Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 197.

1

Nr 197.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående pension
åt kaptenen kommissionslantmätaren M. W. Huss;
given Stockholms slott den 3 juli 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att kommissionslantmätaren Magnus Willgott Huss må från och
med månaden näst efter den, vari avsked från kommissionslantmätartjänsten
varder honom beviljat, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av niohundra kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. lsaml. léOhäft. (Nr 197—199.) 1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 197.

Utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 juli 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen statsrådet friherre Beck-Friis anförde.

Kommissionslantmätaren i Västerbottens län, kaptenen i Norrbottens
regementes reserv Magnus Willgott Huss har i en till Kungl.
Maj:t ställd, av lantmäteristyrelsen med utlåtande den 4 maj 1914 överlämnad
ansökan anhållit, att Kungl. Maj:t måtte åt honom utverka en
pension av 1,500 kronor.

Häröver har statskontoret den 25 maj 1914 avgivit infordrat
utlåtande.

I fråga om Huss’ föregående tjänsteverksamhet inhämtas av handlingarna,
att sökanden, som är född den 13 mars 1854 och alltså uppnått
60 års ålder, den 16 maj 1881 konstituerats till lantmäteriauskultant
samt befordrats den 5 april 1891 till vice kommissionslantmätare

3

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 197.

och den 30 maj 1902 till kommissionslantmätare. Han kan således nu
räkna 33 tjänstår, därav 23 såsom vice kommissionslantmätare och
kommissionslantmätare.

Sökanden har i ansökningen anfört, att han vid den omorganisation
av lantmäteristaten, som genomfördes från och med år 1910, icke
fått sig tilldelat något lantmäteridistrikt utan hänvisats att inom en
ringa del av Västerbottens län försöka erhålla förordnanden å lantmäteriförrättningar.
På samma gång omorganisationen sålunda medfört
en stark begränsning av den honom såsom kommissionslantmätare tillförsäkrade
rätten att erhålla arbete, hade ock en nedsättning av det
för arbetet bestämda arvodet verkställts med ungefär 33 procent. Dessa
i och för sig mycket kännbara förändringar hade kommit att drabba
honom så mycket hårdare, som under de senaste åren hans synförmåga
försämrats i sådan grad, att han vore urståndsatt att personligen utföra
vissa till tjänsten hörande arbeten.

I avseende å sin synförmåga har sökanden åberopat två av
medicine doktorn Erik Nordenson den 20 januari 1914 och den 4 maj
1914 utfärdade intyg, utvisande att sökanden, som alltsedan år 1893
lidit av kronisk ögonsjukdom, numera hade synförmågan å båda ögonen
nedsatt till fingerräkning på ungefär 1 meter, att ingen utsikt till förbättring
genom förnyat operativt ingrepp förefunnes, samt att hans
synförmåga vore alltmera sjunkande, varigenom hans arbetsmöjlighet
alltmer förminskades.

Sökanden har vidare anfört, att då han genom sin nämnda sjukdom
bleve vid lantmäteriförrättningar i högre grad än andra beroende
av medhjälpare, behållningen av hans arbete måste bliva synnerligen
ringa. Med hänsyn till arten av sin sjukdom hade han icke heller förhoppning
om förbättring, vadan han icke kunde förvänta att hädanefter
bliva utnämnd till distriktslantmätare.

Då han sålunda på grund av dels lantmäteriväsendets omorganisation
dels sin sjukdom nu såge sig fullständigt avstängd från inkomstbringande
sysselsättning på ett område, däråt han mer än 30 år ägnat
väsentlig del av sitt arbete, syntes honom starka billighetsskäl tala för,
att en pension tilldelades honom redan nu, oaktat han ännu ej fyllde
de för kommissionslantmätare stadgade pensionsvillkoren. Han ansåge
sig vidare böra meddela, att han sedan år 1904 uppbure den för kapten
av första klass bestämda pensionen av 2,720 kronor.

I fråga om sökandens rätt till pension har lantmäteristyrelsen anfört
följande.

Genom av 1885 års riksdag fattade och av Kungl. Maj:t gillade

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 197.

beslut hade under vissa villkor å allmänna indragningsstaten uppförts
48 pensioner, till belopp av 1,600 kronor för varje, att av Kungl. Maj:t,
i den mån nämnda antal pensionsrum därtill lämnade tillfälle, vid avgång
från lantmäteristaten ävensom från anställning vid ekonomiska
kartverket tilldelas kommissionslantmätare, som uppnått 65 levnadsår
och tjänat minst 30 år samt under sammanräknade 25 år varit anställda
vid generallantmäterikontoret eller vid ekonomiska kartverket
eller såsom storskiftes- eller avvittringfelantmätare, vice kommissionslantmätare
eller kommissionslantmätare och av Kungl. Maj:t prövades
hava under förenämnda 25 år varit verksamma såsom lantmäteritjänstemän.
I sammanhang härmed hade bestämts, att kommissionslantmätare,
som uppnått 65 levnadsår och tjänat 30 år, men som icke
komme i åtnjutande av förenämnda förhöjda pensioner, skulle äga att
vid avskedstagandet uppföras å allmänna indragningsstaten till pension
av 900 kronor med rättighet därjämte för dem att, i den ordning de
undfått avsked, kunna i mån av äldres avgång under de för de förhöjda
pensionernas erhållande stadgade villkor uppföras till åtnjutande
av det högre pensionsbeloppet.

Sökanden uppfyllde icke de stadgade villkoren för erhållande av
någondera av ovan nämnda pensioner. Han hade icke givit anledning
till någon anmärkning för fel eller försummelse i tjänsten, men hans
verksamhet, särskilt sedan han befordrades till vice kommissionslantmätare,
hade, även om hänsyn toges till att han innehaft militär befattning,
enligt lantmäteristyrelsens mening varit av synnerligen ringa omfattning.
Detta förhållande berodde emellertid till väsentlig- del på den
ögonsjukdom, av vilken sökanden lidit allt sedan år 1893 och som medfört
en alltmer sjunkande synförmåga. Härigenom hade hans arbetsmöjlighet
förminskats, och han torde för närvarande få anses oförmögen
att utföra något egentligt lantmäteriarbete. Nu berörda förhållanden
hade på sin tid föranlett, att lantmäteristyrelsen med hänsyn till jordägares
intressen ansett sig icke kunna förorda eller förordna sökanden
till befattning å den nya stat, som för lantmäteristaten i länen trädde
i tillämpning med ingången av år 1910.

På grund av vad här ovan blivit upplyst och förevarande ansökning
innehölle ansåge lantmäteristyrelsen emellertid billigt, att sökanden
bereddes pension även såsom lantmätare. Vad beloppet av denna pension
anginge funne sig lantmäteristyrelsen icke skäligen kunna tillstyrka
högre belopp än 900 kronor. På grund av nionde punkten i grunderna för
pensioneringen av arméns befäl och underbefäl med vederlikar, sådan
denna punkt lyder enligt kungörelsen den 6 augusti 1909, komme

5

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 197.

emellertid sökandens pension såsom kapten av första klass, vilken enligt
sökandens uppgift utginge med ett årligt belopp av 2,720 kronor,
att nedsättas med två femtedelar av förstnämnda belopp, till följd varav
ett bifall till lantmäteristyrelsens nu framställda förslag innebure, att
sökandens sammanlagda pension av statsmedel endast skulle höjas med
540 kronor till 3,260 kronor.

Statskontoret har i huvudsak anfört följande.

Med hänsyn till vad lantmäteristyrelsen upplyst därom, att sökanden
på grund av sin ögonsjukdom icke ansåges böra överflyttas till
befattning å den från och med år 1010 gällande nya staten för lantmäteristaten
i orterna, och han således utan eget förvållande gått miste
om den möjlighet till erhållande av pension vid otjänstbarhet på grund
av sjukdom, som en sådan överflyttning skulle hava medfört, och i
betraktande av hans avsevärt långa tjänstetid såsom lantmätare, syntes
det statskontoret, som om vissa billighetsskäl talade för att, då sökanden
numera till följd av samma sjukdom kunde anses oförmögen att
utföra något egentligt lantmäteriarbete, åt honom bereddes någon pension
i hans egenskap av kommissionslantmätare.

Beträffande pensionens belopp utginge statskontoret från att detsamma
ej borde överstiga vad som skulle hava tillkommit sökanden i
pension enligt civila pensionslagen, därest han nu avginge från tjänst
såsom distriktslantmätare. Då lönen vid sådan tjänst vore 2,000 kronor
och under antagande att sökanden, om han blivit befordrad till distriktslantmätare,
i sammanhang därmed, med tillämpning av den i avlöningsvillkoren
distriktslantmätare medgivna rätt att för löneförhöjning tillgodoräkna
sig högst fem år i kommissionslantmätarbefattning, tillerkänts
första ålderstillägget å lönen med 400 kronor, skulle sökandens pensionsunderlag
vara 2,400 kronor och den honom tillkommande pensionen
utgöra 33/sb härav eller, efter föreskriven avrundning 2,270 kronor.
Med hänsyn till att sökanden åtnjöte pension från arméns pensionskassa
och fyllnadspension, skulle emellertid sistnämnda belopp, jämlikt § 16
mom. 3 pensionslagen nedsättas till en tredjedel eller till 756 kronor
67 öre. Då, på sätt lantmäteristyrelsen framhållit, sökandens militära
pension, därest det av styrelsen föreslagna beloppet, 900 kronor, bleve
honom tillerkänt å allmänna indragningsstaten, skulle minskas med 2/s
av detta belopp, komme alltså vid bifall till styrelsens förslag, den
verkliga pensionsförbättringen för sökanden, 540 kronor, att understiga
det belopp, 756 kronor 67 öre, vilket under ovan angivna förutsättning
skulle tillkomma honom enligt civila pensionslagen. Vid sådant för -

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 197.

hållande hade statskontoret icke något att erinra mot lantmäteristyrelsens
förslag.

På grund av vad i detta ärende förekommit anser jag mig böra tillstyrka,
att pension beredes Huss till det av lautmäteristyrelsen och statskontoret
föreslagna beloppet. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t
måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,

att kommissionslantmätaren Magnus Willgott Huss må från och
med månaden näst efter den, vari avsked från kommissionslantmätartjänsten
varder honom beviljat, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av niohundra kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition till riksdagen i
ämnet avlåtas av den lydelse, bil. . . . till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
A. Lekander.