Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

1

Nr 259.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken
m. m.; given Stockholms slott den 20 juli 1914.

Under åberopande av bifogade utdrag- av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att godkänna de i berörda protokoll tillstyrkta förslagen till avlöningsreglemente
för tjänstemän vid postsparbanken med därtill hörande
särskilda bestämmelser och till utgiftsstat för postsparbanken, att tilllämpas
tillsvidare från och med den 1 januari 1915, samt på grund
härav bestämma postsparbankens anslag, förslagsvis, till 359,935 kronor,
att utgå av postsparbankens inkomster.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 179 käft. (Nr 259.) 1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

Nytt avlöningsreglemente
för
tjänstemän
vid postsparbanken.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
juli 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde
chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten, följande
postsparbanksärenden och anförde därvid:

1:°)

Då vederbörande departementschef den 24 mars 1911 för Knngl.
Maj:t framlade förslag till lönereglering för postsparbanken, utgick han
från att postsparbanken jämväl framgent skulle vara en självständig
institution, dock med den anknytning till postverket, som betingades
därav, att postanstalterna fungerade såsom postsparbankskontor. Han

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

;insåg tillika, att löneförhållandena i de båda verken borde regleras
efter enahanda grunder.

Beträffande avlöningsvil lkoren syntes honom de i avlöningsreglementet
för postverket bestämda föreskrifterna i det väsentliga böra bliva
gällande jämväl för postsparbankens personal. För sistberörda befattningshavare
borde dock särskilt stadgas skyldighet att underkasta sig
överflyttning till tjänstgöring i postverket med bibehållande av avlöning
och tjänstegrad.

I enlighet med de av departementschefen angivna grunder hade
han låtit utarbeta förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid
postsparbanken jämte till detta reglemente hörande övergångsbestämmelser.

Uti proposition nr 150 vid 1911 års riksdag, med förslag till utgiftsstat
för postsparbanken m. m., föreslog Kungl. Maj:t riksdagen,
bland annat, att godkänna nyssberörda förslag till avlöningsreglemente
jämte tillhörande övergångsbestämmelser.

Enligt vad riksdagens skrivelse den 29 maj 1911, nr 230, utvisar,
godkände riksdagen med några mindre ändringar det av Kungl. Maj:t
framlagda förslaget till avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken
jämte tillhörande övergångsbestämmelser.

Den 22 juni 1911 blev med godkännande av riksdagens beslut, i
vad detsamma avvek från Kungl. Maj:ts förslag, av Kungl. Maj:t fastställt
avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken jämte övergångsbestämmelser
(svensk författningssamling nr 66 s. 2—10).

Sedan 1912 års riksdag, på framställning av Kungl. Maj:t, å
postsparbankens avlöningsstat från och med år 1913 uppfört ett antal
kvinnliga skrivbiträden, förordnade Kungl. Maj:t i överensstämmelse
med riksdagens beslut, genom kungörelse den 10 juni 1912 (svensk
författningssamling nr 152), att med avseende å ifrågavarande befattningar
skulle gälla vissa allmänna villkor och bestämmelser.

Vid 1913 års riksdag framlade Kungl. Maj:t uti proposition nr
112, bland annat, förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid postsparbanken ävensom av en
paragraf i övergångsbestämmelserna till samma reglemente.

De föreslagna ändringarna beträffande avlöningsreglementet avsågo
allenast att bringa bestämmelserna i reglementet till överensstämmelse
med förenämnda beslut vid 1912 års riksdag i fråga om de
kvinnliga skrivbiträdena.

Vad Kungl. Maj:t föreslog beträffande ändringen i övergångsbestämmelserna
var föranlett av en framställning från föreningen av

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

kvinnor i statens tjänst och innebar medgivande att kvinnlig kontorsskrivare,
som före 1909 års utgång antagits till extra biträde å postsparbanksbyrån,
skulle kunna i fråga om begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning
tillgodoräknas viss del av tiden för tjänstgöringen
såsom extra biträde.

Sedan Kungl. Majrts berörda förslag godkänts av riksdagen (enligt
dess skrivelse den 1 juni 1913 nr 234), utfärdade Kungl. Maj:t den 13
juni 1913 kungörelse om ändrad lydelse av vissa paragrafer i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid postsparbanken ävensom av viss paragraf

1 övergångsbestämmelserna till samma reglemente (svensk författningssamling
nr 144).

I skrivelse den 23 januari 1914 har nu styrelsen för postsparbanken
gjort framställning, bland annat, om utfärdande av nytt avlöningsreglemente
för tjänstemän vid postsparbanken. Styrelsen har
därvid till en början erinrat, att gällande avlöningsreglemente i tillämpliga
delar anslöte sig till avlöningsreglementet för postverkets personal
den 27 augusti 1909.

Emellertid hade — yttrar postsparbanksstyrelsen vidare — generalpoststyrelsen
uti underdånig skrivelse den 24 oktober 1912 anfört, bland
annat, hurusom under den tid nyssnämnda avlöningsreglemente för
postverkets personal då tillämpats, reglementet och i synnerhet dess
övergångsbestämmelser visat sig ofullständiga och i övrigt behäftade
med. vissa brister, ävensom att en del förtydliganden i reglementet befunnits
önskvärda, varjämte åtskilliga stadganden, som förut ej haft
plats i reglementet, där de dock, praktiskt sett, borde ingå, ansetts
böra där inrymmas; och hade generalpoststyrelsen på grund därav hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna ett nytt
för tjänstemän vid postverket gällande avlöningsreglemente, avfattat i
enlighet med av generalpoststyrelsen upprättat förslag.

Efter det Kungl. Maj:t uti proposition till riksdagen den 14 januari

1913 framlagt förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket,
samt detta förslag blivit av riksdagen godkänt, utfärdades
— erinras det av postsparbanksstyrelsen — den 20 juni 1913 ett från

1914 års början gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket.

Styrelsen för postsparbanken anför vidare, bland annat, följande.

Sistnämnda avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket innehölle i §

2 mom. 1 bestämmelse därom, att tjänsteman vid postverket vore underkastad jämväl
den förflyttning till annan befattning vid postsparbanken, som kunde varda honom

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i den honom vid förflyttningen tillkommande
fasta avlöning.

Oavsett lämpligheten i allmänhet därav att de beträffande avlöningsvillkoren
för tjänstemän vid postverket bestämda föreskrifter i tillämpliga delar bleve gällande
jämväl för tjänstemännen vid postsparbanken, syntes det postsparbanksstyrelsen som
om ovan omförmälda bestämmelse i § 2 mom. 1 av nu gällande avlöningsreglemente
för postverket allenast i och för sig vore av beskaffenhet att nödvändiggöra åtgärder
för vidtagande, så snart ske kunde, av en sådan ändring av gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid postsparbanken att, i den mån sådant vore möjligt
och nödigt, enhetlighet vunnes mellan de för tjänstemän vid postverket och postsparbanken
gällande lönesatser och avlöningsvillkor.

Styrelsen för postsparbanken hade därför funnit sig böra utarbeta ett efter
mönster av det för postverket nu tillämpade avlöningsreglemente avfattat förslag
till nytt sådant reglemente för tjänstemän vid postsparbanken, vilket förslag bifogats
styrelsens underdåniga skrivelse. De olikheter i avseende å en del bestämmelser,
som detta förslag företedde vid jämförelse med nu gällande reglemente för tjänstemän
vid postsparbanken, betingades av nödvändigheten att i tillämpliga delar vinna
överensstämmelse med vad för postverket blivit bestämt i motsvarande hänseenden.

Under benämningen »särskilda bestämmelser» hade, på sätt ägt rum i avseende
å de för postverkets personal nu gällande avlöningsbestämmelser, sammanfattats
de vid det av postsparbanksstyrelsen överlämnade reglementsförslaget fogade
stadganden, som skulle motsvara de till nuvarande avlöningsreglemente för postsparbanken
hörande övergångsbestämmelser.

Såsom styrelsen för postsparbanken i sin omförmälda underdåniga
skrivelse den 23 januari 1914 erinrat, har det avlöningsreglemente för
tjänstemän vid postverket, som antogs vid 1909 års riksdag och innefattas
i kungl. kungörelsen den 27 augusti 1909 (svensk författningssamling
nr 104), blivit ersatt av ett nytt avlöningsreglemente, antaget
vid 1913 års riksdag och innefattat i kungl. kungörelsen den 20 juni
1913 (svensk författningssamling nr 123).

Dessförinnan hade emellertid i sammanhang med uppförandet vid
1912 års riksdag å postverkets avlöningsstat av vissa kvinnliga biträdesbefattningar
tvenne paragrafer i 1909 års avlöningsreglemente erhållit
förändrad lydelse (kungl. kungörelsen den 29 juni 1912, svensk författningssamling
nr 188).

Det avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket, som antogs
vid 1913 års riksdag, överensstämmer med Kungl. Maj:ts förslag i
ämnet, undantagandes vad angår en ändring i § 7 (om ortstilläggl,
som icke har någon särskild betydelse i nu förevarande ärende angående
avlöningsreglementet för tjänstemän vid postsparbanken.

Kungl. Maj:ts framställning till 1913 års riksdag (i proposition
nr 2) angående nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket

6

Löneregle•
ringskommiitén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

samt fastställande av postverkets stat för driftkostnader år 1914 karakteriseras
i riksdagens skrivelse den 1 juni 1913 (nr 236) sålunda:

Framställningen avsåge huvudsakligen lönereglering för den lägre
posttjänstemannagruppen (= vaktmästare hos generalpoststyrelsen, förste
post vaktmästare, förste postiljon, postvaktmästare, postiljon) samt vissa
ändringar i postverkets avlöningsreglemente till undanröjande av en del
vid övergången till den nya staten uppkomna ojämnheter. Genom löneregleringen
skulle nämnda tjänstemannagrupp erhålla eu lönestat, som
till avlöningsbelopp och allmänna principer vore av den nya, efter år
1907 för kommunikationsverken tillämpade typen, och riksdagen hade
för sin del icke funnit något att erinra mot förslaget i denna del. De
av Kungl. Maj:t föreslagna förändringarna i avlöningsreglementet till
undanröjande av en del vid övergången till den nya staten uppkomna
ojämnheter, vilka förändringar icke rubbade grunderna för den från och
med år 1910 gällande lönestaten, hade visat sig nödvändiga och följaktligen
icke givit riksdagen anledning till någon anmärkning.

Över styrelsens för postsparbanken förberörda framställning har
löneregleringskommittén, på grund av nådig remiss, den 18 sistlidne
maj avgivit utlåtande och därvid anfört följande:

»Vid den granskning, löneregleringskommittén ägnat nu föreliggande förslag
till nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken, har befunnits, att
detsamma, såsom i postsparbanksstyrelsens underdåniga skrivelse den 23 januari
1914 säges, utarbetats efter mönster av det nya avlöningsreglementet för tjänstemän
vid postverket. .

Jämföres det föreliggande reglementsförslaget med nu gällande avlönmgsreglemente
för tjänstemän vid postsparbanken, sådant detta reglemente, i vad §§ 1,
2, 4 och 7 angår, lyder enligt kungl. kungörelsen den 13 juni 1913, äro skiljaktighetema
huvudsakhgen de, som här efteråt angivas.

§ 1-

I det föreliggande förslaget har befattningshavarnas fördelning i tjänstemän
av högre grad’ och ''tjänstemän av lägre grad’ borttagits, på sätt ägt rum i det
nya avlöningsreglementet för postverket.

Alla befattningshavare vid postsparbanken — frånsett generalpostdirektören
i egenskap av styrelsens ordförande och tre särskilda ledamöter i styrelsen inbegripas
under den gemensamma beteckningen ''tjänstemän’, och i tablån över de
fasta avlöningsbeloppens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar hava tjänstemännen
uppdelats i de två grupperna manliga’ och ''kvinnliga’.

I nyssnämnda tablå har jämväl vidtagits ändring beträffande fördelningen av
de vid postsparbanken anställda vaktmästarnes fasta avlöning, så att av densamma
skulle på lön och tjänstgöringspenningar belöpa respektive tre fjärdedelar och en

7

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

fjärdedel eller så nära därintill som möjligt; detta på det att nämnda vaktmästare
måtte i avlöningshänseende vid sjukdomsfall bliva jämnställda med vaktmästare hos
generalpoststyrelsen. Ändringen har föranlett förslag om särskilt pensionsunderlag
för vaktmästare; varom vidare förmäles i det följande.

I § 1 uti nuvarande reglemente förekommer i en not 1) den bestämmelse,
att till var och en av högst 7 kontorsskrivare (kvinnor), som förordnas att utöva
förmanskap, må utgå särskilt arvode med 15 kronor i månaden. Därtill har i
förslaget lagts: ''vilket belopp anses tillhöra tjänstgöringspenningarna’. I sammanhang
därmed har i § 8 uteslutits vad där nu finnes bestämt därom, att det särskilda
arvodet till kontorsskrivare alltid utgår till den, som bestrider tjänsten.

I överensstämmelse med vad som förekommer i det nya avlöningsreglementet
för postverket, har i § 1 av nu förevarande förslag i noten 2) i fråga om det särskilda
arvodet till förste vaktmästare förklarats, att det hänföres till tjänstgöringspenningar,
samt i fråga om avdrag å vaktmästares lön för förmånen av fri bostad
med belysning och uppvärmning m. m. förklarats, att sådant avdrag ej föranleder
minskning av pensionsunderlaget.

Slutligen hava i § 1, i analogi med bestämmelse i postverkets avlöningsreglemente,
intagits definitioner å uttrycken ''fast avlöning’ och ''avlöning''.

§§ 2 och 3.

Dessa paragrafer hava i flera hänseenden omredigerats och i övrigt omarbetats,
varvid bestämmelser, motsvarande de i § 3 av nuvarande reglemente befintliga,
intagits i § 2 under mom. 5 och 6 i förslaget till nytt reglemente, under det
att bestämmelser, motsvarande mom. 5 i § 2 uti nuvarande reglemente, intagits
uti § 3 i förslaget.

Man har därvid anslutit sig till uppställningen i postverkets nya avlöningsreglemente,
vilket även eljest i de flesta hänseenden tjänat till förebild.

Sålunda har, i fråga om avlönings utbekommande, med det fall, då tjänsteman
blivit oförmögen till tjänstgöring i följd av kroppsskada, ådragen under tjänsteutövning,
sammanställts det fall, att han förbjudits tjänstgöra till förekommande av
smittofara på grund av annans sjukdom.

Lika med vad som skett i det nya reglementet för postverket, så har ock i
förevarande förslag iakttagits den numera allmänna regeln (enligt kungl. kungörelse
den 4 juli 1913, svensk författningssamling nr 140), att, där för civil ordinarie
befattningshavare avlöningsförhöjning må äga rum efter viss tids tjänstgöring, honom
icke må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt.

I de två sista styckena av mom. 5 i § 2 av det föreliggande förslaget äro
från det nya reglementet för postverket intagna bestämmelser, avseende att vid
befordran tillförsäkra vederbörande befattningshavare en omedelbar förbättring i
av! önings villkoren.

De ifrågavarande bestämmelserna lyda sålunda:

''Vid befordran tillträder tjänsteman lägsta fasta avlöningen i den grupp, till
vilken befordran äger rum, därest han antingen från tillträdandet av den nya tjänsten
skulle ägt uppbära lägre fast avlöning i den tjänst, varest befordran skett, eller
ock icke innehar ordinarie tjänst. Eljest äger han tillträda den fasta avlöning, som
enligt § 1 närmast överstiger det belopp, han från tiden för den nya tjänstens till -

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

trädande varit berättigad att i den tjänst, från vilken befordran ägt rum, uppbära
i fast avlöning.

Därjämte äger tjänsteman, såvida han icke redan samtidigt med tillträdandet
av den nya tjänsten intjänat avlöningsförhöjning genom ålderstillägg i vid befordringen
innehavd tjänst, att i fråga om avlöningsförhöjning i den nya tjänsten räkna
sig till godo den tid intill tre kalenderår, varunder han innehaft det fasta avlöningsbelopp,
som enligt § 1 är närmast lägre än det fasta avlöningsbelopp, befordringen
för honom medfört.’

Motiven för chefen för civildepartementet att i sitt vid propositionen nr 2
till 1913 års riksdag fogade anförande tillstyrka motsvarande bestämmelsers intagande
i det nya avlöningsreglementet för postverket återfinnas å sid. 59—61 i nyssnämnda
kungl. proposition.

I sista stycket av mom. 6 i § 2 av det föreliggande förslaget har intagits
bestämmelse därom, att ordinarie tjänsteman, som i behörig ordning förflyttats från
befattning i postverket till befattning i postsparbanken, äger att för åtnjutande av
förhöjning i avlöningen samt för bekommande av semester tillgodoräkna sig den
tid, han före förflyttningen varit i det förra verket anställd såsom ordinarie innehavare
av tjänst, motsvarande den, till vilken förflyttningen äger rum.

En motsvarande bestämmelse, avseende ordinarie tjänsteman, som förflyttas
från befattning vid postsparbanken till befattning vid postverket, finnes intagen i
det nya reglementet för postverket, § 2 mom. 6.

I § 3 uti det föreliggande förslaget äro mom. 1 och 2 samt första stycket
av mom. 3 likalydande med motsvarande moment och stycke i § 3 av det nya
avlöningsreglementet för postverket.

Enligt mom. 1 har tjänstemans skyldighet att bestrida högre befattning
blivit — såsom fallet är vid post- och telegrafverken — utsträckt till att omfatta
alla förordnanden, ej blott, såsom hittills, vid sjukdomsförfall, tjänsteresor m. fl.
särskilt angivna fall.

De två sista styckena av mom. 3 uti § 3 av det nu föreliggande förslaget
äro likalydande med de två sista styckena i mom. 5 i § 2 av nu gällande reglemente
för tjänstemän vid postsparbanken, sådant sistnämnda mom. lyder enligt
kungl. kungörelsen den 13 juni 1913.

§ 4.

§ 4 i nu förevarande förslag — angående avlöningsfönnåner för den, som
på förordnande förvaltar ledig tjänst, liksom ock för vikarie i succession efter
honom — överensstämmer med § 4 i nu gällande reglemente för postsparbanken,
sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelsen den 13 juni 1913, allenast med
ett tillägg till första stycket, hämtat från § 4 i reglementet för postverket och så
lydande: ''dock må för den tid, vikariatsförordnandet kommer att räcka utöver tre
månader, den vikarierandes sammanlagda avlöning ej överstiga vad han såsom ordinarie
å den högre befattningen skulle äga uppbära’.

I § 5 av nuvarande reglemente för postsparbanken stadgas i första stycket,
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall
''själva lönen’ utgår till månadens slut.

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

Uti det föreliggande förslaget hava orden ''själva lönen’ utbytts mot ''lönen
samt ortstillägget’, och detta med rätta, enär enligt § 7 i nuvarande reglemente
ortstillägg anses såsom lön, utan att dock medföra höjning av pensionsunderlag.

I sista stycket av § 5 i nu gällande reglemente för postsparbanken stadgas,
att, därest tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, avlider i följd av olyckshändelse,
timad under tjänsteutövning, ett belopp, motsvarande den avlidnes ''fasta
avlöning’ för en månad, må såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo. Uti det
föreliggande förslaget har uttrycket ''fasta avlöning’ fullständigats till ''fasta avlöning
resp. arvode’.

§ 6.

§ 6 i förslaget — avseende fall, då tjänsteman avhåller sig från eller avstänges
från tjänstgöring eller tages i häkte — är likalydande med § 6 i nuvarande
reglemente.

§ 7.

§ 7 i förevarande förslag, beträffande ortstillägg, överensstämmer med § 7 i
nuvarande reglemente för postsparbanken, sådan denna paragraf lyder enligt kungl.
kungörelsen den 13 juni 1913, allenast med det fullständigande, att i första stycket
i avseende å där angivna belopp tillagts orden ''allt för år räknat’.

§ 8.

I sammanhang därmed att i förut omförmälda not 1) till § 1 i föreliggande
förslag intagits förklarande att beloppet av det särskilda förmansarvodet till vissa
kontorsskrivare anses tillhöra tjänstgöringspenningarna, har, såsom redan nämnts,
ur § 8 uteslutits vad där nu finnes stadgat därom, att detta särskilda arvode alltid
utgår till den, som bestrider tjänsten.

§§ 9 och 10.

§ 9 (angående anmärkningsprovision) och § 10 (angående uniformspersedlar
in natura eller beklädnadsersättning till vaktmästare) äro likalydande i föreliggande
förslag och nuvarande avlöningsreglemente.

§ 11.

Denna paragraf, innehållande bestämmelser i fråga om kostnadsfri läkarvård
samt medikamenter åt vissa befattningshavare, överensstämmer i sakligt avseende
med samma paragraf i nu gällande reglemente. Uttrycket ''tjänsteman av lägre
grad’ har utbytts mot Vaktmästare’.

§ 12,

som handlar om resekostnads- och traktamentsersättning vid tjänsteresor,
är oförändrad.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 179 höft. (Nr 259.)

o

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

§ 13.

I § 13, första stycket uti nuvarande avlöningsreglemente för postsparbanken
är — i analogi med vad som var stadgat i § 14 i avlöningsreglementet för postverket
den 27 augusti 1909 — föreskrivet, att tjänsteman äger årligen, när sådant
utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, postsparbanksdirektören,
kamreraren och sekreteraren samt förste aktuarien under 45 dagar,
annan tjänsteman av högre grad de första 3 kalenderåren, varunder han innehar
ordinarie anställning vid postsparbanken, under 15 dagar och därefter under 30
dagar samt tjänsteman av lägre grad de första 3 kalenderåren av sin ordinarie
anställning under 8 dagar och därefter under 15 dagar.

I det avlöningsreglemente för postverket, som antogs vid 1913 års riksdag,
är inskränkningen av semesterförmånen för flertalet befattningshavare under de första
tre kalenderåren av ordinarie anställning borttagen.

Första stycket av § 13 i nu föreliggande förslag till avlöningsreglemente för
postsparbanken är avfattat i analogi med vad sålunda numera gäller inom postverket
uti ifrågavarande hänseende.

§ 14.

Likasom i nuvarande reglementet är i förslaget under denna paragraf intagen
den föreskrift, att grunderna för avlöningen till extra tjänstemän bestämmas av
Kungl. Maj:t.

§ 15.

Under denna paragraf, som i fråga om skyldighet för tjänstemän att avgå
från tjänsten mot åtnjutande av pension hänvisar till lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, har i det förevarande förslaget upptagits bestämmelse
om särskilt pensionsunderlag (å 1,000 kronor) för vaktmästare vid postsparbanken.

Detta har, såsom redan i det föregående under § 1 antytts, skett i sammanhang
med den förändrade fördelningen av fast avlöning, som föreslagits på det att
vaktmästare vid postsparbanken måtte i avlöningshänseende vid sjukdomsfall bliva
jämnställda med vaktmästare hos generalpoststyrelsen.

Styrelsen för postsparbanken har ansett pensionsunderlaget för vaktmästare
vid banken böra bestämmas till ovanberörda belopp, 1,000 kronor, eller samma
belopp, varmed hel pension, enligt nu gällande bestämmelser, utgår till dylik befattningshavare,
och vilket belopp, enligt § 16 av det vid 1913 års riksdag antagna
avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket, jämväl bestämts såsom pensionsunderlag
för vaktmästare hos generalpoststyrelsen.

§§ 16 och 17

i det föreliggande förslaget äro lika lydande med samma paragrafer i nu
gällande avlöningsreglemente för postsparbanken.

I § 16 stadgas, att tjänstemännen vid postsparbanken tillsättas genom konstitutorial,
och förklaras vad detta skall anses innebära.

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

§ 17 innehåller bestämmelser i fråga om skyldighet att underkasta sig reglementets
villkor och bestämmelser ävensom, i händelse av förflyttning till befattning
inom postverket, jämväl de villkor och bestämmelser, som äro eller varda intagna
i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket.

Det föreslagna nya avlöningsreglementet för tjänstemän vid postsparbanken
skulle, enligt styrelsens förslag, lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1915.

Vid nu gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken äro
— såsom ock var fallet med 1909 års avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket
— fogade vissa övergångsbestämmelser.

I nu föreliggande förslag äro — i analogi med vad förhållandet är med 1913
års reglemente för postverket — övergångsbestämmelserna ersatta med ''särskilda
bestämmelseravfattade i fyra paragrafer.

§ 1.

Styrelsen för postsparbanken bar erinrat, att denna paragraf med för postsparbanken
lämpade förändringar, motsvarar stadgandena i § 1 av särskilda bestämmelser
till 1913 års avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket.

För de tjänstemän av högre eller lägre grad, som vid 1911 års slut, på
grund av fasta förordnanden, innehade i enlighet med Kungl. Maj:ts särskilda beslut
inrättade befattningar vid postsparbanken och vilka med 1912 års ingång tillträdde
någon av de i paragrafen omförmälda befattningar å sistnämnda års stat, skulle,
enligt § 1 i övergångsbestämmelserna till 1911 års reglemente, i avseende å beloppet
av begynnelseavlöningen vid sådant tillträde tillämpas vissa bestämmelser, angivna
i 3 särskilda punkter.

1) Ifrågavarande tjänstemän skulle anses vara indelade i tre särskilda grupper.

2) Tjänsteman ägde tillgodoräkna sig den tid, som förflutit sedan han tillträtt
innehavande befattning eller befattning tillhörande samma eller högre grupp, enligt
angiven fördelning av vissa befattningar.

3) Den, som med 1912 års början tillträdde förste aktuariebefattningen -säd
postsparbanken, ägde emellertid att i avseende å beloppet av begynnelseavlöningen
tillgodoräkna sig tre år av den tid, han på grund av fast förordnande bestritt den
dittillsvarande aktuarietjänsten.

Den sista (tredje) av nyssberörda tre punkter är numera obehövlig.

Beträffande åter paragrafen i övrigt har densamma, såsom styrelsen för
postsparbanken antytt, blivit i det nu föreliggande förslaget lämpad till motsvarighet
med stadganden i § 1 uti de särskilda bestämmelserna till 1913 års avlöningsreglemente
för postverket.

Bestämmelserna i § 1 skulle alltså, enligt förslaget, för de i paragrafen
omförmälda tjänstemän vid postsparbanken avse ej blott beloppet av begynnelseavlöningen
vid tillträdet av befattningen med 1912 års ingång utan även avlöningsförhöjning;
och tjänsteman skulle enligt punkten 2) äga tillgodoräkna sig den tid,
som förflutit sedan han tillträtt fast förordnande å innebavande befattning eller
befattning tillhörande ej blott,samma eller högre utan även närmast lägre grupp.

§ 2.

Beträffande övergångsbestämmelserna till 1911 års avlöningsreglemente för

12

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

postsparbanken må erinras, att § 2 erhöll förändrad lydelse genom kungl. kungörelsen
den 13 juni 1913.

Det stadgande, som finnes intaget i § 2 uti nu föreliggande förslag till
''särskilda bestämmelser’, motsvarar stadgande i § 2 inom. 4 i de särskilda bestämmelserna
till 1913 års avlöningsreglemente för postverket.

Stadgandet i fråga är av följande innehåll:

De i § 2 mom. 5 i det föreslagna avlöningsreglementet meddelade bestämmelser
(innefattande allmänna villkor för erhållande av avlöningsförhöjning) skola
för tjänsteman, som befordrats under tiden efter 1912 års ingång intill dess avlöningsreglementet
träder i kraft, tillämpas såsom om desamma varit gällande redan
vid den tidpunkt, från vilken befordran ägt rum.

§ 3.

De särskilda momenten i denna paragraf uti de föreslagna särskilda bestämmelserna
äro av misstag betecknade såsom 2 och 4 i stället för 1 och 2.

Såsom styrelsen för postparbanken antytt, motsvarar första momentet i
tillämpliga delar § 4 mom. 2 i de särskilda bestämmelserna till 1913 års avlöningsreglemente
för postverket.

Det ifrågavarande första momentet innehåller föreskrifter, om och i vad mån
den, som vunnit befordran till bokhållare eller kontorsskrivare vid postsparbanken,
må i avseende å begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning räkna sig till godo en
del av tjänstgöringen såsom extra ordinarie vid postverket eller postsparbanken m. m.

I det andra momentet av förevarande § 3 hänvisas, i fråga om löneförhöjning
genom ålderstillägg ävensom rörande avlöningsfyllnad i visst fall åt kvinnligt biträde
vid postsparbanken, till kungl. kungörelse den 10 juni 1912.

§ 4.

Enligt denna paragraf i de föreslagna särskilda bestämmelserna skall tjänsteman,
som vid 1914 års utgång innehade befattning å 1914 års stat för postsparbanken
och som icke vill underkasta sig den nya avlöningsstaten samt de i avlöningsreglementet
meddelade villkor och bestämmelser, därom före nämnda års
slut göra anmälan hos styrelsen för postsparbanken. Till tjänsteman, som före
berörda tidpunkt gjort dylik anmälan, skola avlöningsförmåner utgå enligt för
honom förut gällande grunder.

Denna paragraf är avfattad i analogi med § 6 i de särskilda bestämmelserna
till 1913 års avlöningsreglemente för postverket.

Genom 1911 års riksdags, efter framställning från Kungl. Maj:t, fattade
beslut i ämnet är fastslaget,

att postsparbanken visserligen skall vara en självständig institution, dock
med den anknytning till postverket, som betingas därav, att postanstalterna fungera
såsom postsparbankskontor;

att löneförhållandena i de båda verken böra vara reglerade efter enahanda
grunder, samt

13

Kungl. Maj:ts iSäd. Proposition Nr 259.

att, beträffande avlöningsvillkoren, de i avlöningsreglemente för postverket
bestämda föreskrifter böra i det väsentliga bliva gällande jämväl för postsparbankens
personal.

I § 2 av det avlöningsreglemente, som den 22 juni 1911 utfärdades för
tjänstemän vid postsparbanken, stadgades ock skyldighet för dylik tjänsteman
att underkasta sig den förflyttning till befattning inom postverket, som kan varda
honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i den honom vid förflyttningen
tillkommande fasta avlöning;

och i § 2 av det nya avlöningsreglemente, som den 20 juni 1913 utfärdats
för tjänstemän vid postverket, stadgas skyldighet för sådan tjänsteman att underkasta
sig den förflyttning till befattning vid postsparbanken, som kan varda honom
i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i den honom vid förflyttningen tillkommande
fasta avlöning.

Vid nu antydda förhållanden och då nuvarande avlöningsreglemente för postsparbanken
ansluter sig till postverkets äldre avlöningsreglemente av år 1909, anser
löneregleringskommittén styrelsen för postsparbanken hava fullt fog för sin underdåniga
framställning om nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken,
avfattat i anslutning till det nya avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket.

Med denna utgångspunkt har kommittén gjort postsparbanksstyrelsens nu
föreliggande förslag till föremål för granskning; och har denna granskning från
kommitténs sida endast föranlett några smärre erinringar beträffande bestämmelserna
i fråga.

Det har i det föregående omnämnts, att i det föreliggande förslaget blivit
i en not 1) till § 1 intaget förklarande, att det särskilda förmansarvodet (15 kronor
i månaden) till var och en av högst 7 kvinnliga kontorsskrivare anses tillhöra
tjänstgöringspenningarna. I sammanhang därmed har ur § 8 uteslutits vad i denna
§ i nuvarande avlöningsreglemente finnes stadgat därom, att detta särskilda arvode
alltid utgår till den, som bestrider tjänsten.

Utan att häremot göra någon anmärkning, vill kommittén dock påpeka, att
genom den förändrade avfattningen uti nämnda hänseende vederbörande kontorsskrivare
kommer att, i motsats mot vad nu är fallet, få uppbära nämnda arvode
även då hon åtnjuter semester. Kommittén antager meningen vara, att under
sådan tid hennes vikarie i förmansskapet skall undfå på denna tid belöpande förmansarvode
från anslag till arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning in. m.

Enligt § 7 anses ortstillägg såsom lön, utan att dock medföra höjning av
pensionsunderlag.

I första stycket av § 5 säges emellertid, att vid avgång från tjänsten till
följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall lönen samt ortstillägg et utgår
till månadens slut.

För konsekvensens skull och till undvikande av missförstånd torde då ock
böra i mom. 4 i § 2 efter ordet lönen tilläggas ’och ortstillägget’, så att mom. må
erhålla följande lydelse:

’4. Den, som av annan anledning, än som i mom. 3 omförmäles, åtnjuter
ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan förpliktas att — förutom
tjänstgöringspenningar samt sådant arvode, som hänföres till tjänstgöringspenningar
— av lönen och ortstillägg avstå så mycket, som, utöver vad vikarien i övrigt
äger uppbära, erfordras för befattningens uppehållande eller eljest prövas skäligt.’

14

Kungl. Ma j:ts IN åd. Proposition Nr 259.

Det är redan förut nämnt; att i § 3 uti de föreslagna ''särskilda bestämmelser’,
som fogats till avlöningsreglementet, de särskilda momenten av misstag betecknats
såsom 2 och 4 i stället för 1 och 2.

Det sista av nämnda två moment, som hänvisar till kungl. kungörelsen den
10 juni 1912, torde böra fullständigas med denna kungörelses rubrik och lyda sålunda:

''2. I fråga om löneförhöjning genom ålderstillägg ävensom rörande avlöningsfyllnad
i visst fall till kvinnligt biträde gäller vad därom särskilt stadgats i nådiga
kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla
för å postsparbankens stat uppförda biträdesbefattningar’.»

Departements■ Av det förut sagda framgår, att det föreslagna nya reglementet

chefen. tjänstemän vid postsparbanken avser att bringa avlöningsbestäm melserna

i postsparbanken i överensstämmelse med motsvarande stadganden
för postverket. Angelägenheten av att så sker torde vara med
fullgoda skäl styrkt; och jag kan därför inskränka mig till att utan
ytterligare motivering förorda förslaget i fråga med iakttagande dock
av de utav löneregleringskommittén gjorda erinringarna.

2:o.

utgiftsstat J postsparbanksstyrelsens ovanberörda skrivelse av den 23 januari

°rbanke8nPar 1914 har styrelsen för postsparbanken även framlagt förslag till utgiftsstat
för postsparbanken, att tillämpas tills vidare från och med ingången
av år 1915.

Den av 1911 års riksdag, på Kungl. Maj:ts förslag antagna utgiftsstaten
för postsparbanken, att tillämpas från och med den 1 januari

1912, omfattade tre huvudavdelningar, nämligen

A) avlöningar, tillhopa .................................................. kronor 242,995

(varav till »arvoden åt extra tjänstemän,
vikariatsersättningar m. in.» 85,000 kronor)

B) omkostnader, förslagsanslag....................................... » 72,000

(varav till »ersättning till befattningshavare
vid generalpoststyrelsen och postverkets lokal -

förvaltningar för handläggning av postsparbanksgöromål»
32,000 kronor samt till »expenser
och diverse utgifter» 40,000 kronor).

C) avkortningar och avskrivningar, förslagsanslag ... » 6,000

Summa kronor 320,995.

Enligt vad av den kungl. propositionen i ämnet (nr 150, sid. 89)
framgår, voro avlöningarna till postsparbankens ordinarie personal upptagna
med de belopp, till vilka de med hänsyn till från postsparbanks -

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

styrelsen inhämtade uppgifter rörande dåvarande personalförhållanden
vid densamma ansetts kunna beräknas.

Vid 1912 års riksdag uppfördes å postsparbankens avlöningsstat
från och med år 1913 18 kvinnliga skrivbiträden.

I sammanhang därmed minskades anslaget till »arvoden åt extra
tjänstemän, vikariatsersättningar m. m.» från 85,000 till 58,000 kronor.

Med hänsyn jämväl till en eventuell ökning i utgifterna för ålderstillägg
åt bokhållare höjdes det i staten uppförda anslaget till sju
bokhållare från 18,860 till 19,315 kronor.

I följd härav höjdes utgiftsstaten för postsparbanken från 320,995
till 328,650 kronor.

Den utgiftsstat för postsparbanken, att tillämpas från och med den
1 januari 1914, vilken av Kungl. Maj:t framlades vid 1913 års riksdag
i proposition nr 112, hade i vissa hänseenden en förändrad form.

Huvudavdelningarna voro:

A) avlöningar och understöd,

B) omkostnader (förslagsanslag) och

C) avkortningar och avskrivningar (förslagsanslag).

Vad den första huvudavdelningen angår, voro löner och tjänstgöringspenningar
till den ordinarie personalen, med undantag för postsparbanksdirektören,
ävensom vissa befattningshavare tillkommande ortstillägg
angivna såsom förslagsanslag och upptagna med de belopp, till vilka
dessa avlöningsförmåner (ålderstillägg till löner däri innefattade) med hänsyn
till då kända personalförhållanden ansetts kunna beräknas.

Felräkningspenningar till kassören, särskilda arvoden å 180 kronor
åt envar av sju kontorsskrivare samt arvode till förste vaktmästaren hade
upptagits såsom särskilda fixa anslagsposter.

Anslag till »arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning m. m.»,
hade betecknats såsom förslagsanslag.

Understöd åt två f. d. extra biträden hade tillkommit.

Beträffande själva anslagen å staten må nämnas, hurusom anslaget
till arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning m. m. upptagits till
70,000 kronor, under det att motsvarande anslag vid 1912 års riksdagsattes
till 58,000 kronor.

Det under huvudavdelningen »omkostnader» upptagna förslagsanslaget
till ersättning åt befattningshavare vid generalpoststyrelsen och
postverkets lokalförvaltningar för handläggning av postsparbanks göromål
hade höjts från 32,000 till 35,000 kronor.

Utgiftsstatens slutsumma hade höjts från 328,650 till 356,085 kronor.

I skrivelse den 1 juni 1913 (nr 234) tillkännagav riksdagen, att

Styrelsen för
postsparbanken.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

den icke haft något att erinra mot den i kuagl. propositionen nr 112
angående postsparbanken innefattade framställning under förutsättning,
vad anginge anslaget till arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning
m. m., att dess uppförande såsom förslagsanslag icke finge utnyttjas till
beredande av någon förhöjning i den extra personalens dåvarande avlöningsförmåner.
Riksdagen godkände den föreslagna utgiftsstaten, att
tillämpas tills vidare från och med den 1 januari 1914, och bestämde
postsparbankens anslag, förslagsvis, till 356,085 kronor, att utgå ur postsparbankens
inkomster.

Styrelsen för postsparbanken bär uti nu ifrågavarande skrivelse av
den 23 januari 1914 erinrat, att den för postsparbanken fastställda utgiftsstaten
för år 1914 upptoge för

avlöningar och understöd........................kronor 275,085

omkostnader.............................................. » 75,000

avkortningar och avskrivningar............ » 6,000

summa kronor 356,085
och att i beloppet till avlöningar och understöd inginge

ordinarie löner och tjänstgöringspenningar med............... kronor 188,660

felräkningspenningar till kassören, särskilda arvoden till

kontorsskrivare och förste vaktmästare med tillhopa... D 1,760

ortstillägg med.............................................................................. » 13,425

arvoden åt extra biträden, vikariatsersättningar m. m.... » 70,000

understöd till två f. d. extra biträden med ....................... » 1,240

kronor 275,085

Bland ordinarie löner och tjänstgöringspenningar äro inräknade
arvoden till generalpostdirektören i egenskap av styrelsens ordförande
samt till tre särskilda ledamöter i styrelsen. Dessa arvoden utbetalas,
enligt avlöningsreglemente, i samma ordning som lön.

Beträffande nu anslagen till ordinarie löner och tjänstgöringspenningar
åt postsparbankens personal skulle — yttrar styrelsen — de föreslagna
förändringarna i det nya avlöningsreglementet för nämnda personal
i fråga om avlöningsförbättring vid befordran och tillgodoräknande
i visst hänseende av de år, som vid tillträdande av 1912 års stat blevo
övertaliga, föranleda en ökning uppgående, såvitt nu kunde bedömas,
till sammanlagt 1,760 kronor.

Yad anginge det för år 1914 anvisade förslagsanslaget till orts -

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

tillägg, skulle detsamma, på grund av de föreslagna ändringarna i avlöningsreglementet,
kräva en ökning av 90 kronor.

Övriga anslag å 1914 års utgiftsstat till avlöningar och understöd
syntes styrelsen böra i 1915 års stat upptagas med oförändrat belopp,
undantagandes förslagsanslaget till arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning
m. m., vilket borde av anledning, varom i det följande förmäles,
höjas med i runt tal 2,000 kronor, eller från 70,000 till 72,000
kronor.

Beträffande de under huvudavdelningen »omkostnader» upptagna
anslagen ävensom anslaget till avkortningar och avskrivningar, anser
styrelsen dessa anslag böra bibehållas till oförändrat belopp i 1915 års
utgiftsstat för postsparbanken.

I fråga om förhöjningen av anslaget till arvoden åt extra biträden,
vikariatsersättning m. m. har styrelsen för postsparbanken i sin meranämnda
underdåniga skrivelse den 23 januari 1914 hänvisat till en av
styrelsen den 14 i samma månad avlåten underdånig skrivelse angående
grunderna för avlöningen till extra tjänstemän vid postsparbanken.

Styrelsen säger sig i sistnämnda skrivelse haft tillfälle omförmäla,
hurusom riksdagen vid behandlingen av den kungl. propositionen med
förslag till utgiftsstat för postsparbanken för år 1914 väl godkänt nämnda
förslag men endast under förutsättning, vad anginge anslaget till extra
biträden, vikariatsersättning m. m., att dess uppförande såsom förslagsanslag
icke finge utnyttjas till beredande av någon förböjning i den
extra personalens dittillsvarande avlöningsförmåner.

Det framhålles emellertid av styrelsen, att — med avseende därå
att löneförhållandena till den ordinarie personalen vid postsparbanken
i huvudsak reglerats efter samma grunder som de för postverkets ordinarie
personal fastställda — lämpligheten torde kräva, att de stadganden,
som äro eller varda gällande beträffande extra tjänstemän hos generalpoststyrelsen,
jämväl bliva normerande för avlöningen till den extra
tjänstemannapersonalen bos postsparbanken.

Styrelsen för postsparbanken lämnar därefter redogörelse dels angående
en underdånig skrivelse av generalpoststyrelsen i december 1913
med hemställan om föreskrifter rörande avlöningen till kvinnliga extra
biträden hos generalpoststyrelsen för tillämpning från ingången av år
1914, dels angående nuvarande avlöningsförhållanden för kvinnliga extra
biträden vid postsparbanken.

Därest de av generalpoststyrelsen föreslagna grunderna för avlöningen
till de hos generalpoststyrelsen anställda kvinnliga extra biträden
tillämpades på dylika biträden hos postsparbanken, skulle — fortsätter
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 179 höft. (Nr 259.) 3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

postsparbanksstyrelsen — avlöningen för de biträden, som tillhörde de
högre avlöningsklasserna, bliva mindre än de inkomster de dittills åtnjutit,
under det att biträden tillhörande de lägre avlöningsklasserna
ävensom tillfälliga biträden finge uppbära en något förhöjd avlöning.

Styrelsen förklarar sig anse, att vid en avlöningsreglering för den
kvinnliga extra biträdespersonalen hos postsparbanken efter de av generalpoststyrelsen
föreslagna grunder för dylik personal hos sistnämnda styrelse
avlöningsfyllnad till erforderligt belopp bleve berett sådant kvinnligt extra
biträde hos postsparbanken, som genom denna reglering skulle med 1915
års ingång komma att uppbära mindre inkomstbelopp än det som tillgodokomme
henne på grund av hittills gällande avlöningsbestämmelser.

Under berörda antagande skulle vid tillämpning av nämnda avlöningsreglering
på de hos postsparbanken anställda kvinnliga extra biträden
sammanlagda avlöningsförhöjningen för denna personal för år 1915
komma att uppgå till omkring 2,050 kronor.

Då, enligt postsparbanksstyrelsens mening, det av generalpoststyrelsen
avgivna förslag till bestämmelser angående avlöningen till den
kvinnliga extra biträdespersonalen ägde stora företräden framför de för
postsparbankens personal i dylikt hänseende hittills gällande, i det att
förslagets lönesatser stode i visst förhållande till de avlöningsbelopp, som,
enligt gällande avlöningsreglemente tillkomme ordinarie kvinnliga tjänstemän
vid postverket, syntes det postsparbanksstyrelsen, att, för åstadkommande
av enhetlighet i avlöningsvillkoren för den kvinnliga extra biträdespersonalen
hos generalpoststyrelsen och vid postsparbanken, det i postsparbankens
utgiftsstat för år 1914 upptagna förslagsanslag till extra
biträden, vikariatsersättning m. m. borde höjas med i runt tal 2,000 kronor.

Postsparbanksstyrelsen hemställer om fastställande av ett skrivelsen
bifogat förslag till utgiftsstat för postsparbanken, att tillämpas tills vidare
från och med ingången av år 1915; och meddelar styrelsen, att i denna
stat »avlöningarna till den ordinarie personalen förslagsvis upptagits med
de belopp, vartill desamma med hänsyn till nu kända förhållanden ansetts
kunna beräknas».

I den sålunda föreslagna staten upptagas för

A) avlöningar och understöd................................................... kronor 278,935

(mot kronor 275,085 enligt staten för år 1914)

B) omkostnader .......................................................................... » 75,000

C) avkortningar och restitutioner .......................................... 3> 6,000^

summa kronor 359,935

(mot kronor 356,085 enligt staten för år 1914).

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

Förhöjningen utgör alltså 3,850 kronor.

Löneregleringskommittén, som anbefallts yttra sig jämväl över
ifrågavarande statförslag och vad därmed sammanhänger, utlåter sig därom
i sin förenämnda skrivelse sålunda:

»Den föreslagna staten — i vars första huvudavdelning de fasta avlöningarna
till styrelsens ordförande och tre särskilda ledamöter samt till postsparbankens ordinarie
personal sammanförts under gemensam rubrik ''ordinarie löner och tjänstgöringspenningar’
och vars sista huvudavdelning utan särskild motivering erhållit den förändrade
benämningen ''avkortningar och restitutioner’ i stället för ''avkortningar
och avskrivningar’ — föranleder från kommitténs sida icke någon vidare erinran
än att, då ju avsett är, att anslaget till arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning
m. m. fortfarande skall, såsom i senast fastställda stat, utgöra /orshzys-anslag,
det ock bör betecknas såsom sådant i den föreslagna staten.

I anledning av vad i postsparbanksstyrelsens ovannämnda skrivelse den 23
januari 1914 yttras beträffande grunderna för avlöningen till den kvinnliga extra
biträdespersonalen tillåter sig kommittén uttala den uppfattning, att, då jämlikt 1911
års riksdagsbeslut rörande postsparbankens ställning inom statsförvaltningen, löneförhållandena
inom postverket och postsparbanken böra vara reglerade efter enahanda
grunder samt, beträffande avlöningsvillkoren för ordinarie personal, de i avlöningsreglemente
för postverket bestämda föreskrifter böra i det väsentliga bliva gällande
för postsparbankens personal, det synes kommittén, att fog förefinnes för lämpligheten
därav, att de grunder, som äro eller varda av Kungl. Maj:t bestämda för
avlöningen till extra tjänstemän hos generalpoststyrelsen, i tillämpliga hänseenden
bliva normerande även vid fastställande av grunderna för avlöningen till extra personal
vid postsparbanken.

Enligt vad kommittén inhämtat, har genom kungl. brev den 13 mars 1914
meddelats bestämmelser angående avlöning till kvinnliga extra biträden hos generalpoststyrelsen.
»

Med iakttagande av det utav löneregleringskommittén förordade
förtydligandet i utgiftsstaten skulle denna erhålla följande lydelse:

Lönereglering
skommittén.

Departements chefen.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

Utgiftsstat för postsparbanken, att tillämpas från och med den 1 januari 1915.

Kronor

Kronor

Kronor

A) Avlöningar och understöd:

Ordinarie löner och tjänstgöringspenningar.

Generalpostdirektören såsom ordförande i styrelsen för postsparbanken

2,000

—

—

3 ledamöter i styrelsen, vardera 600 kronor ........................

1,800

—

_

Postsparbanksdirektören och chefen för postsparbanken ...............

9,000

—

—

1 kamrerare och sekreterare (6,000—7,000 kronor) förslagsvis.........

7,000

—

—

1 förste aktuarie............... (5,000—6,500 » ) » ......

6,500

_

_

1 kassör ........................ (4,200—5,500 » ) x.

5,500

_

_

1 registrator och aktuarie (4,200—5,500 » ) » .........

5,500

—

—

4 revisorer ..................... (4,200—5,500 » ) » .........

22,000

—

—

7 bokhållare .................. (1,800—3,800 » ) . .........

20,600

—

_

35 kontorsskrivare ............ (1,500—2,100 » ) » .........

78,500

_

_

18 skrivbiträden.................. (1,250—1,650 » ) »

29,700

_

_

5 vaktmästare .................. (1,140—1,650 > ) > .........

7,320

190,420

_

Kassören, felräkningspenningar .............................................

—

300

—

Särskilda arvoden å 180 kronor åt en var av 7 kontorsskrivare,

tillhopa ...........................................................................

—

1,260

_

Förste vaktmästare, arvode ...................................................

_

200

_

Ortstillägg............................................................ förslagsvis

—

13,515

_

Arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning m. m. »

Understöd åt f. d. extra biträdet Sofia Ulrika Malm ...............

600

72,000

—

1 » » » » Adelaide Charlotta Ljungh ...

640

1,240

278,935

B) Omkostnader:

(Förslagsanslag)

Ersättning till befattningshavare hos generalpoststyrelsen och vid
postverkets lokalförvaltningar för handläggning av postsparbanks-

göromål ..................................................

_

35,000

_

Expenser och diverse utgifter ......................................................

—

40,000

75,000

C) Avkortningar oeh restitutioner:

(Förslagsanslag)

6,000

Summa

—

—

359,935

Mot förenämnda utgiftsstat har jag intet att erinra, och tillstyrker
jag därför fastställande av densamma.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

21

3:o.

I detta sammanhang torde till behandling få upptagas jämväl
följande ärende.

Styrelsen för postsparbanken har inkommit till Kungl. Maj:t med
en den 23 januari 1914 dagtecknad framställning om avlöningsförhöjning
med 1914 års ingång till tre tjänstemän vid postsparbanken, revisorerna
B. S. Henning och E. J. A. Helleday samt vaktmästaren K. G.
Sahlberg.

Uti berörda framställning har styrelsen för postsparbanken anfört,
bland annat, följande.

Enligt den avlöningsskala, som intagits i § 1 av hittills gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid postsparbanken, vore vid banken anställd revisor tillerkänd
en begynnelseavlöning av 4,200 kronor, vilken avlöning kunde höjas efter
tre år till 4,600 kronor, efter ytterligare tre år till 5,000 kronor och slutligen efter
än ytterligare tre år till 5,500 kronor, samt vaktmästare en begynnelseavlöning av
1,140 kronor, vilken avlöning kunde efter tilländalupna treårsperioder höjas till
respektive 1,260, 1,380, 1,500 och 1,650 kronor, allt för år räknat.

Tjänsteman vid postsparbanken, som vid 1911 års slut innehade, på grund
av fast förordnande, i enlighet med Kungl. Maj ds särskilda beslut inrättad befattning
vid banken och vilken med 1912 års ingång tillträdde befattning (av angivet slag)
å samma års stat, skulle emellertid, med stöd av stadgande i § 1 av de till nyssnämnda
avlöningsreglemente hörande övergångsbestämmelser, äga att i avseende å
beloppet av begynnelseavlöning vid sådant tillträde tillgodoräkna sig den tid, som
förflutit, sedan han tillträtt innehavande befattning eller befattning tillhörande samma
eller högre grad.

På grund därav hade, vid fastställande av avlöningsbeloppen för år 1912 till
tjänstemännen vid postsparbanken, revisorerna Henning och Helleday samt vaktmästaren
K. G. Sahlberg, vilka samtliga under år 1904 förordnats att uppehålla
befattning i samma grad som den, till vilken en var av dem med 1912 års ingång
befordrats, och vilka i övrigt uppfyllt de villkor, som berättigade dem till avlöningsförhöjning,
tillerkänts en begynnelseavlöning av 5,000 kronor för en var av de båda
förstnämnda och 1,380 kronor för Sahlberg.

Enligt ordalydelsen i § 1 av förenämnda övergångsbestämmelser skulle stadgandena
i denna paragraf beträffande vederbörande tjänstemän endast tillämpas i
fråga om begynnelseavlöning, men ej i avseende å avlöningsförhöjning.

Med avseende därå hade styrelsen, då fråga om bestämmande av avlöningsbeloppen
för år 1914 till tjänstemännen vid postsparbanken förelåg till behandling,
ansett förenämnda Henning, Helleday och Sahlberg, som allenast två år innehaft
det under år 1911 för en var av dem bestämda avlöningsbelopp, författningsenligt
ej vara berättigade att med 1914 års ingång tillerkännas avlöningsförhöjning.

Med föranledande därav hade Henning, Helleday och Sahlberg uti en till sty -

Ifrågasatt
beredande av
löneförhöjning
åt vissa
befattningshavare
vid
postsparbanken.

Styrelsen för
postsparbanken.

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

relsen gemensamt ingiven skrift hemställt, att styrelsen måtte vidtaga erforderliga
åtgärder, på det att ifrågavarande avlöningsförhöjning, utgörande för en var av de
båda förstnämnda 500 kronor och för Sahlberg 120 kronor, allt för år räknat, måtte
beredas dem från 1914 års början.

Såsom skäl för sin omförmälda framställning både bemälda tjänstemän åberopat
den omständigheten att, enligt de särskilda bestämmelser, som tillhörde det
för postverkets tjänstemän från början av år 1914 gällande avlöningsreglemente,
dylik tjänsteman, som innehaft tjänst vid 1909 års stat och vilken med 1910 års
ingång tillträtt befattning å sistnämnda års slut, ägde att i avseende å beloppet av
begynnelseavlöning vid sådant tillträde samt avlöningsförhöjning tillgodoräkna sig
den tid som förflutit, sedan han tillträtt innehavande tjänst, en förmån, som jämväl
tillerkänts posttjänstemän, vilka, på grund av postsparbankens omorganisation, ej
kunde tillträda sina respektive befattningar förr än från och med år 1912.

I anledning av vad sålunda förekommit ville styrelsen för postsparbanken
erinra, hurusom vid 1911 års reglering av postsparbanken varit avsett, att löneförhållandena
i postverket och postsparbanken skulle regleras efter enahanda grunder,
samt att beträffande avlöningsvillkor de i avlöningsreglementet för postverket bestämda
föreskrifterna i det väsentliga borde bliva gällande jämväl för postsparbankens
personal.

Med 1914 års ingång hade emellertid för postverkets personal trätt i kraft
det nya avlöningsreglementet jämte därtill hörande särskilda bestämmelser.

Enligt § 1 av nyssnämnda särskilda bestämmelser skulle, enligt vad postsparbanksstyrelsen
vidare erinrat, tjänsteman vid postverket äga att under ^ visst
förhållande tillgodoräkna sig föregående tjänstgöringstid ej blott i avseende å beloppet
av begynnelseavlöning utan även för avlöningsförhöjning; och både i mom.
3 av samma paragraf tillika bestämts, att med innehavande av ordinarie tjänst även
skulle likställas av generalpoststyrelsen utfärdat förordnande för tjänsteman att
bestrida en tjänst, då sådant föranletts därav att tjänsteman förordnats att bestrida
byråchefsbefattning, vilken bestämmelse hade nödvändiggjorts av uppskovet med
postsparbankens omorganisation.

Finge dessa bestämmelser utan vidare tillämpas på de postsparbankens
tjänstemän, varom fråga här vore, vilka samtliga med 1913 års utgång i mera än
nio år med gott vitsord bestritt av dom nu innehavande tjänst eller tjänst av
samma grad, hade styrelsen ansett dem hava varit berättigade att med 1914 års
ingång bekomma avlöningsförhöjning med ovan för eu var av dem angivna belopp.

Enligt styrelsens förmenande kunde dock en sådan tillämpning ej författningsenligt
äga rum.

Enligt bestämmelse i § 2 mom. 1 av gällande (nya) avlöningsreglemente för
tjänstemän vid postverket, vore emellertid sådan tjänsteman underkastad förflyttning
till befattning vid postsparbanken med bibehållande av den honom vid förflyttningen
tillkommande fasta avlöning. En dylik till postsparbanken förflyttad tjänsteman
finge sålunda å postsparbankens stat uppbära eu honom på grund av tjänstålder i
postverket tillerkänd högre avlöning än den, som, enligt nu gällande bestämmelser
för postsparbankens tjänstemän, tillgodokomme en i avseende å tjänstalder med den
förflyttade likställd innehavare av tjänst i samma grad, vars tjänstgöring hela tiden
ägnats postsparbanken.

Vid nu angivna förhållande hade styrelsen ansett rättvisa och billighet kräva,

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

att tjänsteman vid postsparbanken, som, på grund av fast förordnande, bestritt
jämlikt Kung], Maj:ts särskilda beslut inrättad tjänst därstädes, och vilken med
1912 års ingång konstituerats å samma tjänst eller å tjänst i samma grupp, måtte
få i avseende jämväl å avlöningsförhöjning tillgodoräkna sig den tid, som förflutit,
sedan han tillträtt innehavande befattning eller befattning tillhörande samma grupp.

På grund härav och med tillkännagivande att, förutom Henning, Helleday
och Sahlberg, samtliga hos postsparbanken nu anställda tjänstemän, som bestritt
förordnanden av förenämnda slag och med 1912 års ingång konstituerats på vid
1911 års slut innehavda tjänster, redan då kommit i åtnjutande av slutavlöning å
den tjänst, en var av dem bestrede, ville styrelsen hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att medgiva, att avlöningsförhöjning måtte av postsparbankens
medel få med 1914 års ingång tillgodokomma revisorn Henning med 500 kronor
och revisorn Helleday likaledes med 500 kronor samt vaktmästaren K. G. Sahlberg
med 120 kronor, allt för år räknat.

Statskontoret har i infordrat, den 2 februari 1914 avgivet utlåtande
över styrelsens för postsparbanken omförmälda framställning på anförda
skäl förklarat sig anse billigbeten kräva, att de ifrågavarande tjänstemännen
vid postsparbanken beredas motsvarande förmån uti nämnda
hänseende som tjänstemän vid postverket erhållit genom det nya avlöningsreglementet,
samt fördenskull tillstyrkt postsparbanksstyrelsens
framställning.

Genom remiss har postsparbanksstyrelsens ifrågavarande framställning
jämte statskontorets däröver avgivna utlåtande överlämnats till
löneregleringskommittén för att vara tillgängliga vid avgivande av det
infordrade underdåniga utlåtandet i fråga om nytt avlöningsreglemente
för tjänstemän vid postsparbanken m. m. Med anledning härav yttrar
kommittén i förenämnda skrivelse den 18 maj 1914 följande:

»I det av postsparbanksstyrelsen den 23 januari 1914 avgivna förslaget till
nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken jämte de till reglementet
hörande särskilda bestämmelser har, såsom i den föregående delen av detta utlåtande
antytts, § 1 i de nyssnämnda särskilda bestämmelserna blivit i det nu ifrågavarande
hänseendet eller beträffande spörsmålet om avlöningsförhöjning lämpad efter motsvarande
paragraf i de särskilda bestämmelserna till det vid 1913 års riksdag
antagna nya av!öuingsreglementet för tjänstemän vid postverket.

Sistnämnda reglemente länder till efterrättelse från och med den 1 januari
1914. Det nya avlöningsreglemente, som postsparbanksstyrelsen föreslagit för
tjänstemän vid postsparbanken, skulle enligt förslaget lända till efterrättelse från
och med den 1 januari 1915.

Den framställning om avlöningsförhöjning för revisorerna vid postsparbanken
Henning och Helleday samt vaktmästaren K. G. Sahlberg, varom nu är fråga,
innebär alltså i själva verket, att den bestämmelse beträffande avlöningsförhöjning,

Statsko nto ret.

Lönercgleringskommittén.

24

Departements chefen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

som innefattas i § 1 uti de särskilda bestämmelserna till det föreslagna nya avlöningsreglementet
för postsparbanken, skulle med avseende å bemälda Henning,
Helleday och Sahlberg få tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 1914.

Vid medgivande av begärda förhöjningar i avlöningsförmåner har under senare
tid riksdagen i allmänhet ej varit villig att låta förhöjningarna tillämpas retroaktivt.

Postsparbanksstyrelsen har i nu förevarande ärende erinrat, hurusom vid 1911
års reglering av postsparbanken varit avsett, att löneförhållandena i postverket
och postsparbanken skulle regleras efter enahanda grunder, samt att beträffande
avlöningsvillkor de i avlöningsreglementet för postverket bestämda föreskrifterna i
det väsentliga borde bliva gällande jämväl för postsparbankens personal. Postsparbanksstyrelsen
har ock hänvisat till det nya, från ingången av år 1914
gällande avlöningsreglementet för postverket samt vissa föreskrifter i detta reglemente
och därtill hörande särskilda bestämmelser.

Huruvida nu i förevarande fall med hänsyn till vad postsparbanksstyrelsen
sålunda och i övrigt anfört eller tilläventyrs ur annan synpunkt sådana särskilda
omständigheter må anses föreligga, att framställning i det av postsparbanksstyrelsen
angivna syfte må böra göras hos riksdagen eller huruvida, ur synpunkten av befarade
framtida konsekvenser i händelse av bifall, framställning icke bör göras,
hemställer kommittén till Eders Kungl. Maj:ts nådiga beprövande.

I fråga om de ökade utgifter å den vid 1913 års riksdag antagna staten
för postsparbanken för år 1914, vartill ett bifall till en eventuell framställning till
riksdagen i förevarande fall skulle föranleda, har kommittén icke velat lämna
obemärkt, hurusom vid jämförelse mellan nämnda stat och det av postsparbanksstyrelsen
den 23 januari 1914 avgivna förslaget till utgiftsstat det befinnes, att
förslagsanslaget till fyra revisorer är i bägge staterna upptaget med samma (högsta)
belopp, eller 22,000 kronor.

Vid beräkningen hos postsparbanksstyrelsen av nämnda anslag för år 1914
synes man alltså hava föreställt sig, att revisorerna Henning och Helleday skulle
komma i åtnjutande med 1914 års ingång av den avlöningsförhöjning, varom nu
är fråga.

Huru i detta hänseende vid beräkningen ansetts och förfarits beträffande
vaktmästaren Sahlberg, kan ej med ledning av nu föreliggande remisshandlingar
utrönas.»

Ehuruväl den gjorda framställningen synes mig ganska behjärtansvärd,
anser jag mig dock icke böra tillråda, att proposition i ärendet
avlåtes till riksdagen. Såsom löneregleringskommittén framhåller, är
nämligen bär fråga om att med avseende å några tjänstemän vid postsparbanken
giva retroaktiv verkan för innevarande år åt en avlöningsbestämmelse,
som eljest är föreslagen att tillämpas först från och med
nästa år; och med hänsyn till den av riksdagen i allmänhet hävdade
grundsatsen att icke medgiva retroaktiv tillämpning av löneförhöjningar,
lärer föga utsikt finnas för att riksdagens bifall till den nu ifrågasatta
löneförbättringen skulle kunna vinnas.

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

Innan jag övergår till att göra de hemställande!)., vartill jag i
här berörda frågor föranledes, anser jag mig böra omförmäla en
angelägenhet, vara löneregleringskommittén i sin oftanämuda skrivelse
av den 18 maj 1914 fäst uppmärksamheten. Kommittén yttrar i berörda
avseende följande:

»I detta sammanhang anser sig kommittén böra giva tillkänna, att vid behandling
av nu förevarande ärende kommitténs uppmärksamhet kommit att fästas
å ett förhållande, som, ehuru det icke direkt äger samband med detta ärende,
likväl torde förtjäna att beröras.

I nyssnämnda kungl. kungörelse den 10 juni 1912 säges i ingressen, att,
sedan riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:t,s i ämnet gjorda framställning, å postsparbankens
avlöningsstat från och med år 1913 uppfört visst antal kvinnliga
skrivbiträden, Kungl. Maj:t funnit gott, i överensstämmelse med riksdagens beslut,
förordna, att med avseende å ifrågavarande befattningar skola gälla vissa i kungörelsen
intagna allmänna villkor och bestämmelser.

Bland de sålunda fastställda villkoren och bestämmelserna må här särskilt
bemärkas följande:

’att biträde, som är anställt vid postsparbanken den 1 januari 1913 och blir
antaget till biträde å denna stat, äger att, i den mån styrelsen för postsparbanken
finner biträde böra komma i åtnjutande av en dylik förmån, för åtnjutande av löneförhöjning
genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan
innehaft stadig anställning vid postsparbanken.’

Motsvarande stadgande finnes beträffande postverket infört i kungl. kungörelsen
den 29 juni 1912 angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla
för kvinnliga biträdesbefattningar vid postverket (svensk författningssamling nr 201).

Huru sist omförmälda stadgande av generalpoststyrelsen ansetts böra tilllämpas,
framgår av styrelsens underdåniga skrivelse den 19 december 1913 angående
avlöningen till kvinnliga extra biträden hos styrelsen, vilken skrivelse varit för
kommittén tillgänglig vid behandlingen av nu förevarande ärende.

Efter att i skrivelsen hava angivit de arvodesbelopp, som enligt generalpoststyrelsens
mening borde i allmänhet tillkomma kvinnliga extra biträden hos
styrelsen, framhåller styrelsen såsom önskligt att i undantagsfall kunna tillerkänna
biträde högre arvode än efter de sålunda föreslagna allmänna grunderna; och angiver
styrelsen såsom den gräns, intill vilken arvodet i sådant fall skulle kunna
höjas, till 1,500 kronor.

Styrelsen påpekar, att detta belopp visserligen är högre än det belopp —
1,400 kronor — som utgör minimiavlöningen (ortstillägg inberäknat) till ordinarie
kvinnligt biträde hos styrelsen.

''Då emellertid’ — fortsätter styrelsen — ''enligt nådiga kungörelsen angående
allmänna villkor och bestämmelser att gälla för kvinnliga biträdesbefattningar
vid postverket den 29 juni 1912, biträde, som var anställt vid postverket
den 1 januari 1913 och blir antaget till ordinarie biträde, äger att, i den mån
generalpoststyrelsen finner biträdet böra komma i åtnjutande av en sådan förmån,
för åtnjutande av löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid,
biträdet därförinnan innehaft stadig anställning vid postverket, torde det icke på
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 179 höft. (Nr 259.) 4

26 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 259.

lång tid kunna ifrågakomma, att biträde, som blir ordinarie, därvid får sig tillerkänd
minimiavlöningen.’

Enligt generalpoststyrelsens uppfattning, vilken, enligt vad kommittén inhämtat,
även delas av styrelsen för postsparbanken, skulle alltså biträde, som var
anställt vid vederbörande verk den 1 januari 1913, kunna komma i åtnjutande av
nämnda förmån, icke blott om hon antogs till ordinarie biträde från och med den
1 januari 1913, utan även om hon först efter nämnda tidpunkt vunnit eller vinner
befordran till sådan ordinarie befattning.

En sådan tolkning anser emellertid kommittén icke hava varit avsedd vid
avfattningen av ifrågavarande stadgande. Kommittén håller nämligen före, att
allenast i det fall att befordringen till ordinarie befattning skedde i sammanhang
med ikraftträdande av beslutet om befattningens uppförande å verkets stat, alltså
från och med den 1 januari 1913 biträde skulle kunna tillgodoräknas föregående
tjänstetid såsom extra biträde vid verket.

I enlighet med denna uppfattning har också kommittén uti ett den 2 mars
1914 avgivet underdånigt utlåtande i fråga om uppförande (med ingången av år
1915) å statistiska centralbyråns stat av kvinnliga biträdesbefattningar föreslagit,
att beträffande sistnämnda biträdesbefattningar skulle gälla

’att, därest kvinnligt biträde, som vid ingången av år 1915 är anställt vid
statistiska centralbyrån och befordras till ordinarie biträde vid ämbetsverket från
samma tidpunkt, omedelbart före sin befordran mot fast arvode utfört arbete av
motsvarande eller jämförlig beskaffenhet därstädes, biträdet må äga att för åtnjutande
av löneförhöjning räkna sig till godo den tid biträdet utfört sådant arbete
vid ämbetsverket’.

Då frågan om den rätta innebörden av förenämnda stadganden beträffande
biträden hos generalpoststyrelsen och styrelsen för postsparbanken alltså är föremål
för olika meningar, torde det vara lämpligt att undersöka, huru samma stadganden
tillkommit.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 maj 1906 (nr 171) anhöll riksdagen, att
Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och i vad mån personer,
som vore hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande sätt sysselsatta
med skrivgöromål och dylika sysslor, skulle kunna erhålla någon fastare anställning,
ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning
kunde föranleda.

Över den i riksdagens skrivelse innefattade framställningen infordrade Kungl.
Maj:t utlåtanden från ämbetsverk och myndigheter.

Bland de myndigheter, vilka under dåvarande förhållanden icke ansågo sig
höra föreslå fastare anställning för biträdena, voro generalpoststyrelsen och postsparbanksstyrelsen.
Inom sistnämnda styrelse var emellertid föredraganden, chefen
för postsparbanksbyrån, av skiljaktig mening, i det han ansåg för de kvinnliga
biträdena böra föreslås ordinarie ställning med avlöning fördelad i lön och tjänstgöringspenningar
jämte ålderstillägg, och hemställde han tillika, att vid postsparbankens
uppförande å ordinarie stat där anställda kvinnliga biträden skulle, i den
mån de befordrades till ordinarie befattning, äga att i fråga om ålderstillägg och
pension tillgodoräkna sig den tid, de före den nya statens trädande i kraft tjänstgjort
som extra biträden.

Löneregleringskommittén, som erhöll i uppdrag att yttra sig i ämnet, avgav

27

Kungl. Mapts Nåd. Proposition Nr 259.

den 31 oktober 1907 betänkande, delen VII, angående fastare anställning för vissa
biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter.

Kommitténs förslag gick ut därpå, att hos statsmyndigheter skulle kunna
anställas fasta biträden (i regel endast kvinnor), med vilkas befattningar skulle,
förutom viss avlöning i form av arvode, följa viss rätt till semester, sjukhjälp och
ålderdoms- (eventuellt invaliditets-) understöd. •

Under erinran att åtskilliga myndigheter, i sammanhang med förslag om en
fastare anställning för biträdena, upptagit till behandling den frågan, i vad mån
förutvarande ständiga biträden skulle få tillgodoräkna sig sin tidigare tjänstgöring
för föreslagna ålderstillägg och pension, framhöll kommittén, att med dess förslag
den sålunda berörda frågan ägde betydelse egentligen endast i avseende å ålderdomseller
invaliditetsunderstöd.

Frågan om beredande av fastare anställning åt vissa biträden hos statens
ämbetsverk och myndigheter blev sedermera, efter framställningar från Kungl. Maj:t,
föremål för vidare behandling vid 1910 års riksdag.

I statsverkspropositionen, andra huvudtiteln, föreslogs nämligen, att å ny
avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen måtte bland den ordinarie personalen uppföras
ett skrivbiträde med angivna avlöningsförmåner. Jämväl i proposition nr 60 vid
samma års riksdag, angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för år 1911
m. m., föreslog Kungl. Maj:t, att å ny avlöningsstat för generaltullstyrelsen måtte
uppföras två kvinnliga skrivbiträden med enahanda avlöningsförmåner, som upptagits
för skrivbiträdet hos fångvårdsstyrelsen.

Enligt skrivelser den 9 juni 1910 nr 2 och den 10 juni 1910 nr 7, medgav
riksdagen, att de såluuda föreslagna biträdena finge uppföras på ordinarie stat.

Det utdrag av statsrådsprotokoll för den 14 januari 1910, som fanns bifogat
andra huvudtiteln av 1910 års statsverksproposition, innehåller ett av vederbörande
departementschef gjort principuttalande i frågan om beredande av fastare anställning
åt vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter.

Från nämnda principuttalande må erinras, hurusom departementschefen förklarade
sig anse, att, när för en myndighet förelåge ett verkligt och stadigvarande
behov av biträde samt myndigheten kunde för statstjänsten utnyttja biträdets arbetskraft
i huvudsakligen samma omfattning som den ordinarie personalens, en dylik
biträdesbefattning borde uppföras å myndighetens ordinarie stat.

Om så skedde, yttrade departementschefen vidare, borde ock biträdets rättigheter
och skyldigheter utmätas väsentligen på samma sätt som tjänstemännens. I
avseende å de biträden, vilka då vore sysselsatta hos olika myndigheter och bleve
i enlighet med de nya bestämmelserna fast anställda, syntes departementschefen
böra gälla, att de därvid i fråga om ålderstillägg finge tillgodoräkna sig den tid,
som dessförinnan förflutit, sedan de hos myndigheten erhållit stadig anställning.

Vid den särskilda behandlingen av frågan om uppförande å fångvårdsstyrelsens
stat av ett skrivbiträde uttalade departementschefen såsom sin mening att, i
enlighet med vad förut nämnts, biträde, som då vore anställt hos styrelsen och
upptoges å den nya staten, därvid borde få i fråga om ålderstillägg räkna sig till
godo den tid biträdet dessförinnan varit stadigt anställt i verket.

I anslutning härtill upptogs ock uti departementschefens förslag till villkor
och bestämmelser för åtnjutande av de i ny stat för fångvårdsstyrelsen upptagna
avlöningsförmåner följande bestämmelse

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

att skrivbiträde, som vid nya statens ikraftträdande är anställt hos fångvårdsstyrelsen
och antages till biträde å denna stat, äger att för åtnjutande av löneförhöjning
räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning
hos styrelsen.’

Mot den nämnda bestämmelsen gjordes icke av riksdagen någon erinran, och
intogs även motsvarande bestämmelse bland avlöningsvillkoren för generaltullstyrelsen.

Då avsett var, att beträffande de övriga nyreglerade ämbetsverk, inom vilka
behov av dylika fast anställda biträden förefunnes, till riksdagen avlåta framställningar
om uppförande i stat av erforderligt antal sådana biträden, anmodades ifrågavarande
ämbetsverk, bland dem generalpoststyrelsen, att inkomma med yttrande och
förslag uti berörda hänseende.

Sedermera anbefalldes den 8 oktober 1910 löneregleringskommittén att avgiva
utlåtande och förslag i ämnet.

Den 29 juni 1911 avgav kommittén det sålunda infordrade utlåtandet, innefattat
i delen XXIX av kommitténs betänkanden.

Efter att hava erinrat om avlöningsvillkoren för skrivbiträdena hos fångvårdsstyrelsen
och generaltullstyrelsen, framhöll kommittén i detta hänseende, att i anslutning
till vad sålunda gällde för nyssnämnda biträden föreskrifter ock borde meddelas
i blivande bestämmelser för sådana biträden å stat, varom då var fråga, med de
modifikationer, till vilka förhållandena kunde föranleda.

Sedan emellertid vid 1914 års riksdag å staterna för tre särskilda verk uppförts
biträdesbefattningar, för vilka avlöningen bestämdes till samma belopp som för
fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens skrivbiträden, föreslog Kungl. Maj:t
vid 1912 års riksdag uppförande å stat av ett antal kvinnliga biträden hos åtskilliga
ämbetsverk och myndigheter, bland dem generalpoststyrelsen och styrelsen för postsparbanken
(propositioner nr 3 och 158).

Beträffande kvinnliga biträden vid sistnämnda båda styrelser föreslogos de
nu ifrågavarande bestämmelserna i avseende å rätt att för åtnjutande av löneförhöjning
genom ålderstillägg få i angivet fall tillgodoräkna föregående tjänstetid.
Detta bifölls av riksdagen.

Såsom, enligt kommitténs mening, belysande vid tolkningen av de nu ifrågavarande
stadgandena beträffande biträden hos generalpoststyrelsen och styrelsen för
postsparbanken tillåter sig kommittén erinra om vad i sådant hänseende bestämts
angående biträden hos socialstyrelsen.

Vid 1912 års riksdag beslutades inrättandet av sistnämnda styrelse, i vilket
ämbetsverk skulle ingå kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik. A socialstyrelsens
stat uppfördes därvid ett antal kvinnliga biträden.

Bland de allmänna villkor och bestämmelser, som då fastställdes för åtnjutande
av de i staten för socialstyrelsen uppförda avlöningsförmånerna, må anföras
följande stadgande:

’att kvinnligt biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i stat är
anställt hos kommerskollegium och antages till biträde å socialstyrelsens stat, må
för åtnjutande av löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid,
biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos kommerskollegium’.

Då emellertid i statsverkspropositionen av den 14 januari 1914 i sammanhang
med vissa ändringar i staten för socialstyrelsen föreslogos nya villkor och

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

bestämmelser för avlöningsförmånernas åtnjutande, upptogs ej vidare den nyssnämnda
bestämmelsen om rätt för biträde att för åtnjutande av löneförhöjning
genom ålderstillägg räkna sig till godo viss föregående tjänstetid, oaktat, enligt vad
kommittén inhämtat, fortfarande hos socialstyrelsen finnas anställda extra biträden,
vilka förut tillhört kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik.

Av den nu gjorda utredningen synes kommittén framgå, att avsikten med
de ifrågavarande bestämmelserna beträffande kvinnliga biträden hos generalpoststyrelsen
och styrelsen för postsparbanken varit att, då biträdesbefattning med ingången
av år 1913 uppfördes å ordinarie stat, den som dittills bestritt motsvarande befattning
och som för tiden från och med den 1 januari 1913 befordrades till ordinarie
biträde, skulle få efter vederbörande styrelses beprövande tillgodoräkna sig tid, varunder
biträdet därförinnan innehaft stadig anställning vid verket.

Kommittén har ansett sig böra så pass utförligt som skett inlåta sig på
förevarande spörsmål, enär det synts kommittén synnerligen angeläget att, i sammanhang
med prövningen av den framställning, som må anses böra avlåtas till riksdagen
beträffande nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken, m.m., riksdagen
må bli i tillfälle uttala sig angående det rätta förståndet av ifrågavarande
bestämmelse, på det att allmän förtydligande föreskrift må kunna givas beträffande
tillämpningen av stadgandet i fråga vid såväl postsparbanken och postverket som
ock inom andra förvaltningsområden.»

Den tolkning, som av löneregleringskommittén givits åt här berörda Departementsavlöningsbestämmeiser,
anser jag vara riktig. Och för den händelse chefenriksdagen,
till vars kännedom frågan torde böra bringas, icke är av
annan mening rörande rätta förståendet av samma föreskrifter, torde i
sinom tid ett förtydligande stadgande böra utfärdas av innehåll, att i alla
de fall, där föreskrivet är, att biträde, som vid viss angiven tidpunkt
är anställt hos ämbetsverk eller myndighet och blir antaget till biträde
å ämbetsverkets eller myndighetens stat, må äga att, i den mån ämbetsverket
eller myndigheten finner biträde böra komma i åtnjutande av en
dylik förmån, för åtnjutande av löneförhöjning genom ålderstillägg räkna
sig till godo den tid, biträdet före berörda tidpunkt innehaft stadig
anställning hos ämbetsverket eller myndigheten, bör denna föreskrift så
förstås, att den i densamma omförmälda förmånen är avsedd att tillgodokomma
endast sådant biträde, som befordras till ordinarie biträdesbeställning
från den angivna tidpunkten.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förutberörda
förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken med
därtill hörande särskilda bestämmelser, vilket förslag skulle bifogas detta

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

protokoll, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att godkänna de av departementschefen förordade förslagen
till avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken med därtill
hörande särskilda bestämmelser och till utgiftsstat för postsparbanken,
att tillämpas tillsvidare från och med den 1 januari 1915, samt på grund
härav bestämma postsparbankens anslag, förslagsvis, till 359,935 kronor,
att utgå av postsparbankens inkomster.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition i
ärendet av den lydelse, bilagan litt. .. . vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Albert Tondén.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 259.

31

Förslag

till

avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken.

§ 1.

Till generalpostdirektören, i egenskap av ordförande i styrelsen
för postsparbanken, utgår arvode med 2,000 kronor för år, och till en
var av tre särskilda ledamöter i styrelsen med 600 kronor för år, vilka
arvoden utbetalas i samma ordning som lön.

Till de vid postsparbanken anställda tjänstemän utgår fast avlöning
enligt följande stat, vilken angiver tjänstemännens fördelning i vissa
grupper, de för tjänstemännen inom en och samma grupp bestämda
avlöningsbelopp samt det antal år, som bör förflyta från det tjänsteman
tillträtt visst avlöningsbelopp, intill dess han kan komma i åtnjutande
av det närmast högre.

Kronor

år

Kronor

år

Kronor

år

Kronor

år

Kronor

i Postsparbanksdirektör och chef............

9,000

'' Kamrerare och sekreterare ..................

—

—

_

_

6,000

3

6,500

3

7,000

1 Förste aktuarie .................................

—

—

5,000

3

5,500

3

6,000

3

6,500

j Registrator och aktuarie; revisor .........

—

—

4,200

3

4,600

3

5,000

3

5,500

Kassör .............................................

—

—

4,200

3

4,600

3

5,000

3

5,500

Bokhållare........................

1,800

2

2,000

2

2,200

2

2,400

2

—

2,600

3

2,900

3

3,200

3

3,500

3

3,800

Kontorsskrivare, kvinna*) ..................

—

_

1,500

3

1,700

3

1,900

3

2,100

Skrivbiträde, kvinna ...........................

—

—

—

—

1,250

3

1,450

3

1,650

Vaktmästare 2)....................................

1,140

3

1,260

3

1,380

3

1,500

3

1,650

0 Till var och en av högst 7 kontorsskrivare, som förordnas att utöva förmanskap, må
utgå särskilt arvode med 15 kronor i månaden, vilket belopp anses tillhöra tjänstgöringspenningama.

’) Förste vaktmästare åtnjuter särskilt arvode av 200 kronor om året, vilket arvode hänföres
till tjänstgöringspenningar. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri hostad med
belysning och uppvärmning samt i övrigt erforderligt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår,
å lönen avdragas 300 kronor årligen. Sådant avdrag föranleder dock ej minskning av pensionsunderlaget.

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

Förestående avlöningsbelopp fördelas på följande sätt i lön ock
tj änstgöringspenningar:

Lön

Tjänstgörings-

penningar

Summa

avlöning

kronor

kronor

kronor

5,600

3,400

9,000

4,600

2,400

7,000

4,300

2,200

6,500

4,000

2,000

6,000

3,700

1,800

5,500

3,400

1,600

5,000

3,100

1,500

4,600

2,900

1,300

4,200

2,700

1,100

3,800

2,550

950

3,500

Manliga tjänstemän.......................................

2,400

2,175

800

725

3,200

2,900

1,950

650

2,600

1,800

600

2,400

1,650

550

2,200

1,500

500

2,000

1,350

450

1,800

1,240

410

1,650

1,125

375

1,500

1,040

340

1,380

945

315

1,260

855

285

1,140

1,575

525

2,100

1,425

475

1,900

1,275

425

1,700

Kvinnliga tjänstemän ....................................

1,100

1,125

550

375

1,650

1,500

900

550

1,450

700

550

1,250

Med fast avlöning förstås i detta reglemente lön och tjänstgöringspenningar
enligt förestående lönestat samt med avlöning den fasta avlöningen
jämte ortstillägg och arvode.

§ 2.

För åtnjutande av den i stat uppförda avlöning och förhöjning
därav efter viss tid gälla, med undantag för ordföranden och de tre
särskilda ledamöterna i styrelsen för postsparbanken, följande allmänna
bestämmelser.

1. Tjänsteman är underkastad såväl föreskrifterna i vederbörande
instruktion som ock den utvidgade eller ändrade tjänstgöring eller den

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

förflyttning till annan befattning vid postsparbanken eller till befattning
inom postverket, som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock
utan minskning i den honom vid förflyttningen tillkommande fasta
avlöning.

2. Med ordinarie befattning vid postsparbanken må icke förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller
annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad angår
postsparbanksdirektören, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av
annan befattning, styrelsen för postsparbanken uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderlig! för fullgörandet av tjänstgöringen
vid postsparbanken, finner uppdraget eller befattningen kunna
få tills vidare mottagas och bibehållas.

3. Tjänsteman äger uppbära oavkortad avlöning icke blott för
den tid, han verkligen tjänstgjort å egen eller annan befattning, utan
även för den tid, varunder han åtnjutit semester eller vilken han på
uppdrag av styrelsen för postsparbanken använt för att utom sin tjänstgöringsort
gorå iakttagelser i tjänsten eller som åtgått för fullgörande
av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom fullmäktig eller revisor
vid civilstatens änke- och pupillkassa.

Tjänsteman, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,
äger uppbära hela lönen samt ortstillägg.

Tjänsteman, som blivit oförmögen till tjänstgöring i följd av
kroppsskada, ådragen under tjänstutövning, eller som förbjudits tjänstgöra
till förekommande av smittofara på grund av annans sjukdom,
äger att, efter styrelsens beprövande, uppbära avlöningen oavkortad
under högst sex månader. Efter denna tid utgår avlöningen med belopp,
som bestämmes av Kungl. Maj:t.

4. Den, som av annan anledning, än som i mom. 3 omförmäles,
åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan förpliktas
att — förutom tjänstgöringspenningar samt sådant arvode, som
hänföres till tjänstgöringspenningar — av lönen och ortstillägg avstå
så mycket, som, utöver vad vikarien i övrigt äger uppbära, erfordras
för befattningens uppehållande eller eljest prövas skäligt.

5. För erhållande av avlöningsförhöjning gälla såsom allmänna
villkor,

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 179 höft. (Nr 259.) 5

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

att tjänsteman under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna avlöningsförhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet
med oavkortad avlöning eller fullgjort värnplikt, samt

att tjänsteman icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken
han är skyldig att avgå från tjänsten.

Avlöningsförhöjning tillträdes vid början av kalenderåret näst
efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd, därest ej
annorlunda föranledes av vunnen befordran enligt efterföljande bestämmelser.

Vid befordran tillträder tjänsteman lägsta fasta avlöningen i den
grupp, till vilken befordran äger rum, därest han antingen från tillträdandet
av den nya tjänsten skulle ägt uppbära lägre fast avlöning i
den tjänst, varifrån befordran skett, eller ock icke innehar ordinarie
tjänst. Eljest äger han tillträda den fasta avlöning, som enligt § 1
närmast överstiger det belopp, han från tiden för den nya tjänstens
tillträdande varit berättigad att i den tjänst, från vilken befordran ägt
rum, uppbära i fast avlöning.

Därjämte äger tjänsteman, såvida han icke redan samtidigt med
tillträdandet av den nya tjänsten intjänat avlöningsförhöjning genom
ålderstillägg i vid befordringen innehavd tjänst, att i fråga om avlöningsförhöjning
i den nya tjänsten räkna sig till godo den tid intill tre
kalenderår, varunder han innehaft det fasta avlöningsbelopp, som enligt
§ 1 är närmast lägre än det fasta avlöningsbelopp, befordringen för
honom medfört.

6. Därest tjänsteman efter egen ansökning förflyttas från en
befattning till en annan, vars fasta slutavlöning är lägre, äger han
bekomma samma fasta avlöning, som han skulle hava uppburit, om
han kvarstått i den förra befattningen, med iakttagande dock att högre
fast avlöning än den för den nya befattningen bestämda fasta slutavlöning
icke utgår.

Ordinarie tjänsteman, som i behörig ordning förflyttas från befattning
i postverket till befattning vid postsparbanken, äger att för
åtnjutande av förhöjning i avlöningen samt för bekommande av semester
tillgodoräkna sig den tid, han före förflyttningen varit i det
förra verket anställd såsom ordinarie innehavare av tjänst, motsvarande
den, till vilken förflyttningen äger rum.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

35

§ 3-

1. Tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att
under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår
bestrida högre befattning.

2. Erfordras vikarie för tjänsteman i följd av tjänsteresa, semester
eller uppdrag såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens
änke- och pupillkassa, äger den vikarierande att liksom ock annan i
succession efter honom åtnjuta allenast den honom eljest tillkommande
avlöning.

3. Erfordras vikarie för tjänsteman av annan anledning, äger
den vikarierande, utöver egen avlöning, uppbära skillnaden mellan
tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden för, å ena sidan, den
högre befattning, som uppehälles, och, å andra sidan, den vikarierandes
egen befattning, dock med iakttagande, därest vikariatsförordnandet
kommer att fortgå under längre tid än tre månader, att den vikarierandes
sammanlagda avlöning under den överskjutande tiden ej må
överstiga vad han såsom ordinarie å den högre befattningen skulle äga
uppbära.

Skrivbiträde, som förordnas som kontorsskrivare, skall därunder
åtnjuta den biträdet eljest tillkommande avlöning.

Därest postsparbanksdirektören för handläggning av särskilda ärenden
är under några få, högst fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning,
skall annan tjänsteman vid postsparbanken vara pliktig att utan
särskild ersättning sköta de till postsparbanksdirektörsbefattningen hörande
löpande göromål.

§ 4.

Tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, äger att,
likasom ock vikarie i succession efter honom, under tiden åtnjuta fast
avlöning till samma belopp, som han skulle hava uppburit å sin egen
tjänst, samt dessutom skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i
lägsta lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles,
och, å andra sidan, den vikarierandes egen befattning; dock må
för den tid, vikariatsförordnandet kommer att räcka utöver tre månader,
den vikarierandes sammanlagda avlöning ej överstiga vad han såsom
ordinarie å den högre befattningen skulle äga uppbära.

36

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 259.

Skrivbiträde, som förordnas såsom kontorsskrivare, skall emellertid
därunder åtnjuta allenast den biträdet eljest tillkommande avlöning.

Extra tjänsteman äger att under uppdrag, varom i denna paragraf
är fråga, uppbära avlöning i lägsta graden å den tjänst, som han uppehåller.

§ 5.

Vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall utgår lönen samt ortstillägget till månadens slut.

Avlider vid postsparbanken anställd person, som innehar befattning,
vilken icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den mån
styrelsen så prövar skäligt, den för honom bestämda avlöningen utgå
till månadens slut.

Avlider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, i följd av olyckshändelse,
timad under tjänsteutövning, må ett belopp, motsvarande den
avlidnes fasta avlöning respektive arvode för en månad, såsom begravningshjälp
tilldelas hans dödsbo.

§ 6.

Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,
må han under tiden ej åtnjuta någon avlöning. Varder tjänsteman avstängd
från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del
av hans avlöning, som prövas icke böra användas till befattningens
uppehållande, innehållas, såvida ej styrelsen för postsparbanken finner
skäligt låta honom uppbära något därav.

§ 7.

Ortstillägg utgår till bokhållare och kontorsskrivare med femton
procent av den fasta avlöningen, dock högst 450 kronor till bokhållare
och 225 kronor till kontorsskrivare, samt till skrivbiträde med 150
kronor, allt för år räknat.

Ortstillägg anses såsom lön men medför icke höjning av pensionsunderlaget.

§ 8.

Felräkningspenningar tillkomma kassören med 300 kronor och
utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 259.

37

§ 9.

Anmärkningsprovision tillkommer tjänsteman vid postsparbanken,
enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer, med högst femton
procent å varje belopp, som på grund av anmärkning, gjord av sådan
tjänsteman, antingen såsom ej upptaget till redovisning eller såsom
obehörigen krediterat inflyter till postsparbanken och utan anmärkningens
framställande ej skulle hava kommit banken till godo, eller såsom för
högt debiterat eller för lågt krediterat, återgäldas till vederbörande.

§ io.

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst
belopp må tilldelas vaktmästare, ordinarie och extra, enligt bestämmelser,
som utfärdas av postsparbanksstyrelsen.

§ 11-

Vid sjukdom eller kroppsskada lämnas, enligt de närmare föreskrifter,
Kungl. Maj:t meddelar, kostnadsfri läkarvård samt, efter läkares
skriftliga ordination, jämväl medikamenter åt ordinarie vaktmästare
ävensom åt extra ordinarie vaktmästare i fall, då han ådragit sig sjukdomen
eller kroppsskadan under tid, då han varit i tjänstgöring använd.

Sådan förmån må dock icke i något fall tillkomma vaktmästares
familj.

§ 12-

Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning
enligt resereglementet, därest icke för vissa slag av tjänsteresor
andra föreskrifter eller bestämmelser om lägre ersättningsberäkning
meddelats.

§ 13.

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, postsparbanksdirektören, kamreraren
och sekreteraren samt förste aktuarien under 45 dagar, övriga

38

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 259.

tjänstemän 30 dagar med undantag av vaktmästare, vilka under angivna
förutsättning äga åtnjuta semester under 15 dagar.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att å tid av året, som bestämmes av styrelsen för postsparbanken,
begagna sig av semester.

§ 14.

Grunderna för avlöningen till extra tjänstemän bestämmas av
Kungl. Maj:t.

§ 15-

I fråga om skyldighet för tjänsteman att avgå från tjänsten mot
åtnjutande av pension gäller vad i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension stadgas, varvid för vaktmästare vid postsparbanken
skall gälla ett pensionsunderlag av 1,000 kronor.

§ 16-

Tjänstemännen vid postsparbanken tillsättas genom konstitutorial,
vilket skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas
från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

§ 17.

Envar, som den dag, då detta avlöningsreglemente träder i kraft,
eller senare tillträder befattning såsom tjänsteman vid postsparbanken,
är pliktig att underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser,
ävensom, i händelse han varder förflyttad till befattning inom postverket,
jämväl de villkor och bestämmelser, som äro eller varda intagna i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid postverket.

Detta avlöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och
med den 1 januari 1915.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

39

Särskilda bestämmelser.

§ I För

de i denna paragraf om förmälda tjänstemän, som vid 1911
års slut, på grund av fasta förordnanden, innehaft i enlighet med Kungl.
Maj:ts särskilda beslut inrättade befattningar vid postsparbanken och
vilka med 1912 års ingång tillträtt någon av de i denna paragraf omförmälda
befattningar å sistnämnda års stat, skola i avseende å beloppet
av begynnelseavlöningen vid sådant tillträde samt avlöningsförhöjning
tillämpas följande i paragrafen intagna särskilda bestämmelser.

1. Ifrågavarande tjänstemän anses hava vant indelade i följande
grupper:

första gruppen kamreraren och sekreteraren;

andra gruppen kassören, registratorn, aktuarien, revisorer tillika
bokhållare;

tredje gruppen förste vaktmästaren, vaktmästare.

2. Tjänsteman äger tillgodoräkna sig den tid, som förflutit sedan
han tillträtt fast förordnande å innehavande befattning eller befattning
tillhörande samma eller högre eller närmast lägre grupp. Följande i
1912 års stat uppförda befattningar anses vid sådan beräkning vara
fördelade på förenämnda grupper sålunda, att

till första gruppen hänföras kamreraren och sekreteraren samt
förste aktuarien;

till andra gruppen kassören, registratorn, tillika aktuarie, och
revisorer; och

till tredje gruppen förste vaktmästaren och vaktmästare.

§ 2-

De i § 2 mom. 5 i avlöningsreglementet meddelade bestämmelser
skola för tjänsteman, som befordrats under tiden efter 1912 års ingång
intill dess avlöningsreglementet träder i kraft, tillämpas såsom om desamma
varit gällande redan vid den tidpunkt, från vilken befordran
ägt rum.

§ 3.

1. Den, som före 1909 års utgång antagits till e. o. tjänsteman
i generalpoststyrelsen eller styrelsen för postsparbanken eller till e. o. post -

40

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 259.

expeditör, eller som före nämnda tidpunkt antagits till extra biträde
i postverket och efter sådant antagande blivit e. o. postexpeditör eller
som vid nämnda års utgång hade fäst anställning hos generalpoststyrelsen
eller i postsparbanksbyrån såsom amanuens eller annat biträde,
må, i den män postsparbanksstyrelsen finner honom eller henne böra
komma i åtnjutande av en dylik förmån, i fråga om begynnelseavlöning
och avlöningsförhöjning såsom bokhållare respektive kontorsskrivare
räkna sig tillgodo så stor del av tiden för tjänstgöringen såsom
respektive e. o. tjänsteman eller e. o. postexpeditör, extra biträde,
amanuens eller annat biträde, som överskjuter fem år; och äger manlig
tjänsteman att vid sådan beräkning utgå från 2,200 kronor såsom lägsta
avlöning. Manlig e. o. tjänsteman hos styrelsen för postsparbanken
eller extra postexpeditör, som i sådan egenskap anställts under något
av åren 1910, 1911, 1912 eller 1913 må såsom bokhållare tillgodonjuta
eu begynnelseavlöning av 2,000 kronor.

2. I fråga om löneförhöjning genom ålderstillägg ävensom rörande
avlöningsfyllnad i visst fall till kvinnligt biträde gäller vad därom
särskilt stadgats i nådiga kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna
villkor och bestämmelser att gälla för å postsparbankens stat
uppförda biträdesbefattningar.

§ 4.

Tjänsteman, som vid 1914 års utgång innehar befattning å 1914
års stat för postsparbanken och som icke vill underkasta sig den nya
avlöningsstaten samt de i avlöningsreglem entet meddelade villkor och
bestämmelser, skall därom före nämnda års slut hos styrelsen för postsparbanken
göra anmälan. Till tjänsteman, som före berörda tidpunkt
gjort dylik anmälan, skola avlöningsförmåner utgå enligt för honom
förut gällande grunder.

Avlöningsförhöjning på grund av förestående särskilda bestämmelser
må icke tillträdas förr än tidigast från och med år 1915.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.