Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 279.

1

Nr 279.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag
för understödjande av arbetslösa; given Stockholms slott
den 1 september 1914.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att såsom bidrag till understödjande
av arbetslösa, i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
angivna grunder, använda och av tillgängliga medel, mot framtida
anmälan till ersättande, förskjuta ett belopp av förslagsvis 5,000,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

•

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 199 höft. (AV 279.) 1

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 279.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 september
1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde:

Det nu rådande krigstillståndet i Europa har även för vårt land
medfört allvarliga ekonomiska verkningar och hotar att i vidsträckt mån
ingripa störande på särskilt de industriella näringarna och affärslivet.
Såväl härav som ock av de till vår neutralitets tryggande företagna militära
åtgärderna hava föranletts sådana rubbningar å arbetsmarknaden, att
arbetslöshet i avsevärd utsträckning redan synes hava uppkommit inom
riket. För att såvitt möjligt undanröja de skadliga verkningarna av
dessa rubbningar inom näringslivet och å arbetsmarknaden har Kungl.
Maj:t den 10 nästlidne augusti funnit gott tillsätta två kommissioner,
nämligen dels statens industrikommission med uppdrag att taga i
övervägande, vilka åtgärder som kunna vidtagas för att i största möjliga
utsträckning uppehålla arbetet vid de industriella anläggningarna i

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 279.

3

riket, dels statens arbetslöshetskommission med uppdrag att i samråd med
socialstyrelsen upprätta och inkomma med förslag till andra åtgärder, som
äro ägnade att motverka den under nuvarande förhållanden väntade arbetslösheten
och mildra verkningarna av densamma.

Sistnämnda kommission, i vars arbeten jag haft tillfälle deltaga,
har nu i inkommen skrivelse den 29 sistlidne augusti framhållit angelägenheten
därav, att staten lämnar sin medverkan till en omfattande understödsverksamhet
med syfte att bringa hjälp åt de många, som i anledning
av den inträffade krisen förlora sina utkomstmöjligheter och därför behöva
stöd från det allmännas sida.

I berörda skrivelse har arbetslöshetskommissionen aofört följande. Arbetslös.

hetskom.

Omedelbart vid krisens utbrott hade socialstyrelsen tagit under om- framställ."
prövning, vilka åtgärder från dess sida vore påkallade av den inträdda si- ning.
tuationen, och'' beslöt styrelsen till en början bland annat att införskaffa
såvitt möjligt tillförlitliga uppgifter rörande krisens inverkan på arbetsmarknaden
samt angående arbetslöshetens omfattning. Närmare redogörelse
för de av styrelsen i sådant avseende anordnade undersökningarna samt för
dessas resultat återfinnes i skrivelsen bilagda redogörelser — se bil. 1—5
vid detta protokoll. Av dessa utredningar framgår, att antalet sådana arbetslösa,
till vilka i detta sammanhang hänsyn behöver tagas, torde under
förra hälften av augusti hava uppgått till 35- ä 40,000, samt att deras
genomsnittliga antal för tiden 1 september 1914—31 januari 1915 icke
lärer komma att understiga 50,000 men knappast heller överstiga 75,000.

Inför den säkra utsikten att sålunda en betydande del av landets
befolkning skall komma att bliva hemfallen åt arbetslöshet under så lång
tid, att icke ens de, som tilläventyrs kunnat samla någon sparpenning,
kunna nödtorftigt livnära sig och de sina, har kommissionen funnit nödvändigt,
att det allmänna kraftigt ingriper.

Såsom Kungl. Maj:t vid kommissionens tillsättande uppenbarligen Förebygganförutsatt,
har kommissionen främst tagit under omprövning, huruvida före-de at9arder.
byggande åtgärder kunna vidtagas i sådan omfattning, att därigenom arbetslösheten
och den därmed följande nöden kunna verksamt bekämpas.
Kommissionen är fast övertygad om, att det ur alla synpunkter är såväl
för det allmänna som de arbetslösa fördelaktigast, att dessa beredas tillfälle
till försörjning genom eget produktivt arbete. I syfte att såvitt
möjligt främja förverkligandet av detta önskemål har kommissionen
föranstaltat om vissa utredningar, vilkas resultat sedermera komma att
framläggas. I samband därmed ämnar kommissionen ock lämna redogö -

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 279.

Understöd
av det allmänna.

relse för vad härutinnan ställts i utsikt från kommuner och enskilda ävensom
taga under övervägande, huruvida särskild medverkan från statens
sida på detta område bör ifrågakomma. Av de gjorda utredningarna har
emellertid med tydlighet framgått, att allt vad i nu berört avseende kan
åtgöras visserligen kan bliva av stor betydelse, särskilt för vissa kategorier
av arbetare, men att någon allmän lösning av det föreliggande arbetslöshetsspörsmålet
icke står att vinna på denna väg.

När det gäller att utvidga redan existerande företag eller upptaga
nya sådana av den beskaffenhet, att de kunna lämna varaktig utkomst åt
arbetslösa inom olika yrkeskategorier, möta nämligen stora svårigheter, främst
måhända av finansiell art men även på grund av produktions- och avsättningsförhållanden,
till följd av väderleken under vintermånaderna o. s. v. De i och
för sig viktiga åtgärder, som på detta område kunna ifrågakomma, få sålunda
sin huvudsakliga betydelse därutinnan, att de förebygga arbetslöshetens
eljest oundvikliga utsträckande.

Kommissionen anser sig böra i detta sammanhang erinra om vikten
av, att offentliga organ samt korporationer och enskilda, vilka hos sig hava
anställda arbetstagare av olika slag, låta sig angeläget vara att icke genom
entledigande av personal, som på grund av de nu inträdda förhållandena
kan tillsvidare undvaras, mera än oundvikligt är öka de arbetslösas
skaror. Kommissionen, som inhämtat att från regeringens sida åtgärder
av sådan förebyggande art vidtagits, i vad angår personal vid vissa
statens verk och inrättningar, har för sin del ock sökt medverka till, att
liknande hänsyn måtte, så långt ske kan, tagas av vissa korporationer och
enskilda. I likartat syfte har kommissionen berett representanter för ledande
organisationer av arbetsgivare och arbetare tillfälle till överläggningar
rörande vissa åtgärder, som från deras sida kunna vidtagas för att
underlätta arbetets fortgång och därmed förebygga arbetslöshet.

Av stor betydelse bliva ock säkerligen de omfattande och varmhjärtade
strävanden, som överallt framträda i syfte att på frivillighetens
väg lindra följderna av arbetslösheten.

Trots allt vad på dessa och andra vägar kan uträttas för arbetstagares
bibehållande vid förutvarande sysselsättning eller deras anbringande''
i ny sådan eller för bispringande av de på grund av krisen eljest hjälpbehövande,
lärer det allmänna icke få undandraga sig bördan av att anordna
särskild direkt understödsverksamhet. Kommissionen finner nämligen
självfallet, att den nu inträffade krisens offer icke böra hänvisas till
fattigvården och underkastas därmed förknippade påföljder, utan att annan
och lämpligare form för deras hjälpande måste sökas.

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 279.

o

A andra sidan är det klart, att någon form av arbetslöshetsförsäkring
icke kan ifrågakomma. Sådan försäkring låter sig överhuvud icke
improviseras vid ett kristillfälle, allra minst då krisens ursprung och karaktär
äro av sådan art, som nu är förhållandet.

Varken fattigvårdens eller arbetslöshetsförsäkringens principer kunna
sålunda låggas till grund för den understödsverksamhet, kommissionen anser
nödvändigt föreslå. Väl kunna däremot från båda dessa områden
hämtas en del erfarenheter, värda att även nu vinna beaktande. Beträffande
grunderna för berörda understödsverksamhet från det allmännas sida
vill kommissionen anföra följande.

Vid övervägande av den grundläggande frågan därom, vem som bör anses
närmast skyldig till och även bäst i stånd att ordna understödsverksamheten
till förmån för de arbetslösa, har det synts kommissionen naturligt,
att kommunen närmast bör komma i fråga. Denna är för närvarande
i allmänhet ansvarig för sina medlemmars skyddande mot nöd, den har
tillgång till olika organ för såväl förebyggande som hjälpande verksamhet,
och kommunen är jämväl bäst i tillfälle att bedöma de lokalt myckoet växlande
behoven och de lämpligaste formerna för deras tillgodoseende. A andra
sidan bör emellertid icke förbises, att krisens och arbetslöshetens ursprung
äro sådana, att staten har särskild anledning att bära åtminstone viss del
av bördan. Därmed skulle ock eu viss utjämning äga rum, så att icke
det relativt mindre antalet stads- och industrikommuner, där arbetslösheten
kan väntas uppträda i större omfattning, bliva allt för hårt tyngda.
Endast genom uppmuntrande stöd från statens sida lära vissa sådana kommuner
överhuvud mäkta anordna en effektiv understödsverksamhet. Av
nu anförda och andra skäl har kommissionen funnit rättvist och billigt,
att stat och kommun samverka på sådant sätt, att kommun får av statsmedel
mottaga hälften av'' det belopp, som utlämnas i understöd. Genom
ett sådant system lärer bästa utsikt vinnas för att understödsmedlen smidigt
anpassas efter de på varje ort förefintliga behoven, varjämte staten erhåller
tillbörlig trygghet för nödig sparsamhet vid understödens tillmätande
och kontroll över deras utlämnande.

Kommissionen har emellertid ock förutsatt viss medverkan av landstingen,
företrädesvis i sådan riktning att kommuner, som på grund av
ringa ekonomisk bärkraft i förhållande till arbetslöshetens omfattning sakna
tillräckliga medel till lämnande av sin andel, skulle genom landstingsinedel
erhålla någon hjälp från länets i berörda avseenden bättre lottade delar.

Stat och
kommun.

6

Oförvållad

arbetslöshet.

Understödstagares
hemortsrätt.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 219.

Av synnerlig vikt är enligt kommissionens mening att vinna garantier
för denna understödsverksamhets begränsande till de utan egen förskyllan
arbetslösa. Endast härigenom kan vinnas den skarpa åtskillnad
från fattigvårdsunderstödet, som det allmänna för individernas liksom för
sin egen skull måste strängt upprätthålla. Arbetslöshetsunderstödet bör
sålunda allenast kunna utgå till sådana välfrejdade och arbetsföra svenska
medborgare, som före krisens utbrott verkligen försörjt sig och de sina
men vilka, ehuru arbetsvilliga, icke kunna genom egen försorg eller det
allmännas medverkan förtjäna sitt uppehälle. I detta syfte torde bland annat
böra föreskrivas, att understöd endast kan meddelas den, som under år
1914 ej varit intagen å fattigvårdsanstalt av annan orsak än sjukdom och
som under samma år icke för sig själv eller för sin familj åtnjutit annat
än tillfälligt kontant understöd av fattigvården före den 1 augusti. Garantier
måste ock skapas för att de arbetslösas villighet att taga lämpligt
arbete regelbundet kontrolleras av offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller
provisoriskt organ för offentlig platsförmedling. Därutöver måste emellertid
i varje fall den sökandes behov särskilt prövas samt undersökning
verkställas, huruvida icke utkomst genom eget arbete kan beredas den
arbetslöse.

Det kunde ur många synpunkter synas billigt och mest överensstämmande
med det föreslagna understödets karaktär av nödfallsåtgärd,
om vid detsammas bestämmande hänsyn icke toges till den arbetslöses
hemortsrätt, utan att envar, som vore förtjänt och i behov av understöd, utan vidare
bleve därav delaktig på den ort, där han uppehåller sig. Förnämligast
två principiella skäl tala dock mot en sådan anordning. Till en början
lärer hänsyn skäligen böra tagas till kommunernas tydliga intresse av att
icke behöva med sina ofta knappa medel understödja andra än sina egna
medlemmar. Ett frångående utav denna av såväl hävd som lagstiftning
godkända regel skulle med all sannolikhet verka därhän, att vissa kommuner
skulle finna understödsverksamheten för tung och därför helt undandraga
sig denna form för dess ordnande. Skulle så ske, komme måhända
flera att bliva lidande därpå, än som skulle hjälpas genom understödsrättens
utsträckande till samtliga i kommunen sig uppehållande personer. En dylik
utvidgning kunde emellertid även strida mot principen att staten bör ansvara
för att icke genom understödsåtgärder, som i och för sig kunna vara synnerligen
behjärtansvärda, medverka till de pågående förskjutningarna av arbetskraften
från landsbygden till städerna och övriga industrisamhällen. Det är
sålunda känt, att under sådana goda konjunkturer, som kännetecknade årets
första hälft, och särskilt under sommarmånaderna, till stadssamhällena

7

Kuncjl. Maj:ts nåd. proposition nr 279.

brukar samlas en mängd arbetskraft, som där endast för tillfället finner
användning, under det att samtidigt på flertalet håll å landsbygden brist
därå konstant råder. Skulle nu anordnas en understödsverksamhet, som
automatiskt komme även sådana t. ex. säsongarbetare till del å den plats, där
de för tillfället uppehålla sig — och måhända med högre understödsbelopp
än de i hemortskommunen å landsbygden utgående — så ligger uppenbarligen
häri en direkt uppfordran till dessa att icke, såsom de eljest bruka,
vid arbetstillfällenas upphörande begiva sig åter till sin hemtrakt. Särskilt
i nu föreliggande situation är det så mycket mindre rådligt att medverka
till något dylikt, då det utan all jämförelse ställer sig långt billigare och
lättare att nödtorftigt uppehålla sig å landsbygden, där stöd av anhöriga
i regel ock kan vinnas, än i stadssamhällena.

De nu anförda skälen hava synts kommissionen så vägande, att den
ansett sig böra i huvudsak vidhålla principen om hemortsrätten såsom
villkor för understödsrätt. Tydligt är emellertid, att en undantagslös tilllämpning
av denna grundsats skulle i många fall medföra obilliga eller
onödigt hårda konsekvenser. Såsom känt är, pläga särskilt arbetare ofta
underlåta att förskaffa sig klar hemortsrätt, oaktat de sedan lång tid tillbaka
äro med familjeband och hela sin verksamhet fastknutna till uppehållsorten.
Att helt betaga sådana varje utsikt till understöd därstädes,
skulle näppeligen vara klokt eller billigt. Om de i sin hemtrakt varken
hava anhöriga eller utsikt till arbete eller försörjning, .lärer skälig anledning
ofta saknas för att undanhålla dem samma understöd, som de i kommunen
formellt hemortsberättigade få åtnjuta. De kunna i alla händelser
icke återvända till sin ursprungliga hemort, där måhända något understöd
överhuvud icke lämnas, utan måste under umbäranden kvarstanna å vistelseorten
för att efter krisens slut kunna ånyo återtaga det yrke, inom
vilket de hittills där vunnit sin utkomst men som måhända icke alls förekommer
i födelseorten. Kommissionen har därför tänkt sig, att för person,
som visserligen saknar hemortsrätt å vistelsekommunen, men är vid
densamma fästad genom kyrko- eller mantalsskrivning eller på annat påtagligt
sätt, skulle utgå understöd av statsmedel, därest vederbörande understödsprövande
myndighet finner skäl föreligga för kommunen att tilldela
honom understöd. Hänsyn skulle härvid särskilt tagas till den omständigheten,
att den arbetslöse har större möjlighet till försörjning å vistelseorten
än inom hemortskommunen. Därest vederbörande emellertid
icke finner tillräcklig anledning föreligga för understöds lämnande å vistelseorten,
bör i stället reshjälp kunna tilldelas den arbetslöse, varvid staten
bör bidraga med halva beloppet.

Kommissionen har därjämte förutsatt möjligheten av, att understöds -

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 279.

medel, som anvisats av landsting, skulle i vissa fall kunna användas för
att hjälpa person, som icke tillerkänts understöd inom vistelsekommunen.
Särskilt synes det rimligt, att landsting må understödja arbetslös, tillhörande
länet, ehuru bosatt å annan plats därinom än där han äger hemortsrätt.
Aven i dylika fall borde halva understödsbeloppet kunna ersättas
av statsmedel.

Understöds former.

Vad angår formen för understöds utlämnande, anser kommissionen
full frihet böra lämnas vederbörande organ i orterna att efter prövning i
varje fall bestämma, huruvida understöd skall helt eller delvis utgå in
natura. Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att naturaunderstöd
i många fall är det lämpligaste, dels till följd av understödstagares oförmåga
att själv ordna för sig, dels ock för att icke tillfälle skall givas
till understödsmedels användande på mindre lämpligt sätt. Såsom villkor
för fortsatt åtnjutande av understöd bör ock uppställas, att understödstagare
för ett nyktert och ordentligt levnadssätt.

understöds- Dn synnerligen viktig förutsättning för understödsverksamhetens- ra arbetet.

tionella bedrivande är uppenbarligen, att densamma handhaves av fullt
kompetenta organ. Erforderlig trygghet i detta avseende föreligger emellertid
genom den av Kungl. Maj:t genom beslut den 18 augusti 1914
vidtagna åtgärden att föranstalta om upprättandet av kommunala arbetslöshets-
och hjälpkommittéer under sammanhållande ledning av länskommittéer.
Jämlikt de av Kungl. Maj:t givna anvisningar skall ordförande i
dessa kommittéer förordnas av Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet samt
dess ledamöter i övrigt av stadsfullmäktige i stad och kommunalstämma
på landet utses på sådant sätt, att de dels komma att innesluta representanter
såväl för de kommunala myndigheter, vilka kunna förutsättas äga
sakkunskap i och intresse för kommitténs uppgifter, som för den frivilliga
hjälpverksamheten på orten, dels ock bliva uttryck för olika samhällsklassers
eniga strävan att söka övervinna den nuvarande situationens svårigheter.
De sålunda sammansatta kommunala kommittéerna böra bliva i
särskild grad lämpade att med nödig sakkunskap och omdöme handhava
en vidsträckt diskretionär myndighet med avseende å bedömande av rätten
till understöd, tillmätandet av understödsbeloppen efter sökandens större
eller mindre behov samt övriga dem åliggande uppgifter. Då därjämte
länskommittéerna sammansatts med hänsyn till angelägenheten att kunna
giva auktoritativ vägledning och enhetlighet åt respektive lokalkommittéers
verksamhet, synas nödiga garantier såväl för understödstagarna som för
det allmänna föreligga för understödsverksamhetens handhavande på det

9

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 279.

mest ändamålsenliga sättet. I de normalinstruktioner och andra anvisningar,
som av Kungl. Maj:t skola meddelas kommittéerna, lärer ock komma att
föreskrivas regelbunden rapportering, genom vilken vederbörande beredas
tillfälle att följa och övervaka kommittéernas arbete.

Det torde böra här tilläggas, att såväl länskommitté som de kommunala
kommittéerna skola utgöra sammanhållande organ för hela den av
nu inträdda förhållanden betingade hjälpverksamheten inom orterna och i
denna egenskap, under ledning av Hennes Maj:t Drottningens centralkommitté,
medverka till ordnandet av jämväl det frivilliga arbetet på
detta område. Härmed ernås å ena sidan, att olika grenar av understödsverksamhet
icke bedrivas i planlös inbördes konkurrens utan under
nära känning med varandra, å andra sidan att de frivilliga insatserna
väsentligen inriktas på tillgodoseende av behjärtansvärda speciella behov,
till vilka icke särskild hänsyn kunnat tagas vid ordnandet av det allmännas
här ifrågavarande understödsverksamhet.

I det föregående har redan framhållits, att kommissionen funnit
lämpligast att åt kommunerna själva överlämna bestämmandet av understödsbeloppens
storlek. Härigenom kunna dessa smidigast anpassas efter
olika orters dyrhetsförhållanden samt hänsyn tagas till andra lokala faktorer.
Med anledning av kommunernas starkt växlande ekonomiska bärkraft
har det ock synts nödvändigt att åt dem själva överlämna ett ur
finansiell synpunkt så betydelsefullt avgörande.

Den nuvarande situationen lärer emellertid tvinga jämväl staten till
stor försiktighet, när det gäller att ikläda sig ekonomiskt ansvar av så
betydande omfattning, som här ifrågasattes. Det synes därför bliva nödvändigt
fastställa vissa maximisiffror för statens bidrag. Bestämmandet
av dessa maximibelopp är uppenbarligen en synnerligen vansklig uppgift,
då den igångsatta levnadskostnadsundersökningen för ett stort antal
orter i riket icke hunnit slutföras och även eljest nödiga utgångspunkter
saknas för en beräkning i detta avseende. Uppenbart är emellertid,
att förhållandena inom de dyraste stads- och industrisamhällena
icke kunna läggas till grund för statsbidragens bestämmande, utan att
därvid hänsyn kan tagas endast till de mera genomsnittliga levnadskostnaderna,
såsom dessa kunnat uppskattas. Kommissionen har sålunda ansett
sig böra bestämma statsbidraget till sådant belopp, att detsamma jämte lika
stort bidrag från kommun kan anses motsvara den lägsta genomsnittliga
kostnad, för vilken man under en begränsad tidrymd kan nödtorftigt
uppehålla sig. Med nu angivna utgångspunkter har kommissionen ansett
sig böra föreslå följande maximibelopp för statsbidraget, nämligen:

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 199 käft. (Nr 279.) 2

Underst!) dsbelopp.

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 27i).

för man och hustru...............60 öre per dag;

» ensamstående person, som fyllt 18 år......40 » » » •

» » » » » 15 men ej 18 år . 25 » » » ;

» inom eller utom äktenskapet fött barn.....I2V2 » » » .

Med avseende å understödens blivande storlek har kommissionen
emellertid förutsatt, å ena sidan att på särskilt billiga orter understöden
skola kunna något sänkas, å andra sidan att i trakter med dyrare levnadskostnader
vederbörande kommuner skola vara villiga och i regel även i
stånd att tillmäta kommunens andel högre än statens. Uppenbarligen bör
även på denna punkt landstingens stöd kunna påräknas, särskilt naturligtvis
till hjälp för kommuner, där arbetslösheten blir synnerligen stor
och understödskraven tyngande i förhållande till den ekonomiska bärkraften.

Erforderligt Då varken de arbetslösas antal, deras fördelning på respektive angivna

S a sans ag. Q]^a understödskategorier eller arbetslöshetsperiodens varaktighet kan med
någon säkerhet beräknas, möter det naturligen stora svårigheter att angiva
det belopp, vartill statens kostnad för den blivande understödsverksamheten
kan komma att uppgå. Vad angår den tidrymd, under vilken understöds
lämnande torde bliva erforderligt, lärer sannolikhet tala för, att denna
i vissa fall måste utsträckas över vintern. Då det emellertid på redan
anförda skäl är omöjligt att härom nu säkert döma och då i allt fall statsmakterna
bliva i tillfälle att vid senare tidpunkt och med stöd av säkrare
kännedom om förhållandena taga frågan under förnyad omprövning, har
kommissionen ansett sig böra utgå från den förutsättningen, att i detta
sammanhang hänsyn behöver tagas endast till tiden från och med oktober
1914 till och med januari 1915.

En omständighet av stor vikt för kostnadsfrågans bedömande är
givetvis den proportion, i vilken de olika ovan angivna kategorierna av
understödstagare kunna förekomma, samt det barnantal, med vilket man
behöver räkna. Kommissionen har icke kunnat i dessa avseenden komma
längre än till sannolikhetsberäkningar, vilka giva vid handen, att man för
samtliga understödstagare kan antaga ett statens bidrag av i genomsnitt
högst 60 öre; de högre belopp, som skulle tillkomma familjer med barn,
skulle sålunda motvägas av de lägre belopp, som utgå för ensamstående
personer utan barn samt särskilt för ensamstående personer under 18 år.
Vid denna beräkning har för säkerhets skull förutsatts, att flertalet arbetslösa
skulle tilldelas understödsbelopp, som berättiga kommunerna att utfå
statens här föreslagna maximibidrag.

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 279.

Under nu angivna förutsättningar samt med ledning av det ovan
beräknade antalet arbetslösa skulle alltså statens kostnad för understödsverksamheten
under oktober—januari månader (120 dagar) kunna beräknas
alternativt på följande sätt:

för i genomsnitt 50,000 arbetslösa (minimum)......kr. 3,600,000

» » 75,000 » (maximum)......» 5,400,000

Kommissionen anser sig sålunda med stöd av det anförda kunna
antaga, att ett anslag av ungefär 5,000,000 kronor bliver erforderligt för
täckande av statens kostnad under den nämnda tiden för en i överensstämmelse
med ovan angivna grunder anordnad understödsverksamhet från det
allmännas sida.

Under nu rådande allvarliga situation hava från det allmännas sida
stora ansträngningar gjorts för att avlägsna de å skilda områden av samhällslivet
uppkomna svårigheterna. Då dessa hårt drabba såväl arbetstagare,
vilka förlora sin anställning och utkomst, som ock självförsörjare av många
slag, har det synts mig synnerligen angeläget, att snar och såvitt möjligt
effektiv hjälp må kunna bringas dem.

Givetvis böra ansträngningarna härvid i främsta rummet inrikta sig
på att hålla befintliga arbetsföretag i gång och eventuellt söka skapa nya
arbetstillfällen åt de arbetslösa. Detta Betingas av såväl nationalekonomiska
som humanitära och folk uppfostrande synpunkter. Att man i den mån
finansiella möjligheter föreligga, framför allt bör verka i sådant syfte, synes
mig också klart. Emellertid lärer det vara uppenbart, att man trots allt vad
i nu antytt avseende kan komma att åtgöras har att räkna med en omfattande
arbetslöshet under de närmaste månaderna; och jag är fullt enig
med statens arbetslöshetskommission därutinnan, att staten med hänsyn
till de föreliggande förhållandena bör ingripa även direkt understödjande
för att mildra verkningarna av denna arbetslöshet.

Beträffande det förslag, som härutinnan efter samråd med chefen
för socialstyrelsen framlagts av statens arbetslöshetskommission, har jag,
såsom redan antytts, deltagit i dess utarbetande inom kommissionen. Jag
ansluter mig ock till detta förslag.

Såsom arbetslöshetskommissionen i sin framställning betonat, är det
icke möjligt och ej heller lämpligt att genom någon form av arbetslöshetsförsäkring
träffa anstalter i anledning av den arbetslöshet, som nu
hotar. Liksom denna arbetslöshet till sitt ursprung är av säregen natur,
kräver dess bekämpande omedelbara och extraordinära åtgärder, vilka icke

Departe ments chefens yttrande.

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 279.

i något avseende få bliva prejudicerande för en blivande lösning av arbetslöshetsförsäkringens
svåra och betydelsefulla spörsmål.

Vad angår de verkställda beräkningarna rörande arbetslöshetens nuvarande
och blivande omfattning samt den därmed sammanhängande frågan
om statsbidragets storlek, kan någon större grad av säkerhet givetvis icke
för närvarande ernås. Det vill dock synas, som om förslaget så avvägts,
att det beräknade statsanslaget av 5,000,000 kronor skall bliva tillräckligt
för att betacka den på staten belöpande kostnaden för understödsverksamheten
under den tid, som här avses. Hithörande utgifters karaktär medför
dock, att desamma kunna endast förslagsvis beräknas; i likhet med de av
riksdagen till bestridande av kostnader, som avses i § 63 regeringsformen,
anvisade medel torde beloppet i fråga såsom förskott utanordnas av tillgängliga
medel.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att såsom bidrag till
understödjande av arbetslösa, i huvudsaklig överensstämmelse
med ovan angivna grunder, använda och av tillgängliga
medel, mot framtida anmälan till ersättande,
förskjuta ett belopp av förslagsvis 5,000,000 kronor.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
C. G. Hindbeck.

ARBETSLÖSHETENS OMFATTNING M. M.

13

Bilaga 1.

P. M.

angående arbetslöshetens omfattning in. in.

(Utarbetad inom socialstyrelsen.)

Omedelbart vid krisens utbrott både socialstyrelsen tagit under övervägande,
vilka åtgärder från dess sida vore erforderliga, och beslöt styrelsen därvid
bland annat att gå i författning om införskaffande av så vitt möjligt tillförlitliga
uppgifter rörande krisens inverkan på arbetsmarknaden. För detta ändamål både
styrelsen att anlita huvudsakligen de trenne vägar, som av styrelsen redan förut
regelbundet plägat användas för sådant syfte, nämligen rapporter från dels arbetsgivare,
dels styrelsens ombud för det arbetsstatistiska arbetet, dels slutligen de
offentliga arbetsförmedlingsanstalterna.

Sedan åtskilliga år tillbaka bava uppgifter rörande arbetsmarknadens läge
kvartalsvis inhämtats från arbetsgivare medelst formulär tryckta å brevkort.
Sådana uppgifter insamlas direkt av socialstyrelsen från arbetsgivare i Stockholm
och dess omgivningar ävensom från sådana arbetsgivare i landsorten, vilka sysselsätta
minst 200 arbetare, tillhopa utgörande omkring 650 arbetsgivare. Därutöver
pläga genom socialstyrelsens ombud i orterna infordras motsvarande uppgifter
från c:a 1 £00 arbetsgivare med minst 25 arbetare var. Det sålunda erhållna
materialet får anses som i hög grad representativt för den större och medelstora
svenska industrien. I samband med denna rapportering lämna socialstyrelsens
ombud sammanfattande redogörelser för ställningen å orten, därvid de särskilt
taga hänsyn till de näringar — byggnadsverksamhet, transportarbeten m. fl. —
från vilka icke uppgifter å formulären lämpligen kunna erhållas.

Då emellertid för ett bedömande av krisens inverkan och förlopp kvartalssiffror
icke kunde vara tillfyllest, beslöt socialstyrelsen, i samråd med kommerskollegiet,
att hos vederbörande arbetsgivare hemställa om uppgifters avgivande
tillsvidare varje vecka. Resultaten av den sålunda fördjupade rapporteringen
meddelas i en efterföljande redogörelse (bil. 2).

Från de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna pläga, likaledes sedan längre
tid tillbaka, månatliga rapporter enligt särskilda detaljerade formulär avgivas
rörande anstalternas verksamhet och de erfarenheter, som under densamma vinnas
beträffande ställningen å arbetsmarknaden. Under nu inträdda förhållanden ansågs
emellertid nödvändigt att tillsvidare per vecka erhålla vissa summariska
uppgifter angående förhållandenas utveckling. Jämväl de upplysningar, som på
denna väg ingått till socialstyrelsen, hava nedan sammanställts (bil. 4).

För att såvitt möjligt fullständiga kännedomen om krisens verkningar å
arbetsmarknaden beslöt socialstyrelsen jämväl, att dels från sjömanshusen tills -

Verkställda

undersök ningar.

14

ARBETSLÖSEIETENS OMFATTNING M. M.

vidare inhämta veckorapporter rörande antalet på- och avmönstrade sjömän m. m.,
dels från organisationer av företagare och arbetstagare inom affärsväsendet begära
uppgifter om den affärsanställda personalens ställning under den nu inträdda
situationen. I den mån resultaten av dessa mera speciella utredningar synts
vara av betydelse för nu föreliggande framställning, hava de här även meddelats.

nrhf.*fal . För ett riktigt bedömande av de verkställda undersökningarnas resultat,

o. dyf.a>e^or^e vara lämpligt att söka ungefärligen beräkna, huru många av landets
invånare befinna sig i sådan ställning såsom arbetstagare (eller därmed jämförlig),
att _ under nu inträdda förhållanden arbetslöshet bland dem kan tänkas
uppkomma i mera avsevärd omfattning. I brist på genomförd yrkesstatistik låter
det sig icke gorå att vinna fullt exakt utredning i berörda avseende, men torde
efterföljande uppgifter dock få anses ungefärligen riktiga:

Ungefärligt antal arbetstagare 1 inom:

jordbruk........... 250 000

skogsbruk . . _........ 100 000

bergsbruk och industri .... 340 000
byggnadsarbeten....... 70 000

hantverk (utom byggnadsarbeten) 50 000

kommunala arbeten
landtransport . .
sjötransport . . .
handel och dylikt

. 10 000
. 55 000
. 30 000
. 75 000

Den nu gjorda summariska beräkningen ger vid handen, att i runt tal
inemot 1 000 000 personer torde befinna sig i sådan ställning, att bland dem ett
större eller mindre antal synes kunna i anledning av den nu inträdda krisen förlora
anställning och inkomst under längre eller kortare tid. Härvid har emellertid
hänsyn icke tagits till den talrika gruppen av (kvinnliga) arbetare i huslig
tjänst. Ej heller kan i nuvarande läge någon uppskattning i siffror verkställas
rörande antalet självförsörjare, som förlora sina försörjningsmöjligheter.

De senas^e area fiava- i stort sett karakteriserats av ett fast och lugnt
miäqefbTe framatgaende inom olika grenar av näringslivet. Till följd härav har arbetsJcrisen.
marknadens läge varit överhuvud mycket tillfredsställande och arbetslöshet förekommit
i jämförelsevis ringa grad. Arbetsgivarnas rapporter för innevarande
års båda första kvartal bära tydligt vittne om, att denna gynnsamma konjunktur
för industriens del då ännu fortfor med oförminskad styrka. Arbetsförmedlingsanstalternas
senaste månadsöversikter uppvisa också en för arbetstagarna
synnerligen förmånlig proportion mellan antalet tillgängliga och sökta arbetstillfällen.
Då därjämte årets skörderesultat kunna betecknas såsom i stort sett
tillfredsställande, syntes alla utsikter förefinnas för att arbetsmarknadens läge
jämväl under arets återstående del skulle bliva gott. De rubbningar, som under
början av augusti månad inträtt inom särskilt de industriella näringarna och
affärslivet och vilka redan föranlett avsevärd arbetslöshet, måste sålunda anses
helt och hållet beroende på det inträdda krigstillståndet i Europa.

1 Åtskilliga av dessa uppgifter äro allenast grundade på approximativa beräkningar. Vad särskilt
angår det angivna antalet arbetstagare inom jordbruket, bör här erinras att det icke omfattar andra
än direkta lönearbetare, sålunda ej t. ex. torpare o. s. v. I den jämförelsevis höga siffran för skogsbruket
ingår till väsentlig del sådana, som allt efter omständigheterna arbeta inom dels jordbruks-, dels skogsbruksarbete.
Jfr i övrigt bil. 5.

ARBETSLÖSHETENS OMFATTNING M. M.

15

De huvudsakliga resultaten av de i det föregående omnämnda undersök- Antaiet arningarna
rörande arbetslöshetens omfattning inom vissa näringsgrenar återfinnas betslösa.
i vidfogade bilagor (2—5). Med ledning av dessa meddelas här vissa sammanfattande
uppgifter, som giva någon ledning för frågans bedömande.

Beträffande förhållandena inom den större industrien (och bergsbruket) hade
uppgifter rörande ställningen vid mitten av augusti ingått från 1971 arbetsgivare
med tillhopa 257 043 arbetare. För dessa arbetare tedde sig förhållandena
på följande sätt:

Antal. %.

av krisen hittills oberörda........ 129 749 50’5

till krigstjänstgöring inkallade...... 19 637 7-6

arbetande med reducerad arbetstid. . . . 82 785 32’2

arbetslösa............... 24 872 9''7

eller tillhopa 257 043 100o

Det framgår av dessa siffror, att vid krisens utbrott en betydande rubbning
inträdde inom industrien och föranledde avsevärd arbetslöshet. De energiska
åtgärder, som omedelbart från det allmännas sida vidtogos — bland annat genom
tillsättande av industri-, arbetslöshets-, livsmedels- och krigsriskkommissionerna
— synas emellertid hava varit ägnade att befordra näringslivets jämna fortgång,
så att under den senare delen av augusti också någon minskning i arbetslösheten
torde bava inträtt på vissa håll. »

Enligt de från rikets samtliga sjömanshus erhållna rapporterna hade antalet
på- och avmönstrade sjömän (sålunda huvudsakligen endast sjöfolk i utrikes
fart) under dels senare hälften av juli, dels förra hälften av augusti uppgått till
följande antal:

16—31 juli. 1—15 augusti.

påmönstrade sjömän........... 1 250 493

avmönstrade » ........... 1008 5 206

Med avseende å sistnämnda siffror bör erinras, att mönstring väsentligen
endast förekommer i fråga om utrikes fart och att sålunda förhållandena inom
den inrikes sjöfarten icke belysas av ifrågavarande uppgifter. Såvitt bedömas
kan, torde emellertid även å detta område entlediganden av sjöfolk hava förekommit
i mycket betydande omfattning. Å andra sidan må emellertid anmärkas,
att en mycket stor del av sjöfolket torde hava inkallats till krigstjänstgöring och
att fördenskull de i egentlig mening arbetslösas antal icke varit så stort som de
anförda siffrorna synas giva vid handen.

De inhämtade upplysningarna rörande de affärsanställda äro icke av beskaffenhet
att medgiva någon beräkning av de arbetslösas antal. Någon större
omfattning torde emellertid avskedandena av dylik personal ännu ej hava antagit.

För bedömandet av förhållandena inom övriga större arbetsområden föreligger
i huvudsak intet annat material än de offentliga arbetsförmedlingsanstalternas
rapporter över anmälda arbetssökande och lediga platser o. dyl. Av dessa
synes framgå, att större tillströmning av arbetssökande än vanligt förmärkts inom
de flesta yrken, under det att de lediga platsernas antal starkt förminskats.
Om också arbetslösheten hittills icke blivit synnerligen stor i förhållande till hela

16

ARBETSLÖSHETENS OMFATTNING M. M.

antalet inom ifrågavarande områden sysselsatta, så är uppenbarligen antalet arbetslösa
individer likväl ganska ansenligt.

Av det nu anförda framgår, att någon mera exakt beräkning över hela antalet
arbetslösa icke för närvarande kunnat verkställas. Med ledning av de upplysningar,
som från olika håll inhämtats, torde emellertid sammanlagda antalet
av sådana arbetslösa, till vilka i detta sammanhang hänsyn behöver tagas, vid
mitten av augusti kunna anslås till 35 000 å 40 000.

Utsikter till An större svårighet möter givetvis att beräkna arbetslöshetens blivande

ökttd arbets- omfattning under instundande höst- och vintermånader. Otvivelaktigt har, väsentloshet.
lig.en till följd av det allmännas ingripande till sjöfartens och industriens främjande
och stödjande, någon ökad livaktighet under senare hvitten av augusti inträtt
i jämförelse med förhållandena vid krisens utbrott. A andra sidan kunna
störande inflytanden från krigstillståndet i Europa lätteligen åter göra sig gällande
och föranleda ytterligare ökning av arbetslösheten. En viss inverkan i
denna riktning torde ock komma att föranledas av det planerade hemförlovandet
av en del till krigstjänstgöring inkallat manskap. Slutligen bör erinras, att vanligen
under höstmånaderna en mängd arbetstillfällen stå till buds för de arbetslösa,
men att sådana bliva väsentligt färre under vintern, vadan ökning av arbetslösheten
då otvivelaktigt är att emotse.

Med tagen hänsyn till alla dessa svårberäkneliga faktorer lärer endast mera
gissningsvis kunna antagas, att antalet arbetslösa, till vilka hänsyn här behöver
tagas under de fyra månaderna oktober 1914—januari 1915, torde komma att i
genomsnitt icke understiga 50 000 men knappast heller, såvitt nu kan bedömas,
överstiga 75 000.

ARBETSFÖRHÅLLANDEN INOM DEN SVENSKA INDUSTRIEN.

17

Bilaga 2.

P. M.

angående vissa arbetsförhållanden inom den svenska industrien vid tiden

omkring den 15 augusti 1914.

(Enligt uppgifter till socialstyrelsen från industriidkare m. fl.)

Den efterföljande redogörelsen för arbetsmarknadens läge grundar sig till
huvudsaklig del på av socialstyrelsen — efter samråd med kommerskollegium
— å särskilda frågeformulär från arbetsgivare inom olika näringsgrenar inhämtade
uppgifter.

Frågeformulären hava i likhet med motsvarande formulär för den ordinarie
kvartalsrapporteringen till största delen infordrats av styrelsens ombud i orterna,
vilka för närvarande uppgå till ett antal av 40, varav 18 äro föreståndare för
arbetsförmedlingsanstalter tillhörande Sveriges offentliga arbetsförmedling. Direkt
av socialstyrelsen hava emellertid dylika uppgifter insamlats från arbetsgivare i
Stockholm samt i den närmaste trakten däromkring ävensom från sådana större
arbetsgivare i landsorten, vilka i regeln sysselsätta minst 200 arbetare. Antalet
av socialstyrelsen direkt tillfrågade arbetsgivare uppgår till omkring 650.

För här ifrågavarande extra rapportering, som avser förhållandena vid
tiden omkring den 15 augusti 1914, hava besvarade frågeformulär återkommit
från 1 971 arbetsgivare med 257 043 arbetare.

Efter bearbetning av de inkomna svaren hava resultaten sammanställts i
efterföljande tabell.

I den förra delen av tabellen, som utgör eu sammanfattning huvudsakligen
ur driftsynpunkt av de inkomna uppgifterna, är hela antalet redovisade
företag jämte arbetare uppdelade på följande trenne grupper: ökad arbetstillgång,
oförändrad verksamhet och minskad verksamhet. Till de båda förstnämnda grupperna
räknas härvid alla företag, där endast till krigstjänst inkallade blivit
skilda från företaget, medan övriga arbetare ej drabbats av arbetsinskränkningar.
Företag med minskad verksamhet jämte tillhörande arbetare äro i sin tur uppdelade
på tre grupper: helt inställd drift, minskad arbetsstyrka samt minskad
arbetstid. Förekommer såväl minskning av arbetsstyrkan som av arbetstiden, ingå
endast de avskedade eller till krigstjänst inkallade arbetarna under rubriken
minskad arbetsstyrka, medan resten redovisas under rubriken minskad arbetstid.
Arbetsgivaren däremot redovisas i detta fall under båda rubrikerna.

I tabellens senare del äro de av krisen berörda och icke berörda arbetarna
sammanställda. De berörda arbetarna äro uppdelade i arbetslediga, omfattande
till krigstjänst inkallade och egentligt arbetslösa, samt arbetare med minskad
arbetstid. De arbetslösa äro vidare uppdelade i män och kvinnor.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 199 käft. (Nr 279.) 3

18

Vissa arbetsförhållanden inom den svenska industrien

(Enligt uppgifter till socialstyrelsen

1.

2.

i 3.

4. 1 5. | fi.

7. |

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14. |

M i n

s k a d

Näringsgrenar.

Hela antalet.

Ökad arbets-tillgång.

Oförändrad verk-samhet.

Helt

inställd

drift.

Minskad

arbetsstyrka.1

Ag.

Arb.

Ag.

Arb.

Därav
inkal-lade till
krigs-tjänst.

Ag.

Arb.

Därav
inkal-lade ti 11
krigs-tjänst.

Ag.

Arb.

Ag.

Arb.

Därav

arbets-

lediga.

Gruvdrift........

50

13 359

8

5126

30

6 697

1541

4

405

7

901

415

j Annan brytnings- och upp-1 tagniugsindustri ....

22

1310

—

—

—

16

1068

42

3

76

3

172

66

1 Närings- o. njutningsämnes-industri........

203

10147

24

1215

61

130

8 663

782

7

530

36

1762

707

Textilindustri......

117

21 955

—

—

—

27

3 403

59

2

162

55

417

381

j Beklädnadsindustri , . . .

143

10 705

5

663

21

65

9 282

186

8

511

44

1036

588

! Läder-, hår-och gummivaru-industri ........

32

3 025

2

157

31

9

527

34

5

558

14

197

146

j Trävaruindustri.....

352

35 333

10

411

32

164

13161

2 068

35

3 309

125

10 987

5 231

| Trämasse- och pappers-industri ........

130

20331

2

504

279

77

10 614

750

17

2 772

27

2 537

1041

Grafisk industri.....

101

0250

1

335

22

66

2 718

275

1

67

24

603

295

Malmförädlingsindustri . .

04

19038

1

1459

3

37

8194

821

4

373

19

3 862

1093

Metallindustri......

132

18080

8

433

17

45

5 336

282

9

680

56

3 995

1546

Maskin- o. skeppsbyggnads-industri........

218

31 231

7

458

39

118

14 316

1057

14

938

68

3 992

2 878

Jord- och stenindustri . .

204

25 395

4

310

35

101

9 012

674

39

2 778

57

5 444

2 600

Kemisk-teknisk industri .

02

11137

4

393

—

34

2 524

139

3

810

14

780

501

Byggnadsindustri ....

40

4 540

3

121

23

27

2 439

309

—

—

19

1866

492

Transportarbete.....

31

3 940

6

473

100

9

813

128

7

1497

9

1075

671

Handel och varulager . .

23

903

—

—

—

18

559

35

—

—

5

90

85

Kommunala arbeten . . .

20

4 559

2

39

23

24

4 520

341

—

—

—

—

—

Statens arbeten .....

15

3133

12

2 466

4

3

667

94

—

—

—

—

—

Summa

1971

257 0431

99

14 503

690 |

1000

104 513

9617 158

15406 582

39 710

18 730

1 Arbetsgivare, som företagit minskning av såväl arbetsstyrkan som arbetstiden, redovisas såväl i kol. 12;
och kol. 16 resp.

10

vid tiden omkring den 15 augusti 1914.

från industriidkare m. fl.)

! 15.

16.

17.

18.

19.

20.

21. |

22. |

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30. |

ver

k s a m h e

t.

Av krisen

berörda

och icke berörda arbetare.

Sammanlagda

Arb

e t s 1 e d i

g a.

Arbetare

Minskad *

antalet

arbetsgivare

och arbetare.

Icke berörda

Inkallade

Arbetslösa.

med minskad

till krigs-tjänst.

Män.

Kvin-

nor.

Summa.

Summa.

arbetstid.

Ag.

Arb.

Ag.

Arb.

Antal.

I %
av

kol. 3.

Antal.

I *
av

kol. 3.

An-

tal.

An-

tal.

Antal.

I %

av

kol.3.

Antal.

I

av

kol. 3.

Antal.

i % \

av

kol. 3.

2

230

12

1536

10 768

80-6

1653

12''4

708

—

708

5-3

2 361

17-7

230

17

—

—

6

248

1132

86-0

52

4 0

132

—

132

10''0

184

140

-

17

3 977

49

6 269

10 090

62-5

999

6-2

337

744

1081

6-7

2 080

12-9

3 977

24-6

86

17 973

90

18 552

3 380

15-4

311

1-4

97

194

291

1-3

602

2-7

17 973

81-9

56

5 273

73

6 820

10186

608

355

2''1

207

744

951

5-7

1306

7-8

5 273

31-4

14

1586

21

2 341

670

22-2

191

6''3

220

358

578

19''l

769

25’4

1586

52 4 |

62

7 465

178

21 761

17 228

48-8

3 959

11-2

6 509

172

6 681

18-9

10 640

30-1

i 7 465

21 1

26

3 904

51

9 213

11585

57''0

1682

8-3

2 668

492

3160

15-5

4 842

23-8

3 904

19-2 j

23

2 527

34

3197

3 064

49-0

457

7-3

104

98

202

3-3

659

10-6

2 527

404

13

5150

26

9 385

11598

60-9

1485

7-8

800

5

805

42

2 290

12-0

5150

274

55

8 236

79

12 911

7 919

42-4

1244

6-7

926

355

1281

6-8

2 525

135

8 236

44-1

51

11527

93

16 457

14 792

47''4

2 843

91

2 054

15

2 069

6’6

4 912

15-7

11 527

36 9

i 20

7 851

99

16 073

11457

45-1

2 304

9-1

3 611

172

3 783

14-9

6 087

24-0

7 851

30 9

18

6 630

24

8 220

3 057

27-4

559

50

727

164

891

8-0

1450

130

6 630

59-6

3

120

16

1986

3 602

79-3

518

11-4

306

—

306

6''7

824

18-1

120

26

1

82

16

2 654

1462

37-1

506

12-8

1806

84

1890

48-0

2 396

608

82

2-1

3

254

5

344

529

58-6

57

6-3

38

25

63

7-0

120

133

254

28-1

—

—

—

—

4195

92-0

364

8''0

—

—

—

—

364

8o

-

—

—

—

—

—

3 035

96-9

98

31

—

—

—

—

98

3i

—

—

450

82 785

872

137 967

129 749

50ö

19637

7-6

21 250

3 622

24872

9 7

44509

17-3

82 785

322

som kol. 15, medan av arbetsstyrkan i detta fall endast den del, som drabbats av minskningen redovisas i kol. 13

20

ARBETSFÖRHÅLLANDEN INOM DEN SVENSKA INDUSTRIEN.

Såsom grund för beräkningarna av hela arbetarantalet, liksom av motsvarande
arbetarantal i övriga kolumner, hava legat uppgifterna för resp. företag
vid föregående kvartal sskifte den 30 juni 1914.

Av hela det redovisade arbetarantalet, som nämnts 257 043 arbetare, visar
sig jämnt hälften eller rättare 50''5 % oberörda av krisen. De arbetslösas antal
uppgår till 9-7 % samt de till krigstjänst inkallade till 7-6 %''. Av det sätt, på
vilket frågeformulären besvarats, framgår, att den senare av dessa siffror är något
för låg och den förra något för hög, medan summan av till krigstjänst inkallade
och arbetslösa, nämligen 17-3 /, torde vara korrekt. Berörda av inskränknii%ar
i arbetstiden äro 32''2 % av hela det redovisade arbetarantalet.

Yad de särskilda näringsgrenarna beträffa, framgår av förestående tabell,
att de största rubbningarna förekomma inom exportindustrier, såsom trävaruindustri
(sågverk, snickerier), trämasse- och pappersindustri, jord- och, stenindustri
(stenhuggeri) samt vidare inom transportarbete (stuveri- och hamnarbete), den
naturliga följden av sjöfartens avstannande. I trakter där trävaruindustri och
lastnings- och lossningsarbete utgöra befolkningens huvudförtjänst, såsom fallet
är inom t. ex. Sundsvallsdistriktet, har också arbetslösheten nått en oroväckande
höjd. I regel synas dock arbetsgivarna hava iakttagit en viss varsamhet vid entledigandet
av arbetskraft, i det att yngre ogifta arbetare med utkomstmöjligheter
inom jordbruket eller tillflyktsort på landsbygden varit de första som avskedats.
Många av de arbetslösa sågverksarbetarna längs Norrlandskusten torde också hava
återvänt till jordbruket och där fått tillfälligt skördearbete. Enahanda är förhållandet
med en del arbetslösa vid tegelbruken.

En exportindustri, där minskad verksamhet endast föga förekommer, är
gruvdriften; endast ett fåtal gruvor i Mellansverige, i regel ägda av utländska
företagare, hava helt nedlagt rörelsen. Vid de stora lappländska exportmalmfälten
torde den omfattande mobiliseringen i dessa nejder ungefär motvägt den
inskränkning av driften, som befunnits nödvändig.

På grund av kolbristen inom landet har arbetstillgången ökats vid de
skånska stenkolsgruvorna. Detsamma är i viss mån förhållandet vid en del kvarnar
och vissa branscher inom beklädnadsindustrien, som utföra leveranser åt
armén.

Inom en stor industrigrupp, textilindustrien, har krisens verkningar visat sig
i en stark inskränkning av arbetstiden växlande mellan Ve till 7* av arbetstiden,
en metod varmed depressionstider alltid bruka mötas inom denna industri; de redan
förut knappt tillmätta lönerna för den huvudsakligen av kvinnor bestående
arbetarpersonalen minskas härvid i motsvarande grad. Samma tillvägagångssätt
har tillgripits inom en så stor exportnäring som tändsticksindustrien.

En svårare form hotar krisen att taga inom konfektionsindustrien, där
många hemarbeterskor efter hand torde bliva arbetslösa. Uppgifterna giva vid
handen att talrika avskedanden av dylik personal förekommit.

Beträffande slutsiffrorna må anmärkas, att uppgifterna på antalet arbetslösa
ej få anses innebära, att alla dessa äro i behov av arbete dier understöd, enär
antalet av dem, som erhållit annan sysselsättning eller återvänt till anförvanter
på landsbygden, undandrager sig varje bedömande.

Tilläggas må, att en sammanställning av materialet efter landsdelar är
under utarbetande samt att dessa undersökningar med vissa mellantider komma
att tillsvidare fortsättas.

ARBETSTILLGÅNGEN INOM SJÖMANSYRKET.

21

Bilaga 3.

P. M.

angående arbetstillgången inom sjömansyrket under tiden 16—31 juli och

1—15 augusti 1914.

(Enligt uppgifter till socialstyrelsen från sjömanshusen.)

J syfte att utröna, vilken inverkan den nuvarande situationen haft på arbetstillgången
inom sjömansyrket, har socialstyrelsen — efter samråd med kommerskollegium
— till samtliga sjömanshus i riket utsänt särskilda frågekort,
varå begärts uppgifter dels angående antalet på- och avmönstrade sjömän, fördelade
på vissa specialiteter, dels angående antalet arbetslösa och understödssökande
sjömän under tiden 1—15 augusti. För att vinna vissa jämförelsepunkter hava
liknande uppgifter infordrats även för senare hälften av juli månad, då mera normala
förhållanden kunna sägas hava varit rådande.

Antalet på- och avmönstrade sjömän vid rikets sjömanshus under nämnda
tidsperioder framgår av nedanstående översikt:

16—31 juli. 1—15 aug.

Antal påmönstrade sjömän.............. 1250 493

» avmönstrade > .............. 1008 5 206

Medan sålunda under senare hälften av juli antalet påmönstrade sjömän
översteg antalet avmönstrade med ungefär en femtedel, var förhållandet under förra
hälften av augusti i detta hänseende rakt motsatt, i det att under denna senare
tidsperiod antalet avmönstrade var inemot 11 gånger större än antalet påmönstrade.

Påmönstringarna, som under tiden den 16—31 juli utgjorde ett antal av
1 250, uppgingo under tiden 1—15 aug. till endast omkring två femtedelar, av
detta antal eller 493. Antalet avmönstringar, som under den förstnämnda tidsperioden
uppgick till 1 008, var under förra hälften av augusti mer än fem gånger
högre eller 5 206.

Som bekant, är enligt gällande förordning angående sjömanshusen i riket
samt sjöfolks av- och påmönstring den 13 juli 1911 icke stadgad någon mönstringsplikt
för svenska fartyg i inrikes fart, med undantag för vissa passagerareångfartyg.
Av ovan anförda siffror för antalet på- och avmönstringar utgjorde också
de i inrikes fart en mycket ringa del. Under senare hälften av juli uppgick sålunda
antalet påmönstrade sjömän i inrikes fart till 33 och de avmönstrade till
samma antal. Under förra hälften av augusti utgjorde motsvarande siffror 38
och 172.

Antalet på- och avmönstrade sjömän vid rikets olika sjömanshus framgår
av översikten å följande sida.

22

AUBETSTILLGÅNGEN INOM SJÖMANSYRKET.

Antalet på- och avmönstrade sjömän vid rikets sjömanshus under tiden
16—31 juli och 1—15 augusti 1914.

Sjömanshus.

16—31 juli.

1—15 augusti.

pa-

Av-

På-

Av-

mönstrade.

mönstrade.

Luleå,...................

5

8

6

95

Örnsköldsvik................

4

2

—

39

Härnösand.................

12

8

5

145

Sundsvall.................

38

30

31

160

Hudiksvall ................

8

9

2

26

Söderhamn.................

8

4

3

. 33

Gävle...................

39

22

14

227

Stockholm.................

159

126

63

485

Nyköping.................

29

30

1

39

N orrköping................

26

29

1

130

Västervik.................

3

9

4

64

Oskarshamn................

29

26

6

135

Kalmar..................

10

14

5

175

Vishy....................

3

10

9

46

: Karlskrona............. . . . .

4

—

9

57

Ronneby..................

58

69

50

77

Karlshamn.................

11

6

5

76

Sölvesborg.................

11

12

-

91

Kristianstad................

15

4

4

48

Ystad...................

5

7

2

45

Trälleborg.................

4

5

18

63

Malmö...................

91

60

32

442

Landskrona................

36

34

17

95

Hälsingborg................

239

157

63

578

Halmstad.................

23

23

3

84

Göteborg..................

305

269

119

1299

Uddevalla.................

2

3

—

73

Lysekil..................

18

18

4

36

Strömstad.................

11

7

—

25

Karlstad..................

11

2

1

44

Övriga ..................

33

5

16

274

Summa

1250

1008

493

5 206

Därav i inrikes sjöfart...........

33

33

38

172

ARBETSTILLGÅNGEN INOM SJÖMANSYRKET.

no

io

I nedanstående översikt redogöres för antalet på- ock avmönstrade sjöman,
fördelade på vissa specialiteter.

Specialiteter.

16—31 juli.

1—15 augusti.

På-

Av-

På-

Av-

mönstrade.

mönstrade.

Fartygsbefälhavare.............

54

32

35

431

Styrmän och maskinister..........

168

142

101

1044

Däcksmanskap...............

519

427

196

2 266

Eldaremanskap...............

427

343

144

1120

Kökspersonal................

82

64

17

345

Summa

1250

100S

493

5 206

Det stora antalet avmönstringar under förra hälften av augusti härleder
sig, enligt vad rapporterna giva vid handen, från fartygens uppläggning på grund
av krigsoroligheterna. Till följd härav hava också påmönstringarna betydligt
reducerats.

Flertalet av de avmönstrade utgjordes emellertid av sjöfolk, som inkallats
till krigstjänstgöring; andra hade avrest till sina resp. hemorter, och av de övriga
voro vid mitten av augusti åtskilliga arbetslösa. Sålunda funnos enligt de inkomna
uppgifterna den 15 augusti i Hälsingborg omkr. 200 arbetslösa sjömän, i
Stockholm omkr. 100, i Härnösand 80, i Kalmar 60, i Malmö 60, i Sundsvall 50,
i Visby 50, i Gävle 20, i Trälleborg 15 o. s. v. För Göteborg föreligga inga
uppgifter i detta hänseende.

För slutet av juli månad rapporterade däremot de flesta sjömanshusen,
antingen att ingå arbetslösa sjömän funnos eller också att de utgjorde ett ringa
fåtal. Flera sjömanshus framhöllo å andra sidan, att under denna tid efterfrågan
å sjömän var avsevärt större än tillgången, vilket också under sommarmånaderna
vanligtvis varit fallet.

Av de arbetslösa hava en del erhållit tillfälligt understöd av sjömanshusen,
bidrag till hemresa, fri kost o. s. v. 44 medellösa sjömän, som från Hamburg
och Stettin ankommit till Trälleborg, hade erhållit fri bespisning på sjömanshusets
bekostnad, några även järnvägsbiljetter till Malmö.

24

ARBETSMARKNADENS LÄGE UNDER AUGUSTI 1914.

Bilaga 4.

P. M.

angående arbetsmarknadens läge under augusti 1914.

(Enligt veckorapporter till socialstyrelsen frän samtliga offentliga arbetsförmedlingsanstalter i riket.)

Under juli månad liksom i övrigt under årets förra hälft kunde arbetsmarknadens
allmänna läge betecknas som gott, i vissa fall bättre än under motsvarande
tid föregående år. Antalet ansökningar om arbete inom samtliga branscher
i hela riket uppgick vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna till 99 %
av antalet lediga platser, mot 109 % under närmast föregående månad (juni) och
107 % under juli 1913. Vad de särskilda näringsgrupperna beträffar, uppvisa
jord- och skogsbruket, närings- och njutningsämnesindustrien samt trävaruindustrien
i genomsnitt c:a 80 ansökningar om arbete per 100 lediga platser, medan
motsvarande siffra för byggnadsindustrien var 97, för transportverksamheten 127,
för metallindustrien 147, samt för ej särskilt specificerat grovarbete 170. Att
märka är, att samtliga de fyra sistnämnda grupperna utvisade eu ganska avsevärd
förbättring av den relativa arbetstillgången mot föregående månad.

De av arbetsförmedlingsanstalterna under augusti månad insända vecko 3orterna

(avseende d. 8, 15, 22 aug.) giva vid handen vissa rubbningar av konturerna
på arbetsmarknaden. Den i början av augusti, anbefallda mobiliseringen
av vissa kategorier värnpliktiga medförde på åtskilliga orter en väsentlig
minskning av den tillgängliga arbetskraften, vilken förskjutning emellertid mer
än motvägdes av den starka reducering av arbetstillgången, som nästan omedelbart
gjorde sig gällande inom ett flertal näringsgrenar. Det enda område, där någon
verklig fara för brist på arbetskraft syntes hota, var jordbruket. De farhågor
för skördens inbärgning, som bl. a. togo sig uttryck i en av åtskilliga myndigheter
och organisationer igångsatt annonsering efter tillfällig arbetskraft till
jordbruket, synas dock lyckligtvis visat sig i stort sett obehövliga. Det behov av
ersättning för de till tjänstgöring inkallade bevärings- och landstormsmännen,
som här och var givetvis uppstod, torde nämligen, åtminstone försåvitt som detsamma
givit sig till känna genom anlitande av arbetsförmedlingen, utan avsevärd
svårighet blivit tillgodosett. I allmänhet torde även skördearbetet, på grund
av den under större delen av sommaren rådande torra väderleken, relativt tidigt
kunnat igångsättas, varför ej under augusti så mycket arbete på detta område
återstått som under normala år.

ARBETSMARKNADENS LÄGE UNDER AUGUSTI 1914.

25

I vad män krisen kan komma att inverka på omsättningen av arbetskraft
vid höstflyttningen, kan ännu svårligen avgöras. De industriarbetare, som under
nu rådande arbetsbrist sökt tillfällig sysselsättning med jordbruksarbete, hava,
enligt vad från arbetsförmedlingsanstalterna meddelats, i allmänhet visat föga
benägenhet att binda sig vid fasta årsplatser. Arbetsgivarna synas visserligen i
en del fall hava sökt begagna den rådande situationen för att tillförsäkra sig
tjänstfolk under det kommande året. A andra sidan har emellertid även förmärkts
en med hänsyn till den allmänna osäkerheten lätt förklarlig strävan att
draga sig fram med minsta möjliga personal; särskilt har risken för utsträckt
mobilisering antagligen väckt betänkligheter mot att städja manliga arbetare i
värnpliktsåldern.

Från industriens sida synas försök att skaffa ersättning för den genom
mobilisering bortryckta arbetskraften endast i undantagsfall hava blivit gjorda;
tvärtom har personalen i många fall måst på grund av bristande arbets-, materialeller
penningtillgång ytterligare reduceras. Vad den egentliga fabriksindustrien
angår, har den minskade arbetstillgången emellertid sannolikt endast i ringa mån
tagit direkt uttryck i arbetsförmedlingsanstalternas siffror, enär de arbetare, som
på grund av produktionens inskränkning blivit entledigade, i medvetande om krisens
utbredning i de allra flesta fall avstått från att söka ny plats. Dessutom
hava många arbetsgivare sökt att i det längsta undvika att ställa sina arbetare
helt utan sysselsättning, och i stället genom förkortning av arbetstiden avpassat
produktionen efter de försämrade avsättningsförhållandena. Från åtskilliga landsdelar
förmäles, hurusom arbetsplatser, som under de första dagarna i början av
augusti blivit stängda, efter mitten av månaden ånyo börjat åtminstone delvis
bereda sina arbetare sysselsättning.

Även i övrigt spårar man i arbetsförmedlingsanstalternas för månadens
tredje vecka avgivna rapporter på flera håll en mindre pessimistisk stämning än
vad förut framträtt.

Mest kännbar har givetvis krisen varit för sådana industrier, som uteslutande
eller huvudsakligen varit baserade på export. Trämasseindustrien, som
ej för längre tid kan lagra sina produkter, bär sålunda på många platser måst
avstanna. Jämväl sågverksindustrien torde hava betydligt reducerat produktionen,
ehuruväl arbetslösheten inom härav berörda distrikt ännu ej blivit så kännbar,
då arbetarna, som i huvudsak rekryteras från lantbefolkningen, ägnat sig åt
skördearbete. Inom stenindustrien har det däremot artat sig till en ganska allvarlig
ställning i de två stora exportdistrikten, Blekinge och Västkusten, där flera
tusen stenhuggare uppgivits gå utan sysselsättning; endast en del större, mera
kapitalstarka firmor hava sett sig i stånd att bereda åtminstone de mest behövande
familjeförsörjarna någon förtjänst. — En annan arbetarkategori, för vilken
de utbrutna krigen mångenstädes vållat så gott som fullständig arbetslöshet, har
varit stuveriarbetarna. Även här synes emellertid, enligt vad bl. a. de senast ingångna
underrättelserna från Göteborg och Uddevalla förmäla, den värsta krisen
kanske redan vara öferstånden och mera normala förhållanden hava inträtt i och
med sjöfartens återupptagande.

Byggnadsverksamheten som eljest brukar vara bland de näringsgrenar, vilka
först få känning av ekonomiska katastrofer, har efter allt att döma, hittills fortgått
tämligen ostört. Orsaken härtill är givetvis, att de flesta pågående byggnadsföretag
under de närmaste veckorna beräknats stå inför sin fullbordan, varför

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 199 höft. (År 279.) 4

26

ARBETSMARKNADENS LÄGE UNDER AUGUSTI 1914.

det legat alla parters intressen att tillse, att återstående arbeten utan avbrott
fullföljas, så att de nedlagda kapitalen snarast möjligt kunna göras räntebärande.
Byggnadssnickare, målare o. a. byggnadsarbetare hava också, enligt vad från flera
anstalter meddelas, rönt tämligen livlig efterfrågan. Däremot torde grundläggningsarbetare
o. d. liksom grovarbetare över huvud, hava svårare tider att motse.
Ett tecken till, att stagnation i byggnadsverksamheten befaras, torde man även
kunna sa i åtskilliga driftinställelser inom byggnadsämnesindustrien. Särskilt
hava tegelbruken i skilda delar av landet inställt tillverkningen, något som dock
till en del motiverats med de höga kolprisen. Tegelbruksarbetarna synas i reo-el
nava återbördats till jordbruket, varifrån de också stamma.

Inom de merkantila yrkena, där man ej kunnat som inom industrien avpassa
arbetstidens^ längd efter arbetstillgången, har bristen på omsättning, såsom
tran åtskilliga håll blivit bekant, vållat avskedanden eller villkorliga uppsägningar.
Den härigenom uppkomna arbetsbristen kan dock av många skäl endast
i ringa män överblickas från den offentliga arbetsförmedlingen.

Ej ens inom det husliga arbetets område har krisen gått spårlöst förbi. I
en del städer har en väsentlig minskning av efterfrågan på kvinnliga tjänare
gjort sig märkbar, ett förhållande, som delvis torde få tillskrivas den allmänna
strävan att draga in på levnadsomkostnaderna, men som dessutom sannolikt i
viss män även är beroende på, att den ständiga strömmen av arbetskraft från det
husliga arbetet till industrien för tillfället avstannat.

ANTALET LÖNEARBETARE M. M.

27

Bilaga 5.

P. M.

angående antalet lönearbetare samt medeldaglönerna inom jordbruk, bergsbruk,
industri, hantverk, samfärdsel och handel.

(Utarbetad inom socialstyrelsen.)

I efterföljande tabeLler lämnade sammanställningar äro, vad medeldaglönerna
beträffar, utförda i huvudsaklig anslutning till en inom Kungl. socialstyrelsen
år 1913 verkställd undersökning angående dagsverken och arbetslöner vid arbetsföretag,
som redovisas i den årliga olycksfallsstatistiken. De i tab. 1 upptagna
medeldaglönerna liksom också de i tab. 2 meddelade något avrundade löneuppgifterna
för bergsbruk och industri, byggnadsarbeten, kommunala arbeten och landtransport
äro sålunda hämtade från nämnda undersökning. Alla dessa uppgifter
avse år 1912 och utgöra av arbetsgivare meddelade, genomsnittliga daglöner för
män och kvinnor, minderåriga och icke minderåriga. Medeldaglönen för bergsbruk
och industri är beräknad genom »vågning» medelst de i tab. 1 meddelade från
1910 års olycksfallsstatistik hämtade uppgifterna på antalet årsarbetare inom
skilda yrkesgrupper.

Tab. 1.

Industrigrupper.

Antalet
årsarbetare
år 1910.

Medeldaglön
år 1912.

Gruvdrift.........................

11973

4">9

Annan brytnings- och upptagningsindustri..........

12 671

3-61

Närings- och njutningsämnesindustri med undantag av mejerier

27 395

3''57

Textilindustri.......................

33 291

230

Beklädnadsindustri.....................

18 003

2''6ö

Läder-, här- och gummivaruindustri.............

4112

3”28

Trävaruindustri.......................

49 429

352

Trämasse- och pappersindustri................

24 513

3-50

Grafisk industri............. ........

8 490

4''18

Malmförädlingsindnstri...................

15 304

417

Metallindustri.......................

26 574

400

Maskin- och skeppsbvggnadsindustri.............

37 462

4''42

Mineralindustri.......................

17 953

3-60

Kemisk-teknisk industri ..................

12 089

310

Summa

•299259

3*56

28

ANTALET LÖNEARBETARE M. M.

Tab. 2.

Yrkesgrupper.

Antal

lönearbetare. 1

Medeldaglön.1

Jordbruk................

250 OOO

2*oo

Skogsbruk ................

IOOOOO

3-50

Bergsbruk och industri........

340 coo

3''6o

Byggnadsarbeten...........

70 OOO

480

Hantverk (utom bj^ggnadsarbeten)..............

50000

3’5°

Kommunala arbeten........

IOOOO

4''3°

Landtransport.....''.....

55*000

4''4°

Sjötransport .............

30000

300

Handel...........

75 000

(3''°°)

Av övriga i tab. 2 lämnade uppgifter på medeldaglöner äro uppgifterna för
jordbruk, skogsbruk och sjötransport fastställda i enlighet med approximativa
uppskattningar vid de undersökningar av dessa yrkesgruppers arbetsförhållanden,
som pågå inom socialstyrelsen. Den för handeln uppgivna medeldaglönen är en -ren uppskattning, utan någon egentlig statistisk grundval.

De i tab. 2 lämnade uppgifterna över antalet lönearbetare äro för flera
grupper, särskilt beträffande jordbruk, skogsbruk och handel rent approximativa.

Då de i dessa kolumner meddelade uppgifterna äro dels approximerade, dels återgivna i avrundade
tal, hava desamma tryckts med medimvala siffror, för att därigenom deras karaktär av endast
ungefärligt riktiga skall tydligare framträda.

Stockholm 1914. Kung! Boktryokeriet, P. A. Norstedt & Söner.

142782