Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 14G.

1

Nr 146.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående upplåtelse
till lantförsvaret av mark från förra häradsskrivarbostället
Störa Vänsberg nr 1 i Värmlands län; given
Stockholms slott den 12 juni 1914.

Under åberopande av närlagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att de till förra häradsskrivarbostället ett mantal Stora Vänsberg
nr 1 i Grava socken, Karlstads härad och Värmlands län hörande torpen
Tranelund och Rydalen ävensom av egendomens skogsmark den del,
som begränsas av Stora Vänsbergs soldattorps, Åkersbergs och Trangärds
ägor samt Tranmyren och en linje i dess förlängning mot sydväst
till ägogränsen, må vid utgången av nu löpande arrendetid den 11 mars
1915, mot den ersättning Kung]. Maj:t kan bestämma eller efter motsvarande
nedskrivning i statens domäners fond, från domänstyrelsen
överlåtas till lantförsvaret för att tilläggas Värmlands regementes övningsområde,
dock med rätt för domänstyrelsen att efter överflyttningen
låta från ifrågavarande område avverka behövligt virke för de under den
närmaste tiden erforderliga reparations- och nybyggnadsarbetena vid
huvudgården.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hj. L. Hammarskjöld.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 103 höft. (Nr 146—147.) 1

2

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 146.

Arméförvaltningens
framställning.

Utdrag av protokollet över lantför svar sär endera hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprmsen-Regenten i statsrådet ä
Stockholms slott den 12 juni 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck Frus,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och jordbruksdepartementen
yttrade chefen för förstnämnda departement, hans excellens herr
statsministern Hammarskjöld följande:

»Uti skrivelse den 27 maj 1914 har arméförvaltningens fortifikationsdepartement
erinrat, att vid en av t. f. domänintendenten i Värmlands
län jämte vederbörligen utsedda uppskattningsmän den 15 oktober 1912
verkställd förrättning för arrende- och saluvärdering å förra häradsskrivarbostället
ett mantal Stora Vänsberg nr 1 i Grava socken, Karlstads
härad och Värmlands län, vartill upplåten arrenderätt utginge
den 14 mars 1915, förrättningsmännen ifrågasatt, att egendomen med
hänsyn till dess belägenhet intill Värmlands regementes övningsområde
kunde delvis vara behövlig för regementets övningar, och att därför en
eljest avsedd försäljning av de egendomen tillhörande torpen Rydalen

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

och Tranelund ej vore lämplig. Efter skrifvelse härom till regementschefen
hade denne i skrifvelse till t. f. domänintendenten påpekat, att
en försäljning till enskild person av torpen Rydalen och Tranelund samt
skogsmarken mellan dessa torp och regementsområdet skulle i ytterligt
hög grad försvåra skjutövningarna vid regementet, och på grund härav
och på andra anförda skäl hade regementschefen framhållit önskvärdheten
därav, att berörda delar av förra häradsskrivarbostället måtte
överflyttas till fortifikationsdepartementets förvaltning eller ock upplåtas
på arrende till regementet. Regementschefens skrivelse hade föranlett
förrättningsmännen till det uttalandet, att anläggandet av regementets
skjutbana syntes vara gjord med hänsyn därtill, att närgränsande egendom
ej vore i privat ägo, utan i kronans, och att ett ytterligare bebyggande
av närmaste område eller torpen Rydalen och Tranelund
knappast kunde vara att tillråda, utan syntes det förrättningsmännen,
som funnit nybyggnad av boningshusen å båda torpen nödvändig, lämpligast,
att regementet finge arrendera dessa torp med rätt att för övningar
begagna kringliggande skogsmark, varjämte de föresloge ett
årligt belopp av 350 kronor såsom skälig arrendeavgift.

Sedan frågan huruvida egendomen till någon del kunde vara erforderlig
för militära ändamål genom domänstyrelsen förelagts arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, hade fortifikationsdepartementet
inhämtat ytterligare yttrande av regementschefen samt utlåtande av
chefen för femte arméfördelningen, varförutom arméförvaltningens domäntjänsteman
erhållit uppdrag att i sammanhang med resa i annat ärende
skärskåda förhållandena å platsen.

Regementschefen hade därvid ytterligare framhållit, att regementets
skjutbana vore så belägen, att densamma, om skogen och torpen upplätes
till enskild person, bleve omöjlig att använda, varför i sådant fall
en ny skjutbana måste anläggas. Till eu sådan måste ytterligare mark
förvärvas, enär annan lämplig plats för skjutbana ej funnes å övningsfältet.
På grund härav vidhölle regementschefen sin ovanberörda framställning,
att torpen måtte överlämnas till fortifikationsdepartementet.
Om detta ej läte sig göra, borde de utarrenderas till regementet på
längre tid, exempelvis 50 år, utan skyldighet för regementet att hävda
jorden. I allt fall borde skogen överflyttas till lantförsvaret. Därigenom
tillskyndades ej kronan någon kostnad, då ju marken och skogen fortfarande
förbleve i dess ägo och under dess skötsel, men faran för regementet
att i en framtid få sin skjutbana omöjliggjord försvunne.

Arméfördelningschefen hade ansett, att försäljning av egendomen
på grund av dess läge intill regementets övningsfält icke borde ifråga -

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

sättas, samt att torpen Tranelund och Hyckleri järnte all till egendomen
hörande skogsmark eller åtminstone den del därav, som begränsades i
norr av Stora Vänsbergs soldattorps, Åkersbergs och Trangärds ägor
samt Tranmyren och en linje i dess förlängning mot sydväst till ägogränsen,
borde överflyttas till fortifikationsdepartementets förvaltning. Därvid
skulle förutsättas att, om torpen bibehölles, åbyggnaderna därå försattes
i nöjaktigt skick, och att, om så erfordrades, årligen viss utsyning av
skogen till arrendatorn av Stora Vänsberg ägde rum, varemot betesrätt
eller dylikt å skogsmarken ej borde medgivas. Om åter överflyttning
ej ägde rum, borde vid en blivande utarrendering av egendomen sådana
villkor intagas i kontrakten härom, att bedrivandet av skjutövningar å
regementets skjutbana och å den till egendomen gränsande delen av
övningsfältet ej därigenom lede intrång.

Arméförvaltningens domäntjänsteman, som även funnit det av stor
vikt, att ifrågavarande torp överflyttades till regementet, hade anslutit
sig till militärchefernas förslag.

Fortifikationsdepartementet hade ock för sin del funnit önskvärt,
att ifrågavarande torp jämte däremellan belägen och till regementets område
gränsande skogsmark överflyttades till lantförsvaret. Såsom domäntjänstemannen
iakttagit, vore terrängförhållandena sådana, att fältskjutningar
i regel måste övas i riktning mot torpen och att den till torpen
hörande mark läge inom det s. k. farliga området. Därför kunde befaras,
att om torpen fortfarande finge disponeras av enskilda vare sig med
äganderätt eller av domänstyrelsen upplåten arrenderätt, stora olägenheter
skulle uppkomma och många anspråk på skadestånd komma att
framställas. 1 likhet med domäntjänstemannen ansåge fortifikationsdepartementet,
att torpen, även efter överflyttning till fortifikationsdepartementet,
genom utarrendering på lämpliga villkor skulle kunna
lämna avkastning. Då hänsyn vid utarrenderingen borde tagas till de
olägenheter, som för arrendatorerna uppkomme till följd av skjut- och
andra militärövningar, kunde väl förutsättas, att den omedelbara inkomsten
för kronan bleve något mindre än vid utarrendering på de
villkor, som plägade bestämmas i kontrakt med domänstyrelsen, men
fortifikationsdepartementet hyste den på erfarenhet i andra fall grundade
åsikten, att denna minskning av inkomst komme att väsentligt understiga
de belopp, som måste utgivas i skadestånd, därest torpen ej komme
under lantförsvaret. I detta sammanhang ville fortifikationsdepartementet
-såsom sin åsikt uttala, att om sådana villkor bestämdes, som arméfördelningschefen,
därest torpen skulle utarrenderas av domänstyrelsen,
föreslagit, någon avsevärd arrendeavgift icke kunde påräknas och att i

5

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

allt fall olägenheterna för regementet ej därigenom kunde väntas upphöra,
utan ständiga slitningar med arrendatorerna komme att fortfara.
Jämväl över den utav regementschefen angivna skogen borde regementet
av enahanda skäl hava förfoganderätt. Nuförelåge emellertid behov av
ganska omfattande nybyggnads- och reparationsarbeten vid huvudgården,
vartill virke syntes höra tagas från den till egendomen hörande skogen,
som å de till torpen hörande delarna syntes vara bättre än egendomens
skog i övrigt. Därför hade domän tjänstemannen ansett och lian instämde
fortifikationsdepartementet, att domänstyrelsen borde lå till ifi igavarande
byggnadsarbeten från skogen taga det virke, som daltill erfordrades;
dock ansåge fortifikationsdepartementet,_ att skogens överlämnande
till lantförsvaret ej därför behövde fördröjas.

Vad de till torpen hörande byggnaderna anginge, komme fortilikationsdepartementet
naturligtvis att därå, om torpen överlämnades till
dess förvaltning, utföra de reparationer, som av omständigheterna påkallades.
.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde fortifikationsdepartementet,
det Kungl. Maj:t täcktes, efter inhämtat medgivande av riksdagen,
förordna, att de förra häradsskrivarbostället ett mantal Störa
Yänsberg n:r 1 i Grava socken, Karlstads härad och Värmlands län
hörande torpen Tranelund och Rydalen jämte skogsmarken med därå
växande skog mellan nämnda torp och Värmlands regementes övningsområde
måtte vid nu löpande arrendetids utgång den 14 mars 1915 överlämnas
till lantförsvaret för att tilläggas berörda regementes övningsområde,
dock med domänstyrelsen förbehållen rätt att från skogen även
efter överlämnandet låta avverka behövligt virke för de erforderliga
nybyggnads- och reparationsarbetena a huvudgaiden.

Domänstyrelsen har i avgivet yttrande förklarat sig ej hava något
att erinra mot fortifikationsdepartementets framställning under förutsättning,
att domänfonden tillgodoföres kontant ersättning för den mark,
som upplåtes till lantförsvaret, enligt de grunder, som kunna varda i
sådant avseende fastställda.

Genom vad i ärendet förekommit måste det anses ådagalagt, att
torpen Rydalen och Tranelund samt den emellan dem och regementsområdet
belägna skogsmarken ligga inom det så kallade farliga området vid skjutningar
å regementets skjutbana. Fortilikationsdepartementets åsikt, att om
nämnda områden disponerades av enskilda, vare sig med äganderätt eller
med av domänstyrelsen upplåten arrenderätt, stora olägenheter och många

Domänstyrelsen
9
j*ttrande.

Departements chefen.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

skadeståndsanspråk skulle uppkomma, lärer icke kunna vederläggas.
Fördenskull synes det vara nödvändigt att överflytta ifrågavarande områden
till lantförsvaret för att tilläggas Värmlands regementes övningsområde.
Denna överflyttning torde böra äga rum vid utgången av nu
löpande airendetid den 14 mars 1915 samt mot den ersättning Kungl.
Maj:t kan bestämma eller efter motsvarande nedskrivning i statens domäners
fond. Gränserna synas lämpligen böra bestämmas på sätt arméfördelnmgschefen
angivit i sitt omförmälda yttrande. Emot den föreslagna
rätten för domänstyrelsen att efter överflyttningen låta avverka
behövligt viike för de under den närmaste tiden erforderliga, reparation soch
nybyggnadsarbetena å huvudgårdens byggnader torde icke vara
något att erinra.

Jag får alltså hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva, °

att de till förra härad sskrivarbostället ett mantal Stora Vänsberg
ni 1 i Grava socken, Karlstads härad och Värmlands län hörande torpen
Tranelund och Rydalen ävensom av egendomens skogsmark den del,
som begränsas av Stora Vänsbergs soldattorps, Åkersbergs och Trangärds
ägor samt Tranmyren och en linje i dess förlängning mot sydväst till ägogränsen,
må vid utgången av nu löpande arrendetid den 14 mars 1915,
mot den ersättning Kungl. Maj:t kan bestämma eller efter motsvarande
nedskrivning i statens domäners fond, från domänstyrelsen överlåtas till
lantförsvaret för att tilläggas V ärmlands regementes övningsområde, dock
med rätt för domänstyrelsen att efter överflyttningen låta å ifrågavarande
område avverka behövligt virke för de under den närmaste tiden
erforderliga reparations- och nybyggnadsarbetena vid huvudgården.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter bitiädda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall; och skulle till riksdagen
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
C. E. Odhner.