Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
1
Nr 249.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag angående förbud i vissa fall mot varors förseende
med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av
oriktigt märkta varor samt lag om ändrad lydelse av
18 § i lagen den 4 juni 1913 angående förbud mot
införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning;
given Stockholms slott den 10 juli 1914.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och. lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade
förslag till
1) lag angående förbud i vissa fall mot varors förseende med
oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor samt
2) lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913 angående
förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 171 käft. (Nr 249.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
Förslag
till
Lag angående förbud i vissa fall mot varors förseende med
oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av
oriktigt märkta varor.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Den, som här i riket å utländsk vara, avsedd för försäljning, eller
å emballage, däri dylik vara skall saluhållas, i avsikt att vilseleda i fråga
om varans ursprung anbringar beteckning, som giver varan sken av att
hava frambragts eller tillverkats i Sverige, straffes med böter från och
med fem till och med tvåtusen kronor eller, där omständigheterna äro
synnerligen försvårande, med fängelse från och med en till och med
sex månader.
Lag samma vare, om någon med sådan avsikt här i riket håller
till salu utländsk vara, åt vilken genom någon därå eller å dess emballage
anbragt beteckning eller genom beteckning å anslag eller skylt,
som hör till varan, gives sken av att hava frambragts eller tillverkats
i Sverige.
Den omständigheten, att beteckning är avfattad på svenska språket
eller att såsom beteckning användes avbildning med svenskt motiv, skall
ej, även om i sistnämnda fall avbildningen åtföljes av förklarande text,
i och för sig anses giva varan sken av att hava frambragts eller tillverkats
i Sverige.
Vad i första och andra styckena stadgas skall ej äga tillämpning,
då beteckning enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans
art (generisk beteckning), eller
då, jämte den svenska ursprungsbeteckningen, finnes på tydligt,
lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt angivet, att varan är av utländskt
ursprung.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
3
2 §•
Konungen äge med avseende å främmande stat förordna, att vad
i 1 § första och andra styckena stadgas skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om beteckning, genom vilken, direkt eller indirekt, vara
från Sverige eller från annan främmande stat än den, förordnandet avser,
angives vara frambragt eller tillverkad i denna, eller vara från ifrågavarande
stat angives vara frambragt eller tillverkad å annan inom denna
belägen ort än den verkliga ursprungsorten, såframt icke beteckningen
enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art eller densamma
åtföljes av en noggrann och med tydliga bokstäver anbragt beriktigande
uppgift, som, i händelse varan icke frambragts eller tillverkats inom
ifrågavarande stat, skall utmärka det verkliga ursprungslandet och, därest
varan frambragts eller tillverkats å annan ort inom samma stat än den
angivna, den verkliga ursprungsorten.
Angående beteckningar för vinodlingsprodukter må därvid föreskrivas,
att där någon, på sätt i 1 § sägs, använder dylik beteckning
beträffande vara, som honom veterligen frambragts eller tillverkats i
annan stat eller å annan ort än den, beteckningen angiver, skall, ändå
att avsikt att vilseleda i fråga om varans ursprung icke föreligger eller
beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans ant,
straffbarhet inträda, såframt ej beteckningen åtföljes av beriktigande uppgift,
som i första stycket av denna § avses. I fråga om vissa beteckningar
för vinodlingsprodukter må ock bestämmas, att straffbarhet skall inträda,
även om sådan beteckning åtföljes av beriktigande uppgift, som nu är sagd.
3 §.
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för överträdelse
av denna lag, fortsätter samma förbrytelse, skall för varje gång, åtal därför
i laga ordning anhängiggjorts, fällas till det straff, som i 1 § sägs; dock
må fängelsestraff icke ådömas för längre tid än sammanlagt sex månader.
4 §•
Det åligger allmän åklagare att åtala förbrytelse mot denna lag.
5 §-
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till deras fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1915.
4
Kungl. Afaj.ts Nåd. Proposition Nr 249.
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913
angående förbud mot införsel till riket av varor med
oriktig ursprungsbeteckning.
Härigenom förordnas, att 18 § i lagen den 4 juni 1913 angående
förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Konungen — — — ursprungsorten.
Beslag — — — — nämns.
I överenskommelsen må bestämmas, att i fråga om beteckningar
för vinodlingsprodukter ej skall gälla vad i första stycket sägs angående
generiska beteckningar; och må i fråga om vissa beteckningar för dylika
produkter jämväl stadgas, att vara med oriktig sådan beteckning ej må
för försäljning införas, ändå att beteckningen åtföljes av beriktigande
uppgift, som i nämnda stycke sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1915.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 6 juni 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
yon Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Efter gemensam beredning med herr ministern för utrikes ärendena
ävensom chefen för justitiedepartementet anmälde chefen för finansdepartementet,
statsrådet Vennersten ett av patentlagstiftningskommittén
på grund av befallning i nådigt brev den 13 juni 1913 avgivet, den
25 september 1913 dagtecknat betänkande med förslag till provisorisk
lag angående förhud mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning
och saluhållande av oriktigt märkta varor.
över förslaget hade såväl kommerskollegiet som patent- och
registreringsverket avgivit infordrade utlåtanden, varjämte kommerskollegiet,
som anbefallts att lämna vederbörande tillfälle att yttra sig
6
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
i ärendet, tillika överlämnat till kollegiet inkomna yttranden från Stockholms
handelskammare, handelskamrarna i Göteborg, Gävle och Karlstad,
Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handels-, industri- och
sjöfartskammare, handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands
län, Norrbottens läns handelskammare, svenska handelskammaren
i London, fullmäktige i Järnkontoret, vilka jämväl ingivit ett
utlåtande i ärendet av överingenjören, filosofie doktorn J. A. Brinell,
styrelsen för Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund,
Sveriges allmänna handelsförenings förvaltningsutskott, styrelsen för
Sveriges hantverksorganisation, svenska pappersbruksföreningen, Sveriges
minuthandlares riksförbund samt styrelsen för Sveriges allmänna vinoch
spirituosahandlareförening ävensom en skrift i ämnet från en inhemsk
tillverkare av celluloidkragar.
Efter att hava redogjort för det väsentliga innehållet i handlingarna,
av vilka ämbetsverkens utlåtanden fogats såsom bilagor, litt. C
och litt. D, vid detta protokoll, yttrade föredragande departemeutschefen:
I den av nästlidet års riksdag antagna, den 4 juni samma år promulgerade
lagen angående förbud mot införsel till riket av varor med
oriktig ursprungsbeteckning äro meddelade bestämmelser, avsedda att
hindra import för försäljningsändamål av varor, som äro försedda med
vilseledande beteckningar i fråga om varornas ursprungsort. Dessa
bestämmelser äro, frånsett vissa i lagen angivna undantag, ovillkorliga
vad angår beteckningar, som giva varan sken av att hava frambragts
eller tillverkats i Sverige, varemot det ankommer på Konungen att efter
avtal med främmande stat och under förutsättning av reciprocitet utsträcka
bestämmelserna ifråga att med vissa modifikationer gälla även
oriktiga ursprungsbeteckningar, varigenom varan direkt eller indirekt
angives vara frambragt eller tillverkad i den främmande staten eller å
någon inom denna belägen ort.
Medan sålunda bestämmelser finnas, som äro ägnade att förebygga
införsel över gränsen av varor med vilseledande ursprungsbeteckning,
saknas i stort sett, på sätt patentlagstiftningskommittén framhållit, en
lagstiftning, som förhindrar ett anbringande inom landet av oriktig
ursprungsbeteckning på saluhållna varor, vare sig dessa äro hit införda
eller här tillverkade. Denna lucka i lagen avser det föreliggande förslaget
att avhjälpa.
De osunda företeelser på näringslivets område, man här vill söka
hämma, äro uppenbarligen en art av illojal konkurrens. Med hänsyn
härtill och då en allmän lag mot sådan konkurrens är under utarbetande,
lärer den lagstiftning, som nu företages mot anbringande å varor
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249. 7
inom iandet av oriktig ursprungsbeteckning, böra få karaktären av ett
provisorium.
Ett provisoriskt lagstiftande är emellertid ofta förenat med vanskligheter,
och, såsom kommittén likasom även kommerskollegium påvisat,
hava svårigheterna i detta fall varit ganska betydande. För min del
har jag icke blivit övertygad om att man kan i allt godtaga vad kommittén
föreslagit.
Det är tre olika slag av oriktig ursprungsbeteckning, som i författningsförslaget
beröras, nämligen dels beteckning, som anbragts å
importerad, utländsk vara och som giver varan sken av att hava frambragts
eller tillverkats i Sverige, dels å svensk vara åsatt beteckning,
som ingiver föreställning om att varan producerats annorstädes inom
Sverige än å den verkliga ursprungsorten, dels ock slutligen å svensk
eller utländsk vara anbragt beteckning, varigenom varan antingen
oriktigt angives härröra från visst främmande land eller ock betecknas
såsom producerad å annan inom detta land belägen ort än den verkliga
ursprungsorten.
Vad det förstnämnda slaget av oriktig ursprungsbeteckning beträffar,
innebär ett lagstiftande däremot allenast ett fullföljande av 1913
års lags förbud mot import av oriktigt ursprungsbetecknade varor.
Sistnämnda lag innefattade som bekant blott en revision av förut bestående
lagbestämmelser. Det har emellertid länge inom näringsintresserade
kretsar rått en livlig åstundan att få importbestämmelserna kompletterade
med föreskrifter till förhindrande därav, att, sedan en vara väl
inkommit i landet, den saklöst kunde förses med beteckning, som gav
den sken av att vara producerad i Sverige. Att en dylik komplettering
av lagstadgandena är önskvärd, synes mig uppenbart, och någon olägenhet
av att lagstiftningen nu framföres på detta område lärer icke förefinnas.
Annorlunda synes mig förhållandet vara beträffande det andra
slaget av oriktig ursprungsbeteckning eller å svensk vara anbragt beteckning,
som giver varan sken av att hava producerats på annan
svensk plats än den verkliga ursprungsorten. Något allmännare krav
på att bestämmelser härom, vilka icke erfordras för att göra importlagens
föreskrifter effektiva, skola utfärdas annorledes än som en integrerande
del av en blivande lag mot illojal konkurrens har icke försports. Ävenledes
synas just på nu ifrågavarande område svårigheterna vid en
provisorisk lagstiftning vara mycket stora. Också hava mot kommitténs
förslag i förevarande del rests invändningar i flera av de till
kommerskollegium inkomna yttrandena. Sålunda har Sveriges allmänna
handelsförenings förvaltningsutskott förklarat sig avstyrka lag
-
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
förslaget, i vad det rör varor av svensk tillverkning, såvida icke i lagen
intages ett uttryckligt stadgande, att köpmän, som önska angiva sig
som försäljare av en i Sverige tillverkad vara, äga rätt att låta anbringa
sitt namn eller sin firma jämte sin adress å själva varan eller å det
särskilda omslag, som erfordras för varans skydd under förvaring, eller
på annat därmed jämförligt sätt. Skånes handels-, industri- och sjöiärtskammare
har förordat den föreslagna lagens inskränkning till att
avse endast utländska varor, med hänsyn till intresset för en fabrikant
att få använda en av honom inarbetad varubeteckning, innehållande
namnet å en svensk ort, även å varor, som äro av honom inom landet
tillverkade å annan ort. Samma synpunkter hava kommit till uttryck i
uttalanden, som avgivits av handels- och industrikammaren för Örebro
och Västmanlands län, Smålands och Blekinge handelskammare, handelskammaren
i London, styrelsen för Sveriges allmänna exportförening
samt svenska pappersbruksföreningen, vilka samtliga framhålla, att det
i större utsträckning, än lagförslaget synes dem medgiva, bör vara tillåtet
för en fabrikant att å svenska varor anbringa sin firma eller sitt varumärke,
även om däri ingår namnet på annan svensk ort än den verkliga
ursprungsorten.
De sålunda mot kommittéförslaget i fråga om svenska ursprungsbeteckningar
å svenska varor gjorda erinringarna visa, att förslaget rör
sig på ett område, där lagstiftningens uppgift är särdeles vansklig och
grannlaga. Man kan visserligen vara ense med kommittén om behovet
av en lagstiftning i förevarande fall. Det lärer nämligen icke kunna
förnekas, att, såsom kommittén framhåller, även genom användande av
oriktiga svenska ursprungsbeteckningar för svenska varor skada kan
vållas industrien, handeln och den köpande allmänheten. Men detta
torde till sin väsentligaste del gälla sådana inom vårt land relativt sällsynta
ortsnamn, som, anbringade å varor av visst slag, antyda en särskilt
hög kvalitet, t. ex. Eskilstuna å stålvaror. Stadganden häremot
hava emellertid sin naturliga plats i en allmän lag mot illojal konkurrens
och synas kunna inrymmas med större fördel i en dylik lag än i en
lag, som allenast rör ursprungsbeteckning. Jag anser sålunda, att med
införandet av lagbestämmelser mot oriktiga svenska ursprungsbeteckningar
å svenska varor bör anstå i avbidan på berörda lag mot illojal
konkurrens.
I fråga om det tredje slaget av oriktig ursprungsbeteckning eller
oriktigt använda utländska dylika beteckningar synes det mig, på sätt
kommittén förordat, vara önskvärt, att åt Konungen beredes rätt att
utfärda förordnanden, varigenom oriktigt nyttjande av utländska ur
-
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
sprungsbeteckningar kan förhindras. Härvidlag uppstår emellertid frågan,
huruvida det skydd, man sålunda vill giva åt utländska beteckningar,
bör avse såväl angivande av ursprungslandet, som beteckning av ursprungsorten,
eller med andra ord, huruvida det skall förbjudas icke
blott att oriktigt angiva en vara såsom härstammande från ett visst
land utan även att beteckna en vara såsom härrörande från annan plats
inom ursprungslandet än den verkliga ursprungsorten. Om, på sätt jag
förordat, inhemska ursprungsbeteckningar skulle bliva föremål för skydd
endast i den mån, de angiva ursprungslandet, kunde det ifrågasättas
att göra motsvarande inskränkning även beträffande utländska
ursprungsbeteckningar, helst ett tillträde för Sveriges del till Madridkonventionen
allenast förutsätter, att mot utländska oriktiga ursprungsbeteckningar
inom landet ingripes i samma utsträckning som mot
inhemska dylika. Jag anser mig dock icke böra förorda en sådan inskränkning.
I lagen angående förbud mot införsel till riket av varor
med oriktig ursprungsbeteckning göres, i enlighet med Madridkonventionens
fordringar i avseende å förhållandena vid gränsen, ingen åtskillnad
mellan sådana utländska ursprungsbeteckningar, som angiva oriktigt
ursprungsland, och sådana, som angiva oriktig ursprungsort inom det
verkliga ursprungslandet; och redan detta är ett skäl att ej heller i fråga
om förhållandena inom landet skilja mellan dessa slag av oriktiga beteckningar.
Emellertid har, då jag hyser den uppfattningen, att ursprungsbeteckningar
böra i största möjliga utsträckning skyddas, för mig vant
avgörande, att någon praktisk olägenhet icke lärer uppstå därav, att åt
utländska ursprungsbeteckningar beredes ett mera vittgående skydd än
åt inhemska. Jag har därför ansett skyddet för utländska ursprungsbeteckningar
icke böra givas mindre omfattning än av kommittén föreslagits.
Beträffande lagförslagets särskilda paragrafer, av vilka 1 § och
2 §, första stycket, måst väsentligen omarbetas med anledning av den
av mig förordade inskränkningen i lagens räckvidd, torde ytterligare
följande vara att omförmäla.
1 §•
Kommittén anför i motiven till föreliggande lagförslag, att den
ej ansett det i lagtexten behöva särskilt uttalas, att den, som från en
vara, försedd med såväl oriktig ursprungsbeteckning som en densamma
beriktigande uppgift, avlägsnar denna senare, därmed gör sig skyldig
till ansvar såsom för anbringande av oriktig beteckning. Under framhållande
av att det ej sällan förekomme, att det ord, »import» eller dylikt,
Bihang till senare riksdagens ''protokoll 1914. 1 samt. 171 höft. (Nr 249.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
utan vars förekomst en vara med oriktig svensk ursprungsbeteckning
ej kunnat importeras, efter varans införande utplånades, och att det
syntes tvivelaktigt, huruvida enligt förslaget ett dylikt förfarande vore
straffbart, har Smålands och Blekinge handelskammare uttalat önskvärdheten
av att ett uttryckligt stadgande därom inrycktes i 1 §. Kommerskollegium
har även förklarat sig anse, att ett dylikt stadgande skulle
vara övervägande till gagn. Jag finner det emellertid icke vara erforderligt,
att förslaget i berörda avseende ändras. Det är för övrigt att
märka, att även om någon tvekan skulle kunna råda, huruvida ett
utplånande av en neutraliserande beteckning enligt förslaget bör straffas
jämlikt första stycket i 1 §, det dock är uppenbart, att försäljande på
vad sätt som helst av varan, då den oriktiga beteckningen ensam kvarstår,
är straffbart enligt andra stycket i samma paragraf. Befintligheten av
en uttrycklig bestämmelse angående dylikt utplånande i 1 § skulle sålunda
kunna tänkas hava praktisk betydelse endast för de säkerligen ytterst sällsynta
fall, då på en importerad vara den beriktigande uppgiften borttages
och varan sedermera exporteras och i utlandet försäljes av exportören själv.
Det torde vara lämpligt, att i lagen införas uttryckliga bestämmelser
om straffminima.
2 §•
För att vinna överensstämmelse med 18 §, första stycket, i lagen
angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning
har jag ansett, lämpligt att i andra stycket av 2 § uttryckligen
angiva, att den där nämnda beriktigande uppgiften måste vara
noggrann och med tydliga bokstäver anbragt. Omformuleringen av andra
stycket i övrigt har endast haft till syfte att åt innehållet giva en
tydligare avfattning.
Kommerskollegiet har påpekat, att enligt vissa befintliga särskilda
avtal mellan olika främmande makter vissa beteckningar för vinodlingsprodukter
icke få, ens om de åtföljas av beriktigande uppgift, användas
å andra produkter än sådana, som verkligen härleda sig från den genom
beteckningen angivna orten. Med hänsyn till att fråga kan komma att
uppstå om tillmötesgående från Sveriges sida av eventuellt framställd
fordran på sådant skydd för vissa beteckningar för vinodlingsprodukter,
har kollegiet föreslagit uteslutandet av bestämmelsen om neutralisering
i 2 §, andra stycket, varigenom möjlighet skulle beredas Konungen att
tillmötesgå i detta avseende framställda önskningar.
Den anförda synpunkten finner jag synnerligen beaktansvärd. För
vinnande av det mål, som kommerskollegiet angivit, anser jag det
11
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 249.
emellertid vara ändamålsenligare, att i 2 § införes ett särskilt stadgande,
varigenom Konungen beredes möjlighet att i fråga om vissa beteckningar
för vinodlingsprodukter förordna, att oriktig dylik beteckning ej må
kunna på något sätt neutraliseras.
Det tillägg, som jag sålunda föreslagit till 2 §, påkallar eu
motsvarande ändring av 18 § i lagen angående förbud mot införsel
till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning; och har jag därför
låtit uppgöra förslag till ändrad lydelse av sistnämnda lagrum.
4 §•
Särskild föreskrift, att åtal för förbrytelser mot denna lag skall
anhängiggöras vid allmän domstol, lärer ej vara erforderlig, utan synes
densamma kunna ur förslaget utgå.
5 §•
Handelskammaren i Karlstad har hemställt, att 5 § måtte så ändras,
att åklagaren och möjligen även angivaren finge del i böterna, varigenom
enligt handelskammarens förmenande lagen skulle bliva mera effektiv.
I likhet med kommerskollegium ansluter jag mig emellertid i denna
punkt till kommitténs förslag.
Föredragande departementschefen uppläste härefter i enlighet med
ovan angivna grunder utarbetade förslag till dels lag angående förbud
i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och
saluhållande av oriktigt märkta varor och dels lag om ändrad lydelse av
18 § i lagen den 4 juni 1913 angående förbud mot införsel till riket av
varor med oriktig ursprungsbeteckning, vilka förslag voro av den lydelse,
bilagorna litt. A och litt. B till statsrådsprotokollet utvisa; och hemställde
föredraganden, att lagrådets utlåtande över dessa förslag måtte
för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas genom
utdrag av protokollet.
Till denna hemställan, som biträddes av statsrådets
övriga ledamöter, behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämpa bifall.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
Bil. litt. A.
Förslag
till
Lag angående förbud i vissa fall mot varors förseende med
oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av
oriktigt märkta varor.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
Den, som å utländsk vara, avsedd för försäljning, eller å emballage,
däri dylik vara skall saluhållas, mot bättre vetande och i avsikt att
vilseleda i fråga om varans ursprung anbringar beteckning, vilken giver
varan sken av att hava frambragts eller tillverkats i Sverige, straffes
med böter från och med fem till och med tvåtusen kronor eller, där
omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse från och
med en till och med sex månader.
Lag samma vare, om någon i sådan avsikt håller till salu utländsk
vara med å denna eller dess emballage eller å till varan hörande anslag
eller skylt anbragt, honom veterligen oriktig beteckning, varom
ovan sägs.
2 §•
Konungen äger med avseende å främmande stat förordna, att bestämmelserna
i 1 § skola äga motsvarande tillämpning i fråga om
oriktig ursprungsbeteckning, genom vilken vara, svensk eller utländsk,
direkt eller indirekt angives vara frambragt eller tillverkad i den
främmande staten eller å någon inom denna belägen ort.
Angående beteckningar för vinodlingsprodukter må därvid föreskrivas,
att även om oriktig beteckning, som åsatts sådan vara, enligt
13
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 249.
handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art (generisk beteckning),
eller eljest vid användande av oriktig beteckning avsikt, som i 1 §
sägs, ej föreligger, straffbarhet skall inträda, såframt ej beteckningen
åtföljes av en noggrann och med tydliga bokstäver anbragt beriktigande
uppgift, som, i händelse varan ej frambragts eller tillverkats inom ifrågavarande
stat, skall utmärka det verkliga ursprungslandet och, därest
varan genom beteckningen angives vara frambragt eller tillverkad annoistädes
inom samma stat än å den verkliga ursprungsorten, denna^sistnämnda.
I fråga om vissa beteckningar för vinodlingsprodukter må. ock
bestämmas, att straffbarhet skall inträda, ändå att vid oriktig betecknings
användande utan den i 1 § nämnda avsikt beteckningen åtföljes av
beriktigande uppgift, som nu är sagd.
3 §•
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för överträdelse
av denna lag, fortsätter samma förbrytelse, skall för varje gång, åtal
därför i laga ordning anhängiggjorts, fällas till det. straff, som i 1 §
sägs; dock må fängelsestraff icke ådömas för längre tid än sammanlagt
sex månader.
4 §•
Det åligger allmän åklagare att åtala förbrytelse mot denna lag.
5 §.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till deras fulla gäldande, _ förvandlas de enligt allmän strafflag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.
14
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 249.
Bil. litt. B.
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913
angående förbud mot införsel till riket av varor med
oriktig ursprungsbeteckning.
Härigenom förordnas, att 18 § i lagen den 4 juni 1913 angående
förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Konungen — — — ursprungsorten.
Beslag--— — nämns.
I överenskommelsen må bestämmas, att i fråga om beteckningar
för vinodlingsprodukter ej skall gälla vad i första stycket sägs angående
generiska beteckningar; och må i fråga om vissa beteckningar för dylika
produkter jämväl stadgas, att vara med oriktig sådan beteckning ej må
för försäljning införas, ändå att beteckningen åtföljes av beriktigande
uppgift, som i nämnda stycke sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
15
Bil. litt. C.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 3 oktober 1913 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
patent- och registreringsverket att avgiva underdånigt utlåtande över ett av patentlagstiftningskommittén
den 25 därförutgångna september till Eders Kungl. Maj:t
överlämnat förslag till lag angående förbud mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning
och saluhållande av oriktigt märkta varor. Till åtlydnad av den nådiga
befallningen får patent- och registreringsverket, med återställande av remissakten, i
underdånighet meddela, att ämbetsverket icke har något att erinra mot de i lagförslaget
intagna bestämmelserna.
Uti den av innevarande års riksdag antagna lag angående förbud mot införsel till
riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning har visserligen förbud stadgats mot
införande hit till riket av varor försedda med beteckningar, som giva dem sken av att
vara härstädes frambragta, men någon allmän bestämmelse mot att en vara, sedan
den hit till riket införts, förses med en beteckning, som ger den sken av svensk
vara, eller mot att svenska varor förses med oriktiga ursprungsbeteckningar finnes
för närvarande ej. Då saknaden av dylika bestämmelser, enligt vad framkomna
uttalanden från representanter för näringslivet ge vid handen, vållar den lojala
handeln och industrin stor olägenhet, synes nu föreslagna lagstiftning, som avser
att undanröja dessa olägenheter, vara i hög grad av behovet påkallad.
Den i lagförslagets 2 § intagna bestämmelsen utgör ett fullföljande av motsvarande
bestämmelser i importlagens 18 §, varigenom avsetts att bereda möjlighet
för Sveriges anslutning till den så kallade Madridkonventionen angående undertryckande
av oriktiga ursprungsbeteckningar och till avslutande av särskilda överenskommelser
härom med stater, som ej biträtt nämnda konvention. Genom dessa bestämmelser
kan skydd beredas ej blott för utländska ursprungsbeteckningar här i riket utan
även, i vidsträcktaste mån, för svenska ursprungsbeteckningar i utlandet. Med hänsyn
till våra allt mera ökade förbindelser med främmande länder och vår allt jämt
växande export är detta för vår industri givetvis av stor betydelse.
På grund av bestämmelserna så väl i importlagen som i nu föreliggande
lagförslag torde det kunna inträffa, att beteckning, som enligt dessa bestämmelser
är att betrakta såsom oriktig ursprungsbeteckning, ingår uti eller utgöres av ett
registrerat varumärke eller firmanamn. Denna omständighet torde emellertid ej
utgöra hinder för dessa bestämmelsers tillämpning, ty genom registrering av ett
varumärke eller ett firmanamn fritages — såsom patentlagstiftningskommittén i sitt
förslag till importlagen framhållit — innehavaren av detta märke eller firmanamn
ej från skyldigheten att vid begagnandet därav ställa sig föreskrifterna i andra
författningar till efterrättelse. Stockholm den 27 november 1913.
Underdånigst
G. LAGERBJELKE. PORTHOS WISTRAND. ERIK KUYLENSTIERNA.
Seth Karlson.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
Bil. litt. D.
Stockholm den 24 mars 1914.
Till Konungen.
Sedan patentlagstiftningskommittén, i vars ursprungliga uppdrag ingår att
verkställa utredning angående behovet av lagstiftningsåtgärder mot s. k. illojal
konkurrens, på grund av befallning i nådigt brev av den 31 juni 1913 jämväl utarbetat
och med underdånig skrivelse den 25 sistlidne september till Eders Kungl.
Maj:t överlämnat förslag, jämte motiv, till en provisorisk lag angående förbud mot
varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta
varor, har genom nådig remiss kommerskollegium fått sig anbefallt att, efter det
vederbörande lämnats tillfälle yttra sig, avgiva underdånigt utlåtande över nämnda
förslag.
Till följd av särskilda skrivelser från kollegium hava yttranden i ärendet
avgivits av Stockholms handelskammare, handelskamrarne i Göteborg, Gävle och
Karlstad, Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handels-, industri- och
sjöfartskammare, handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands län
samt Norrbottens läns handelskammare, Svenska handelskammaren i London, fullmäktige
i Järnkontoret, vilka tillika överlämnat ett yttrande av överingenjören filosofie
doktorn J. A. Brinell, styrelsen för Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund,
Sveriges allmänna handelsförenings förvaltningsutskott, Sveriges hantverksorganisation,
Svenska pappersbruksföreningen, Sveriges minuthandlares riksförbund
ävensom Sveriges allmänna vin- och spirituosahandlareförening, varförutom kollegium,
som låtit i tidningarna införa tillkännagivande att intresserade ägde att inom viss
nu mera tilländagången tid till kollegium inkomma med skriftligen avfattat yttrande
i ämnet, mottagit en skrift däri från fabrikören Alf Roman i Stockholm.
Med återställande av remissakten och med överlämnande av övriga till ärendet
hörande handlingar, får kollegium såsom underdånigt utlåtande anföra följande.
• Det föreliggande lagförslaget behandlar i 1 § inhemska ursprungsbeteckningar
och 2 § främmande sådana, varefter i övriga paragrafer, 3—5, meddelas allmänna
bestämmelser av processuell art.
I motiveringen lämnas särskilt för vartdera av nämnda båda olika slag av
ursprungsbeteckningar redogörelse för gällande såväl svensk som utländsk rätt.
Såsom ovan redan angivits är här fråga allenast om en provisorisk lagstiftning.
Den lag angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning,
som den 4 juni 1913 utfärdades att träda i kraft den 1 januari innevarande
år — av kommittén i motiveringen till nu föreliggande lagförslag benämnd
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
importlagen — tarvar otvivelaktigt komplettering med en lagstiftning mot användandet
inom landet av oriktiga ursprungsbeteekningar. Vid avgivandet av det förslag,
som ligger till grund för importlagen, tillkännagav patentlagstiftningskommittén
sin avsikt att i det betänkande angående erforderlig lagstiftning mot illojal konkurrens,
som det enligt nådigt uppdrag åligger kommittén att avgiva, till behandling
upptaga frågan om användandet av oriktiga ursprungsbeteekningar inom landet. Dä
omständigheterna nu ansetts påkalla en provisorisk lagstiftning i sistberörda ämne
i avbidan på åstadkommande av en allmän lag mot illojal konkurrens, har kommittén
framhållit, att såväl i fråga om svenska ursprungsbeteekningar som beträffande
utländska dylika ett provisoriskt lagstiftande mot missbruk emellertid vore
förenat med vissa vanskligheter, och att därför i sammanhang med införandet av
en allmän lag mot illojal konkurrens de nu föreslagna bestämmelserna kunde behöva
i mer eller mindre mån revideras. Vad särskilt angår bestämmelserna mot missbruk
av inhemska ursprungsbeteekningar anför kommittén (sid. 18 f.), hurusom
bestämmelsernas lösryckande från övriga stadganden mot illojal konkurrens och
särskilt illojal reklam understundom medfört, att åt desamma icke lämpligen
kunnat givas det innehåll, som måhända varit önskvärt. Att med bestämdhet
säga, i vad mån det förevarande förslaget sålunda är att anse såsom ofullständigt
eller eljest bristfälligt, torde, enligt vad kommittén vidare uttalat, icke låta sig
göra, förrän lagstiftningen mot illojal konkurrens i andra dess former föreligga till
avgörande. Huruvida de nu föreslagna bestämmelserna då fortfarande borde efter
eventuella ändringar få kvarstå i särskild lag eller inryckas bland övriga stadganden
mot illojal konkurrens, bleve likaledes att i nämnda sammanhang avgöra.
Av de vederbörande, som till kollegium inkommit med yttrande i ärendet,
har icke någon uttalat sig mot önskvärdheten eller lämpligheten av en provisorisk
lagstiftning i ämnet. I de inkomna yttrandena har avfattningen av det föreliggande
lagförslagets särskilda bestämmelser väl i vissa fall föranlett anmärkningar, men i
allmänhet har förslaget i huvudsak vunnit anslutning, därvid emellertid från några
håll, däribland Sveriges industriförbund och fullmäktige i järnkontoret, uttryckligen
framhållits, att det varit hänsyn till förslagets provisoriska karaktär, som föranlett,
att man ansett sig kunna godtaga detsamma.
Kollegium håller för sin del för angeläget, att den omfattande och väl ganska
svårlösta frågan om åstadkommande av en såvitt möjligt fullständig lagstiftning
mot illojal konkurrens icke må fördröja vidtagandet av åtgärder, som, om de också
icke kunna utan i sammanhang med genomförande av en mera omfattande systematisk
lagstiftning å området ernå full effektivitet, dock i allt fall synas ägnade
att i avsevärd mån främja syftet med ifrågavarande lagstiftning eller att med avseende
å användandet av oriktiga ursprungsbeteekningar skydda såväl industri och
handel som även den köpande allmänheten samt dymedelst även främja avsättningen
av svenska varor. Det är med denna uppfattning kollegium nu övergår till granskning
av författningsförslagets särskilda bestämmelser och de i avseende å dessa i
de inkomna yttrandena framställda anmärkningar, därvid kollegium dock i allmänhet
lämnat å sido anmärkningar av enbart redaktionell art.
Enligt bestämmelserna i denna paragraf är icke blott angivandet av sveDskt
ursprung för en utländsk vara förbjudet utan även angivandet av oriktigt svenskt
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 171 höft. (Nr 249.) 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
ursprung för en vara, som verkligen frambragts eller tillverkats inom Sverige fastän
annorstädes än beteckningen utmärker.
För hela paragrafens tillämplighet äro emellertid angivna vissa subjektiva
förutsättningar hos gärningsmannen, nämligen dels att denne handlat mot bättre
vetande d. v. s. med kännedom om det oriktiga i ursprungsbeteckningen, dels ock
att han hyst avsikt att vilseleda i fråga om varans ursprung. Bevisningsskyldiglieten
i fråga om tillvaron av nämnda subjektiva förutsättningar åligger, såsom
kommittén i motiveringen framhåller, åklagaren.
För Sveriges allmänna handelsförening har dess förvaltningsutskott, jämte
vitsordande av att eu lag sådan som den nu föreslagna genom det stöd den lämnade
strävandena att befordra omsättningen av svenska varor otvivelaktigt vore ägnad
att medföra stort gagn för den svenska industrien, dock ansett sig ur synpunkten
av köpmännens intresse böra anmärka följande: Av vad i motiveringen till 1 §
(sid. 24 f.) anförts framginge såsom kommitténs uppfattning, att brott mot lagen
icke i allmänhet kunde anses föreligga i det fall, att en handlande å emballaget till
en vara, som både sitt ursprung från annan ort än den, varest han dreve sin
rörelse, eller å en varan vidhäftad prislapp eller liknande etikett anbragte sitt
namn eller sill firma jämte sin adress, men att däremot, om sådan beteckning
aubragts omedelbart å själva varan, frågan bleve mera tvivelaktig. Enligt förvaltningsutskottets
mening borde en bestämd skillnad i ovannämnda hänseende
göras mellan varor av utländskt och svenskt ursprung. I förra fallet borde kravet
på förbud mot varje åtgärd, som vore ägnad att vilseleda i fråga om varans ursprung,
strängt upprätthållas. Detta vore ju nämligen endast en logisk följd av
den tanke, som läge till grund för bestämmelserna i den s. k. importlagen. Beträffande
däremot vara, som tillverkats i Sverige, borde uppmärksammas det även av
kommittén anförda förhållande, att en köpman, för att angiva, hos vem en vara
vore köpt, läte fabrikanten på angivet sätt märka själva varan. Detta förfaringssätt,
som torde vare allmänt förekommande, kunde ingalunda i och för sig anses
innebära något illojalt. Fördenskull borde i lagen uttryckligen stadgas, att återförsäljare
(köpmän), som önska angiva sig som försäljare av en i Sverige tillverkad
vara, äga rätt att låta anbringa sitt namn eller sin firma jämte adress å själva
varan eller å det särskilda omslag (emballage), som erfordras för varans skydd
under förvaring, eller på annat därmed jämförligt sätt. Läte det sig icke göra att
i lagen intaga ett sådant stadgande, avstyrktes från Sveriges allmänna handelsförenings
sida lagförslaget, i vad det rör varor av svensk tillverkning.
Anmärkningar, likartade dem, som sålunda framställts särskilt ur synpunkten
av köpmännens intresse, hava även i fråga om fabrikanterna i viss mån vunnit uttryck
i andra yttranden.
Smålands och Blekinge handelskammare omförmäler, att inom handelskammaren
framställts det spörsmål, huruvida en fabrikant, enskild man eller bolag, som har
huvudkontor eller huvudfabrik på en plats men idkar fabriksrörelse på annat eller
skilda andra ställen inom landet och låter förse varor, tillverkade vid en fabrik,
med ortsbeteckning som om de blivit tillverkade å platsen för huvudkontoret eller
huvudfabriken eller vid annan av fabrikerna, härigenom bleve straffbar. I sådant
fall hade man givetvis, formellt sett, mot bättre vetande försett varan med oriktig
ursprungsbeteckning. Dock kunde tvekan uppstå, huruvida avsikt att vilseleda förelegat
i den mening lagförslaget tagit detta uttryck. Handelskammaren vore emellertid
av den åsikt, att det med hänsyn till åtskilliga omständigheter vore synnerligen
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
betänkligt, om lagen skulle lägga hinder i vägen för ett förfaringssätt sådant som
det nu omförmälda. Bestämmande för rättsuppfattningen syntes böra vara, att, då
en och samma person eller bolag är ägare till särskilda fabriker inom samma land,
denna ägare bör hava rätt åsätta respektive varor beteckning avseende endera av
fabrikerna. Ansåges icke denna rätt vara given med den nuvarande formuleringen
av 1 §, hemställde handelskammaren om lämplig ändring eller tillägg, som medgåve
sådan rätt. I varje fall vore önskligt, att förslagets ställning till ovanberörda spörsmål
klargjordes.
Handelskammaren i London framhåller, bland annat, att en fabrikant, som
lyckats göra sina varor kända under ett namn, som angiver tillverkningsorten, kan
på grund av bristande utrymme, bättre drivkraft eller andra orsaker finna det lämpligt
att förlägga tillverkningen å annan ort och borde då ej vara förhindrad bibehålla
det namn, under vilket han redan gjort sin tillverkning känd och uppskattad.
Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare, handels- och industrikammaren
för Örebro och Västmanlands län samt styrelsen för Sveriges allmänna exportförening
hava gjort uttalanden i samma riktning.
Svenska pappersbruksföreningen, som anser en bestämmelse om förbud mot
oriktig svensk ursprungsbeteckning å svensk vara vara i regeln fullt riktig, har
vidare anfört, att det emellertid icke sällan inom pappersbruksindustrien, liksom inom
åtskilliga andra industrigrenar inträffade, att en fabrikant under förhållanden, som
måste anses fullt lojala, läte förse eu vara med varumärke, angivande annan
ursprungsort än den, där varan tillverkats. Det torde, enligt vad föreningen vidare
anfört, icke kunna anses illojalt, att en fabrikant använder varumärke från en fabrik,
belägen å annan ort, vilken fabrik på honom överlåtit rätten att använda varumärket.
Det torde också emellanåt inträffa, att, där en rörelse drives i två olika
fabriker, en tillverkning, som vanligen ägt rum i den ena fabriken, överflyttas till
den andra, utan att någon förändring i varumärket äger rum. Det kunde också inträffa,
att en fabrik av en eller annan orsak måste för tillfället nedlägga hela eller
viss del av sin tillverkning och då låter driva sin tillverkning vid annan fabrik
men med bibehållande av sitt gamla varumärke. Understundom torde också hava
förekommit, att en fabrik, som icke själv kunnat effektuera alla inkomna order, tillfälligtvis
låtit en del av leveransen tillverkas vid annan fabrik, men försett den med
sitt eget varumärke. Enligt pappefsbruksföreningens mening framginge det icke
med full tydlighet, huruvida förenämnda förfaringssätt jämlikt lagförslaget vore
straffbart. Skulle emellertid förbudet avse även sådant anbringande av oriktig
ursprungsbeteckning, som nu omförmälts, vore det att gå väl långt. Ett väl inarbetat
varumärke utgjorde ofta en så värdefull tillgång, att det vore hårt att beröva
fabriken möjligheten att, i händelse tillverkningen nedlades, realisera densamma
genom överlåtelse av varumärkesrätten till fabrik, belägen å annan ort. Även i
det fäll att tillverkningen överflyttades från en fabrik till en annan, tillhörig samma
ägare, eller tillverkningen ägde rum å annan ort med hänsyn till uppehåll i driften
vid den ena fabriken, torde någon ändring icke böra ske i för närvarande rådande
förhållanden. Med stöd av vad pappersbruksföreningen sålunda anfört har densamma
hemställt, att lagförslaget måtte i angivna hänseenden förtydligas eller, om
avsikten vore, att de av föreningen omnämnda förfaringssätt skulle drabbas av förbudet,
förfättningsförslaget i detta hänseende ändrades. Då det här, enligt vad föreningen
framhåller, endast vore fråga om varumärke, torde rätten att i vissa fall
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
använda oriktig ursprungsbeteckning endast höra avse anbringande av varumärke,
däri viss ursprungsbeteckning funnes angiven.
Kollegium vill här framhålla, att för befogenheten av sådana tillvägagåenden,
som avses i de här ovan närmare omförmälda yttrandena, äro, såsom även av kommitténs
motivering framgår, de subjektiva förutsättningarna för 1 §:ns tillämplighet
givetvis av största betydelse. Äro icke dessa förutsättningar i förevarande fall
bevisligen för handen, föreligger ju ej heller något straffbart förfarande.
Beträffande uppställandet av ifrågavarande subjektiva förutsättningar för
straffbarhet och särskilt bevisskyldighetens förläggande till åklagaren liar visserligen
anmärkts, att lagen därigenom icke skulle ernå önskvärd effektivitet. I likhet med
kommittén anser emellertid kollegium sig icke kunna förorda att, med exempel av
den engelska lagstiftningen, ordna bevisskyldigheten uti ifrågavarande hänseende
sålunda, att det skulle åligga svaranden, om han skall undgå ansvar, att styrka det
han handlat i god tro.
Med omförmälande av, hurusom i utländsk rätt, exempelvis i Norge ocli
Tyskland, förekomme stadgande, varigenom möjlighet i större eller mindre utsträckning
beredes att, oavsett gärningsmannens goda tro, genom domstol få utfärdat
förbud för honom att vidare begagna sig av den oriktiga beteckningen, vid äventyr
av ansvar i händelse han överträder förbudet, har kommittén (sid. 27 f.) förklarat
sig icke anse lämpligt att i förevarande förslag endast till provisorisk lag emot
missbruk av ursprungsbeteckningar upptaga nu omförmälda rättsinstitut, utan håller
kommittén före, att med denna fråga bör få anstå, till dess densamma kommer
under omprövning i sammanhang med stiftandet av en allmän lag mot illojal konkurrens.
,
Överingenjören Brinell och fullmäktige i järnkontoret hava förmält sig icke
vara övertygade om riktigheten av kommitténs åsikt i sistberörda hänseende.
Kollegium, som anser sig för sin del böra godtaga den ståndpunkt kommittén
i detta hänseende intagit, håller vidare före, att åt lagstiftningen i fråga bör givas
sådan avfattning, att den i full utsträckning medgiver Sveriges anslutning till den
s. k. Madridkonventionen angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar
å handelsvaror. Önskvärdheten av vårt lands anslutning till denna konvention,
vartill hänsyn tagits vid avfattandet av såväl importlagen som nu förevarande lagförslag,
har i de inkomna yttrandena särskilt framhållits av styrelsen för Sveriges
allmänna exportförening och handelskammaren i Gävle. Omfattningen av det skydd,
lagstiftningen skänker inhemska ursprungsbeteckningar, torde emellertid i allmänhet
vara bestämmande även för det skydd inom landet, som kan ifrågakomma för främmande
sådana beteckningar. Då Madridkonventionen innehåller förbud såväl mot
angivande av oriktigt ursprungsland som även mot uppgivande av annan ursprungsort
inom visst land än den verkliga, och då utländska ursprungsbeteckningar ej torde
böra erhålla mera vittgående skydd inom landet än inhemska, vartill kommer, att
åtgärder mot missbruk av svenska ursprungsbeteckningar å svenska varor väl utgöra
ett givet led i en allmän lagstiftning mot illojal konkurrens, synas omständigheterna
påkalla, att, såsom kommittén föreslagit, nu ifrågavarande lagstiftning utsträckes att
gälla även angivande av oriktigt svenskt ursprung för svenska varor.
Att med den avfattning kommittén givit 1 § ett otillbörligt intrång i vissa
här ovan angivna hänseenden skulle kunna komma att äga rum i den industriidkare
och köpmän för närvarande tillkommande befogenhet i fråga om beteckningar å
handelsvaror, synes kollegium näppeligen vara att befara. Kollegium förutsätter
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
härvid, att lagstiftningen kommer att, med hänsyn särskilt till att här är fråga om
ett nytt lagstiftningsområde, handhavas med all varsamhet och med tillbörligt beaktande
av motiven till lagen.
Yad angår kommitténs motivering till lagförslaget, vill kollegium i detta
sammanhang framhålla, att kollegium icke ansluter sig till kommitténs uppfattning
(sid. 26) och att, då fråga är om en fabrikants beteckning av en vara med hans namn
eller firma jämte adress, som angiver en oriktig ursprungsbeteckning, en brottslig
avsikt torde, vare sig beteckningen anbragts å själva varan eller å etikett eller
emballage, nästan alltid föreligga. Aven med det av kommittén gjorda medgivande,
att undantag härifrån givas, såsom t. ex. om en fabrikant med sin firma och namnet
å den ort, där huvudrörelsen bedrives, märker varor, helt eller delvis tillverkade
vid en filial å annan ort, synes kommitténs ifrågavarande uttalande gå längre än
förhållandena betinga. Presumtion av brottslig avsikt torde icke här böra uppställas
såsom regel.
Enligt motiveringen har kommittén (sid. 20) ansett det vara obehövligt att
i lagtexten särskilt uttala, att, om någon från en vara, försedd med såväl oriktig
ursprungsbeteckning som en densamma beriktigande uppgift, avlägsnar denna senare,
han därigenom gör sig skyldig till ansvar såsom för anbringande av oriktig beteckning.
Smålands och Blekinge handelskammare framhåller däremot såsom önskvärt,
att ett dylikt uttalande ägde rum genom ett tillägg till 1 §. En uttrycklig lagbestämmelse
uti ifrågavarande hänseende synes kollegium vara övervägande till gagn.
I övrigt har kollegium icke något att erinra i avseende å kommitténs förslag
till 1 §.
2 §•
Enligt vad kommittén omförmäler (sid. 33), har inom kommittén varit ifrågasatt,
om icke, såsom förhållandet vore i ett stort antal främmande stater, såsom
t. ex. England och Norge, förbud mot användandet av oriktiga utländska ursprungsbeteckningar
borde stadgas oberoende av särskilt förordnande därom. Av anförda
skäl har kommittén emellertid ställt sig å en motsatt ståndpunkt. Vad kommittén
till stöd därför anfört synes kollegium vara av beskaffenhet att böra godkännas.
Beträffande innehållet i förevarande paragraf hava de vederbörande, som
yttrat sig i ärendet, icke haft något att i sak erinra.
Särskilt inom vin- och konjakshandeln, där missbruk av främmande ursprungsbeteckningar
förekomma i stor omfattning, skulle, såsom kommittén i motiven framhåller,
den föreslagna lagstiftningen komma att medföra ej obetydligt ändrade förhållanden.
De betänkligheter, vilka kunna göras gällande mot denna lagstiftning,
hava emellertid synts kommittén böra få vika av bland annat det skäl, att genom
bestämmelserna i fråga möjlighet beredes för Eders Kungl. Maj:t att för Sveriges del
tillmötesgå de krav från vissa vinproducerande länders sida på skydd i nu förevarande
hänseende, som alltmera framställts under senare år, och som resulterat i
särskilda överenskommelser olika stater emellan.
Styrelsen för Sveriges allmänna vin- och spirituosahandlareförening har i sitt
yttrande i ärendet förmält, att om också berörda ändring i bestående förhållanden
i vissa fall kan bliva betungande för ifrågavarande näringsidkare, så ansåge sig
styrelsen likväl böra tillstyrka den föreslagna lagstiftningen, då den vore ägnad att
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
motverka illojala affärsmetoder och befordra en sund utveckling. Styrelsen förutsatte
emellertid härvid, att lagen komme att tillämpas på sätt som i motiveringen
till förslaget antyddes, så att möjlighet beredes för neutralisering av de utländska
beteckningarna och så att förskärning av utländsk vara icke kommer att nödvändiggöra
användandet av inhemsk beteckning.
Vad beträffar rätt till neutralisering av oriktig utländsk ursprungsbeteckning,
skulle sådan rätt varda jämlikt förevarande paragraf medgiven även i fråga om
vinodlingsprodukter. Kollegium anser sig dock böra fästa uppmärksamheten därå,
att enligt vissa befintliga särskilda avtal mellan olika främmande makter dylik
neutralisering icke är tillåten beträffande beteckningar å vissa vinodlingsprodukter,
utan må beteckningarna allenast användas, så framt produkterna i fråga verkligen
härleda sig från den genom beteckningen angivna orten och varan är åtföljd av
ursprungsbevis. Då fråga tilläventyrs kan komma att uppstå om tillmötesgående
från Sveriges sida av eventuellt framställd fordran på sådant skydd för vissa vinodlingsprodukter,
som nyss nämnts, vill det synas kollegium lämpligt, att möjlighet
att kunna gå tillmötes även uti nu ifrågavarande hänseende beredes Eders Kungl. Maj:t
och att i detta syfte bestämmelsen i förevarande paragrafs andra stycke om neutralisering
uteslutes. Fastställandet av en dylik avfattning av paragrafen förutsätter
emellertid givetvis ändring av 18 § importlagen.
Anmärkningar hava i inkomna yttranden framställts mot redaktionen av 2 §.
Denna anses nämligen sakna erforderlig tydlighet. Anmärkningar hava i förevarande
hänseende framställts av styrelsen för Sveriges allmänna vin- och spirituosahandlareförening
beträffande paragrafen i dess helhet, av handelskammaren i London och
styrelsen för Sveriges allmänna exportförening i avseende å första stycket samt av
Stockholms handelskammare i fråga om andra stycket. Vederbörande hava emellertid
icke närmare angivit, i vilket avseende förtydligande vore önskvärt. Den
mycket koncentrerade form, vari paragrafen är redigerad, torde väl hava givit
anledning till anmärkningarna, å vilka kollegium allenast ansett sig böra fästa uppmärksamheten.
5 §•
Enligt denna paragraf skola böter, som ådömas, tillfalla kronan. Jämlikt
16 § importlagen skall av influten straffavgift eller behållen försäljningssumma för
förtruten vara hälften tillfalla kronan och hälften tullstatens enskilda pensionsinrättning.
En handelskammare har för beredande åt lagen av större effektivitet och
på i övrigt anförda grunder tillstyrkt den förändring i lagförslagets 5 §, att åklagaren
och möjligen även angivaren skulle erhålla del i böterna.
Kollegium ansluter sig i denna del obetingat till kommitténs förslag.
Med hänsyn till att ej för kort tid lämnas industri och handel att anpassa
sig efter lagens bestämmelser, har kommittén i motiveringen uttalat, att tiden för
lagens ikraftträdande borde bestämmas till tidigast den 1 januari 1915. Handelskammaren
i Göteborg har ock särskilt framhållit angelägenheten av att ur nyss
-
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
nämnda synpunkt tillräcklig tid må komma att lämnas mellan ett eventuellt antagande
av lagen och densammas ikraftträdande. Kollegium vill även för sin del
betona vikten härav.
Under åberopande av vad här ovan anförts finner kollegium sig alltså kunna
tillstyrka, att kommitténs förevarande förslag i huvudsak lägges till grund för en
provisorisk lagstiftning i ämnet.
Underdånigst
K. A. FRYXELL.
EMIL HUBNER. C. L. WERNSTEDT. EINAR MODIG.
Föredragande.
Nils Carlsson.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen den
19 juni 1914.
Närvarande:
Justitieråden Thomasson,
SVEDELIUS,
Regeringsrådet Thulin,
Justitierådet friherre Leijoniiufvud.
Enligt lagrådet tillhan dakommet utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Kung]. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
den 6 juni 1914, hade Kungl. Magt förordnat, att lagrådets yttrande
skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över
upprättade förslag till lag angående förhud i vissa fall mot varors förseende
med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta
varor samt till lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913
angående förhud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av byråingenjören i patent- och registreringsverket Axel
Emanuel Hasselrot.
Lagrådet yttrade:
Enligt de remitterade lagförslagen är möjliggjort, att åt utländska
ursprungsbeteckningar kan bär i riket varda berett ett mera vittgående
skydd än det, som tillkommer inhemska. Visserligen avse förslagen,
såsom under förarbetena framhållits, att allenast provisoriskt ordna de
förhållanden, som därav beröras; den slutgiltiga lösningen skulle vinnas
törst vid genomförandet av den lagstiftning mot illojal konkurrens, som
är under utarbetande. Och till följd av denna provisoriska karaktär
lära några egentliga betänkligheter icke möta att beträffande utländska
beteckningar redan nu giva bestämmelser, som kunna antagas vara i
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
princip godkända i fråga om inhemska beteckningar men vilkas närmare
utformning i sistnämnda hänseende av en eller annan anledning ansetts
böra anförtros åt den blivande fullständiga lagstiftningen, likasom i den
provisoriska lagen må kunna upptagas stadganden, vilka, om de ock
innebära olikheter rörande främmande och inhemska beteckningar, likväl
konstaterats icke kunna medföra någon praktisk olägenhet för näringsidkarne
inom riket. Men kan det icke anses tydligt och klart, att någotdera
av nämnda fall är för handen, synes i den provisoriska lagstiftningen
varje olikhet i skyddets omfattning böra undvikas.
Från nu angivna synpunkter torde kunna godkännas vad i först
omförmälda lagförslag upptagits dels om straff för oriktig ursprungsbeteckning,
då utländsk vara angivits vara frambragt eller tillverkad å
annan ort i det främmande landet än den verkliga ursprungsorten inom
samma land, och dels att straffbarhet skall i fråga om veterligen oriktig
beteckning för vinodlingsprodukt inträda, även om beteckningen är
generisk eller avsikt att vilseleda ej föreligger, såframt icke en neutraliserande
uppgift åtföljer beteckningen. Annorlunda ställer sig enligt
lagrådets mening förhållandet beträffande den jämväl införda bestämmelsen,
att Konungen må i fråga om vissa beteckningar för vinodlingsprodukter
meddela förordnande, att dylik neutraliserande uppgift icke
skall utesluta straffbarhet. Denna bestämmelse var icke upptagen i
kommittéförslaget, och i yttranden däröver har framhållits, att kommitténs
förslag angående beteckningar för vinodlingsprodukter kunde godkännas
under förutsättning, bland annat, att en neutraliserande uppgift medförde
straffrihet. Någon utredning, som gendriver detta uttalande, kan icke
anses föreligga, och finner sig lagrådet fördenskull icke kunna underlåta
att hemställa om sistberörda bestämmelses borttagande ur förslaget.
Vinner denna hemställan beaktande, bör naturligtvis den föreslagna
ändringen i 18 § importlagen icke ifrågakomma.
Beträffande avfattningen av först omförmälta lagförslag synas några
erinringar vara påkallade. Importlagen innehåller i 1 § vissa bestämmelser,
avsedda att tjäna till ledning vid avgörandet om oriktig ursprungsbeteckning
skall anses föreligga. Sålunda förklaras i andra stycket den
omständigheten, att å vara förekommande beteckning är avfattad på svenska
språket eller att å vara anbragts avbildning med svenskt motiv, ej skola
i och för sig utgöra hinder för varans införande, och i fortsättningen av
paragrafen föreskrives, att däri stadgade förbud icke äger tillämpning,
bland annat, då den åsätta beteckningen utgör en s. k. generisk beteckning,
vilken enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art,
eller då jämte den svenska ursprungsbeteckningen å varan finnes på
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 171 käft. (Nr 249.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
tydligt, lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt angivet, att varan är
av utländskt ursprung. Såsom exempel å sådana på svenska språket
avfattade beteckningar, som ej borde anses konstituera en svensk
ursprungsbeteckning, anfördes i motiven »hellinne» å kragar, »god jul»
å brevkort, avbildningar av Stockholms slott å olika slags varor m. m.
Några motsvarande föreskrifter hava icke upptagits i 1 § av förevarande
lagförslag, ehuru här naturligtvis ytterst åsyftas detsamma som
i importlagen, eller att förhindra anbringandet å utländsk vara av beteckning,
som giver varan sken av att hava frambragts eller tillverkats
i Sverige. Kommittén motiverar denna olikhet därmed, att i de fall,
vilka åsyftats med ovan omförmälda föreskrifter, avsikt att vilseleda
beträffande varans ursprung icke kan anses vara för handen och att
sålunda redan på denna grund varje tillämpning av straffbestämmelsen
skall vara utesluten. Att i det övervägande flertalet dylika fall brottslig
avsikt icke föreligger torde visserligen vara riktigt, men att så alltid
skulle vara förhållandet lärer näppeligen kunna påstås. Vissa uttalanden
i kommitténs motiv giva ock vid handen, att kommittén själv ansett
den sålunda uppställda regeln icke vara undantagslös. Otänkbart är ju
icke, att avsikt att vilseleda är erkänd eller eljest uppenbar, fastän det
använda tillvägagångssättet — exempelvis anbringande av beteckningen
»hellinne» å kragar — icke i och för sig bör anses giva varan sken av
att hava tillverkats i Sverige. Att straff i ett dylikt fäll icke bör kunna
ådömas är uppenbart, men detta beror icke på någon brist i avseende
å de subjektiva förutsättningarna för brottslighet utan därpå att allenast
ett försök med otjänligt medel är för handen; en brist i avseende å de
objektiva förutsättningarna föreligger.
Det sätt, varpå förslaget velat lösa frågan, måste fördenskull framstå
såsom synnerligen oegentligt. Detta visar sig också vid avfattningen
av 2 §, där bestämmelsen om generiska beteckningar icke står i något
sammanhang med förut givna föreskrifter. Och då uttrycket »beteckning,
som giver varan sken av att hava frambragts eller tillverkats i
Sverige,» naturligtvis bör äga samma betydelse i båda lagarna, och de
vägledande föreskrifter till tolkningen av samma uttryck, som givits i
importlagen, icke lära utan vidare kunna anses vara normgivande även
vid tillämpningen av nu ifrågavarande lag, synes man även av sådan
anledning knappast kunna undvara, att samma föreskrifter upptagas
även här. Lagrådet hemställer därför, att i sådant syfte förevarande
paragraf omarbetas.
Godkännes denna hemställan, kräves en omredigering av 2 § första
stycket, därvid avfattningen av 18 § i importlagen synes kunna tjäna
27
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 249.
som förebild, ävensom en jämkning av ordalagen i samma paragrafs
andra stycke, i vilket man med anslutning till den uppfattning angående
generiska beteckningar, som ligger till grund för formuleringen av 1 §,
utgått från att användande av dylik beteckning aldrig kan vara förenat
med avsikt att vilseleda.
Då vid anbringande av oriktig ursprungsbeteckning avsikt att
vilseleda uppenbarligen icke kan vara för handen, med mindre vetskap
föreligger, att beteckningen är oriktig, torde uttrycket »mot bättre
vetande» i första stycket av 1 § böra utgå. En jämkning i 2 §, där
den avser fall, då vilseledande avsikt icke erfordras för straffbarhet, torde
för sådan händelse bliva av nöden, så framt icke lagrådets ovan gjorda
hemställan om en vidlyftigare omredigering föranleder annan uppställning
av paragrafens bestämmelser.
Åt andra stycket av 1 § synes böra givas en något jämkad avfattning,
så att mera korrekt uttryckes vad därmed åsyftas eller att
första styckets straffbestämmelse skall äga tillämpning jämväl för de
fall, att dels å utländsk vara eller dess emballage är anbragt veterligen
oriktig beteckning, varom i första stycket sägs, och någon med avsikt,
som där nämnts, håller varan till salu, och dels någon med sådan avsikt
saluhåller utländsk vara, som å därtill hörande anslag eller skylt betecknas
såsom svensk.
I första stycket av 2 § avses i fråga om utländska beteckningar
att bereda skydd mot användande av dylika icke blott då därigenom
vara skulle oriktigt angivas såsom frambragt eller tillverkad i ett visst
främmande land utan även då såsom ursprungsort för vara från ett
främmande land skulle framstå annan ort inom landet än den, där varan
frambragts eller tillverkats. Om ock förslagets syfte i sistberörda hänseende
låter sig utläsas ur lagtexten, synes denna dock härutinnan sakna
önskvärd tydlighet, och torde förty lämpligen böra företagas en omredigering
för avhjälpande av otydligheten i denna del, därvid ock bör
undvikas den oegentlighet, som föreligger i nuvarande avfattning, att
här skulle kunna vara fråga om svensk vara.
Vid den omformulering av kommitténs förslag, som vidtagits i
andra stycket av 2 §, har detsamma erhållit en sådan avfattning, att
straffbarhet i där avsedda fall skulle inträda endast under förutsättning,
att den oriktiga beteckningen åsatts en vinodlingsprodukt, och således
icke om en vara, som ej utgjorde en dylik produkt, betecknades såsom
sådan från ett visst land eller en viss ort inom detta. Då denna ändring
uppenbarligen icke kan vara avsedd, torde en jämkning i ordalagen böra
äga rum.
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
På sätt kommittén framhållit lärer etter ett eventuellt antagande
av lagförslaget icke alltför kort tid böra stå industri och handel till
buds för att anpassa sig efter lagens bestämmelser. Med hänsyn till
det dröjsmål med törslagets slutliga behandling, som riksdagsupplösningen
måst medföra, synes det fördenskull kunna ifrågasättas, huruvida
icke den föreslagna tiden för lagens ikraftträdande borde något framflyttas,
exempelvis till den 1 april 1915.
Ur protokollet:
Gunnar Fogdmarck.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
29
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 juli
1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt
chefen för justitiedepartementet anmälde chefen för finansdepartementet,
statsrådet Vennersten, lagrådets utlåtande över de genom Kungl. Maj:ts
beslut den 6 juni 1914 till lagrådet remitterade förslagen till
1) lag angående förbud i vissa fall mot varors förseende med
oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor samt
2) lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913 angående
förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.
Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredragande
departementschefen:
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
Vad först beträffar den på tillstyrkan av kommerskollegium i förstnämnda
förslag införda bestämmelsen om rätt för Konungen att förklara
oriktigt användande av vissa beteckningar för vinodlingsprodukter straffbart,
även om sådan beteckning åtföljes av beriktigande uppgift, anser
jag, att om än, såsom lagrådet påvisat, erinringar mot en dylik bestämmelse
kunna göras och i någon mån förekommit under utredningen i
ärendet — dock blott i ett enda yttrande — övervägande skäl tala för
att bibehålla sagda bestämmelse. Densamma är ju endast avsedd att
beträffande vissa beteckningar för vinodlingsprodukter möjliggöra ett
undantag från vad som i regel skall gälla om såväl sådana beteckningar
som andra av förevarande lagstiftning berörda beteckningar, och då fråga
uppstår om stadgande av ett dylikt undantag, kommer utan tvivel största
möjliga hänsyn att ägnas åt de därav närmast berörda svenska näringsidkarnas
berättigade intressen. Att emellertid, i den mån nämnda hänsyn
det medgiver, Konungen skall kunna i enlighet med omförmälda
bestämmelse åt vissa beteckningar för vinodlingsprodukter meddela ett
skydd av samma omfattning som det, dylika beteckningar i flera andra
länder åtnjuta, synes ej vara ägnat att framkalla några avgörande betänkligheter;
och då genom ett förordnande härom fördelar för Sveriges
del torde kunna vinnas, finner jag icke tillräcklig anledning frångå min
förut uttalade åsikt angående lämpligheten av ifrågavarande bestämmelse.
De övriga erinringar, som lagrådet framställt mot det förstberörda
förslaget, har jag ansett böra i huvudsak iakttagas, och har i sådant
syfte detta förslag blivit inom finansdepartementet omarbetat.
Sålunda har i 1 § första stycket uttrycket »mot bättre vetande»
fått utgå samt andra stycket något omformulerats för vinnande av det
syfte lagrådet angivit. Vidare hava i 1 § upptagits bestämmelser motsvarande
dem, som enligt 1 § importlagen dels tjäna till ledning vid
avgörande av vilka beteckningar skola kunna anses giva en vara sken
av att hava frambragts eller tillverkats i Sverige dels angiva, att en
dylik beteckning är tillåten, om den på visst sätt beriktigas.
2 § första stycket har i anslutning till den ändrade lydelsen av
1 § omformulerats, varvid även den otydlighet och oegentlighet, lagrådet
ansett förefinnas, avhjälpts. Den nu föreslagna avfattningen är
nära överensstämmande med lydelsen av 18 § importlagen.
Att såväl i detta stycke som i 1 § vissa krav uppställts på beskaffenheten
av den beriktigande uppgiften utesluter naturligtvis icke,
att även en beriktigande uppgift av annan beskaffenhet kan såsom bevis
på frånvaron av brottslig avsikt utesluta straffbarhet. Men uppfyller
en beriktigande uppgift de angivna fordringarna, skall, även om möjligen
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.
avsikt att vilseleda föreligger, straffbarhet icke kunna inträda. Enligt
2 § andra stycket, liksom enligt motsvarande bestämmelser i det remitterade
förslaget, förhåller det sig härutinnan såtillvida annorlunda, att
en beriktigande uppgift enligt första punkten kan hava betydelse endast
om den är av föreskriven beskaffenhet och enligt andra punkten icke
under några förhållanden utesluter straffbarhet.
Den omformulering, 2 § andra stycket undergått, har betingats av
anslutningen till lagrådets uppfattning om möjligheten att använda även
en generisk beteckning i avsikt att vilseleda. Vad som enligt den nu
föreslagna lydelsen stadgas därom, att straffbarhet skall kunna inträda,
jämväl då avsikt att vilseleda icke föreligger eller en använd beteckning
är generisk och alltså en av de i förslagets föregående bestämmelser
angivna förutsättningarna för straffbarhet brister, är givetvis avsett att
äga tillämpning, även om i båda dessa hänseenden de förut bestämda
förutsättningarna för straffbarhet brista, i det att en generisk beteckning
användes utan avsikt att vilseleda.
Slutligen har tidpunkten för lagens ikraftträdande på de av lagrådet
anförda skäl framskjutits till den 1 april 1915, vilken tidsbestämning
även intagits i lagförslaget angående ändrad lydelse av 18 § i
importlagen.
Föredragande departementschefen uppläste härefter de i enlighet
med det avgivna yttrandet avfattade lagförslagen och hemställde, att
desamma måtte föreläggas riksdagen till antagande.
Denna hemställan, som biträddes av statsrådets
övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t Konungen
bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga . . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.