Klingl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående vissa
åtgärder för rekrytering och civilanställning av fast anställt
manskap vid armén och marinen; given Stockholms
slott den 19 juni 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen:

dels att för anordnande i enlighet med vad i statsrådsprotokollet angivits
av en central byrå för rekrytering och civilanställning å extra stat
för år 1915 anvisa ett anslag av 20,000 kronor;

dels att medgiva, att för påbörjande redan under år 1914 av nämnda
byrås verksamhet av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i
anspråk ett belopp av 10,000 kronor;

dels ock att medgiva, att av de i staterna för arméns truppförband
för år 1915 under »manskapsavlöning och rekryteringsmedel» upptagna belopp
må till underlättande för volontärer, som, efter rekapitulation, tjänat
minst fem år, att erhålla civilanställning i statens verk, i den mån berörda
medel därtill lämna tillgång, utgå understöd i enlighet med i statsrådsprotokollet
angivna grunder och de särskilda bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t meddelas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hj. L. Hammarskjöld.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 118 käft. (Nr 162.) 1

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Utdrag av protokollet över lantförsvar särenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 19 juni 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars-, sjöförsvars- och civildepartementen
anförde chefen för förstnämnda departement, hans excellens
herr statsministern Hammarskjöld följande:

»På civildepartementets föredragning lärer frågan om arbetsförmedling
åt värnpliktiga efter slutad tjänstgöring få inför Kungl. Maj:t framläggas.

Såsom i annat sammanhang inför Kungl. Maj:t av mig framhållits,
tarvas jämväl med hänsyn till det fast anställda manskapet ett ingripande
från statens sida, av liknande innebörd som det för de värnpliktiga åsyftade.
I fråga om manskapet å stat gäller det emellertid åtgärder ej blott
för beredande av anställning efter slutad tjänstetid, s. k. civilanställning,
utan även — så länge och i den mån detta manskap ej kan anskaffas

3

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

i

omedelbart ur de värnpliktigas led — för att för själva den militära anställningen
förvärva det erforderliga antalet manskap.

Den betydelse, som särskilt ordnandet av. den s. k. civilanställningsfrågan
äger för det fast anställda manskapets rekrytering, har länge erkänts
och även framhållits av Riksdagen, som i skrivelser den 1 juni 1908
i sammanhang med beviljandet, i enlighet med därom avlåtna nådiga propositioner,
av extra rekryteringsmedel uttalade, att enligt Riksdagens förmenande
åtgärder av helt annan art än den då ifrågasatta vore av nöden för
vinnande av en tillfredsställande rekrytering av manskapet vid armén,
flottan och kustartilleriet, därvid särskilt frågan om beredande åt uttjänta
militärer av civilanställning syntes Riksdagen vara att beakta.

Med hänsyn till den offentliga arbetsförmedlingens redan vunna utveckling
och dess betydelse för de avgående värnpliktigas anställande i
arbete har givetvis tagits under omprövning, huruvida icke ensamt genom
dess medverkan även anskaffningen av fast anställt manskap samt detta
manskaps civilanställning skulle kunna på ett tillfredsställande sätt bliva
ordnad. Emellertid möter här den ur organisationssynpunkt viktiga svårigheten,
att den offentliga arbetsförmedlingen saknar det praktiskt förmedlande
centralorgan, vilket, på sätt nedan närmare utvecklas, för nu berörda syften
torde bliva, nödvändigt. Ej heller lärer den offentliga arbetsförmedlingen
kunna åtaga sig all den upplysnings- och anskaffningsverksamhet, som
åtminstone tills vidare torde erfordras för att fylla vakanser inom armén
och marinen samt för civilanställningsfrågans lösande. Om ock de offentliga
arbetsförmedlingsanstalterna böra även framgent anlitas, synes sålunda
en särskild organisation bliva oundgänglig för rekryteringens och
civilanställningens ordnande.

Såsom här nedan även skall framhållas, torde i allt fall för det fast
anställda manskapets civilanställning åtgärder erfordras, som gå utöver vad
som kan innefattas under förmedlingsverksamhet.

4

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 162.

Rekryteringen av stammanskap.

A. Armén.

Beviljade Såsom ordinarie rekryteringsbidrag har alltsedan år 1901 plägat

rekVmedeL98'' utgå 50 kronor för varje nyantagen volontär med en anställningstid av
tre år. Härtill har Riksdagen årligen under anslaget till avlöning och
rekrytering m. m. beviljat medel, beräknade till 50/3 kronor för varje i
staterna uppfört manskapsvolontärnummer. I den mån dessa nummer icke
kunnat besättas utan stått vakanta, har det ordinarie rekryteringsbidraget
besparats och ingått till fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.

Genom nådigt brev den 6 september 1907 medgavs, att för underlättande
av då pågående inanskapsrekrytering vid armén finge utgå ett
extra rekryteringsbidrag, vilket skulle beräknas efter 10 kronor för varje
nummer, som till fyllande av manskapsnumerären — distinktionskorprals-,
korprals- och vicekorpralsnummer däri inräknade — enligt 1908 års stater
skulle besättas med nyanskaffad volontär eller rekapitulant, varjämte skulle
beräknas dels 20 kronor för varje rekryt, med vilken redan träffats eller
komme att träffas tjänstavtal att gälla från och med den 1 november 1907
eller från senare tidpunkt, dels ock likaledes 20 kronor för varje då (deri
6 september 1907) anställd volontär, med vilken under samma år utgående
tjänstavtal förlängdes med minst två år, samt 10 kronor för dylik volontär,
som inginge avtal om allenast ett års förlängd tjänstetid. I samma nådiga
brev föreskrevs därjämte bland annat, att ifrågavarande medel skulle av
arméförvaltningen förskottsvis, mot redovisningsskyldighet, utbetalas till
vederbörande regements- och kårchefer, att dessa skulle äga att förfoga
över medlen för därmed avsett ändamål med iakttagande likväl, att så
stor del som möjligt därav måtte tillkomma det anställda manskapet, samt
att, sedan erforderliga omkostnader blivit bestridda, återstoden av det
extra rekryteringsbidraget skulle, i den mån det lämpligen kunde ske, fördelas
på det sätt, att vid samma truppförband rekryter och rekapitulanter,
som anställts för lika lång tid, av de för rekryteringen anvisade

5

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

ordinarie anslagsmedel och av det extra rekryteringsbidraget sammanlagt
erhölle sinsemellan lika belopp, vilkas storlek skulle bestämmas i förhållande
till anställningstidens längd och i intet fall finge överstiga 90 kronor.

Sedan dess har Riksdagen beviljat extra rekryteringsbidrag i enlighet
med grunderna i nådiga brevet den 6 september 1907 jämväl till fyllande
av manskapsnumerären enligt 1909, 1910, 1911, 1912, 1913 och
1914 års stater.

På grund av de alltjämt bestående svårigheterna vid rekryteringen
fann sig därjämte 1913 års Riksdag föranlåten att, med bifall till en därom
avlåten nådig proposition, för fyllande av manskapsnumerären enligt
1914 års stater utöver omförmälda extra rekryteringsbidrag bevilja ett belopp
å 25,000 kronor att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar
såsom ett nytt tillfälligt rekryteringsbidrag tilldelas de truppförband,
där det visat sig särskilt svårt att fylla förefintliga vakanser.
Genom nådigt brev den 1 augusti 1913 har Kungl. Maj:t på
sätt, som där (olika för olika truppförband) närmare angivits, fördelat
sådana bidrag mellan 9 infanteriregementen samt de 3 truppförband av
specialvapnen, som äro förlagda i Boden. Angående användningen av de
sålunda anordnade medlen föreskrevs i samma nådiga brev bland annat, att
det till vederbörande chefs förfogande ställda särskilda beloppet skulle i
förhållande till den avtalade tjänstetidens längd lika fördelas mellan det
manskap, som anställdes till fyllande av 1914 års stater genom vare sig
nyanvärvning eller rekapitulation, samt att vid dispositionen av samtliga
för rekrytering anvisade belopp skulle tillses, att vad som tilldelades
rekryt eller rekapitulant i intet fall finge överstiga sammanlagt 135 kronor.

Enligt den föreslagna nya härordningen är det avsett, att de för Det nya härmanskapsavlöningen
anslagna medel skola, i den mån de icke för samma fotlag*.
ändamål tagas i anspråk, få enligt vissa grunder disponeras jämväl för
rekryteringen.

Med anledning härav har i staterna för år 1915 vidtagits den förändringen,
att de för manskap anslagna avlöningsmedlen jämte de truppförbandet
tillkommande rekryteringsmedlen, vilka sistnämnda förut beräknats
gemensamt för samtliga truppförband, uppförts under särskild rubrik,
skilda från övriga å vederbörande stat upptagna avlöningsmedel, varjämte i en
»sammanfattning av de å truppförbandens stater upptagna medel till befälsavlöning
samt manskapsavlöning och rekryteringsmedel» intagits en anmärkning
av innehåll,

att de för manskapsavlöningen anslagna medel må, i den mån de
icke för nämnda ändamål tagas i anspråk, av vederbörande regements -

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

(kår-)chef disponeras jämväl för rekryteringen in. m. i enlighet med av
Kungl. Maj:t utfärdade närmare bestämmelser, sålunda:

att de för vakant underbefälsbeställning av manskapet i stat anvisade
avlöningsförmåner må under vakanstiden utgå till menig volontär eller till
underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen,

att för anvärvning av rekryter högre rekryteringskostnader må utgå
än de i vederbörlig stat därför beräknade medel,

att till värnpliktig, som uttagits till och utbildats såsom underbefäl
eller beställningsman och som låter anvärva sig såsom volontär, må utbetalas
»anställningspremie»,

att till underbefäl av manskapet, som efter rekapitulation tjänat
minst sex år, må utbetalas »avskedspremie», och

att till musikelev må efter minst ett års anställning utbetalas »gratifikation»,

samt att vad av rekryteringsmedlen samt manskapsavlöningen ena
året inbesparas jämväl ett kommande år må av regements-(kår-)chefen enligt
samma bestämmelser disponeras.

Vid sådant förhållande hava för framtiden extra rekryteringsmedel
tänkts icke vidare skola utgå.

1907 års Redan 1907 års volontärkommission fäste sig särskilt vid den

kommission, bristande enhetlighet, som då rådde vid olika truppförband i fråga om
rekryteringsmedlens användning. Kommissionen uppvisade, att, medan vid
vissa truppförband lega utgick till varje volontär med bestämt belopp,
dess storlek i andra fall beräknats mer efter anställningstidens längd,
under det att åter i andra fall rekryterna ej erhöllo någon lega vid anställningen,
utan i stället alla under ett år å rekryteringsmedlen kvarvarande
besparingar, sedan övriga utgifter gäldats.

Förhållandena i detta avseende angivas närmare av kommissionen i
följande av densamma uppgjorda sammanställningar, vilka grundats på
under år 1907 infordrade uppgifter:

I. Vid första anställningen.

A. Legan utgår med fast belopp, nämligen:

vid 1 regemente med..............0 kronor

t> 4 regementen » ..............5 »

»6 » » ..............10 »

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162. 7

»2 » » 15 kronor

» 2 » » ..............20 »

vid 1 regemente med..............22 *

» 3 regementen > 25 »

»3 » » 30 » och

» 1 regemente » ..............38 >

Anm. Vid 6 regementen utdelas dessutom möjligen uppkomna besparingar å rekryteringsanslaget;
vid 8 regementen får rekryten högre lega, i vissa fall ända till 50 kronor, därest
han anställdes utan värvare; och vid ett regemente insättes lega utom 5 kronor i postsparbanken.

B. Legans storlek beräknas efter anställningstidens längd och utgår:

a) vid 2 års anställning

vid 2 regementen med.............10 kronor,

» 1 regemente » 12 »

>1 » » 13 >

> 2 regementen » .............15 >

»8 » » .............20 »

» 1 regemente > 22 > och ''

»1 » » 24 »

b) vid 3 års anställning *

vid 1 regemente med..............15 kronor,

»1 » » ..............18 »

» 2 regementen > 20 »

»2 » » ..............25 »

» 1 regemente » 28 >

» 8 regementen » 30 »

» 1 regemente » -33 » och

*1 » » 36 »

c) vid 4 års anställning

vid 1 regemente med..............15 kronor,

>1 > » 31 > och

» 2 regementen » 35 »

Anm. Även i detta fall förekommer det, att möjligen uppkomna besparingar å rekryteringsanslaget
utdelas samt att rekryten erhåller högre lega, därest han anställes utan
värvare.

8

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

C. Rekryten erhåller alla å rekryteringsanslaget uppkomna besparingar,
sålunda vid anställning i regel ingen eller i alla händelser den mindre delen av
legan.

Detta system tillämpas vid 13 regementen. Beloppet angives icke alltid,
men synes röra sig omkring halva rekryteringsanslaget, d. v. s. 25 kronor.

Anm. I vissa fall utbetalas legan årsvis.

II. Tid förnyad anställning (rekapitulation) efter 3. tjänsteåret.

A. Legan utgår med bestämt belopp för varje år, nämligen:

vid 4 regementen med
» 1 regemente »

» 8 regementen »
»2 » »

»37 » »

. . 10 kronor per år

. .14 » » »

. . 15 » » >

. .16 » » »

. . 162/3 » » »

B. Vid ett regemente utgår ingen lega vid rekapitulation under ett år,
med 25 kronor vid rekapitulation under 2 år.

Kommissionen förordade för sin del, att för alla truppförband måtte
bestämmas, huru stor del av legan borde tillkomma volontären, och huru
mycket av densamma, som borde utgå till värvaren. Vidare föreslog kommissionen,
att rekryteringen måtte överlämnas åt särskilda rekryteringskommissioner
vid varje regemente, vilka närmast under regementschefen
skulle bära ansvaret för, att inga åtgärder uraktlätes, vilka kunde bidraga
till att hålla regementets eller kårens volontärstyrka fulltalig för därtill
anslagna medel. För volontäranskaffningen skulle varje regemente tilldelas
ett rekryteringsområde, vilket i allmänhet, så långt ske kunde, skulle
sammanfalla med de inskrivningsom råden, från vilka värnpliktiga tilldelades
regementet.

Rekryteringsmedlens
användning.

På fjärde försvarsberedningens föranstaltande hava uppgifter införskaffats
angående l-ekryteringsmedlens användning under år 1913 vid
truppförband tillhörande fjärde arméfördelningen. Dessa uppgifter hava
sedermera kompletterats även beträffande övriga arméfördelningar samt
Gottlands och Bodens trupper. Av dem framgår följande:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

9

Ersättning
till volon-tärer.

Ersätt-ning till
värvarc.

Rese-

kostnader.

Särskilda
kostnader
för rekry-terings-kommis-sioner.

Annon-

sering.

Övriga

utgifter.

Summa.

I.

Arméfördelningen

50896

77

24 042

58

387

50

852

91

1401

31

77 581

07

II.

>

32 731

55

6 259

97

675

10

28

—

1290

64

577

40

41562

66

III.

>

39 606

46

6 246

31

692

80

—

—

975

07

615

35

48135

99

IV.

»

50 248

56

22 761

44

7 210

42

1362

19

650

67

7110

32

89 343

60

V.

>

26 940

62

10 954

02

1059

60

—

—

720

82

2 309

22

41 984

28

VI.

1

22 206

73

10 871

33

269

16

—

—

635

27

1593

19

35 575

68

Gottlands trupper . .

12 315

86

1864

—

860

10

—

—

342

08

67

13

15 449

17

Bodens trupper . . .

8182

92

3 317

74

18

—

—

—

775

94

998

53

13 293

13

Summa

243129

47

86317

39

11172

68

1890

19

6 243

40

14 672 45

362925

58

Beträffande förhållandena vid de särskilda regementena föreligger
för fjärde arméfördelningens truppförband följande sammanställning, jämväl
avseende år 1913:

Ersättning till

Övriga

Till-

volontärer.

värvare.

kostnader.

sammans.

Svea livgarde................

5 875-74

6140-00

4 624-99

16 640-73 !

Göta livgarde...................

5 391-33

5 530’00

4116-46

15037-79

Livregementets grenadjärer.............

4 971-58

985-00

187-53

6144-11

Södermanlands regemente..............

4 655-00

1 470-00

72-92

6197-92

Vaxholms grenadjärregemente............

3 512-61

2 53600

488-39

6 öoT^OO

Livgardet till häst.................

6 992-44

1040 00

2 55062

10 583''06

Svea artilleriregemente...............

6 610-25

1 625-00

1 390-90

9 626-15

Positionsartilleriregementet.............

2 634-29

2 300-00

397-00

5 331-29 1

Svea ingenjörkår...............

4 218-24

805-44

1 64601

6 669-69 j

Eälttelegrafkårcn..................

3 037-17

33000

855-63

4 222-80

Svea trängkår...................

2 349-91

—

3-15

2 353-06 j

Summa

50248-56

22 761 44

16 333 60

89343-60

Per volontär räknat skulle fördelningen av rekryteringsm edlen vid
de särskilda truppförbanden inom sistberörda arméfördelning för år 1913
ställa sig på sätt framginge av följande sammanställning:

Bihang till senare riksdagens protokoll 1614.. 1 samt 118 käft. (Nr 162.) 2

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Rekrytering genom
värvare.

Rekryter anställda på
2 år........

Rekryter anställda på
3 ar........

Rekrytering utan anlitande
av värvare.

Rekryter anställda på
2 ar........

Rekryter anställda på
3 ar........

Beloppets ungefärliga användning per (anställd) volontär.

Rege-

mente.

fogande

ställt be-lopp.1

Ersättning
(lega, hand-penning)
till den
anvärvade.

Ersättning
(dusör)
till värvare.

Omkostnader
(annonsering,
resor, läkar-undersökning
m. m.)2

Summa.

I. 1

63: 33

23:

30:-

23: 30

76: 30

I. 2

>

17:

—

20:-

16: 33

53: 33

I. 3

»

—

—

I. 10

40:

—

40: —

3: 33

83: 33

I. 26

>

36: 33

30: —

12:

—

78: 33

K. 1

23: 33

20: —

20:

—

63: 33

A. 1

»

20:

—

30:-

13; 33

63: 33

A. 9

>

l3: 56

40:-

9: 77

63:33

Ing. 1

>

—

—

Ing. 3

>

—

—

I. 1

80:-

23

30: — ä 50: —

23

30

76: 30 ä 96: 30

I. 2

>

25: 50

40: —

14

50

80: —

I. 3

25: — ä 45: —

30: — ä 55: —

10

—

65: — ä 110: —

I. 10

45

—

60: —

5

—

110:-

I. 26

>

48

—

35: —

12

—

95: —

K. 1

>

40

—

20:-

20

—

80: —

A. 1

25

—

40: —

15

—

80: —

A. 9

30

22

40: —

9

78

80: —

Ing. 1

»

35

—

30: —

15

—

80: —

Ing. 3

>

43

—

20: —

17

—

80: —

I. 1

63: 33

53: —

_

23:,30

76: 30

I. 2

>

—

—

I. 3

«

60: —

a 70: —

—

3: 33

63: 33 å 73: 33

I. 10

>

80

—

—

3: 33

83: 33

I. 26

>

61

33

—

12

—

73: 33

K. 1

>

43

33

—

20

—

63: 33

A. 1

>

50

—

—

13: 33

63:33

A. 9

>

—

—

Ing. 1

48: 33

—

15

—

63: 33

Ing. 3

>

—

—

I. 1

80:-

53: —

23

30

76: 30

I. 2

40: 50

—

39

50

80: —

I. 3

>

70:-

ä 90: —

—

10

—

80: — ä 100: —

I. 10

>

105: —

—

5

—

110: —

I. 26

>

78

: —

—

12

—

90: —

K. 1

>

—

—

A. 1

>

65: —

—

15: —

80: —

A. 9

>

—

—

Ing. 1

65

: —

—

15

80: —

Ing. 3

63: —

—

17

80: —

1 Dessutom bär genom kungl. brevet den 1. aug. 1913 för fyllande av 1914 års stater anvisats
till Södermanlands regemente (3 10) och Vaxholms grenadjärregemente (3 26) ett nytt extra rekryteringsbidrag
å 2,220 kr. resp. 1,545 kr., vilket icke utgår med visst belopp per volontär

2 Besparingar å belopp, som enligt denna kolumn reserverats för omkostnader, fördelas vid ärets
slut på samtliga under året anvärvade rekryter.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

11

För volontärs inställelse till tjänstgöring efter första anvärvningen
samt hemresa efter erhållet avsked utgår enligt gällande avlöningsreglemente
ingen särskild ersättning. Därför plägar volontärs resekostnad för
inställelse till tjänstgöring ingå i anställningskostnaderna och utgå av
rekryteringsmedlen. Endast volontärer, tillhörande Gottlands infanteriregemente,
Bodens trupper och 6:te arméfördelningens truppförband utom
Hälsinge regemente, äga, såvitt de anvärvats utom länet, erhålla fria
resor såväl vid inställelse efter första anvärvningen som vid erhållet
avsked.

Enligt av mig inhämtade uppgifter sker anskaffningen av rekryter
i vissa fall gemensamt för hela regementet eller kåren, i andra fall särskilt
för de olika kompanierna (skvadronerna, batterierna). Rekrytering på förstnämnda
sätt uppgives äga rum vid 15 av de 59 uppgiftslämnande förbanden,
vid 30 sker rekryteringen kompanivis och vid de återstående 14 användas
båda de nu nämnda sätten.

Den närmaste ledningen av rekryteringsverksamheten handhaves vid
truppförbanden i de fall, då rekryteringen sker regementsvis, vanligen
av en officer, som i egenskap av rekryteringsofficer handlägger hithörande
ärenden, varvid han stundom har till sitt förfogande en underofficer.
När däremot anskaffningsarbetet sker kompanivis, utövas ledningen därav
av kompanicheferna, någon gång med biträde av en för regementet gemensam
rekryteringsofficer.

De svårigheter, som mött vid rekryteringen, hava i åtskilliga fall
föranlett upprättandet under senare år av s. k. rekrytering skommissioner.
Enligt de erhållna uppgifterna äro vid 11 truppförband dylika kommissioner
i verksamhet. En kommission finnes inom en var av lista, 2:dra
och 3:dje arméfördelningarna; 4:de och 5:te fördelningarna hava vardera 2
kommissioner, och inom 6:te fördelningen återfinnas de återstående 4.

Vanligen består kommissionen av en regementsofficer såsom ordförande,
en kapten (stundom två), en subalternofficer, en eller flera underofficerare
och något underbefäl av manskapet. Flera kommissioner hava
emellertid ett färre antal ledamöter, i ett par fall blott en officer och en
underofficer.

För rekryteringen användes alltjämt i stor utsträckning värvare.
Enligt de lämnade uppgifterna äger samarbete med sådana rum vid 49
av samtliga 59 truppförband. Värvarna anställas av vederbörande truppförband
genom kontrakt, varvid i allmänhet överenskommelse träffas om
den ersättning, som värvaren för olika fall har att uppbära.

Anskaffningen
av
rekryter.

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Vederbörande militära myndigheter hava därjämte under senare år
gång efter annan hänvänt sig till den offentliga arbetsförmedlingen för att
genom dess medverkan erhålla rekryter.

Genom beslut den 30 maj 1913 föreskrev Kungl. Maj:t i samband
med utanordnande av extra rekryteringsmedel, att den offentliga arbetsförmedlingen
borde i största möjliga utsträckning anlitas för manskapsrekryteringen,
på det att omkostnaderna för densamma måtte nedbringas och
rekryteringsbidraget därigenom så mycket som möjligt komma manskapet
till godo i form av ökad lega.

Också har från 46 truppförband uppgivits, att samverkan med arbetsförmedlingsanstalterna
ägt rum för anskaffning av rekryter.

Enligt uppgifter från truppförbanden hava genom arbetsförmedlingsanstalts
försorg under år 1913 förmedlats tillhopa 213 volontäranställningar.

B. Marinen.

Enligt gällande stater för flottan och kustartilleriet utgå lega, räknad
efter 12 kronor 50 öre per man och år, samt övriga rekryteringskostnader,
beräknade efter 40 kronor per man, därav högst 30 kronor tillfalla
värvaren.

Genom särskilda nådiga brev den 18 oktober 1912 och den 15 augusti
1913 har vad flottan angår medgivits, att en rekapitulationspremie av högst
150 kronor finge under vissa villkor tilldelas den, vars anställningstid utginge
vartdera årets höst och som toge förnyad anställning.

Genom nådigt brev den 9 januari 1908 medgavs även för flottan
och kustartilleriet, att extra rekryteringsbidrag skulle få utgå för fyllande
av 1908 års stater under enahanda villkor, som ovan angivits beträffande
armén. Sedermera har emellertid sådant rekryteringsbidrag icke utgått vid
marinen.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 162.

In
O

De sammanlagda nettoutgifterna för rekryteringen inom marinen
under år 1913 framgå av följande sammanställning:

Karlskrona

station.

Stockholms

station.

Karlskrona

kustartilleri-

regemente.

Vaxholms

kustartilleri-

regemente.

Summa.

Ersättning till rekryter.....

11 813-39

6 586-97

6 754-17

9 487-50

34 642 03

Ersättning till värvare.....

4 818-36

2 74000

4 440-00

5 83200

17 830-36

Resekostnader.........

1 319-60

1123-55

—

62003

3 063-18

Läkarundersökning.......

—

—

—

35-00

35-00

Annonsering..........

5 773-20

3 596-26

—

677-66

10 047-12

Trycksaker..........

683-42

4000

—

104-25

827-67

Övriga kostnader........

48-75

3 725-00

—

61-11

3 834-86

Summa kronor

24 456 72

17 811 78

1119417

16817-55

70280-22

Ersättning för rekryts inställelse till tjänstgöring samt för hans hemfärd
efter tjänstetidens slut utgår dessutom.

Rekryteringen vid flottan skall för vardera av Stockholms och Karlskrona
stationer verkställas inom de inskrivningsområden, från vilka värnpliktiga
uttagas till eller tilldelas stationen. Vid kustartilleriet äro särskilda
rekryteringsområden ej tilldelade de olika regementena eller detachementen.

Vid var och en av flottans stationer finnes under chefen för underofficers-
och sjömanskårerna en underofficer, som förmedlar anvärvning av
rekryter, då sådan ej sker genom värvare. I flertalet fall sker dock anställningen
genom värvare. Dessutom äger varje underofficer, underofficerskorpral
och korpral vid flottan rätt att anvärva manskap. Blott i ett ringa
fåtal fall har anställning skett genom medverkan av den offentliga arbetsförmedlingen.
Särskild rekryteringskommission finnes ej vid flottan.

Vid kustartilleriets regementen (detachement) antagas rekryter av
regementschefen (detachementsbefälhavaren), som även ombesörjer för rerekryteringen
erforderlig annonsering; men någon för regemente (detachement)
i dess helhet gemensam rekryteringskommission finnes icke, utan
anskaffningen av rekryter sker kompanivis genom koinpanichefernas försorg.
Kompanicheferna anlita härvid värvare, offentliga arbetsförmedlingsanstalter
eller till hemorten permitterat manskap.

I en av chefen för marinstaben den 15 april 1914 avgiven utredning
föreslår denne, förutom ökande av rekryteringsmedlen, ett mer planmässigt

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

ordnande av rekryteringen vid flottan, varigenom vakanserna skulle kunna
nedbringas. Såsom nu är fallet — anför marinstabschefen — anskaffas rekryter
till sjömanskårerna genom värvningsförrättare antagna av vederbörande
stationsbefälhavare. Då den mångfald av göromål, som tillkomme sistnämnda
myndighet, icke medgåve innehavaren att ägna all den tid och
uppmärksamhet, som torde vara erforderlig, åt anställandet av lämpliga
rekryteringsombud överallt, där så kunde erfordras, samt åt tillsynen däröver,
att sagda personer verkligen lägga sig vinn om att anskaffa manskap, föreslår
marinstabschefen, att bestyret med rekryteringens ordnande och rekryteringsombuds
anställande för såväl sjömans- som skeppsgossekårerna måtte
anförtros åt en enda person, vilken syntes böra vara sjöofficer av regementsofficers
grad och tjänstgörande i sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition.
Sagda person borde äga rättighet att antaga rekryteringsombud
och medelst inspektioner övertyga sig om att de antagna ombuden
verkligen vinnlägga sig om anskaffandet av manskap till ovannämnda kårer.
Han borde även utarbeta och, sedan nödiga penningmedel anvisats, låta trycka
och ^distribuera de broschyrer och annonser angående anställning av
manskap vid flottan, som syntes erforderliga, för att kännedom härom måtte
bliva allmänt spridd inom landet. Till sagda befattningsinnehavare, vilken
i denna egenskap lämpligen torde benämnas »flottans rekryteringschef»,
skulle vederbörande kårchefer direkt kunna hänvända sig i frågor angående
rekryteringen.

Dcparte- Rekryteringen av stammanskapet vid armén och marinen företer

VfensSyti- en brokig växling av olika system och medel, som här endast kunnat i
rande, gina huvuddrag antydas.

Denna olikhet kan väl i många fall förklaras av de särskilda förhållandena
och betingas till och med stundom av dessa, men synes ur andra
synpunkter icke vara ägnad att befrämja rekryteringen i stort.

Mot rekryteringens nuvarande organisation kan göras gällande,
att densamma icke betraktats såsom en försvarets — eller ens vapenslagets
— gemensamma angelägenhet och att den till följd härav kommit
att sakna den enhetlighet, som torde vara oundgänglig för att vinna
tillfredsställande resultat. Arméns och marinens olika truppförband hava
alla under skilda former och på olika vägar mer eller mindre energiskt
verkat för rekrytanskaffningen, men dessa ansträngningar hava skett utan
inbördes samarbete, ja ofta under direkt och öppen inbördes konkurrens.
Den verksamhet, som nu utförts för särskilda delar av försvaret, skulle,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

15

enhetligt ordnad, kunnat med samma arbete och kostnad bliva till större
gagn i det hela. Sannt är å andra sidan, att just känslan av att arbeta
för sitt eget regemente, sitt eget kompani måste för en befattningshavare
innebära en eggelse, vars kraft och nytta ej bör underskattas. Vid en
lösning av anskaffningsfrågan synes därför detta stimulerande moment
icke böra borttagas. En systematisering eller centralisering bör genomföras
endast beträffande de sidor av verksamheten, som enligt sin natur med
största effekt böra ordnas enhetligt och bedrivas i större skala.

Vid sidan av det lokala anskaffningsarbete, för vars främjande de
lokala krafterna framgent som hittills böra tagas i anspråk, synas mig,
såsom redan antytts, åtgärder böra vidtagas för en centraliserad och efter
allmänna grunder planlagd rekrytering.

Åt lokala kommissioner torde fortfarande böra vara överlämnat att
organisera det anskaffningsarbete, som bör anordnas i orterna, samt att tillhandagå
den offentliga arbetsförmedlingen och sökande till volontäranställning
med erforderliga upplysningar rörande anställningsförhållanden m. m.

En centraliserad, hela landet omfattande rekryteringsmyndighet skulle
däremot hava till uppgift att ledande och dirigerande inverka på rekryteringen
vid de olika truppslagen och truppförbanden samt att med uppmärksamhet
följa dess utfall och gång, därvid inverkande förhållanden och
därför bedriven verksamhet.

Sålunda skulle denna myndighet göra framställningar och avgiva förslag
rörande volontär- och manskapsanställningen samt rörande olika medel för
dess direkta och indirekta främjande. Rörande legan och dess lämpligaste
fördelning skulle den yttra sig, likasom även rörande rekryteringens organiserande
i olika avseenden. I fråga om läkarundersökning för erhållande
av volontäranställning, volontärs inställelse till tjänstgöring m. m. skulle
den verka för enhetliga och lämpliga bestämmelser och åtgärder. Den
skulle även i allmänhet söka inom ramen av utgående anslag befordra
manskapets bästa med hänsyn till dess förmåner i löner m. m. under
anställningstiden.

Till den centrala myndigheten torde även böra överlämnas den allmänna
upplysningsverksamhet, som kan behövas för att vid lämpliga tidpunkter
fästa arbetssökandes uppmärksamhet på de vid armén och marinen
förefintliga anställningsmöjligheterna. Härvid synes bland annat
böra anlitas gemensam annonsering, som i större skala torde kunna anordnas
med billigare kostnad, än vad nu sker medelst en mängd spridda
smärre annonser för särskilda regementen eller till och med kompanier.
Vidare skulle denna myndighet hava att på lämpligt sätt lämna uppgifter
om den med militärtjänstgöringen förenade allmänna utbildningen samt i

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Departe mentsche fens yttrande.

övrigt verka för en rättvis värdesättning av tjänstens ekonomiska villkor och
utbildande betydelse ävensom undanröja felaktiga föreställningar därutinnan.
Till den offentliga arbetsförmedlingen, med vilken centralmyndigheten
skulle stå i omedelbar förbindelse, skulle den regelbundet lämna
rapporter rörande manskapsbehovet vid olika truppförband, på det att
arbetsförmedlingsanstalterna alltid måtte förfoga över erforderliga upplysningar
till ledning för sin förmedlingsverksamhet med avseende å dylika
platser.

Den ifrågasatta centralmyndigheten bör organiseras med särskild
hänsyn till dess ovan angivna uppgifter. Men då den tillika torde böra
handhava den centrala verksamheten för beredande av civila anställningar
åt det fast anställda och i viss mån även åt det värnpliktiga manskapet
efter slutad tjänstgöring samt alltså bliva ej blott en rekryterings-, utan
ock eu civilanställningsmyndighet, måste dess organisation ordnas på ett
sätt, som lämpar sig jämväl för denna dess uppgift.

Jag återkommer nedan till frågan härom.

Civilanställning av manskap.

Volontär^ än sten vid armén eller anställningen såsom stammanskap
'' vid marinen intager i förhållande till andra statens befattningar och tjänster
såtillvida en särställning, som densamma i allmänhet endast tager sin man i
anspråk under en begränsad tid av ett fåtal år. Den anställde bindes genom
kontrakt vid sitt arbete för viss tid. En mindre del av de sålunda antagna
erfordras för att rekrytera underofficerskårerna och erhåller sålunda sin
framtid betryggad på samma sätt som andra statsfunktionärer. Men den större
delen, som av ett eller annat skäl icke lämpar sig för eller önskar dylik
befordran, kan av militära skäl ej behållas i sin befattning längre än ett
jämförelsevis ringa antal år. De flesta pläga också sträva att snarast möjligt
avsluta denna sin tjänstgöring för att, innan det är för sent, komma
in på ett med hänsyn till framtiden mer betryggande yrke, en definitiv
levnadsbana. För det fast anställda manskapet vid armén och marinen
finnes sålunda icke den säkerhet för framtiden, som i allmänhet eljest
kännetecknar statstjänsten och gör denna eftersökt. Det är sålunda förklarligt,
att den ifrågavarande militärtjänsten icke tett sig lika lockande för

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

17

de arbetssökande som statsbefattningar eljest pläga göra, samt att man vid
rekryteringen icke haft att välja bland många utbud och icke ens med reducerade
anspråk på kvalifikationer kunnat erhålla erforderligt antal volontärer.

Uppenbart är, att nämnda för rekryteringen menliga förhållande skulle
väsentligen förändras, därest bättre utsikter till framtida försörjningsmöjlighet
kunde tillförsäkras det vid armén och marinen anställda manskap,
som under viss minimitid och på ett hedrande sätt fyllt sin tjänsteplikt.
Erfarenheterna från andra länder giva oförtydbart tillkänna, att en effektiv
anordning i sådant syfte är av synnerligen stor betydelse för rekryteringens
befrämjande. I samma riktning pekar den iakttagelse, som kunnat
göras även i vårt land, nämligen att vid de truppslag, där manskap i
sin tjänstgöring kunnat inhämta kunskaper, som gjort det särskilt lämpat
och i allmänhet självskrivet till vissa befattningar, hinder icke mött för
god rekrytering; så har i stort sett varit fallet vid kavalleri, träng m. m.

Det är alltså för försvaret ett intresse av synnerlig betydelse att
i möjligaste mån befordra den s. k. civilanställningen vid avgång av
fast anställt manskap vid armén och marinen. Med ett dylikt omhändertagande
av volontären (stammanskapet) kan det också förväntas, att
volontärinstitutionen skall ställa sig för staten billigare, än om man för tillgodoseende
av krigsmaktens behov av volontärer är hänvisad uteslutande
till att i erbjudande af löneförmåner tävla med den civila arbetsmarknaden.

Det har visat sig, att den avgående volontären erkännes vara särdeles
väl kvalificerad för vissa civila befattningar. I sådant avseende är
det ej ensamt militärtjänsten såsom sådan, som giver bättre förutsättningar,
utan även den undervisning jämväl i allmänbildande ämnen, som
i stor omfattning ingår i manskaps- och underbefälsutbildningen vid armén
och marinen. För åskådliggörande av sistnämnda förhållande har jag låtit
uppgöra en särskild redogörelse, vilken såsom bilaga {Bil. 1) torde få
åtfölja denna proposition.

Såsom av mitt yttrande till statsrådsprotokollet vid propositionen
angående ny härordning framgår, är det avsett, att denna sida av volontärutbildningen
skall ytterligare utvecklas, i syfte bland annat att göra
den avgående volontären bättre kvalificerad till erhållande av lämplig
civil befattning, som kan vara för honom eftersträvansvärd.

I statens verksamhet för befordrande av civilanställning lär emellertid
även böra ingå en direkt förmedling av anställningar för f. d. volontärer
såväl i allmänhet som särskilt i statens egen civila verksamhet.

I enlighet med vissa i 1874 års statsverksproposition angivna grun- Hittills luder
bestämdes i nådigt brev den 12 juni 1874 till arméförvaltnin^en /åvdade

° J & föreskrifter.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 118 käft. (År 162.) 3

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

bland annat, att manskapet vid värvade garnisonsregementen, som med
välförhållande tjänat minst 9 år, borde vid avskedet beredas företrädesrätt
framför andra till passande beställningar inom järnvägs-, telegraf-,
fångvårds-, post- och tullstaterna samt städernas poliskårer, såvitt manskapet
besutte de för befattningarnas utövande erforderliga insikter och
egenskaper.

Genom kungörelse den 27 maj 1881 erinrades om innehållet i nyss
nämnda nådiga brev samt förordnades, att icke någon skulle kunna antagas
till vaktmästare i lantförsvarsdepartementets avdelning av Kungl. Majrts
kansli, lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition, arméförvaltningen
samt alla övriga under nämnda departement lydande staber, skolor, förråd
eller andra allmänna inrättningar, med mindre han fullgjort de
för kompetens till korprals- eller andrekonstapelsbefattning föreskrivna
villkor.

Den 27 maj 1898 avlät Kungl. Maj:t till chefen för 4:de arméfördelningen
en skrivelse av innehåll, att distinktionskorpral (förstekonstapel)
eller korpral (andrekonstapel) vid värvat truppförband, som i
sådan egenskap tjänat minst 2 år, skulle efter väl vitsordad tjänstetid
av minst 5 år under de i nådiga brevet den 12 juni 1874 angivna
förutsättningar vid avskedet beredas den företrädesrätt till beställningar
inom järnvägs-, telegraf-, fångvårds-, post- och tullstaterna, varom i samma
nådiga brev stadgas.

Genom nådigt brev den 10 februari 1899 medgavs, att lokal finge
upplåtas för en civilanställningskommission inom 4:de arméfördelningen, och
att 1,900 kronor finge till arméfördelningschefen utbetalas för avlöning av
sekreterare (1,000 kr.), för möbler, eldning, städning och expenser. Under
varje följande år har Kungl. Maj:t beviljat 1,000 kronor till sekreterare
och 600 kronor till expenser.

Kommissionen består av arméfördelningschefen och en regementsofficer
för vart och ett av 4:de arméfördelningens värvade truppförband.
Den började sin verksamhet under hösten 1899.

Genom nådiga brev den 15 maj 1903 och den 3 juni 1904 har
Kungl. Maj:t för vart och ett av åren 1903 och 1904 medgivit, att 900 kronor
finge ställas till civilanställningskommissionens förfogande för att bereda

o O o

avskedat underbefäl av manskapsklassen vid värvade armén, som vunne
anställning för provtjänstgöring vid postinspektionens järn vägspost, en ersättning
av 2 kronor 25 öre om dagen under provtjänstetiden.

Vidtagna Vid en del truppförband hava inrättats särskilda civilanställnings- eller

aZtup9p-rplatsans1caffningskommiSsioner för avgående fast anställt manskap, mer undanJorbanden -

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

tagsvis även för värnpliktiga efter avslutad tjänstgöring. Hittills hava endast
12 av arméns samtliga truppförband upprättat dylika kommissioner, nämligen
8 infanteriregementen, 2 kavalleriregementen, 1 fältartilleriregemente
och 1 trängkår. Förekomsten av permanenta organisativa anordningar
för beredandet av civilanställning är talrikast inom lista arméfördelningen,
där dylika anordningar förekomma vid tre infanteriregementen
och ett kavalleriregemente. I övrigt äro civilanställningskommissioner inrättade
inom 2:dra arméfördelningen vid ett infanteriregemente samt
fördelningens trängkår, inom 4:de arméfördelningen vid ett infanteriregeinente,
vartill kommer den för i Stockholm garnisonerade truppförband
gemensamma civilanställningskommissionen, inom 5:te arméfördelningen
vid två infanteriregementen och inom 6:te arméfördelningen vid ett infanteriregemente
samt vid fördelningens kavalleri- och fältartilleriregementen.
Inom 3:dje armefördelningen samt vid Gottlands och Bodens trupper
förekomma inga särskilda organisativa anordningar för beredandet av
civilanställning. Vid åtta av de truppförband, där civilanställningskommissioner
äro upprättade, avser kommissionens verksamhet jämväl att förmedla
volontäranskaffning åt vederbörande regemente eller kår. Vid Svea
och Göta livgarden, Upplands infanteriregemente samt Boden-Karlsborgs
artilleriregementes detachement i Boden skola under loppet av innevarande
år särskilda kommissioner inrättas för beredande av civilanställning.

Kommissionerna äro sammansatta av representanter för vederbörande
truppförbands officers- och underofficerskåi’er. I sex kommissioner är även
manskapsklassen representerad med ett eller flera underbefäl. En regementsofficer
är i regel ordförande; de övriga ledamöterna utgöras av kompani-(skvadrons-,
batteri-)officerare, underofficerare samt underbefäl av
manskapet, av varje befälsklass en till tre medlemmar. De utses i allmänhet
av vederbörande regements- eller kårchef, men i vissa fall välja
underofficerskåren och manskapet själva sina representanter i kommissionerna.
Vid en av dessa utses representanterna för manskapsklassen av
officerare och underofficerare i kommissionen.

Genom regementsorder den 8 oktober 1913 tillsattes vid Karlskrona
kustartilleriregemente en platsförmedlingskommitté med uppgift att bereda
hjälp åt regementets manskap att efter avgång ur tjänsten erhålla lämpliga
civila anställningar. Kommittén består av regementschefen, tvenne
andra officerare, en underofficer och två underofficerskorpraler. Det löpande
arbetet utföres av ett arbetande utskott om tre ledamöter.

I övrigt finnas ej särskilda dylika kommissioner vid flottan eller
kustartilleriet.

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Samverkan
med arbetsförmedlingsanstalter.

För beredande av anställning åt f. d. volontärer har vidare i vissa
fall åstadkommits ett organiserat samarbete mellan regementena och den
offentliga arbetsförmedlingen.

Sålunda kom redan under år 1911 till stånd samverkan mellan anstalterna
i Stockholm, Jönköping, Malmö och Skara samt vissa å dessa
orter förlagda truppförband. I Stockholm representerades truppförbanden
av 4:de arméfördelningens civilanställningskommission. Föreståndaren vid
Jönköpings-anstalten bereddes tillfälle att strax före mötes- och kapoitulationstidernas
slut göra personliga besök å Skillingaryds lägerplats. Åt
honom uppläts expeditionsrum, där förmedlingsarbetet kunde ske; anslag
med uppgifter om tid och plats, vara föreståndaren kunde träffas, uppsattes
i baracker, soldathem, mathallar m. fl. för manskapet tillgängliga lokaler.
Dessutom tillkännagavs genom order, när arbetsförmedlingens föreståndare
kunde träffas på platsen. Härvid organiserades samarbete med en vid Jönköpings
regemente bildad särskild rekryterings- och civilanställningskommission.
Även i Malmö och Skara förekom något liknande.

1 skrivelse den 26 juli 1913 hänvände sig chefen för 2:dra arméfördelningen
till styrelserna för de inom arméfördelningsområdet förefintliga
län sanstalterna — i Östergötlands och Jönköpings län samt Kalmar läns
norra och södra landstingsområden — med förfrågan, huruvida styrelserna
ansåge lämpligt att genom samarbete mellan vederbörande militära och
arbetsförmedlingsmyndigheter tillämpa vissa av 1912 års arbetsförmedlingskonferens
uppställda allmänna principer för rekrytering och civilanställning.

Då de offentliga anstalterna ställde sig sympatiska till det föreslagna
samarbetet, ingick arméfördelningschefen den 7 augusti 1913 till Kungl.
Maj:t med anhållan om bemyndigande att under en tid av tre år få anställa
försök i enlighet med nyss angivna grunder.

Arméförvaltningen, som yttrade sig över framställningen, tillstyrkte
nådigt bifall till densamma. För civilanställningen skulle inga andra utgifter
behöva förekomma än till lokalhyra för arbetsförmedlingskontor
å de icke kasernerade regementenas övningsplatser under tiden från
och med den 1 september till regementsövningarnas slut, därest erforderliga
lokaler icke skulle kunna avgiftsfritt tillhandahållas av respektive regementen.
Arméförvaltningen ansåg i likhet med arméfördelningschefen, att
dessa kostnader lämpligen kunde bestridas av de enskilda lägerkassorna.

Vid föredragning av detta ärende den 22 augusti 1913 fann Kungl.
Maj:t gott medgiva, att, därest å någon av ifrågavarande övningsplatser
lokal för tillfälligt arbetsförmedlingskontor under tiden från och med
den 1 nästkommande september till regementsövningarnas slut icke kunde

21

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 162.

erhållas inom någon kronan tillhörig byggnad, från fjärde huvudtitelns
anslag till extra utgifter finge utbetalas ersättning för hyra av sådan lokal.

Sedan Kungl. Maj:t sålunda lämnat sitt medgivande till anordnandet
av ifrågavarande försök, vidtogos omedelbart de åtgärder, som angivits i arméfördelningschefens
framställning.

Jämväl på andra platser visade sig, väsentligen till följd av arbetsförmedlingskonferensens
uttalanden, ett ökat intresse för civilanställningens
befrämjande genom den offentliga arbetsförmedlingens medverkan.

Redan den 8 december 1904 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté, den
s. k. civilanställningskommittén, att verkställa utredning och avgiva förslag
dels angående beredandet av företrädesrätt för avskedat underbefäl vid armén,
flottan och kustartilleriet till vissa lägre beställningar i statens tjänst,
dels ock angående lämpliga åtgärder för underlättandet av sådant underbefäls
inträde i statens eller annans tjänst. Kommittén avgav sitt betänkande
den 8 mars 1906.

Kommitténs förslag innehåller i huvudsak följande.

Var, som i egenskap av fast anställd eller värnpliktig tjänstgjort
såsom krigsman under tid, ej understigande fem år, därav minst tre år
såsom underbefäl vid armén eller i motsvarande anställning vid flottan
eller kustartilleriet, samt under denna sin tjänstetid uppnått minst tjugusex
levnadsår och såväl i som utom tjänsten sig redligen och väl skickat,
skulle på grund av intyg härom (civilanställningsbetyg) åtnjuta viss företrädesrätt
till civil anställning i statens verk och inrättningar.

Företrädesrätten skulle innebära, att den, som uppfyllde de för densamma
stadgade villkor, skulle, omedelbart eller efter fullgörande av
den övnings- eller provtjänstgöring, som kunde erfordras, äga

a) att framför annan ifrågakomma till sådan å stat uppförd eller
eljest med ständig avlöning förenad civil befattning i statens tjänst, som
förklarats skola åt underbefäl särskilt förbehållas, samt

b) att för erhållande av civil befattning i statens tjänst av beskaffenhet
att, ehuru icke åt underbefäl särskilt förbehållen, likväl kunna åt
underbefäl upplåtas, framför annan antagas till tjänstgöring inom verk
eller inrättning, varunder ''dylik befattning hör, och efter ett års väl vitsordad
tjänstgöring därstädes få tillgodoräkna sig viss del av den militära
tjänstetiden såsom tjänstetid inom verket eller inrättningen.

För företrädesrättens åtnjutande skulle i varje fall erfordras att uppfylla
de särskilda fordringar, som för anställningens erhållande kunde vara
föreskrivna.

1901 års
civilanställningskommitté.

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Kungl. Maj:t skulle hava att bestämma ej mindre vilka civila befattningar
i statens tjänst, som skulle särskilt förbehållas åt underbefäl, än
även till vilken tjänstgöring inom statens verk och inrättningar underbefäl,
som uppfyllde sagda villkor, skulle äga att framför andra antagas. I dessa
hänseenden avgav jämväl kommittén förslag. Till det förra slaget av befattningar
skulle höra, förutom en del befattningar vid försvarsförvaltningen,
flertalet vaktmästarbefattningar vid statens verk, polisuppsyningsmansoch
motsvarande befattningar vid polisbevakningen å landsbygden samt
vissa andra i allmänhet mer enstaka befattningar. Till det senare slaget
skulle huvudsakligen höra befattningar såsom postbetjänt, linjearbetare och
extra betjänt vid telegrafverket, extra betjänt vid järnvägens distriktsförvaltningar,
vid den lokala tullförvaltningen, kustbevakningen och gränsbevakningen
samt såsom extra kronojägare vid skogsstaten.

Tillgodoräknande av militär tjänstetid såsom tjänstetid inom staten
tillhörande verk eller inrättning skulle ske sålunda, att av den militära
tjänstetiden tredjedelen, dock i intet fall mer än tre år, skulle anses motsvara
tjänstgöring under lika lång tid inom verket eller inrättningen.
Tillgodoräknande av tjänstetid skulle dock icke föranleda åsidosättande
av allmänt gällande bestämmelser angående företräde på grund av
skicklighet och pålitlighet i allmänhet samt duglighet särskilt för den
anställning, varom vore fråga.

Företrädesrätt skulle till de åt underbefäl särskilt förbehållna befattningar
upphöra att gälla i regel för underofficer vid utgången av
trettiosjätte och för annat underbefäl vid utgången av trettionde levnadsåret.

Underbefäl eller likställd krigsman skulle kunna få med bibehållande
enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t meddelade, av sina avlöningsförmåner
vid krigsmakten efter vederbörande befälhavares beprövande erhålla
sammanlagt tre månaders tjänstledighet för fullgörande av övnings- eller
provtjänstgöring, som för vinnande av civil anställning i statens verk och
inrättningar kunde erfordras.

De verkställighetsåtgärder, vilka från statens sida påkallades för att
åt innehavare av civilanställningsbetyg bereda dessa förmåner, skulle, i den
mån de icke ankomme på annan offentlig myndighet, ombesörjas enligt
de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t meddelade, dels av en för hela landet
gemensam i Stockholm inrättad civilanställning skommission, dels ock av
förmedling skommissioner, en för varje inskrivningsområde med undantag
av Stockholms, för vilket senare civilanställningskommissionen skulle vara
förmedlingskommission.

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Civilanställningskommissionen skulle bestå av en generals- eller amiralsperson
såsom ordförande samt två militära och två civila ledamöter,
förordnade av Kungl. Maj:t för en tid av tre år i sänder. Av de militära
ledamöterna skulle den ena tillhöra armén och den andra flottan
eller kustartilleriet.

Inskrivningsområdes förmedlingskommission skulle utgöras av ordförande
samt minst två ledamöter, utsedda enligt de närmare föreskrifter,

Kungl. Maj:t utfärdade.

De militärai myndigheterna biträdde i allmänhet kommitténs för- Yttranden
slag, med vissa tillägg och _ förändringar. Chefen för 5:te arméfördelningen
ansåg, att civilanställningen borde åstadkommas utan tvångsåtgärder kommitténs
och efter friare principer än de av kommittén föreslagna. förslag.

Av de civila myndigheterna uttalade sig flertalet emot förslaget
i dess av kommittén angivna form och anmärkte mot detsamma, att ämbetsverkens
funktion kunde skadas genom företrädesrätten, att tillräckligt antal
företrädesberättigade icke alltid funnes att tillgå, när det behövdes, att de
civila komme att avhålla sig från att taga anställning såsom extra betjänte,
när de kunde befara att bliva förbigångna vid ordinarie platsers tillsättande,
att det vore orättvist att inom verket mindre meriterade finge försteg
framför mera förtjänta, in. m.

I några fall gjordes gällande, att understundom längre tids provtjänstgöring
vore nödvändig, men att sådan icke torde vara förenlig med
militärtjänsten.

Vissa myndigheter ifrågasatte ytterligare utredning.

Järnvägsstyrelsen framhöll, att här givetvis förelåge ett viktigt statsintresse,
som borde i görligaste mån tillgodoses; och hade i betraktande härav
styrelsen vid frågans behandling låtit sig angeläget vara att söka, i
vad på styrelsen ankomme, befrämja de ifrågasatta åtgärderna, dock givetvis
med de inskränkningar, som ur järnvägstjänstens synpunkt eller av de
vid statens järnvägar rådande förhållanden betingades.

Det föreliggande förslaget rörande företrädesrätt till antagande i tjänstgöring
vore för statens järnvägars vidkommande väl vidsträckt, och syntes det
styrelsen ur järnvägstjänstens synpunkt nödigt, att, såsom ock på vissa
håll i utlandet syntes äga rum, viss inskränkning i avseende på företrädesrätten
bestämdes, på det järnvägsförvaltningen, som ju i främsta rummet
hade att taga hänsyn till de sökandes användbarhet i järnvägstjänsten, icke
måtte i alltför stor utsträckning bindas i sina anordningar för dess
rationella skötsel.

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

- Efter noggrann! övervägande av de på saken inverkande omständigheter
hade styrelsen stannat därvid, att efter i förekommande fall erforderlig
övnings- eller provtjänstgöring företrädesrätt att antagas till tjänstgöring
skulle inom de olika grupperna av den extra personalen vid varje distrikt
i allmänhet beredas ifrågavarande underbefäl beträffande var fjärde ledig
plats i varje särskild grupp, styrelsen dock givetvis obetaget att i brådskande
fall eller där eljest vore av nöden vidtaga erforderliga anordningar för
järnvägstjänstens behöriga uppehållande.

Enligt de i kommitténs betänkande lämnade uppgifter om anställd
extra personal inom de stora lägsta grupperna vid ban-, maskin- och
trafikavdelningarna, eller extra banvakt-, putsar-, pumpar-, kolvakts- och
stationskarlsgrupperna, skulle antalet härav utgöra i runt tal 3,700 och sålunda,
efter en beräknad medeltjänstetid vid första ordinarie anställning
av 4 år, rekryteringen per år inom dessa grupper uppgå till 925 personer.
Med den av styrelsen nu i utsikt ställda ökade möjlighet för ifrågavarande
underbefäl att ifrågakomma till antagande skulle årligen beträffande
ungefär 230 av de lediga platserna inom nämnda stora grupper beredas
företrädesrätt för sagda underbefäl. Under antagande, att omkring
300 av de under åren 1900—1904 vid statens järnvägar anställda f. d. militärer
haft underbefäls grad eller således i runt tal 60 om året, framginge
av ovanstående, att genom styrelsens förslag väsentlig förbättring skulle
vinnas uti ifrågavarande underbefäls utsikter att efter militärtjänst vinna
anställning vid statens järnvägar.

Mot den enligt förslaget efter ett års väl vitsordad tjänstgöring inträdande
rätt till tjänsteårsberäkning, för så vitt därigenom, såsom ock
i främsta rummet syntes vara avsett, skulle ernås större befordringsmöjligheter
till ordinarie befattning än enligt vanliga regler, vore, under förutsättning
av ovanberörda inskränkning i företrädesrätten, från styrelsens
tida intet att erinra. Styrelsen hade därvid särskilt tagit i betraktande,
att denna tjänstårsberäkning icke skulle föranleda åsidosättande av allmänt
gällande bestämmelser angående företräde på grund av skicklighet
och pålitlighet i allmänhet samt duglighet särskilt för den anställning,
varom vore fråga.

För vinnande av det åsyftade målet syntes det styrelsen vara ömkligt,
att de bestämmelser i ämnet, som komme att tillämpas vid statens
järnvägar, genom föreskrift i koncession eller vid beviljande av statsunderstöd
kunde i tillämpliga delar bliva gällande även för enskilda järnvägar.

Telegrafstyrelsen ansåg sig icke kunna biträda kommitténs förslag, i
vad det avsåge beredande av företrädesrätt åt volontärer såsom materialvak Ö -

25

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 162.

ter vid telegrafverket. Dessa befattningar ansåges nämligen kräva viss tids
förutvarande anställning såsom linjearbetare eller linjeunderbefäl. I avseende
å anställning såsom linjearbetare eller e. o. betjänt vid distriktsförvaltningarna
fann sig däremot styrelsen oförhindrad att tillstyrka kommitténs
förslag, något som enligt styrelsens mening jämväl innebure, att innehavare
av civilanställningsbetyg skulle även i avseende å den efter viss
tjänstgöringstid inträdande förhöjningen i avlöning äga att tillgodoräkna
sig en del av sin militära tjänstetid. ''

Generaltullstyrelsen förmälte sig förutsätta, att statsverkets intresse
med nödvändighet krävde meddelande av bestämmelser i den av kommittén
angivna riktning och fann sig icke böra avstyrka antagande av de
väckta förslagen, mot vilka styrelsen ej hade något väsentligt att erinra.

Fångvårdsstyrelsen anförde, att den, i betraktande av vådan av den
civila personalens avskräckande från tillfällig tjänstgöring vid fångvården, ansåge,
att den i förslaget till civilanställningsförordning givna bestämmelsen
om rätt att i den civila anställningen tillgodoräkna sig militär tjänstetid borde
förklaras icke vara tillämplig å den vid fångvården anställda personal. Men borttoges
denna förmån, kvarstode av det hela allenast en rätt för arméns
underbefäl att framför andra antagas till tjänstgöring såsom extra ordinarie
konstapel, en rätt som, även den, måste i väsentlig mån begränsas.
Då det fortfarande bleve nödvändigt vid ett eller annat fängelse att för
tillfällig tjänstgöring antaga civila, men utsikten att erhålla lämpliga sådana
skulle fångvården betagas, om den civile, som en gång mottagit tillfälligt
förordnande och på hedrande sätt skött detsamma, ändock måste
beräkna att vid ifrågakommande nytt förordnande bliva förbigången av
förste sig anmälande krigsman med civilanställningsbetyg, fordrade nämligen
fångvårdens intresse, att i dylikt fåll innehavaren av sådant betyg
icke därigenom vore tillförsäkrad någon företrädesrätt framför förut anställd
civil. Härtill koinme, att enligt gällande föreskrifter vid antagande
av vaktbetjäning avseende företrädesvis borde fästas vid sökande, som
bland i övrigt lika lämpliga personer ägde insikt i hantverk eller handaslöjd,
däruti undervisning kunde meddelas fångpersonalen.

Domänstyrelsen hänvisade till, att något hinder icke funnes i gällande
föreskrifter för vederbörligen kvalificerade underbefälspersoners anställande
såsom kronojägare. Då emellertid åtgärder i syfte att underlätta underbefäls
anställande vid skogsstaten icke utan men för dessa befattningars
rätta utövande kunde vidtagas, hemställde styrelsen, att några
särskilda åtgärder eller nya bestämmelser i det syfte, kommittéförslaget
avsåge, icke beträffande skogsstaten måtte komma till stånd.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 118 käft. (Nr 162.) 4

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förmälte sig icke hava något mot
förslaget att erinra.

Medicinalstyrelsen uttalade, att f. d. militärer i allmänhet visat sig
icke äga de kvalifikationer, som fordrades för skötande av sinnessjuka.
Däremot vore intet att erinra mot f. d. militärs företrädesrätt till anställning
vid hospitalen såsom underordnad maskinist, nattvakt, postbud eller eldare.

Volönt ärkommissionen
1907.

Den s. k. volontärkommissionen uttalade i ett den 31 maj 1907 avgivet
utlåtande, att eu granskning av yttrandena över civilanställningskommitténs
förslag gåve vid handen, att någon reform rörande civilanställning
för underbefäl icke för det dåvarande syntes böra vidtagas i den
utsträckning, samma förslag angåve.

Volontärkommissionen avgav därför följande modifierade förslag.

De äldre bestämmelserna om underbefäls företrädesrätt, som lämnats
genom nådiga besluten den 12 juni 1874, den 27 maj 1881 och den 27
maj 1898, borde med vissa förändringar sammanfattas i ett nytt nådigt
brev, som bleve meddelat cheferna för samtliga statens ämbetsverk, vilka
därjämte borde åläggas bland annat att mottaga vissa krigsmän till provtjänstgöring
inom verket.

Underbefälets företrädesrätt föresloges att gälla endast mellan lika
meriterade sökande.

Företrädesrätt för underofficer förutsattes icke; för hans framtid ansåges
staten hava sörjt genom underofficersbeställningen.

Den företrädesrätt, som avsåges, bleve alltså, framhöll kommissionen,
fullt effektiv endast vid anställning i lantförsvarets verk och inrättningar,
men villkorlig för statens alla andra verk, alldenstund verkets chef skulle
bedöma, om den sökande hade erforderliga insikter och egenskaper.

Staten skulle alltså icke garantera någon av underbefälet civil anställning,
men borde till sådan anställning söka förhjälpa dels distinktionskorpraler
(förstekonstaplar), vilka fullgjort en väl vitsordad militär tjänstetid
av minst 5 år, därav minst 2 år såsom underbefäl, dels även annat
underbefäl av manskapet, som i tjänsten ådragit sig skada.

De organ, vilka borde förhjälpa underbefälet till civil anställning
och handlägga ärenden, som med dylik anställning hade sammanhang,
föreslogos bliva en civilanställning sbyrå inom lantförsvarsdepartementets
kommandoexpedition att träda i stället för den nuvarande civilanställningskommissionen
inom 4:de arméfördelningen samt för varje regemente (kår)
en särskild rekryteringskommission. Denna, som skulle tillsättas av regementschefen
och bestå av 1 regementsofficer och 1 kapten samt 1 underofficer
och 1 distinktionskorpral, skulle hava till huvudsaklig uppgift att hand -

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

lägga rekrytering särendena inom sitt rekryteringsområde, förvalta och
redovisa rekryteringsanslaget samt i allmänhet hava ansvaret för att inga
åtgärder försummades att hålla regementets nummerstyrka fulltalig för
därtill anslagna medel. Men därjämte skulle de hava till uppgift att
verka för civilanställning enligt bestämmelser, som därom kunde bliva utfärdade.
För att så fullständigt som möjligt utnyttja landets hela rekryteringsförmåga
skulle de särskilda rekryteringskommissionerna samverka
med varandra.

Kommissionen framhöll, att den ansåge en sammanhållande myndighet
inom hela armén nödvändig, förutom de vid truppförbanden inrättade
kommissionerna.

Sammanlagda kostnaden för de åtgärder, kommissionen sålunda
föreslagit, skulle uppgå till:

för civilanställningsbyrån i kommandoexpeditionen

en regementsofficer, arvode...... 1,500 kr.

en underofficer, d:o ...... 1,000 »

expenser m, m............ 600 » 3,100 kr.

för rekryteringskomm issioner

56 kommissioner till expenser m. m. å 300 kr. 16,800 kr.

Summa 19,900 kr.

Härifrån avginge kostnaden för den nuvarande civilanställningskommissionen
inom 4:de arméfördelningen:

Arvode till sekreteraren........ 1,000 kr

till expenser m. in.......... 600 » 1,600 kr.

Återstående kostnad............. 18,300 kr.

1907 års generalskommission förmälte sig i huvudsak
kommissionens förslag. *

gilla volontär -

Generalskommissionen
1907.

1907 års försvarskommitté anförde, att den kraftigaste hävstången
för underhjälpande av volontärrekryteringen och därmed för höjande av kommitté.
hela volontärinstitutionen från dess dåvarande till ett i såväl kvantitativt
som kvalitativt avseende högre plan vore en ändamålsenligt ordnad civil -

28

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

anställning. Frågan härom borde därför snarast underkastas den ytterligare
utredning, som tilläventyrs kunde vara erforderlig.

Civilanställ- Statsrådet och chefen för ^^försvarsdepartementet uppdrog år 1911

postverket, åt särskilda sakkunniga, nämligen översten C. G. V. Hammarskjöld och
majoren Hj. Hagman, att biträda generalpoststyrelsen vid utredning av
frågan om anställande vid postverket av underbefäl av manskapet, som
avgått ur krigstjänsten. Sedan därefter generalpostdirektören i en den 31
oktober 1912 till statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet avlåten
promemoria — med överlämnande av ett av de sakkunniga avgivet
förberedande förslag i ämnet — närmare angivit de tilltänkta huvudgrunderna
för civilanställningens genomförande vid postverket, avgåvos
yttranden i ärendet dels den 18 december 1912 gemensamt av samtliga
arméfördelnings- och likställda chefer, dels ock den 24 januari 1913 särskilt
av chefen för generalstaben.

Efter särskilda nådiga remisser hava sedermera underdåniga yttranden
i ärendet avgivits av arméförvaltningen den 31 mars 1913 och generalpoststyrelsen
den 8 september 1913.

Slutligen har generalpostdirektören på anmodan inkommit med en
den 25 oktober 1913 dagtecknad promemoria i ämnet, varefter, till följd
av förnyade nådiga remisser, underdåniga yttranden avgivits av chefen
för generalstaben den 11 november 1913 och av arméförvaltningen den 5
januari 1914.

grunder71 för I postverket sker första anställningen såsom tjänsteman av lägre

anställning, grad genom antagandet till aspirant. Aspiranter antagas en gång årligen
till det antal generalpoststyrelsen bestämmer, numera 75 å 100 årligen.
Aspiranttiden är för närvarande ett år. Under denna tid har aspiranten
först att genomgå erforderlig övnings-, och provtjänstgöring, för vilken
torde kunna beräknas åtgå 2 k 3 månader, samt därefter att vid behov
tjänstgöra. Under övnings- och provtjänstgöringen åtnjuter aspiranten
icke någon ersättning från postverket, varemot han under självständig
tjänstgöring äger uppbära avlöning, som numera kan beräknas till 1,020
kronor för helt år räknat. Under detta första anställningsår kan emellertid
aspiranten icke påräkna annat än tillfällig tjänstgöring. Efter första
anställningsårets utgång antages aspiranten till extra postiljon utan fast
placering samt äger att från denna tidpunkt räkna tjänstår. Med undantag
likväl av vissa tider under första året, kan extra postiljon i
allmänhet påräkna ständig tjänstgöring, ehuru han, såsom fortfarande i
reserv och i saknad av fast placering, måste finna sig i att tjänstgöra på

29

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

olika platser och befattningar. Under tjänstgöring åtnjuter extra postiljon
avlöning efter 1,020 kronor för år räknat med förhöjning 2 år
efter alltagandet till 1,080 kronor samt under dag, då tjänstgöring icke
kunnat beredas honom, ehuru han stått till verkets förfogande, ett expektansarvode
av 67 öre (förut 50 öre). I allmänhet kan extra postiljon påräkna
att efter en tjänstetid av 3 å 4 år ernå fast placering och kort
därefter även ordinarie tjänst i lägsta graden med begynnelselön av 1,200
och slutlön av 1,650 kronor per år. Till såväl extra postiljoner som ordinarie
tjänstemän av lägre grad utgå dessutom i förekommande fall
ortstillägg, traktaments- och härbärgesersättning enligt särskilda grunder
ävensom tjänstebeklädnadsförmån och fri läkarvård.

Ovannämnda sakkunniga tänkte sig, att civilanställningen skulle för-1911 års sakbehållas
volontärer, vilka tjänat minst fem år. Under sista anställnings- kunni3aåret
såsom volontärer skulle dem beredas tillfälle att fullgöra erforderlig
övnings- och provtjänstgöring. De sakkunniga uttalade, att denna tjänstgöring
borde kunna inskränkas till 4 ä 6 veckor, vilket icke utgjorde längre
tid än den tjänstledighet, en volontär av denna ålder kunde påräkna.

Under övnings- och provtjänstgöringen, som borde förläggas till de tider
•av året, då den vore minst till hinder för militärövningarna, borde volontären
kunna bo och i allmänhet intaga alla måltider vid eget truppförband.

Volontär, som blivit vid provtjänstgöring godkänd, borde vid avgång
från sin anställning på regementets stat kunna erhålla anställning såsom extra
postiljon utan fast placering med skyldighet att tjänstgöra vid postverket,
når helst det så påfordrades, men med rätt att viss tid kvarstå i regementets
reserv samt att, då han icke upptoges av tjänstgöring vid postverket, tjänstgöra
vid regementet. Vid regementet skulle han även under denna tid, intill
dess ständig tjänstgöring vid postverket kunde beredas honom, erhålla bostad
och kost, och borde postverket bestrida regementets kostnad för volontären
under tiden såsom extra postiljon.

För volontären innebure visserligen tiden såsom extra postiljon eu
väntetid med jämförelsevis ringa förmåner. Genom att låta honom
tillbringa denna tid vid regementet förtoges dock de egentliga olägenheterna
härav. Volontären behölle därvid sin gamla befälsställning°och
erhölle såväl inkvartering, förplägnad och dagavlöning som även tillsyn
och sysselsättning jämväl under vänte- och överliggningstiden.

Enligt de sakkunnigas mening vore det nämligen av vikt, att, sedan
volontären lämnat den bundna militära tjänstgöringen, han så snart som
möjligt erhölle anställning med regelbundet arbete. Varje mellantid med
dess frihet medförde frestelser, vilka den unga mannen, som förut haft

30

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 162.

krigstuktens kraftiga stöd, icke alltid på egen hand kunde motstå. Det
vore därför nödvändigt, att regementet ordnade för volontären under tiden
såsom extra postiljon, dock utan att tjänsten vid regementet lede intrång
eller statsverket därigenom åsamkades några kostnader.

De sakkunniga tänkte sig, att på detta sätt hela den egentliga tjänstemannapersonalen
av lägre grad vid postverket med fördel skulle kunna
rekryteras uteslutande med underbefäl av manskapet, som avginge ur krigstjänst.
Däremot skulle civil personal fortfarande anlitas för sabbatstjänstgöring
och såsom tillfällig förstärkning i särskilda fall. Det
ifrågasattes, om det ej vore förenligt med de militära intressena att
såso^n hittills låta militärer i tjänst inträda såsom tillfällig förstärkning
vid postverket vid jul och nyår, då allt egentligt militäriskt arbete läge
nere. Slutligen framhöllo de sakkunnige, att, om den tillämnade civilananstållningen
skulle kunna erhålla någon avgörande betydelse för volontärrekryteringen,
fordrades, att den utsträcktes till ett flertal av statens verk
och inrättningar.

Generalpost- I den ovanberörda promemoria, varmed generalpostdirektören till che d31

^oktober fen för ^försvarsdepartementet överlämnade de sakkunnigas nämnda ytt1912.
rande, förmälte han, att under senare år militärer vid vissa tillfällen,
särskilt vid jul och nyår, anlitats för tillfällig tjänstgöring vid postverket.
Även volontärer, som avgått ur krigstjänst, hade i enstaka fall erhållit
anställning som tjänstemän av lägre grad och befunnits äga goda betingelser
för dylik anställning. En allmän civilanställning, d. v. s. tjänstemännens
av lägre grad uteslutande rekrytering med underbefäl av manskapet,
som avgått ur krigstjänsten, syntes därför ur postal synpunkt förmånlig,
och hade reservförhållandena vid postverket numera blivit ordnade på ett
sätt, som gjorde övergången till civilanställning synnerligen lätt.

Ehuru civilanställningens genomförande vid postverket torde komma
att medföra ökad kostnad för verket, jämväl i form av ökad pension till
följd av högre rekryteringsålder, komme den dock enligt generalpostdirektörens
mening att" i andra avseenden erbjuda så stora fördelar, att den
utan tvekan borde förordas.

De av de sakkunniga angivna grunder för civilanställningens ordnande
vid postverket syntes ock i huvudsak böra av postverket biträdas.

Vad först tjänståldern beträffade, torde från postal synpunkt icke
finnas något att erinra mot det på militära skid grundade villkor, att civilanställningen
skulle inskränkas till volontärer, vilka avginge först efter o års
eller längre tjänstetid. Icke heller ansåges den postala utbildningen behöva
taga sin början förrän under volontärernas sista anställningsår. Ifråga om

31

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

antalet hugade volontärer, som ansåges böra erhålla tillfälle att genomgå
den omförmälda övnings- och provtjänstgöringen såsom postaspiranter,
torde detsamma böra årligen bestämmas av postverket med hänsyn till det
föreliggande behovet av reservpersonal; dock borde ett så stort antal medgivas
provtjänstgöring, att, då efter övningstidens slut aspiranter skulle uttagas
till extra postiljon er, postverket sattes i tillfälle att verkställa erforderlig
gallring samt under alla förhållanden kunde påräkna kvalificerade
och för posttjänsten fullt lämpliga volontärer. Ävenledes borde postverket
äga att bestämma antalet aspiranter å de olika garnisonsorterna, enär detta
måste ske med hänsyn till behovet å respektive orter.

Övnings- och utbildningstidens längd syntes icke böra i förväg fixeras
till ett visst antal veckor eller månader, utan borde densamma få göras
beroende av vars och ens förmåga att tillgodogöra sig utbildningen samt
av de tillfällen till övning, som på de olika orterna stode till buds.

Enär volontärerna först efter 5 militära tjänsteår och således vid betydligt
högre ålder än postverkets nuvarande aspiranter bleve antagna till
extra postiljoner, borde givetvis tillses, att fast anställning så fort som möjligt
kunde beredas dem. Med hänsyn härtill vore det av största vikt, att reservkåren
— extra postiljonerna — hölles i möjligaste män begränsad, enär
detta för extra postiljonerna innebure snabbare befordran. Det vore därför
önskvärt, att volontärerna under sista anställningsåret — förutom provtjänstgöring
— även finge i fall av behov anlitas för självständig posttjänstgöring,
då extra postiljonerna icke fullt försloge härtill. Därest så
icke finge ske, utan extra postiljonskåren skulle behöva hållas så stor, att
densamma under alla förhållanden täckte eller överstege behovet av reservpersonal,
skulle detta försämra extra postiljonernas befordringsutsikter och
göra civilanställningen mindre eftersträvansvärd.

Bland de volontärer, som fullgjort övnings- och provtjänstgöring,
borde postverket i sammanhang med deras avsked såsom underbefäl på
stat till extra postiljoner utvälja så många av de för posttjänsten lämpligaste,
som kunde erfordras för utfyllande av extra postiljonskåren under
ett följande år.

För postverkets vidkommande innebure de sakkunnigas förslag om
volontärernas kvarstående vid regementet under viss tid, att postverket
beträffande stationeringen av extra postiljonerna bleve hänvisat uteslutande
till garnisonsorterna, under det att postverket för närvararde hade extra
postiljoner stationerade jämväl på andra orter, där behov av reservpersonal
förefunnes. Ehuru det vore till fördel för postverket att hava fullt fria
händer i fråga om placeringen av extra postiljonerna, torde dock enligt
generalpostdirektörens åsikt den föreslagna anordningen med hänsyn till

32

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 162.

de obestridliga fördelar, densamma innebure för de civilanställda, böra av
postverket i huvudsak biträdas.

Arméfördel- I likhet med generalpostdirektören funno arméfördelningscheferna

tmderiASde-och chefen för generalstaben gynnsamt för det åsyftade ändamålet, att de
cember 1913 volontär, som önskade anställning vid postverket, redan under tjänstgöför
general-r''mgen vid arm«n finge genomgå övnings- och provtjänstgöring, så att de
staben den24 omedelbart efter avskedet från volontärbeställning på stat kunde erhålla
januari 1913. avjgna(j anställning vid verket. Dock borde volontärerna ej för länge tagas
bort från den militära tiänsten. Likaså vore det av vikt, att övnings- och
provtjänstgöringen förlädes till eu med hänsyn till denna tjänst lämplig
årstid. Den självständiga tjänstgöring, vartill postverket kunde anse sig
behöva anlita volontärerna redan under sista anställningsåret, borde avpassas
med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena vid olika truppslag och truppförband
samt regleras så att den inverkade så litet störande som möjligt
på den militära tjänsten.

Den föreslagna anordningen, att regementet i regel, intill dess ständig
tjänstgöring vid postverket bereddes volontären, skulle taga hand om denne
och låta honom kvarstå såsom underbefäl i regementets reserv, förefölle,
åtminstone vid första påseendet, praktisk, om den på lämpligt sätt begränsades.
Underbefäl borde icke kvarstå i reserven mer än ett år. En
nödvändig betingelse för att ifrågavarande civilanställning skulle bliva antaglig
för det avgående underbefälet vore i alla händelser, att snarast
möjligt efter avskedet ur aktiv tjänst och åtminstone efter ett år bereddes
dem ständig tjänstgöring.

Armé,för- Arméförvaltningen anförde i sitt utlåtande den 31 mars 1913 be /efÄ

träffande den i förslaget omnämnda provtjänstgöringen, att volontären1913.
aspiranten icke torde kunna fullgöra densamma utan att erhålla tjänstledighet
från det rent militära arbetet. Under tjänstledighet frånträddes
eldigt gällande bestämmelser inkvartering och portion eller ersättning
därför samt från och med femtonde dagen jämväl dagavlöning, men däremot
icke vederbörande tillkommande lön eller beklädnadsförmån, vilka uppbures
oavkortade under all tjänstledighet. Emellertid ansåge arméförvaltningen,
att volontären-aspiranten borde under tjänstledighet för provtjänstgöring
vid postverket bibehållas vid samtliga under tjänstgöring vid armén
utgående avlönings- och underhållsförmåner med undantag dock för s. k.
livpersedlar, även om provtjänstgöringen skulle kräva något längre tid
än den, varunder han enligt gällande praxis ägde åtnjuta tjänstledighet,
eller under högst 6 veckor.

33

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 182.

„ Vidkommande tiden efter provtjänstgöringen under anställningsåret
såsom volontär på stat hade arméförvaltningen intet att erinra, under
förutsättning att den gottgörelse i kontant och natura (beklädnad), som
postverket lämnade för »självständig tjänstgöring», komme att överstiga
samtliga kostnader för volontären-aspirantens avlöning och underhåll vid
armén, och han sålunda sattes i tillfälle att hålla statsverket fullständigt, skadeslöst
för dess utgifter för honom. Arméförvaltningen ville alltså, ehuru
förslagets genomförande innebure vissa avvikelser från gällande bestämmelser
om fast anställt manskaps tjänstgöring i reserven samt om avlöninoför
manskap, dock tillstyrka detsamma, på det att, bland annat, erfarenhet
beträffande civilanställning i statens tjänst av volontärer därigenom
skulle vinnas.

På de av arméfördelningscheferna m. fl. anförda skäl borde enli<rt
armeförvaltningens, åsikt såväl tiden för provtjänstgöringen — vilken svntes
böra fastslås till viss längd — som reservtiden därefter vid postverket så
vitt möjligt nedbringas, på det att den föreslagna civilanställningen måtte
ta ökad betydelse för volontärerna själva och i följd därav jämväl för
rekryteringens underlättande vid armén.

Rörande volontärens avlöning och underhåll under den tid, han
efter befordran till extra postiljon vid postverket kvarstode i regementets
reserv, ansåge arméförvaltningen lämpligast, att postverket ävenledes helt
och hållet iklädde sig kostnaden för volontären. Så syntes utan ökad
kostnad för postverket kunna ske, om avlöningen till extra postiljon under
vistelsen å garnisonsorten bestämdes att utgå med visst lägre belopp än han
förut haft såsom volontär på stat — nämligen med vad som motsvarade
försvarets kostnad för naturaförmåner, 96 öre (numera dock 1 krona 13
öre), jämte dagavlöning till volontären med 50 öre per dag för distinktionskorpral
och 40 öre per dag för korpral ävensom tillägg av s. k. dagarvode
av 50 öre för tjänstgöringsdag vid postverket. Postverkets kostnad för väntedag
bleve då visserligen avsevärt större än hittills: 1 krona 46 öre resp.

1 krona 36 öre i stället för 50 öre (numera dock 67 öre). Denna ökade
väntedagskostnad för postverket skulle dock enligt arméförvaltningens åsikt
kunna uppvägas därav, att avlöningen under posttjänstgöring å garnisonsorten
nedsattes från den, som utginge vid tjänstgöring å annan ort, eller

2 kronor 50 öre, till 1 krona 96 öre resp. 1 krona 86 öre.

Emellertid förutsatte arméförvaltningen, att postverket kunde finna
det förmånligare att .bibehålla sina vanliga avlöningsgrunder även för avlöning
av extra postiljon i regementets reserv. För sådant fall ansåge arméförvaltningen,
att försvaret borde för varje väntedag tillskjuta så stort
belopp 2 kronor —, att volontären för dylik dag komme i åtnjutande
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 118 käft. (Nr 162.) 5

34

Generalpoststyrelsen
den S
september
1913.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 162.

av samma avlöningsförmåner, som han halt som volontär på stat, eller omkring
2 kronor 50 öre. (Sedan postverket numera för väntedag. utgiver
67 öre, skulle tillskottet endast behöva utgöra 1,83 kronor.) För tjänstgöringsdagar
vid postverket, under vilka volontären åtnjöte bostad och kost
vid regementet, borde postverket hålla regementet fullt skadeslöst.

Ersättningen till volontären enligt de bägge alternativen framgår
närmare av följande jämförelse:

ä förläggning sorten:

tjänstgö ringsdag.....1.96

väntedag .....

ä annan ort:

tjänstgöringsdag . .

distinktionskorpral
alt. 1. alt. 2.

korpral

alt. 1. alt. 2.

2.501

1.86

2.501

2.50

1.36

2.50

. . 2.50

2.501

2.50

2.501

Arméförvaltningen beräknade, att den ökade kostnaden för statsverket
enligt det senare alternativet icke skulle behöva överstiga. 30,000 kronor
årligen. Antalet väntedagar för ifrågavarande extra postiljon^’ förutsattes
nämligen uppgå till 15,000 om året, motsvarande omkring 175 dagar
för varje i regementets reserv kvarstående volontär. (Emellertid kan denna
beräkning väsentligen nedsättas, enär under sista året antalet väntedagar
uppgått till ej fullt 10,000, motsvarande omkring 115 per volontär. Den
ökade kostnaden kan alltså numera anslås till omkring 200 kronor per man).

Generalpoststyrelsen — anbefalld att inkomma med underdånigt
yttrande i ärendet — förklarade sig finna det mindre lämpligt att redan
från början, medan civilanställningen ännu vore att anse som en försöksanordning
och många civila extra postiljoner ännu funnes i verket, tilllämpa
särskilda avlöningsgrunder för de civilanställda extra postiljonerna.
Gen eral poststyrelsen påvisade också, att det av arméförvaltningen i främsta
rummet förordade alternativet för avlöningens utgörande till f. d. volontär,
som antagits till extra postiljon, skulle komma att medföra ökade kostnader
för postverket, i det att den ökade kostnaden för väntedagar icke,
såsom arméförvaltningen förutsatt, skulle komma att. uppvägas av den minskade
avlöningen för tjänstgöringsdag å garnisonsorten.

Med anledning av det framhållna önskemålet, att övnings- och pro\-tjänstgöringen måtte fixeras till viss tid, förklarade generalpoststyrelsen, att
ifrågavarande tjänstgöring icke behövde pågå mer än högst tre månader.
Vidare uttalade styrelsen, att den ville söka att i all möjlig man begränsa
omfattningen av volontärernas självständiga tjänstgöring vid postverket
under anställningen på regementets stat.

1 Postverkets avlöning till extra postiljoner är numera höjd till 2 kronor 83 öre; dessutom högre
belopp å dyrort.

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Sedermera har generalpostdirektören — i anledning av framkomna Generaifarhågor
för att enligt de omnämnda förslagen volontären skulle under
anställningen såsom sådan på stat för mycket dragas från den militära 25 oktober
tjänsten — anmodats att taga under övervägande, huruvida icke för post- l9l3‘
verkets vidkommande hela civilanställningen skulle kunna ordnas så, att
volontärer först från och med avskedet från befattningen såsom underbefäl
på stat påbörjade sin övnings- och provtjänstgöring vid postverket.

Med anledning härav förklarade generalpostdirektören i eu den 25 oktober
1913 till lantförsvarsdepartemcntet avlåten promemoria, att ur ren posta!
synpunkt icke något vore att erinra mot att civilanställningen i dess helhet
framflyttades till tidpunkten för volontärens avsked från beställning på
stat. Vid en sådan anordning vore dock nödvändigt, att den tid, varunder
volontären skulle tillåtas att efter avskedet från befattning såsom sådan på
stat få kvarstå i regementets reserv, i någon mån utsträcktes. Under det
att nämligen volontären enligt generalpoststyrelsens tidigare förslag vid
avskedet från sin beställning på stat skulle vara fullt utbildad reservtjänsteman,
maste enligt den nu ifrågasatta anordningen en icke ringa
del av första året efter avskedet tagas i anspråk för volontärens övnings-
och provtjänstgöring, innan denne kunde konstitueras till extra
postiljon. Då vidare postverket enligt den nya anordningen icke skulle få
anlita volontärer på stat för självständig tjänstgöring, måste antalet extra
postiljoner utan fast placering — reservkåren — hållas något större än
eldigt det tidigare förslaget. 1 ill följd av7 dessa omständigheter syntes
det icke möjligt att, såsom eljest kunnat ske, bereda volontärerna ständig
tjänstgöring inom ett år efter avskedet utan först efter omkring IV2 ä
I3/4 år. Generalpostdirektören funne det därför erforderligt, att volontären
medgåves rätt att åtminstone under nämnda tid efter avskedet få kvarstå iregementets
reserv mot åtnjutande av de förmåner, som i ärendet förut föreslagits. I

I underdånigt utlåtande över sistnämnda promemoria har chefen för Chefen för
generalstaben förklarat den påkallade förändringen innebära en avgjord försämring
av förslaget, särskilt i betraktande av den därigenom förlängda tiden november
för volontären såsom extra postiljon. Olägenheterna av att låta volontärerna imredan
under den tid, de kvarstå på stat vid regementet, fullgöra övnings- och
provtjänstgöring vid postverket ansåge generalstabschefen överkomliga, då det,
såsom här, gällde ett mycket begränsat försök till civilanställning allenast vid
postverket, samt då endast ett eller högst två underbefäl per regemente och år
skulle, under en kortare tid, komma att dragas ur den direkta trupptjänsten.

Arméförvaltningen vidhöll i förnyat underdånigt utlåtande, att Arméforanställning
såsom aspirant vid postverket med därmed förbunden övnings- Zn^YaTu ari

1914

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

och provtjänstgöring samt viss kortare tids »självständig tjänstgöring» bör
äga rum, medan vederbörande volontärer ännu kvarstå i sina underbefälsställningar
på stat vid vederbörande truppförband.

Därest civilanställningen i allt fall skulle finnas böra anordnas så,
att anställning såsom postaspirant icke skulle kunna få vinnas under sista
året av vederbörande volontärs anställning på stat, utan först sedan han
övergått till reserven, samt till följd härav kvarståendet därstädes komme
att utsträckas till lV2 eller 13A år efter avskedet, ansåge arméförvaltningen,
att det förut av densamma i första rummet förordade alternativet till
avlöningens ordnande komme att visa sig innebära alltför små lockelser
för det f. d. underbefälet, vadan den ersättning, som borde beräknas för i
reserven kvarstående f. d. underbefäl, som finge anställning såsom postaspirant
och därefter såsom extra postiljon, icke torde för något fall kunna
sättas lägre än till 2 kronor 50 öre, motsvarande det lägsta belopp postverket
utbetalade såsom dagarvode till sin extra personal under tjänstgöring.

Då vidare postverket icke utgåve någon som helst gottgörelse
till de aspiranter, som fullgjorde övnings- och provtjänstgöring, måste, framhåller
arméförvaltningen, om denna tjänstgöring skulle fullgöras först efter
det underbefälet erhållit avsked från beställning på stat, särskilda medel
under fjärde huvudtiteln anvisas för beredande av avlöning med angivna
belopp av 2 kronor 50 öre för dag åt postaspirant under övnings- och provtjänstgöring.
Enligt dessa grunder skulle kostnaden för provtjänstgöringen,
beräknad till 3 månader, belöpa sig till 225 kronor pr volontär. Med ett
beräknat kvarstående i regementets reserv därutöver av 18 månader, varav
hälvten väntedagar — för vilka försvaret skulle bidraga med 2 kronor —,
skulle tillkomma ytterligare 540 kronor, vadan försvarets sammanlagda
kostnader för en volontär i och för civil anställning enligt detta förslag
skulle uppgå till 765 kronor.

På grund härav, och då enligt arméförvaltningens åsikt det givetvis
måste betraktas såsom en stor orättvisa, om statsverket för en obetydlig
del av det avgående underbefälet skulle ikläda sig högst väsentliga
ekonomiska uppoffringar, vartill någon motsvarighet icke ifrågakomme
för den stora massan av nämnda underbefäl, finner arméförvaltningen
sig icke kunna förorda civilanställningens anordnande vid postverket på
det i generalpostdirektörens promemoria den 25 oktober 1913 omförinälda
sätt, med mindre jämväl övrigt underbefäl, som vid avgången ur krigstjänsten
med gott vitsord tjänat minst fem år, därav minst tre år såsom
underbefäl, bereddes eu motsvarande lämplig förmån. Arméförvaltningen anser
sig därför böra vidhålla den framställning, som förut avlåtits i syfte, att
civilanställningen skulle anordnas utan någon särskild kostnad för statsverket.

37

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

För ytterligare klarläggande av en del förhållanden, vilka för frågan Vidare uppom
civilanställning i statens verk synts vara av särskild vikt, har chefen an^enST
för civildepartementet från några verk, vilka förutom postverket för den- fösa verk.
samma ansetts vara av större betydelse, nämligen järnvägsstyrelsen och ,
telegrafstyrelsen införskaffat vissa upplysningar. Såväl frågorna som svaren
torde få såsom bilagor {Bil. 2 och 3) åtfölja propositionen. Vad dessa
verk angår får jag alltså hänvisa till dem.

Vid fångvården sker första antagandet å tjänstemannabefattning av
lägre grad genom anställning såsom extra konstapel. Omkring 25 nya
konstaplar antagas årligen. Under tiden såsom extra konstapel kan
vederbörande i allmänhet icke påräkna annat än tillfällig tjänstgöring,
för vilken avlöning utgår efter 1,050 kronor för år räknat. Efter omkring
4 år beräknas extra konstapel kunna erhålla befordran till ordinarie
konstapel med begynnelseavlöning av 1,100 kronor jämte beklädnadsersättning
av 100 kronor ävensom hyresersättning och fri läkarevård.

Vid tullverket antagas aspiranter till tjänstemannabefattning av lägre
grad först såsom extra ordinarie. Omkring 15 dylika beräknas årligen
antagas. Under tiden såsom extra ordinarie kunna vederbörande icke påräkna
annat än tillfällig tjänstgöring i anledning av förfall, semester och
dylikt bland den fast anställda personalen. För dylik tillfällig tjänstgöring
utgår ersättning med olika belopp i olika befattningar, i allmänhet
3 å 3.25 kronor per dag. Efter omkring 7 å 8 år kan den extra ordinarie
tjänstemannen erhålla befordran till ordinarie tjänsteman av lägre grad
med begynnelseavlöning av 1,200 kronor förutom tjänstebeklädnadsförmån
och fri läkarvård.

Skälen, varför staten bör i det ifrågavarande avseendet på bästa sätt Departesörja
för underbefälet, äro ovan framhållna och ligga för övrigt i öppen dag.

I försvarets intresse bör för civilanställning den fordran uppställas, att rande.
volontären — under vilken beteckning jag torde få inbegripa jämväl
stamanställd vid marinen — tjänat staten under någon avsevärdare tid,
exempelvis såsom av civilanställningskommittén förordats, i regel minst fem
år. Men å andra sidan är det även av vikt, att försvaret kan vid krigstillfälle
för sig påräkna det förutvarande fast anställda underbefälet. Detta
intresse gör sig starkare gällande, ju kortare tid som förflutit efter den
militära anställningens slut, och minskas i den mån tjänstedugligheten hos
denna personal avtager.

De förvaltningsgrenar, som framför andra vid krigstillfälle behöva
sin personal, och det huvudsakligen i försvarets intresse, äro som bekant
statens järnvägar och telegrafverket; i viss begränsad omfattning även

38

Kunc/l. ''Maj:ts nåd. proposition nr 162.

postverket. Personalen vid dessa förvaltningar är också enligt gällande
föreskrifter i allmänhet frikallad från skyldighet att inställa sig till tjänstgöring
vid mobilisering.

Vad statens järnvägar angår, har jag inhämtat, att vid mobilisering
behovet av all fast anställd personal i befälsgrad likasom även i allmänhet
av personalen vid trafikavdelningen gör sig med styrka gällande, men att
däremot beträffande annan personal detta är i mindre mån fallet. Det
har vidare upplysts, dels att befälsplatser torde komma att jämförelsevis
sällan innehavas av förutvarande volontärer av nu ifrågakommande årsklasser,
dels att dessa inom en viss gräns kunna till tjänstgöring placeras
med hänsyn till nu förevarande förhållanden, och dels slutligen, att, även
om desamma skulle krävas på sina civila tjänsteposter under de egentliga
koncentreringstransporterna, förhållandena därefter med eller utan vissa
omflyttningar medgiva deras inkallande till armén för att ersätta förluster,
för att tjänstgöra i depåer m. m.

Vad nu sagts om statens järnvägar gäller i tillämpliga delar, ehuru
med mindre styrka, även om telegrafverket.

I fråga däremot om postverket, vars drift vid krigstillfälle torde
minskas, anses dess behov av personal vid mobilisering ej större, än att det
utan egentlig olägenhet skulle låta sig göra att, även under förutsättning
att hela den verkets tjänstemannakår, varom här kan bli fråga, rekryterades
ensamt bland förutvarande volontärer, genom vidtagande av lämpliga
åtgärder vid mobilisering avvara densamma, i vad den tillhör de årsklasser,
som här böra behöva komma i betraktande.

Beträffande övriga befattningar, vilka enligt vad ovan angivits ifrågakomma
vid civilanställning i statens tjänst, göra sig de nu framhållna
svårigheterna ej särskilt gällande.

Liksom det ur försvarets synpunkt är av vikt, att staten på bästa
sätt söker sörja för volontärerna, lär det även för stuteri såsom civil
arbetsgivare i allmänhet vara av intresse att kunna erhålla arbetare, vilkas
kvalitet staten på grund av deras förutvarande anställning i dess tjänst
haft särskilt tillfälle att pröva, och som redan på denna grund böla komma
i betraktande vid antagandet. Härtill kommer, att den förutvarande
volontären ofta på grund av den militära tjänsten med tillhörande underbefälskolor
framför andra sökande förvärvat särskilda kvalifikationer för
vissa befattningar.

Sålunda är det ett kännt sakförhållande, att militärtjänsten anses i
ganska hög grad kvalificera för befattningar, som tillhöra ordnings- och
polistjänsten i stad och på landsbygden. Vad i övrigt angår exempelvis

Kungl. 31aj:ts nåd. proposition nr 162.

39

postverket, har också generalpoststyrelsen framhållit, att vid verket antagna
f. d. volontärer i allmänhet haft synnerligen gott vitsord rörande sin posttjänstgöring
och ofta vid befordran blivit av postmyndigheterna satta före
andra med dem i övrigt likställa funktionärer.

Också antagas f. d. volontärer i icke ringa omfattning vid statens
verk. Enligt civilanställningskommitténs utredning antogos under 5-årsperioden
1900—1904 inom staten tillhörande verk och inrättningar 4,072
förutvarande militärer av underbefäls eller lägre grad eller alltså omkring
800 i medeltal årligen. Dessa anställningar avsågo i flertalet fall befattningar
vid de verk, vilka redan tidigt i större eller mindre mån öppnats för civilanställning,
nämligen postverket, statens järnvägar, telegrafverket, fångvården
och tullverket, men dessutom förekom ett icke ringa antal anställningar i
befattningar vid under lånt- och sjöförsvarsdepartementen lydande inrättningar,
sjukvårdsbefattningar vid hospitalen samt kronojägarebefattningar vid
skogsstaten.

Under år 1913 antogos vid postverket 50, vid statens järnvägar 183
och vid telegrafverket 30 avgångna volontärer med utsikt att vinna befordran
till fast tjänst, varjämte ett antal dylika där hade tillfällig tjänstgöring.
Vid fångvården och tullverket har likaledes årligen anställts ett
antal f. d. volontärer. Av de f. d. militärer, som hittills erhållit anställning
i statens tjänst, hava de flesta icke varit underbefäl med någon
längre tjänstetid, utan volontärer, vilka redan efter första anställningstidens
utgång lämnat krigstjänsten.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att, enligt vad jag inhämtat,
även i enskilda företag ofta användes förutvarande underbefäl, bland annat
i förmans- och liknande befattningar. Detta bekräftas också genom en av
Sveriges industriförbund bland dess medlemmar under innevarande år
verkställd särskild enquéte angående denna fråga. De ingångna svaren
giva tillika vid handen, att man inom industrien i regel synes vara i hög
grad tillfredsställd med det uttjänta underbefälet, vars ådagalagda punktlighet
och ordningssinne samt vana att snabbt och rätt uppfatta och återgiva
uppdrag särskilt blivit framhållna.

Staten har emellertid också såsom civil arbetsgivare att vårda intressen,
vilka delvis stå i strid med försvarets och med den anställningssökande
volontärens.

Det är en vanlig erfarenhet, att det för den, som vill ägna sig
åt ett visst yrke, är en fördel, att han i så unga år som möjligt inträder
däruti för att i detsamma erhålla sin utbildning. Ensamt under
denna förutsättning är det också möjligt för en så stor arbetsgivare som

40

Kimgl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

staten att giva sina tjänstemän inom varje särskild förvaltningsgren
nödig uppfostran i tjänsten och lämplig omvårdnad i och för densamma.
En från början skeende planläggning av anställnings- och befordringsförhållandena,
en gradvis skeende stegring av anspråken på tjänstemännen
med motsvarande förhöjning av deras förmåner äro härutinnan viktiga
förutsättningar för ett gott resultat. De särskilda verken hava också
ofta bland annat fastställt en viss maximiålder, i allmänhet 25 år,
för antagande till tjänsteman av såväl högre som lägre grad vid verket.

Det låter sig redan av hänsyn härtill icke lämpligen göra att i befattningar,
som kräva vissa särskilda kvalifikationer, vilka bäst bibringas
genom utbildning just för dem, i större utsträckning införa en personal,
som är i saknad av denna utbildning. När det sålunda för tillträde till
vissa tjänstemannabefattningar av högre grad inom en viss förvaltningsgren
gäller, att vederbörande skall hava genomgått särskild elevkurs, vilken
exempelvis vid postverket och statens järnvägar pågår omkring två år, kan ett
eftersättande av dessa fordringar, låt vara till förmån för en viss grupp
av tjänstemän inom annat område, befaras minska personalens tjänstbarhet
inom förvaltningen och förmåga att användas inom dess olikagrenar.

Ur denna synpunkt har man anmärkt mot att med äldre volont-ärer
eller underofficerare besätta civila tjänster av högre grad, vilka av
personal, som utbildats just för dem, ej nås förrän efter flera års tjänstgöring.
Ur samma synpunkt har man även framhållit det olämpliga i
ett allmänt gällande stadgande sådant som det av civilanställningskommittén
föreslagna, att den volontär, som vunnit anställning inom statens
verk eller inrättning, skulle efter ett års väl vitsordad tjänstgöring vid
verket eller inrättningen få vid framdeles skeende befordran tillgodoräkna
sig tredjedelen av den militära tjänstetiden, dock ej mer än tre år, såsom
lika lång tids tjänstgöring inom verket eller inrättningen. Att dylika anordningar
skulle kunna medföra kränkning av deras berättigade intressen,
vilka vunnit anställning i den ifrågavarande förvaltningen utan att hava
fullgjort militär tjänstgöring, synes ej kunna bestridas.

Vid lösning av frågan om civilanställningen, för såvitt den skulle
innebära åtgärder för att i statens tjänst fortfarande söka använda volontärer,
gäller det alltså att tillse, att nu omnämnda olägenheter ej behöva
inträda, samt på vad sätt och i vad mån alla berättigade intressen kunna
bäst tillvaratagas, med nående av det eftersträvade målet.

På grund av de särskilda förhållanden, varunder rekrytering och
första tjänstgöring inom statens förvaltningsområden i allmänhet ske, blir

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

41

det härvid i främsta rummet en uppgift att på ett rationellt oeh för de
olika parterna betryggande sätt söka ordna övergången från den militära
till den civila tjänstemannabefattningen. Att erhållandet av stadigvarande
befattning inom ifrågavarande förvaltningar med den- utsikt till framtida
befordran m. in., som därmed merendels är förbunden, uppfattas såsom en
förmån av en volontär, även om han åtnjuter korprals eller distinktionskorprals
avlöning, är ett av den hittills vunna erfarenheten bestyrkt förhållande.

Vid statens verk och inrättningar förekomma även mer enstaka befattningar,
vid vilkas besättande kunna ifrågakomma förutvarande volontärer.
I sådant avseende hava av civilanställningskommittén uppmärksammats
de uteslutande för vakthållning eller uppassning avsedda befattningarna,
befattningar såsom uppsyningsman vid vissa anstalter, ävensom vissa
befattningar vid arméns inrättningar samt vid flottans stationer och van
(av civilanställningskommittén upptagna till ett sammanlagt antal av omkring
1,800). Dessa befattningar medföra emellertid i allmänhet mindre
utsikter till befordran eller till en för framtiden förbättrad ställning än
omnämnda tjänster inom större verks förvaltningsområden. På grund av
förstnämnda befattningars karaktär blir också ej blott omsättningen å dem
mer oberäknelig, utan även behovet av extra personal för vikarietjänstgöring
mindre. Desamma torde i varje fall ställa sig mindre lockande för
volontären än omnämnda tjänster inom de åsyftade större förvaltningarna.
I de fall, där volontär likväl önskar erhålla här avsedda befattningar, torde
dock övergången till dem ställa sig enklare än till de andra tjänsterna.
Dessa sistnämnda äro emellertid till antalet ojämförligt talrikare och för
civilanställningsfrågan vida betydelsefullare.

Med ovan angivna utgångspunkter finner jag det synnerligen önskvärt,
att staten — utan att vidare ingripa i verkens fria sjålvbestämningsrätt
med hänsyn till rekryteringen av personalen eller i dennas rätt
att efter skicklighet och förtjänst i vanlig ordning vinna befordran — söker
för volontär, som med goda vitsord avslutat militärtjänst av minst fem års
varaktighet, underlätta förvärvandet av fast anställning i statens civila tjänst,
om han därtill befinnes duglig.

För detta ändamål synes lämpligt, att volontär under sista anställningsåret
å stat erhåller viss kortare tids, högst några månaders, ledighet
från den militära tjänsten för fullgörande av erforderlig övnings- och
provtjänstgöring vid verket å tid, då ledigheten kan beviljas utan avsevärd
olägenhet för militärtjänsten.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 118 höft. (AV 16.2.) (5

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Efter det volontären vunnit anställning vid verket och han på sådan
grund avgått från sin befattning vid krigsmakten, torde böra honom tilldelas
ett med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall lämpat understöd,
avsett att befordra hans utkomst, intill dess han erhållit ständig tjänstgöring
vid verket. 1 mån av lägenhet och lämplighet torde detta understöd
även kunna utgå in natura, i form av bostad och portion i vederbörande
kasärn, mot skyldighet för den, som därav begagnar sig, att vid
ledighet från den civila tjänstgöringen förrätta visst arbete tillhörande den
militära tjänsten. Med utgångspunkt från att vid postverket, som, särskilt
med hänsyn till tiden för antagning och provtjänstgöring, bäst synes
lämpa sig för försök i nu avsedda riktning, väntedagarna intill dess nyantagen
f. d. volontär kan erhålla ständig tjänstgöring beräknats uppgå
till sammanlagt tre ä fyra månader, torde understödet kunna begränsas
till omkring 200 kronor. Understödsbelopp från armén torde lämpligen
kunna utgå av de i vederbörande regementes stat under »inanskapsavlöning
och rekryteringsmedeb upptagna medel.

Då avskedspremie avses skola utgå till volontär efter sex års tjänst,
om han ej erhåller civil anställning, kan tilldelandet av nu omförmälda
understöd ej anses innebära någon orättvisa.

I viss mån synes förmånen av civilanställning böra kunna regleras med
hänsyn till de olika förhållandena vid olika vapenslag och truppförband.

För marinens vidkommande torde med frågan om understöd böra
tillsvidare anstå i avbidan på den utredning rörande lönereglering för stammanskap
därstädes, som är tillämnad och varom chefen för sjöförsvarsdepartementet
i annat sammanhang yttrat sig.

Beträffande den allmänna förmedlingsverksamhet, som från statens
sida synes erforderlig för volontärers förhjälpande till civila anställningar,
har redan framhållits, hurusom den offentliga arbetsförmedlingen ensam
ej lämpligen kan fylla en sådan uppgift.

Den särskilda centrala myndighet, som, på sätt ovan angivits, för
detta ändamål tidigare föreslagits och som även jag finner synnerligen
lämplig, synes böra hava till åliggande att med uppmärksamhet följa
alla de förhållanden, som äro ägnade att befordra underbefäls utsikter
att erhålla passande civil anställning, samt i sådant avseende göra de framställningar,
vartill dess verksamhet kan föranleda, att från de olika truppförbanden
mottaga anmälningar, i vad mån civila anställningar önskas,
särskilt vad angår statens tjänst, samt att med hänsyn till rådande förhållanden
och efter mottagande av erforderliga uppgifter om lediga befattningar

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162. 43

sprida kännedom om samt söka medverka till eller förmedla dylika anställningar.

För befordrande av anställning hos enskilda arbetsgivare bör den
stå i nära förbindelse med vederbörande arbetsförmedlingsanstalter samt
även i övrigt verka för sådan anställning.

I förekommande fall skulle den även hava viss befattning med
frågor om beredande av anställning åt värnpliktiga efter avslutad tjänstgöring
såsom sådana.

Enligt civilanställningskommitténs förslag skulle den av kommittén
tillämnade civilanställningskommissionen bestå av en generals- eller amiralsperson
såsom ordförande samt två militära och tvä civila ledamöter, förordnade
av Kungl. Maj:t för en tid av tre år i sänder. Kommittén skulle
biträdas av en sekreterare, vilken det skulle åligga att ombesörja de löpande
göromålen. Den av volontärkommissionen föreslagna civilanställningsbyrån
inom lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition skulle
bestå av en regementsofficer och en underofficer, båda tillhörande reserven.

Vid övervägande av de uppgifter, som böra tillkomma ifrågavarande
myndighet, finner jag lämpligast, att densamma, vilken torde höra lyda
under försvarsdepartementen, närmast landtförsvarsdepartementet, och till
skillnad från de lokala kommissionerna benämnas rekryterings- och civilanställning
sby rån, erhåller eu civil ordförande och verkställande ledamot,
vilken jämte en sekreterare eller notarie handhar de löpande göromålen, samt
två militära ledamöter, en för armén och en för marinen. Då byrån bör
stå i verksam kontakt, förutom med civila och militära myndigheter, särskilt
med den offentliga arbetsförmedlingen, synes den i socialstyrelsen anställda
arbetsförmedlingsinspektören böra hava skyldighet och rättighet att
deltaga i vissa byråns sammanträden och förhandlingar, eventuellt i vissa
fall såsom beslutande ledamot.

Kostnaden för den tillämnade byrån synes icke böra anslås lägre
än till 20,000 kronor om året. Därav torde böra beräknas omkring 7,000
kronor för den civile ordföranden och verkställande ledamoten, 1,000
ä 1,500 kronor för var och en av de militära ledamöterna, omkring 4,500
kronor för sekreteraren eller notarien samt återstoden till resekostnadsersättning,
skrivbiträde, expenser och eventuell lokalhyra.

Efter byråns inrättande bör den för 4:de arméfördelningen verksamma
civilanställningskommissionen upphöra. Härigenom vinnes eu årlig
besparing av 1,600 kronor. På goda grunder synes även kunna antagas,
att byråns verksamhet skall leda till sådana besparingar i nu utgående
rekryteringskostnader, som åtminstone till största delen motsvara
omkostnaderna för byråns verksamhet. Vidare är det påtagligt, att, då

44

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

förutsättningen för att avskedspremie skall utgå till avgående volontär
skulle vara, att han ej erhåller civilanställning i statens tjänst, beviljande
av understöd för erhållande av civilanställning enligt angivna grunder bör
medföra betydande besparing i avskedspremier.

Ovannämnda belopp, 20,000 kronor, torde för år 1915 böra uppföras
å fjärde huvudtiteln. Sedermera lär, i den mån erfarenhet vinnes
om byråns verksamhet, kostnaden för densamma böra bestridas delvis från
femte huvudtiteln. Anslaget synes böra anvisas å extra stat.

För påbörjande av byråns verksamhet redan under innevarande år
torde medel böra äskas att utgå av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar,
vilka därtill lämna tillgång-. Det erforderliga beloppet kan beräknas
till 10,000 kronor.

Jag hemställer på grund av det anförda, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen:

dels att för anordnande i enlighet med vad ovan angivits av en
central byrå för rekrytering och civilanställning å extra stat för år 1915
anvisa ett anslag av 20,000 kronor,

dels att medgiva, att för påbörjande redan under år 1914 av nämnda
byrås verksamhet av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i
anspråk ett belopp av 10,000 kronor,

dels ock att medgiva, att av de i staterna för arméns truppförband
för år 1915 under »manskapsavlöning och rekryteringsmedel» upptagna
belopp må till underlättande för volontärer, som efter rekapitulation tjänat
minst fem år, att erhålla civilanställning i statens verk, i den mån berörda
medel därtill lämna tillgång, utgå understöd i enlighet med förut angivna
grunder och de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall; och skulle till Riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

H. C. Th. Beskow.

i •

♦

46

Kunql. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Redo -

för undervisningens omfattning i allmänbildande ämnen

Skola.

Modersmålet.

Väl-

skrivning.

Räkning.

Rekryt-

skola.

Undervisningen avser:

att bibringa rekryten förmåga att läsa riktigt, tyd-ligt och högt med efter innehållet lämpad betoning;
samt

att uppöva rekrytens förmåga att med egna ord
återgiva innehållet i av honom själv eller av någon
annan upplästa kortare stycken.

Undervis-ningen avser:

att lära re-kryten skriva
tydligt, vår-dat och redigt
med medel-stor stil.

Undervisningen avser:
att bibringa rekryten dels färdig-het att obehindrat använda de fyra
räknesätten med hela tal samt, så-som tillämpning härpå, att lösa
enklare räkneexempel, dels en i
grundlig kännedom om metersyste- j
met och för de mera försigkomna ''
rekryterna, i den mån tiden det 1
medgiver, någorlunda färdighet i j
räkning med decimalbråk.

Korpral-

skola.

Undervisningen avser att bibringa förmåga:
att obehindrat och vårdat läsa såväl tryckt som
skriven stil;

att med egna ord redogöra för innehållet av upp-lästa stycken eller av läraren muntligen framställda
berättelser och beskrivningar; samt

att med någorlunda god stavning och användning
av skiljetecken skriftligen giva en redig framställ-ning av lästa elller åhörda kortare stycken med lätt-fattligt innehåll eller av upplevda händelser.

Undervisning i rättstavning och i skiljeteckens
användande meddelas under särskilda rättstavnings-övningar.

Undervis-ningen avser:
att bibringa
en så vårdad
handstil, som
utbildnings-tiden medgi-ver.

Undervisningen avser dels repe- j
tition av förut inhämtad kurs,
dels ökad färdighet i decimalbråk 1
samt någon färdighet i allmänna j
bråk.

Huvudsyftet) skall vara att bi- j
bringa den praktiska räknefårdig-het, vilken såväl i den militära
tjänsten som uti det civila livet
kan vara av gagn. Huvudräkning
skall flitigt övas.

Under-

officers-

skola.

Undervisningen avser att bibringa förmåga att skrift-ligen och någorlunda hastigt giva eu redig framställ-ning av lästa eller åhörda något längre stycken av
lättfattligt innehåll, varvid för korpralsntbildningen
uppställda fordringar med avseende på rättstavning
och skiljetecknens användning skärpas.

Dessutom kunna de mera försigkomna åläggas att,
efter lärarens anvisning med avseende på behandlin-gen, utarbeta smärre uppsatser antingen över ett all-mänfattligt lättare ämne eller ock över en utförd
patrullövning, mindre fälttjänstövning e. d.

Undervisning i rättstavning och i skiljeteckens an-vändande meddelas under särskilda rättstavnings-övningar.

Undervisningen skall dessutom avse att bibringa
förmåga att undervisa i ämnet.

Undervis-ningen avser:
att förbättra
handstilen
samt bibringa
dem, som här-för äga fallen-het, förmåga
att undervisa
i skrivning.

Undervisningen avser att utgöra
repetition av förut inhämtad kurs
samt att bibringa ökad färdighet
i allmänna bråk och kännedom
om reguladetri, plana ytors be-räkning samt om de första grun-derna för rymders beräkning.

Undervisningen skall dessutom
avse att bibringa förmåga att un-dervisa i ämnet.

______________________

Fortsätt-

nings-

skola.

(Frivillig.)

Läsning av valda stycken ur svensk litteratur;
genomgång av det viktigaste av form-, sats- och inter-punktionsläran i förening med satsanalvs.

Muntligt återgivande av lästa eller av läraren fram-ställda berättelser och beskrivningar.

Rättstavnings- och interpunktionsövningar.

Uppsatsskrivning efter lärarens anvisningar och
föredrag.

—

Decimalbråk och allmänna bråk.
Reguladetri. Procent- och ränte-räkning. Huvudräkning.

Linjers, ytors och solida figu-rers uppmätning och beräkning.

Anm. Under 1909—1910 fanns lantbrnksknrs anordnad vid sju regementen. Frän och med 1911 är jord -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

47

Rörelse Bil. i.

vid arméns volontärrekryt- och underbefälsskolor.

Sveriges historia.

Geografi.

Tyska.

Naturlära.

Bokhålleri.

Undervisningen
avser att bibringa
rekryten någon
kännedom om Sve-riges historia och
samhällsskick.

Undervisningen
avser att bibringa
rekryten någon
kännedom om
Sveriges geografi.

1

Undervisningen
avser dels repeti-tion av under re-krytutbildningen
inhämtad kurs,dels
ökad kännedom om
Sveriges historia
efter 1611 samt det
viktigaste av Sve-riges nuvarande
statsförfattning.

Undervisningen
avser dels repeti-tion av under re-krytutbildningen
inhämtad kurs,
dels kännedom om
det viktigaste av
Sveriges geografi,
särskilt om den
huvuddel av lan-det, där regemen-tet är förlagt.

''

!

j

1

i

Undervisningen
avser dels repeti-tion av förut in-hämtad kurs, dels
ökad kännedom om
Sveriges historia
före 1611 samt dess
nuvarande statsför-fattning.

Så långt tiden
medgiver, bör nå-gon kännedom även
meddelas om de vik-tigare kommunala
lagarna och inrätt-ningarna.

Undervisningen
avser att bibringa
ökad kännedom
om Sveriges och
någon kännedom
om grannländer-nas geografi.

,

1

i

1

Kommunalkunskap.
Kommunalstyrelse.
Utskyider. Besvär.

Kyrkostämma,
kyrko- och skolråd.
Landsting. Rätt-skipning. Grunder-na för ägande- och
arrenderätt till jord.
Kommunal och
politisk rösträtt.

|

Undervisningen i tyska
avser att bibringa ele-verna förmåga att med
riktigt uttal uppläsalät-tare tysk text och en viss
ärdighet att uppfatta in-nehållet därav samt nå-gon övning att förstå det
talade språket.

Människokroppens bygg-j Uppläggande och förande
nåd och livsförrättningar jäv sådana böcker, journaler

111 • 1,1 • [och listor, som förekomma

De viktigaste fysiska (inom handeln, industrien
egenskaperna hos kroppar eller jordbruket.
m- m. J I samband därmed: för-j

Grunddragen av oorga- [bättrande av handstilen och!
nisk och organisk kemi. |inövande av rubrikstill
Kort redogörelse förvax- [(randskrift),
ternas byggnad m. m.

brukslå™ valfritt, ämne i fortsättningsskolan.

48

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 162.

Bil. 2.

Till

Herr statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet.

Genom skrivelse den 1 maj 1914 har kungl. järnvägsstyrelsen anbefallts
att inkomma med yttrande i de avseenden, som omhandlas i skrivelsen biiogad
promemoria angående civilanställning för f. d. voiontärer vid krigsmakten. .

I anledning härav får styrelsen, som utgått från det antagande, att i fråga
om denna civilanställning icke avsetts att medräkna underofficerare, vördsamt avgiva
på de å promemorian upptagna frågorna följande svar:

Frågor.

1. Vilka slag av befattningar hos
verket kunna lämpa sig att i viss utsträckning
besättas med f. d. voiontärer
(i allmänhet korpral, distinktionskorpral)? Huru

många äro dessa befattningar:

Svar.

1. Banvakter, vagn- och stallkarlar,
förrådsvakter, stationskarlar (ur vilken

frupp rekryteras bland annat kontorsiträden
å linjen) och vaktmästare ävensom
matroser och eldare å angfärja.
1914 års avlöningsstat upptager:
2,559 banvakter,

1,759 vagn- och stallkarlar,

70 förrådsvakter,

4,361 stationskarlar,

29 vaktmästare,

31 matroser,

27 eldare å ångfärja.

Summa 8,836.

Då därjämte ifrågasatts, att kontorsbiträden skulle i viss omfattning framdeles
komma att anlitas för arbete inom styrelsens kontor, torde i detta sammanhang
även böra erinras om detta förhållande, men ej längre än fragan om denna
personalkategoris ökade användning avancerat, kunna några exakta uppgifter
rörande den arbetstillgång, som därigenom skulle kunna ifrågasättas att beredas,
ännu icke lämnas.

49

Kungl. Maj:ts nåd.
Frågor.

2. Huru många nyanställas årligen
vid verket i sådana befattningar?

3. Huru lång tid bör beräknas åtgå,
innan (i befattning, som nyss avsetts)
nyanställd (eller till provtjänstgöring
antagen) person erhåller ständig tjänstgöring
i verket?

4. Huru stor del (ungefärliga antalet
månader och dagar) av den under

3. avsedda tid bör beräknas, under vilken
tjänstgöring ej äger rum, och kan
under denna tid aspiranten utan olägenhet
vara bosatt utom den ort (exempelvis
vid sitt förutvarande regemente), till vilken
han blir till tjänstgöring inkallad?

5. Vilka äro avlönings- och andra
förmåner

a) Under den under 3 och 4 avsedda
tid?

b) Då ständig tjänstgöring erhålles?

(Svar.)

banvakt |

vagn- och stallkarl
förrådsvakt > Begynnelselön

stationskarl I efter 1 års tjänst

vaktmästare J » 3 » »

matros å ångfärja förutom fri kost:

eldare » » » > »

Bihang till senare riksdagens protokoll

proposition nr 162.

Svar.

2. Enligt beräkning, grundad på nyantagning
under de senaste fem åren:

39 banvakter,

56 vagn- och stallkarlar,

3 förrådsvakter,

273 stationskarlar,

2 vaktmästare,

7 matroser,

7 eldare å ångfärja.

Summa 437 personer.

3. I regel bliver tjänstgöring allt
från första anställandet stadigvarande.

4. Då alltså i regel tjänstgöring allt
från anställandet blir stadigvarande,
kan endast i undantagsfall ifrågakomma,
att vederbörande kan vara viss tid
bosatt utom tjänstgöringsorten.

5. För ifrågavarande grupper utgår
avlöning sålunda:

A) Före utnämning till extraordinarie:
Växlande efter på olika orter gängse

pris, dock i regel något understigande
vad under B) här nedan upptages i
lägsta grad.

B) Vid utnämning till extra ordinarie:
Avlöning pr månad räknat:

Grupp efter olika ort

A B C D E

kr. 95 92 88 84 80

» 100 97 93 89 85

» 105 102 98 94 90

Begynnelselön........65 kr.

efter 2 års tjänst . •.....70 »

Begynnelselön........65 »

efter 1 års tjänst.......70 »

* 3» » .......75 >

1914. 1 saml. 118 käft. (Nr 162.) 7

50

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Svar.

Efter den här ovan angivna tjänstgöringstid av 3 resp. 2 år sker i regel
befordran till ordinarie befattning, därför avlöning utgår enligt vad under C) bär
nedan sägs.

Det kan dock ifrågasättas, huruvida icke f. d. volontärer, som antagas i
statens järnvägars tjänst, böra på grund av sin tjänstgöring vid krigsmakten
berättigas att snabbare än i vanlig ordning anställda vinna befordran till ordinarie
befattning.

banvakt

vagn- och stallkarl
förråd svakt
stationskarl
vaktmästare å linjen

Ordinarie
arvode:

årligt

vaktmäst. i styrelsen

matros å ångfärja
eldare » »

Ersättning för bostad
och bränsle,
där bostad in natura
ej åtnjutes.

Beklädnadsersättning
120 kronor
(banvakt 90 kr.).

Ordinarie årligt
arvode:

Bostad in natura

Dyrortstillägg 60
kr.

Beklädnadsersättning
120 kr.

Ordinarie årligt
arvode:

C) Vid konstituerande till ordinarie:

Begynnelsearvode 840 kr. Efter vissa
grunder för arvodesförhöjning erbålles
vart tredje år högre arvode, till dess
efter 12 års tjänst högsta arvode 1,140
kronor tilldelas.

20—40 % av arvodet med viss maximibegränsning.

Begynnelsearvode 840 kr. Efter vissa
grunder sker därefter vart tredje år arvodesförhöjning
till dess efter 9 års tjänst
högsta arvode 1,200 kr. tilldelas.

Begynnelselön 720 kr.

» 780 »

Efter vissa grunder äger arvodesförhöjning
rum vart tredje år, till dess efter
12 års tjänst högsta arvodet för matros
960 kronor och för eldare 1,020 kr,
erhålles.

För båda grupperna: ersättning för
bostad och bränsle se ovan.

Beklädnadsersättning 120 kr.

Eri kost.

Dessutom för samtliga grupper frihilj
ettsförmån i viss utsträckning och,
vad ifrågavarande distriktspersonal angår,
fri läkarvård för sig, hustru och
oförsörjda barn.

51

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 162.
Frågor.

6. Föreligger (oöverkomlig) svårighet
för verket att i händelse av krigsmaktens
mobilisering avvara där anställda
f. d. volontärer, som ej fyllt
35 år?

7. I vad mån bör, med hänsyn till
det under 6) anförda eller av andra
hänsyn, anställningen av f. d. volontärer
vid verket begränsas till en viss procent
av samtliga, som anställas i ifrågakommande
befattningar?

8. Vid vilken levnadsålder bör eller
kan anställning ske?

Svar.

Här må slutligen erinras, att från
ovan omförmälta ordinarie befattningar
å linjen kan ifrågakomma befordran till
högre befattningar inom verket, nämligen,
vad banavdelningen angår, ban- och
överbanmästare, vad maskinavdelningen
angår, vagnskötare, vagn-, stall- och
förrådsförman samt vagn- och förrådsmästare
samt, vad trafikavdelningen angår,
kontorsbiträden, stationsförmän,
konduktörer, stations-, tåg- och bangårdsmästare,
om vilka samtliga befattningshavares
avlöningsförmåner hänvisas
till bestämmelserna i gällande nådiga
avlöningsreglemente.

6. Svårighet förefinnes att omedelbart
vid allmän mobilisering avvara så
väl som övrig personal även här omnämnda
järnvägspersonal under 35 år,
som äro f. d. volontärer.

Så snart mobiliseringstransporterna
till huvudsaklig del avslutats, bör emellertid
dylik personal i lägsta tjänstegrad
från järnvägslinjer, som ej tagas
i anspråk för koncentreringstransporter,
till viss utsträckning, som vid krigstillfälle
bestämmes, kunna inkallas till
militär tjänstgöring.

7. Med hänsyn till vad under 6) omförmälts
och övriga på saken inverkande
omständigheter svnes vid eventuell obligatorisk
skyldighet att i första hand
antaga f. d. volontärer begränsning böra

föras till 50 % av samtliga här ifrågaommande
nyanställningar.

8. Enligt gällande bestämmelser böra
i regel ifrågavarande tjänstehavare ej
hava vid anställandet överskridit en
levnadsålder av 25 år.

Med hänsyn till förevarande civilanställning
synes dock gränsen i fråga
för f. d. volontärer kunna bestämmas
intill 27 år, då ändock konstituerande

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Frågor.

Svar.

9. Huru många förutvarande volon-tärer hava antagits vid verket under
vart och ett av de sista åren?

till ordinarie befattning kan medhinnas
före den i gällande instruktion bestäm-da maximitid 30 levnadsår.

9. Frånsett mera tillfälligt syssel-satta hava vid verket anställts

1911 1912 1913

44 129 183.

Stockholm den 25 maj 1914.

Kungl. järnvägsstyrelsen:

AXEL GRANHOLM.

Per Kjellin.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

53

Bil. 3.

■ Till

Herr statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet.

Med anledning av herr statsrådets skrivelse den 1 maj 1914 får kungl.
telegrafstyrelsen vördsamt meddela följande svar å de i en skrivelsen bifogad
promemoria angående civilanställning uppställda frågor (desamma som angivits i
närmast föregående bil.).

1. Inga andra befattningar vid telegrafverket kunna lämpligen besättas
med f. d. volontärer än:

linjearbetare, vilkas antal under år 1913 uppgått till i medeltal 1,399, därav
1,206 fast anställda,

verkstadsarbetare, vilkas antal under år 1913 uppgått till i medeltal 321,

radiotelegraf män vid de blivande radiotelegrafstationerna, under förutsättning
att volontären tjänstgjort såsom gnistman vid armén eller flottan. Antalet
av dessa befattningar kan icke uppgivas, förrän en plan för radiotelegrafstationers
anläggning blivit uppgjord, men torde kunna beräknas till ett trettiotal. För
närvarande har telegrafstyrelsen icke behov av några sådana befattningar.

2. Av linjearbetare nyanställas 125—150 man årligen,

av verkstadsarbetare omkring 50 per år.

3. Linjearbetare skall, om han icke är yrkeskunnig, genomgå minst 10
månaders lärlingstid, varefter fast anställning erhålles.

Provtjänstgöringen för verkstadsarbetare är tre månader, varefter fast anställning
erhålles.

För radiotelegraf män skulle erfordras genomgående av en cirka sju månaders
kurs vid telegrafverket. Godkännande i sådan kurs skulle medföra omedelbart
fast anställande.

4. Tjänstgöring äger rum under hela den i 3) angivna tid, vadan f. d.
volontären under hela denna tid måste vara bosatt å tjänstgöringsorten.

5. Avlöningen är:

för linjearbetare, förutom uniformspersedlar in natura:

a) under lärlingstiden: dag- eller timavlöning enligt i orten gällande
arbetspriser för jämförligt arbete,

b) sedermera: normalavlöning per arbetsdag, stigande från kronor 3: 25 till
kronor 4:50 efter 8:e året (= kronor 975—1,350 per år). Härtill kommer å vissa
orter dyrortstillägg med 25 å 50 öre och för yrkesarbetare ytterligare 25 öre per

54

Kungl. Maj:ts nåd. ■proposition nr 162.

arbetsdag samt, vid bortovaro från hemmet över natt, nattlogiersättning med 75
öre å 1 krona. För lagförman ökas normalavlöningen med 50 öre ä 1 krona per
arbetsdag; de fast anställda linjearbetarnas avlöning utgjorde i medeltal under
är 1913 kronor 4: 54 per dag (= kronor 1,362 per år);

för verlcstadsawetare:

a) under provtjänstgöringen:

för yrkeskunniga: 40—70 öre per timma (= kronor 20: 80—36: 40 per vecka),

för övriga: 30—40 öre per timma (= kronor 15:60—20:80 per vecka),

b) sedermera ökas avlöningen i mån av duglighet och ackordsmöjligheter;

avlöningen utgjorde i medeltal under år 1913 kronor 5: 02 per dag (= kronor

1,506 per år).

För radiotelegrafmän torde under genomgåendet av kurs endast ett bidrag
till uppehället av två kronor per dag kunna påräknas. Efter erhållandet av fast
anställning torde avlöningen böra bliva densamma, som nu åtnjutes av stationsförmän,
eller, förutom uniformspersedlar in natura, lägst 1,020 och högst 1,500
kronor, vartill kommer hyresbidrag, växlande efter olika orter mellan 375 och 540
kronor, dock icke högre än 30 % å avlöningen, samt dyrortstillägg å vissa orter,
utgående med 10 ä 15 % å avlöningen. Lägsta förekommande avlöningen skulle
alltså bliva 1,395 kronor och den högsta 2,265 kronor.

6. Såsom linje- och verkstadsarbetare anställda f. d. volontärer kunna
utan svårighet avvaras i händelse av krigsmaktens mobilisering, men givetvis
icke någon av de såsom radiotelegrafmän anställda.

7. Frågan besvarad genom vad under 6) anförts.

8. Före uppnådda 30 levnadsår, dock vad angår ej yrkeskunniga verkstadsarbetare
före 25 års ålder.

9. Antalet f. d. volontärer, som anställts såsom linje- och verkstadsarbetare
har utgjort:

under år 1911....................27,

» * 1912..................22,

» » 1913....................30.

Stockholm den 4 maj 1914.

HERMAN RYDIN.

A. Hamilton.

F. W. Funch.

Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

141843