Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.
9
Nr 236.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående vissa ändringar
i gällande tulltaxa; given Stockholms slott den
10 juli 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Knngl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels besluta,
ej mindre att tulltaxerubrikerna nr 194, 232, 1161 och 1258 skola
erhålla följande ändrade lydelse:
194. Mineralvatten och mineralkällsalter, naturliga eller konstgjorda;
ävensom saltblandningar till bad.............................. fria.
232. Bark, ej särskilt nämnd, även pulveriserad; ävensom
näver, korkbark (även i tillskurna bitar) samt korkbarksavfall.
...................................................................................... fria.
1161. Toriumnitrat och andra föreningar av sällsynta jordart
metaller
samt wolframsyra; ävensom guld-, platina- och
radiumsalter.................................................................................... fria.
°°1258. Apoteksvaror, enkla eller sammansatta.................................... fria.
Anm. 1. Enligt denna rubrik tullbehandlas alla varor, som på grund
av gällande apoteksvarustadga utgöra apoteksvaror, utan hänsyn till
huruvida varorna kunna hänföras även under annan rubrik i tulltaxan,
ävensom sådana giftiga ämnen av första klassen, vilka endast
eller i huvudsakligaste mån användas såsom läkemedel eller vid
tillredning av läkemedel.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 159 höft. (Nr 234—237.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.
Anm. 2. Rörande införseln av hit hänförliga varor äro särskilda bestämmelser
meddelade, vad angår apoteksvaror, i gällande apoteksvarustadga
och, vad beträffar giftiga ämnen av första klassen, i
gällande giftstadga.
ån även att i tulltaxan skall införas en ny rubrik med nummer 125 872,
så lydande:
1258Va. Sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel.................. fria.
Anm. Hit hänförliga varor må införas allenast av apoteksföreståndare
eller, efter medicinalstyrelsens, vetenskapsakademiens, vederbörande
universitetsfakultets eller karolinska institutets eller
tekniska högskolans lärarkollegiers hörande, av vetenskapsmän
till begagnande för vetenskapliga ändamål eller ock, efter
kommerskollegii prövning, av näringsidkare, som styrka sig hava
behov av dylika varor för åstadkommande av sina tillverkningar.
dels ock förklara, att de nya och ändrade bestämmelserna i tulltaxan
skola träda i kraft å tid, som Konungen bestämmer.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.
11
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majd
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 juli 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WaLLENBERG,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Härefter anhöll chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten
att få till behandling upptaga några förslag till ändringar i gällande
tulltaxa, vilka till större delen stode i samband med de genom tillkomsten
av en apoteksvarustadga förändrade förhållandena på apoteksvaruhandelns
område, samt yttrade:
Genom proposition den 11 april 1913 inhämtade Kungl. Maj:t Apoteksvaror
riksdagens yttrande över ett inom civildepartementet utarbetat förslag m m
till apoteksvarustadga. Sedan riksdagen i skrivelse den 28 maj samma
år gjort vissa erinringar mot förslaget, blev stadgan den 14 november
12
Gener altullstyrelsens
utlåtande den
25 april 1911.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 236.
1913 av Kungl. Maj:t utfärdad; och har densamma trätt i kraft den
1 juli innevarande år.
. Enligt § 1 i stadgan förstås med apoteksvaror ämnen och beredningar,
som endast eller i huvudsakligaste mån användas såsom läkemedel
eller vid tillredning av läkemedel. Jämte det i berörda paragraf en
definition lämnats på begreppet läkemedel, äro de avsedda ämnena uppräknade
och beredningarna närmare angivna i två till stadgan fogade
bilagor. Vidare är i § 6 i stadgan angivet, av vem och i vilken omfattning
apoteksvaror må i riket införas.
Vid införseln tullbehandlas apoteksvaror enligt rubriken 1258 i
gällande tulltaxa: apoteksvaror, .ej särskilt nämnda, enkla eller sammansatta,
sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel härunder inbegripna1
de äro fria från tull. 1 ’
Nu kan emellertid hända att en vara, även om den är att anse
såsom apoteksvara, icke kommer att tullbehandlas enligt förutnämnda
rubrik, utan, för det fall att den utgör visst i tulltaxan särskilt angivet
varuslag, enligt den rubrik, till vilken den på grund av sin beskaffenhet
hör.
På sätt chefen för .civildepartementet vid tillstyrkande av Kungl.
Maj.ts omförmälda proposition framhöll, har medicinalstyrelsen i skrivelse
den 10 . april 1911 gjort framställning om vinnande av ändring och
rättelse i berörda förhållande.
Över ifrågavarande framställning har generaltullstyrelsen den 25
april 1911 avgivit infordrat utlåtande. Under framhållande av att de tulltaxerubriker,
utöver förutnämnda rubrik nr 1258, varunder apoteksvaror
kunde komma att hänföras, vore isynnerhet rubriker för frö, frukter,
rötter, blommor, växter, kvistar och blad., bark, förtätade gaser, flyktiga
vegetabiliska oljor, eterarter, nativt gummi och kemiskt-tekniska preparat,
har .generaltullstyrelsen i sitt berörda utlåtande på anförda skäl ansett
sig icke böra motsätta sig en sådan ändring i tulltaxan, att alla apoteksvaror
även komme att såsom sadana tullbehandlas, varjämte generaltullstyrelsen
framlagt förslag till förändrade bestämmelser i tulltaxan.
Sedan, styrelsen, för Sveriges färg-, drog- och kemikaliehandlares förening
ingivit en skrift i ämnet, har kommerskollegium den 8 april 1913
avgivit infordrat utlåtande, därvid kollegium under hänvisning till det
förslag till apoteksvarustadga, kollegium tidigare förehaft till behandling,
anfört bland annat följande:
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.
Kollegium funne sig icke hava något att erinra emot en sådan ändring i tullförfattningarna,
att alla de varor, som enligt berörda förslag till apoteksvarustadga
vore att betrakta såsom apoteksvaror, även komme att tullbehandlas såsom sådana.
Förutom att en sådan ändring torde vara erforderlig för beredande av elfektivitet
åt apoteksvarustadgans bestämmelser rörande införsel av apoteksvaror, syntes nämligen
ej heller ur synpunkten av industriens och handelns intressen någon vägande
invändning vara att framställa mot ändringen. Kollegium lämnade härvid icke
obeaktat, att ifrågavarande ändring av tullbehandlingen av vissa apoteksvaror skulle
medföra att i några fall varor, som för närvarande vore belagda med tull, skulle
bliva tullfria. Med hänsyn till stadgeförslagets bestämmelser, angående vilka ämnen
och beredningar som skulle bliva att hänföra till apoteksvaror, syntes emellertid
nu berörda förhållande icke kunna tillmätas någon avsevärd ekonomisk betydelse.
Kollegium ville även framhålla, att den omständigheten, att grosshandel med apoteksvaror
enligt förslaget vore medgiven även andra än apoteksföreståndare och att
grosshandlare med apoteksvaror således även vore berättigade att införa apoteksvaror,
beredde en lättnad ifråga om införseln av sådana varor, som förtjänade beaktande
vid bedömande av förslag angående förändrad tullbehandling av vissa apoteksvaror,
enär densamma vore ägnad att än ytterligare minska de olägenheter av samma
ändring, som tilläventyrs kunde befaras för näringsidkare, vilka använde apoteksvaror
i sin rörelse.
Det torde böra omförmälas, att det av kommerskollegium åsyftade
förslaget till apoteksvarustadga i de delar, som bär beröras, i huvudsak
överensstämmer med den av Kungl. Maj:t utfärdade apoteksvarustadgan.
I förnyat utlåtande den 31 mars 1914 bär generaltullstyrelsen
anfört bl. a. följande:
»Generaltullstyrelsen inser till fullo vikten av att alla så kallade apoteksvaror,
vilka enligt författningarna äro underkastade vissa inskränkande bestämmelser
i fråga om försäljning och förbrukning inom landet, må kunna till riket införas
allenast av dem, som äro berättigade att sälja eller för sin verksamhet använda
sådana varor. För detta ändamål torde böra förordnas, att — även om vissa tulltekniska
svårigheter härav skulle bliva en följd — dessa varor varda hänförda till
en och samma taxerubrik och då närmast till rubriken för apoteksvaror (nr 1258
i gällande tulltaxa), samt att till denna rubrik — i överensstämmelse med vad nu
är fallet — fogas bestämmelser angående rätten till import av dylika varor.
Vid granskning av den till nya apoteksvarustadgan fogade förteckning över
ämnen, som utgöra apoteksvaror, bär styrelsen emellertid funnit, att varor, som
utgöra gifter av första klassen (exempelvis kokain, morfin och veronal) och vilka
för närvarande tullbehandlas som apoteksvaror, icke blivit upptagna i sagda förteckning.
Dessa ämnen skulle på grund härav icke kunna hänföras till rubriken
för apoteksvaror utan måste tullbehandlas efter andra tulltaxerubriker, företrädesvis
rubrik 1259: kemiskt-tekniska preparat, ej särskilt nämnda. De flesta av dessa
ämnen bleve således belagda med en tull av 15 procent av värdet, under det de
hittills varit tullfria.
Då något sådant icke torde varit avsett, liksom det under alla förhållanden
måste anses olämpligt, att en viss grupp ämnen, som givetvis måste betraktas som
Kommerskollega
utlåtande
den 8
april 1913.
Qcncraltullstyrelsens
utlåtande
den
31 mars 1914.
Medicinalstyrelsen.
Kommer s
kollegii
utlåtande
den
maj 1914.
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.
apoteksvaror, icke i fråga om tullbehandling skulle vara hänförliga till tulltaxerubriken
för apoteksvaror, synes det styrelsen nödvändigt, att sådana bestämmelser
intagas i tulltaxan, att dessa ämnen i tull behandlingsavseende bliva jämnställda
med dem, som upptagits i förteckningen till apoteksvarustadgan.
De ändringar i gällande tulltaxa, som på grund härav skulle erfordras, anser
styrelsen----lämpligen kunna sammanfattas i en anmärkning under rubriken
apoteksvaror, och får styrelsen föreslå, att denna anmärkning måtte erhålla följande
lydelse: ''Enligt denna rubrik tullbehandlas alla varor, som på grund av gällande
apoteksvarustadga utgöra apoteksvaror utan hänsyn till huruvida varorna kunna
hänföras även under annan rubrik i tulltaxan, ävensom sådana giftiga ämnen av första
klassen, vilka endast eller i huvudsakligaste mån användas såsom läkemedel eller
vid tillredning av läkemedel.’
I sammanhang härmed torde ur rubriken nr 232: bark, orden »alla slag»
lämpligen höra utgå, varjämte orden ''ej särskilt nämnda’ i rubriken nr 1258 för
apoteksvaror likaledes torde böra bortfalla.
Särskilt stadgande angående rätten att importera apoteksvaror finnes för
närvarande upptaget i en anmärkning till tulltaxerubriken nr 1258 i gällande tulltaxa.
Då nya apoteksvarustadgan innehåller bestämmelser i detta ämne, synes
tulltaxan lämpligen böra innehålla allenast en hänvisning till dessa bestämmelser,
varför den nu under nyssnämnda rubrik befintliga anmärkningen torde böra utbytas
mot en ny sådan av följande lydelse:
''Hit hänförliga varor må endast införas med iakttagande av de i gällande
apoteksvarustadga upptagna bestämmelser’.
Emellertid gälla de i anmärkningen till rubriken nr 1258 för närvarande
upptagna bestämmelser för import av apoteksvaror även ''sackarin och andra konstgjorda
sötningsmedel’. Dessa bestämmelser bliva på grund av apoteksvarustadgan
ändrade för apoteksvaror men synas alltjämt komma att gälla nämnda i apoteksvarurubriken
upptagna varor. På grund härav torde det vara nödvändigt att ur
nämnda rubrik utbryta ''sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel’ samt upptaga
dessa i en särskild rubrik nr 1258 1/t samt förse denna rubrik med en anmärkning
av samma lydelse som den, vilken nu återfinnes under ur 1258.»
Över generaltullstyrelsens ifrågavarande förslag har medicinalstyrelsen
i infordrat utlåtande av den 11 april 1914 uttalat sig och därvid
förklarat sig icke hava något att invända mot detsamma.
I utlåtande av den 2 maj 1914 har kommerskollegium ånyo yttrat
sig i frågan och därvid gjort viss erinran mot den av generaltullstyrelsen
till tulltaxerubriken nr 1258 föreslagna anmärkningen, som innehåller
hänvisning till apoteksvarustadgan i fråga om vad som skall iakttagas
för införsel av till rubriken hänförliga varor. Kollegium, som i övrigt
ej har något att erinra mot det av styrelsen beträffande ifrågavarande
rubriker framställda förslaget, yttrar:
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.
»Anm. 2 under tulltaxerubriken nr 1258 synes antingen böra helt utgå eller
ock ändras så, att i fråga om införsel av giftiga ämnen, som enligt den vid giftstadgan
av den 7 december 1905 fogade förteckning I tillhöra första klassen och
som avses i anm. 1 under förevarande taxerubrik, hänvisning lämnas till bestämmelserna
i giftstadgan.»
Såsom av den förebragta utredningen framgår torde icke några DePa^ementsvägande
invändningar av tulltekniska skäl kunna göras mot genom- c e
förande av sådan ändring i gällande tulltaxa, att alla varor, som på
grund av apoteksvarustadgan utgöra apoteksvaror, tullbehandlas enligt
en och samma tulltaxerubrik, och ej heller ur handelns och näringarnas
synpunkt sett torde vara att befara någon olägenhet av en sådan anordning.
Såsom kommerskollegium framhållit, torde den omständigheten
att i några fall varor, som enligt nuvarande regler för tullbehandlingen
äro belagda med tull, skulle komma att bliva tullfria, icke spela någon
praktisk ekonomisk roll. Gällande tulltaxas bestämmelser, att apoteksvaror
äro tullfria, synas för övrigt vara ett uttryck för den principen,
att läkemedel och varor till beredning av sådana icke böra beläggas
med tull, och de obetydliga avvikelser därifrån, som enligt nuvarande
bestämmelser föreligga, lära huvudsakligen endast vara föranledda av
svårigheten att med hittills gällande lagstiftning avgöra vad som är
apoteksvara. Jag finner mig alltså böra biträda förslaget om ifrågakomna
varors sammanförande under tulltaxerubriken nr 1258.
I fråga om de ändringar, som med anledning härav påkallas med
avseende å tulltaxans bestämmelser för apoteksvaror, vissa giftiga ämnen
av första klass, sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel samt bark
ansluter jag mig i sak till vad generaltullstyrelsen därutinnan föreslagit.
I formellt hänseende torde emellertid, på sätt kommerskollegium ifrågasatt,
bestämmelserna angående ifrågavarande giftiga ämnen böra kompletteras
med en hänvisning till giftstadgan, varförutom rubriken för bark
lärer böra underkastas en redaktionell jämkning utöver den av generaltullstyrelsen
påyrkade.
I sitt förberörda utlåtande av den 31 mars 1914 omnämner generaltullstyrelsen
ett par varuslag, vilkas ställning i tullbenandlmgsavseende salter.
genom de ifrågasatta ändringarna i rubriken apoteksvaror skulle bliva
förändrad. De avsedda varuslagen äro radiumbromur, minera 1 källsalt er,
naturliga och konstgjorda, samt saltblandningar, avsedda till bad. Rörande
tullbehandlingen av dessa varuslag yttrar generaltullstyrelsen:
»I förteckningen till apoteksvarustadgan över ämnen, som utgöra apoteksvaror, Generaltuiisaknar
styrelsen vidare radiumbromur, som av Eders Kungl. Maj:t den 4 januari styrelsen.
Medicinal
styrelsen.
Kommerskol
legium.
16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.
1910, med ändring av ett styrelsens beslut, förklarades utgöra apoteksvara, och
som därför tillika med övriga radiumföreningar sedan dess tullbehandlats som
apoteksvara och således åtnjutit tullfrihet. Styrelsen skulle alltså finna sig föranlåten
att efter apoteksvarustadgans ikraftträdande ånyo tullbehandla radiumbromur
och övriga radiumsalter såsom kemiskt-tekniska preparat med tull av 15 procent
av varornas värde. En sådan tullsats synes emellertid synnerligen olämplig, alldenstund
dessa varor, vilka huvudsakligen torde användas i sjukvårdsändamål, betinga
mycket högt marknadspris och tullen därför komme att uppgå till avsevärt belopp
även för den obetydligaste viktkvantitet. Det höga tullbeloppet kan importören
för övrigt lätteligen undandraga sig genom att importera varan utanför tullverkets
kontroll i assurerat brev. Enligt styrelsens åsikt böra därför dessa varor fortfarande
åtnjuta tullfrihet, men då de efter apoteksvarustadgans ikraftträdande icke
kunna tullbehandlas som apoteksvaror och då de dessutom lära hava utom medicinsk
även teknisk användning, synes det lämpligt, att de bliva i tulltaxan särskilt upptagna.
Därest de förslagsvis föras till tulltaxerubriken 1161, torde densamma
kunna erhålla följande lydelse:
''Toriumnitrat och — — samt wolframsyra; ävensom guld-, platina- och
radiumsalter — — —’
Enligt nådiga apoteksvarustadgan skola mineralkällsalter, naturliga och konstgjorda,
icke anses som apoteksvaror. För närvarande tullbehandlas de naturliga
mineralkällsalterna som råämnen, rubrik nr 1324, och de konstgjorda som apoteksvaror,
ej särskilt nämnda, rubrik nr 1258. Båda slagen äro sålunda tullfria. De
konstgjorda källsalterna utgöra blandningar av olika oftast tullfria metallsalter och
skola fördenskull, då de ej längre bliva hänförliga till apoteksvaror, förtullas efter
den beståndsdel, som är underkastad högsta tullavgiften, såvida denna icke ingår i
obetydlig mängd. Det torde sålunda bliva nödvändigt att vid import av dessa
varor underkasta dem kemisk analys för att utröna vilka beståndsdelar, som ingå
i salterna, och det lärer icke vara uteslutet, att dessa konstgjorda källsalter komma
att visa olika sammansättning, då de inkomma från olika fabriker. Till namnet
samma salt skulle således vid olika tillfällen kunna bliva hänförligt till olika tulltaxerubriker.
Detta förhållande är givetvis ägnat att framkalla svårigheter i tullbehandlingsavseende,
varförutom de upprepade kemiska undersökningarna komma
att förorsaka avsevärda kostnader.
Det har även visat sig vara svårt och understundom hart när omöjligt att
avgöra, huruvida ett till tullbehandling föreliggande mineralkällsalt varit konstgjort
eller naturligt, varför det även vore önskvärt, att dessa olika slag av mineralkällsalter
bleve hänförliga till samma tulltaxerubrik.
Styrelsen tvekar därför icke föreslå, att dessa varor intagas i tulltaxan
tillika med saltblandningar, avsedda till bad, vilka enligt apoteksvarustadgan ej
heller äro apoteksvaror och vilka torde komma att förorsaka samma svårigheter i
tullbehandlingsavseende, som nyss framhållits beträffande mineralkällsalter. Dessa
varor torde lämpligen kunna tillföras rubriken nr 194, ''Mineralvatten’, vilken då
skulle erhålla följande lydelse:
’194. Mineralvatten och mineralkällsalter, naturliga eller konstgjorda, ävensom
saltblandningar till bad — — —’»
Medicinalstyrelsen och kommerskollegium hava ej haft något att
erinra mot generaltullstyrelsens här berörda förslag.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.
Då ett genomförande av den förändring av tulltaxans bestämmelser Dep^”^"u''
om apoteksvaror, jag nyss förordat, skulle föranleda, att nu ifrågavarande
saker och saltblandningar ej vidare under några förhållanden
skulle kunna tullbehandlas som apoteksvaror, och då det vidare, på sätt
generaltullstyrelsen framhåller, skulle medföra olägenhet, om för berörda
artiklar ej funnes speciella rubriker i tulltaxan, anser jag mig, som delar
ämbetsverkens mening, att varorna i fråga böra vara tullfria, kunna förorda
de av generaltullstyrelsen här föreslagna ändringarna i tulltaxan.
Generaltullstyrelsen kommer slutligen i sitt förut omförmälda ut- Plåster
låtande av den 31 mars 1914 in på frågan om tullbehandlingen av
plåster och yttrar härom:
»Enligt gällande tullbehandlingspraxis hänföras sådana plåster, som innehålla Gcreraitullläkemedel,
dock med undantag för liktornsplåster, till tulltaxerubriken apoteksvaror, styrelsen.
under det att sådana som icke innehålla läkemedel, exempelvis häftplåster och muschplåster,
draga tull efter den vävnad, varå plåstret är utbrett. Liktornsplåster, vilka
innehålla salicylsyra som verksam beståndsdel, hänföras till tulltaxerubriken nr 1141,
salicylsyra, sedan Eders Kungl. Maj:t genom utslag den 8 november 1912 förklarat,
att sådant plåster icke är att anse som apoteksvara. Vid tullbehandling av dessa
varor måste därför vederbörande tjänsteman utröna, huruvida salicylsyra eller annat
läkemedel förefinnes i det på vävnaden eller papperet utbredda ämnet, eller huruvida
detta endast har till uppgift att desinfektera eller övertäcka såret för att skydda
detsamma mot förorening. En undersökning för här uppgivet ändamål skulle alltid
förorsaka synnerligen stora svårigheter, om ej önskad upplysning understundom
kunde erhållas genom faktura eller annan handling med likartad beviskraft.
Har tjänsteman efter undersökning kommit till den övertygelsen, att ett visst
plåster skall draga tull efter den vävnad, som ingår, ställes han sedan ofta inför
rent oöverstigliga svårigheter, då det gäller att utröna beskaffenheten av den ingående
vävnaden. Sålunda har han att, i händelse vävnaden är av bomull, såsom
ofta är fallet, utröna dennas vikt per kvadratmeter och det antal trådar, som ingår
på en kvadratcentimeter. Sådana undersökningar äro understundom hart när omöjliga
att verkställa på grund av den på vävnaden utbredda massan.
Ehuru således stora svårigheter förefinnas vid tullbehandlingen av dessa
varor, har styrelsen dock ansett sig icke utan särskilda bestämmelser kunna bortse
från det verkande ämnet, salicylsyra, i salicylsyreplåster och från den skyddande
vävnaden i sådana plåster, som hava till huvuduppgift att endast skydda sår mot
föroreningar, och har styrelsen därför nödgats fasthålla vid ovan angivna sätt för
tullbehandling av dessa varor. Emellertid synes det styrelsen högeligen önskvärt,
att en ändring vidtages i dessa tullbehandlingsbestämmelser. En tullsats, utgående
i proportion med varornas värde, torde vara lämplig med särskild hänsyn till de
varierande pris, som gälla för dessa varor, och vilka pris sannolikt mera äro beroende
av beståndsdelarna i de å vävnaden utbredda ämnena än av de delar av plåstret, som
äro utslagsgivande för tullbehandlingen. I likhet med vad som gäller för arbetade
varor, vilka icke kunna hänföras under någon av de i tulltaxan upptagna bestämmelser,
torde en tullsats av 15 procent av värdet närmast böra ifrågakomma.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 159 höft. (Nr 234—237.) 3
18
Medicinal
styrelsen.
Kommers
kollegium.
Departementschefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.
Styrelsen anser sig av ovan angivna skäl böra föreslå, att dessa varor upptagas
i tulltaxan under särskild rubrik, förslagsvis nr 1321V2, med en tullsats av
15 procent av varornas värde. Denna rubrik torde lämpligen erhålla följande avfattning:
Kvantitet
för
tullbe- Tullsats,
räkningen.
13217,- Plåster, ej utgörande apoteksvara ........ 100: — kr. 15: — kr.»
Medicinalstyrelsen har lämnat sistberörda förslag utan erinran.
Kommerskollegium, som i sitt förenämnda utlåtande den 2 maj
1914 förklarat sig ej kunna biträda detta generaltullstyrelsens förslag,
yttrar härom:
»Upptagandet för plåster, som ej utgöra apoteksvaror, av en särskild rubrik
med en tullsats av 15 procent av varornas värde synes kunna komma att, åtminstone
i vissa fall, medföra höjning eller sänkning av den nuvarande tullen å
plåster. Då någon anledning till ändring av ifrågavarande tull icke, så vitt visat
blivit, ur synpunkten av industriens och handelns intressen föreligger, finner kollegium
sig icke kunna biträda förslaget i denna del.»
Av generaltullstyrelsens framställning torde visserligen framgå, att
ur tullbehandlingssynpunkt det skulle vara till fördel, om en enhetlig
rubrik för plåster bleve införd, men det av styrelsen gjorda förslaget
anser jag mig icke kunna åtminstone för närvarande förorda. Det synes
mig nämligen icke vara lämpligt att i taxan införa en ny värdefull, utan
att det visat sig omöjligt att på annat sätt komma till ett tillfredsställande
resultat med tullbehandlingen. Någon utredning härom föreligger
emellertid icke likasom ej heller därom, huruvida över huvud
taget ifrågavarande slag av plåster böra draga tull eller ej. Under
sådana förhållanden anser jag generaltullstyrelsens förslag i denna del
icke böra nu föranleda någon åtgärd.
Då apoteksvarustadgan, såsom redan nämnts, trätt i kraft den 1
juli detta år, och det sålunda är av vikt, att de ändringar i tulltaxan,
som med hänsyn till nämnda stadga kunna komma att vidtagas, snarast
möjligt bliva gällande, torde det överlåtas åt Konungen att bestämma
angående tiden för ikraftträdandet av de utav mig nu ifrågasatta tulltaxeän
dringarna.
På grund av vad i detta ärende anförts hemställer jag alltså, att
Kungl. Maj:t i proposition till riksdagen måtte föreslå riksdagen
dels besluta,
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.
ej mindre att tulltaxerubrikema nr 194, 232, 1161 och 1258 skola
erhålla följande ändrade lydelse:
194. Mineralvatten och mineralkällsalter, naturliga eller konstgjorda;
ävensom saltblandningar till bad .......................... fria.
232. Bark, ej särskilt nämnd, även pulveriserad; ävensom näver,
korkbark (även i tillskurna bitar) samt korkbarksavfall...... fria.
1161. Toriumnitrat och andra föreningar av sällsynta jordartmetaller
samt wolframsyra; ävensom guld-, platina- och
radiumsalter .................................................................................... fria.
°°1258. Apoteksvaror, enkla eller sammansatta.................................... fria.
Anm. 1. Enligt denna rubrik tullbehandla.? alla varor, som på grund
av gällande apoteksvarustadga utgöra apoteksvaror, utan hänsyn till
huruvida varorna kunna hänföras även under annan rubrik i tulltaxan,
ävensom sådana giftiga ämnen av första klassen, vilka endast
eller i huvudsakligaste mån användas såsom läkemedel eller vid
tillredning av läkemedel.
Anm. 2. Rörande införseln av hit hänförliga varor äro särskilda bestämmelser
meddelade, vad angår apoteksvaror, i gällande apoteksvarustadga
och, vad beträffar giftiga ämnen av första klassen, i
gällande giftstadga.
än även att i tulltaxan skall införas en ny rubrik med nummer 1258V,
så lydande:
12 5 8 72- Sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel ................. fria.
Anm. Hit hänförliga varor må införas allenast av apoteksföreståndare
eller, efter medicinalstyrelsens, vetenskapsakademiens, vederbörande
universitetsfakultets eller karolinska institutets eller
tekniska högskolans lärarkollegiers hörande, av vetenskapsmän
till begagnande för vetenskapliga ändamål eller ock, efter
kommerskollegii prövning, av näringsidkare, som styrka sig hava
behov av dylika varor för åstadkommande av sina tillverkningar.
dels ock förklara, att de nya och ändrade bestämmelserna i tulltaxan
skola träda i kraft å tid, som Konungen bestämmer.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 236.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle proposition avlåtas till riksdagen av
den lydelse, bilagan litt.... vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.