottans övningar» överföras
den del av förstnämnda anslag, som varit beräknad utgå till sjöbeväringens
vapenövningar, och att anslaget till flottans övningar skulle i
riksstaten för år 1915 uppföras under den förändrade benämningen »flottans
övningar och krigsberedskap», men med bibehållen natur av reservationsanslag.

Då jag anser de sålunda föreslagna åtgärderna vara lämpliga,
har jag vid beräkningarna över flottans årliga ordinarie kostnader låtit
verkställa den sålunda föreslagna överföringen och i den nyssnämnda
översiktstabellen över kostnaderna för sjöförsvaret uppfört det sålunda
förändrade anslaget under benämningen »flottans krigsberedskap och
övningar», vilken förändrade benämning föreslagits av chefen för inarinstaben.

I nyssnämnda proposition föreslogs vidare, att den återstående delen
av förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenövningar samt beklädnad och
ersättning därför måtte i riksstaten för år 1915 uppföras under den
ändrade benämningen »sjöbeväringens avlöning och beklädnad in. m.» Departementschefen
anförde emellertid till protokollet, att enär anslaget efter
den föreslagna överföringen icke vidare avsåge att fylla något övningsändamål,
dess rätta plats inom huvudtiteln ej syntes vara under huvudrubriken
»övningar». Vissa av de olika utgifter, vilka fortfarande
komme att med anslaget bestridas, torde, med hänsyn till utgifternas natur,

252

Kungl. Ma,j:ts nåd. proposition nr 60.

rätteligen böra upptagas under huvudrubriken »avlöning för flottan och
kustartilleriet, ersättningar rn. m.», andra under »intendenturen» och andra
åter under »diverse». Utan en närmare utredning och utan vederbörande
myndigheters hörande syntes dock icke lämpligt att företaga en dylik fullständig
uppdelning av anslaget, vilket därför utan större olägenhet ansågs
kunna tillsvidare kvarstå på sin nuvarande plats i huvudtiteln.

I likhet med dåvarande departementschefen anser jag en fullständig
uppdelning av nämnda anslag vara ändamålsenlig, enär en bättre översikt
över utgifternas natur därigenom vinnes. Då emellertid en fullständig
utredning härom ej nu kunnat verkställas, och då det synes lämpligt att
beträffande de nu gjorda kostnadsberäkningarna kunna vinna så stor överskådlighet
som möjligt beträffande vidtagna ändringar, har jag tillsvidare
upptagit anslaget på hittillsvarande plats i huvudtiteln under benämningen
»sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. in.»

Beträffande de särskilda anslagen anhåller jag att i övrigt få anföra
följande.

Avlöning för flottans kårer och stater.

Andra för- I sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret anför bered svarsbered-

ningen, att det genom de verkställda undersökningarna rörande behovet
1randTi \et av stampersonal vore ådagalagt, att en brist i flottans bemanning komme
betänkandet förefinnas, även om under det närmaste årtiondet nybyggnaden av krigsfartyg,
på grund därav att kostnaderna för varje fartyg ökats, begränsades till
ett tämligen lågt antal enheter, och ansåge beredningen sig ej böra upptaga
den ökade årskostnad, som för fyllande av denna brist komme att
erfordras, till lägre belopp än omkring 300,000 kronor. På femte huvudtitelns
ordinarie anslag till flottans kårer och stater ansågs alltså böra räknas
med en stegring, som motsvarade detta belopp. Till denna stegring
komme ytterligare det belopp, som beräknats för upprättande av reservstater
för marinen enligt 1909 års sakkunnigas förslag. Det hade vid
utredningen visat sig, att en tillgång av befäl och underbefäl på reservstat
skulle avsevärt nedbringa kostnaderna för mobiliseringbehovets fyllande,
och vid beräkningarna vore en sådan tillgång förutsedd. Då detsamma
gällde för kustartilleriet, och då 1909 års sakkunniga verkställt
sin utredning och angivit kostnaderna för flottan och kustartilleriet gemensamt,
upptoge jämväl beredningen dessa kostnader gemensamt. De
blevo av 1909 års sakkunniga beräknade att uppgå till omkring 50,000

253

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kronor, sedan reservstaten blivit fullt genomförd, vilket dock icke skulle
ske förrän efter 12 år.

Med förmälan att andra försvarsberedningen till behandling förehade Chefens för

frågan om möjligheten att nedbringa vakanserna vid flottans sjömanskår, ^ivelse den
anhöll beredningen i skrivelse till dåvarande departementschefen, att che- 16/« 1914.
fen för marinstaben måtte anmodas att skyndsamt verkställa utredning

och beräkning:

dels rörande de kostnader, som skulle föranledas därav att det utav
kårchefen i Stockholm i skrivelse den 5 februari 1913 till stationsbefälhavaren
framställda, av marinstabschefen och marinförvaltningen i skrivelse
den 25 september samma år tillstyrkta förslag rörande nya lönetillägg
bleve genomfört;

dels ock angående den ökning i rekryteringskostnader, som kunde
antagas uppstå vid tillämpning av vad berörda myndigheter i sin nyssnämnda
skrivelse föreslagit i fråga om antagning av rekryter.

Genom remiss den 5 sistlidne februari anmodades chefen för marinstaben
att skyndsamt inkomma med i denna skrivelse begärd utredning
och beräkning, och överlämnades av stabschefen den sålunda infordrade
utredningen och beräkningen genom skrivelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet
den 15 sistlidne april.

Stabschefen har i denna skrivelse föreslagit följande löneförbättringar
m. m.:

beträffande officerskåren:

yrkesarvoden för undervattensbåtpersonal och flygpersonal;
beträffande underofficerskåren:

portionsersättningens ingående i lön och dagavlöning;

ökade inlcvarteringsbidrag för gifta; och

yrkesarvoden för undervattensbåtpersonal och flygpersonal; samt
beträffande sjömanskåren :

ökning i lön för manskap i l:a lönegraden;

y> i lönetillägg;

» i inkvarteringsbidrag för gifta;

» i rekryteringskostnader; och

yrkesarvoden för undervattensbåtpersonal, flygpersonal och artillerimatroser.

Stabschefens kostnadsberäkningar visa behovet av en kostnadsökning
av omkring 360,000 kronor.

I sitt yttrande över de för den nya flottplanens genomförande verk- ^parte ställda

kostnadsberäkningarna erinrar marinförvaltningen, att ämbetsverket Jffi „tt.

rande.

254

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vid upprepade tillfällen och senast i sin underdåniga skrivelse den 30
september 1913 framhållit behovet av den mariningenjör-och marinintenden
tur kårerna tillhörande personalens förstärkning. Då marinförvaltningen
icke kände grunderna för den förelagda beräkningen, kunde ämbetsverket
icke uttala sig om, huruvida omförmälda behov blivit vid beräkningens
uppgörande behörigen tillgodosett.

Såsom framhållits i samband med personalbehovet har det av marinförvaltningen
uppgivna behovet av ökning i mariningenjörkåren beaktats;
vad åter marinintendenturkåren beträffar, är jag, såsom även förut framhållits,
med hänsyn till pågående utredningar angående marinens förvaltningsväsende,
för närvarande icke i tillfälle att bedöma, huruvida några
ökade anslagsmedel för denna kår äro erforderliga.

De av marinstabschefen föreslagna löneförbättringarna och ökningen
av rekryteringskostnaderna inom sjömanskåren hava vid beräknandet av
kostnaderna under ifrågavarande anslag icke ansetts böra tillämpas.
Marinstabschefens förslag har remitterats till marinförvaltningen för yttrande,
men har sådant yttrande på den korta tid som stått till ämbetsverkets
förfogande icke hunnit avgivas.

Det synes mig emellertid olämpligt att vidtaga så genomgripande
ändringar, utan att spörsmålet om en lönereglering för marinens personal
fullständigt utredes, och har jag för avsikt att i sinom tid hos Kungl. Mapt
hemställa om verkställandet av en dylik utredning. Därvid bör naturligen
ej endast frågan om eventuella löneförbättringar i vissa fall utan även möjligheten
av besparingar i andra avseenden komma under bedömande. Utredningen
torde jämväl böra avse vinnande av förenkling i de nuvarande,
onekligen rätt invecklade avlöningsbestämmelserna för marinen.

I fråga särskilt om yrkesarvoden anhåller jag få erinra, att undervattensbåtpersonalen
redan nu åtnjuter ett dylikt arvode, utgående från
anslaget till flottans övningar i form av sjötillägg, och torde detta, så vitt
nu kan bedömas, vara väl avvägt under förutsättning, att övningarna
vid detta vapen utsträckas till den omfattning, som förutsattes i den
av mig förut omförmälda normalplanen för flottans övningar.

Beträffande flygpersonalen anser jag det vara nödvändigt, att ett
yrkesarvode snarast tilldelas jämväl denna personal, och bör detta enligt min
uppfattning utgå enligt samma beräkningsgrunder och med ungefär
samma belopp (för år räknat) som för motsvarande personal vid armén.
Jag anser emellertid att detta arvode vid flottan bör erhålla formen av
sjötillägg i likhet med vad fallet är beträffande motsvarande yrkesarvode
för undervattensbåtpersonalen, och att det sålunda bör utgå från anslaget

Kungl. Majds nåd. proposition nr tlO.

255

till flottans övningar. Den härför erforderliga kostnadsökningen är också
nu beräknad under sistnämnda anslag.

Anslaget till avlöning för flottans kårer och stater är för nedannämnda
år beräknat till följande belopp, varvid den första för år 1934
angivna summan hänför sig till förminskade och den sista till oförminskade
lokalstyrkor.

år 1919 kr. 6,216,884, utvisande eu ökning från år 1914 med kr. 374,592
» 1924 » 6,428,837, » » > » » » » » 586,545

iqq.l » 6,428,837, .» » » » » » » » 586,545

| » 6,778,008, » » » » » » » » 935,716

Då andra försvarsberedningen angivit den erforderliga ökningen av
ifrågavarande anslag för år 1924 till en summa, ej lägre än 300,000 kronur,
torde särskilt böra framhållas:

att beredningen under nämnda anslag ej upptagit avlöningsförmånerna
för den för flygflottan avsedda stampersonalen, vilken beräknats till
10 officerare och 10 underofficerare eller underofficerskorpraler;

att beredningen ej ansett sig böra räkna med någon höjning av
sjömanskårens numerär;

att beredningen särskilt upptagit kostnaden för organiserandet av eu
reservstat, vilken kostnad nu hänförts till detta anslag och till följd avifrågasatta
ändrade beräkningsgrunder för avlöningen upptagits till högre
belopp än som av beredningen förutsatts; samt

att det varit nödvändigt att beräkna en avsevärd ökning av kostnaderna
för reservofficerarnas första tjänstgöring och repetionsövning på
grund av den omläggning av reservofficerarnas utbildning och tjänstgöring,
beträffande vilken jag under avdelningen om reservpersonalen framlagt
förslag.

I övrigt betingas de ökade kostnaderna av den ökning av stampersonalen,
utöver den av beredningen beräknade, som nu visat sig erforderlig,
och för vilken jag förut redogjort.

I anslutning till vad som föreslagits i statsverkspropositionen den
14 januari 1914 anser jag, att anslaget till avlöning för flottans kårer och
stater hädanefter bör i riksstaten upptagas såsom förslagsanslag och
minskas med 5 % av det beräknade beloppet. Anslaget har också på
sådant sätt uppförts i översiktstabellen över kostnaderna för sjöförsvaret.

Dåvarande departementschefen anförde i samband med denna fråga,
att det vid en omläggning av avlöningsanslaget från reservationsanslag
till förslagsanslag bleve nödvändigt att för behov, vilkas tillgodoseende ej

25(5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kunde eller borde uppskjutas, och för vilka femte huvudtitelns allmänna
besparingar hittills anlitats, uppföra anslagsökning på annan titel. Marinförvaltningen
hade föreslagit, att denna ökning skulle tillföras enbart anslaget
till extra utgifter, nu 12,500 kronor, och beräknas till 87,500 kronor,
vadan detta anslag skulle uppföras med ett belopp av 100,000 kronor.
Med stöd av verkställd beräkning anslöt sig departementschefen till
marinförvaltningens uppfattning angående beloppet, 87,500 kronor, för
ifrågavarande ökning under annan titel. Men då en betydande del av
härmed avsedda utgifter utgöres av kostnader för utgivande av läroböcker,
beskrivningar, reglementen och instruktioner m. in. dylikt, syntes
det ändamålsenligt att för dessa kostnader, som innefatta arvoden för utarbetning
samt utgifter för tryckning in. in., och vilka enligt beräkning
uppgå till årligt belopp av omkring 25,000 kronor, uppföra ett särskilt
ordinarie anslag å sistnämnda belopp. 1 anslutning härtill skulle anslaget
till extra utgifter höjas till 75,000 kronor.

Då jag anser de av dåvarande departementschefen föreslagna anslagsökningarna
erforderliga och till sin storlek väl avvägda, har jag låtit upptaga
dem i de nu verkställda kostnadsberäkningarna.

Slutligen anhåller jag få erinra, att Kungl. Maj:t med anledning av
skrivelse från 1911 års riksdag genom nådigt brev den 9 juni 1911 anbefallt
chefen för marinstaben att efter samråd med inspektören av flottans
övningar till sjöss, samtidigt med uppgörande av i nämnda kungl. brev
omförmält förslag till beräknandet av kostnaderna för flottans övningar
in. m., taga under övervägande, huruvida och i vad mån gällande bestämmelser
för sjöavlöning, diet- och mässpenningar samt servisbidrag kunde
utan olägenhet vare sig för rekrytutbildningen eller i annat avseende, i
syfte att nedbringa kostnaderna, förändras beträffande flottans personal
vid kommendering ombord å fartyg, vilket jämlikt för vederbörande befälhavare
utfärdad instruktion vore avsett att under större delen av expeditionen
vara för övningar förtöjt vid flottans station inom ett avstånd av
2 km. från stationsbefälhavarens ämbetslokal, under de dagar fartyget
varit förtöjt vid land eller dykdalb.

I meromnämnda den 25 september 1913 avgivna underdåniga utredning
och förslag till plan för flottans krigsberedskap och övningar jämte
tillhörande kostnadsberäkningar har marinstabschefen av anförda skäl på det
kraftigaste avstyrkt, att någon minskning vidtages i de förmåner, som för
närvarande tillkomma flottans personal vid kommendering ombord å fartyg.

De av marinstabschefen härutinnan anförda skälen synas mig giva
vid handen, att det möter vissa svårigheter att minska de förmåner,
som för närvarande åtnjutas av personalen ombord. På grund av vad jag

257

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

förut anfört i fråga om en fullständig utredning om löneförhållandena för
marinens personal, anser jag mig emellertid nu icke kunna göra något
ytterligare uttalande i förevarande ämne.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Andra försvarsberedningen, som ej ansett behov av någon ökning
i sjömans- och skeppsgossekårernas numerär föreligga, har ej heller
förutsatt något behov av att öka anslaget till beklädnad för dessa kårer.
Då emellertid vid nu verkställda beräkningar en ökning av sjömanskårens
numerär visat sig erforderlig, har det även varit nödvändigt att beräkna
eu motsvarande ökning av beklädnadsanslaget.

Marinförvaltningen har i sitt yttrande över kostnadsberäkningarna
rörande ifrågavarande anslag framhållit, att desamma uppgjorts efter något
lägre enhetspris än de i marinförvaltningens motsvarande beräkningar använda;
skillnaden vore likvisst icke större, än att anslagets slutsumma kunde
anses tillräckligt noggrann för ett överslag av anslagsberäkningen. Visserligen
torde för manskapets personliga vinterutrustning något ökade krav komma
att ställas på anslaget, men kunde dessa krav åtminstone under den närmaste
tiden tillgodoses, om härtill finge användas besparingar, som å anslaget
funnos eller komme att uppstå.

Med hänsyn härtill har jag ansett anslaget till beklädnad åt sjömans-
och skeppsgossekårerna för nedannämnda år böra beräknas till följande
belopp, varvid den första för år 1934 angivna summan hänför
sig till förminskade lokalstyrkor och den sista till oförminskade lokalstyrkor.

år 1919 kr. 530,000, utvisande en ökning från 1914 med kr. 42,200

» 1924 t> 545,900, » » » » » » » 58,100

. iqoJ » 545,900, » » » » » » » 58,100

| » 572,400, » » » » » » » 84,600

Naturaunderhåll åt personal vid flottan.

De grundläggande faktorer, varav nämnda anslag regleras, utgöras,
förutom av antalet portionsnj utande, av antalet tjänstgöringsdagar och dessas
fördelning ombord eller i land samt av medelportionspriset.

Antalet portionsnj utande beräknas vad stampersonalen beträffar med
hänsyn till gällande stater samt i fråga om sjöbeväringen med ledning av

Departementschefens
yttrande.

Departe mentsche fens yttrande.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 höft. (Nr 60.) 33

258

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

antalet tjänstgöringsdagar under sistförflutna året. Förhållandet mellan
antalet portionsdagar ombord och i land regleras av antalet rustade fartyg
och sjöexpeditionernas längd, d. v. s. av den tillämpade övningsplanen.
Portionspriset slutligen blir förnämligast beroende av gällande spisordning
och varupriser.

Antalet tjänstgöringsdagar för sjöbeväringen har beräknats under
förutsättning, att tjänstgöringstiden under fredstid för de värnpliktiga utsträckes
till vad därom i särskild proposition med förslag till ny värnpliktslag
denna dag föreslagits samt med ledning av det antal värnpliktiga, som beräknas
skola vapenövas under ifrågavarande år.

En på grundvalen av nu upprättad normalövningsplan gjord beräkning
har givit vid handen, att förhållandet mellan antalet tjänstgöringsdagar
i land och ombord uppgår till vad nedanstående tabell utvisar, varvid
för ernående av jämförelse även angives det av marinförvaltningen med
hänsyn till nuvarande förhållanden beräknade dagantalet.

A

n t a 1

daga

r.

Enligt normalövnings-planen.

Enligt marinförvalt-ningens förslag.

i land.

ombor d.

i land.

ombord.

För varje underofficer............

» > reservoffioersaspirant.......

230

135

365

| 225

140

» envar av sjömanskåren.........

186

179

195

170

» varje skeppsgosse............

235

130

230

135

» beväring: beräkningsgrund .......

i förbållandet 3 : 4

(93* + 58**)

= 75.ö öre per

2

tj botgöringsdag.

Såsom härav framgår äro de på normalövningsplanen grundade talen
nära överensstämmande med de av marinförvaltningen föreslagna. På
grund av de svårigheter, som förefinnas att med någon större grad av säkerhet
beräkna ifrågavarande förhållandetal, anser jag att de av marinförvaltningen
angivna talen i tillämpliga delar böra läggas till grund för
kostnadsberäkningarna för naturaunderhållet i fråga om underofficers- och
sjöm an skårerna samt beväringen.

* Angiver medelportionspriset ombord.

** » > i land.

259

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

För reservofficersaspiranter och skeppsgossar torde i betraktande av
för dem föreslagna övningar de nu uträknade förhållandetalen böra läggas
till grund för anslagets beräknande efter år 1915.

Hittills har vid anslagets beräknande medelportionspriset ombord
upptagits till 88 öre per man och dag, under det att marinförvaltningen
under senare åren beräknat en höjning av detsamma till 93 öre vara erforderlig.

Marinförvaltningen har i sitt yttrande över kostnadsberäkningarna
även påpekat, att dessa uppgjorts under förutsättning av andra medelportionspris
än de av marinförvaltningen vid motsvarande beräkning använda,
men ansett att skillnaden torde bero på de motiv för denna beräkning,
som i föregående statsverksproposition (den 14 januari 1914) angivits.

Med hänsyn till ifrågasatta åtgärder för att under vissa förhållanden
erhålla bättre ekonomi vid utspisningen ombord, anser jag, att av marinförvaltningen
föreslagen höjning i portionspriset ombord icke för närvarande
bör beaktas, vadan i kostnadsberäkningarna medelportionspriset beräknats
enligt hittills gällande grunder.

Anslaget till naturaunderhåll åt personal vid flottan är för nedannämnda
år beräknat till följande belopp, varvid den första för år 1934
angivna summan hänför sig till förminskade och den andra till oförminskade
lokalstyrkor.

år 1919 kr. 2,120,191, utvisande en ökning från 1914 med kr. 369,047

» 1924 » 2,166,164, » » » » » » » 415,020

1Q„.I » 2,166,164, » » » » » » 415,020

* | » 2,272,304, » » > » » » » 531,160

Flottans nybyggnad och underhåll.

Anslaget till flottans nybyggnad och underhåll är i riksstaten för Förutvaranår
1914 uppfört med ett belopp av 2,728,500 kronor. Detta anslag till flottans
under de senare åren undergått en del höjningar, vilka föranletts, förutom nybyggnad
av stegrade arbetslöner och materialpriser, dels av att ny materiel till- och^drr''
kommit, dels av att till ifrågavarande anslag överförts fartygens ut- och
avrustningskostnader, vilka förut bestritts av anslagen till flottans övningar
samt till sjöbeväringens vapenövningar m. m., dels ock av att semester
numera beredes varvens daglönare.

Anslaget tyngdes år 1910 av överbetalning, vilken under de senare
åren utjämnats, varvid emellertid marinmyndigheterna upprepade gånger

260

Statsverkspropositionen
flen **/:
1914.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

framhållit, att denna utjämning endast kunnat möjliggöras genom att åtskilliga
angelägna underhållsarbeten under tiden undanskjuta.

Till förstärkning av anslaget anvisades av 1912 års riksdag ett
extra ordinarie anslag av 150,000 kronor; och för år 1913 har Kungl.
Alaj:t, sedan marinförvaltningen anmält, att de till förfogande för varvschefen
i Stockholm ställda medlen av ifrågavarande anslag icke bleve för
sitt ändamål tillräckliga, uppdragit åt marinförvaltningen att av omhänderhavande
medel till varvschefens förfogande ställa ett belopp av högst

100.000 kronor, samtidigt som ämbetsverket erhöll uppdrag att snarast inkomma
med ytterligare utredning om orsaken till att de ifrågavarande
medlen visat sig otillräckliga. Sådan utredning har numera avgivits av
marinförvaltningen med skrivelse den 3 sistlidne mars; och torde jag få
återkomma därtill vid redogörelsen för anslagsbehoven under femte huvudtiteln
för år 1915.

I skrivelse den 3 oktober 1912 har marinförvaltningen hemställt
om äskande av eu ökning av anslaget med 404,500 kronor. Kungl. Maj:t
begärde emellertid vid 1913 års riksdag en ökning av allenast 66,500
kronor, vilken ökning blev beviljad av riksdagen.

I skrivelse den 30 september 1913 har vidare marinförvaltningen,
med åberopande av utredningar och anslagskrav av varvscheferna vid flottans
stationer, gjort framställning, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen äska
förhöjning av anslaget med 390,984 kronor. Därjämte har ämbetsverket
i hemlig skrivelse samma dag hemställt, att ett särskilt belopp av omkring

120.000 kronor måtte tagas i beräkning bland utgifterna under femte
huvudtiteln såsom behövligt för underhåll av accumulatorbatterier å undervattensbåtar,
varvid ämbetsverket emellertid anmält, att utredning i sistberörda
ämne påginge, och att därför tillsvidare beloppet ej kunde med
säkerhet uppgivas. I

I statsverkspropositionen den 14 januari detta år har dåvarande
chefen för sjöförsvarsdepartementet anfört bland annat, att med nu vid
vai''ven tillämpade planer för bestridande av underhållet av fartyg och
^)oeliader samt för andra utgifter, som skola gäldas av ifrågavarande anslag,
detta tenderade att successivt och ständigt stegras. Myndigheternas
framställningar hade hittills endast gått ut på vinnande av betydliga höjningar
av anslaget. Efter departementschefens mening torde emellertid uppmärksamheten
i stället böra riktas på uppsökandet av åtgärder till nedbringande
av underhållskostnaderna. Vid prövning av den plan för sjöstridskrafternas
organisation, som torde komma att framläggas på grundvalen
av försvarsberedningarnas arbeten, borde även tagas i övervägande omfatta

261

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ningen av de nödiga underhållskostnaderna. Därvid torde icke vara uteslutet,
att dessa kostnader genom vidtagande av åtgärder, vilka kunde
förutsättas ingå såsom led i den nya organisationen, kunde beräknas lägre
än myndigheterna nu gjort. Såsom tänkbara sådana åtgärder framhöll
departementschefen en planmässig utrangering av äldre fartyg, vilken borde
komma att väsentligt lätta ifrågavarande anslag, då detta nu syntes tryckas
avsevärt just genom underhållet av föråldrade fartyg, ävensom förläggning
i materielreserv av vissa fartyg, som icke ansåges böra utrangeras, varigenom
deras underhållskostnad antoges komina att högst betydligt reduceras.

Med anledning av vad departementschefen sålunda anfört, föreslogs i
statsverkspropositionen, att anslaget till flottans nybyggnad och underhåll för
år 1915 skulle upptagas till oförändrat belopp eller till 2,728,500 kronor.

I sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret har andra försvarsberedningen
berört frågan om anslaget till flottans nybyggnad och
underhåll samt därvid förklarat sig icke hava funnit skäl förebragta för
att på detta anslag behöva räkna med den av marinförvaltningen yrkade
höjningen; anslaget vore nyligen ökat med ett belopp av 240,000 kronor,
som till anslaget överförts för bestridande av ut- och avrustningskostnader
för flottans fartyg. Enligt vad marinförvaltningen meddelat hade denna
summa räckt till för ändamålet, samt lämnat ett, om ock ringa, överskott,
nämligen omkring 15,000 kronor; det kunde vidare ifrågasättas, huvuvida
icke dessa kostnader möjligen komme att något minskas — utan att sådan
minskning behövde uppvägas av ökade underhållskostnader — nämligen
för det tall att fartyg hållas rustade året om. I övrigt har beredningen
i sitt preliminära betänkande i detta ämne yttrat följande: »För flertalet

av nuvarande pansarbåtar kommer beredningen att föreslå vissa mindre
ombyggnader, i samband varmed en översyn av fartygen lärer komma att
ske, som bör minska deras underhållskostnad. Den planmässiga utrangering
av äldre fartyg, som beredningen här ovan förutsatt såsom ett led i
organisationen av våra sjöstridskrafter, bör komma att väsentligt lätta underhållsanslaget,
som nu torde tryckas avsevärt just genom underhållet
av föråldrade fartyg, och den ifrågasatta förläggningen av vissa fartyg, som
icke fullständigt utrangeras, i materialreserv, varigenom deras underhållskostnad
högst avsevärt reduceras, bör verka i samma riktning. Under ovan
förutsatta höstberedskap torde även en del arbeten å fartygen kunna utföras
av manskapet, vilket i sin mån medverkar till lättande av underhållsanslaget.
Genom försäljning av utrangerade fartyg böra vissa medel
kunna inkomma, som, om så befinnes nödigt, med riksdagens medgivande

Andra försvarsberedningens
uttalande
i
det preliminära
betänkandet.

262

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kunna användas till ytterligare förstärkning av underhållsanslaget. Slutligen
torde, om nybyggnaden av krigsfartyg för kustflottan kommer att
av ovan antydda skäl stanna vid ett mindre antal enheter än hittills, även
detta komma att verka till lättnad för underhållskostnaderna. Av dessa
skäl anser sig beredningen icke böra räkna med någon höjning av anslaget
till flottans nybyggnad och underhåll.»

Beredningen hade emellertid, när dess arbeten upphörde, icke framlagt
någon närmare utredning rörande nybyggnads- och underhållsanslagets
storlek för kommande år.

Det är helt naturligt, att ett anslag av här ifrågavarande art, under
i övrigt likartade förhållanden, måste växa i den mån ny materiel tillkommer
och nya krav i övrigt uppstå.

Andra försvarsberedningen har anfört, att om nybyggnaden av
krigsfartyg för kustflottan kommer att stanna vid ett mindre antal enheter
än hittills, detta kommer att lätta underhållskostnaderna. Det torde
dock härvid böra anmärkas, att underhållskostnaden icke beror enbart av
antalet fartyg utan även, bland annat, av dessas storlek, och att de typer
för såväl pansarbåtar som undervattensbåtar, vilka beredningen preliminärt
ifrågasatt, äro betydligt större än de nuvarande. Beredningen har
vidare förutsatt, att av de medel, som kunna inflyta genom försäljning av
utrangerade fartyg, ett visst belopp, om så befinnes nödigt, med riksdagens
medgivande bör kunna användas till förstärkning av underhållsanslaget.
Såsom jag i det föregående anfört, finner jag nu nämnda, påräkneliga
medelstillgång böra anlitas till inköp eller inredning av vissa specialfartyg,
ävensom under 20-årsperiodens senare del för att bidraga till
anskaffningen av fartyg för lokalstyrkorna.

Att anslaget under nu rådande förhållanden är knappt tillmätt, synes
mig framgå därav, att under de senaste åren betydande extra belopp vid
två särskilda tillfällen behövt anvisas, samt att för gottgörande av den
1910 förefintliga överbetalningen åtskilliga underhållsarbeten måst undanskjutas.

I likhet med förutvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet finner
jag det fördenskull vara angeläget, att sådana organisatoriska åtgärder vidtagas,
som kunna verka till lättande av anslagsbehovet. Härvid torde i
främsta rummet böra ifrågakomma ^rangering av föråldrade fartyg samt
förläggande av vissa äldre fartyg i materielreserv. Sådana åtgärder äro
också förutsatta i det förslag till nybyggnads-, överförings- och utrangeringsplaner,
som i det föregående av mig framlagts.

På grundvalen av dessa planer och med tillämpning av de utav

263

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

marin förvaltningen hittills beräknade enhetspriserna för varje särskilt fartygs
underhåll, har inom sjöförsvarsdepartementet verkställts beräkning av
de erforderliga underhållskostnaderna för åren 1915, 1919, 1924 och 1934.
Denna utredning, som bland annat även omfattar flygbåtarnas underhåll,
har givit följande resultat.

Behov för

år 1915

år 1919

år 1924

år 1934

med fur-minskade lo-kalstyrkor

med oför-minskade lo-kalstyrkor

Kustflottan...........

j Lokalstyrkorna.........

j Övriga ändamål.........

Summa kr.

766,300

378,000

1.968,000

991,300

464,500

1,968,000

997,700

635,500

1,968,000

1,159,800

538,000

1,982.000

1,159,800

577,000

1,982,000

3,112,300

3.423.S00

3,601,200

3.679.800

3.718,800

För år 1915 har härigenom vunnits en minskning av omkring

127,000 kronor i det av marinförvaltningen i skrivelse den 30 september
1913 angående behov under femte huvudtiteln upptagna totala anslagsbehovet,
med inberäknande av den särskilda kostnaden för accumulatorbatterier
till undervattensbåtar.

Den föreslagna utsträckningen av övningstiden för de värnpliktiga
och därmed sammanhängande övningsplan föranleda, att vissa av flottans
fartyg böra för det kommande beräknas vara rustade för övning längre tid
årligen än hittills. I likhet med andra försvarsberedningen anser jag, att
detta förhållande kan komma att medföra en minskning ej blott i underhållskostnaderna,
i det att eu del underhållsarbeten, vilka nu försiggå på
varven, kunna utföras av fartygens besättningar, utan även i de årligen
erforderliga ut- och avrustningskostnaderna. Med anledning härav tiar
jag ansett, att en reduktion bör kunna göras i hittills beräknade enhetspriser
för underhållet av de fartyg, vilka huvudsakligen koinme att beröras
av en eventuell utsträckning av övningstiden, nämligen l:a kl. pansarbåtar
i kustflottan. På grund av den i det föregående omnämnda normalplanen
för flottans krigsberedskap och övningar torde emellertid en icke
oväsentlig minskning kunna göras även i enhetspriserna lör de 1 :a kl.
pansarbåtar och jagare, vilka ingå i lokalstyrkorna. Vidare har en betydande
reduktion i underhållskostnaderna för undervattensbåtarnas accumulatorbatterier
kunnat bei''äknas, sedan marinförvaltningen numera uppgjort
entreprenadkontrakt rörande detta underhåll. Med anledning av nu

264

Kung!. Mcij:ts nåd. proposition nr 60.

anförda omständigheter har inom sjöförsvarsdepartementet uppgjorts en
ny beräkning över anslagsbehovet, vilken visar följande resultat.

Behov för

år 1915

år 1934

år 1919

år 1924

med för-minskade lo-kalstyrkor

med oför-minskade lo-kalstyrkor

Knstflottan...........

662,100

777,600

798,700

833,000

833,000

Lokalstvrkorna.........

350,800

366,000

489,100

468,500

507,500

Övriga ändamål.........

1,953,000

1,964,500

1,963,000

1,977.000

1,977,000

Summa kr.

2,965.900

3,108,100

3.250,800

3.278,500

3,317.500

Sålunda en reduktion av beloppen
enligt den föregående beräkningen
med.............

146,400

315,700

350,400

401,300

401,300

Resultatet visar en ökning utöver anslagets nuvarande belopp, vilken
ökning dock endast långsamt tilltager.

I sitt yttrande över kostnadsberäkningarna framhåller marinförvaltningen,
efter att hava påpekat vissa olikheter mellan egna och i sjöförsvarsdepartementet
verkställda beräkningar, att ämbetsverket, med tanke på
de brister i underhållet av den äldre fartygsmaterielen, som framhållits i
dess skrivelse den 30 september 1913, känt sig tveksamt inför de ifrågasatta
reduktionerna. Under hand hade det blivit upplyst, att man ansett
sig kunna nedbringa beloppen för fartygens underhåll dels genom att fartygen
komme att vara på expedition längre tid i ett sträck än hittills, dels
genom att en del underhållsarbeten skulle komma att verkställas av besättningarna,
varigenom kostnaderna för dagsverken nedbringades. Det vore
sannolikt att dessa omständigheter skola bidraga att nedbringa underhållskostnaderna;
i huru bög grad vore dock svårt att på förhand överskåda,
och det vore därför möjligt att de föreslagna beloppen av anslaget till
flottans nybyggnad och underhåll kunde komma att under nu berörda
förhållandena visa sig tillräckliga, varför ämbetsverket ansåg sig icke böra
göra någon erinran mot desamma.

Marinförvaltningen ansåg sig dock böra påpeka, att den av ämbetsverket
disponerade delen av ifrågavarande anslag, nämligen 150,000 kronor,
antagits skola inbegripa jämväl kostnaden för vidmakthållande av flottans
mobiliseringsbehov av stenkol. Rörande förändrat anordnande av denna
angelägenhet påginge emellertid vissa underhandlingar, och vore det ej ute -

265

Kungl. Majds nåd. proposition nr SO.

slutet att dessa såsom resultat kunde medföra krav på höjning av omförmälda
kostnad. Huruvida summan kunde anses tillräcklig för mötande av
en sådan eventualitet, kunde marinförvaltningen i ärendets nuvarande läge
icke bedöma.

På grund av vad jag sålunda anfört, anser jag att anslagen för åren
11)19, 1924 och 1934 kunna upptagas till de belopp, som erhållits genom
senast anförd beräkning av anslagsbehovet. Med hänsyn till vad marinförvaltningen
i ärendet anfört, anser jag att något ytterligare nedbringande,
utöver vad nu blivit föreslaget, av de belopp, vilka sagda år böra beräknas
för underhållet av flottans materiel, icke kan äga rum. En successiv
höjning av anslaget till flottans nybyggnad och underhåll torde sålunda
bliva erforderlig, och är anslaget för nedannämnda år beräknat till följande
belopp, varvid den första för år 1934 angivna summan hänför sig till förminskade
och den sista till oförminskade lokalstyrkor:

ar

1919

1924

1934

kr. 3,108,100, utvisande en

» 3,250,800, » »

» 3,278,500, » »

» 3,317,500, » »

ökning

från år 1.914 med kr. 379,600
» » » » » 522,300

» » » » » 550,000

» » » » » 589,000

Till anslagets belopp år 1915 anhåller jag att få återkomma i annat
sammanhang.

Flottans krigsberedskap och övningar.

Marinförvaltningen har i skrivelse den 30 oktober 1913 hemställt om en
förhöjning av anslaget till flottans övningar med 800,000 kronor och till
sjöbeväringens vapenövningar in. m. med 340,109 kronor. Denna hemställan
grundade sig på av chefen för marinstaben den 25 september 1913 avgiven
underdånig utredning och förslag till plan för flottans krigsberedskap
och övningar med tillhörande kostnadsberäkningar. I

I sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret har beredningen
anfört bland annat följande. Förutom den ökning av i runt tal 239,000 kr.,
som beräknades för de värnpliktigas övningar under förutsättning att av
beredningen fattat beslut om tillstyrkan av utsträckningen av de värnpliktigas
övningstid från 300 till 360 dagar vunne bifall, fann beredningen
det vara påtagligt att en viss ökning av flottans övningsanslag vore erforderlig,
om övningarna skulle kunna bedrivas på ett fruktbringande sätt
och om flottans krigsberedskap, såsom tvivelsutan vore högst angeläget,
Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (Nr 60.) 34

Myndigheternas
förslag
1913.

Andra försvarsberedningens
pre
liminSra
betänkande

26(5 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

skulle kunna höjas. Beredningen anförde vidare, att eu närmare prövning
av anslagsbehoven för flottans övningar måste, liksom förhållandet vore
med övriga anslag av liknande art, genomföras i samband med av beredningen
förut omnämnda blivande planer för nybyggnad, lokalstyrkors organisation
och utrangering av föråldrade fartyg.

Beredningen hade emellertid ansett sig böra — frånsett ovannämnda
anslagshöjning i sammanhang med den utsträckta övningstiden för de
värnpliktiga — räkna med en höjning av kostnaderna för flottans övningar
med ungefär 300,000 kronor.

Departe- Jag anhåller till eu början få erinra, att kostnaderna för flottans

''fen^ytt- övningar hittills hava utgått av två anslag, så att stampersonalens övningsrande.
kostnad bestritts av reservationsanslaget till flottans övningar, och sjöbeväringens
övningskostnad av förslagsanslaget till sjöbevåringens vapenövningar
in. in.

Av skäl som jag förut anfört hava samtliga kostnader för flottans
övningar nu beräknats att utgå från ett gemensamt anslag av reservationsanslags
natur, benämnt anslaget till »flottans krigsberedskap och övningar».

Beräknandet av detta anslags storlek grundar sig på den uppgjorda
normalövningsplanen.

Dagkostnaderna äro i allmänhet beräknade något lägre än vad marinstabschefen
förutsatt i sin ovannämnda utredning den 25 september
1913, enär han där räknat med en i förhållande till kostnadsstatistiken
större säkerhetsmarginal än vad erfarenheten under senare åren givit
vid handen vara erforderlig. I allmänhet hava nu de i årets övningsplan
tillämpade dagkostnaderna använts.

Den jämförelsevis stora ökning i anslagsbehovet, som beräknas uppkomma
under de närmaste åren, är bland annat beroende av att anslaget sedan
länge varit allt för knappt, varigenom de av myndigheterna såsom nödvändiga
föreslagna övningarna måst inskränkas i brist på medel. Ehuru detta
medfört olägenheter, särskilt ur krigsberedskapssynpunkt samt för vidmakthållande
av tjänstedugligheten bland sådana kårer, som äro fulltaliga, hava
dock dessa inskränkningar på grund av det förefintliga stora antalet vakanser
inom sjömanskåren icke medfört alltför stora svårigheter.

Skulle emellertid — såsom är att hoppas — manskapsbristen nedgå,
blir det oundgängligen nödvändigt, att tillräckliga medel finnas disponibla
för personalens övande.

Anslaget till flottans krigsberedskap och övningar, vari bland annat
även ingå övningar med flygbåtar, är för nedannämnda år beräknat till

Kungl. Majds nåd. proposition nr 60.

267

följande belopp, varvid den första för år 1934 angivna summan hänför
sig till förminskade och den sista till oförminskade lokalstyrkor.

För år 1919 till 3,680,000 kronor
» » 1924 » 3,800,000 »

‘ » 3,809,000

1934

»

| » 3,900,000

samt

Sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m.

Med hänvisning till vad jag förut anfört i fråga om överförande till
anslaget till flottans krigsberedskap och övningar av övningskostnaden för
de värnpliktiga samt om här förevarande anslags uppdelning under andra
huvudrubriker, får jag jämväl erinra, att i det förslag till värnpliktslag,
varom beslut fattats i särskild proposition denna dag, föreskrifter ifrågakomma
dels om de värnpliktigas utbildningstid och dels om deras underhåll
och förmåner i beväringen, vilka föreskrifter utöva inflytande på
ifrågavarande anslag.

Med tillämpning av nyssnämnda föreskrifter och under förutsättning
av att antalet vid flottan tjänstgörande värnpliktiga icke undergår någon
annan ändring, än som betingas av den ökning i antalet till allmän tjänst
inskrivna, som enligt vad statistiken utvisar torde bliva en följd av sjöfartens
utveckling, är anslaget till sjöbeväringens avlöning och beklädnad
för nedannämnda år beräknat till följande belopp, varvid den första för
år 1934 angivna summan hänför sig till förminskade och den sista till
oförminskade lokalstyrkor.

För år

» »

» »

1919 till 624,512 kronor

1924 » 624,512 »

1Q„.I » 624,512 » samt

iyrf4j » 647,552 »

Departementschefens
yttrande -

Övriga ordinarie anslag.

Övriga ordinarie anslag hava i huvudsak upptagits med samma belopp,
som i statsverksproposition den 14 sistlidne januari angående regleringen fens vitav
utgifterna under riksstatens femte huvudtitel blivit av dåvarande depar- ''andetementschefen
angivna såsom erforderliga för år 1915.

Vissa anslag under huvudrubriken »diverse» hava av skål, som nyss
anförts, tillfälligt uppdelats emellan flottan och kustartilleriet för att erhålla
bättre jämförelse med andra försvarsberedningens kostnadsberäkningar.

De sålunda uppdelade anslagen äro följande: »rese- och trakt amen tspeu -

268

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ningar», »sjukvård för marinen», »uppvärmning, belysning, renhållning samt
tvätt- och badinrättningar», »skrivmaterialier och expenser in. m.», »tryckningskostnader»
och »diverse behov».

Extra ordinarie anslag.

Krigsfartygsmateriel -

Såsom i det föregående anförts, har anskaffningskostnaden för nedanstående
till nybyggnad föreslagna fartygstyper beräknats till följande be -

lopp, nämligen:

l:a kl. pansarbåt, ny typ...... 12,750,000 kr.

jagare, ny typ........... 1,541,000 »

minfartyg, typ Clas Fleming..... 2,500,000 »

Det förelagda flottprogrammet erfordrar, då Sverige och Clas Fleming
räknas såsom tillgång, följande nybyggnader under perioden 1915—
1934 med därav föranledd kostnad, nämligen:

7 l:a kl. pansarbåtar........ 89,250,000 kr.

18 jagare............. 27,738,000 »

undervattensbåtar.......... 15,600,000 »

1 minfartyg............ 2,500,000 »

eller tillsammans.......... 135,088,000 kr.

Om från denna summa dragés till krigsfartygsmateriel
reserverade medel eller...... 7,430,000 kr.

återstår.................. 127,658,000 kr.

vilken summa motsvarar ett årligt nybyggnads anslag

av i medeltal............ 6,382,900 »

Detta belopp, vilket torde böra avrundas till 6,400,000 kronor, utgör
sålunda den årliga medelkostnaden under den kommande 20-årsperioden
för kustflottans nybyggnader.

Enligt • föreslagen plan skulle den totala nybyggnadskostnaden fördela
sig på följande sätt under de fyra femårsperioderna:

3 <

i> v.

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr SO.

269

första perioden:

nybyggnad av 3 pansarbåtar..... 38,250,000 kr.

» »2 jagare....... 3,082,000 »

» » undervattensbåtar . . 3,900,000 »

eller tillsammans.......... 45,232,000 kr.

vilket med avdrag av till krigsfartygs materiel

reserverade medel . . . . 7,430,000 >

reduceras till........... 37,802,000 kr.

andra perioden:

nybyggnad av 2 pansarbåtar..... 25,500,000 kr.

» >4 jagare....... 6,164,000 »

» » undervattensbåtar . . .___5,850,000 >

eller tillsammans.......... 37,514,000 kr.

tredje perioden:

nybyggnad av 1 pansarbåt...... 12,750,000 kr.

» >8 jagare....... 12,328,000 »

» » undervattensbåtar . . . 1,950,000 »

> »1 min fartyg.....__2,500,000 »

eller tillsammans.......... 29,528,000 kr.

fjärde perioden:

nybyggnad av 1 pansarbåt...... 12,750,000 kr.

» >4 jagare....... 6,164,000 »

» » undervattensbåtar . ._._3,900,000 »

eller tillsammans.......... 22,814,000 kr.

Det anslagsbelopp, som i medeltal årligen blifver erforderligt för
nybyggnader åt kustflottan, utgör sålunda:

under l:a perioden......... 7,560,400 kr.

» 2:a » 7,502,800 »

j 3:e » 5,905,600 »

» 4:e » 4,562,800 »

270

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Fördelningen av de årligen erforderliga kostnaderna visar alltså en
höjning under de två första perioderna av omkring 1 ,i« och l,io miljoner
kronor utöver det avrundade medeltalet för hela 20-årsperioden samt en nedgång
under de två sista av omkring 0,49 och 1,84 miljoner kronor under
samma medeltal. Denna fördelning är en naturlig följd dels av tillkomsten
av de sjögående undervattensbåtarna, vilka snarast möjligt böra tillföras
kustflottan, dels av nödvändigheten att under periodens första del
påskynda ersättandet av de nuvarande pansarbåtarna och sålunda råda bot
för det under en lång period av år uteblivna stapelsättandet av dylika fartyg,
en period, vars längd närmar sig pansarbåtarnas halva livslängd i kustflottan.

För att till fullo upphäva följderna härav hade, såsom jag förut
anfört, rätteligen erfordrats, att under första och andra perioderna, förutom
Sverige, 61/.s pansarbåtar blivit färdigbyggda i stället för i nvbyggnadsplanen
föreslagna 5, varigenom eu ökad kostnad skulle föranletts under
dessa perioder av 17 miljoner kronor eller i medeltal årligen 1,70 miljoner
kronor. Nybyggnadsanslaget hade då under de båda första perioderna
stigit till omkring 9,25 miljoner kronor om åi''et, under det att det årliga
medeltalet för hela 20-årsperioden, såsom ovan visats, utgör i avrundat
tal 6,40 miljoner. De nu föreslagna anslagsbeloppen för kustflottan, nämligen
i runda tal under första perioden 7,56 och under andra perioden 7,so
miljoner kronor, utgöra sålunda en ekonomisk medelväg till hävandet av
den nuvarande pansarflottans efterblivenhet.

Sedan de reserverade medlen enligt ovan frånräknats, utgör anslagsbehovet
under första perioden 37,802,000 kronor. Ett årligt nybyggnadsanslag
av 6,400,000 kronor giver för l:a perioden eu tillgång av 32,000,000
kronor. Till frågan om täckande av det återstående behovet, 5,802,000
kronor, anhåller jag att framdeles få återkomma.

För den händelse samma nybyggnadsanslag av 6,400,000 kronor
skulle årligen anvisas under hela 20-årsperioden, kommer under andra perioden
en brist att förefinnas, vilken under tredje perioden minskas för
att under fjärde perioden utjämnas och övergå till överskott enligt följande
tablå:

Period.

Bristens storlek
vid periodens
början.

Behov under
perioden.

Anslag under
perioden.

Överskottets
storlek vid perio-dens slut.

2.............

_

37,514,000

32,000,000

—

3.............

5,514,000

29,528.000

32,000,000

—

4.............

3,042,000

22,814,000

32,000,000

6,144,000

Kung!.. Maj:ti nåd. proposition nr 60.

271

De under andra och tredje perioderna förefintliga bristerna kunde
täckas genom förskottsanvisningar. Överskottet vid 2 O-årsperiodens
slut skulle ej blott täcka härav föranledda ränteförluster, utan jämväl
lämna en avsevärd summa övrig för bidrag till bestridande av i det följande
omförmälda kostnader för byggande av fartyg, avsedda för lokalstyrkorna.

Marinförvaltningen, inspektören av flottans övningar till sjöss samt
de båda stationsbefälhavarna hava i sina yttranden över nybyggnadsplanen
i dess preliminära skick kraftigt betonat behovet av att de tre pansarbåtar,
vilka föreslagits till nybyggnad under första perioden, redan under innevarande
år sättas på stapel, och har marinförvaltningen med instämmande
av inspektören anfört tungt vägande militära skal för en sådan åtgärd.
Chefen för marinstaben har icke gjort något direkt uttalande beträffande
den närmare tidpunkten för stapelsättandet av varje särskild pansarbåt
utöver vad som må framgå av hans i det föregående anförda åsikt, att
pansarbåtsbygget i början av 20-årsperioden enligt den preliminära nybyggnadsplanen
vore taget i för raskt tempo, en åsikt, vilken jag, såsom
förut anförts, icke delar.

Otvivelaktigt är det av stor vikt, att alla beslutade nybyggnader så
skyndsamt som möjligt bringas till utförande, och vad särskilt nybyggnaderna
under första perioden vidkommer, talar pansarbåtsmaterielens nuvarande
efterblivenhet starkt för ett påskyndande så långt görligt är av
varje särskilt fartygs färdigbyggande under perioden. Jag anser även att
man bör sträva efter att under innevarande år sätta på stapel, förutom
undervattensbåtar, två pansarbåtar och en jagare.

I betraktande av de växlande förhållandena på arbetsmarknaden,
vilka svårligen låta sig överskåda för någon längre tid framåt, finner jag
det emellertid ej lämpligt, att inom varje nybyggnadsperiod binda den närmare
tidpunkten för varje särskilt fartygs stapelsättande till på förhand
bestämd tid, utan torde det vara att föredraga, att dessa åtgärder regleras
genom Kungl. Maj:ts försorg, på det att såväl nödvändigheten av fartygens
skyndsamma färdigbyggande som fordringarna på största möjliga planmässighet
och ekonomiska fördel måtte kunna vinna beaktande.

Inom varje femårsperiod kommer medelsbehovet för täckande av nybyggnadskostnaderna
att år från år växla, allt efter som arbetena fortskrida.
Att på förhand bedöma vilka belopp, som varje år behöva utbetalas,
låter sig icke nu göra, emedan dessa belopp bliva beroende dels på
den närmare tidpunkten för fartygens stapelsättande, dels på betalningsvillkoren
i leveranskontrakten, dels även på varvens och verkstädernas
leveransförmåga vid olika tider.

272

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

Under antagande exempelvis av att de för varje fartyg erforderliga
nybyggnadsmedlen behöva tagas i anspråk efter jämn fördelning under
fartygets byggnadstid samt att, förutom undervattensbåtar, sättas på stapel
år 1914 2 pansarbåtar och 1 jagare, år 1916 1 pansarbåt samt år 1917
1 jagare, erhålles följande resultat för åren 1913—1919 med avseende på
brist vid årets början och överskott vid dess slut, nämligen:

År.

Brist vid
årets början.

Behov under
året.

Nybvggnads-

anslag.

Särskilda

medel.

Överskott vid
årets slut.

1913.............

7,430,000

1914.............

—

5,122,000

—

—

2,308,000

1915.............

—

10,245,000

6,400,000

2,500,000

963,000

1916.............

—

11,499,000

6,400,000

3,302,000

—

1917............•

834,000

9,372,000

6,400,000

—

—

1918.............

3,806,000

5.995,000

6,400,000

—

—

1919.............

3,401,000

2.999,000

6,400,000

_

—

Med särskilda medel avses i denna tabell de medel, vilka under
perioden bliva erforderliga utöver de reserverade medlen och det årliga
nybyggnadsanslaget.

Tabellen visar att, med det gjorda antagandet rörande fördelningen
av medelsbehovet för varje särskilt fartyg, brister uppkomma under åren
1916, 1917 och 1918, vilka under år 1919 komma att utjämnas. Tydligtvis
kunna bristernas storlek icke nu angivas, men de torde i varje fåll
med säkerhet icke komma att uppgå till den årliga medelsanvisningen. På
grund härav kunna bristerna täckas genom att med riksdagens medgivande
under det löpande året viss del disponeras av det för närmast
följande år anvisade beloppet. Givetvis torde genom Kungl. Maj:ts försorg
riksdagen varje år böra underrättas om arbetenas fortskridande.

Andra försvarsberedningen har vid sina beräkningar över användandet
av nybyggnadsanslaget utgått från den förutsättningen, att i medeltal
125,000 kronor årligen skulle utgå till flottans specialfartyg. Jag hav
förut föreslagit, att behovet av specialfartyg skulle fyllas genom anlitande
av befintliga fartyg — i några fall efter vissa förändringar — ävensom
längre fram genom inköp av ett verkstad sfartyg. Till frågan om täckande

273

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

av kostnaderna för de av ifrågavarande förändringsarbeten, som närmast
böra komma till utförande, anhåller jag att framdeles få återkomma.

Kostnaderna för senare erforderliga förändringsarbeten samt för inköp
av ett verkstadsfartyg beräknas kunna täckas genom medel, som inflyta
genom försäljning av fartyg eller genom extra ordinarie utgifter
inom den vanliga budgetens ram. På grund härav inräknas icke några
medel för specialfartyg i det enligt ovan angivna nybyggnadsanslaget.

I likhet med andra försvarsberedningen förutsätter jag, såsom förut
nämnts, att kostnaderna för anskaffning av flygbåtar hållas utanför nybyggnadsanslaget,
och anser jag att dessa kostnader böra kunna bestridas
genom extra ordinarie anslag inom den vanliga budgetens ram.

Såsom av andra försvarsberedningen framhållits och såsom även av
mig förut anmärkts, uppstår under senare hälften av 20-årsperioden behov
av medel för komplettering av lokalstyrkornas torpedfartyg. Vid periodens
slut uppstå eventuellt även behov av medel för byggande av mindre
pansarfartyg. Beloppet av dessa medel, vilket svårligen nu kan beräknas,
torde under alla förhållanden kunna antagas hålla sig inom en relativt
begränsad ram. För att bidraga till behovets täckande torde bland annat
kunna tagas i anspråk dels nyss nämnda överskott å nybyggnadsmedel
under 4:e perioden, dels sådana medel, som inflyta vid försäljning av utrangerade
fartyg.

Övriga extra ordinarie anslag.

Enligt den beräkning över extra ordinarie anslag under femte huvudtiteln,
som verkställts av 1907 års försvarskommitté, hava dessa anslag
— frånsett såväl handeln som nybyggnad av fartyg, nybyggnadsarbeten
å kustfästningar och vissa åtgärder för beklädnad och förläggning
av marinens personal, vilka antogos icke skulle ifrågakomma under den
period, som avsågs i kommitténs plan för försvarets utveckling — under
åren 1901—1910 uppgått till i medeltal 1,913,000 kronor om året. På
grund av en överslagsberäkning angående det belopp, som borde för åren
1912—1919 upptagas för motsvarande extra ordinarie utgifter, anförde
kommittén, att dessa utgifter torde kunna inrymmas under ett anslag av
i medeltal 2 miljoner kronor om året.

Andra försvarsberedningen anför, att ifrågavarande anslag i riksstaten
för de år, vilka följt efter avlämnandet av sagda försvarskommittés
betänkande, uppgått till följande belopp, nämligen:

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (AV 60.) 35

Verkställda

beräknin gar.

Andra försvarsberedningens

uttalande.

274

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

År. Kronor.

1911 ............. 1,701,264

1912 .............2,129,518

1913 ............. 1,959,765

1914 ............. 4,553,473

Summa 10,344,020

Beredningen anmärker, att i denna summa ingå dels extra ordinarie
utgifter för täckande av förskott och beredskapsåtgärder för neutralitetsskydd
till ett belopp av i runt tal 2,260,000 kronor, dels ett i 1912 års
riksstat upptaget extra ordinärt byggnadsanslag å 400,000 kronor för flottans
station i Stockolm och dels särskilt stora anslag (inalles 587,500
kronor) enligt riksstaten för år 1914 till flottans station och varv i
Karlskrona.

Beredningen har jämväl verkställt en överslagsberäkning över de belopp
av motsvarande art, vilka kunde förväntas under närmaste tid inverka
på huvudtiteln, varvid som underlag tjänat dels marinförvaltningens
hösten 1913 avgivna skrivelse angående anslagsbehoven under femte huvudtiteln,
dels en särskild utredning, vilken genom nådigt brev den 22
juli 1913 infordrats från marinförvaltningen och ställts till beredningens
disposition. I sagda nådiga brev hade marinförvaltningen anmodats
att skyndsamt inkomma med uppgifter rörande de viktigaste kompletterings-
och anslagsbehov, vilka ämbetsverket ansåge böra tillgodoses,
för att marinen inom ramen av nuvarande organisation och, vad flottan
anginge, oberoende av eventuell nyanskaffning av krigsfartygsmateriel,
vore i full krigsberedskap. Ifrågavarande uppgifter, vilka skulle avse behoven
under en tid av fyra år framåt, borde upptagas i sådan ordningsföljd,
att behov, som ur försvarssynpunkt gjorde sig mindre gällande,
skulle sättas efter behov, som ur samma synpunkt gjort sig mera gällande.

De anslagsbehov, som framginge genom dessa båda skrivelser, utgjorde
sammanlagt 15,044,733 kronor. Marinförvaltningen hade emellertid
i sina beräkningar upptagit en del behov, vilka enligt beredningens förslag
skulle komma att tillgodoses genom åtgärder, för vilka kostnaden blivit av
beredningen uppförd under andra rubriker. Beredningen verkställde därför
en granskning av de särskilda beloppen i sagda båda skrivelser och
uppdelade därvid behoven i 3 kategorier, av vilka den första ansågs behövlig
oavkortad oeh den andra ansågs kunna reduceras. Minskningen
bedömdes till 30 % av det sammanlagda beloppet av behoven inom denna
andra kategori. Den tredje kategorien ansågs — huvudsakligen av ovan
angiven anledning — kunna helt och hållet utgå. Härigenom erhölls en

275

Kungl. Maj:ts nåd. -proposition nr 60.

reducerad summa av 8,454,000 kronor. Beredningen fördelade denna
summa på 5 år och fann därigenom i medeltal ett belopp av 1,690,800
kronor behövligt. Detta belopp avrundades uppåt till 1,800,000 kronor,
med vilken summa beredningen ansåg sig kunna räkna. I sitt förslag
till betänkande angående det fasta kustförsvarets ordnande, har för kustartilleriets
räkning för perioden 1915—1919 upptagits en årlig summa för
ifrågavarande utgifter av 620,000 kronor, vadan sålunda för flottans räkning
under sagda tid komrne att återstå 1,120,000 kronor.

Den av beredningen vid dess beräkningar gjorda reduktionen i anslagens
belopp under perioden 1911—1914 finner jag fullt befogad i vad
vidkommer utgifter för täckande av förskott samt åtgärder för neutralitetsskydd.
Däremot torde icke de summor, vilka avsetts för byggnadsarbeten
m. in. å stationerna böra fråndragas, åtminstone icke med hela sitt
belopp. Dessa utgifter hava visserligen karaktär av engångsutgifter,^ men
detta är fallet med flera andra av här ifrågavarande extra ordinarie utgifter.
Medeltalet av anslagen under perioden 1911—1914, som med beredningens
samtliga reduktioner visar sig utgöra l,779,04o kronor, kommer,
om de ifrågavarande behoven för stationerna medtagas, att stiga till
2,021,005 kronor, vilken siffra väl överensstämmer med den av 1907 års
försvarskommitté beräknade, eller 2,000,000 kronor.

Vad åter angår beredningens beräkning över kommande behov av
ifrågavarande art må påpekas, att den av marinförvaltningen på grund
av nådiga brevet den 22 juli 1913 avgivna utredningen, i enlighet med
ifrågavarande brevs ordalydelse, omfattar endast de viktigaste behov, vilka
ansetts böra tillgodoses för betryggandet av flottans och kustartilleriets
krigsberedskap, under det att inom här ifrågavarande anslag hittills jämväl
inrymts sådana behov för stationerna, som icke direkt sammanhänga
med krigsberedskapen. Det är påtagligt, att icke obetydliga behov redan
finnas och även under de närmaste åren måste uppstå för stationerna,
helst då man tager i betraktande att under en avsevärd tid anslaget till
flottans nybyggnad och underhåll utgått med ett belopp, som väsentligen
understigit vad myndigheterna anmält vara behövligt.

Dessutom förefinnas vissa andra anslagskrav, vilka av beredningen
icke eller endast delvis upptagits och vilka jag anser böra täckas
o-enom här avhandlade medelsanvisningar, såsom anskaffande av kanoner
i reserv, anskaffande av flygbåtar, komplettering av kustsignalväsendets
materiel, vissa arbeten vid Nya varvet i Göteborg, förändring av eu kanonbåt
till depåfartyg för undervattensbåtar förändring av torpedbåtar, till

Departementschefens
yttrande.

276 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vedettbåtar, anskaffning av utrustningsmateteriel för handelsfartyg till
krigsbruk in. m.

På grund av vad nu blivit anfört, anser jag försiktigheten bjuda
att räkna med en något högre siffra än den, som av beredningen föreslagits.
Jag anser därför att ifrågavarande extraordinarie utgifter böra i
beräkningen av sjöförsvarets kostnad upptagas till 1,900,000 kronor.

/

''

\

278

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Översiktstabell utvisande beräknade ordinarie och extra ordinarie kostnader för flottan

för sjöförsvarets ordnande» för åren 1915,

I. Ordinarie anslag.

A. Departementet | I

, I Gemensamma för flottan och J

B. Överstyrelsen \ kustartilleriet. i

C. Undervisningsverken \ \

D. Avlöning för flottan m. m.

Avlöning för flottans kårer och stater.......

Ersättning för rustning och rotering.......

E. Intendenturen.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna . . .
Naturaunderhåll åt personal vid flottan......

F. Nybyggnad och underhåll.

Flottans nybyggnad och underhåll........

G. Övningar.

Flottans krigsberedskap och övningar.......

Sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m. . . .

K. Diverse.

Ålderstillägg..................

Ersättning åt officerare, ingenjörer och intendenter
under anställning eller kommendering utrikes . .
Resestipendium åt läkare vid marinläkarkåren . . .

Rese- och traktamentspenningar..........

Flyttningshjälp.................

Sjukvård för marinen..............

Uppvärmning, belysning, renhållning samt tvätt- och

badinrättningar................

Skrivmaterialier och expenser m. m.........

Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen

och instruktioner m. m.............

Tryckningskostnader...............

Diverse behov..................

Extra utgifter.................

Summa flottans ordinarie anslag

II. Extra anslag1.

Till krigsfartygsmateriel.............

Övriga extra anslag, gemensamma för flottan och
kustartilleriet.................

Summa extra anslag

Summa summarum

1914

års stat1

Ökning

Ökning

1917

1915

från 1914
års stat

1916

från 1914
års stat

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

51 200

53 700

2 500

53 700

2 500

53 700

136 000

136 000

—

139 000

3 000

139 000

105 332

109 413

4 081

110 832

5 500

116 332

5 842 292

5 648 091

- 194 201

5 783 566

- 58 726

5 948 574

8000

6 900

- 1100

4 900

-3100

2 900

487 800

487 800

498 200

10 400

508 800

1751144

1 850 000

98856

2 031924

280 780

2 061346

2 728 500

2 822 000

93 500

2 963 950

235 450

3 042 300

1645 000
1650 815

3110000
505 984

| 320169

(3 380 000
\ 624 512

| 708 697

/3 550 000
\ 624 512

26 700

42 000

15300

42 000

15300

42 000

15 000

15 000

_

15 000

_

15 000

2 000

2 000

—

2 000

—

2 000

38 500

38 500

—

38 500

—

38 500

11000

11000

—

11000

—

11000

90 960

90960

—

90 960

—

90 960

206 350

206 350

_

206 350

_

2C6 350

84 200

84 200

—

84 200

84 200

25 000

25 000

25 000

25 000

25 000

21994

21 ?60

-34

21994

—

21994

19175

19 175

—

19 175

—

19 175

12 500

75 000

62 500

75 000

62 500

• 75 000

14934462

15361033

426571

16221 763

1287 301

16678643

2 500 000

6 400 000

3 900 000

6 400 000

3900000

6 400 000

4 533 473

1867 642

-2 665 831

1 900 000

-2 633 473

1900 000

7 033473

8 267 642

1234169

8300000

1266527

8300000

21967 935

23628675

1660 740

24521763

2 553828

24978643

1 Med avdrag av kustartilleriets av 2:a försvarsberedningen angivna andel under rubriken Diverse.

v

279

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

(delvis även för kustartilleriet), dels enligt 1914 års stat (anvisning), dels enligt »Grunder
1916, 1917, 1918, 1919, 1924 och 1934.

1934

1934

Ökning

Ökning

Ökning

Ökning

med för-

Ökning

med oför-

Ökning

från 1914

1918

från 1914

1919

från 1914

1924

från 1914

lokal-

styrkor

från 1914

lokal-

styrkor

från 1914

års stat

års stat

års stat

års stat

års stat

års stat

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

2 500

53 700

2 500

53 700

2 500

53 700

2 500

53 700

2 500

53 700

2 500

3 000

139 000

3000

139 000

3 000

139 000

3 000

139 000

3 000

139 000

3000

11000

116 332

11000

116 332

11000

116 332

11000

116 332

11000

116 332

11000

106 282

6 076 778

234 486

6 216 884

374 592

6 428 837

586 545

6 428 837

586 545

6 778 008

935 716

-5100

1000

-7 000

—

-8 000

—

— 8000

—

-8000

—

-8000

21 000

519 400

31 600

530000

42 200

545 900

58100

545 900

58100

572 400

84 600

310 202

2 090 769

339 625

2120 191

369 047

2 166 164

415 020

2 166164

415 020

2 272 304

521160

313 800

3095 650

367 150

3 108 100

379 600

3 250 800

522 300

3 278 500

550000

3 317 500

589 000

j- 878 697

/3 645 000
\ 624 512

| 973 697

J 3 680 000
\ 624 512

| 1008 697

13 800 000
\ 624 512

| 1128 697

13 809 000
\ 624 512

| 1137 697

(3 900 000
1 648 552

| 1252 737

15 300

42 000

15300

42 000

15 300

42 000

15 300

42 000

15 300

42 000

15 300

15 000

_

15 000

_

15 000

_

15 000

_

15 000

_

—

2 000

—

2 000

—

2 000

—

2 000

—

2000

—

—

38 500

—

38 500

—

38 500

—

38 500

—

38 500

—

—

11000

—

11000

—

11000

—

11000

—

11000

—

—

90 960

—

90 960

—

90 960

—

90 960

—

90 960

—

_

206 350

_

206 350

_

206 350

_

206 350

_

206 350

_

—

84 200

84 200

—

84 200

—

84 200

84 200

—

25 000

25 000

25 000

25 000

25 000

25000

25 000

25 000

25 000

25 000

25 000

—

21 994

—

21994

—

21994

—

21 994

—

21994

—

—

19 175

—

19 175

—

19175

—

19 175

—

19175

—

62 500

75 000

62 500

75 000

62 500

75 000

62 500

75 000

62 500

75 000

62 500

1744 181

16993320

2058858

17 219898

2285430

17 756 424

2 821962

17 793124

2 858 662jil8 428 975

3494513

3 900 000

6 400 000

3 900 000

6 400 000

3 900 000

6 400 000

3 900 000

6 400 000

3 900 000

6 400 000

3 900 000''

-2 633 473

1 900 000

-2 633 473

1900000

-2 633 473

1 900 000

—2 633 473

1 900 000

-2 633 473

1900 000

-2 633 473

1266527

8300 000

1266 527

8300000

1 266 527

8300000

1266527

8300000

1266 527

8300 000

1266 527

3010 708

25 293320

3325385

25519898

3 551963

26056424

4088489

26093124

4125189

26 728975

4 761010

280

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

Förslag till
andra f örsvarsberedningens
betänkande.

Myndig heternas yttranden.

Departementschefens
yttrande.

KAP. XX.

Kustartilleriet.

Ordinarie anslag.

Beträffande ordinarie anslag för kustartilleriet meddelas i förslaget
till andra försvarsberedningens betänkande, att beredningen anställt en
beräkning över de kostnader, som dess förslag till det fasta kustförsvarets
ordnande skulle medföra. Beräkningen avser åren 1915—1923.
Av denna beräkning framgår, att det ordinarie anslagsbehovet för år 1923
och följande år skulle uppgå till 3 885 250 kronor och överstiga 1914 års
anslag, 3 432 736 kronor, med 452 514 kronor. Kostnadsökningen komme
att inträda successivt, med höjning för varje år under angivna period.

Resultatet av andra beredningens beräkningar — kostnaderna för
kustartilleriets reservstat likväl oberäknade — äro sammanförda i omstående
tablå, i vilken för jämförelses skull kustartilleriets ordinarie anslag för år
1914 tillika angivits.

Marinförvaltningen anför i sitt yttrande över förslaget till andra
beredningens betänkande, att den behövliga ökningen uti anslaget för
underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel efter år 1919 eller
möjligen redan tidigare sannolikt torde komma att visa sig större än vad
inom försvarsberedningen blivit förutsatt. Övriga myndigheter hava ej
framställt några erinringar beträffande de föreliggande beräkningarna över
kustartilleriets ordinarie kostnader.

Beträffande den beräkning över kustartilleriets ordinarie kostnader,
som framställts i förslaget till andra försvarsberedningens betänkande, har
jag intet att erinra. Som ovan redan anförts har jag upptagit beredningens
förslag till det fasta kustförsvarets stärkande, men därjämte
föreslagit dels viss förstärkning av artilleribestyckningen i Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning som drager en årlig kostnad av 5 500
kronor, dels ock anordnande av minförsvar i övre Norrland, medförande en
ökning i ordinarie kostnader av 22 300 kronor. Härjämte medför den
föreslagna förlängningen av tjänstgöringstiden för vissa värnpliktiga ökade

281

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

årliga kostnader. Således drager ökningen av tjänstgöringstiden för de icke
vapenföra värnpliktiga från 182 till 240 dagar en kostnad av 27 500
kronor och den förlängda tjänstgöringen för studenter och likställda från
365 till 500 dagar en kostnad av 4 700 kronor. Nu ifrågaställda ökningar
i de ordinarie anslagen komma alltså, sedan förhöjningarna nått sin slutliga
storlek, att uppgå till sammanlagt 60 000 kronor.

A andra sidan äro de föreslagna bestämmelserna för värnpliktigs
åtnjutande av penningtillskott, ägnade att minska de inom beredningen
beräknade årliga kostnaderna med 21 200 kronor. Desslikes kommer den
tilltänkta reservofficersorganisationen att vara billigare än den, varmed
förut räknats. Frånsett år 1916 komma dock minskningarna ej att uppväga
ökningarna.

Nedanstående tabell angiver för åren 1915—1923 ordinarie kostnader
dels enligt förslag till beredningens betänkande, dels för kustartilleriets
reservstat, dels för de av mig föreslagna ökningarna utöver beredningens
förslag, dels ock beräkning över kustartilleriets samtliga ordinarie
kostnader.

Tabell utvisande ordinarie kostnader för kustartilleriet.1

1915 års
stat.

1916 års
stat.

1917 års
stat.

1918 års
stat.

1919 års
stat.

1920 års
stat.

1921 års
stat.

1922 års 1923 års
stat. | stat.

Er.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Enligt förslag till
andra berednin-gens betänkande

3,518,217

3,691,329

3,785,229

3,846,150

3,S59,850

3,866,850

3,868,S50

3,875,850

3,885,250

Tillkomst;

på grund av upp-tagande i kustar-tilleriets stat av
en reservstat . .

3,300

5,900

13,100

19,300

24,800

30,300

på grund av andra
ovan omnämnda
omständigheter .

16,116

- 2,929

17,471

38,050

38,650

38,950

44,550

40,550

39,450

Summa ordinarie
kostnader alltså .

3,534,833

3,688,400(3,802,700|8,887,500

3,904,400

3,918,900

3,932,700

3,941,200

3,955,000

översiktstabell, utvisande en detaljerad beräkning av de särskilda
anslagen för kustartilleriet lämnas i det följande. 1

1 Häri ingå icke några kostnader för Fårösunds kustposition; skulle nämnda kustposition bibehållas,
så ökas kustartilleriets ordinarie kostnader med omkring 100,000 kronor årligen.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 Käft. (Nr 60.) 36

282

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

T a utvisande

ordinarie kostnader för kustartilleriet dels enligt 1914 års stat, dels

Anslagstitel.

Ordinarie
anslag 1914.

Kronor.

1915
års stat

Kronor.

Avlöning för kustartilleriets personal1........•.........

1,402,814

1,433,600

Beklädnad åt kustartilleriets manskap..................

150,921

142,700

Naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet..............

521,518

536,888

Underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel...........

506,700

506,700

Kustartilleriets övningar och krigsberedskap...............

| 663,154 |

421,700

Kustartilleribeväringens avlöning och beklädnad m. m...........

289,000

Krigsövningar vid kustpositionerna ...................

15.000

15,000

Rese- och traktamentspenningar.....................

17,000

17,000

Sjukvård för kustartilleriets personal...................

25,000

25,000

Uppvärmning, belysning, renhållning samt tvätt- och badinrättningar ....

108,650

108,650

Skrivmaterialier och expenser......................

15,800

15,800

Tryckningskostnader..........................

3,100

3,100

Diverse behov.............................

3,079

3.079

Summa

3,432,786

3,518,217

Summa ökning i jämförelse med 1914 års stat

—

85,481

Medeltal ökning åren 1915—1923 i runt tal 367,000 kronor.

1 Kostnaderna för reservstaten oberäknade.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

283

b 1 å

för åren 1915—1923 enligt förslag till andra försvarsberedningens betänkande.

1916
års stat.

1917
års stat.

1918
års stat.

1919
års stat.

1920
års stat.

1921
års stat.

1922
års stat.

1923
års stat.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1,502,800

1,566,700

1,575,400

1,582,100

1,582,100

1,577,100

1,577,100

1,579,500

142,380

142,380

142,380

142,380

142,380

142,380

142,380

142,380

565,120

565,120

565,120

565,120

565,120

565,120

565,120

565,120

508,700

506,700

517,000

524,000

531,000

538,000

545,000

552,000

451,700

481,700

511,700

511,700

511,700

511,700

511,700

511,700

335,000

335,000

335,000

335,000

335,000

335,000

335,000

335,000

15,000

15,000

20,000

20,000

20,000

20,000

20,000

20,000

17,000

17,000

17,000

17,000

17,000

17,000

17,000

17,000

25,000

25,000

25,000

25,000

25,000

25,000

25,000

25,000

108,650

108,650

115,000

115,000

115,000 ''

115,000

115,000

115,000

15,800

15,800

16,250

16,250

16,250

16,250

16,250

16,250

3,100

3,100

3,100

3,100

»3,100

3,100

3,100

3,100

3,079

3,079

3,200

3,200

3,200

3,200

3,200

3.200

3,691,329

3,785,229

3,846,150

3,859,850

3,866,850

3,868,850

3,875,850

3,885,250

258,593

352,493

413,414

427,114

434,114

436,114

443,114

452,514

284

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

m i

Oversikts utvisande

ordinarie kostnader i kronor för kustartilleriet dels enligt 1914 års

Ordinarie
anslag enligt
1914 års stat.

1915 års
stat.

Ökning i
1915 års stat
i jämförelse
med 1914.

1916 års
stat.

Ökning i
1916 års stat
i jämförelse
med 1914.

Avlöning'', ersättningar in. m.

Avlöning av kustartilleriets personal, re-servstaten inberäknad........

1,402,814

1,424,800

21,986

1,486,200

83,386

Intendentnren.

Beklädnad åt kustartilleriets manskap . .

150,921

142,704

- 8,217

142,400

- 8,521

Naturaunderhåll åt personal vid kustartil-leriet ................

521,518

549,900

28,382

581,700

60,182

Nybyggnad och underhåll.

Underhåll av kustartilleriets byggnader och
materiel...............

506,700

506,700

—

506,700

—

Övningar.

Krigsberedskap och övningar......

Kustartilleribeväringens avlöning och be-klädnad m. m............

| 663,154 |

421,700

300,900

| 59,446 |

451,700

332,000

| 120,546j

Krigsövningar vid kustpositionerna . . .

15,000

15,000

—

15,000

—

Diverse.

Rese och traktamentspenningar 2) ....

17,000

17,000

—

17,000

—

Sjukvård för marinen 2)........

25,000

25,000

—

25,000

—

Uppvärmning, belysning, renhållning samt
tvätt- och badinrättningar 2).....

108,650

108,650

—

108,700

50

Skrivmaterialier och expenser m. m. *) . .

15,800

15,800

—

15,800

—

Tryckningskostnader 2).........

3,100

3,100

—

3,100

—

Diverse behov2)............

3,079

3,079

—

3,100

21

Summa

3,432,736

8,584,383

101,597

3,688,400

255,664

*) Då några beräkningar över kustartilleriets kostnader ej finnas för åren efter 1923, hava i kolumnen
*) Då dessa anslag ej äro fördelade mellan flottan och kustartilleriet uti statsverkspropositionen, hava
’) Häri ingå icke några kostnader för Fårösunds kustposition; skulle nämnda kustposition bibehållas,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

285

tabell

stat dels enligt plan för sjöförsvarets ordnande för åren 1915—1919 och 1924.'')s)

1917 års
stat.

Ökning i
1917 års stat
i jämförelse
med 1914.

1918 års
stat.

Ökning i
1918 års stat
i jämförelse
med 1914.

1919 års
stat.

Ökning i
1919 års stat
i jämförelse
med 1914.

1924 års
stat. ö

Ökning i
1924 års stat
i jämförelse
med 1914.

1,570,500

167,686

1,589,000

186,186

1,598,900

196,086

1,621,500

218,686

142,400

- 8,521

142,800

- 8,121

142,800

- 8,121

142,800

- 8,121

581,700

60,182

582,100

60,582

582,100

60,582

582,100

60,582

506,700

—

522,000

15,300

529,000

22,300

557,000

50,300

481,700

I [

520,000

1 |

520,000

1 1

520,000

1

\ 150,546 |

\ 188,846 {

\ 188,846 •

\ 183,846

332,000

1 1

332,000

1 1

332,000

J t

332,000

1

15,000

—

20,000

5,000

20,000

5,000

20,000

5,000

17,000

17,000

17,000

17,000

25,000

—

25,000

—

25,000

—

25,000

—

108,700

50

115,000

6,350

115,000

6,350

115,000

6,350 j

15,800

—

16,300

500

16,300

500

16,300

500

3,100

—

3,100

—

3,100

—

3,100

—

3,100

21

3.200

121

3,200

121

3.200

121

3,802,700

369,904

3,887,500

454,764

3,904,400

471,664

3,955,000

522,264

>1924 års stat> upptagits motsvarande siffror för år 1923.

desamma för år 1914 angivits enligt av Kung! Maj:t verkställd fördelning.

ökas kustartilleriets ordinarie kostnader med omkring 100,000 kronor årligen.

286

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Förslag till
andra förS
vars beredningens

betänkande.

Departe ments chefens yttrande.

Extra ordinarie anslag.

Engångsutgifter.

I förslag till andra försvarsberedningens betänkande äro engångs o

o o o

utgifterna för nyanläggningar och nyanskaffningar beräknade till 12 803 460
kronor. I förslaget anföres beträffande dessa engångsutgifter följande.

»Ekonomisk möjlighet att utan undanskjutande av andra viktiga försvarsbehov
utföra de omfattande nybyggnader och kompletteringar, som
även detta, så starkt reducerade förslag upptager, kan emellertid, enligt
beredningens uppfattning, icke åvägabringas annorledes än på så sätt, att
det erforderliga beloppet uttages av de medel, vilka beräknas skola anskaffas
genom den föreslagna, för nu ifrågakominande stora engångsutgifter
till försvarsändamål avsedda värnskatten. Angivna kostnader för det
fasta kustförsvarets förstärkande skulle under sådana förhållanden icke
komma att tynga femte huvudtitelns normala stat under den utbyggnadsperiod,
som beredningens beräkningar avse. Karaktären av dessa anslagskrav
synes också väl överensstämma med en dylik anordning. De här
ifrågavarande åtgärderna, vilka samtliga avse en genomgripande komplettering
och omdaning av äldre fästningar ävensom nyanläggning av sådana
befästningar, som på grund av nya förhållanden befinnas erforderliga, äro
sålunda obestridligen av natur att kräva extra ordinära mått och steg för
erforderliga medels anskaffande vid en tidpunkt då åtgärderna i fråga
måste sättas i verket.»

»I detta sammanhang anser sig beredningen, med hänsyn till vikten
av att kustbefästningarnas iståndsättande i möjligaste mån påskyndas, böra
framhålla såsom högeligen angeläget, att erforderliga medel kunde göras
disponibla så tidigt, att arbetet kunde påbörjas under år 1914.»

»Beredningen hemställer alltså, att för kompletteringar, förstärkningar
och nyanläggning av kustbefästningarna i huvudsaklig överensstämmelse
med beredningens förslag måtte avses ett belopp av i runt tal 12''s milj.
kronor att utgå av den extra ordinära värnskatten.»

Såsom jag i annat sammanhang anfört, anser jag, att den i förslaget
till andra beredningens betänkande angivna totalsumman för nyanläggningar
och nyanskaffningar bör höjas med 945 230 kronor till 13 748 690
kronor. I likhet med andra försvarsberedningen anser jag det fasta kustförsvarets
krav brådskande, vadan beloppet bör utgå under perioden 1915 —
1919. En beräkning av de engångsutgifter för kustartilleriet, som uppstå

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

287

till följd av föreslagen sänkning utav värnpliktsåldern för kustartilleriets
värnpliktiga från 2l:a till 20:e året, giver en kostnadssumma av 810 200
kronor, fördelad på åren 1915—1918.

Kustartilleriets anslagsbehov av engångsutgifts natur fördela sig på
olika år enligt nedanstående ungefärliga överslagsberäkning, i vilken fördelning
jämkningar dock förutsättas kunna ifrågakomma:

Ändamål.

1915.

Kr.

1916.

Kr.

1917.

Kr.

1918.

Kr.

1919.

Kr.

Summa.

Kr.

Nyanläggningar och nyanskaffningar ....

2,750,000

2,750,000

2,750,000

2,750,000

2,748,690

1 |

13,748,690;

Sänkning av värnpliktsåldern.......

382,200

292,700

3,800

131,500

—

810,200;

Summa

3,182,200

3,012,700

2,753,800

2,881,500 2,748,090

14,558,890

1 Häri ingå’ icke några kostnader för Fårösunds knstposition; skulle nämnda kustposition bibehållas,
så ökas engångsutgifterna för nyanläggningar och nyanskaffningar med omkring 225,000 kronor

Övriga extra ordinarie anslag.

Beträffande normala extra ordinarie anslag anföres i förslag till andra Förslag till
försvarsberedningens betänkande följande. andra för »Beredningen

har funnit nödigt att till sin utredning rörande kust- ningens bebefästningarnas
stärkande anknyta en överslagsberäkning av det belopp, tänkande.
varmed de vanliga extra ordinarie utgifterna för kustartilleriet — således
oavsett det härförut angivna engångsanslaget — kunna förväntas under
den närmaste tiden och efter normala förhållanden inverka på femte huvudtitelns
storlek.»

»En dylik beräkning, omfattande de extra ordinarie anslagen på
femte huvudtiteln — utom för handeln — blev på sin tid verkställd av
1907 år försvarskommitté. Kommittén lät för sådant ändamål uppgöra
en statistik över nämnda anslag för åren 1901—1910. Av denna statistik,
i vilken anslagen i fråga uppdelades i tre grupper, en för flottan, en för
kustartilleriet samt en för flottan och kustartilleriet gemensamt, framgår
att de extra ordinarie kostnaderna under nämnda period uppgått, inom
andra gruppen — enbart kustartilleriet — till sammanlagt 14 860 840
kronor eller i medeltal till omkring 1 486 000 kronor årligen samt för
flottan och kustartilleriet gemensamt till sammanlagt 2 788 922 kronor,
eller i medeltal till omkring 279 000 kronor för år. 1 förstnämnda summa,

14 860 840 kronor ingå dock vissa kostnader, som icke kunna anses hän -

288

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

förliga till normala utan fastmera till jämförelsevis mera sällan återkommande
utgifter nämligen för befästningsarbeten å Alvsborgs fästning och
för torpedbatteriet i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning. Fråndraga
dessa kostnader, skulle i förevarande grupp — kustartilleriet enbart —
återstå en medeltalssiffra av omkring 707 000 kronor årligen. Även denna
summa torde emellertid för erhållande av en ungefärlig medeltalssiffra,
böra ytterligare minskas, enär beloppet innesluter en del poster av mera
tillfällig natur, såsom för nybyggnader m. m. Kustartilleriets andel i den
kostnadssumma, som i statistiken upptages inom den tredje gruppen —
flottan och kustartilleriet gemensamt — föranleder en mindre höjning av
ifrågavarande summa. Beloppet av denna andel kan dock ej nu närmare
beräknas.»

»Såsom material för en ny överslagsberäkning av det normala extra
ordinarie anslagsbehovet för kustartilleriet har beredningen haft till sitt
förfogande dels marinförvaltningens skrivelse av den 30 september 1913
angående beräkningen av utgifterna å femte huvudtiteln för år 1915, dels
samma ämbetsverks skrivelse av den 8 november samma år med beräkning
av utgifterna å nämnda huvudtitel för fyra år framåt och dels chefernas
härförut anförda utredning av den 29 september 1913. Härvid
har på grund av särskild utredning, som verkställts av beredningens sakkunniga
biträden, till en början frånskilts de i marinförvaltningens nämnda
skrivelser angivna behov, som röra enbart flottan. Beträffande övriga poster,
vilka avse enbart kustartilleriets angivna behov, har beredningen tagit
i övervägande frågan, i vad mån dessa, sålunda framställda krav äro av
beskaffenhet att kunna anses behöva tillgodoses under förut angivna femårsperiod
— åren 1915—1919 — samt därvid verkställt följande gruppering,
nämligen i dels sådana behov, som ansetts behöva och komma att fullt
tillgodoses, dels sådana, som efter utredning torde kunna reduceras, och
dels behov, som icke ansetts böra fyllas åtminstone ej under den ifrågavarande
5-årsperioden».

»Denna undersökning och prövning har givit till resultat, att kostnaden
inom den först angivna gruppen skulle belöpa sig till 2 574 000 kronor,
samt att de inom andra gruppen upptagna krav, vilka ansetts kunna
reduceras till 70 %, efter denna reduktion skulle medföra en kostnad av
529 000 kronor och att således på kustartilleriet under perioden i fråga
skulle erfordras normala extra anslag till sammanlagt belopp av 3 103 000
kronor, — utöver de av beredningen föreslagna engångsutgifterna —, eller
i medeltal omkring 620 000 kronor årligen, vilket belopp emellertid på
grund av sakens natur endast är att betrakta såsom ungefärligt.»

Såsom i kapitel XIV anförts har beredningen funnit vissa specifi -

Kungl. Majds nåd. proposition nr CO.

289

cerade extra ordinarie anslagskrav vara av sådan betydelse, att de böra
snarast möjligt komma till utförande.

I detta sammanhang, och på skäl, som av ovanstående framställning
torde framgå, har beredningen framhållit vikten av att anslagskraven för
flottan och kustartilleriet icke sammanblandas, utan hållas åtskilda, såväl
i marinförvaltningens framställningar som i statsverkspropositionen. Därigenom
skulle enligt beredningens mening ej blott välbehövlig översiktöver
de särskilda anslagsbehoven för de båda olika delarna av marinen
erhållas utan ock den militära statistiken i hög grad underlättas.

I sitt yttrande över förslag till andra försvarsberedningens betänkande
har marinförvaltningen bifogat en sammanställning rörande de kompletteringar
m. m. för det fasta kustförsvarets ordnande och vidmakthållande,
som av ämbetsverket anses böra i första hand komma till utförande
under de närmaste åren. Kostnaderna för dessa kompletteringar har beräknats
uppgå till 3 299 154 kronor, vilken kostnadssiffra ämbetsverket dock
endast betecknat såsom approximativ.

Övriga myndigheter, som avgivit yttrande rörande förslaget till andra
försvarsberedningens betänkande, hava ej haft någon erinran i berörda
hänseende.

Med stöd av den föreliggande utredningen hyser jag den uppfattningen,
att de nödvändigaste anslagskraven för det fasta kustförsvarets
ordnande och vidmakthållande under femårsperioden 1915—1919 skulle
kunna tillgodoses för det i förslaget till andra beredningens betänkande
angivna beloppet av 3 103 000 kronor — utöver de förut omnämnda erforderliga
engångsutgifterna. Jag anser alltså, att för extra ordinarie anslag
av här ifrågavarande natur bör för kustartilleriet under närmaste fem

o Ö

år räknas med en medelsiffra av omkring 620 000 kronor.

Vad i förslag till andra försvarsberedningens betänkande framhållits
rörande skarpare åtskillnad av flottans och kustartilleriets anslagskrav finner
jag beaktansvärt.

Myndig heternas yttranden -

Departe ments chefens yttrande.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (tVr 60.) 37

290

Kungl. Maj it» nåd. proposition nr 60.

Kap. XXI.

Sammanställning av beräknade årliga kostnader för sjöförsvaret.

De utgifter under femte huvudtiteln, utgifterna för handeln frånräknade,
vilka enligt nu framlagda grunder för sjöförsvarets ordnande
beräknas bliva erforderliga för vart och ett av åren 1915—1919 samt för
åren 1924 och 1934, äro sammanställda i följande tabell.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

291

1.

2.

3. | 4.

5.

6.

År.

Anslag.

Flottan
och kust-artilleriet.

Flottan.

Kust-

artilleriet.

Summa för
sjöförsvaret.

1915

Ordinarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

299 113

1,867,642

15,061,920

6,400,000

3,534,333

18,895,366

8.267,642

2,166,755

21,461,920

8,534,333

27,163,008

1916

Ordnarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

303,532

1,900,000

15,918,231

6,400,000

3,688,400

19,910,163

S,300,000

2,208,582

22,818,231

3,688,400

28,210,163

1917

Ordinarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

309,032

1,900,000

16,369,611

6.400,000

3,802,700

20,481,343

8,300,000

2,209,082

22,769,611

3,802,700 28,781,343

1918

Ordinarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

309,032

1,900,000

16,684,288

6,400,000

3,887,500

20,880,820

8,300.000

2,209,032

23,084,288

3,887,500

29,180,820

1919

Ordinarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

309,032

1,900,000

16,910,866

6,400,000

3,904,400

21,124,298

8,300,000

2,209,032

23,310,866

3,904,400

29,424,29S

1994

Ordinarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

309,032

1,900,000

17,447,392

6,400,000

3,955,000

21,711,424 |
8,300,000 !

2,209,032

23,847,392

3,955,000

30,011,424 j

1934

(med för-minskade
lokalstyrkor)

Ordinarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

309,032

1,900,000

17,484,092

6,400,000

3,955,000

21,748,124
8.300,000 |

2,209,032

23,884,092

3,955,000

30,OIS,124 !

1934

(med oför-minskade
lokalstyrkor)

Ordinarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

309,032

1,900,000

18,119,943

6.400,000

3,955,000

22,383,975 1
8,300,000

2,209,032

24,519,943

3,955,000

30,683,975

292

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Departe ments chefens hemställan.

De kostnader, vilka i denna tabell upptagits såsom gemensamma för
llottan och kustartilleriet (kol. 3), äro av den art, att en uppdelning ej
lämpligen kan ske. Ifrågavarande kostnader utgöras av ordinarie anslag till
departementet, överstyrelsen och undervisningsverken samt extra ordinarie
anslag av tillfällig natur.

I de ordinarie anslagen till flottan (kol. 4) äro jämväl inräknade
kostnader för vid kustartilleriet tjänstgörande civilmilitär personal, alldenstund
denna personals avlöning bestrides av anslaget till avlöning för
flottans kårer och stater.

Extra ordinarie anslag för utvidgningar och nyanläggningar för kustartilleriets
fasta försvarsanstalter (kol. 5) äro icke upptagna, enär dessa
anslag äro avsedda att huvudsakligen täckas genom särskilda medel.

För år 1934 äro kostnaderna för flottan angivna dels med förminskade
och dels med oförminskade lokalstyrkor.

För åren 1924 och 1934 äro kostnaderna för kustartilleriet upptagna
till samma belopp som för år 1923.

På grund av vad jag förut anfört får jag hemställa, att Eclers Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen

dels beträffande flottan

att ej mindre till bestridande av kostnaderna under
åren 1915—1919 för byggande av tre pansarbåtar, två
jagare samt undervattensbåtar bevilja ett anslag av
32,000,000 kronor samt därav på extra stat för år 1915
anvisa ett belopp av 6,400,000 kronor, än även medgiva,
att Kungl. Maj:t må för nämnda anskaffning av
krigsfartygsmateriel disponera de av 1911 års riksdag
för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel beviljade, ännu
icke använda medel, 3,880,000 kronor, ävensom av 1912
och 1913 års riksdagar till krigsfartygsmateriel avsatta
medel, tillhopa 3,550,000 kronor, eller således sammanlagt
7,430,000 kronor;

dels ock beträffande kustartilleriet
att besluta, att efter genomförd organisation år
1919 den med fasta avlöningsförmåner anställda stampersonalen
skall utgöras av

1 chef för kustartilleriet (generalsperson); samt

293

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

följande på Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen
samt Älvsborgs och Heinsö kustartillerikårer
fördelade personal, nämligen:

2 överstar,

4 överstelöjtnanter,

8 majorer,

28 kaptener av l:a klassen,

24 kaptener av 2:a klassen,

49 löjtnanter,

25 underlöjtnanter,

67 underofficerare av l:a graden,

133 underofficerare av 2:a graden,

253 manskap i l:a lönegraden,

353 manskap i 2:a lönegraden,

425 manskap i 3:e lönegraden,

257 manskap i 4:e lönegraden,

1 regementspastor och
1 fästningspredikant.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och
skulle proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse,
eu vid detta protokoll fogad bilaga utvisar.

Ur protokollet:
R. Sundin.

294

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

INNEHÅLL.

Sid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 angående sjöförsvarets ordnande .... i
Utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärendeu för den 14 maj 1014
Inledande anförande......................... 3

Grunder för sjöförsvarets ordnande.

A. Flottan.

Materielen.

Kap. I. Allmänna synpunkter...................... 10

Kap. II. Till nybyggnad ifrågakommande fartygstyper ........... 19

Pansarbåtar........................ 19

Torped fartyg ....................... 63

Kap. III. Sjöstyrkornas storlek och sammansättning............. 69

Kustflottan........................ 72

Lokalstyrkorna....................... 88

Kap. IV. Nybyggnad, överföring och utrangeriug av flottans fartyg...... 90

l:a kl. pansarbåtar, torpedfartyg och minfartyg......... 91

2:a och 3:e kl. pansarbåtar................. 99

Kryssare......................... 99

Specialfartyg .......................100

Trängfartyg........................102

Övningsfartyg m. fl.......................103

Båtar och pråmar........ 104

Materielreserv.......................106

Utrangering av föråldrad materiel...............107

Sammanfattning......................108

Kap. V. Ombyggnad av vissa flottans fartyg m. m.............115

Modernisering av l:a kl. pansarbåtar.............115

Ombyggnad av vissa torpedkryssare och kanonbåtar.......120

Förändringsarbeten å flottans nuvarande jagare ........120

Utrustning av handelsfartyg för krigsbruk...........120

Anskaffning av torpeder............. 121

Anskaffning av minor...................122

Kung!. Maj ds veld. proposition nr 60. 295

Operationsbaser m. m. Sid.

Kap. VI. Örlogsstationen ocli örlogsdcpåcr in. in..............123

Örlogsstationen i Stockholm.................124

Örlogsstationen i Karlskrona ................132

Örlogsdepå vid Härnösand..................134

Örlogsdepå i Göteborg...................136

Tillfälliga replipunkter...................138

Farledsupprensningar....................139

Kap. VII. Kustsignalväsendef och kustgniststationcr.............140

Personalen.

Kap. VIII. Grunder för persoualberäkningen................142

Kap. IX. Stampersonalen........................149

Officerskåren.......................151

Underefficerskåren.....................154

Sjömauskåreu.......................154

Mariningenjörkåren ....................156

Marinintendonturkåren...................156

Övriga kårer och stater...................156

Kap. X. Reservpersonalen.......................157

Upprättandet av reservstater och ändringar av poesioneringsgruiuier

vid marinen.....................159

Reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter . . . ........162

Tablå utvisande gången av utbildningen för reservofficersaspiranter

och reservunderlöjtnanter................169

Pensionering av f. (i. stamofficerare, kvarstående i reserven, och av

i reserven utnämnda stamutbildade officerare och underofficerare 171

Kap. XI. De värnpliktiga........................173

Uttagning av värnpliktiga till flottan.............174

Värnpliktsåldcrns inträde..................176

Utbildningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga.......176

Värnpliktigt underbefäl...................181

Värnpliktiga ingenjörer, intendenter och läkare in. fl.......183

Värnpliktiga ingenjörer.................184

Värnpliktiga intendenter................186

Värnpliktiga läkare m. fl.................188

Icke vapenföra värnpliktiga.................191

Övergångsbestämmelser...................195

Kap. XII. Krigsberedskap och övningar..................203

290

Knngl. Maj ds nåd. proposition nr SO.

B. Kustartilleriet.

Kustbefästningarna och deras materiel. sid.

Kap. XIII. Nyanläggningar och nyanskaffningar...............211

Kap. XIV. Kompletteringar in. in......................225

Personalen.

Kap. XV. Grunder för personalberiikningen................22G

Kap. XVI. Stampersonalen........................228

Kap. XVII. lteservpersonalen.......................234

Kap. XVIII. De värnpliktiga........................239

C. Sjöförsvarets kostnad.

Kap. XIX. Flottan..............''*.............250

Ordinarie anslag.....................250

Avlöning av flottans kårer och stater...........252

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerua.......257

Naturaunderhåll åt personal vid flottan.....i ... . 257

Flottans nybyggnad och underhåll............259

Flottans krigsberedskap och övningar...........265

Sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m.........267

Övriga ordinarie anslag.................267

Extra ordinarie anslag...................268

Krigsfartygsmateriel..................268

Övriga extra ordinarie anslag..............273

Kap. XX. Kustartilleriet........................280

Ordinarie anslag.....................280

Extra ordinarie anslag..................286

Engångsutgifter....................286

Övriga extra ordinarie anslag..............287

Kap. XXI. Sammanställning av beräknade årliga kostnaden för sjöförsvaret . . . 290

Departementschefens hemställan........292

Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet, P. A Norstedt & Söner.

141410