Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.
1
Nr 231.
Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående
anslag för restaurering av det s. k. klosterhuset
i Vreta klosters församling; given Stockholms slott den 10
juli 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att
för utförande av nödiga reparationsarbeten å det i närheten av
Vreta klosters kyrka belägna klosterhuset anvisa på extra stat för år 1915
ett belopp av 10,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
K. O. Westman.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 15(j Höft. (Nr 231.)
1
2
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 231.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 juli 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Föredragande departementschefen, statsrådet Westman anförde härefter:
Restaurering I sammanhang med det förslag om restaurering av Vreta klosters
Uottorhusai kyrka> sorn av Kung!. Maj:t förelädes 1913 års riksdag, har fråga uppVreta
kommit om dispositionen och iståndsättandet av det i Vreta klosters förf<!rsamling.
samling på prästgårdens mark strax utanför kyrkogården belägna så kallade
klosterhuset.
Denna fråga väcktes av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
i ett den 3 juni 1901 avgivet utlåtande angående förenämnda kyrkorestaurering.
Akademien framhöll därvid önskvärdheten av att klosterhuset —
det jämte Vadstena enda i Sveriges gamla landskap under tak bevarade —
måtte få ett bättre skydd samt hållas i större helgd än hittills, vilket
ändamål lämpligen kunde uppnås genom att, om församlingen komme i
åtnjutande av bidrag av allmänna medel till bestridande av kostnaden för
kyrkans restaurering, därvid fästes det villkor, att församlingen skulle avstå
3
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.
nytt]anderätten till huset, så att detsamma såsom annan statens egendom
skulle stå under vederbörlig offentlig myndighets kontroll.
Mot vad akademien sålunda anfört förklarade sig överintendentsämbetet
i skrivelse den 12 november 1901 icke hava något att erinra.
Genom nådig remiss anbefalldes härefter Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Östergötlands län att infordra och jämte eget utlåtande till
Kungl. Maj:t insända yttrande av Vreta klosters församling, huruvida densamma,
för den händelse statsbidrag erhölles till kyrkans restaurering, vore
villig att till staten avstå den rätt, församlingen kunde äga till klosterhuset;
och borde därjämte lämnas erforderlig utredning angående dispositionsrätten
till byggnaden.
Med anledning härav anförde församlingen i skrivelse den 31 juli
1902:
Denna fråga syntes församlingen icke stå i något samband med frågan om kyrkorestaureringen,
åtminstone icke i så väsentligt samband, att avståendet av eu Vreta
klosters församlings förmenta ägande- eller dispositionsrätt till klosterhuset rimligtvis
kunde göras till villkor för erhållande av statsanslag till kyrkorestaureringen. Kyrkan
och klosterhuset vore nämligen två särskilda och på ganska långt avstånd från varandra
belägna byggnader, i det att klosterhuset icke blott helt och hållet läge utom kyrkogården
utan på omkring 70 å 80 meters avstånd från dess ringmur samt vore därifrån
skilt dels genom kyrkogårdens förgård, dels genom ett stycke av prästgårdens trädgård.
Men härtill komme, att församlingen icke hade någon ägande- eller dispositionsrätt till
ifrågavarande klosterhus. Församlingen vore endast jämte Stjärnorps församling ägare
till taket å huset, vilket tak för några år tillbaka anskaffats på bekostnad av församlingarnas
vid kyrkoherdebostället byggnadsskyldiga. Själva huset åter vore utan tvivel
allt sedan klostrets indragning en statens egendom. Staten hade ock i början av 1800-talet under den dä pågående anläggningen av Göta kanal använt detta hus, som syntes
vara en från klostertiden kvarstående kapellbyggnad, till kronomagasin, därvid övre
våningen inretts till siidesloft och undre våningen till materialbodar. Då byggnaden
efter kanalarbetets fullbordande lämnats öde, hade den tagits i besittning av den, som
omhänderhaft prästgårdens jordbruk, samt, fortfarande använd till sädesmagasin, nödtorftligen
underhållits, varförutan byggnaden längesedan skulle varit totalt förfallen.
Församlingarnas byggnadsskyldiga hade pålagt taket i syfte att undvika byggande av
nytt sädesmagasin å kyrkoherdebostället samt i den förmodan, att den sedan 70—80
är tillbaka åt sitt öde lämnade magasinsbyggnaden ej heller därefter skulle komma
att efterfrågas och tagas i anspråk för statens räkning. Av det sagda syntes framgå,
att om staten ville omhändertaga och disponera ifrågavarande klosterhus, den billigtvis
borde lämna Vreta klosters och Stjärnorps byggnadsskyldiga ersättning för det pålagda
taket, som kostat 557 kronor 38 öre, eller ock låta dera borttaga sitt tak.
Å gemensam kyrkostämma med Vreta klosters och Stjärnorps församlingar
den 15 september 1902 beslöts emellertid, att den förra församlingen,
i händelse begärt anslag till kyrkorestaureringen erhölles, icke skulle ifrågasätta
någon ersättning för det nuvarande taket å klosterhuset ävensom tillförbinda
sig att hålla Stjärnorps byggnadsskyldiga skadeslösa för deras
4 Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 231.
bidrag till taket. Båda församlingarna förenade sig i en anhållan att få
för samma ändamål som hittills använda klosterhuset, intill dess staten begagnade
det för något sitt ändamål.
Kungl. Maj:ts befallningshavande erinrade i yttrande den 20 februari
1903 för egen del, att någon utredning icke kunnat åstadkommas rörande
dispositionsrätten till klosterhuset utöver nyssberörda av församlingen
lämnade.
Härefter avgav vitterhetsakademien den 12 april 1904 infordrat förnyat
utlåtande i ärendet och framhöll därvid, bland annat, att husets hittillsvarande
användning, nämligen till is- och vedupplag i bottenvåningen, ingalunda
vore överensstämmande med god vård utan vore för husets bestånd
i hög grad skadlig, liksom uppenbart vore, att det gamla klosterhuset,
använt till upplag av vad slag som helst, ické kunde sägas hållas i
helgd.
I utlåtande den 29 mars 1910 tillstyrkte överintendentsämbetet församlingarnas
anhållan att för enahanda ändamål som hittills få begagna
klosterhuset, dock under villkor att byggnaden icke vidare användes till
isupplag eller annat ändamål, som kunde skada denna, ävensom att icke
några som helst förändringsarbeten å husets stomme utan nådigt tillstånd
vidtoges under den tid, församlingarna ännu kunde få begagna sig av detsamma.
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1913 av förslaget
om restaurering av Vreta klosters kyrka yttrade dåvarande departementschefen
beträffande nu förevarande fräsa:
\ ad angar det s. k. klosterhuset synes av utredningen med största sannolikhet
framgå, att äganderätten till detsamma tillkommer staten. Huru det förhåller sig med
äganderätten till den mark, vara klosterhuset står, därom saknas för närvarande all
kännedom, vadan denna fråga torde böra utredas. 1 varje fall lärer Vreta klosters församling
böra tillförbindas att icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd vidtaga några åtgärder,
som skulle kunna anses i ett eller annat avseende inverka på byggnaden eller skämma
anblicken ay densamma. Beträffande Vreta klosters och Stjärnorps församlingars anhållan
att fa för samma ändamål som hittills använda klosterhuset, intill dess staten
kunde vilja begagna det för något sitt behov, anser jag mig i ärendets nu beskaffade
skick icke utan vidare böra avvisa tanken på att ett sådant tillstånd skulle kunna
lämnas dem under de av överintendentsämbetet angivna förutsättningarna. Därom
torde Kungl. Maj:t vilja framdeles meddela särskilt beslut.
Med anledning av den till 1913 års riksdag avlåtna framställningen
om bidrag till kostnaderna för restaurering av Vreta klosters kyrka beviljade
riksdagen för utförande av ifrågavarande restaureringsarbete i huvudsaklig
enlighet med de genom överintendentsämbetets försorg för ändamålet
uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, slutande å 89,000 kronor,
0
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 231.
ett anslag av 54,000 kronor samt, anvisade därav på extra stat för år 1914
ett belopp av 12,000 kronor, under villkor att Vreta klosters församling
bidroge till restaureringsarbetets utförande med minst 35,000 kronor att
tagas i anspråk för arbetet före statsbidraget samt under de villkor i övrigt,
Kungl. Maj:t kunde finna skäl bestämma. I avseende å dessa villkor framhöll
riksdagen särskilt, bland annat, att föreskrift borde meddelas därom,
att klosterhuset icke finge användas till ändamål, varav detsamma kunde
taga skada.
Enligt nådigt beslut den 4 juli 1913 anbefalldes Kungl. Maj:ts befallningshavande
att inhämta och till Kungl. Maj:t överlämna yttrande av församlingen,
huruvida den vore villig ikläda sig det av riksdagen för anslagets
utgående uppställda villkoret samt om den ville tillförbinda sig
bland annat att ej vidtaga några åtgärder, som kunde i ett eller annat avseende
inverka på eller skämma anblicken av klosterhuset. Tillika anmodades
Kungl. Maj:ts befallningshavande att inhämta yttrande av Vreta
klosters och Stjärnorps församlingar, huruvida de, därest klosterhuset skulle
tills vidare upplåtas åt dem, förbundc sig att ej utan nådigt tillstånd vidtaga
några som helst ändringsarbeten å husets stomme samt i övrigt att
ej använda detsamma till ändamål, varav det kunde skadas, såsom till isupplag
och dylikt, och att vid husets begagnande ställa sig till efterrättelse
de erinringar, som vitterhetsakademien kunde vilja giva i avseende
därå.
Till åtlydnad härav har Kungl. Maj:ts befallningshavande med skrivelse
den 2 oktober 1913 till ecklesiastikdepartementet insänt ett av nämnda
församlingar å gemensam kyrkostämma den 11 september 1913 avgivet
underdånigt yttrande, däri anförts:
Församlingarna förbunde sig att ej vidtaga några som helst ändringsarbeten
å husets stomme samt i övrigt att ej använda detsamma till ändamål, varav det
kunde skadas, såsom till isupplag och dylikt, och att vid husets begagnande ställa sig
till efterrättelse de erinringar, som vitterhetsakademien kunde vilja giva i avseende
därå, för så vitt dessa erinringar ej skulle gå ut på några vidlyftigare reparationer. —
Huset hade säkerligen nu varit en grushög blott, därest församlingarna ej hållit det
med tak. Den omsorgen hade emellertid ej i längden kunnat hindra, att en del av
västra väggen buktat sig betydligt utåt och att den del av norra valvet, som stödde
sig därpå, rasat ned. Då det väl icke funnes mer än en mening om angelägenheten
att för framtiden bevara detta värdefulla minnesmärke från den tidigare klostertiden,
ville församlingarna erinra om nödvändigheten att med det snaraste mura om den lutande
delen av väggen och det nedrasade valvet däröver. De trästöttor, som nu anbragts
mot väggen, kunde ju endast vara en provisorisk anordning. Skulle emellertid
denna nödvändiga reparation åläggas församlingarna på grund av deras användande av
huset, säge de sig nödsakade att avstå från den förmån, de hittills haft av byggnaden,
och söka skaffa sig ett billigare sädesmagasin.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Preposition Nr 231.
På grund av remiss avgav härefter vitterhetsakademien den 4 november
J 913 utlåtande i ärendet.
Akademien förklarade därvid, att enligt dess mening ett dylikt fornminne bäst
bevarades, om det kunde tagas i bruk för ett praktiskt ändamål, dock under förutsättning
att byggnadens gamla delar ej rubbades och att den ej brukades till sådant
ändamål, att byggnaden därigenom utsattes för någon fara, samt att akademien i
enlighet härmed tillstyrkte upplåtelse åt församlingarna av nu ifrågavarande byggnad
med de inskränkningar i dispositionsrätten, vartill församlingarna förbundit sig.
överintendentsämbetet avgav den 9 december 1913 yttrande i ämnet
och hänvisade därvid till en yttrandet bifogad, av förste intendenten,
professor I. G. Clason upprättad promemoria av följande lydelse:
Pa sätt vitterhetsakademien anfört, torde byggnaden bäst bevaras, om den användes
vare sig för något statens eller församlingens ändamål. Emellertid är det av
vikt, icke blott att, såsom akademien framhåller, byggnadens gamla delar icke rubbas,
utan ock att byggnaden pa ett sakkunnigt sätt underhålles och att dess nordligaste
valv jämte en del av västra väggen, innan byggnaden tages i bruk, undergår nödvändig
ombyggnad.
Det nordligaste valvet har nämligen sedan länge varit bristfälligt på grund
därav, att den del av västra långväggen, mot vilken det har ett av sina stöd, varit
utsatt för någon rörelse. Den bristfälliga delen av valvet instörtade för några månader
sedan. Byggnaden synes i övrigt icke i omedelbart behov av någon åtgärd i
och för enbart dess underhåll. Yttertaket torde dock om några år behöva förses med
bättre och mera passande täckningsmaterial än den nuvarande tunna spånen. Nu
nödvändiga reparationsarbeten kunna alltså inskränka sig till nedtagning och ombyggnad
på ny grund av den bristfälliga delen av västra väggen samt uppmurning
av det nedrasade valvet jämte i samband med dylika åtgärder nödvändiga efterlagningar
och reparationer. Det möter stora svårigheter att exakt beräkna kostnaden
för ett dylikt arbete. Oförutsedda omständigheter kunna försvåra och fördyra detsamma;
kostnaderna torde dock icke böra överstiga 10,000 kronor.
Det bör starkt betonas önskvärdheten av att detta arbete, vilket lämpligen torde
böra uppdragas åt överintendentsämbetet, utföres samtidigt med restaureringen av
Vreta klosters kyrka, då kunniga och skickliga yrkesmän samt sakkunnig tillsyn
finnas på platsen.
Beträffande den framtida tillsynen av detta kulturhistoriskt värdefulla byggnadsminue
torde den bäst ordnas genom att ställa byggnaden under överiutendentsämbetets
vård.
Genom nådigt brev den 23 maj 1914 gillades omförmälda ritningar
till restaurering av Vreta klosters kyrka, varjämte ovannämnda av riksdagen
på extra stat för år 1914 beviljade anslag av 12,000 kronor ställdes
till överintendentsämbetets förfogande för det med anslaget avsedda ändamålet.
Därvid föreskrevs bland annat, att vid restaureringsarbetenas utförande
skulle anställas en särskild dagkontrollant med skyldighet att under
arbetstiden dagligen och stundligen följa arbetenas gång och därunder
med vaksamhet tillvarataga alla de tillfällen till undersökningar och in
-
7
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.
gående studier av byggnadens detaljer och dylikt, som vid restaureringsarbetet
yppade sig, ävensom övervaka utförandet av de åtgärder, som
skulle vidtagas. Tillika förklarades, att det skulle åligga Vreta klosters
församling, jämlikt eget åtagande, bland annat att ej vidtaga några åtgärder,
som kunde i ett eller annat avseende inverka på eller skämma
anblicken av klosterhuset.
Sedan vitterhetsakademien härefter beretts tillfälle att yttra sig med
anledning av vad i förenämnda, överintendentsämbetets yttrande vidfogade
promemoria andragits, har akademien i utlåtande den 2 juni 1914 anfört:
Akademien, som saknade möjlighet att yttra sig angående de av överintendentsämbetet
angivna reparationskostnadernas belopp, både ej funnit något att för sin
del änglärka vid det av ämbetet gjorda förslaget till byggnadens iståudsättande.
Även akademien ville framhålla önskvärdheten av att arbetet utfördes samtidigt
med restaureringen av Vreta klosters kyrka, varvid den av ämbetet och riksanlikvarien
gemensamt utsedda dagkontrollauten lämpligen borde övervaka detsamma.
Beträffande den framtida tillsynen av byggnaden hade akademien intet att invända
mot att densamma ställdes under överintendentsämbetets vård, under förutsättning
att inga reparations- eller förändringsarbeten företoges, utan att akademien
blivit satt i tillfälle att tillvarataga de kulturhistoriska intressena.
Det ifrågavarande s. k. klosterhuset låg en gång inom klosterområdet
med den västra gaveln inbyggd i klostermuren. Allt i dess byggnadssätt
lärer häntyda på att det uppfördes samtidigt med klosterkyrkans kor,
d. v. s. under förra hälften av 1200-talet, och det torde sålunda vara eu
av de få profan byggnader från så tidig del av medeltiden, som intill våra
dagar bevarats under tak.
Klosterhuset måste alltså betraktas såsom synnerligen intressant ur
kulturhistorisk synpunkt. Det utgör ett oersättligt minne från längesedan
gångna tiders liv. Riksdagen har också vid beviljandet av anslag till restaurering
av Vreta klosters kyrka visat sig dela denna uppfattning genom
att beträffande villkoren för anslagets utgående särskilt framhålla, att föreskrift
borde meddelas därom, att klosterhuset icke finge användas till
ändamål, varav detsamma kunde taga skada. Vikten av byggnadens vidmakthållande
i värdigt skick synes alltså vara till fullo ådagalagd.
Tydligt är, att en reparation av den omfattning, överintendentsämbetet
föreslagit, nu torde vara oundgänglig, därest klosterhuset ej skall
alldeles förfalla. Församlingarna hava förklarat, att de ej kunna åtaga
sig några kostnader för sådant ändamål utan hellre avstå från förmånen
att begagna klosterhuset. De i ärendet hörda myndigheterna hava emellertid
ansett byggnaden bäst bevaras, om den tages i bruk för ett praktiskt
ändamål, och därför tillstyrkt dess upplåtande till församlingarna under
Departe
mentschefen.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 231.
angivna inskränkningar. För ett framtida bibehållande av klosterhuset
torde därför vara lämpligast, att staten genom att bekosta den nu nödvändiga
restaureringen sätter byggnaden i stånd, varefter nyttj anderätten
till densamma synes böra under angivna förutsättningar tills vidare upplåtas
åt församlingarna, intill dess ett värdigare sätt för dess användning
ifrågakommer. Beträffande arbetets utförande och den framtida tillsynen
av byggnaden torde Kungl. Maj:t, därest det begärda anslaget beviljas,
böra meddela bestämmelser.
Mot storleken av det utav överintendentsåmbetet angivna beloppet
har jag intet att erinra. Något anslag för detta restaureringsarbete är
visserligen icke beräknat i det riksdagen nu förelagda förslaget till riksstat
för år 1915, men genom vissa av riksdagen vidtagna besparingar å de
under åttonde huvudtiteln begärda anslagen har tillgång beretts för nu
ifrågavarande ändamål.
Jag hemställer sålunda, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
för utförande av nödiga reparationsarbeten å
det i närheten av Vreta klosters kyrka belägna klosterhuset
anvisa på extra stat för år 1915 ett belopp av
10,000 kronor.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan avstatsrådets
övriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
C. Wilh. Hagman.
Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B., 1914.