Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 160.

1

Nr 160.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag
till lagar om ändrad lydelse av §§ 3, 7Ö, 51 och 58
i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars
1862 och om ändrad lydelse av § 2 mom. 1, § 8 mom. 1
samt §§ 40 och 41 i förordningen om kommunalstyrelse

1 Stockholm den 23 maj 1862 och till lag om ändrad
lydelse av § 2 mom. 6, §§16 och 52 samt § 58 mom.

2 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 ävensom
införande i § 2 i sistnämnda förordning av tillagda
mom. 7, 8 och 9; given Stockholms slott den 12 juni 1914.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj it härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

a) lag om ändrad tydelse av §§ 3, 10, 57 och 58 i förordningen
om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862;

b) lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1, § 8 mom. 1 samt §§ 40
och 41 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj
1862; och

c) lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 6, §§ 16 och 52 samt §
58 mom. 2 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 ävensom
införande i § 2 i samma förordning av tillagda mom. 7, 8 och 9.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Oscar von Sydow.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 116 höft. (Nr 160.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 3, 10, 57 och 58 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 3, 10, 57 och 58 i förordningen om
kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 3.

Medlem av stadskommun är en var, som där är mantalsskriven,
ävensom var och en, vilken, utan att vara i kommunen mantalsskriven,
därstädes äger eller brukar fast egendom eller är för inkomst av kapital
eller arbete till allmän bevillning uppförd.

§ io.

För omyndig röstar vid allmän rådstuga förmyndaren eller, där
flera äro förmyndare, den som dessa bland sig utse.

För jordbruksfastighet, som innehaves av arrendator, röstar denne.

Ej må för samfälld egendom mer än eu person talan vid allmän
rådstuga föra. För bolag må bolaget eller dess styrelse och för oskiftat
bo delägarna i boet ombud utse.

För näring eller rörelse, som under borgenärers förvaltning står,
ävensom i enahanda fall för fast egendom må ej röstas.

§ 57.

Skyldig att till de utgifter, Bom för kommunens gemensamma behov
böra enligt § 5 mom. 3 uttaxeras, lämna bidrag är en var, som inom
kommunen, evad han därstädes bosatt är eller ej, äger fast egendom
eller brukar till allmän bevillning för sig taxerad jordbruksfastighet

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

eller därstädes är taxerad till allmän bevillning för inkomst. För sådan
fastighet, för vilken bevillning ej erlägges, skola stadsutskylder ej påföras.

Enahanda skyldighet att till kommunens gemensamma utgifter bidraga,
som ovan är stadgad, åligger jämväl bolag.

Jordägare, som åt arrendator upplåtit jordbruksfastighet, är från
erläggande av stadsutskylder därför befriad, enär dessa utskylder enligt
mom. 1 i denna paragraf skola av brukaren erläggas.

Vad i denna paragraf stadgas om ägare av fast egendom gälle jämväl
innehavare av sådan egendom, där fastighetsbevillning för egendomen
påföres denne.

§ 58.

Mom. 1. De i nästföregående paragraf omförmälda bidrag skola såsom
stadsutskylder av en var skattskyldig utgöras i förhållande till hans
inkomst, beräknad för jordbruksfastighet till sex kronor och för annan
fastighet till fem kronor för varje fulla ett hundra kronor av taxeringsvärdet
jämlikt senast fastställda ''taxeringslängd, samt i fråga om inkomst
av kapital och arbete till det beskattningsbara belopp, för vilket bevillning
till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd erläggas.

I fråga om löntagare, som tillika innehar boställe, skall inkomst
av bostället, för vilket enligt ovan stadgade grunder stadsutskylder
utgöras, icke vid dessa utskylders påförande inräknas i lönen.

Personliga tjänstbarheter, vilka inom en stad utgjorts efter förut
antagna grunder, må fortfarande, till dess annorlunda varder förordnat,
efter samma grunder utgöras.

Mom. 2. Där i lag eller allmän författning stadgat är, att viss
utskyld skall utgå efter annan än den i mom. 1 i denna paragraf bestämda
allmänna grund, eller att vissa från skattskyldighet till staden
eljest befriade invånare skola till fyllande av särskilda behov bidraga,
skall till efterrättelse gälla, vad i ty fall förordnat är. I övrigt må
avvikelse från sagda grund icke i annan må ske än § 59 medgiver.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1914; dock skall vad §§ 10
och 57 innehålla rörande skattskyldighet och rösträtt för arrendator av
jordbruksfastighet icke äga tillämpning, därest fastighetens ägare eller
arrendatorn genom företeende av arrendekontrakt eller annorledes styrker,
att ägaren enligt arrendeavtal, som slutits före ovannämnda dag, är pliktig
att helt eller delvis svara för de för fastigheten utgående stadsutskylder.
Yppas mellan ägaren och arrendatorn tvist om vad i nämnda hänseende
enligt sådant avtal gäller, skola stadsutskylderna påföras ägaren och
rösträtt utövas av denne, till dess berörda tvist blivit slutligen avgjord.

4

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 160.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 2 mom. 1, § 8 mom. 1 samt §§ 40 och 41 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att § 2 mom. 1, § 8 mom. 1 samt §§ 40
och 41 i förordningen om kornmunalstyrelse i Stockholm den 23 maj
1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 2.

Mom. 1. Medlem av kommunen är en var, som där är mantalsskriven,
ävensom var och en, vilken, utan att vara i kommunen mantalsskriven,
därstädes äger eller brukar fast egendom eller är för inkomst
av kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd.

§ 8.

Mom. 1. För omyndig röstar förmyndaren eller, där flera äro förmyndare,
den, som dessa bland sig utse.

För jordbruksfastighet, som innehaves av arrendator, röstar denne.

Ej må för samfäld egendom mer än en person rösträtt vid valet
utöva. För bolag må bolaget eller dess styrelse och för oskiftat bo
delägarna i detsamma ombud utse.

För näring eller rörelse, som under borgenärers förvaltning står,
ävensom i enahanda fall för fast egendom må ej röstas.

§ 40.

Skyldig att till de utgifter, som för kommunens gemensamma behov
höra uttaxeras, lämna bidrag är en var, som inom kommunen, evad han

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

5

därstädes bosatt är eller ej, äger fast egendom eller brukar till allmän
bevillning för sig taxerad jordbruksfastighet eller därstädes är taxerad
till allmän bevillning för inkomst. För sådan fastighet., för vilken
bevillning ej erlägges, skola stadsutskylder ej påföras.

Enahanda skyldighet att till kommunens gemensamma utgifter bidraga,
som ovan är stadgad, åligger jämväl bolag.

Jordägare, som åt arrendator upplåtit jordbruksfastighet, är från
erläggande av stadsutskylder därför befriad, enär dessa utskylder enligt
mom. 1 i denna paragraf skola av brukaren erläggas.

Vad i denna paragraf stadgas om ägare av fast egendom gälle
jämväl innehavare av sådan egendom, där fastighetsbevillning för egendomen
påföres denne.

Ambets- eller tjänsteman, som vid svensk beskickning hos utländsk
makt är tjänstgörande, ävensom svensk konsul eller annan å utländsk
ort anställd tjänsteman skall, fastän mantalsskriven i Stockholm och
enligt bevillningsförordningen uppförd till allmän bevillning, vara fri
från skyldighet att för sina löneinkomster erlägga sådana kommunalutskylder,
om vilkas utgörande stadsfullmäktige besluta.

§ 41.

Mom. 1. De i nästföregående paragraf omförmälda bidrag skola
såsom stadsutskylder av eu var skattskyldig utgöras i förhållande till
hans inkomst, beräknad för jordbruksfastighet till sex kronor och för
annan fastighet till fem kronor för varje fulla ett hundra kronor av
taxeringsvärdet jämlikt senast fastställda taxeringslängd, samt i fråga
om inkomst av kapital och arbete till det beskattningsbara belopp, för
vilket bevillning till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd
erläggas.

I fråga om löntagare, som tillika innehar boställe, skall inkomst av
bostället, för vilket enligt ovan stadgade grunder kommunalutskylder
utgöras, icke vid dessa utskylders påförande inräknas i lönen.

Mom. 2. Skall enligt lag eller författning eller enligt i laga ordning
fattat beslut, som dock icke i annan eller vidsträcktare mån, än
särskild författning sådant medgiver, må innebära påläggande av personlig
eller efter matlag utgående avgift, viss utskyld till staden utgöras
efter annan än den i mom. 1 i denna paragraf bestämda allmänna
grund, skall till efterrättelse gälla vad i ty fall förordnat eller beslutat är.

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1914; dock skall vad §§ 8
och 40 innehålla rörande skattskyldighet och rösträtt för arrendator av
jordbruksfastighet icke äga tillämpning, därest fastighetens ägare eller
arrendatorn genom företeende av arrendekontrakt eller annorledes styrker,
att ägaren enligt arrendeavtal, som slutits före ovannämnda dag, är
pliktig att helt eller delvis svara för de för fastigheten utgående stadsutskylder.
Yppas mellan ägaren och arrendatorn tvist om vad i nämnda
hänseende enligt sådant avtal gäller, skola stadsutskylderna påföras
ägaren och rösträtt för fastigheten utövas av denne, till dess berörda
tvist blivit slutligen avgjord.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

7

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 2 inom. 6, §§ 16 och 52 samt § 58 mom. 2 i
förordningen om landsting den 21 mars 1862 ävensom om
införande i § 2 i nämnda förordning av tillagda
mom. 7, 8 och 9.

Härigenom förordnas, att § 2 mom. 6, §§ 16 och 52 samt § 58
mom. 2 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 skola erhålla
följande ändrade lydelse ävensom att i § 2 i nämnda förordning skola
införas följande tillagda mom. 7, 8 och 9:

§ 2.

6. Indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsmän, som
skall för varje valkrets utses, så ock valkretsarnas fördelning i grupper
fastställes efter ovan angivna grunder av landstinget. Förslag till omförmälda
indelning skall till landstinget avgivas av Konungens befallningshavande.

7*s Varda de förhållanden, vilka legat till grund för den fastställda
ordningen, så ändrade, att jämkning däri till följd av stadgandena i
inom. 1 4 här ovan påkallas, eller finnes eljest sådan jämkning nödig,

äge landstinget på Konungens befallningshavandes förslag eller efter
inhämtande av dess yttrande, verkställa jämkningen; och skall, där ej
sådant fall är för handen som i mom. 8 första stycket eller mom. 9 andra
stycket avses, jämkningen ske aret innan val av landstingsmän nästa
gång äger rum inom endera av de i mom. 5 omförmälda valkretsgrupper.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 160.

Har vid jämkning i valkretsindelning område överförts från den
ena valkretsgruppen till den andra, och skola de näst därefter inträdande
val förrättas i den grupp, från vilken överföringen skett., skola vid
samma tid, som dessa val, företagas val förrättas jämväl i den eller de
till den andra årsgruppen hörande valkretsar, som må hava vid jämkningen
dit överförts eller där nybildats av det överförda området eller
del&därav eller ock eljest berörts av områdets överföring, dock i sistnämnda
fall allenast såvida folkmängden i det överförda området uppgår
minst till tal, som enligt mom. 1 eller 4 berättigar till utseende av en
landstingsman, eller det antal landstingsmän, som skall för valkretsen
eller valkretsarna utses, är högre än det antal landstingsmän, som
före jämkningen utsetts för den eller de äldre valkretsar inom samma
årsgrupp, vilka berörts av områdets överföring. De landstingsmän och
suppleanter, som före jämkningen utsetts för nyssnämnda äldre valkrets
eller valkretsar, äga icke med sina befattningar fortfara längre än till
början av tjänstgöringstiden för de vid här stadgade val utsedda landstingsmän
och suppleanter.

Skola de näst efter sådan jämkning, som i föregående stycke sägs,
inträffande val förrättas i den valkretsgrupp, till vilken området överförts,
skola samtidigt val företagas jämväl i den eller de till den andia^ arsgruppen
hörande valkretsar, som av områdets överföring berörts, såvida
folkmängden i det överförda området uppgår minst till tal, som enligt
mom. 1 eller 4 berättigar till utseende av eu landstingsman, eller ock
det antal landstingsmän, som skall för valkretsen eller valkretsarna
utses, är lägre än det antal landstingsmän, som före jämkningen utsetts
för den eller de äldre valkretsar inom samma årsgrupp, vilka berörts
av områdets överföring. De landstingsmän och suppleanter, som före
jämkningen utsetts för överförd valkrets eller för nyssnämnda äldre valkrets
eller valkretsar, äga icke med sina befattningar fortfara längre än
till början av tjänstgöringstiden för de landstingsmän och suppleanter,
som valts för den överförda valkretsen eller för valkrets eller valkretsar,
däri densamma uppgått, eller vid de i detta stycke stadgade val.

Förslag till jämkning i valkretsindelning, som av Konungens befalllångsint,
vande avgives, skall, därest enligt den föreslagna jämkningen
område överföres från den ena årsgruppen till den andra, tillika innehålla
uppgift å de val, som med anledning därav skola enligt andra
eller tredje styckena av detta moment företagas, äveusoin å de landstingsmän
och suppleanter, för vilka enligt samma stycken tjänstgöringstiden
inskränkes.

9

Knuff]. May.ts Nåd. Proposition Nr 160.

8. Har förordnande om stads inträde i landsting givits eller ock
beslut om utvidgning av stads område meddelats eller annat beslut
fattats, som föranleder att område överföres från ett landstingsområde
till ett annat, äge nästa lagtima landsting inom det landstingsområde,
dit överföringen skett, på Konungens befallningskavandes förslag eller
efter inhämtande av dess yttrande, verkställa den jämkning i valkretsindelningen,
som därav må föranledas.

Om folkmängden i det överförda området uppgår minst till tal, som
enligt mom. 1 eller 4 berättigar till utseende av eu landstingsman, eller
om det antal landstingsman, som efter sådan jämkning, som i nästföregående
stycke sägs, skall utses för den eller de av jämkningen berörda
valkretsar, är högre än det antal landstingsmän, som före jämkningen
utsetts för den eller de äldre valkretsar, jämkningen omfattat, skall å
den för landstingsmannaval stadgade tid året efter det jämkningen verkställts
val företagas inom don eller de valkretsar, som må hava vid
jämkningen nybildats av det överförda området eller del därav eller ock
eljest berörts av jämkningen, ändå att val av landstingsmän därstädes
i annat fall icke det året skulle äga rum.

Därest val på grund av bestämmelserna i nästföregående stycke
företages, äga de landstingsmän och suppleanter, som före jämkningen
utsetts för den eller de äldre valkretsar, jämkningen omfattat, icke med
sina befattningar fortfara längre än till början av tjänstgöringstiden för
de vid berörda val utsedda landstingsmän och suppleanter.

1 fall, som i första stycket av detta moment avses, skall det förslag
till jämkning i valkretsindelning, som av Konungens befallningshavande
avgives, tillika innehålla uppgift å de val, som med anledning
av jämkningen skola enligt andra stycket företagas, ävensom å de landstingsmän
och suppleanter, för vilka enligt tredje stycket tjänstgöringstiden
inskränkes.

9. Utträder stad ur landsting eller upphör på grund av införlivning
med stad eller av annan orsak område, som bildar egen valkrets,
att deltaga i landsting, äga de för staden eller valkretsen utsedda landstingsmän
och suppleanter icke med sina befattningar fortfara.

Har beslut om utvidgning av stadsområde meddelats eller annat
beslut fattats, som föranleder att område, som utgör del av’ eu eller liera
valkretsar, upphör att deltaga i landsting, äge nästa lagtima landsting, på
Konungens befallningshavandes förslag eller efter inhämtande av dess
yttrande, verkställa den jämkning i valkretsindelningen, som därav må
föranledas.

Bihang till senare riksdagens protokoll 19J1. 1 sand. 116 käft. (Xr 160.)

o

10

Kung?. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Om folkmängden i område, som upphört att deltaga i landsting, uppgår
minst till tal, som enligt mom. 1 eller 4 berättigar till utseende av eu
landstingsman, eller om det antal landstingsman, som etter sådan jämkning,
som i nästföregående stycke sägs, skall utses för den eller de av
jämkningen berörda valkretsar, är lägre än det antal landstingsmän,
som före jämkningen utsetts för den eller de äldre valkretsar,, jämkningen
omfattat, skall å den för landstingsmannaval stadgade tid året
efter det jämkningen verkställts val företagas inom den eller de valkretsar,
som berörts av jämkningen, ändå att val av landstingsmän
därstädes eljest icke det året skulle äga rum.

Därest val på grund av bestämmelserna i nästföregående stycke
företages, äga de landstingsmän och suppleanter, som före jämkningen
utsetts för den eller de äldre valkretsar, jämkningen omfattat, .icke med
sina befattningar fortfara längre än till början av tjänstgöringstiden
för de vid berörda val utsedda landstingsmän och suppleanter.

1 fall, som i andra stycket av detta moment avses, skall det. förslag
till jämkning i valkretsindelning, som av Konungens befallningshavande
avgives, tillika innehålla uppgift å de val, som med anledning
av jämkningen skola enligt tredje stycket företagas, ävensom.å de
landstingsmän och suppleanter, för vilka enligt fjärde stycket tjänstgöringstiden
inskränkes.

§ 16-

Tjänstgöringstid för landstingsman och suppleant är, där han. icke
utsetts vid val, som ägt rum med anledning av bestämmelserna i § 2
mom. 7 andra och tredje styckena, mom. 8 andra stycket och mom. 9
tredje stycket, fyra år, räknade från och med den 1 september det
år, då valet skett, Av de landstingsmän och suppleanter, vilka, väljas
första gången, efter det valkretsarnas indelning i grupper blivit jämlikt
§ 2 mom. 6 bestämd, skola dock, efter lottning, ena gruppens
samtliga landstingsmän och suppleanter utträda den 31 augusti andra
året efter valet. Lottningen anställes å lagtima landsting det år valet
ägt rum.

Landstingsman och suppleant, som utsetts vid val jämlikt nyss
åberopade bestämmelser i § 2 mom. 7, 8 och 9, äga tjänstgöra från
och med den 1 september det år, då valet skett, och till utgången av
tjänstgöringstiden för övriga, till samma valkretsgrupp hörande landstingsman
och suppleanter.

11

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Rörande landstingsmans- och suppleantbefattnings upphörande i
vissa fall tidigare än ovan sägs stadgas i § 2 mom. 7 andra och tredje
styckena, mom. 8 tredje stycket och mom. 9 fjärde stycket.

§ 52.

Konungens befallningshavande beslutar om avkortning och avskrivning
av landstingsmedel under de förutsättningar och i den ordning,
som stadgas om avkortning av bevillning för inkomst av kapital eller
arbete ävensom inkomst- och förmögenhetsskatt samt om avskrivningav
restförda utskylder och avgifter till kronan.

§ 58.

2. Landstingets beslut, som i § 2 mom. 6, 7, 8 och 9 avses, skall
delgivas Konungens befallningshavande, som kungör det till efterrättelse;
dock att, därest beslutet avviker från vad för landstinget föreslagits
och finnes därutinnan icke vara lagligen grundat, befallningshavanden
har att hänskjuta frågan till Kungl. Maj:ts bestämmande.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1914. De landstingsmän
och suppleanter, vilka valts år 1912 för Brännkyrka och Nacka
socknars samt Saltsjöbadens köpings valkrets och för Karesuando tingslags
valkrets samt innevarande år för Arvidsjaurs tingslags valkrets,
äga ej med sina befattningar fortfara längre än, de för förstnämnda
två valkretsar valda till den 1 september 1914 och de för Arvidsjaurs
tingslags valkrets utsedda till den 1 september 1916.

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Kung!. Höghet Kronprinsen-Regent en i statsrådet å Stockholms
slott den 12 juni 1914.

Närvar a nde:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

På förslag av Kungl. Maj:t, antog 1913 års riksdag ett flertal
ändrade bestämmelser i de särskilda kommunala författningarna. Aven
inom kamrarna väcktes vid samma riksdag olika frågor angående ändringar
i berörda författningar, och ansågos åtskilliga av de sålunda
väckta frågorna vara av den vikt, att riksdagen i skrivelser till Kungl.
Maj:t anböll om utredning av desamma samt om framläggande av de
förslag, vartill dessa utredningar kunde giva anledning. Då emellertid
nu pågående riksdag icke torde böra betungas med förslag, vilkas behandling
utan större olägenhet kan anstå, anser jag mig böra nu
framlägga allenast resultatet av de utredningar, som av riksdagen begärts
angående dels kommunal skattskyldighet och rösträtt för arrendator

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

av jordbruksfastighet i stad dels inskränkning av tjänstgöringstiden för
landstingsmän och deras suppleanter samt nyval i vissa fall vid jämkning^
i valkretsindelning. Bada dessa frågor gälla avhjälpande av missförhållanden,
som måste, anses bero på uppenbara bristfälligheter i gällande
.lagstiftning och vilka det är angeläget att snarast möjligt få undanröjda.
Dessutom har jag ansett mig böra framlägga förslag till
ändrad lydelse av § 52 i landstingsförordningen.

O o

o

Av de frågor, jag sålunda anser mig böra nu framlägga, upptager
jag först till behandling frågan om kommunal skattskyldighet och rösträtt
för arrendator av jordbruksfastighet i stad.

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

1913: Motion
A. K. nr 40
av hr
Beckman i
Linköping
och riksdagens
skrivelse
nr 68.

I. Bestämmelser rörande kommunal skattskyldighet
och rösträtt för arrendator av jordbruksfastighet
i stad.

Med anledning av en vid 1913 ars riksdag inom andra kammaren
väckt motion har riksdagen i skrivelse den 30 april 1913, nr 68, anhållit,
det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, på vad sätt sådana ändringar
kunde göras i vederbörande kommunalförfattningar, att arrendator
av för sig till bevillning taxerad jordbruksfastighet inom städs
jurisdiktionsområde tillerkändes rösträtt för fastigheten, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Till stöd för denna sin anhållan anför riksdagen i skrivelsen
följande:

»Den kommunala rösträtten har enligt såväl kommunalförordningen för landet
som förordningen om kommunalstyrelse i stad gjorts direkt beroende av skattskyldigheten
till kommunen. Denna avhängighet yttrar sig dels i 8 resp. 9 §:s
föreskrift därom, att endast den, som är förbunden att till kommunen betala skatt,
äger rösträtt å kommunalstämma och allmän rådstuga, dels ock däruti att, på sätt
8 11 i nämnda förordningar utvisar, röstvärdet för envar röstägande beräknas i
förhållande till den sammanlagda inkomst, för vilken han är pliktig att erlägga

kommunalutskylder. , . ...

Skattskyldigheten å sin sida regleras närmare genom §§ 57 och o» } lorordningen
om kommunalstyrelse på landet samt § 57 i kommunalförordningen
för stad. Vad särskilt beträffar skattskyldigheten för viss fastighet, så framgår av
S 57 i förstnämnda förordning, att, därest fastighet på landet brukas av annan
än ägaren, det är brukaren, som har att för densamma erlägga kommunalskatt. )
I stad däremot, d. v. s. inom stads jurisdiktionsområde, är jämlikt § 57 i kornmunalförordningen
för stad, jämförd med § o av samma förordning, jordägaren
själv under alla förhållanden — följaktligen även för den händelse att fastigheten
är upplåten åt annan — skattskyldig för fastigheten.

Av det nyss påpekade sambandet mellan rösträtt och skattskyldighet tolier
alltså, att på ''landet arrendatorn, men i stad jordägaren är röstberättigad för
vederbörande fastighet. Detta utsägcs ock direkt, vad förhållandet på lands -

*i J)et bör påpekas, att detta allenast gäller till bevillning för sig taxerad fastighet, År
del av dylik fastighet (såsom fallet exempelvis är vid alla »torpkontrakt») upplåten åt annan,
utgöres skatten av huvudfastighetens ägare, resp. arrendator, vilken rösträtten då ock tillkommer.

15

Kung!. Mnj.is Nåd. Proposition Nr 100.

bygden angår, i § 9 av kommunalförordningen för landet, där det heter, att »för
fastighet, som innehaves av landbo eller arrendator, röstar innehavaren».

På samma sätt som enligt förordningen om kommunalstyrelse i stad är
skattskyldighet och rösträtt för viss fastighet reglerad i den särskilda kommunalförfattningen
för Stockholm.

I kommunallagskommittens betänkande av år 1859 finnes intet skäl direkt
angivet för den olika regleringen av arrendator skattskyldighet och rösträtt i
stad och inom landskommun. Enligt 1843 års sockenstämmoförordning, vilken
gällde för såväl land som stad, var rösträtten förbehållen fastighetens ägare,
såvida denne bodde inom församlingen eller eljest i kontraktet betingat sig sagda
rätt. Emellertid uttalade kommunallagskommitterade i motiveringen till kommunalförordningen
för landet en del betänkligheter mot eu dylik ordning, enligt
vilken rösträtten regelmässigt tillkom jordägaren. Enär uti en del lantkommuner
äganderätten till all jord och fastighet vore eller kunde bliva på några få händer
fördelad eller till och med kunde sammanfalla i en enda hand, skulle nämligen
berörda ordning kunna leda till åtskilliga för kommunalväsendet högst ofördelaktiga
följder. På grund härav föreslogs för lantkommunernas del övergång till
det nu gällande systemet. Givetvis voro i detta avseende de faktiska förhållandena
i stad sådana, att de ej gåvo anledning till några motsvarande betänkligheter.
Den förutvarande ordningen blev därför här utan någon motivering bibehållen.
Vid förslagens behandling i riksdagen uttalade sig emellertid åtminstone
ett stånd, borgarståndet, för införande jämväl för stads vidkommande av den för
landsbygdens del ifrågasatta regel. Detta uttalande föranledde dock ej något
resultat vid förordningarnas utfärdande.

Givetvis är det intet, som hindrar, att genom mellan jordägare och arrendator
(i arrendeavtalet eller eljest) träffad privat överenskommelse skattskvldigheten
parterna emellan regleras på annat än ovan angivet sätt. Liksom det på
landet är tillåtet, att jordägaren i förhållande till arrendatorn förpliktar sig att
återgälda denne de skatter, som honom för fastigheten påföras, på samma sätt
kan ock i stad arrendatorn ikläda sig eu liknande förbindelse gentemot jordägaren.
Ett dylikt åtagande medför uppenbarligen, att det blir i förra fallet jordägaren
och i det senare arrendatorn, som i sista hand får bära skatten. JVIen förbindelsen
kan enligt gällande rätt aldrig få annat än privaträttslig verkan. Detta
innebär för det här föreliggande spörsmålet den viktiga konsekvensen, att eu
sådan privaträttslig överflyttning av skattebördan ej under några förhållanden
kan medföra ändring i den fastslagna fördelningen av den kommunala rösträtten.
Ej heller kan en direkt på rösträtten syftande överenskommelse mellan jordägare
och arrendator föranleda någon omkastning härutinnan. Rösträtten tillkommer
med andra ord på landet städse arrendatorn. i stad städse jordägaren.

Kommunalförordningarna omfatta sålunda uppenbarligen den grundsatsen, att
den, som enligt legala stadganden har att svara för fastighetens kommunalutskylder,
också skall äga rösträtten för fastigheten.

I sagda regel för rösträttens fördelning har emellertid, vad förhållandena i
stad angår, en viktig modifikation inträtt genom lagen om nyttjanderätt till
fast egendom den 14 juni 1907, vilken lag beträffande fastigheter inom stads
jurisdiktionsomräde gäller generellt för hela riket, alltså även för Norrland och
Dalarne. Angivna lag stadgar nämligen i sin 23 §, att »arrendatorn ansvara för
all skatt och annan allmän tunga, som för fastigheten utgår och enligt lag åligger
jordägaren, dock med undantag för bevillning». I motiveringen till nämnda para -

1»; Kungi. Maj:ta Nåd. Proposition Nr lott.

o-raf yttrade lagberedningen, att av de för en fastighet utgående skatter skulle,
Så fastigheten vore utarrenderad, redan enligt gällande lagstiftning de s. k. kommunalutskylderna
omedelbart påföras arrendatorn. Man synes härvid hala förbisett,
att så var förhållandet endast inom lantkommun, men ej för stads vidkommande.
Visserligen möter enligt berörda lag intet hinder, att jordägaren genom
överenskommelse med arrendatorn åtager sig att erlägga skatten. . Saknas emellertid
en dylik avtalsmässig reglering, så är det numera, d. v. s. vid arrenden, som
blivit ingångna efter den 1 januari 1908, arrendatorn, som jämväl i stad på grund
av legala °''stadgande» är''skyldig utgöra kommunalutskyklema,, ehuru jordägaren
enligt kommunalförordningen för stad städse äger rösträtten för fastigheten.

Då den kommunala rösträtten är baserad på skatteplikten till kommunen,
bör det givetvis i största möjliga utsträckning sörjas för att den, som i verkligheten
erlägger kommunalutskylderna, också i gengäld härför äger utöva rösträtten.
Därest det skulle visa sig vara en i arrendekontrakt i stad vanlig företeelse, att
skattebördan genom avtal mellan jordägare och arrendator överflyttades på den
senare, kunde följaktligen redan den på sådaut sätt uppkomna oemotsvarigheten
mellan skattskyldighet och rösträtt icke utan fog betraktas såsom ett missförhållande.
Här skulle det dock från principiell synpunkt kunna genmälas, att icke mer i
detta än i andra fall hänsyn borde tagas till eu mellan parterna träflad överenskommelse.
En dylik invändning äger emellertid ej giltighet, då det är fråga om
arrenden, som tillkommit efter det 1907 års nyttjanderättslag trätt i kraft. Att i
sådana fall — där vid arrendeavtalets tystnad skatteplikten likväl på grund av
lagens stadganden ligger å arrendatorn, ehuru han saknar rösträtten - en uppenbar
oegentlighet förefinnes, vilken tillika står i strid med kommunalförordningarnas
anda och mening, torde vara ovedersägligt.

Emellertid förorsakar den nuvarande ordningen understundom än mer påfallande
missförhållanden, vilka bestå däri, att arrendator rent av kan komma att
förlora den kommunala rösträtt, som han förut ägt. Detta inträffar i de av niotionären
åberopade fall, då ett område, som förut tillhört eu lantkommun, vid iukoTporering
införlivas med stad. Att härvid en förlust av rösträtt kan inträffa, beror
av den olikhet, som i fråga om skattskyldighet och rösträtt för jordbruksfastighet
råder mellan de för land och de för stad gällande föreskrifter. Före inkorporeringen
åligger det arrendatorn av en viss fastighet på grund av stadgandena i
kommunalförordningen för landet att utgöra kommunalskatten för fastigheten.. Som
eu konsekvens härav äger han ock rösträtten för densamma. I och med inkorporeringon
övergår, enär kommunalförordningen för stad blir å området tillämplig,
enligt nämnda förordning skattskyldigheten och jämte den rösträtten på jordägaren.
Om nu i arrendeavtalet, såsom vanligen torde förekomma, finnes stadgat-, att arrendatorn
har att svara för å fastigheten vilande skatter, eller om, även för den händelse,
att så ej är fallet, arrendeavtalet är ingånget efter det 1907 års nyttjanderättslag
trädde i kraft, får arrendatorn alltjämt i sista hand betala skatten,
ligen ej längre till följd av kommunalförordningens föreskrift, utan i förra fallet
på grund av arrendeavtalets innehåll, och i det senare i kraft av legala bestämmelser,
nämligen nyttjanderättslagens 23 §. I bägge fallen mister arrendatorn sin
rösträtt utan något''som helst vederlag. Detsamma torde väl oek bliva liändelseu
i det tredje tänkbara fallet, vilket skulle omfatta sådana arrendeavtal, som å ena
sidan äro träffade före den 1 januari 1908 och å den andra ej innehålla någon
privaträttslig reglering av skattebördan. Att vid dylika arrenden genom inkorporeringen
skattskyldigheten skulle övervältras på jordägaren, utan att han med

IT

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

utsikt till framgång skulle äga att i skadeståndsväg vända sig mot arreudatorn,
är väl knappast troligt. Däremot kan arrendatorn under inga omständigheter
göra anspråk på rösträtten.

Att den förlust av rösträtt, som under nyss angivna omständigheter vid
inkorporering städse med nödvändighet måste drabba alla arrendatorer av inom
området belägna, för sig till bevillning taxerade fastigheter, måste betraktas såsom
ett allvarligt missförhållande, ligger enligt riksdagens mening i öppen dag.

Till „b.olysande av frågans praktiska betydelse bar konstitutionsutskottet
meddelat följande till utskottets kännedom komna upplysningar. — Inom den
med Stockholms stad nyligen inkorporerade Brännkyrka socken°finnas sju arrendatorer.
— I Göteborg finnas 131 jordbruksegendomar eller egendomar i egentlig
mening, som äro utarrenderade och för sig till bevillning taxerade. — Inom Hälsingborgs
stads område är antalet dylika fastigheter 82, därav 70 ägas av staden,
samt antalet arrendatorer å dessa egendomar 52. — Till Linköpings stad böra 68
utarrenderade, särskilt taxerade jordbruksegendomar. Genom S:kt Lars sockens
inkorporering år 1911 förlorade 63 arrendatorer sin rösträtt. •— Antalet utarrenderade,
för sig till bevillning taxerade fastigheter var inom Eskilstuna stad vid
19,lo års ingång 48. Till följd av Fors’ och Klosters socknars inkorporering

mistade 22 arrendatorer dem förut tillkommande kommunal rösträtt. _ Inom

Gävle stad torde finnas 98 fastigheter av här omhandlad art, därav 4 tillhöra inkorporerat
område. I flera fall arrenderar emellertid samma person mer än eu av
berörda fastigheter, som utgöras av större eller mindre vretar, vadan antalet arrendatorer
endast är 45. — Vad Trelleborg beträffar förekomma därstädes 35_40

utarrenderade, för sig^ taxerade egendomar. Genom den 1 januari 1908 skedd
inkorporering torde 25 — 30 arrendatorer hava förlorat sin rösträtt. — I Malmö
finnas 16 utarrenderade, särskilt taxerade egendomar. Tre arrendatorer gin^o vid
år 1911 verkställd inkorporering sin rösträtt förlustiga. — Från Norrköping uppgivas^
fastigheter av ifrågavarande slag,_ från Porås 11. — Från Skara meddelas,
att »22 sådana arrendatorer», som i skrivelsen avses, finnas, samt att någon inkorporering
på senare tid ej ägt rum. — I Filipstad är antalet utarrenderade,
särskilt taxerade egendomar 12, i Falun finnes ingen dylik fastighet. — Antalet
arrendatorer av jordbruksfastigheter är i Sala fem, likaså i Hedemora. — I Norrtälje
förekommer ingen arrendator,

Med hänsyn tagen ej mindre till de betänkligheter, som från principiell synpunkt
kunna resas mot den nuvarande regleringen av arrendators rösträtt i stad,
än även till den praktiska betydelse, det förevarande spörsmålet, efter vad nyssuppgifter
giva vid handen, måste finnas äga, haT riksdagen ansett, att en
iörändrmg är av behovet påkallad. Att en dylik förändring bör omfatta skattskyldighet
och rösträtt för jordbruksfastighet inom stads jurisdiktion i allmänhet
och ej allenast hava avseende på områden, som redan hava inkorporerats eller
framdeles varda inkorporerade med stad, synes riksdagen självfallet. Enär förhållandena
i Stockholm i förevarande avseende äro lika med de i andra städer
rådande, bör också givetvis den ifrågasatta omregleringen, därest den överhuvud
taget kommer till stånd, genomföras jämväl i den för nämnda stad gällande kommunalförordning.

Kär det då blir frågan om, i vilken riktning en eventuell förändring bör o-å,
hgger naturligen den utvägen närmast till hands att omreglera förhållandena °—
såväl skattskyldighet som rösträtt — i stad till likhet med vad som gäller På
landet.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1911. 1 sand. 116 höft. (Nr 160.) 3

18 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

Härigenom vinnes först och främst deu fördelen, att den rådande dualismen
mellan land och stad försvinner, vilket för blivande inkorporeringar har den största

betydÖverhuvud taget torde tillräckligt vägande skäl för den ifrågavarande olikformigheten
näppeligen kunna anföras. I och för sig måste det förefalla egendomligt
att en jordbruksfastighet i här omhandlade avseende behandlas olika alltefter
den rent yttre omständigheten, om fastigheten är belägen utom eller inom
stads iurisdiktionsområde. Såsom ovan visats, blev ej heller vid kommunalförordningarnas
tillkomst något skäl för en dylik skiljaktighet angivet. Måhända skulle
dock till förmån för den gällande ordningen kunna anföras, att en fastighets belägenhet
i närheten av ett bebyggt stadsområde ger åt densamma, såsom tomtplats
betraktad, ett väsentligen högre värde, än den enbart ur jordbrukssynpunkt skulle
äga vadan det i ett dvlikt fall vore obilligt, om kommunalskatten lades å arrendator.
Häremot torde det likväl kunna erinras, dels att nämnda högre värde
allenast kan tillkomma en fastighet, som ligger så nära stadens bebyggda del, att
dess eget utnyttjande såsom byggnadsplats inom eu icke alltför avlagsen framtid
kan komma i fråga, dels ock att vad skattskyldigheten beträffar, givetvis intet
hinder möter, att denua till större eller mindre del genom privat överenskommelse
övertages av jordägaren. Att eu dylik utväg med fördel kan anlitas, framgår
därav att, enligt vad riksdagen försport, densamma redan i stor utsträckning tilf1
ämnas av Stockholms stad i fråga om de staden tillhöriga, i dess närhet belägna
och utarrenderade fastigheter. Då dessa fastigheter till avsevard del aro belagna
inom lantkommuner, där rösträtten för fastigheterna följaktligen utövas av vederbörande
arrendatorer, föreligger här ett fullt analogt förhållande. Måhanda kunde
ock berörda olägenhet i viss mån undanröjas, därest den ifrågasätta likformigheten
mellan land och stad utsträcktes att omfatta allenast stads icke planlagda

område.^nom ^ oyan avSedda omläggningen skulle i stort sett »jordbruksfastighet»,
till skillnad från »annan fastighet», komma att i skatte- och rösträttshänseende
behandlas lika, oavsett dess belägenhet inom eller utom städs jurisdiktion. .Riksdagen
vill i detta sammanhang framhålla, att sagda indelning av fastigheterna i
»jordbruksfastighet» och »annan fastighet» ej blott återfinnes i bevillningsforordningen
utan ock användes i kommunalförfattningarna, jämväl i kommunaltorordningen
för stad samt förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, såsom iramgår
av 57 respektive 40 § i dessa författningar. Härav synes att även inom städs
iurisdiktionsområde de befintliga fastigheterna redan äro uppdelade på »jordbruksfastigheter»
och »andra fastigheter», och att förty några praktiska svårigheter ej
höra möta för en övergång för stads vidkommande till ovan ifrågasätta ordning.

Emellertid är det uppenbart, att vid en omreglering av antydd art betänkligheter
måste möta emot att utan vidare göra de eventuella nya bestämmelserna
tillämpliga på redan bestående arrendeförhållanden. I detta hänseende må framhållas
att aet, med fäst avseende närmast å rösträtten, måhända ej utan tog kan
anses ’ mindre riktigt att under löpande arrendetid beröva en jordägare den rosträtt,
på vilken han vid arrendeavtalets ingång gjort sig rakning.

Allvarligare äro dock de betänkligheter, som framträda ur synpunkten. av
skattskyldighetens omflyttning. Det är nämligen uppenbart, att det ej är skäligt,
att i sådana fall, då skatten för närvarande faktiskt betalas av jordägaren under
arrendeperioden övervälta skattebördan på arrendator^ varigenom skulle tillskyndas
denne en ökad ekonomisk tunga. Visserligen är det sant, att såsom av den före -

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

gående utredningen torde framgå, skattskyldigheten redan med gällande bestämmelser
i många, kanske de flesta fall, i realiteten åligger arrendatorn. Detta inträffar
nämligen, dels då skattebördan genom privat överenskommelse överflyttats
på arrendatorn, dels ock där, vid saknad av avtalsmässiga föreskrifter, arrendeavtalet
är ingånget efter den 1 januari 1908. Det måste dock ihågkommas, att i
båda dessa fall det är fråga om en privaträttslig reglering, vilket innebär, att
arrendatorns förpliktelse gäller endast gentemot jordägaren, men ej gentemot det
allmänna. Den ifrågasatta ändringen i kommunalförordningen för stad skulle
däremot föranleda, att arrendatorn bleve direkt förpliktad i förhållande till kommunen.
Dessutom återstå i alla händelser de arrendekontrakt, som å ena sidan
blivit ingångna före den 1 januari 1908 och å den andra sakna privaträttsliga bestämmelser
i förevarande hänseende. I sådana fall skulle det väl näppeligen
kunna försvaras, om den föreslagna skatteöverflyttningen utan vidare sattes i tillämpning.

Då följaktligen en del övergångsbestämmelser under alla omständigheter torde
bliva nödvändiga, därest den ifrågasatta omregleringen skall komma till stånd,
ligger naturligen den tanken nära till hands, att hela frågan måhända helst borde
uppskjutas för att finna sin lösning först i samband med den förestående kommunalskattereformen,
vilken för övrigt möjligen skulle kunna komma att omlägga
den kommunala skattskyldigheten efter sådana principer, att här avhandlade spörsmål
av sig själv löstes. Riksdagen har ej förbisett denna möjlighet, men vid övervägande
av frågans vikt dock ansett, att densamma utan avvaktande av denna
reform redan nu bör hänskjutas till Eders Kungl. Maj:ts prövning.»

Genom nådig remiss har statistiska centralbyrån anbefallts att, infordrade
efter vederbörande stadsmyndigheters hörande, avgiva utlåtande över ytlr“nde" och
riksdagens förevarande framställning. utredning.

För vinnande av kännedom, dels i vad omfattning utarrendering
av jordbruksfastigheter förekomme i städerna, och dels om den ställning
fastigheternas ägare och arrendatorer för närvarande såväl författningsenligt
som i verkligheten innehade i fråga om skattskyldighet till
kommunen och rösträtt i dess angelägenheter för dessa fastigheter,
har statistiska centralbyrån från alla städer i riket infordrat uppgifter
enligt särskilt upprättat formulär rörande varje enligt 1913 års mantalslängd
eller eljest kända förhållanden utarrenderad och av samma års
taxeringsnämnd särskilt taxeringsvärde åsatt jordbruksfastighet inom
stadsområdet. Rörande den av statistiska centralbyrån med ledning av
dessa uppgifter verkställda utredningen ävensom beträffande huvudsakliga
innehållet av de till statistiska centralbyrån inkomna utlåtanden
hänvisas till statistiska centralbyråns utlåtande med därtill hörande
tabell1).

I detta sammanhang torde endast böra framhållas, att enligt berörda
utredning antalet utarrenderade fastigheter uppgår till 1,772,

Se bilaga I med därtill hörande tabell, bilaga II.

20

Departe ments chefens yttrande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

varav 1,066 tillhöra städerna själva, 21 staten samt 685 enskilda personer,
stärbhus, bolag, menigheter o. d. Nyare arrendeavtal, d. v. s.
arrendeavtal, å vilka lagen den 14 juni 1907 angående nyttjanderätt
till fast egendom äger tillämpning, gälla i fråga om 1,063 fastigheter,
av vilka 525 tillhöra städerna eller staten och 538 enskilda, medan äldre
arrendeavtal gälla 709 fastigheter, av vilka 562 tillhöra städerna eller
staten och 147 enskilda. Genom särskild överenskommelse har för. ej
mindre än 78.8 % av de enligt äldre arrendeavtal utarrenderade fastigheter
arrendatorn åtagit sig att svara för kommunalutskylderna, medan
för endast 8.4 % av de enligt nyare arrendeavtal utarrenderade

fastigheter jordägaren åtagit sig att svara för samma utskylder.. På
grund av arrendeavtalet är således arrendatorn i förhållande till jordägaren
pliktig att svara för kommunalutskylderna för 86.5 % av samtliga
utarrenderade fastigheter. Med avseende å den verkan, den ifrågasatta
reformen skulle medföra, anför vidare statistiska centralbyrån, att
av de 523 enskilda jordägarna 376 äro av annan anledning röstberättigade
och skulle således ej genom en generell reform förlora all rösträtt
inom kommunen samt att av 1,299 arrendatorer 785 redan äro på
grund av påförd bevillning röstberättigade. Slutligen påpekar statistiska
centralbyrån, att, ehuru enligt kommunalförordningen för stad
stadsutskvlderna för en bevillningstaxerad fastighet alltid skola påföras
ägaren, utskylderna i stor utsträckning debiterats arrendatorerna och
att de senare dels med anledning därav dels ock på den grund, att
jordägaren överlåtit sin rösträtt å arrendatorn, uppförts som röstberättigade
i röstlängden.

I fråga om statistiska centralbyråns eget yttrande och förslag i
ämnet hänvisas till dess såsom särskild bilaga vidfogade utlåtande1).

Därest inom landskommun fast egendom är upplåten på arrende,
skola, enligt de i förordningen om kommunalstyrelse pa landet givna bestämmelser,
de å fastigheten belöpande kommunalutskylder påföras arrendatorn,
och äger denne jämväl utöva den kommunala rösträtten för fastigheten.
Åven om arrendeavtalet innehåller förbehåll om att jordägaren
skall svara för nämnda utskylder, medför detta förhållande icke rubbning
i arrendatorns förpliktelse att i förhållande till kommunen ansvara
för desamma eller i hans rätt att rösta för fastigheten. Däremot innehåller
förordningen om kommunalstyrelse i stad icke för det fall, att
fastighet är utarrenderad, något undantag från regeln, att kommunal -

1 Se bilaga I.

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

utskylder för fastighet skola påföras ägaren av densamma och att denne
skall utöva rösträtt lör fastigheten. Om ock arrendeavtalet stadgar förpliktelse
för arrendatorn att erlägga nämnda utskylder, kommer dock
ägaren i åtnjutande av den mot nämnda utskylder svarande kommunala
rösträtten. Oavsett arrendeavtalets innehåll utövar således på landet
alltid arrendatorn, i stad alltid ägaren rösträtt för utarrenderad fastighet.

I 1843 års sockenstämmoförordning, vilken gällde såväl landsbygden
som städerna med undantag av Stockholm, tillkom rätten att
deltaga i sockenstämmas överläggningar och beslut en var ägare till
eller innehavare av skattlagd fastighet samt arrendator eller brukare
därav, såvida icke ägaren bodde inom församlingen eller i annat fall i
kontraktet förbehållit sig nämnda rätt. Det förslag till nu gällande
kommunalförordningar, som år 1859 avgavs av den för iitarbetande av
nya kommunal författningar särskilt förordnade kommitté, upptog däremot
den nuvarande bestämmelsen om kommunal skatteplikt och rösträtt
för arrendator på landet. Kommittén anförde beträffande nämnda bestämmelse,
att kommittén kommit till den övertygelsen, att ett förbehåll
om rösträtt för fastighetsägaren varken genom lag eller kontrakt borde
medgivas. Uti kommuner, där äganderätten till all jord och fastighet
vore, eller till följd av egendomsköpens frihet bleve på några få händer
fördelad, eller till och med sammanfölle uti en enda hand, skulle ett
sådant förbehåll leda till många för kommunalväsendet högst ofördelaktiga
följder. Kommittén framhöll vidare, att därest hela kommunalmyndigheten
sammanfölle uti en eller några få personers hand, skulle
de många på kommunens särskilda lägenheter boende arrendator'' och
landbor få nöjas åt vad den ende eller de få ägarna funne gott att i
kommunens gemensamma angelägenheter göra eller underlåta. En så
beskaffad patriarkalisk ordning stode ej i överensstämmelse med kommunalfrihetens
princip uti det konstitutionella samhället; den kunde
ock lätteligen komma att på de övriga medlemmarna av kommunen utöva
en förlamande och förtryckande inverkan och återhålla all nyttig
kommunal företagsamhet, och detta så mycket lättare, om ägarna,
boende utom kommunen, för densamma ej kände annat intresse än

ränteuppbördens. o

Däremot innehöll 1859 års kommunallagförslag icke någon bestämmelse
om skatteplikt och rösträtt för arrendator av annans jord i
stad. Överhuvud synes kommittén icke hava ägnat frågan om sådan
arrendators ställning i rösträttshänseende särskild uppmärksamhet.
Detta har naturligen sin förklaring i den långt mindre betydelse,
arrendeförhållandet äger i städerna än på landsbygden. I varje fall

22

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

har kommittén icke angivit någon grund, varför kommittén icke för
städernas del låtit ett arrendeavtal medföra överflyttning av den kommunala
skatteplikten och rösträtten från jordägaren till arrendatorn.
Även om de sociala skäl, kommittén anfört för arrendatorernas rösträtt
inom landskommun, icke gälla i fråga om stadskommunerna, medför
å andra sidan den omständigheten, att en arrenderad fastighet är belägen
inom stads område, icke i och för sig någon sådan olikhet i
arrendatorns faktiska ställning, som kan föranleda till skillnad i förevarande
hänseende mellan stad och landskommun. Någon annan grund
för en sådan skillnad torde ej heller kunna påvisas.

Kommunalförordningens för landet stadgande därom, att å utarrenderad
fast egendom belöpande kommunalutskylder skola påföras
arrendatorn, medförde naturligen, att jordägaren och arrendatorn kommo
att, vid arrendets avtalsmässiga reglering, i allmänhet utgå från att
arrendatorn skulle svara för nämnda utskylder. Vanligen intogs i
arrendeavtalet uttrycklig bestämmelse därom och i de fall, då uttrycklig
bestämmelse i förevarande hänseende saknades, måste kontrahenterna i
regel anses hava utan vidare förutsatt, att arrendatorn skulle hava berörda
skyldighet. Liknande reglering av den kommunala skattskyldigheten
kom, såsom naturligt är, att äga rum jämväl i de relativt fåtaliga
avtalen om arrende av jord inom stads område, såsom ock framgår av
statistiska centralb3rråns utredning i ämnet. Detta sammanhänger därmed
att, på sätt ''lagberedningen i motiven till lagen om nyttjanderätt
till fast egendom den 14 juni 1907 framhåller, den uppfattningen så
småningom blivit rådande, att arrendatorn borde, med undantag för den
s. k. allmänna bevillningen, vidkännas de skatter och onera, som för
fastigheten ålåge jordägaren. Denna uppfattning har kommit till uttryck
i 2 kap. 23 § nämnda lag, vilken paragraf, för det fall att arrendeavtalet
icke innehåller annan bestämmelse, föreskriver, att arrendatorn
skall ansvara för all skatt och annan allmän tunga, som för fastigheten
utgår och enligt lag åligger jordägaren, med undantag för bevillning.

Genom detta stadgande, vilket gäller arrende av jord såväl i stad
som på landet, har sålunda såsom regel fastslagits, att arrendator av
fastighet i stad skall på grund av arrendet vara förpliktad att, i likhet
med arrendator av fastighet på landet, svara lör de å fastigheten belöpande
kommunalutskylder. Vid sådant förhållande måste numera,
såsom riksdagen framhållit, den skillnad, som i fråga om utskyldernas
påförande och den kommunala rösträttens utövande föreligger mellan
stad och land — eu skillnad, för vilken som nämnts särskild grund
icke torde kunna påvisas — synas än mera stötande, b ör den enskilde

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

blir, såsom riksdagen jämväl påpekat, denna skillnad särskilt kännbar,
då landskommuner eller delar av landskommuner — såsom ju på senare
tid i stor utsträckning ägt rum — inkorporeras med stadssamhällen och
den inom landskommunen kommunalt röstberättigade arrendatorn plötsligt
ser sig berövad sin kommunala rösträtt, medan hans förpliktelser
i fråga om de kommunala utskylderna i förhållande till jordägaren
ej rubbas genom inkorporeringen.

Med hänsyn till det anförda anser jag, i likhet med riksdagen,
sådana ändringar böra vidtagas i vederbörande kommunalförfattningar,
att arrendator av fastighet i stad, i likhet med arrendator av fastighet
på landet, tillerkännes kommunal rösträtt för den arrenderade fastigheten.

För att kommunal rösträtt skall kunna beredas arrendator av
fastighet i stad, måste den kommunala skattskyldigheten för fastigheten
åläggas honom. Den kommunala skattskyldighetens överflyttande
från jordägaren till arrendatorn torde icke möta några betänkligheter.
Därigenom förlorar visserligen staden den större säkerhet för utskyldernas
utbekommande, som för närvarande tillkommer staden därigenom,
att den har att hålla sig till ägaren av den fasta egendomen,
men denna minskning i säkerhet torde så mycket mindre böra tillmätas
någon betydelse, som landskommunerna, inom vilka arrende av jord
naturligen i långt större omfattning förekommer än i städerna, sedan
kommunallagarnas tillkomst varit hänvisade uteslutande till arrendatorernas
egen skatte förmåga, utan att, såvitt känt, olägenheter därav
försports. Då ifrågavarande kommunalutskylder skola beräknas med
ledning av det fastigheten åsätta taxeringsvärde, följer därav, att kommunalutskylder
kunna påföras arrendator endast för det fall, att arrendeavtalet
avser en till bevillning för sig taxerad fastighet. För
det fall, att arrendeavtalet avser endast ett visst mindre område av
en sådan fastighet, torde kommunalutskylder för hela fastigheten böra
påföras ägaren, enär i sådant fall grund för en fördelning av utskylderna
mellan ägaren och arrendatorn saknas.

Emellertid torde, på sätt riksdagen framhållit, vid arrende av särskilt
taxerad fastighet i stad icke lämpligen den kommunala skattskyldigheten
kunna undantagslöst åläggas arrendatorn. Vid taxering av
jord inom stadsområde måste naturligen i allmänhet i större eller
mindre grad hänsyn tagas, ej endast till jordens brukningsvärde, utan
även till det värde, jorden måste anses på grund av dess läge äga
med hänsyn till möjligheten av dess framtida användning, exempelvis
till tomter. I fall, då detta värde mångdubbelt överstiger jordens brukningsvärde,
kan det ej vara lämpligt att ålägga brukaren att svara för

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

de med hänsyn till förstnämnda värde kanske högst betydande kommunalutskylderna.
Detta torde i väsentlig mån kunna undvikas, därest
man, på sätt riksdagen föreslagit, inskränker nu ifrågavarande reform
till att avse arrendator av jordbruksfastighet i stad. Om en stadsfastighet
fortfarande bibehållit karaktären av jordbruksfastighet, torde
densamma i regel vara belägen tämligen långt ut mot gränsen av stadens
område och ej ännu hava rönt avsevärdare inverkan av den värdestegring,
den närmare staden belägna jorden ofta undergått. Att, på
sätt jämväl ifrågasatts, vinna ovanberörda syfte genom att begränsa
reformen till att avse allenast arrendator av fastighet utom stads planlagda
område skulle, såsom statistiska centralbyrån framhållit, dels stöta
på praktiska svårigheter, då i stor omfattning delar av samma fastighet
falla utom och inom nämnda område, dels ock medföra, att vid utvidgning
av stadsplanen enahanda olägenheter kunde komma att uppstå
som för närvarande vid inkorporeringar. Däremot anknyter sig begränsningen
till jordbruksfastigheter på ett naturligt sätt till den i beskattningshänseende
befintliga skillnaden mellan jordbruksfastighet och
annan fastighet. Skulle i undantagsfall en jordbruksfastighet hava ett
sådant läge, att dess taxeringsvärde på grund därav undergått väsentlig
stegring, torde vederbörande arrendatorer och jordägare kunna utan
allt för stora svårigheter träffa för arrendator!! betryggande avtal
rörande det slutliga ansvaret för kommunalutskylderna. Jag anser
därför lämpligt, att, därest till allmän bevillning särskilt taxerad jordbruksfastighet
i stad är upplåten på arrende, de på fastigheten belöpande
kommunalutskylder påföras arrendatorn samt att den kommunala
rösträtten för sådan fastighet alltså må utövas av denne.

Särskild hänsyn torde ej böra tagas till de fall, då jordägaren
genom avtal åtager sig att svara för kommunalutskylderna. Ett sådant
avtal lär alltjämt böra tillerkännas endast privaträttslig verkan. I likhet
med vad som redan gäller i fråga om landsbygden torde således kommunalutskylderna
för den arrenderade fastigheten böra påföras arrendatorn
och den kommunala rösträtten för densamma utövas av honom
även för det fall, att jordägaren enligt arrendeavtalet åtagit sig att
svara för berörda utskylder.

Såsom statistiska centralbyrån påpekat, råder för närvarande osäkerhet
om, huru städernas egna utarrenderade fastigheter böra behandlas
med avseende å den kommunala beskattningen, och fortares härutinnan
olika i rikets särskilda städer. Ett överflyttande i lagstiftningen av
skattskyldigheten å arrendatorn skulle naturligen medföra, att kommunalutskylder
bleve jämväl städernas egna fastigheter påförda. Vad där -

25

Kling!. Majits Nåd. Proposition Nr 1G0.

angår staten tillhöriga fastigheter, komme fortfarande kommunalutskylder
ej att påföras desamma, enär bevillning för dem ej ntgår.
1 mellertm skall arrendator av sådan fastighet erlägga bevillning såsom
tor inkomst av arbete för sin inkomst av arrendet av fastigheten. På
denna grund påföras kommunala utskylder arrendator^ om berörda inkomst
uppnår existensminimum, och kommer han i sådant fall i åtnjutande
av kommunal rösträtt. Någon ändring för nämnda arrendatorers
del i hithörande förhållanden torde ej i detta sammanhang böra ifrågasattas.

Att omedelbart bringa härovan föreslagna reform till tillämpning å
samtliga bestående arrendeförhållanden torde emellertid knappast
vara möjligt. En överflyttning av den kommunala skattskyldigheten
tran jordagaren till arrendatorn utan hänsyn till den avtalsmässiga
regleringen av berörda skattskyldighet skulle uppenbarligen kunna
utsätta arrendatorn för förlust. Det torde därför vara nödvändigt
a t undersöka, i vilka fall en sådan överflyttning icke kan anses
ingripa störande i kontrahenternas inbördes rättsförhållande. Om arrendeavtalet
slutits, sedan 1907 års lag om nyttjanderätt till fast
egendom trätt i kraft, samt avtalet saknar förbehåll om förpliktelse
för jordägaren att svara för de å den utarrenderade egendomen belöpande
kommunalutskylder, skall, såsom ovan framhållits, enligt i
namnda lag givna bestämmelser arrendatorn svara för berörda”utskylder.
Att för sådant fall låta stadgandet, att kommunalutskylderna
skola påföras arrendatorn, träda i tillämpning, lärer väl icke
kunna anses i någon mån kränka någondera kontrahentens rätt.
Däremot synas nng betänkligheter möta mot att, på sätt statistiska
centralbyrån föreslagit, låta berörda stadgande tillämpas i det
tall att arrendeavtalet visserligen slutits, efter det 1907 års nyttjanderattslag
trätt, i kraft, men jordägaren enligt avtalet åtagit sig att
svara för de å fastigheten belöpande kommunalutskylder. Detta skulle
i realiteten innebära, att arrendatorn genom eu lagändring förpliktades
att, trots avtalets bestämmelser, i förhållande till kommunen svara för
nämnda utskylder, om ock med rätt för honom att för utskylderna
krava gottgörelse av jordägaren. En sådan ställning skulle emellertid
kunna medföra vådor för arrendatorn, då tänkbart är, att möjligheten
att innehålla arrendeavgiften icke skulle medföra tillräcklig säkerhet för
arrendatorn med hänsyn dels till det ovan påpekade förhållandet, att
kommunalutskylderna kunna på grund av andra omständigheter än
fastighetens brukmngsvärde hava en betydande storlek, måhända vara
större an arrendeavgiften, dels ock till de bestämmelser, som kunna
Bihang till sölare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 116 käft. (Xr 160.) 4

26 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

förekomma rörande arrendeavgiftens förfallotid. . Då även i övrigt
skattskyldighetens överflyttande i detta fall från jordägaren å arrendatorn
kan medföra rubbningar i rättsförhållandet dem emellan, anser
jag mig icke böra framlägga förslag därom. Enligt statistiska centralbyråns
utredning innehåller endast 8.4 % av de arrendeavtal, & vilka
1907 års nyttjanderättslag äger tillämpning, förbehåll om skyldighet
för fastighetsägaren att svara för kommunalutskylderna, och kommer
således ett undantagande av de enligt berörda avtal reglerade anendeförhållanden
från förevarande reform icke att medföra en avsevardare

inskränkning i densammas tillämpning. r

Däremot synes det mig, som om det skulle medföra en obehövlig
begränsning av reformens räckvidd, om man, på sätt statiska centi a -byrån hemställt, under inga omständigheter läte reformen äga tillämpning
å de arrendeförhållanden, som äro reglerade genom äldre avtal, d. v. e.
avtal, å vilka bestämmelsen i 2 kap. 23 § i lagen om nyttjanderätt till tast
egendom icke är tillämplig. I fråga om dessa äldre avtal ar det uppenbart,
att i de fall, då jordägaren och arrendator!! vid avtalets avslutande
utgått därifrån, att jordägaren skulle, på sätt förordningen om kommunalstyrelse
i stad innehölle, svara för de å egendomen belöpande kommunalutskylder,
det av samma skäl, som anförts i fråga om nyare avtal
i vilka förbehåll finnes om skyldighet för jordägaren att svara tor
kommunalutskylderna, icke är möjligt att genom en förandrad lagstiftning
ålägga arrendatorn en sådan skyldighet; och bör i sadana tall
jordägaren bibehållas vid sin skatteplikt och därmed vid sin rösträtt.
''Å andra sidan bör, såsom riksdagen framhållit, i största möjliga utsträckning
sörjas för, att den, som i verkligheten erlägger de a en
fastighet "belöpande kommunalutskylder, också kommer i åtnjutande av
den mot utskylderna svarande kommunala rösträtten. Om enligt ald re
avtal arrendatorn åtagit sig att svara för nämnda utskyld er,^ anser jag
därför, att dessa utskylder böra påföras honom och rösträtt sålunda
tilläggas honom. Då enligt statistiska centralbyråns utredning ett sadant
åtagande föreligger i fråga om ej mindre än 78.8 procent av samtliga
äldre avtal, är en utsträckning av reformen till dessa avtal av en
väsentlig praktisk betydelse.

Slutligen vill jag framhålla, att det kan tänkas, att enligt arrendeavtalet
jordägaren skall svara för endast en del av de å .lustigheten
belöpande kommunalutskylder. Då vid utskyldernas debitering eu fördelning
i sådant fall av dessa mellan jordägaren och arrendatorn icke
lämpligen kan äga rum, torde detta fall böra likställas med det, da
jordägaren enligt avtalet skall svara för utskyldernas hela belopp. 1

27

Kung7. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

fråga om bestående arrendeförhållanden medför således eu sådan avtalsmässig
reglering av skattskyldigheten, att kommunalutskylderna i
sin helhet fortfarande skola påföras jordägaren.

I de fall, då det föreslagna stadgandet om den kommunala skattskyldighetens
överflyttning från jordägaren å arrendatorn träder i tilllämpning
å bestående arrendeförhållanden, kommer den kommunala
rösträtten att under löpande arrendetid överflyttas från den förre till
den senare. Jordägaren kommer således att berövas den rösträtt, som
han vid upplåtelsen beräknat bibehålla. Detta förhållande anser jag
doek icke vara av beskaffenhet att medföra allvarligare betänkligheter,
då den kommunala rösträttens bibehållande säkerligen ej kan antagas
hava för jordägaren varit en väsentlig förutsättning för arrendeavtalet.

Med hänsyn filt det anförda, synes det mig vara lämpligt upptaga
övergångsbestämmelser av innehåll, att de å eu utarrenderad, för sig till
bevillning taxerad jordbruksfastighet i stad belöpande kommunalutskyldor
skola påföras jordägaren och rösträtten för fastigheten utövas
av denne, därest han enligt arrendeavtal, som slutits innan den här
föreslagna lagändringen trätt i kraft, är pliktig svara för berörda utskylder.

I likhet med statistiska centralbyrån anser jag för den praktiska
tillämpningen av nämnda övergångsstadgande icke erforderligt, att i
förordningen angående mantalsskrivning föreskrift meddelas om intagande
i mantalsuppgifterna av upplysning rörande arrendeavtalets bestämmelser
om den kommunala skattskyldigheten. Då enligt den förebragta
utredningen arrendatorn är skyldig ansvara för de å fastigheten
belöpande kommunalutskylderna i 86.5 % av gällande arrendeavtal,
torde betänkligheter icke böra möta mot en föreskrift av innehåll, att
arrendatorn skall upptagas i debiterings- och uppbördslängden, därest
icke jordägaren eller arrendatorn genom företeende av arrendekontrakt
eller annorledes styrker, att skattskyldigheten jämlikt arrendeavtal, som
träffats före här ifrågasatta lagändrings ikraftträdande, åligger jordäga
i en. Skulle vid debiterings- och uppbördslängdens granskning
tvist mellan jordägaren och arrendatorn yppas om vem, som enligt avtalet
skall svara för kommunalutskylderna, bör, tills sådan tvist blivit
genom dom eller förlikning slutligen avgjord, utskylderna fortfarande
påföras jordägaren.

28

Kungl Maj:ta Nåd. Proposition Nr 160.

Med anledning av det ovan anförda har jag låtit utarbeta förslag till
ändrad lydelse av §§ 3, 10, 57 och 58 av förordningen om kommunalstyrelse
i stad och § 2 mom. 1, § 8 mom. 1 samt §§ 40 och 41 av förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm, ävensom förslag till erforderliga
övergångsstadganden. Den föreslagna lydelsen av nämnda paragrafer är
i tillämpliga delar överensstämmande med lydelsen av motsvarande paragrafer
i förordningen om kommunalstyrelse pålandet.. Eu viss olikhet
betingas emellertid av den här ovan föreslagna inskiänkningen
för stads del i fråga om den kommunala skattskyldighetens och rösträttens
överflyttning å arrendator, nämligen till att avse allenast arrendator
av till bevillning för sig taxerad jordbruksfastighet. Denna olikhet
medför åter, att den saknad blir uppenbar, som för närvarande
råder å bestämmelser om kommunal skattskyldighet och rösträtt för
sådan innehavare av fast egendom, vilken enligt bevillningsförordnmgen
är pliktig erlägga fastighetsbevillning, exempelvis innehavare av ofri
tomt i stad, område under tomträtt, boställe, fast egendom under stadgad
åborätt o. s. v. Att sådana innehavare av fast egendom ansetts
likställda med ägare och att sålunda kommunalutskylder påförts dem
med ledning av den dem påförda fastighetsbevillning samt kommunal
rösträtt tilldelats dem på grund av nämnda utskylder, är otvivelaktigt.
Då såsom nämnt frånvaron av uttryckliga bestämmelser härom med den
föreslagna lydelsen av vissa av ovannämnda paragrafer skulle bliva
mera i ögonen fallande, har jag ansett lämpligt, att i § 57 av föroidningen
om kommunalstyrelse i stad och i § 40 av förordningen om
kommunalstyrelse i Stockholm intages ett stadgande, däri uttalas, att
innehavare av fast egendom, som för densamma erlägger fastighetsbevillning,
är i fråga om kommunal skattskyldighet likställd med ägare.

o o

0

Härefter övergår jag till frågan om inskränkning av tjänstgöringstiden
för landstingsman och deras suppleanter samt nyval i vissa fall
vid jämkning i valkretsindelning.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

29

II. Bestämmelser om inskränkning av tjänstgöringstiden
för landstingsmän och deras suppleanter samt nyval i
vissa fall vid jämkning i valkretsindelning.

För val av landstingsman äro, som bekant, länen (landstingsområdena)
delade i valkretsar, särskilt för landsbygden och särskilt för städerna,
enligt de i § 2 mom. 1—4 i förordningen om landsting stadgade grunder.
För varje valkrets utses, oavsett dess folkmängd, eu landstingsman,
och därutöver efter folkmängden en landstingsman, på landet för varje
fullt tal av 5,000 och i stad för varje fullt tal av 3,000. Valkrets på
landet bör i regel vara så stor, att densamma på grund av sin folkmängd
är berättigad att utse minst tre, högst sex landstingsmän, motsvarande
ett invånarantal av 10,000—30,000. Valkretsindelningen
på landet är byggd på den judiciella indelningen i domsagor. Domsaga,
vars folkmängd ej uppgår till 30,000, utgör en valkrets, dock må domsaga,
vars folkmängd icke uppgår till nämnda tal men överstiger 25,000,
delas i valkretsar, om särskilda skäl därtill föreligga. Domsaga med
en folkmängd av 30,000 eller däröver skall delas i valkretsar. Då domsaga
delas i valkretsar, skall delningen ske efter tingslag eller härad, såvitt det är
möjligt utan avvikelse från ovannämnda regel om valkretsars storlek, eljest
efter kommuner. Tingslag med mindre folkmängd än 10,000 må, där
synnerliga skäl därtill äro, utgöra egen valkrets. Stad, vars folkmängd
utgör minst 6,000, bildar egen valkrets. Städer med mindre folkmängd
skola såvitt möjligt sammanslås till valkretsar med minst 6,000 högst
12,000 invånare.

Därest det antal landstingsmän, som efter ovannämnda grunder bör
utses inom ett län, icke uppgår till 20, skall antalet landstingsmän i
förhållande till folkmängden ökas, så att detsamma för hela länet uppgår
till minst 20, varvid dock det stadgade förhållandet mellan landsbygdens
och städernas representation ej får rubbas.

Valkretsarna äro fördelade i två grupper, såvitt möjligt på så sätt,
att för vardera gruppen väljas lika många landstingsmän. Vartannat år
förrättas landstingsmannaval för endera gruppens valkretsar. Av landstingsmännen,
vilka hava att tjänstgöra fyra år, räknade från och med
den 1 september det år, då valet skett, är således halva antalet underkastat
val vartannat år.

30

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

Enligt bestämmelse i mom. 6 av ovannämnda paragraf skall jämkning
i valkretsindelning äga ram, därest de förhållanden, vilka legat
till grund för den fastställda ordningen, bliva så ändrade, att jämkning
däri till följd av stadgandena i mom. 1—4 påkallas, eller sådan jämkning
eljest finnes nödig. Jämkningar i valkretsindelning kunna förorsakas
dels av förändringar i den administrativa eller judiciella indelningen, såsom
landskommuns ombildning till stad, överförande av ett område från en
kommun, tillhörande en viss valkrets, till en kommun, tillhörande en
annan valkrets (inkorporeringar), ändring av häradsgräns o. s. v.,
dels av folkmängdens tillväxt eller avtagande inom de olika valkretsarna.
Då jämkning i valkretsindelningen företages, kan det understundom ej
undvikas, att ett område överföres från den ena av de årsgrupper, i
vilka valkretsarna såsom ovan nämnts äro fördelade, till den andra.
Som emellertid bestämmelse saknas om inskränkning i redan valda
landstingsmäns tjänstgöringstid, blir följden, att, om den årsgrupp, till
vilken området överföres, väljer tidigare än den årsgrupp, området förut
tillhört, detsamma under två år blir representerat av landstingsmän,
tillhörande båda årsgrupperna. Om däremot den årsgrupp, till vilken
området överflyttats, väljer senare än den årsgrupp, detsamma förut
tillhört, kommer området att under två år sakna representant i landstinget.

Eu förändring i den administrativa eller judiciella indelningen kan
emellertid ej endast, på sätt ovan nämnts, medföra ett områdes överflyttande
från en valkrets till en annan inom samma landstingsområde, utan
naturligen jämväl ett områdes överförande från ett landstingsområde till ett
annat eller till eu stad, som icke deltager i landsting. För sådana fall
medför bristen på bestämmelser om inskränkning i redan valda landstingsmäns
tjänstgöringstid, att det ur landstingsområdet utbrutna området förblir
representerat i landstinget, till dess de valda landstingsmännens
tjänstgöringstid utgått.

I det fall däremot, då stad erhållit den för utträde ur landsting stadgade
folkmängd och Kungl. Maj:t på anmälan därom meddelat förklaring,
att stadgandet i § 1 av förordningen om landsting, att landstinget skulle
vara sammansatt av ombud från länets såväl härad eller tingslag som
ock städer, ävensom vad mera i samma förordning föreskreves icke skulle
äga tillämpning å berörda stad, har nämnda förklaring ansetts medföra,
att de för staden valda landstingsmännens uppdrag omedelbart upphört.

1913: Motion I en vid 1913 års riksdag inom andra kammaren väckt motion har

A hr Hage aV enskild motionär, under framhållande av ovanberörda ur gällande be -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

31

stämmélser härflytande missförhållanden, hemställt, att riksdagen ville
besluta att i förordningen om landsting den 21 mars 1862 införa bestämmelse
därom, att landstingsman och suppleant skulle vara underkastad
den inskränkning i tjänstgöringstidens längd, som skeende omläggningar
eller jämkning av valkretsindelning kunde föranleda.

I motionen anförde motionären, bland annat, såsom exempel på de
missförhållanden, bristen på en dylik bestämmelse kunde medföra, de
oegentligheter i fråga om landstingets sammansättning eu av Xorrbottens
läns landsting år 1912 beslutad omläggning av valkretsindelningen
komme att föranleda. Genom berörda omläggning både enmans-valkretsarna
Piteå och Haparanda'' städer sammanslagits till eu tvåmansvalkrets.
Vidare hade Arvidsjaurs tingslags tvåmans-valkrets sammanförts
med Arjeplogs tingslags enmans-valkrets till en tvåmans-valkrets.
Och slutligen hade Gällivare—Juckasjärvi tingslags sexmans-valkrets
uppdelats på så sätt, att av Gällivare tingslag bildats en fyramans-valkrets,
under det att Juckasjärvi tingslag sammanslagits mod Karesuando
tingslags cnmans-valkrets till eu tremans-valkrets. Denna valkretsindelning
skulle, enligt landstingets beslut, träda i kraft, vad Arvidsjaurs och
Arjeplogs tingslags valkrets beträffade, år 1916, men med avseende å
övriga av ändringen berörda valkretsar år 1914. Karesuando enmansvalkrets
både emellertid valt landstingsman år 1912 för 4 år, alltså till
1916. Men från och med år 1914 hade valkretsen sammanslagits med
Juckasjärvi tingslags valkrets, tillhörande den årsgrupp, som ej valde
landstingsmän 1912, och den nybildade tremans-valkretsen Juckasjärvi
—Karesuando komme att år 1914 välja tre landstingsmän. Givetvis
borde då den inom Karesuando valkrets valde landstingsmannens mandat
från och med år 1914 upphöra att gälla, oaktat han valts för 4 år,
ty dels upphörde Karesuando att från och med 1914 vara egen valkrets,
dels komme i annat fall Karesuando tingslag att under två år vara
dubbelrepresenterat inom landstinget. Likaså borde år 1916, då Arvidsjaurs
och Arjeplogs valkretsar sammansloges, de två år 1914 inom
Arvidsjaur valda landstingsmännens mandat upphöra och ny valförrättning
verkställas för hela den nybildade valkretsen, ty, eftersom den i
Arjeplog år 1912 valde landstingsmannens mandat utginge 1916, komme
i annat fall Arjeplogs tingslag att under år 1916 och 1917 bli orepresenterat
i landstinget eller rättare bli representerat av två landstingsmän,
som valts endast av valmän inom Arvidsjaur. Motionären påpekade
vidare, att i gällande landstingsförordning ingenstädes funnes
något stadgande därom, att vid jämkningar av valkretsindelningen
mandatstiden för vald landstingsman kunde förkortas. Det vore därför

32

1913: Konstitutionsutskottets

utlåtande
nr 10.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

enligt motionärens mening lämpligt, att i förordningen inrycktes bestämmelser
därom. Motionären anförde jämväl, att det bonde ifrågasättas,
om ej de bestämmelser, som vore erforderliga, borde givas sådan
formulering, att man på samma gång erhölle bestämda grunder för verkställande
av jämkningar i representationen inom landstinget för de fall,
då viss landstingsvalkrets eller del av landstingsvalkrets inkorporerades
med stad, som ej valde landstingsmän, eller med stad, som för val av
landstingsmän tillhörde annan årsgrupp än den inkorporerade landstingsvalkretsen.

I det över berörda motion avgivna utlåtande hemställde konstitutionsutskottet,
att riksdagen i anledning av motionen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,
på vad sätt de olägenheter, som med gällande bestämmelser kunde
uppstå, då ett område vid jämkning i landstingsområdes valkretsindelning
överfördes från den ena av de båda årsgrupper, i vilka landstingsområdets
valkretsar skola vara indelade, till den andra eller vid inkorporering
iitbrötes ur landstingsområde, kunde undanrödjas, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

''bill stöd för denna sin hemställan anförde utskottet i sitt utlåtande
följande:

»Såväl av vad motionären anfört beträffande den beslutade jämkningen i valkretsindelningen
inom Norrbottens läns landstingsområde som av lians motivering i övrigt
sjmes det utskottet vara ådagalagt, att förordningen om landsting är i behov av en
förändring och komplettering i de av motionären berörda hänseenden.

Utan tvivel kan det understundom vara av behovet påkallat att vid jämkningar
i valkretsindelningen överföra ett område från den ena av de båda årsgrupper, i
vilka landstingsområdets valkretsar äro indelade, till den andra. Det framgår visserligen
såväl av lagens stadgande som av motiveringen till gällande bestämmelser om
jämkning i landstingsområdes valkretsindelning, vilka tillkommo i samband med 1907
års rösträttsreform, att lagstiftaren ej avsett, att ett överförande borde ske endast
på den grund, att förändringar i folkmängdsförhållandena inom de båda årsgrupperna
medfört förskjutningar därhän, att landstinget ej komme att förnyas med halva antalet
landstingsmän vartannat år. Men då på grund av landstingsförordningens bestämmelser
en jämkning skall företagas i valkretsindelningen, torde det emellanåt
inträffa, att denna ej kan genomföras, åtminstone ej på ändamålsenligt sätt, med
mindre samtidigt ett överförande sker av områden till annan årsgrupp. Sålunda
lärer det i det av motionären anförda exemplet hava visat sig nödvändigt, att såväl
Karesuando som Arvidsjaurs valkretsar införlivades med valkretsar, tillhöriga andra
årsgrupper. I nämnda fall är det tvenne hela valkretsar, som överförts. I andra
fall torde det kunna hända, att en del av en valkrets måste överföras till annan årsgrupp.
Blir ett samhälle stad, skall det i regel sammanslås med en eller flera andra
städer till en valkrets, så framt dess folkmängd ej uppgår till 6,000. Om nämnda
stad eller städer tillhöra en annan årsgrupp än den valkrets, varur samhället i fråga
utbrutits, bör synbarligen den nya staden överföras till den andra årsgruppen. Även

Klint/]. Mqj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

i det fall sker ett sådant överförancfe, att en stad, tillhörig den ena årsgrnppen, inkorporerar
ett område från en valkrets, som tillhör den andra.

Något lagligt hinder för ett överförande av valkretsar eller delar av valkretsar
från den ena årsgrnppen till den andra erbjuda ej heller landstingsförordningens bestämmelser.
Men förordningen har å andra sidan icke reglerat det sätt, varpå ett
dylikt överförande kan ske, och härav kunna, såsom motionären framhållit, avsevärda
olägenheter komma att uppstå. Den lucka, som här förefinnes i lagstiftningen, består,
som i motionen påpekats, däruti, att landstingsförordningen ej medger något undantag
från den bestämmelsen, att val av landstingsman städse skall omfatta eu period
av fyra år, varav följer, att de valda landstingsmannens mandat före utgången av
denna tid ej kunna få bringas att upphöra. Härav uppkommer det förhållandet, att,
om en hel valkrets införlivas med en eller flera kretsar, tillhöriga den årsgrupp, som
närmast är i tur att välja, kretsen i fråga kommer att bliva dubbelrepresenterad
från och med det, att nämnda grupp valt landstiugsmän och dessa inträtt i tjänstgöring,
intill utgången av den fyraårsperiod, för vilken den andra årsgrnppen senast
valt. Skulle åter en hel valkrets överföras från den årsgrupp, som har att först anställa
val, och uppgå i en eller flera kretsar inom den andra årsgrnppen, så skulle
denna krets bliva orepresenterad under eu tid av två år. På motsvarande sätt kan en
över- eller underrepresentation komma att inträffa i de fall, att eu jämkning i valkretsindelningen
medför, att en del av eu valkrets överföres från den ena årsgrnppen
till den andra.

Såsom motionären antyder, kunna landstingsförordningens nuvarande bestämmelser
jämväl medföra olägenheter, om en stad, som icke deltager i landsting, med
sig inkorporerar områden, som ditintills tillhört en landstingsvalkrets. Sker inkorporeringen
ett eller annat år före utgången av den period, för vilken nämnda krets
valt, så torde i regel återstoden av kretsen bliva överrepresenterad intill valperiodens
utgång.

Ett exempel från Stockholms läns landsting torde belysa sistnämnda förhållande.
Den 1 januari 1913 inkorporerades Brännkyrka socken med Stockholm. Den valkrets,
socknen förut tillhört, hade vid 1911 års utgång en folkmängd av närmare 30,000,
varför kretsen vid valet för perioden 1912—1916 utsåg sex landstingsman. Efter
inkorporeringen åter understiger folkmängden för den återstående delen av valkretsen
10,000. — Det kan anmärkas, att enligt det förslag till jämkning i valkretsindelningen
inom landstingsområdet, som Konungens befallningshavande i länet upprättat, denna
återstående del kommer att förenas med eu valkrets, som tillhör en annan årsgrupp.
Hur man inom landstinget tänkt sig, att de svårigheter, som till följd härav uppstå,
skola lösas, är ej utskottet bekant. — Än mer påfallande skulle olägenheterna te sig
i ett sådant fall, att en hel valkrets inkorporerades. Representanter för denna krets
skulle då fortfarande hava säte i landstinget och kunna inverka på dess beslut, ehuru
kretsen ej längre tillhörde landstingsområdet.

Det synes utskottet att även nämnda förhållanden böra tagas i betraktande,
när det gäller att avhjälpa de brister, varmed gällande bestämmelser äro förenade.

Inom utskottet hava åtskilliga medel för undanröjande av berörda olägenheter
tagits i övervägande. För att undvika dubbelrepresentation, när en hel valkrets
överförts till annan årsgrupp, torde, såsom motionären framhåller, föreskrift böra
givas därom, att de för denna krets valda landstingsmannens mandat upphöra i och
med det, att nämnda årsgrupp valt landstingsmän och dessa inträtt i tjänstgöring.
Likaledes torde mandaten böra upphöra i det fall, att en hel valkrets genom inkorporering
utbrytes ur ett landstingsområde. För att icke överrepresentation skall inträffa,
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 116 häjt. (Nr 160.) 5

1913: Riksdagens
skrivelse
nr G7.

Infordrade

yttranden.

U Kung!. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 160.

då en del av en valkrets överföres till annan årsgrupp, äro'' tydligen särskilda bestämmelser
erforderliga. Man kan ifrågasätta sådana stadganden, att samtliga för
denna krets valda landstingsmans mandat bringas att upphöra, samt att antingen
återstoden av kretsen eller den eller de valkretsar, med vilka återstoden av kretsen
förenats, anställa fyllnadsval för tiden intill utgången av fyraårsperioden för den årsgrupp,
nämnda krets eller kretsar tillhöra. På liknande sätt skulle en reducering
kunna verkställas, då en del av en valkrets utbrytes ur ett landstingsområde och
inkorporeras med en stad, som ej deltager i landsting. En annan utväg, som likaledes
kunde sättas i fråga, vore, att mandaten bragtes att upphöra för så många av
de med lägsta röstetal valda, som för reduceringen erfordras, eller, där så kan ske,
genom ny sammanräkning av valsedlarna, varvid endast sedlar för den del av kretsen,
som efter överförandet eller utbrytningen återstår, skulle medräknas, och antalet
platser bestämmas efter den folkmängd, denna återstående del äger. Att eu valkrets
blir orepresenterad, då den överföres från den ena årsgruppen till den andra, synes
åter kunna undvikas därigenom, att fyllnadsval anställes för den tid av tva år, som
återstår, tills den årsgrupp kommer att välja, i vilken kretsen efter överförandet
uppgått. För att undvika undertalig representation i det fall, att en del av en valkrets
överföres till annan årsgrupp, skulle möjligen ävenså fyllnadsval kunna anställas.

Det synes emellertid utskottet, att det bör överlämnas åt Kungl. Maj:t att närmare
utreda, på vad sätt en ändring och komplettering av gällande bestämmelser bör ske.»

Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar, av första
kammaren dock med uteslutande av utskottets motivering, varefter
skrivelse i ämnet, upptagande utskottets nämnda hemställan, avlåtits
från riksdagen till Kungl. Maj:t den 8 maj 1913.

Genom nådig remiss hava länsstyrelserna anbefallts att, efter vederbörande
landstings hörande, avgiva utlåtande i anledning av riksdagens
förevarande framställning.

Av de hörda myndigheterna hava länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Kronobergs och Malmöhus län lämnat meddelande om
företagna eller förestående jämkningar i valkretsindelningen inom nämnda
län. Länsstyrelsen i Stockholms län omförmäler i berörda hänseende,
att inom Södertörns domsaga Brännkyrka och Kacka socknar samt Saltsjöbadens
köping bildat en till första gruppen hörande valkrets, vilken
år 1912 valt sex representanter. Då Brännkyrka kommun den 1 januari
1913 inkorporerats med Stockholms stad, hade återstoden av valkretsen
endast 8,575 invånare. Med hänsyn därtill hade av 1913 års landsting,
på förslag av länsstyrelsen, bestämts, att Kacka socken och Saltsjöbadens
köping skulle sammanslås med Sotholms härad till en valkrets. Denna
valkrets, som hörde till andra gruppen, hade därigenom blivit berättigad
att välja fem landstingsmän i stället för tre. Under tre landsting etter
den l'' januari 1913 komme personer att vara landstingsmän, i vilkas
val röstberättigade från Brännkyrka numera till Stockholm hörande
kommun deltagit. Två bland de‘sex landstingsmännen och en bland

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

35

suppleanterna vore bosatta inom Brännkyrka församling och tillhörde
således Stockholms stad. Valmän inom Nacka och Saltsjöbaden hade
år 1912 deltagit med valmännen i Brännkyrka i val av sex landstingsmän
och komme under år 1914 att deltaga med valmännen i Sotholms
härad i val av fem landstingsmän. Länsstyrelsen påpekade vidare, att
Djursholms köping den 1 januari 1914 erhållit stadsrättigheter. Djursholms
köping hade tillhört Danderyds skeppslags valkrets inom andra
gruppen. Djursholms stad tillhörde enligt 1913 års landstings beslut östhammars
och öregrunds valkrets, vilken emellertid såsom jämväl
ingående i andra gruppen komme att verkställa nyval under år 1914
liksom Danderyds skeppslags valkrets. Slutligen hade vid 1913 års
landsting den till första gruppen hörande Sollentuna och Färentuna
härads valkrets blivit på grund av folkmängdens tillväxt delad i två
valkretsar, båda dock hörande till samma grupp. Länsstyrelsen i Södermanlands
län anför, att från och med 1907 års ingång överflyttades
Fors socken från Väster Rckarne härad till Eskilstuna stad. Till följd
av den därigenom inträffade minskningen i folkmängd finge Väster
Rekarne härad, som dittills valt tre landstingsmän, därefter välja endast
två landstingsmän. Som val av landstingsmän för Väster Rekarne härad
ej ägde rum år 1907, bleve häradet vid 1907 års landsting fortfarande
liksom därförut representerat av tre landstingsmän och således »överrepresenterat»,
enär Eskilstuna stad år 1907 valde landstingsmän med
hänsyn jämväl till den genom Fors sockens införlivande med staden
ökade folkmängden. Länsstyrelsen i Kronobergs län anmärker, att
någon annan ändring i valkretsindelningen inom länet icke torde under
en längre tid framåt ifrågakomma än den minskning av första valkretsens
område, som skulle inträda, därest Växjö landskommun inkorporerades
med Växjö stad. Vid en sådan inkorporering skulle i förevarande
hänseende olägenhet uppstå i följd därav, att Växjö stad och första
valkretsen tillhörde olika årsgrupper. Länsstyrelsen i Malmöhus län
omnämner, att efter år 1909 jämkningar i valkretsindelningen två gånger
ägt rum, vilka jämkningar dock ej medfört, att område överförts från
den ena årsgruppen till den andra.

Av de inkomna utlåtandena inhämtas i övrigt huvudsakligen följande.

Samtliga hörda myndigheter tillstyrka riksdagens framställning.
Länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Skaraborgs, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens län
samt landstingen i Stockholms, Västmanlands och Kopparbergs
län förklara härvid tillika, att de olägenheter, som med gällande be -

30 Kung}. Majds Nåd. Proposition Nr 160.

8 täln meker kunde uppstå, enligt nämnda myndigheters mening lämpligast
kunde undvikas därigenom, att erforderlig förkortning av mandatstid
och nyval ägde rum. Då eu hel valkrets överfördes från en årsgrupp
till eu annan, borde det sålunda föreskrivas, att om landstingsmannens
mandat i den överförda valkretsen hade längre varaktighet än mandaten
i deri årsgrupp, dit överföringen skett, de förra mandaten borde upphöra
i och med det nämnda årsgrupp vält laudstingsmän och dessa
inträtt i tjänstgöring. I den händelse att mandaten i den valkrets, som
överflyttades, upphörde tidigare än mandaten i den årsgrupp, dit överflyttningen
skedde, borde däremot fyllnadsval anställas i den överflyttade
valkretsen, så att mandatstiden i valkretsen komme att utgå samtidigt
som mandatstiden i den årsgrupp, dit valkretsen förlagts. Likaledes
borde mandaten upphöra i det fall, att eu hel valkrets genom inkorporering
utbrötes ur ett landstingsområde. I det fall, att en del av en
valkrets överfördes till annan valkrets inom annan årsgrupp, än den
valkretsen förut tillhört, syntes förhållandena lämpligen böra ordnas på
det sätt, att bestämmelser meddelades därom, att mandaten i båda valkretsarna
skulle upphöra vid nästa val och att nya val samtidigt skulle
anställas i dessa valkretsar, antingen för hel mandatstid eller såsom
fyllnadsval, beroende på den årsgrupp, till vilken vederbörande valkrets
blivit förlagd. Då ett område vid inkorporering utbrötes ur ett landstingsområde
och förändrad valkretsindelning eller minskning av laudstingsmännens
antal i kvarstående del av valkrets ägde rum, borde
mandaten för de laudstingsmän, som vore valda för valkrets, vilken
berördes av den ändrade indelningen, upphöra och nytt val förrättas
i sådan valkrets. Det nya valet borde avse tiden från den ! september
året efter det ny valkretsindelning av landstinget fastställts och till dess
mandaten för övriga inom samma årsgrupp förut valda laudstingsmän
utginge. Enligt ovannämnda myndigheters mening borde alltså i alla
de fall, då valkrets eller del av valkrets utbrötes ur landstingsområde
eller överfördes till annan årsgrupp, erforderlig förkortning av de valda
landstingsmänuens tjänstgöringstid äga rum samt nyval företagas i alla
de valkretsar, som berördes av förändringen. Länsstyrelsen i Kristianstads
län anser dessutom, att på enahanda sätt borde förfaras jämväl
då eu del av en valkrets överfördes till annan valkrets inom samma
årsgrupp. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför, bland annat, att om
överflyttningen endast avsåge en del av en valkrets, frågan, huruvida
inom den ena eller andra kretsen någon ändring i representationen borde
äga rum, borde göras beroende av, huruvida den skedda jämkningen
vore av den betydenhet, att den inverkade på det antal representanter,

37

Kung}. Maj:1.1 Nåd. "Proposition Nr 160.

de säl skilda valkretsarna ägde utse före och efter överflyttningen. Vore
det överflyttade området av den storlek, att den kvarvarande delen därigenom
enligt vanliga regler miste en eller flera av sina representanter
ellei den eller de valkretsar, vartill området överfördes, erbölle rättighet
att utse fl er a representan ter, torde omval inom hela den ifrågavarande
valkretsen för den återstående tiden böra äga rum. Möjligen kunde det
överlåtas åt landstingen själva att enligt i lagen givna grundsatser
i sammanhang med verkställandet av jämkning i valkretsindelning
efter förhållandena i varje särskilt fäll tillämpningsvis meddela bestämmelser
rörande de förändringar i representationen, som därav kunde bliva
en följd. Såsom garanti mot eu oriktig tillämping av nämnda grundsatser
skulle, i enlighet med vad redan gällde om valkretsindelning och
jämkning däri, kunna stadgas, att landstingets beslut skulle delgivas
vederbörande länsstyrelse, som, därest den av landstinget beslutade reg1
er ingen funnes strida mot stadgade grunder, ägde att hänskjuta frågan
till Kung!. Maj:ts bestämmande. Landstinget i Kopparbergs län framhåller,
att den enda utväg, som på samma gång tillgodosåge proportiona
li sm ens syfte och lämnade garanti för ett ur andra synpunkter tillfredsställande
resultat, vore, att vid fall av de utav riksdagen omförmälda
ändringar i valkretsindelningen samtliga de valkretsar, som av
ändringen berördes, verkställde fullständiga nyval. Länsstyrelsen i
Västerbottens län föreslår, att i fullmakt, som utfärdades för landstingsman,
borde intagas förbehåll om inskränkning i tjänstgöringstiden
under ovan omförmälda förutsättningar.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att för det fall att eu hel
valkrets upphörde att finnas till på grund av inkorporering med stad
av valkretsen i dess helhet eller av viss del av valkretsen och återstående
delens sammanslagning med en annan valkrets, de för valkretsen
valda landstingsmännens och suppleanternas uppdrag genast borde upphöra.
Om genom överflyttning av eu valkrets eller del av valkrets
från den ena årsgruppen till den andra en valkrets eller valkretsdel
bleve öveirepresenterad, ansage däremot länsstyrelsen olägenheterna av
eu sådan överrepresentation icke så synnerligen, beaktansvärda i jämförelse
med de olägenheter, som skulle bliva eu följd av föreskrift om
förkortning i sådant fall av uppdragstiden. Annorlunda ställde sig förhållandet,
da cn valkrets eller valkretsdel flyttades över till den grupp,
som skulle välja tva år senare än den grupp, lian vilken valkretsen
eller valkretsdelen flyttades. Då uppkomme för två landsting'' en underrepresentation
av valkretsen eller valkretsdelen av ganska ogynnsam
verkan, emedan det väl finge anses ligga stor vikt uppå, att varje avse -

;38 Kungl Maj.is Nåd. Proposition Nr 160.

vard del av landstingsområdet vore representerad vid varje landsting.
Botemedlet i detta fall vore fyllnadsval för tiden intill dess den nya
valkretsen hade valt. För att kunna respektera det fyraåriga mandatet
för dem, som redan vore valda av den nya valkretsen i dess tidigare
omfattning, måste man begränsa fyllnadsvalet till den överflyttade valkretsen
eller valkretsdelen. Det kunde då icke undvikas, att en överflyttad
valkretsdel finge för en gång fungera såsom egen valkrets. Hade
mer än eu valkrets eller valkretsdel samtidigt flyttats över till en annan
valkrets, syntes alla de överflyttade valkretsarna eller valkretsdelarna
böra förrätta ett enda gemensamt fyllnadsval. Enahanda borde ock
förhållandet bliva, om till den senare väljande gruppen förlädes en valkrets,
som helt och hållet nybildats av delar av valkretsai från den
tidigare väljande gruppen. .

Länsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län anse, att da
en hel valkrets överfördes till annan årsgrupp av landstingsområdets
valkretsar, förkortning av de valda landstingsmännens och suppleanternas
tjänstgöringstid eller fyllnadsval efter omständigheterna bolde äga
rum. Om eu hel valkrets inkorporerades med stad eller överfördes till
annat landstingsområde, borde jämväl valkretsens representationsrätt i
det landsting, valkretsen förut tillhört, genast upphöra. I övriga fall
anser länsstyrelsen i Kronobergs län ändring i gällande bestämmelser
icke vara av något större behov påkallad, varemot länsstyrelsen i Jönköpings
län anser, att då del av valkrets överfördes till annan årsgrupp,
erforderligt fyllnadsval borde ske men de valda landstingsmännens och
deras suppleanters tjänstgöringstid ej underkastas förkortning.

Länsstyrelsen i Ålvsborgs län anför, att undanröjande av nu befintliga
olägenheter icke torde kunna ske med mindre i landstingsförordningen
föreskreves såväl fyllnadsval för kortare tid än fyra ar som
skyldighet för landstingsmännen i minskad eller i andra valkretsar uppgången
eller ur landstingsområdet utbruten valkrets att avga redan töre
utgången av deras mandatstid. Att därigenom principen om mandatens
orubblighet under löpande valperiod maste för dylika tall uppgivas, syntes
vara eu mindre olägenhet än den, att genom överflyttningai av ifrågavarande
art temporära förskjutningar kunde uppstå i det antal landstingsmän.
som enligt de i § 2 av landstiugsförordningen stadgade giundei
skulle finnas. Där valkrets minskats, torde erforderlig reduktion av antalet
landstingsman lämpligast ske pa det sätt, att mandaten lörklarades
upphöra för så många av de med lägsta rösttal valda landstingsmännen,
att de kvarståendes antal motsvarade den återstående valkretsens
folkmängd.

Kungl Mnj:ts Nåd. Proposition Nr ICO. 39

Landstinget i Stockholms län, länsstyrelsen och landstinget i
Västmanlands län samt länsstyrelsen i Norrbottens län uttala däremot
sitt avstyrkande av den ifrågasatta utvägen att, sedan viss del av
en valkrets utbrutits, mandaten bragtes att upphöra för så många av de
med lägsta rösttal valda, som för reduceringen erfordrades, eller att
reduktionen ägde rum, där så kunde ske, genom ny sammanräkning av
valsedlarna, varvid endast sedlar för den del av kretseu, som efter överförandet
eller utbrytningen återstode, skulle medräknas och antalet
platser bestämmas efter den folkmängd, denna återstående del ägde.

Landstinget i Östergötlands län anser reformen av behovet synnerligen
påkallad. På grund av de många tänkbara kombinationer, som
kunde inträffa, ansåge landstinget det vara förenat med stora svårigheter
att i lagstiftningen införa bestämmelser, som i varje fall kunde
verka reglerande. Landstinget hölle därför för sin del före, att den i
§ 16 av landstingsförordningen stadgade tjänstgöringstid av fyra år för
landstingsman under vissa förhållanden borde kunna minskas, samt ansåge,
att det borde överlåtas åt vederbörande länsstyrelse att efter
landstingets hörande eller på dess förslag besluta om sådan minskning
av landstingsmans mandat, som kunde vara erforderlig på grund av de
förändrade förhållanden, vilka kunde uppstå vid sådana jämkningar av
valkretsindelningen, varom i § 2 mom. 6 nämnda förordning förmäldes.

Däremot anse visserligen länsstyrelsen och landstinget i Uppsala
län det vara av behovet påkallat, att förordningen om landsting ändrades
och kompletterades i det syfte, som i riksdagens skrivelse omförmäldes,
men framhålla, att det syntes önskligt, om lagändringen kunde
gå i sådan riktning, att principen om landstingsmandatens orubblighet
under löpande valperiod, vilken princip för närvarande vore i nämnda
förordning fastslagen, kunde vidhållas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför jämväl, att om den brist
i lagstiftningen, som i förevarande avseende obestridligen förelåge, skulle
anses verkligt kännbar och lagändring därför borde äga rum, ansåge
länsstyrelsen dock den principen böra följas, att eu gång givna landstingsmannauppdrag
skulle, oberoende av beslutade omregleringar, gälla
till valperiodens utgång — utom möjligen då områden vid inkorporering
utbrötes ur landstingsområde — samt att regleringen först därefter skulle
äga verkan.

Länsstyrelsen i V ärmlands län anser även, att den princip om landstingsmannamandatens
orubblighet under löpande valperiod, varpå gällande
stadgandeu vilade, icke borde eftergivas. Olägenheterna därav, att för
viss tid en valkrets bleve dubbelrepresenterad eller icke fullständigt eller

40

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Xr ICO.

till och med icke alla representerad, kunde icke anses så störa, att enbart
därför en ändring i landstingsförordningen borde komma, till stånd.
Länsstyrelsen ansåge för den skull, att, därest ett område tid inkorporering
utbrötes ur landstingsområde, därav icke borde föranledas någon
ändring i de av utbrytningen berörda valkretsarnas representantskap
eller i* den tid, för vilken landstingsmännen från sådana valkretsar
blivit utsedda. De olägenheter, som kunde uppstå, då ett område vid
jämkning i ett landstingsområdes valkretsindelning överfördes från den
ena årsgruppen till den andra, kunde —• med upprätthållande av ot annämnda
princip — lämpligen undanröjas genom stadgande därom, att
fyllnadsval för allenast två år i särskilda fall finge äga rum. De i sådant
hänseende nödiga föreskrifter borde lämpligen av vederböiande länsstyrelse
föreslås vid avgivande av förslag eller yttrande jämlikt § 2 monn
6" landstingsförordningen och antagas i samband med av landstinget
beslutad jämkning i valkretsindelningen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför, att de obestridligt förefintliga
olägenheterna av nuvarande ordning torde kunna undanröjas
antingen genom införande av bestämmelser om inskränkning i landstingsmans
tjänstgöringstid eller ock genom stadganden, innefattande en
för det avsedda syftet erforderlig begränsning av rätten att företaga
jämkning i landstingsområdes valkretsindelning. En väl avvägd begränsning
av ifrågavarande jämkningsrätt syntes så mycket mindre böla föranleda
några betänkligheter, som den oupphörliga jämkningen i valkretsindelningarna
icke torde medföra någon avsevärd nytta, utan tvärtom
olägenheter, ett förhållande, som bland annat påpekats under den nyligen
avslutade emigrationsutredningen (Betänkande i utvandringsfrågan,
sid. 842). Med hänsyn därtill kunde länsstyrelsen icke underlåta att
gåva ett visst företräde åt förslaget om begränsning av rätten till jämkning
i valkretsindelningarna. Något principiellt hinder emot att korrektivet
söktes i en förkortning av vissa landstingsmäns mandattid ansåge
dock länsstyrelsen icke förefinnas. Vad anginge frågan om de oegentligheter
i landstingsrepresentationen, som kunde uppstå vid inkorporering,
syntes lösningen av denna fråga icke vara mera trängande än att
densamma lämpligen borde kunna upptagas till behandling i samband
med en rättslig reglering av inkorporeringsförfarandet i dess helhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län har slutligen anfört, att, därest
ändring komme att vidtagas i § 2 av landstingsförordningen, skulle det vara
av nytta, om en sådan ändring samtidigt gjordes i 6 mom. av samma §,
att det bleve klart, att länsstyrelserna icke behövde framlägga förslag
till jämkning i valkretsindelningen oftare än till de landsting, som hölles

41

Kung!.. Maj.is Nåd. Proposition Nr ICO.

åren omedelbart före de år, då landstingsmannaval ägde rum. Med den
nuvarande lydelsen av nämnda moment syntes vederbörande länsstyrelse
hava skyldighet att vånda sig till det landsting, som först sammanträdde
efter det en jämkning i valkretsindelningen av länsstyrelsen konstaterats
vara författningsenligt påkallad.

Om vid förändring i den administrativa eller judiciella indelningen
ett område överflyttas från en valkrets till en annan, medför detta,
därest valkretsarna tillhöra olika årsgrupper, jämväl områdets överföraude
från den ena arsgruppen till den andra. Såsom konstitutionsutskottet
fi amhållit finnes ej heller med gällande bestämmelser något
hinder mot att vid jämkning även på annan grund av valkretsindelningen
inom ett landstingsområde överföra ett område från den ena
arsgruppen till den andra, där det för erhållande av en ändamålsenlig
valkretsindelning erfordras. Med nuvarande stadganden om landsting^
mans tjänstgöringstid kan det icke undvikas, att vid en sådan överföring,
på sätt här ovan omförmälts, det missförhållandet uppkommer,
att det överförda området under åren närmast efter överföringen blir
dubbelt representerat eller alls icke representerat i landstinget. Det
torde vara angeläget, att detta missförhållande såvitt möjligt undanröjes.

Att -vinna nämnda syfte genom att, på sätt en av de hörda
myndigheterna ifrågasatt, införa en begränsning av rätten att företaga
jämkning i skedd valkretsindelning, torde icke vara möjligt. Ändringar
i den administrativa eller judiciella indelningen komma nämligen alltid
att kunna medföra en överföring av ett område från den ena årsgruppen
till den andra. Det är vidare att märka, att förekommande jämkningar
i skedd valkretsindelning i de flesta fall torde bero på ändringar i den
administrativa eller judiciella indelningen (inkorporeringar eller landskommuns
. ombildning till stad). Av Sveriges officiella statistik angående
landstingsmannavalen 1912 inhämtas sålunda, att samtliga de jämkningar
\ valkretsindelningarna, som under tiden 1910—1912 trätt i tillämpning,
förorsakats av dylika ändringar. I fråga om jämkningar i valkretsindelning
på annan grund, exempelvis befolkningens tillväxt eller avtagande
inom en valkrets, gäller naturligen, att de ej böra göras mera omfattande
än som för en ändamålsenlig indelning enligt stadgade grunder
oundgängligen erfordras. Att emellertid för sådana fall inskränka jämkningsrätten
till att omfatta allenast valkretsarna inom de olika årsgrupperna
skulle dels med hänsyn till det ovan anförda icke i väsentlig
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 116 höft. (Nr 160.) 6

Departementschefens
yttrande.

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

män nedbringa antalet fall av områdes överförande tran den ena årsgruppen
till den andra, dels icke lata sig göra med bibehållande
av de grunder, som för närvarande äro stadgade för länens indelning
i valkretsar. Sålunda kan ju invånarantalets nedgång inom en eller
flera valkretsar medföra behov av vissa valkretsars sammanslagning
utan hänsyn därtill, att de tillhöra olika årsgrupper, och att i detta sammanhang
framlägga förslag till ändringar i de för valkretsindelningstadgade
grunder torde icke kunna ifrågakomma.

Då det således icke kan undvikas, att vid jämkning i valkretsindelning
understundom visst område överföres från den ena årsgruppen till
den andra, måste man söka en utväg att förhindra, att en sådan överföring
medför, att det överförda området under eu tid blir dubbelrepresenterat
eller orepresenterat. I berörda syfte har det föreslagits, att i
sådant fall erforderlig förkortning av de redan valda representanternas
tjänstgöringstid och val för återstoden av nämnda tid av nya representanter
för de ändrade valkretsarna skulle äga rum.

Betänkligheter mot ett införande i lagstiftningen av bestämmelser
om redan meddelade mandats förtidiga upphörande ^ hava . emellertid
framställts såväl under frågans behandling inför föregående års riksdag
som av åtskilliga hörda myndigheter. Med anledning av dessa betänkligheter
har det jämväl yrkats, att principen om redan meddelade
mandats orubblighet skulle upprätthallas, samt föreslagits, att föiändiingarna
skulle inskränkas till införande av fylluadsval till förekommande
av att överfört område bleve orepresenterat samt att man således
skulle avstå från åtgärder mot dubbelrepresentation. Da ett område
överflyttades till den årsgrupp, som valde tidigare än den årsgrupp,. området
förut tillhört, skulle alltså de förut för området valda landstingsmännen
kvarstå, till dess deras mandat utgått, men området icke
dess mindre deltaga i val av landstingsmän inom den årsgrupp, till
vilken området överflyttats. Om åter ett område överflyttades till den
årsgrupp, som valde senare än den årsgrupp, onnadet förut tillhört,
skulle, för undvikande av underrepresentation, genom fyllnadsval för
återstoden av tjänstgöringstiden inom förstnämnda årsgrupp utses
erforderligt antal landstingsmän. . .

Emellertid torde ej ens med en sådan begränsning av reformen principen
om redan meddelade mandats orubblighet kunna under alla förhållanden
upprätthållas. Om ett område, vilket överflyttas till den årsgrupp, som
väljer senare än den årsgrupp, området förut tillhört, komme att utgöra
egen valkrets inom den årsgrupp, till vilken området förts, skulle

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160. 43

visserligen med upprätthållande av nämnda princip fyllnadsval utan
svårighet kunna anordnas på så sätt att området, samtidigt som val
loretoges inom den årsgrupp, från vilken detsamma flyttats, finge välja
det antal representanter, som tillkomme området såsom valkrets inom
den årsgrupp, till vilken detsamma överförts, vilka representanter
skulle hava att tjänstgöra under den tid, som återstode av de handstil!o-smäns
tjänstgöringstid, som valts för sistnämnda årsgrupp. Bleve
däremot det överförda området förenat med annan valkrets, tillhörande
den årsgrupp, till vilken området överförts, erbjuder upprätthållandet av
berörda princip betjuiande svårigheter. Om exempelvis ett område A,
som tillhört en valkrets AB, vilken skulle välja 1916, överflyttades till
den andra årsgruppen och förenades med en fyramans-valkrets C till
en sexmans-valkrets AO, måste år 1916 genom fyllnadsval representanter
utses för området A för tiden till dess valkretsen AC komme att välja

i-uan?at fal1 “ämnda område från och med den 1 september
1916 till den 1 september 1918 skulle bliva orepresenterat i laudstmget.
Hur bör 1 sådant fall ett fyllnadsval lämpligen anordnas?
r asthaller man, vid denna frågas besvarande, därvid att de för C
ar 1914 valda fyra landstingsmannens mandat skola bibehållas orubbade
ei bjuder^ sig måhända i första hand den utvägen att låta området
A ar 1916 välja två landstingsmän att tjänstgöra, till dess de
av valkretsen AO valde landstingsmän inträtt i tjänstgöring. Häremot
kan emellertid anföras, att genom en sådan anordning området A
skulle komma att tillfälligt konstitueras som valkrets, ehuru förmodligen
området icke skulle äga därför föreskriven storlek, vilket åter skulle medföra,
att den proportionella principen ej kunde komma till behörigt uttryck.
flor övrigt kan det väl tänkas, att ökningen av representanter
tor valkretsen AC ej vore beroende allenast på tillskottet av området A
u an jämväl därpå, att valkretsen C ägt ett befolkningsöverskott. I ett
saclant tall skulle det överförda området komma att obehörigt gynnas,
om det tillätes att ensamt välja det överskjutande antalet landstingsman.
. Om man däremot, med bibehållande av de för valkretsen 0 valda
andstmgsmännens mandat orubbade, läte hela valkretsen AO deltaga i
fyllnadsvalet, skulle å andra sidan området C bliva inom landstino-et
representerat med obehörig styrka. Den enda anordning, som skulle
medföra, att befolkningen inom A och C jämväl från och med den
1 september 1916 till den 1 september 1918 finge en med visshet
behörigen sammansatt representation inom landstinget, torde därför
vara, att man med uppgivande av principen om meddelade mandats
orubblighet läte valkretsen AC år 1916 förrätta nyval av sex

44

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

landstingsman med tjänstgöringstid av två år och att mandaten för de
av valkretsen C valda landstingsmannen bragtes att upphöra. Icke ens
det missförhållandet, att ett överfört område understundom blir orepresenterat,
kan således på ett tillfredsställande, sätt undvikas, utan införande
av bestämmelser om mandats upphörande i förtid.

Vidare är att märka, att det missförhållandet, att ett område äger
dubbel representation inom landstinget, naturligen lika väl. innebär en
orättvisa mot landstingsområdet i övrigt, som det. missförhållandet, att
ett visst område är orepresenterat inom landstinget, innebär eu orättvisa
mot detta område. En anordning, som icke medför . ett avhjälpande
av båda dessa missförhållanden, kan därför svårligen ifrågasättas.
Syftet med de ändringar i förevarande avseende, som Riksdagen
velat vinna, är att varje sammanträdande landsting skall vara
sammansatt av ett behörigt antal representanter från landstingsområdets
alla särskilda delar. Utan att man fasthåller detta syfte, bill
varje ändring i nu gällande bestämmelser av ringa värde.

En lagändring bör således enligt min mening avse avhjälpande
såväl av dubbelrepresentation som av underrepresentation på grund av
jämkning i valkretsindelning och måste medföra ett uppgivande av
principen om meddelade mandats orubblighet under löpande valperiod.
Ett uppgivande av denna princip bar tidigare förekommit i lagstiftningen.
Genom det i samband med 1909 års rösträtt sreform givna
övergångsstadgande förordnades om viss förkortning av ledamöternas av
riksdagens första kammare tjänstgöringstid och i samband med införande
av proportionellt valsätt vid val av kommunalfullmäktige stadgades, att
de kommunalfullmäktige, som tillsatts med tillämpning av de före den
1 juli 1913 gällande stadganden, icke skulle äga med sitt fullmäktigskap
fortfara längre än till utgången av år 1913. Ett uppgivande av
denna princip för de sällsynta fall, då överflyttning av ett område
från den ena valkretsgruppen till den andra förekommer, synes mig
ej heller kunna medföra avsevärdare olägenheter. Det bar framhållits,
att härigenom större möjlighet än för närvarande skulle öppnas
för partier inom landstinget att vid jämkning i valkretsindelningen tillgodose
partiintressen, d. v. s. möjligheten ökas för bedrivande av s.
valgeometri. Det kan icke förnekas, att med gällande bestämmelser
om valkretsindelning möjlighet förefinnes för bedrivande av valgeometri.
Införandet, av en bestämmelse om upphörande i förtid av landstmgsmannamandat
med anledning av jämkning i valkretsindelning skulle,
utan att öka denna möjlighet, endast medföra, att de yalgeometriska
beräkningar, som måhända förelegat vid ett beslut om sådan jämkning,

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

fortare komme att realiseras. Alldeles torde det icke kunna förnekas,
att möjligheten att hastigare vinna det med dylika beräkningar åsyftade
resultat skulle kunna öka frestelsen att företaga jämkningar i valgeometriskt
syfte. Då emellertid landstingets rätt att företaga jämkningar i
valkretsindelningen är starkt begränsad genom landstingsförordningens
bestämmelser i ämnet, kan nämnda olägenhet icke tillerkännas den betydelse,
att den bör stå hindrande i vägen för undanröjande av den
uppenbara anomali, som ett områdes överrepresentation eller underrepresentation
innebär. Dessutom är att märka, att den möjlighet,
som för närvarande föreligger, att i samband med eu jämkning åstadkomma
ett visst områdes dubbelrepresentation eller underrepresentation
kan utnyttjas för valgeometriska beräkningar, samt att nämnda
missförhållande skulle komma att för framtiden förhindras. Genom bestämmelser
om meddelade mandats upphörande före den lagstadgade
mandatstidens utgång förloras visserligen de fördelar, vilka man velat
vinna genom att tilldela dessa mandat deras lagstadgade tidslängd, men
detta bör enligt min mening ej få hindra ett rationellt avhjälpande av
de missförhållanden, som uppstå genom ett överfört områdes dubbelrepresentation
eller underrepresentation.

Med hänsyn till det ovan anförda anser jag mig böra framlägga
förslag till bestämmelser för undvikande av områdes underrepresentation
eller dubbelrepresentation till följd af jämkning i valkretsindelning,
baserade på ett upphörande, där så erfordras, av redan meddelade
landstingsmannamandat samt anställande av erforderliga nyval. I vilken
utsträckning upphörande av redan meddelade landstingsmannamandat
och anställande av nyval kan erfordras, är beroende på omfattningen
av den jämkning i valkretsindelningen,som föranledes av ett områdes
överföring från den ena årsgruppen till den andra. Ett flertal olika
fall kunna härvid tänkas.

Då en hel valkrets överförts från den ena årsgruppen till den
andra, böra, därest inom den årsgrupp, till vilken överföringen
skett, nytt val äger rum tidigare än inom den årsgrupp, valkretsen
förut tillhört, de för valkretsen valda landstingsmännens mandat upphöra
i och med det att för valkretsen nytt val företagits och de därvid
valda representanterna inträtt i tjänstgöring. Åger inom den årsgrupp,
till vilken överföringen skett, nytt val rum senare än inom den
årsgrupp, valkretsen förut tillhört, komma de för valkretsen valda landstingsmännens
mandat att upphöra två år innan valkretsen ånyo äger
deltaga i val. I detta fall bör, då val äger rum inom den årsgrupp,
från vilken valkretsen flyttats, fyllnadsval anställas i valkretsen för

46

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

den tid, som återstår av de landstingsmans tjänstgöringstid, vilka äro
valda för den årsgrupp, till vilken valkretsen överförts. Därest valkretsen
icke inom sistnämnda årsgrupp bildar egen valkrets utan förenats
med annan valkrets, tillhörande samma grupp, torde av skäl,
som jag här ovan angivit, val, avseende hela det antal landstingsmän,
den nybildade valkretsen äger välja, böra förrättas inom hela
denna valkrets, och således de landstingsmäns mandat upphöra, vilka
valts för den valkrets, som sammanslagits med den överförda valkretsen.
Har valkretsen förenats med del av annan valkrets, tillhörande
den grupp, till vilken överföringen skett, måste nyval förrättas jämväl
inom återstoden av sistnämnda valkrets, vare sig denna återstod skall
bilda egen valkrets eller sammanslås med en annan valkrets, i vilket
fall val måste ske inom hela den sålunda bildade valkretsen. Samtliga
de landstingsmäns mandat måste då upphöra, vilka förut valts för den
eller de valkretsar, vilka berörts av den skedda överföringen.

Överflyttas ett område, som utgör endast en del av en valkrets,
från den ena årsgruppen till den andra, böra analoga regler tillämpas.
Om den årsgrupp, till vilken området överförts, väljer tidigare än den
årsgrupp, från vilken detsamma flyttats, skulle uppenbarligen dubbelrepresentation
uppstå, om samtliga de representanter, som valts för
hela den valkrets, därav området utgjort en del, tillätes fortsätta sin
tjänstgöring, sedan det överflyttade området deltagit i val inom den
årsgrupp, till vilken området överförts. Antalet representanter för
nämnda valkrets bör därför nedbringas till det antal, valkretsen i sin
reducerade omfattning äger välja. Att därvid, såsom föreslagits, nedbringa
nämnda antal på så sätt, att man läte mandaten till erforderligt
antal upphöra för de landstingsmän, som vid landstingsmannaplatsernas
fördelning erhållit plats på grund av de minsta jämförelsetalen,
är emellertid icke möjligt. Därigenom skulle nämligen vissa
meningsgrupper bland valmännen drabbas av en reduktion av representanternas
antal, beroende på en utbrytning av befolkningen inom en
viss geografiskt bestämd del av valkretsen, en utbrytning, som måhända
verkat reducerande på helt andra meningsgrupper bland valmännen
än dem, som komme att drabbas av reduktionen. Det har
vidare föreslagits, att de kvarstående landstingsmännen skulle ufses på
det sätt, att, sedan de valsedlar, som avgivits av de till det överflyttade
området hörande valmän, undantagits, förnyad sammanräkning skulle
äga rum av övriga valsedlar. En sådan anordning är emellertid ogenomförbar,
då ett dylikt särskiljande av valsedlarna, om dessa Överhuvud
äro i behåll, är omöjligt. En behörigen sammansatt representation för

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

den minskade valkretsen kan därför enligt min mening ej vinnas i
annan ordning än genom nyval. I förevarande fall bör således, samtidigt
som val äger rum inom den årsgrupp, till vilken området övertorts,
val aven förrättas inom den valkrets, från vilken området utbrutits.
Detta val skall avse återstoden av mandatstiden för den årsgrupp sistnämnda
valkrets tillhör. Valet bör förrättas av valmännen inom valkretsen,
sådan densamma till sitt område blivit bestämd i beslutet om
utbrytningen. Har återstoden av den gamla valkretsen förenats med
del av annan valkrets, måste nyval för samma tid ske jämväl inom
sistberörda valkrets.

Överflyttas åter del av valkrets till årsgrupp, som väljer senare
an den årsgrupp, det överflyttade området förut tillhört, måste för att
området ej skall bliva orepresenterat, samtidigt som val äger rum inom
den årsgrupp, området förut tillhört, fullständiga nyval inom den årsgrupp,
till vilken området flyttats, anordnas i den eller de valkretsar
till vilken eller vilka området lägges eller vilka eljest undergå jämkning
med anledning- av överföringen, och böra de sålunda valda representanterna
äga att tjänstgöra till dess allmänna val inom nvssnämnda
årsgrupp äger rum.

Omförmälda regler om mandats upphörande i förtid och nyval torde
alltid° höra tillämpas, när befolkningsmängden inom överfört område
uppgår till tal, som enligt § 2 mom. 1 och 4 landstingsförordnino-en
berättigar till utseende av en landstingsman. Uppgår befolkningsmängden
ej till nämnda tal, kan det synas tvivelaktigt, huruvida det
oaktat under alla förhållanden nyval bör äga rum eller ej. Principiellt
vore det för visso riktigast, att nämnda regler tillämpades,
sa snart ett område överföres från den ena årsgruppen till den
andra, hur fåtalig befolkningen inom området än må vara. Nämnda
befolkning kommer ju i annat fall att antingen icke alls hava deltagit
i val av landstingsområdets. representanter vid de två landstingen
närmast efter det första valet inom endera årsgruppen eller ock att
hava deltagit i val av representanter inom båda årsgrupperna vid berörda
landsting. Om emellertid befolkningssiffran för det överförda området
är så ringa, att de senast förrättade valen inom den valkrets från
viJken området flyttats, och den valkrets, till vilken området förts icke
skulle hava rönt inverkan, därest befolkningen icke deltagit i valet i förstnämnda
valkrets eller deltagit i valet i sistnämnda valkrets, saknas
uppenbart tillräcklig anledning att föranstalta om de meddelade mandatens
upphörande och nyval. Att avgöra, när ett områdes överföring
tar antagas skola inverka på de av överföringen berörda valkretsarnas

48

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

representation, är emellertid ganska vanskligt, då denna fråga är beroende
ej endast på områdets befolkningsmängd utan även på andra förhållanden.
Om överföringen av ett område medför minskning av det antal representanter,
som skall väljas av den valkrets, området förut tillhört, eller en
ökning av antalet representanter för den valkrets, till vilken området
förts, får naturligen överföringen anses ha medfört inverkan å nämnda
valkretsars representationsrätt, och för sådant fall höra de föreslagna^ reglerna
om mandats upphörande i förtid och nyval tillämpas. Förhållandet
är enahanda, därest områdets överföring medfört jämkning i flera
valkretsar inom endera gruppen och dessa valkretsars sammanlagda representantantal
undergått förändring. Om däremot områdets överföring icke
medfört rubbning i representantantalet för någon av de valkretsar inom de
särskilda årsgrupperna, som berörts av överföringen, bör — på sätt jämväl
en av de i ärendet hörda myndigheterna yrkat — åtgärd med anledning
av överföringen icke företagas. Dels medför i sadant fall överförino-en
icke rubbning i det fastställda antalet landstingsmän, dels
torde0 i regel skäl föreligga för antagandet, att överföringen ej skulle i
nämnvärd grad hava påverkat representationen för de^ av överföringen
berörda valkretsarna. Det synes därför tillräckligt ifrågasätta, att, där
befolkningsmängden inom överfört område icke uppgår till tal, som
berättigar till utseende av en landstingsman, ovan angivna regler om
mandats upphörande och nyval vinna tillämpning allenast^ i det fall,
att den med anledning av områdets överföring från den ena årsgruppen
till den andra företagna jämkning i valkretsindelningen medfört, att
antalet representanter för de valkretsar, som berörts av överföringen,
undergått förändring, i vilket fall nyval skall äga rum inom samtliga
de valkretsar, som berörts av överföringen.

Det har jämväl påyrkats, att bestämmelser om mandats upphörande
och nyval skulle meddelas även för det fall, att ett visst område överföres
från en valkrets till en annan inom samma årsgrupp. Emellertid
torde anledning icke föreligga att i detta fall vidtaga ändring i den
redan valda representationen, förrän årsgruppen skrider till val.

Utträder stad ur landsting eller utbrytes ett område, som bildar
egen valkrets, ur ett landstingsområde på grund av inkorporering med
stad, som icke deltager i landsting, eller med kommun, som tillhör
annat landstingsområde, eller av annan orsak (jmfr sid. 30), bör naturligen
stadens eller det utbrutna områdets representation inom det landsting,
från vilket utträdet eller utbrytningen skett, upphöra. Emedan i
fråo-a om inkorporeringsbeslut förordnande numera i regel gives, att beslutet
skall vinna tillämpning först med ingången av nästa kalenderår

49

Kung!. Mag ds Nåd. Proposition Nr 160.

eftei beslutets meddelande, kommer i sådant fall utbrytningen att träda
i lätt med ingången av nästa kalenderår. Områdets representation inom
landstinget, bör då upphöra med nämnda kalenderårs början. Som
invånarna inom det utbrutna området ju ej äro skyldiga att deltaga
i do utgifter, som av det under berörda år sammanträdande lagtima
andsting för nästföljande år beslutas, böra de ej heller genom representanter
deltaga i besluten. Om däremot utträde ur landsting äger
rum under pågående kalenderår, vilket torde kunna ifrågakomma, då
stad utträder ur landsting eller område utbrytes av annan orsak än
inkorporering, kan mandatens omedelbara upphörande medföra oegentlgheter.
Därest dylika oegentligheter kunna tänkas bliva mera avsevärda,
kunna de emellertid i regel undvikas därigenom, att jämväl i dessa
tall föreskrifter meddelas om den beslutade förändringens ikraftträdande
törst med ingången av nästa kalenderår.

Har det utbrutna området utgjort dol av en eller liera valkretsar
och uppgår områdets befolkningsmängd till tal, som berättigar till utseende
av eu landstingsman, eller medför områdets utbrytning eu nedsättning
av det antal landstingsmän, valkretsen eller valkretsarna äga
utse, bör nyval för återstående del av mandatstiden äga rum på sätt
som föreslagits för det fall, att del av valkrets överflyttats till årsgrupp,
som väljer tidigare än den årsgrupp, från vilken valkretsdelen flyttats!
Har den av utbrytningen föranledda jämkning i valkretsindelningen medfört
ändring jämväl i andra valkretsars område, bör nyval äga rum i
samtliga de valkretsar, i vilkas representantantal utbrytningen direkt
eller indirekt medfört nedsättning. De för dessa valkretsar förut valda
Jandstmgsmännens mandat böra naturligen upphöra, när de nyvalda
landstmgsmännens tjänstgöringstid tagit sin början.

Avser utbrytningen et t område med så ringa befolkningsmängd, att
områdets utbrytning icke medför någon rubbning i det antal representanter,
som utses för den valkrets, området tidigare tillhört, torde, i
anslutning till vad förut anförts för motsvarande fall vid överföring av
område från den ena årsgruppen till den andra, rubbning i dcn° för
valkretsen valda representationen icke böra äga rum. Skulle därigenom
en för valkretsen vald representant komma att kvarstå, vilken är bosatt
inom det utbrutna området, lärer ett sådant förhållande icke få anses
\ara av beskaffenhet. att inge allvarligare betänkligheter. Det må i
detta sammanhang erinras om, att landstingsmans avflyttning från det
än, i vars landsting han äger pbl is, icke ansetts medföra, att han förlorar
sin plats i landstinget.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 116 höft. {Nr 160.) 7

50

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 160.

Såsom ovan antytts kan ett område, exempelvis genom inkorporering''
med kommun, som tillhör annat landstingsområde, komma att
överföras till ett landstingsområde från ett annat. Det överförda
området, vars representationsrätt i det landsting det förut.tillhört
enligt det ovansagda omedelbart bör upphöra, bör naturligen å andra
sidan snarast möjligt komma i åtnjutande av sin representationsrätt i det
landsting, det efter överföringen skall tillhöra. För vinnande av berörda
syfte torde jämväl för detta fall böra meddelas bestämmelser om
nyval och landstingsmannamandats upphörande i förtid. Enahanda bestämmelser
böra gälla jämväl i det fall, att stad, som utträtt ur landsting,
på grund av befolkningssiffrans nedgång åter inträder däri.

Då enligt ovan antydda bestämmelser landstingsmans mandat skall
upphöra, måste naturligen jämväl det hans suppleant meddelade uppdrag
förfalla. Då landstingsman utses genom fyllnadsval, bör för honom utses
suppleant med samma tjänstgöringstid som den ordinarie landstingsmannen.
,

Med hänsyn till innehållet i de i § 2 inom. 6 landstmgsiororclningen
givna bestämmelser måste det anses åligga länsstyrelserna
att övervaka, att. de jämkningar i bestående valkretsindelningar,
som påkallas av de inom landstingsområdet inträffade förändrade förhållanden,
varda av landstingen behörigen vidtagna, ävensom att antalet
landstingsmän för varje valkrets lagligen bestämmes med hänsyn till

befolkningssiffrorna. _ , . ... .

Fråga om jämkning i gjord valkretsindelning kan väckas saval inom

landstinget som av Konungens befallningshavande. Väckes dylik fråga
inom landstinget, må beslut i frågan ej fattas förrän efter det Konungens
befallningshavandes yttrande inhämtats. I allmänhet torde beslut om
jämkning fattas allenast åren innan val inom endera årsgruppen äger
ruin. På sätt en av de hörda myndigheterna ifrågasatt torde det
emellertid vara lämpligt att i lagstiftningen fastslå, att, där förhållanden
inträffa, som påkalla jämkning i valkretsindelningen, erforderlig jämkning
skall verkställas av landstinget året innan val nästa gång inom endera
årsgruppen äger rum, samt att Konungens befallningshavande skall till
nämnda landsting avgiva förslag till dylik jämkning. .Medför den av
Konungens befallningshavande föreslagna jämkningen i valkretsindelningen,
att valkrets eller del av valkrets överföres från den ena årsgruppen
till den andra, bör länsstyrelsen jämväl avgiva yttrande såväl
rörande de landstingsmannamandat, som med anledning därav höra
upphöra, som rörande de val, vilka på grund av nämnda förhållande
böra ske jämväl för valkretsar, tillhörande den årsgrupp, inom vilken
val eljest icke då skulle äga rum.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

51

Då ett område, som utgör del av en eller flera valkretsar, utbrytes
ur landstingsområde, bör Konungens befallningshavande till nästa lagtima
landsting, efter det den åtgärd beslutats, som föranleder utbrytningen,
avgiva förslag till den jämkning i valkretsindelningen, som
därav må föranledas. Förslaget bör jämväl innehålla yttrande rörande det
eller de nyval, som enligt vad ovan sagts måhända skola äga rum,
ävensom uppgift å de landstingsmän och suppleanter, vilka med anledning
därav icke äga med sina befattningar fortfara. Därest ett inkorporeringsbeslut
meddelats före lagtima landstingets sammankomst året
innan inkorporeringen skall träda i tillämpning, skall således Konungens
befallningshavande till nämnda landsting avgiva förslag till jämkning i
valkretsindelningen. Sedan beslut härom fattats, skola de nyval, som
erfordras, äga rum på våren nästföljande år och de då valda landstingsmannen
inträda i tjänstgöring den 1 september samma år. Dessa komma
följaktligen att taga säte idet under nämnda månad sammanträdande landsting.
Skulle det beslut, som föranleder ett visst områdes utbrytning
ur landstingsområdet, icke meddelas å sådan tid, att lagtima landstinget
året innan förändringen kommer att tillämpas hinner behandla
frågan om därav föranledd jämkning i valkretsindelningen, torde frågans
behandling böra anstå till nästa lagtima landsting och nyval först
året därefter företagas. Frågans hänskjutande till urtima landstinganser
jag nämligen ej kunna ifrågasättas. De landstingsmän, som redan
äro för den eller de av utbrytningen berörda valkretsarna valde, få under
sådana förhållanden trots utbrytningen kvarstå, till dess nyval ägt rum
och de därvid valde landstingsmännens tjänstgöringstid tagit sin början.

Landstingets beslut rörande jämkning i valkretsindelning och dithörande
frågor skall, jämlikt föreskrift i § 58 mom. 2 landstingsförordningen,
delgivas Konungens befallningshavande, som kungör det till
efterrättelse; dock att, därest beslutet avviker från vad för landstinget
föreslagits och finnes därutinnan icke vara lagligen grundat, befallningshavanden
har att hänskjuta frågan till Kungl. Maj:ts bestämmande.

Med hänsyn därtill, att landstingsmannamandats upphörande före
den eljest stadgade mandatstidens utgång på grund av jämkning i valkretsindelning
kommer att drabba en landstingsman endast i sällsynta
undantagsfall, torde det icke vara nödigt att, på sätt som jämväl föreslagits,
det protokollsutdrag, som jämlikt § 12 landstingsförordningen
skall tillställas landstingsman att gälla såsom fullmakt för honom,
förses med erinran därom, att mandatet, med hänsyn till i landstingsförordningen
givna bestämmelser, kan upphöra före utgången av den
i § 16 av samma förordning stadgade tid.

52

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 160.

I anslutning till det sålunda anförda liar jag låtit utarbeta förslagtill
ändrad lydelse av § 2 inom. 6, § 16 och § 58 inom. 2 i förordningen
om landsting ävensom till införande i förstnämnda § av tillagda mom.
7, 8 och 9.

Emellertid synes mig med hänsyn till åtskilliga redan beslutade
jämkningar i valkretsindelningen inom två län, Stockholms och Norrbottens,
behov av särskilda övergångsbestämmelser föreligga. Såsom
redan här ovan omförmälts beslöt 1913 års landsting i Stockholms län
med anledning av Brännkyrka sockens inkorporering den 1 januari
1913 med Stockholms stad, att Nacka socken och Saltsjöbadens köping,
som tillsammans med Brännkyrka socken bildat en valkrets, i vilken
val av sex landstingsmän ägt rum 1912, skulle förenas med Sotholms
härad till eu valkrets, inom vilken val av fem landstingsmän ägt rum
innevarande år. Enligt år 1912 av landstinget i Norrbottens län fattat
beslut har Karesuando tingslags valkrets, i vilken en landstingsman
valts år 1912, från och med innevarande år förenats med Juckasjärvi
tingslags valkrets till en valkrets, i vilken val av tre landstingsmän i
år förrättats. Likaledes har enligt beslut samma år Arvidsjaurs tingslags
valkrets, inom vilken val av två landstingsmän detta år förrättats,
från och med år 1916 förenats med Arjeplogs tingslags valkrets till en valkrets,
inom vilken val av två landstingsmän skall äga rum sistnämnda år.
Do sålunda beslutade jämkningarna i valkretsindelningen inom nämnda
län skulle komma att medföra, att de för Brännkyrka och Nacka socknars
samt Saltsjöbadens köpings valkrets år 1912 valda sex landstingsmän
skulle komma att deltaga i landstinget innevarande år och år 1915,
ehuru Brännkyrka socken utbrutits ur landstingsområdet och Nacka
socken och Saltsjöbadens köping valt nya representanter år 1914, att
eu för Karesuando tingslags valkrets år 1912 vald landstingsman skulle
deltaga i landstinget åren 1914 och 1915, ehuru Karesuando tingslagtillsammans
med Juckasjärvi tingslag valt landstingsmän i år, samt att
de för Arvidsjaurs tingslags valkrets 1914 utsedda två landstingsmän
skulle fortfara med sina befattningar under åren 1916 och 1917, ehuru
Arvidsjaurs tingslag år 1916 deltagit i val tillsammans med Arjeplogs
tingslag. Då giltig anledning enligt min mening icke föreligger, varför
icke berörda missförhållanden böra genom eu särskild övergångsbestämmelse
afhjälpas, har jag ansett mig böra föreslå ett övergångsstadgande
av innehåll, att de landstingsmän och suppleanter, vilka valts
år 1912 för Brännkyrka och Nacka socknars samt Saltsjöbadens köpings

53

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ICO.

valkrets och för Karesuando tingslags valkrets samt innevarande år för
Arvidsjaurs tingslags valkrets, ej äga med sina befattningar fortfara
längre än, de för förstnämnda två valkretsar valda, till dess de för
Sotholms härads samt Nacka sockens och Saltsjöbadens köpings valkrets
och de för Juckasjärvi och Karesuando tingslags valkrets vid
detta års val utsedda landstingsmän inträtt i tjänstgöring, och de för
Arvidsjaurs tingslags valkrets valda, till dess de för Arvidsjaurs och Arjeplogs
tingslags valkrets år 1916 utsedda landstingsmäns tjänstgöringstid
tagit sin början.

Förutom här ovan omförmälda jämkningar har efter år 1909 jämkning,
som medfört områdes överföring från den ena valkretsgruppen
till den andra, företagits allenast i valkretsindelningen inom Ålvsborgs
län. Denna av 1913 ars landsting’ beslutade jämkning- har emellertid
ej medfört ändring av det antal landstingsmän, som skall utses för de
valkretsar, som berörts av jämkningen. Berörda jämkning är således
ej av beskaffenhet att påkalla åtgärder i här ifrågavarande hänseenden.

Slutligen övergår jag till fragan om ändrade bestämmelser angående
avkortning och avskrivning av landstingsmedel.

III. Ändrade bestämmelser rörande avkortning och
avskrivning av landstingsmedel.

Enligt bestämmelse i § 49 av förordningen om landsting skall
Konungens befallningshavande, på landslingets därom framställda begäran,
ombesörja, att de till uttaxering beslutade landstingsmedel bliva
genom vederbörande, i sammanhang med kronoskatterna, debiterade
och indrivna. I § 52 av samma förordning stadgas vidare, att landstinget
beslutar avskrivning av landstingsmedel, som, i anseende till
bristande tillgång, icke kunnat indrivas.

I en den 25 augusti 1913 avgiven framställning hava landssekreteraren
Herman Uddén och landskamreraren Robert Hagen, vilka äro
förordnade att såsom särskilt tillkallade sakkunniga inom civildepartementet
biträda vid beredning av frågan om fögderiförvaltningens omorganisation
och löneregjering för fögderiförvaltningen, framhållit önskvärdheten
av att det överlämnades åt Konungens befallningshavande
att besluta om avkortning och avskrivning av landstingsmedel samt

54 Kungl. Maj ds Nåd. Fr oposition Nr 160

föreslagit, att § 52 av förordningen om landsting måtte erhålla följande
ändrade lydelse:

»Kung! Maj:ts befallningshavande beslutar om avkortuing och avskrivning
av landstingsmedel under de förutsättningar och i den ordning,
gällande uppbördsreglemente stadgar i fråga om avkorlning och avskrivning
av kronoutskylder».

Till stöd för sin berörda framställning hava de sakkunniga anföit
följande:

»De för utredning av frågan om fögderiförvaltningens omorganisation tillkallade
sakkunniga hava å sid. 17 i sitt den 19 december 1912 avgivna betänkande föreslagit,
att de för avkortning och avskrivning av kronoutskylder gällande bestämmelser skulle
för vinnande av bättre kontroll tillämpas jämväl beträffande landstingsmedel, skjutsentreprenadbidrag,
vägskatt in. fl. medel, som utgå efter bevillningstaxerat belopp,
och som debiteras och uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna. De sakkunniga
erinra härvid, att »enligt nu gällande ordning avkortning och avskrivning av dylika
medel i allmänhet beslutas av den myndighet, för vilkens räkning medlen debiteras,
utan att denna myndighet åtminstone i allmänhet äger tillgång till vederbörliga verifikationer.
» , .

Enligt gällande uppbördsreglemente, jämfört med 23 § i instruktionen for landshövdingarna,
äger Kuugl. Maj:ts befallningshavande att pröva och avgöra frågan om
avkortning och avskrivning av kronoutskylder samt allmänna avgifter, som debiteras
och uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna. ....

Beträffande landstingsmedel stadgas emellertid i § 52 av landstingsförordmugen,
att landsting beslutar om avskrivning (avkortning) av sådana medel, som, i anseende
till bristande tillgång, icke kunnat indrivas.

Av annan anledning än bristande tillgång föranledd avkortning eller avskrivning
skulle det sålunda få anses tillkomma Kung!. Maj:ts befallningshavande att pröva
och avgöra.

Något dylikt utskiftande mellan landsting och Kungl. Maj ds befallningshavande
lärer emellertid icke förekomma i praxis, utan frågor om avkortning och avskrivning
av landstingsmedel behandlas i ett sammanhang, oavsett beskaffenheten av de hinder,
som mött mot medlens uttagande. Att döma av 1911 års länsräkenskaper beslutas
avkortning och avskrivning av landstingsmedel i 14 län av landstinget, men i 6 län
av Kungl. Maj:ts befallningshavande, under det att i 4 län landstingsmedel, som icke
kunnat indrivas, synas utan särskilt avkortnings- eller avskrivningsbeslut direkt avföras
i den redovisningsräkning, som jämlikt § 50 landstingsförordningen avgives till

landstinget. o

När i åtskilliga län sålunda får anses hava överlåtits åt Kungl. Mayts befallningshavande
att besluta all därstädes förekommande avkortning och avskrivning av
landstingsmedel, kan detta antagas hava berott därpå, att Kung!. Maj ds befallningshavande
ansetts äga större förutsättning och förfoga över tillförlitligare material än
landstinget att behörigen pröva och avgöra dylika frågor. Att så i verkligheten även
är förhållandet, torde under alla omständigheter få anses otvivelaktigt.

Vid sådant förhållande och då likformighet de olika länen emellan vid handläggning
av dessa frågor synes av flera skäl vara önskvärd, torde det, oavsett huru
organisationen av fögderiförvaltningen än kommer att ordnas, böra stadgas, att Kungl.

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 160.

55

Maj:ts befallningshavande skall äga besluta om avkortning och avskrivning av landstingsmedel
i samma ordning och på de villkor, som i gällande uppbördsreglemente
föreskrives i fråga om avkortning och avskrivning av kronoutskylder.

“"d * En sådan anordning skulle därjämte för uppbördsförvaltningarna medverka till
förenkling och säkerhet i deras redovisningsarbete, då landstingsmedel, som skulle
anmälas till avkortning eller avskrivning, kunde upptagas i avkortnings- och avskrivningslängderna
angående kronoutskylder, varigenom uppläggning av särskilda sådana
längder angående landstingsmedel och anskaffande av för deras verificerande erforderliga
bevis och intyg bleve obehövligt».

Genom nådig remiss Lava länsstyrelserna anbefallts att, sedan vederbörande
landsting lämnats tillfälle yttra sig över det i ovanberörda
framställning upptagna förslag till ändrad lydelse av § 52 i förordningen
om landsting, avgiva utlåtande i ärendet.

I de med anledning härav inkomna utlåtanden hava åtskilliga av de
hörda myndigheterna lämnat meddelande om den i förevarande hänseende
inom de särskilda länen följda praxis. Sålunda anföra länsstyrelserna
i Gottlands, Kristianstads, Västerbottens och Norrbottens
län, att landstingen i nämnda län dittills plägat fatta beslut
i fråga om avkortning och avskrivning av landstingsmedel, jämväl där
orsaken till att medlen icke kunnat utfås varit annan än den i § 52
av förordningen om landsting förutsatta eller bristande tillgång. Länsstyrelsen
i Kalmar län däremot tillkännagiver, att, enligt i nämnda län
följd praxis, landstingen beslutat om avskrivning av sådana medel, som
i anseende till bristande tillgång icke kunnat indrivas. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anför, att i nämnda län förfores i fråga
om avkortning och avskrivning av landstingsmedel på det sätt, att
dylika medel, som skulle av vederbörande kronofogdar och magistrater
till avkortning eller avskrivning anmälas, upptoges i avkortnings- och
avskrivningslängderna angående kronoutskylder, därvid de för dessas
verificerande erforderliga bevis och intyg avsåge jämväl landstingsmedel.
Vid därefter skeende behandling av avkortnings- och avskrivningsansökningarna
fattade länsstyrelsen beslut jämväl i fråga om avkortning
och avskrivning av landstingsmedel, som av annan anledning än
bristande tillgång blivit i förberörda längder upptagna, varemot sådana
medel vid bristande tillgång utan särskilt avkortnings- eller avskrivningsbeslut
direkt avfördes i den räkning, som jämlikt § 50 av förordningen
om landsting avgåves till landstinget. Länsstyrelsen i Väeternorrlands
län tillkännager, att i länet upptoges uti kronofogdarnas
och magistraternas förteckningar å medel, för vilka avkortning eller
avskrivning begärdes, jämväl medel, däribland landstingsmedel, om
vilkas avkortning eller avskrivning Konungens befallningshavande icke

Infordrade

yttranden.

56

KungJ. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

meddelade något beslut. På särskild framställning av 1911 års landsting
hade Konungens befallningshavande under de sista åren granskat frågan
om avkortning och avskrivning av landstiugsmedlen i sammanhang med
liknande granskning av kronomedlen samt lämnat landstinget eu summarisk
uppgift å do belopp, för vilka avkortning eller avskrivning borde
beviljas, varefter landstinget därom fattat formellt beslut. Eu sådan
granskning hos Konungens befallningshavande hade varit så mycket
mer nödvändig, som avkortnings- och avskrivningsresolutioner med
därtill hörande verifikationer, då landstinget sammanträdde, redan blivit
till kammarrätten insända och följaktligen landstinget vid besluts
fattande varit i saknad av erforderliga handlingar. Länsstyrelsen och
landstinget i Blekinge län anföra slutligen, att länsstyrelsen med stöd
av uppbördsreglementet i första hand förordnat om avkortning och avskrivning
av landstingsmedel, samt att landstinget sedan fattat beslut
därom.

Det framlagda förslaget till ändrad lydelse av § 52 landstingsförordningen
har tillstyrkts av samtliga hörda myndigheter, med undantag
av landstingen i Södermanlands, Hallands och Ålvsborgs län. De hörda
myndigheter, som tillstyrkt förslaget, hava i allmänhet framhållit, att
därigenom skulle vinnas likformighet och förenkling i redovisningsarbetet
samt större säkerhet för en grundligare prövning av de föreliggande
frågorna. I detta hänseende anför sålunda länsstyrelsen i Södermanlands
län, att den prövning, som kunde av landstinget ägnas frågor
om avkortning och avskrivning, icke kunde annat än i undantagsfall
bliva så ingående, att ett bibehållande av nu gällande ordning för
dessa frågors behandling skulle vara i landstingets intresse erforderligt.
Skulle emellertid landstingens intresse anses särskilt böra tillgodoses,
torde det vara tillräckligt med ett stadgande av innehåll, att frågor om
avkortning eller avskrivning av större utskyldsbelopp, exempelvis belopp
överstigande 500 kronor för en skattskyldig, icke finge av vederbörande
länstyrelse avgöras utan landstingets hörande. Landstingets
beslutanderätt borde i sådant fall överflyttas å dess förvaltningsutskott.
Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, bland annat, att det för Konungens
befallningshavande vore väsentligt lättare att verkställa granskning
av föreliggande ansökningar om avkortning eller avskrivning''av landstingsmedel,
då granskningen, såsom avsikten syntes vara, skulle företagas
i samband med inkomna ansökningar om avkortning och avskrivning
av kronoutskylder, varvid alltid måste förefinnas fullständiga verifikationer,
vilket för närvarande vid ansökningarnas granskning av landstinget
ej alltid vore förhållandet. Länsstyrelsen i Hallands Innanför,

57

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

att med det föreliggande förslaget skulle resterande landstingsmedel
kunna upptagas i samma avkortnings- och avskrivningslängd som kronoutskylder^.
Detta skulle innebära eu avsevärd lättnad för vederbörande
uppbördsman, som nu nödgades uppgöra en särskild dylik längd för
landstingsmedlen och en för andra utskylder. Då enligt det föreslagna
stadgandet avskrivning icke kunde beslutas av Konungens befallningshavande,
såvida icke i ärendet företetfs sådana intyg angående (Ten
skattskyldige från vederbörande kommunalnämnd, pastorsämbete och
utmätningsman, som enligt gällande uppbördsreglemente erfordrades för
avskrivning av kronoutskylder, vore enligt länsstyrelsens mening landstingets
rätt genom det föreslagna stadgandet tillfyllestgörande bevarad.
Lansstyielsen i Ålvsborgs län framhåller, att de fall, där inom landstingen
personlig kännedom funnes om de betalningsskyldiges förhållanden,
måste vara relativt få. Länsstyrelsen i Norrbottens län anför,
att landstingets prövning av föreliggande avkortningar och avskrivningar
måste bliva av mycket formell natur, och det kunde näppeligen
ifrågasättas, att landstinget skulle kunna vägra afkortning eller avskrivning,
när klara bevis om den restskyldiges fattigdom eller vistelse på
okänd ort förelåge. Landstinget syntes därför saklöst kunna avstå från
denna prövningsrätt. Därtill komme, att detta särskiljande av landstingsmedlen
från övriga å kronodebetsedeln upptagna Utskylder medförde
rätt mycket besvär såväl för uppbördsförvaltningarna som för
länsstyrelserna och att den föreslagna anordningen skulle bidraga till
en val behövlig förenkling och säkerhet i uppbördaförvalfniDsrarnas redovisningsarbete^
Landstinget i Norrbottens län uttalar''slutligen,
att landstinget i regel ej medhunne en verklig granskning av hithörande
frågor och att därför en överflyttning till Konungens befallningskavande
av granskningen av desamma vore lämplig.

Landstingen i Södermanlands, Hallands, och Ålvsborgs län
avstyrka däremot den gjorda framställningen, under framhållande, att
den ordning, vari frågor om afkortning av landstingsmedel för närvarande
behandlades, icke visat sig medföra några olägenheter samt att
inom landstinget förefunnes större personalkännedom än som kunde
förutsättas hos länsstyrelserna, vilket underlättade ett riktigt bedömande
av frågan, huruvida avkortning borde medgivas eller icke. I

I likhet med de sakkunniga anser jag en ändring av ovanberörda i § 52 Deparfelandstingsförordningen
intagna bestämmelse om beslutanderätten i fråga«>m
avskrivning av landstingsmedel av behovet påkallad. Otvivelaktigt är yttrande.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 116 höft (Nr 160.) 8

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

paragrafens lydelse ägnad att giva stöd åt den uppfattningen, att frågor
om avskrivning av landstingsmedel på grund av bristande tillgång, afkortning,
tillhöra landstingens bedömande, medan frågor om avskrivning av
sådana medel på annan grund tillkomma länsstyrelserna. En sådan uppfattning
av paragrafens innebörd förekommer, såsom av de i ärendet avgivna
yttranden framgår, flerstädes. En uppdelning av dessa frågor mellan
olika myndigheter måste emellertid anses mycket olämplig. Ett förläggande

av desamma helt till länsstyrelserna skulle dessutom medföra väsentliga fördelar.
Såsom nämnt skola landstingsmedlen uppbäras i sammanhang med
kronoutskylderna. Möter hinder mot landstingsmedlens och utskyldernas
uttagande, är naturligen ändamålsenligast, att prövning, huruvida detta hinder
må medföra landstingsmedlens och utskyldernas avkortning eller avskrivning,
anförtros samma myndighet och företages i ett sammanhang.
Därigenom skulle även, såsom de sakkunniga påpekat, vinnas, att de
landstingsmedel, som skola anmälas till avkortning eller avskrivning,
kunna upptagas i avkortnings- och avskrivningslängderna angående
kronoutskylder, varigenom uppläggning av särskilda sådana längder
angående landstingsmedel och anskaffande av särskilda intyg för deras
verificerande bleve obehövligt. Utan att det i någon mån kan befaras,
att landstingets intresse icke bliver i samma grad tillvarataget, skulle
dessutom landstinget befrias från ett bestyr, som onödigt ökar dess arbetsbörda.

Som bekant utgår bevillning av fast egendom med förmånsrätt enligt
17 kap. 6 § handelsbalken ur den fasta egendomen, varemot för
landstingsmedel, även där de påförts ägare av fast egendom, åtnjutes
allenast den i 17 kap. 12 § andra stycket omförmälda allmänna förmånsrätt.
Landstingsmedel böra därför, även där de påförts ägare av
fast egendom, kunna avkortas under de förutsättningar och i den ordning,
som i gällande uppbördsreglemente stadgas om bevillning för
inkomst av kapital eller arbete samt inkomst- och förmögenhetsskatt.
Med hänsyn till nämnda förhållande anser jag mig böra framlägga förslag
till ändrad lydelse av § 52 i förordningen om landsting, dock
något avvikande från den av de sakkunuiga föreslagna lydelsen; denna
ansluter sig nämligen till ett av de sakkunniga utarbetat förslag till
nytt uppbördsreglemente, som nu icke är föremål för prövning.

59

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 160.

Sedan föredraganden uppläst de utarbetade förslagen till

a) lag om ändrad lydelse av §§ 3, 10, 57 och 58 i förordningen om
kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862;

b) lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1, § 8 mom. 1 samt §§ 40
och 41 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 mai
1862; och

c) lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 6, §§ 16 och 52 samt § 58
mom. 2 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 ävensom införande
i § 2 av samma förordning av tillagda mom. 7, 8 och 9; vilka förslag
voro av den lydelse, bilagorna till protokollet utvisade, hemställde föredraganden,
att förslagen måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga medlemmar biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnade, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skulle till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindhult.

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Bilaga I.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 13 sietlidne juni har statistiska centralbyrån
anbefallts att, efter vederbörande stadsmyndigheters hörande, avgiva
underdånigt utlåtande över innevarande års riksdags skrivelse
nr 68, vari riksdagen hemställt, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta
utreda, på vad sätt sådana ändringar må kunna göras i vederbörande
kommunalförfattningar, att arrendator av för sig till bevillning taxerad
jordbruksfastighet inom stads jurisdiktionsområde måtte tillerkännas rösträtt
för fastigheten, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda. 1 anledning härav får centralbyrån, med
återställande av remissakten och med överlämnande av de yttranden i
ärendet, som från 66 städer inkommit, i underdånighet anföra följande.

För vinnande av kännedom, dels i vad omfattning utarrendering av
jordbruksfastigheter förekommer i städerna, och dels om den ställning
fastigheternas ägare och arrendatorer för närvarande såväl författningsenligt
som i verkligheten innehava i fråga om skattskyldighet till kommunen
och rösträtt i dess angelägenheter för dessa fastigheter, har
centralbyrån, jämlikt nådigt bemyndigande, från alla städer i riket infordrat
uppgifter enligt särskilt upprättat formulär, varav ett exemplar
här närslutes, rörande varje enligt 1913 års mantalslängd eller eljest
kända förhållanden utarrenderad och av samma års taxeringsnämnd
särskilt taxeringsvärde åsatt jordbruksfastighet inom stadsområdet.

Givetvis hava i denna utredning mcdtagits endast sådana särskilt
taxerade fastigheter, som i sin helhet varit upplåtna åt en arrendator.
De ofta förekommande fall, särskilt beträffande städernas egna jordar,
att ett större område är utarrenderat enligt flere arrendeavtal, utan att
varje arrendelott är åsatt särskilt taxeringsvärde, hava, även om uppgifter

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

om dem inkommit, måst uteslutas, enär inga särskilda kommunalutskylder
och således icke heller någon kommunal rösträtt för sådana lotter kunna
ifrågakomma. Utredningen har av denna anledning, enligt av stadsmyndigheterna
meddelade upplysningar, icke kommit att omfatta vissa
områden inom städerna Norrtälje, Sigtuna (omkring 25 arrendatorer),
Uppsala (72 arrendatorer), Enköping (omkring 325 arrendatorer), Eksjö,
Kalmar, Karlskrona (omkring 30 arrendatorer), Simrishamn (4 arrendatorer),
Lund (ett 60-tal arrendatorer), Landskrona (35 arrendatorer),
Marstrand, Säter (inemot 100 arrendatorer), Söderhamn, Hudiksvall och
Sundsvall. Ur utredningen hava även uteslutits några få fastigheter,
som ägas av staden eller staten och på arrende upplåtits åt någon dess
myndighet. I fråga om utredningens omfattning må även anmärkas,
att uppgifter om enskildes fastigheter torde få anses vara mindre full
ständigt inkomna, beroende detta, såsom även från några städer anförts,
på felande anteckningar i mantalslängderna.

I närslutna tabell har statistiska centralbyrån sammanfattat resultaten
av den verkställda statistiska utredningen, och meddelas där dels vissa
huvuddata för varje stad och dols för samtliga städer något mera utförliga
upplysningar i avseende å de fyra grupper av fastigheter, som
från skattskyldighetens och rösträttens synpunkt få anses vara av grundläggande
betydelse.

Sålunda hava såsom en från övriga fastigheter skild grupp
behandlats de fastigheter, som tillhöra städerna själva eller staten.
Städernas fastigheter äro visserligen enligt förordningen om kommunalstyrelse
i stad fullt likställda med enskildes fastigheter, d. v. s. underkastade
kommunalskatt och således medförande rösträtt för ägaren.
Emellertid kunde ju förväntas, att städerna icke debiterade sig själva
utskylder och icke heller uppfördes såsom röstberättigade, då väl
ytterst sällan torde förekomma, att de utöva sin rösträtt. Att kommunalutskylder
påföras för städernas egna utarrenderade fastigheter,
kan dock sägas vara regel. Endast i Lund, Ystad, Halmstad, Göteborg»
Gävle, Umeå och Luleå samt delvis i Eskilstuna, Malmö, Åmål
och Örebro hava stadens fastigheter ej upptagits i debiterings- och
uppbördshingden. I övrigt har debitering alltid ägt rum, och att så
skett, förklaras oftast därav, att arrendatorn på grund av arrendeavtalet
eller legala stadganden har att svara för utskylderna; i 15 städer har
dock staden påförts utskylder, som den själv har att erlägga. Mindre
ofta förekommer, att staden tillerkänts rösträtt för de utarrenderade
fastigheterna. Så är dock fallet med 17 städer, Araremot i 18 städer do
utarrenderade stadsfastigheterna helt och hållet lämnats ur räkningen vid

62

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 160.

röstlängdens upprättande. Återstående 19 städer, som äga utarrenderade
jordbruksfastigheter, hava helt eller delvis överlåtit rösträtten för desamma
på arrendatorerna. En utsträckning av arrendatorernas rösträtt till alla
fastigheter, som ägas av städerna själva, skulle emellertid näppeligen
kunna anses innebära något verkligt intrång på ägarnes rättigheter.

Vad åter angår statens utarrenderade fastigheter, intaga dessa i
städerna en undantagsställning därutinnan, att för dem kommunalutskylder
icke skola påföras, varför ej heller någon rösträtt kan ifrågakomma.
Åven här förefinnes sålunda eu olikhet mellan land och stad.
Å landet skall nämligen arrendatorn alltid påföras kommunalutskylder
för en till 6 % av kronoegendomens taxeringsvärde beräknad inkomst,
och för denna inkomst har han även rösträtt. Blott i det fall, att den
sålunda beräknade inkomsten av kronoarrende uppnår det för staden
gällande s. k. existensminimum, kan även i stad en arrendator på visst
sätt betraktas såsom skattskyldig och röstberättigad för arrenderad kronoegendom,
ehuruväl denna skattskyldighet och rösträtt rätteligen tillkomma
honom såsom åtnjutande inkomst av arbete. I de inkomna uppgifterna
förekomma även ett par dylika arrendatorer, och hava de på nu anförda
skäl uppförts i tabellen såsom skattskjddiga och röstberättigade för de
arrenderade fastigheterna.

Då den kommunala skattskyldigheten för utarrenderad fastighet
enligt kommunalförordningen för stad alltid åligger ägaren, men enligt
lagen den 14 juni 1907 angående nyttjanderätt till fast egendom arrendatorn
har att svara för utskylderna, hava vid den statistiska utredningen
fastigheterna ytterligare fördelats i tvenne grupper, allt efter
som för dem gälla »nyare» eller »äldre» arrendeavtal, och avses härvid
med de förra sådana, å vilka nyttjanderättslagens bestämmelser om
arrendator skattskyldighet äga tillämpning, nämligen dels de avtal, som
ingåtts efter 1907 års utgång, dels ock sådana därförinnan slutna avtal,
som ingåtts på obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl upplåtaren
som legotagaren att uppsäga avtalet. Enligt nyare avtal är
således arrendatorn ansvarig för utskylderna, enligt äldre avtal däremot
ägaren, medan åter enligt kommunalförordningen ägaren alltid skall påföras
utskylder för fastigheten, varmed även följer rösträtt för densamma.
Det är också just denna genom nyttjanderättslagens tillkomst uppkomna
brist på överensstämmelse mellan faktisk skattskyldighet och rösträtt,
som huvudsakligen föranlett riksdagens ifrågavarande skrivelse.

Efter denna översikt av omfattningen och planen för den statistiska
utredningen anhåller centralbyrån att få något närmare redogöra för de
resultat, som ur densamma framgått.

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr IfiO. 63

Sådana utarrenderade jordbruksfastigheter, varom här är fråga, förekomma,
såsom den bifogade tabellen utvisar, i 76 av rikets städer
men saknas i städerna Norrtälje, Östhammar, Motala, Vimmerby, Borgholm,
Karlskrona, Simrishamn, Marstrand, Lysekil, Alingsås, Tidaholm,
Arvika, Falun, Säter, Hudiksvall, Sundsvall, Örnsköldsvik, Skellefteå,
Pitea och Haparanda, I rån Askersund hava trots upprepade påminnelser
några uppgilter eller något meddelande om förhållandena i staden ännu
ej till centralbyrån inkommit.

Antalet redovisade fastigheter uppgår till 1,772, varav 1,066 tillhöra
städerna själva, 21 staten samt 685 enskilda personer, stärbhus, bolag,
menigheter. o. d. Inom det planlagda området äro belägna 214 fastigheter,
vartill komma 26, som ligga delvis inom och delvis utom. För
118 fastigheter, som tillhöra inkorporerade områden eller städer, som
pa senare åren nybildats, gälla ännu arrendeavtal ingångna före tidpunkten
för överflyttningen från land till stad. En av dessa fastigheter
har blott delvis inkorporerats.

Det värde, som av 1913 års taxeringsnämnder åsatts fastigheterna,
uppgår inalles till 19,045,610 kronor, varav 8,673,110 kronor komma
på städernas egna fastigheter, 463,500 kronor på statens och 9,909,000
kionor pa enskildes fastigheter. Medelvärdet per fastighet utgör sålunda
öveihuvud 10,748 kronor och särskilt för städernas egna fastigheter
8,136 kronor, för statens 22,071 kronor och för enskildes fastigheter
14,466 kronor. Storleken av de ifrågavarande fastigheterna belyses
närmare av följande sammanställning:

Taxerings

värde, kronor.

Antal fas tig-

X % av hela

betar.

antalet.

T. 0. m.

1,000

kr..................

.............................. 496

28.0

1,001—

2,500

» .................

............................... 363

20.5

2,501 —

5,000

» ..................

.................................. 303

17.i

5,001 —

10,000

» .................

............................... 241

13.6

10,001 —

25,000

» ..................

.............................. 196

ll.i

25,001—

50,000

X) ..................

................................. 98

5.5

50,001—

100,000

» ..................

................................ 54

3.0

över

100,000

» .................

................................ 21

1.2

Summa 1,772

lOO.o

Nära hälften av fastigheterna hava således ett taxeringsvärde ej
överstigande 2,500 kronor, och inemot Vs stanna vid eller under 5,000
kronors ^ värde. Rikligast äro småfastigheterna företrädda i Enköping,
Visby, Sölvesborg, Kristianstad, Ystad, Varberg, Kungsbacka, Kungälv,

64

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr ISO.

Strömstad, Lidköping, Örebro, Arboga och Östersund. De torde även
oftast vara obebyggda och i jordbrukshänseende mera sällan representera
självständiga brukningsdelar, såsom ock från några städer anmärkts.

Med hänsyn till skattskyldigheten, sådan denna författningsenligt är
fördelad mellan ägare och arrendator, gruppera sig fastigheterna sålunda:

Städernas egna
och statens
fastigheter.

Andra fastigheter.

Fastigheter med nyare arrendeavtal 525 538

» x> äldre » 562__147

Summa 1,087 685

Summa.

1,063

709

1,772

För 60.o % av fastigheterna är således arrendatorn enligt lag förbunden
att svara för utskylderna. I fråga om städernas egna och statens
fastigheter är detta däremot Fal let med endast 48.3 %, men beträffande
enskildes fastigheter med ända till 78.5 %. Vilka förändringar dessa
procenttal undergå därigenom, att på grund av privaträttsliga avtal
mellan ägare och arrendator den lagenliga skattskyldigheten i verkligheten
överflyttats från ägaren på arrendatorn eller tvärtom, blir centralbyrån
här nedan i tillfälle att närmare beröra. Den påvisade olikheten
mellan städernas egna och statens fastigheter å ena sidan samt de
enskildes fastigheter å den andra, sammanställd med det iörut anmärkta
förhållandet, att staten aldrig kan och städerna själva knappast någonsin
lära utöva rösträtt för sina utarrenderade fastigheter, giver emellertid vid
handen, att till och med en generell överflyttning av rösträtten på arrendatorn
icke skulle avsevärt inkräkta på den verkliga rösträtt, som på
grund av lagenlig skattskyldighet bör tillkomma ägaren. Antalet fastigheter,
för vilka enskilde ägare äro lagenligt skattskyldiga, uppgår
nämligen endast till 147 eller 8.3 % av hela antalet.

Ehuru enligt kommunalförordningen för stad stadsutskylderna för
en bevillningstaxerad fastighet alltid skola påföras ägaren, äro, såsom
av den ofta åberopade tabellen framgår, arrendatorerna av de ifrågavarande
jordbruksfastigheterna i stor omfattning debiterade utskylderna.
I ett 10-tal fall är detta även händelsen med statens fastigheter, ehuru
dessa äro befriade från stadsskatt. Av städernas egna fastigheter äro
för Vr> några kommunalutskylder ej påförda, men för övriga fastigheter
liksom även för de enskildes fastigheter hava utskylderna, vare sig
nyare eller äldre arrendeavtal föreligga, stundom påförts ägaren och
stundom arrendatorn. Detta framgår närmare av följande sammanställning: -

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 160.

65

Städernas egna och statens fastighet

Äldre >> ..............................

Andra fastigheter: Nyare arrendeavtal
Äldre »

Hela antalet
fastigheter.

Antal fastigheter,
för vilka utskyl-derna debiterats
arrendatorn.

De senare

i

525

205

39.0

562

392

69.8

538

9 G

17.8

147

47

32.0

Summa 1,772

740

41.8

För mer än V5 av fastigheterna äro således arrendatorerna, i stadd
mot gällande bestämmelser, i debiterings- och uppbördslängderna upptagna
såsom skattskyldiga. Bland städernas egna och statens fastigheter
är detta fallet med 54.9 %, bland enskildes fastigheter med 20.9 %,
bland fastigheter, för vilka nyare arrendeavtal gälla, med 28.3 % och
för fastigheter med äldre arrendeavtal med Öl.9 %. Att så kunnat ske,
sammanhänger naturligtvis ytterst därmed, att arrendatorn antingen
enligt nyttjanderättslagen eller enligt bestämmelser i arrendeavtalet i verkligheten
har att svara för utskylderna. Detta är dock icke alltid händelsen.
Så hava i Örebro utskylderna för 91 fastigheter med äldre och 13
med nyare arrendeavtal debiterats arrendatorerna, ehuru ägaren (staden
själv) rätteligen är för dem ansvarig. Enligt av stadens magistrat meddelad
upplysning beror detta emellertid därpå, att vid de uppgörelser,
som under de senare åren träffats mellan staden och innehavarno av de
s. k. sjättedelsjordarna, jorden förklarats vara en till staden upplåten
donation och brukarne från att hava ansetts som ägare blivit arrendatorer.
I fråga om såväl skattskyldighet som rösträtt behandlas dock
arrendatorerna fortfarande såsom ägare.

Vid den i tabellen genomförda fördelningen av fastigheterna allt
efter som ägaren eller arrendatorn ytterst har att svara för utskylderna,
vare sig dylika debiterats eller icke, har centralbyrån utgått från nyttjauderättslagens
bestämmelser, att vid nyare avtal arrendatorn och vid
äldre avtal ägaren är den verkligt skattskyldige, dock med de avvikelser
härifrån, som betingats av särskilda överenskommelser mellan ägare och
arrendator angående kommunalutskyldernas erläggande, och dessutom
med den modifikationen, att därest arrendatorn debiterats utskylderna
för fastighet med äldre arrendeavtal, utan att sådan särskild överenskommelse
uppgivits föreligga, arrendatorn även betraktats såsom skyldig
att erlägga kommunalskatten. Enligt anmärkningarna till tabellen har
arrendatorn därjämte upptagits såsom skattskyldig även i de fall, då han

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. Hd haft. (Nr 160.) 9

66

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 160.

haft att erlägga endast en del av utskylderna. Efter dessa grunder beräknad,
ställer sig arrendatorernas faktiska skattskyldighet sålunda:

Städernas egna och statens fastigheter:
Nyare arrendeavtal.....

Äldre »

Andra fastigheter:

Nyare arrendeavtal..................

Äldre )> ..................

Summa

Hela antalet
fastigheter.

Antal fastigheter,
för vilka utskyl-derna åligga
arrendatorn.

Do senare

i %■

525

480

91.4

562

457

81.3

538

494

91.8

147

102

69.4

1,772

1,533

86.5

Arrendatorernas skattskyldighet, som enligt lag borde avse 60.0 %
av fastigheterna, är alltså i verkligheten utsträckt ända till 80.5 %, därav
för städernas egna och statens fastigheter till 80.2 % och för enskildes
fastigheter till 87.0 %1 således utan nämnvärd olikhet mellan dessa bägge
grupper av fastigheter. Större bliva, såsom kunde förväntas, differenserna,
om fastigheter med nyare arrendeavtal jämföras med dem, för
vilka äldre arrendeavtal gälla. Bland do förra har arrendatorn att svara
för utskylderna för 91.G %, i fråga om do senare åter endast för 78.8 %.
Detta innebär, att för endast 8.4 % av do nyare arrendeavtalen skattskyldigheten
blivit genom privaträttsliga avtal o. d. överflyttad från
arreudatorn på ägaren, men för ej mindre än 78.8 % av de äldre arrendeavtalen
från ägaren på arrendatorn.

Antalet dylika särskilda överenskommelser rörande stadsutskyldernas
erläggande uppgår till 1,061, vilket motsvarar 59.9 % av samtliga arrendeavtal.
Enligt 104 avtal har ägaren att svara för utskylderna, och 15 av
dessa, som äro äldre avtal, innebära endast en bekräftelse av de legala
stadgandena. Detsamma är även fallet med 507, eller 47.7 %, av de
nyare avtalen, där således arrendatorn enligt såväl nyttjanderättslagen
som särskild överenskommelse är ansvarig för utskylderna. Återstående
450 särskilda överenskommelser i fråga om fastigheter med äldre arrendeavtal,
eller 63.5 % av hela antalet dylika avtal, innebära däremot en överflyttning
av ägarens skattskyldighet på arrendatorn. Då antalet fastigheter
med äldre avtal, för vilka arrendatorn överhuvud är skattskyldig,
uppgår till 559 eller 78.8 motsvarar således skillnaden, 109 fastigheter
eller 15.3 %, de fastigheter, för vilka arrendatorn debiterats utskylderna
utan att vara för dem ansvarig.

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Åven om det förut omnämnda, mot gällande lagstiftning stridande
förfarandet att debitera arrendator utskylderna för arrenderad fastighet i
viss mån kan betraktas såsom en för undvikande av onödig omgång
lämplig åtgärd, torde däremot knappast något skäl kunna anföras för
den likaledes ofta förekommande avvikelsen från kommunalförordningen
i stad, att arrendator upptages i röstlängden såsom ägande rösträtt för
fastigheten. Tabellen utvisar nämligen, att för 45.6 % av fastigheterna
ägaren är antecknad som röstägare, för 31.8 % arrendatorn och för
22.6 % ingendera. Inom de fyra grupperna av fastigheter har arrendatorn
tillerkänts rösträtt i den omfattning, som följande sammanställning
utvisar:

Städernas egna och statens fastigheter:
Nyare arrendeavtal

Äldre » ......

Andra fastigheter:

Nyare arrendeavtal .................

Äldre• » ..................

Summa

Hela antalet
fastigheter.

Antal fastigheter,
för vilka röst-rätten tillkommer
arrendatorn.

De senare

i %■

525

128

24.4

562

353

62.8

538

Öl

9.5

147

31

21.1

1,772

563

31.8

Av städernas egna och statens fastigheter hava arrendatorerna redan
nu rösträtt för ända till 44.3 av enskildes åter för endast 12.0 %, av
fastigheter med nyare arrendeavtal för 10.8 %, men av fastigheter med
äldre arrendeavtal för oj mindre än 54.2 %. De betydande växlingar,
som härvid framträda, sammanhänga huvudsakligen därmed, att städerna
själva, som sällan torde utöva rösträtt, kunna överlåta rösträtten för sina
fastigheter på arrendatorerna utan att därigenom i verkligheten förlora
någon egen rösträtt, samt att särskilda överenskommelser, varigenom
skattskyldigheten och därmed merendels även rösträtten överflyttats på
arrendatorn, oftare förekomma vid äldre arrendeavtal än vid nyare. En
bidragande orsak är dessutom det förut omnämnda säregna förhållandet
med de s. k. sjättedelsjordarna i Örebro.

Sammanfattas vad nu anförts, kan arrcndatorernas nuvarande ställning
i fråga om skattskyldighet och rösträtt för de arrenderade fastigheterna
åskådliggöras genom följande översikt, som för särskilda grupper
av fastigheter utvisar det antal fastigheter, för vilka arrendatorerna äro
skattskyldiga eller äga rösträtt, i % av hela antalet fastigheter inom
gruppen.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 160.

68

Fastigheter, för Fastigheter, för Fastigheter,
vilka arrendator!! vilka utskylderna för vilka
enligt lag är i verkligheten arrendatorn

skattskyldig. åligga arrendatorn. har rösträtt.

Städernas egna och statens fastigheter:
Nyare arrendeavtal...... 100.o 91.4 24.4

Äldre » ...... — 81.3 62.8

Andra fastigheter:

Nyare arrendeavtal
Äldre »

Samtliga fastigheter:
Nyare arrendeavtal
Äldre »

I allt

48.3

86.2

44.3

100.o

91.8

9.5

—

69.4

21.1

I allt

78.5

87.0

12.0

lOO.o

91.6

16.8

—

78.8

54.2

I allt

60.o

86.5

31.8

Såsom slutresultat av den statistiska utredningen framgår härav, att
arreudatorerna äro enligt lag skattskyldiga för Vs av samtliga fastigheter,
att däremot på grund av privaträttsliga avtal eller andra förhållanden
den verkliga skattskyldigheten är utsträckt ända till 86.5 % av fastigheterna
samt att, ehuru arrendatorerna författningsenligt aldrig borde
vara i röstlängderna upptagna för de arrenderade fastigheterna, desamma
likväl äro tillerkända rösträtt för inemot Vs av alla fastigheter, vilket
motsvarar något mer än hälften av de fastigheter, för vilkas utskylder
de jämlikt nyttjanderättslagen hava att svara, samt fullt Vs av de fastigheter,
för vilka de i verkligheten äro skattskyldiga.

Då bland motiven för riksdagens skrivelse även framhållits den
förlust av rösträtt, som tillskyndas arrendator av jordbruksfastighet å
landet i det fall, att fastigheten inkorporeras med stad, torde även denna
fråga böra något belysas. Antalet dylika fastigheter har i det föregående
uppgivits till 118, varav 19 tillhöra städerna själva eller staten. För
52 fastigheter gälla nyare arrendeavtal och för 66 äldre avtal. I debiterings-
och uppbördslängderna är ägaren upptagen för 60 fastigheter,
arrendatorn för 52 samt ingendera för 6 fastigheter. Särskilda överenskommelser
angående kommunalutskyldernas erläggande finnas för ej
mindre än 102 fastigheter, och genom de allra flesta, eller 89, har skattskyldigheten
lagts på arrendatorn. Inalles har arrendatorn att svara för
utskylderna för 104 fastigheter. Rösträtten åter är i regeln förbehållen
ägaren. Endast för 19 fastigheter har arrendatorn upptagits i röst -

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

69

längden, vilket således innebär, att genom överflyttningen från landstill
stadskommun arrendator)! förlorat rösträtt för 99 av de 118 fastigheterna.

1 det föregående hava arrendatorernas nuvarande skattskyldighet
och rösträtt huvudsakligen behandlats med hänsyn till de utarrenderade
fastigheternas antal, varvid dock staten och de 54 fastighetsägande städerna
jämväl blivit något berörda i deras egenskap av ägare. Det återstår
då att även se frågan från synpunkten av övriga ägares samt arrendatorernas
mera personliga förhållanden.

Antalet enskilde ägare uppgår till 523, nämligen 356 enskilda personer
och 167 stärbhus, bolag, menigheter o. d. Arrendatorerna åter
äro till antalet 1,299, varav 1,205 äro enskilda personer och 94 hänförliga
till nyssnämnda grupp av juridiska personer. Av arrendatorerna
äro 186 mantalsskrivna i annan kommun än den stad, där de arrendera
fastighet. Dessa arrendatorer intaga härigenom en särställning, som
visserligen icke blivit i riksdagens skrivelse berörd, men likväl är av
betydelse för den ifrågasatta reformen. De äro nämligen enligt § 3 av
förordningen om kommunalstyrelse i stad, i motsats till förhållandet å
landet, icke i egenskap av arrendatorer medlemmar av den kommun,
inom vilken den arrenderade fastigheten är belägen, och kunna redan
på grund härav icke bliva röstberättigade för den arrenderade fastigheten.
En ändring av nämnda § till överensstämmelse med § 4 i kommunalförordningen
för landet blir därför nödvändig, om arrendatorer i stad
även i andra hänseenden skola likställas med arrendatorer på landet.

I de två sista avdelningarna av tabellen äro ägarna och arrendatorerna
fördelade med hänsyn till sin skattskyldighet till och rösträtt
inom stadskommunen, allt efter som dessa förhållanden grunda sig på
de ifrågavarande utarrenderade jordbruksfastigheterna eller på annan
bevillning underkastad fastighet eller inkomst. Det framgår därav, att
av de 523 enskilde ägarne ej mindre än 376, eller 71.9 %, redan av
annan anledning än såsom ägare av utarrenderade jordbruksfastigheter
äro påförda bevillning och således röstberättigade. För dessa skulle en
överflyttning på arrendatorerna av rösträtten för fastigheterna på sin
höjd medföra en sänkning av röstetalet, och 31 av dem hava redan
överlåtit sin rösträtt för fastigheterna. Detsamma är ock förhållandet
med 27 av de 147 ägare, som ej påförts annan bevillning än för de
utarrenderade fastigheterna. Inalles hava således 58 ägare, eller ll.i
avstått från sin rösträtt för utarrenderade fastigheter till förmån för arrendatorerna.
Bleve arrendatorerna alltid röstberättigade för arrenderade
fastigheter, skulle därför 120 ägare eller 22.9 %, förlora all rösträtt inom

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

den stad, där fastigheterna äro belägna, varemot 345 ägare, eller 66.0 %,
fortfarande skulle kvarstå såsom röstberättigade, om ock i allmänhet med
lägre röstetal. Av de 1,299 arrendatorerna åter äro 785, eller 60.4
redan på grund av påförd bevillning röstberättigade, och 390, eller 30.o %,
hava genom ägarnes överlåtande av rösträtten fått sina röstetal ökade
eller bekommit helt ny rösträtt. En generell reform skulle för arrendatorerna
hava till följd, att 373, eller 28.7 öö, nu ej röstberättigade skulle
erhålla rösträtt och 536, eller 41.3 %, få ökat röstvärde.

De stadsmyndigheter som yttrat sig över riksdagens förevarande
skrivelse, hava i allmänhet uttalat sin anslutning till vad däri anförts och
hemställts. Endast tre myndigheter kunna sägas hava avstyrkt den
gjorda framställningen att genom lag medgiva rösträtt åt arrendator av
jord i stad, nämligen stadsstyrelsen i Borgholm, »även av skäl att tillskapandet
av sådan rätt kunde leda till bestämmelse om likartad rätt
för den, som helt eller delvis har nyttjanderätt till annans fasta bostadsmarlc
inom stads planlagda område», varemot stadsfullmäktige i staden
instämt i riksdagens skrivelse; vidare magistraten i Sölvesborg, som
dock endast framhåller, att något behov av förändring i gällande lagstiftning
icke gjort sig kännbart; samt slutligen magistraten i Ystad,
som bland annat anför att »åtminstone vad Ystad beträffar förekommer
det mera sällan, att arrendatorn bär sin huvudsakliga inkomst av den
jordbruksfastighet, som han på arrende innehar, utan driver han jordbruket
mera såsom en binäring vid sidan av hans egentliga yrke. I
regeln är den arrenderade jordbruksfastigheten obebyggd och icke stor
nog för att någon därav kan hava sin utkomst». Åven magistraterna
i östhammar och Öregrund hava framhållit, att särskilt behov av ändring
i kommunalförordningen icke förefinnes, och i alla händelser påyrkat,
att frågan uppskjutes för att finna sin lösning i samband med den möjligen
förestående kommunalskattereformen. Ehuru i allmänhet uttalande
sin principiella anslutning till riksdagens framställning, hava flere myndigheter
särskilt med hänsyn till de övergångsbestämmelser, som skulle
nödvändiggöras därigenom, att skatteplikt och rösträtt alltid borde åtföljas,
likaledes påyrkat ett dylikt uppskov, nämligen magistraten i Mariefred,
stadsstyrelsen i Huskvarna, magistraterna i Kristianstad, Falkenberg,
Köping, Söderhamn och Luleå, mantalskoinmissarien i Göteborg
samt alternativt magistraterna i Örebro och Nora. Mot full likställighet
mellan stad och land uttala sig magistraterna i Strängnäs, Visby och
Kristinehamn, vilka anse, att fastigheter inom det planlagda området
icke böra träffas av reformen, samt magistraterna i Halmstad och Örebro,

71

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

som hålla före, att ^ arrendator:! icke bör erhålla rösträtt, därest ägaren
enligt avtal atagit sig betalningsskyldighet för kommunalutskylderna. I
sistnämnda riktning uttala sig även magistraterna i Yarberg och Kungsbacka,
medan magistraten i Hedemora vill inskränka arrendator rösträtt
till att avso de fastigheter, för vilka han erlägger bevillning. Att arrendatorerna
upptagas i taxeringslängderna till erläggande av bevillning
påyrkas jämväl av magistraterna i Landskrona och Varberg. Å andra
sidan hava stadsstyrelsen och stadsfullmäktige i Eslöv samt stadsstyrelsen
i Arvika erinrat om, att den ifrågasatta ändringen, som enligt riksdagens
skrivelse skulle avse jordbruksfastighet inom stads jurisdiktionsområdo,
hor omfatta alla stadsområden, således även de städer, som sakna e«-en
jurisdiktion. °

Rörande de övergångsbestämmelser, som med hänsyn till de bestående
arrendeavtalen bliva nödvändiga, därest arrendator ''i stad skulle fullt
likställas med arrendator å landet, hava även en del myndigheter yttrat
sig. Sålunda, påyrka magistraterna i Örebro och Sundsvall samt stadsstyrelsen
i lidaholm, att alla bestående arrendeavtal undantagas, magistraten.
i Strängnäs åter endast sådana, å vilka nyttjanderättslagen ej
äger tillämpning. . Stockholms magistrat håller före, att de bestående
kontrakten endast i händelse av inkorporering böra träffas av reformen
varemot överståthållarämbetet icke hyser några betänkligheter mot att
do nya bestämmelserna bliva gällande för alla bestående arrendeavtal.
Magistraten i Nora anser, att inom vissa år någon förändring icke bör
ske i bestående arrendeförhållanden, och magistraten i Mariestad, att de
nya bestämmelserna icko böra tillämpas på de nuvarande arrendeavtalen,
så framt ej ägare och arrendator därom enas. Magistraten i Gävle utesjuter
sådana bestående avtal, enligt vilka ägaren skall betala kommunalskatten,
och kronobokhållaren i staden antyder möjligheten att stadga
lätt att uppsäga gällande avtal. Magistraten i Landskrona föreslår, att
rösträtt Jållerkännes arrendator, som genom avtal är förbunden att erlägga
såväl krono- som kommunalutskylder för fastigheten. Slutligen
ifrågasätter magistraten i Uddevalla, om icke arrendator borde hava
röstiätt, därest han pa grund av kontraktets bestämmelser eller efter
lii.iligt åtagande styrkt sig hava fullgjort skattskyldigheten för fastigheten.
b 1

1 Öl egen del kan statistiska centralbyrån från principiell synpunkt
icke finna annat än lämpligt samt med billighet och rättvisa överensstämmande,
att arrendatorer i stad bliva fullt likställda med arrendatorer
på landet i fråga om kommunal skattskyldighet och rösträtt för de ärren -

72 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

derade fastigheterna. Och centralbyrån kan ej heller finna, att de invändningar
och de förslag till begränsningar, som av några stadsmyndigheter
framställts och även av riksdagen framkastats, kunna tillmatas
någon avgörande betydelse. Sålunda torde även pa landet förekomma,
att utarrenderade jordbruksfastigheter äro obebyggda och endast i mindre
grad spela någon roll i jordbrukshänseende eller i övrigt för arrendatorns
utkomst. Beträffande åter den föreslagna inskränkningen av reformen
till fastigheter utom städernas planlagda område, lägger redan det forhållandet,
att vissa arrenderade fastigheter äro belägna delvis inom och
delvis utom det planlagda området, hinder i vägen för en sådan inskränknings
fulla genomförande. Och så länge ingen dylik begränsning
skett i fråga om de samhällen å landet, för vilka stadsplanelagen ai
gällande och där ävenledes utarrendering av fastigheter inom stadsplanen
torde förekomma, finnes enligt centralbyråns förmenande intet skaf att
härvid göra undantag för städerna, och detta så mycket mindre, som en
utvidgning av stadsplanen alltid kunde hava till följd samma olägenheter"''som
nu uppstå vid inkorporeringar. Att fastigheten taxerats såsom
jordbruksfastighet, bör därför i stad liksom på landet vara det enda
avgörande, och givetvis böra de blivande författningsändringarna aven
avse jordbruksfastighet i sådan stad, som lyder under landsrätt. Att
däremot i detta sammanhang vidtaga några ändringar i de nu för hela
riket gällande bestämmelserna om bevillningens debitering och utgörande,
torde icke ens kunna ifrågasättas. Någon anledning att i övrigt rubba
de nuvarande grunderna för den kommunala rösträtten synes ej heller
föreligga. Åven i fråga om arrendator^- i stad bor darfor rostratten
vara direkt beroende av skattskyldigheten till kommunen och enskilda
överenskommelser mellan ägare och arrendator av utarrenderad fastighet
icke tillåtas utöva något inflytande på den legala skattskyldigheten och

rösträtten. . . , ,

Den föreslagna reformen torde alltså, åtminstone ! avvaktan pa en

slutlig lösning av frågan i sammanhang med en blivande kommunalskattereform,
kunna åvägabringas därigenom, att i kommunalforordninp-arna
för stad inryckas bestämmelser, varigenom de amen datorer, som
enligt nyttjanderättslagen hava att svara för utskylderna för arrenderad
fastighet, även bliva upptagna i debiterings- och uppbordslangderna såsom
kommunalt skattskyldiga för fastigheten och på grund darav aven
i röstlängden såsom röstberättigade för densamma. Detta skulle således
bliva fallet med de arrendatorer, som innehava fastigheter med »nyare»
arrendeavtal. Några särskilda övergångsbestämmelser skulle härigenom

73

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

icke bliva erforderliga, utan komme reformens räckvidd att successivt
ökas i den mån de äldre arrendeavtalen upphöra att gälla. När detta
inträffar, framgår av följande sammanställning:

Tidpunkt för Hela antalet

arrendeavtalens äldre arrende-

utlöpande, avtal.

Antalet arrendeavtal,
enligt vilka arrenda-torn nu är ansvarig
för utskyldema.

Antal arrendeavtal,
avseende de fastig-heter, för vilka arren-datom nu har rösträtt.

År 1913..............................

21

13

2

j> 1914..............................

46

28

10

y> 1915.............................

121

103

83

» 1916—20..................

328

244

147

x> 1921—25.....................

32

18

6

» 1926—30...................

78

77

64

» 1931—35....................

36

36

35

» 1936—40.....................

—

—

_

» 1941 o. senare ........

37

34

35

Vid ägarens eller arren-datorns död e. d......

10

6

2

Summa

709

559

384

En sådan författningsändrings verkningar med hänsyn till antalet av
densamma berörda fastigheter te sig vid den tidpunkt, de statistiska uppgifterna
avse, sålunda:

Hela antalet Antal fastig- Antal fastigfastigheter
med heter, för vilka heter, för vilka
nyare arrende- arrendatorn nu arrendatom skulle

Städernas egna och statens fastig-

avtal.

har rösträtt.

få rösträtt.

heter ............................................

525

128

397

Andra fastigheter.................................

538

Öl

487

Summa 1,063 179 884

Antalet enskilde ägare, som skulle beröras av en dylik reform,
uppgår^ till 395, varav dock endast 91 skulle förlora all rösträtt, medan
304 på sin höjd skulle få röstvärdet nedsatt. Däremot skulle reformen
inverka på 680 arrendatorers rösträttsförhållanden, och av dessa
skulle 408 få sitt röstetal förhöjt och 272 nu rösträttslösa såsom
nya röstägare uppföras i röstlängderna. Å andra sidan skulle, om
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 116 höft. (Nr 160.) 10

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

de nu föreslagna grunderna för kommunal skattskyldighet och rösträtt
för arrendator i stad finge antagas alltid bliva rätt tillämpade, 21 enskilde
ägare av 31 fastigheter återvinna den rösträtt de för närvarande
överlåtit på arrendatorn, medan 249 arrendatorer av 384 fastigheter
skulle förlora den rösträtt, de i strid mot författningen för närvarande
innehava. Det torde emellertid vara ej osannolikt, att för dessa huvudsakligen
städerna själva tillhöriga fastigheter med äldre arrendeavtal
arrendatorema fortfarande komma att få åtnjuta den rösträtt, som för
närvarande är dem tillerkänd förnämligast av den anledning, att de faktiskt
hava att svara för utskylderua. I sådant fall skulle till de 1,063 fastigheterna
med nyare arrendeavtal böra läggas nyssnämnda 384 fastigheter
med äldre arrendeavtal, och hela antalet fastigheter, för vilka arrendatorn
skulle bliva röstberättigad, komme härigenom att höjas från 60.0 % till
81.7 % av samtliga fastigheter. De röstägande arrendatorernas antal
skulle av samma anledning ökas från 821 till 1,070, eller från 63.2 till
82.4 % av hela antalet arrendatorer. Till jämförelse må anföras, att för
närvarande 390 arrendatorer, eller 30.0 få, hava rösträtt för 563 fastigheter,
eller 31.8 %.

Med avseende på den praktiska tillämpningen av den här föreslagna
författningsändringen böra dock tvänne omständigheter tagas under övervägande.
Den ena gäller möjligheten för de kommunala myndigheterna
att vid upprättandet av debiterings- och uppbördslängden samt röstlängden
i varje särskild! fall avgöra, huruvida ägaren eller arrendatorn skall
upptagas för fastigheten. I fråga om städernas egna fastigheter torde
visserligen inga svårigheter härvid möta. Men beträffande övriga fastigheter
skulle erfordras, att mantalsskrivningsförordningen ändrades därhän,
att i mantalsuppgifterna meddelades sådana upplysningar, varav
framginge, huruvida nyttjanderättslagen ägde tillämpning å arrendeavtalet
eller icke. För att en sådan föreskrift skulle bliva effektiv, borde dock
å formuläret för mantalsuppgift särskild plats anvisas för härför nödiga
anteckningar. I betraktande av det relativt obetydliga antal fastigheter,
varom här är fråga, torde dock lämpligheten av en dylik författningsändring,
som i alla händelser efter vissa ur skulle vara utan all betydelse,
kunna ifrågasättas. Då emellertid de enskildes fastigheter till
övervägande del äro utarrenderade mot nyare kontrakt, synes den här
berörda svårigheten kunna lösas därigenom, att arrendatorn alltid upptages
i debiterings- och röstlängderna, därest icke genom företeende av
arrendekontrakt eller annorledes styrkes, att skattskyldigheten enligt lag
åligger ägaren.

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Den andra omständigheten avser skattskyldigheten för arrendatorer
av sådana städernas egna fastigheter, för vilka kommunalutskylder icke
pläga debiteras, samt av statens fastigheter. Denna fråga har emellertid
mycket ringa räckvidd. Av 131 dylika städerna tillhöriga fastigheter
med nyare arrendeaftal åligger skattskyldigheten för 28 enligt avtal arrendatorn.
Någon förbindelse från städernas sida att för övriga 103
fastigheter ej debitera utskylder torde väl knappast föreligga; städerna
få därför anses även under nuvarande förhållanden vara oförhindrade
att debitera sig själva utskylderna för dem, med den påföljd att arrendatorerna
i alla händelser ytterst hava att erlägga dessa utan att likväl
erhålla den rösträtt, som genom reformen skulle komma dem till del.
Skulle däremot staden hava förbundit sig att ej debitera utskylder, torde
billigheten kräva, att arrendator!), om reformen genomföres, blir gottgjord
de utskylder han tilläven tyre i första hand fått erlägga. Vad åter angår
statens ifrågavarande fastigheter, vilka för övrigt endast äro 10 till
antalet, synas tillräckliga skäl ej föreligga att ålägga arrendatorerna
en skattskyldighet, som de för närvarande lagenligt icke äro underkastade.

För den händelse den av riksdagen berörda kommunalskattereformen
icke kan förväntas bliva genomförd inom en så snar framtid, att frågan
om arreudatorers rösträtt i städerna lämpligen kan uppskjutas för att
samtidigt finna sin slutliga lösning, får statistiska centralbyrån alltså
såsom sin mening uttala, att den av riksdagen ifrågasatta rösträttsreformen
synes kunna åstadkommas därigenom, att §§ 3 och 57 av nådiga
förordningen om kommunalstyrelse i stad erhålla följande ändrade lydelse:

§ 3-

Medlem av stadskommun är en var, som där är mantalsskriven,
ävensom var och en, vilken, utan att vara i kommunen mantalsskriven,
därstädes äger eller brukar fast egendom, eller är för inkomst av kapital
eller arbete till allmän bevillning uppförd.

§ 57.

_ Medlem av — — — — erläggas. För särskilt taxerad jordbruksfastighet,
som innehaves av arrendator, påföras stadsutskylderna innehavaren,
dock att, där genom företeende av arrendekontrakt eller annorledes
styrkes att lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egen -

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

dom icke äger tillämpning på arrendeavtalet, utskyldema skola påföras
ägaren. För — — — — påföras.

Enahanda — — — — bolag.

Personliga — — — — utgöras.

Motsvarande ändringar böra även . ske i §§ 2 och 40 av nådiga förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm.

Stockholm den 29 november 1913.

Hugo Burström.

Underdånigst
LUDVIG WIDELL.

Bilaga IT

Utarrenderade, särskilt taxerade jordbruksfastigheter i städerna

år 1913.

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Utarrenderade, särskilt taxerade jordb

fördelade med hänsyn till ägarnes och arrendator

Hela

Härav Antal fastig- Ar\!niaftskviderii-\U 1 Antal fastigheter, för vilka

tillhörande heter med ruta utslryMcrna -.....

cIg bitorats

utskylderna åligga

Städer.

antalet

fastig-

heter.

staden

eller

staten.

andra.

nyare l)

äldre1

arren-

ingen-

ägaren. 2)

arrenc

eavtal.

datorn.

dera.

Inalles.

Enligt

särskilt

avtal.

Stockholm.....................

40

20

20

25

15

39

1

_

10

10

Södertälje.....................

12

4

8

10

2

11

1

—

3

2

Vaxholm .....................

1

—

1

1

—

—

1

—

—

—

Öregrund......................

2

—

2

1

1

2

—

--

1

—

Sigtuna ........................

3

—

3

2

1

3

—

—

1

—

Uppsala........................

15

6

9

10

5

9

4

2

3

2

Enköping......................

38

34

4

4

34

2

36

—

—

-

Nyköping .....................

27

19

8

15

12

8

19

—

1

—

Eskilstuna.....................

44

15

29

30

14

29

7

8

o

O

3

Tor skäll a......................

tf

13

1

5

6

2

4

Strängnäs.....................

8

5

8

5

13

—

4

—

Mariefred .....................

9

—

9

9

—

9

—

—

—

—

Trosa ...........................

2

—

2

2

—

2

—

—

2

2

Linköping....................

92

30

62

61

31

50

42

—

6

5

Norrköping...................

2

2

—

2

—

2

—

—

1

1

Söderköping..................

21

14

7

4

17

2

19

—

—

—

Vadstena......................

11

7

4

7

4

4

7

—

—

—

Skänninge.....................

38

38

—

38

—

38

—

—

—

—

Jönköping.....................

30

25

5

18

12

27

2

1

9

1

Eksjö...........................

7

7

3

4

7

3

1

Huskvarna.....................

3

—

3

3

1

2

—

Gränna ........................

8

2

6

6

2

8

—

—

—

—

Växjö...........................

28

23

5

15

13

24

4

—

1

—

Kalmar ........................

2

—•

2

2

—

2

—

—

—

—

Oskarshamn ..................

4

4

—

2

2

—

4

—

—

—

Västervik......................

5

5

—

4

1

2

3

—

1

1

Visby...........................

31

31

—

26

5

—

31

—

—

—

Ronneby......................

3

2

1

1

2

3

—

—

—

—

arrendator]!.

Inalles.

30
9

1

1

s)2
3) 12
38
26
41
6
9
9

s) 86

1

21

°)11

38

21

4

3)3

8

27

2

4

4

31
3

sars

avtal.

24

1

3) 2

*) 8
36
25
41
6
2
1

s)67

1

21

3)11

38

5

2

3)2

8

25

1

4

4

31

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

79

fastigheter i städerna år 1913,

kommunala skattskyldighet och rösträtt för fastigheterna.

Antal fastigheter,

Antal ägare (utom staden och staten).

Antal arrendatorer.

för vilka rösträtten

tillkommer

För någon utarrcn-

För ingen utarren-

För någon arrend

r ingen arrend

derad läslighet röst-

dorad fastighet röst-

rad fastighet röst-

råd fastighet röst-

berättigade, som

berättigade, som

berättigade, som

berättigade, som

n.

arron-

ingen-

påförts

ej påförts

påförts |ej påförts

Summa.

påförts

ej påle)

påförts

ej

Summa.

datorn.

dera.

annan bevillning än

annan bevillning än

bevillning

bevillning

.

för utarrenderad

för utarrenderad

(ej för arrenderad

(ej för arrenderad

fasti

gnet.

fastighet.

fasti

ghet).

fasti

gliet).

39

i

—

6

3

— _

9

1

_

ii

24

36

8

—

4

5

2

—

7

—

—

7

3

10

1

—

—

1

—

— —

1

—

—

1

—

1

2

—

—

2

—

— —

2

—

—

1

1

o

3

—

—

3

—

— —

3

—

—

3

—

o |

O 1

9

—

6

7

2

— —

9

—

—

11

2

13 I

2

36

—

2

—

2 —

4

27

9

—

1

37 i

27

—

—

O

O

4

— _

7

—

—

10

8

18 !

29

—

15

7

12

—

19

—

—

11

18

29 1

6

—

—

4

1

— , —

5

—

—

1

4

5

13

—

—

4

—

— —

4

—

—

7

6

13 1

9

—

—

8

1

— —

9

—

—

5

3

8 j

2

—

—

2

—

_ —

2

—

—

—

1

1

71

—

21

23

20

— —

43

—

—

28

36

64

—

—

2

—

—

_ _

—

—

—

1

1

2

7

—

14

1

1

—

2

__

—

10

7

17

11

—

—

2

2

— —

4

—

—

5

5

10

—

—

38

—

—

— —

—

—

—

25

13

38

27

2

1

2

—

1

3

1

1

13

14

29

l

—

—

5

2

—

7

—

—

6

1

7

—

3

—

—

— .

1 1

2

1

2

—

—

3

8

—

—

3

1

—

4

—

- j

O

O

—

3

24

4

—

i

—

2 2

5

2

12

1

17

2

—

—

2

—

— —

2

—

1

1

2

4

—

—

—

—

—

—

—

i

3

3

2

3

—

—

—

— —

—

O

—

1

1

5

—

31

—

—

—

—

—

17

8

—

25

3

—

—

1

—

- -

1

—

_

1

2

3

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Hela

Därav Antal faslig- Antal fastigheter, för vilka

heter med debite/ats

tillhörande

utskylderna åligga

Städer.

antalet

fastig-

nyare *) äldre

ägaren.2)

heter.

eller

staten.

andra.

ägaren.

arren-

dator^

ingen-

dera.

Enligt

arrendeavtal.

Inalles.

särskil

avtal.

Karlshamn....................

14

14

_

8

6

5

9

—

3

—

Sölvesborg.....................

10

6

4

6

4

7

3

—

6

6

Kristianstad ............. ...

11

1

10

9

2

10

—

i

2

—

Ängelholm.....................

17

17

—

7

10

—

17

—

—

—

Malmö ......................

23

18

5

6

17

1

17

5

2

1

53

20

33

37

16

33

_

20

4

1

Landskrona...................

7

2

5

1

6

7

Hälsingborg..................

40

39

1

14

26

1

39

—

—

—

Ystad...........................

98

98

—

35

63

—

—

98

63

—

48

1

47

37

11

2

46

_

_

_

4

1

3

4

4

Skanör—Falsterbo..........

3

3

3

—

3

—

—

2

2

Halmstad .....................

30

21

9

25

5

9

—

21

1

i

Laholm ........................

1

—

1

—

1

—

1

—

—

—

Falkenberg...................

3

—

3

3

—

3

—

—

2

2

Yarberg........................

132

13

119

116

16

132

—

—

27

11

so

3

27

30

_

30

_

_

3

3

Göteborg......................

76

44

32

64

12

31

1

44

8

7

Kungälv........................

88

83

5

32

56

1

87

—

—

—

Uddevalla.....................

5

O

O

2

4

1

4

1

—

—

—

Strömstad.....................

14

6

8

9

5

12

2

—

5

—

Vänersborg ...................

10

10

—

9

1

1

9

—

—

—

Borås..........................

3

2

1

3

—

3

—

—

3

3

Ulricehamn...................

5

—

5

5

—

4

1

—

2

2

Åmål...........................

8

7

1

6

2

2

—

6

2

—

Mariestad .....................

8

3

5

7

i

8

—

—

2

2

Lidköping.....................

28

13

15

20

8

22

6

—

9

2

Skara...........................

6

1

5

5

1

4

2

—

2

2

Skövde .........................

10

5

5

7

3

2

8

—

1

1

Hjo..............................

21

9

12

11

10

6

15

—

1

1

Falköping.....................

2

1

1

—

2

—

2

—

—

—

Karlstad ..... ............

10

3

7

8

2

10

—

—

O

O

3

arrendator!!. 2)

alles,

Enligt

särskil

avtal.

11

—

4

3

9

—

17

—

21

17

49

42

7

7

40

39

35

—

48

48

4

4

1

1

29

25

1

1

1

—

105

1

27

—

CO

o

4)21

88

85

5

5

9

1

10

10

3

2

6

1

°) 6

s)3

s) 19

s)5

4

4

9

2

s) 20

3) 14

2

2

7

3

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 160.

81

Antal fastigheter,

Antal ägare (utom staden och staten).

Antal arrendatorer.

ior vi
t

ägaren.

.Kil fUö

llkonmi

nrr en-da torn.

.ratten

er

ingen-

dera.

För någon utarren-derad fastighet röst-berättigade, som

|

För ingen utarren-jderad fastighet röst-berättigade, som

Summa.

För någon arrende-rad fastighet röst-berättigade, som

För ingen arrende-rad fastighet röst-berättigade, som

Summa.

påförts

ej påförts

påförts

ej påförts

påförts

ej påförts

påförts

ej påförts

annan bevillning än
för utarrenderad
fastighet.

annan bevillning än
för utarrenderad
fastighet.

bevillning
(ej för arrenderad
fastighet).

bevillning
(ej för arrenderad
fastighet).

5

9

2

7

2

2

13 j

7

3

—

i

—

i

—

2

1

—

5

2

8

10

—

i

10

—

—

—

10

—

—

8

2

10

—

17

—

—

—

—

—

—

6

11

—

—

17

1

17

5

i

—

i

—

2

7

8

4

1

20 1

33

—

20

13

n

—

—

24

—

—

25

11

36

—

7

—

—

—

i

i

2

5

2

—

—

7

1

37

2

—

i

—

—

1

22

5

—

3

30

—

—

98

—

—

—

—

—

—

—

59

15

74

2

46

—

1

i

14

18

34

24

8

2

—

34

—

4

—

—

—

2

1

3

—

4

—

—

4

3

—

—

3

—

—

—

3

—

—

2

—

2 !

9

—

21

5

i

—

—

6

_

—

12

16

28 |

1

—

—

—

i

—

—

1

—

—

—

1

1

3

—

—

3

—

—

-

3

—

—

1

2

3

119

—

13

100

3

—

—

103

—

—

46

33

79 |

30

—

—

23

1

—

—

24

—

—

11

7

18

31

1

44

10

5

1

—

16

1

—

41

15

57

1

87

—

1

—

1

2

4

50

12

—

—

62

2

1

2

2

—

—

—

2

1

—

2

• 2

5

13

1

—

4

3

—

—

7

—

1

5

7

13

—

9

1

—

—

—

—

—

1

7

—

1

9

1

—

2

1

—

—

—

1

—•

—

1

1

2

5

—

—

3

2

—

—

5

—

—

3

2

5

1

—

7

—

1

—

—

1

—

—

3

5

8

8

—

—

3

2

—

—

5

—

—

4

4

8

21

7

—

11

2

—

—

13

3

3

8

10

24

5

1

—

1

3

1

—

5

—

1

1

4

6

3

7

—

2

1

1

1

5

4

3

1

2

10

12

—

9

8

2

—

—

10

—

—

10

7

17

—

2

—

—

—

—

1

1

—

2

—

- |

2 !

10

—

—

3

4

—

—

7

—

--1

5

4 1

9 1

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 116 käft. (Nr 160.) 11

82

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 160.

Hela

Därav

tillhörande

Antal

heter

ästig-

ined

Antal fastigheter, för
vilka utskylderna
debiterats

Antal fastigheter, för vilka
utskylderna åligga

Städer.

antalet

fastig-

heter.

staden

eller

staten.

andra.

nyare l)

äldre'')

ägaren.

arren-

ingen-

ägaren.2)

arrendatorn. 2)

arrendeavtal.

rlatorn.

dera.

Inalles.

Enligt

särskilt

avtal.

Inalles.

Enligt

särskilt

avtal.

Kristinehamn ...............

3

3

2

1

i

2

i

2

2

Filipstad ......................

7

1

6

6

1

6

1

—

—

—

7

2

Örobro.........................

225

224

1

19

206

8

s) 215

2

16

14

209

117

Nora ...........................

2

—

2

2

—

2

—

—

—

—

2

2

Lindesberg....................

2

_

2

2

—

—

2

—

—

—

2

2

Västerås.......................

4

—

4

2

2

1

3

—

1

1

3

3

Sala ............................

4

—

4

2

2

4

—

—

1

—

3

1

Köping ........................

2

1

1

2

—

2

—

—

1

1

1

1

Arboga ........................

60

49

11

58

2

7

53

—

5

5

55

53

Hedemora.....................

4

3

1

3

1

4

—

—

2

2

2

1

Gävle ..........................

78

15

63

72

6

63

—

15

7

1

71

8

Söderhamn...................

7

—

7

7

—

7

—

—

—

—

7

—

Härnösand.....................

2

—

2

2

—

2

—

—

2

2

—

—

Östersund.....................

55

55

—

36

19

55

—

—

1

—

54

50

Umeå...........................

1

i

—

1

—

—

—

1

—

—

1

—

Luleå.........................

1

i

—

1

—

—

—

1

—

--

1

—

Summa

Därav:

Städernas egna och statens
fastigheter:

1,772

1,087

085

1,003

709

807

6)740

225

239

104

'') 1,533

7)957

Med nyare avtal............

525

525

525

—

179

205

141

45

45

480

302

i » äldre » ............

562

562

—

—

562

86

392

84

105

7

457

353

Summa

Andra fastigheter:

1,087

1,087

—

525

502

205

597

225

150

52

937

055

Med nyare avtal............

538

—

538

538

—

442

96

—

44

44

494

205

» iildro » ............

147

—

147

—

147

100

47

—

45

8

102

97

Summa

0.85

—

085

538

147

542

143

—

89

52

596

302

Amu. *) Med nyare arrendeavtal förstils här sådana, fi vilka lagen den 14 juni 1907 angående nyttjanderätt till fast
som ingåtts för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl upplåtaren som legotagaren att uppsäga avtalet. — 2) Såsom
här, vare 6ig kommunalutskylder debiterats eller icke, fördelats allt efter som ägaren eller arrendatorn enligt allmän lag eller
terats arrendatorn, utan att avtal om utskyldernas erläggande uppgivits föreligga, har dock arrendatorn ansetts vara skattskyldig
enligt arrendeavtal. — 6) DäraY 2 fastigheter, för vilka utskylder ej debiterats men bort åligga ägaren. — 7) För

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

83

Antal fastigheter,
för vilka rösträtten
tillkommer

ägaren.

arren datorn.

ingen dera.

6

3
2
2

1

i

i

60

4

3

63

7

2

808 °)Ö63

2

1

15

55

1

1

401

Antal ägare (utom staden och staten), Antal arrendatorer.

För någon utarren-derad fastighet röst-berättigade, som

För ingen utarren-derad fastighet röst-berättigade, som

För någon arrende-rad fastighet röst-berättigade, som

För ingen arrende-rad fastighet röst-berättigade, som

påförts

ej påförts

påförts

ej påförts

Summa.

påförts

|ej påförts

påförts

[ej påförts

Summa,

nan bevillning än

annan bevillning än

bevillning

bevillning

för utarrenderad

för utarrenderad

(ej för arrenderad

(ei för arrenderad

fasti

ghet.

fasti

ghet.

fasti

ghet).

fasti

ghet).

—

—

—

—

—

i

_

3

,

3

6

—

—

—

6

i

—

6

—

7

1

—

—

—

1

67

43

2

—

112

2

—

—

—

2

—

—

—

2

2

1

1

—

—

2

-

—

1

1

2

1

—

2

—

3

1

2

—

1

4

—

4

—

—

4

—

—

1

3

4

1

—

—

—

1

—

—

—

2

2

9

2

—

—

11

—

—

18

10

28

—

1

—

—

1

—

—

—

4

4

17

15

—

—

32

—

—

29

19

48

3

1

—

—

4

—

—

6

—

6

1

1

—

—

2

—

—

2

—

2

—

— |

—

—

—

—

—

33

15 |

48

—

- |

—

—

—

—

—

i

1

—

- 1

—

—

—

—

—

1

—

1

345

120

31

27

523

249

141 |

536

373 |

1,299

137

128

260

68

353

141

205

481

401

487

51

_

11

31

—

603

82

—

„ äSer ful1 tillämpning, således dels de avtal, som slutits efter år 1907, dels ock sådana före år 1908 slutna avtal
aro aven raknade de innehavare av fastighet, som omförmälas i § 3 bevillningsförordningen. Samtliga fastigheter hava
särskilt avtal har att svara för utskylderna. Bärest utskylderna för fastighet med äldre arrendeavtal debi)
F8r 1 fastighet endast delvis. — 4) För 9 fastigheter endast delvis. — 5) För 14 fastigheter är ägaren skattX
iastigheter endast delvis.